Gotland är i första hand till för gotlänningar. Ibland måste det uppfattas som stötande när främst fastlänningar driver lönande sommarverksamhet och lämnar mörka affärer efter sig under den tid då man inte längre kan skörda från turismen. Gotland är inte ensamt om detta, men Gotland är som ö mer utsatt än fastlandet.
Gotland är unikt på många sätt. Avstånden är långa när produkter skall säljas utanför ön. Transporterna är tämligen dyra oavsett om de gäller att människor eller varor. Därmed är också Gotland sårbart och beroende av regelverk som motverkar fördyrande förhållanden.
Båda dessa problem -- sommargotlänningar som drar åt sig grädden och de konkurrensnackdelar som finns -- skulle kunna lösas om åretruntföretag på Gotland slapp betala arbetsgivaravgift. Reformen bör vara långsiktig och stabil så att var och en vet vilka spelregler som gäller ekonomi och investeringar. En sådan reform skulle dessutom vara ett bra komplement till de högskolesatsningar som gjorts.
Reformen bör sjösättas 1 januari 1996. För att stävja missbruk kan under en kortare försöksperiod återbetalningen ske året efter. En utvärdering av reformen bör genomföras 1997 för att på så sätt ge underlag för liknande -- om än inte lika omfattande -- beslut för andra turistintensiva kommuner med liknande problem vad gäller sommarverksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopandet av arbetsgivaravgifter för åretruntföretag på Gotland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering.
Stockholm den 20 januari 1995 Birger Schlaug (mp) Gudrun Lindvall (mp)