med anledning av prop. 1994/95:161 Regionalpolitik
En liberal regionalpolitik
Målet för regionalpolitiken måste vara att öka den
enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort.
Politiska insatser kan i begränsad omfattning utjämna
levnadsvillkoren mellan olika delar av landet. Istället bör
regionalpolitiken utformas så att olika bygders och regioners
unika förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor tas
tillvara.
Från folkpartiet liberalernas sida har vi därför under drygt
ett decennium varit pådrivande för en allmän förändring av
regionalpolitiken. Tidigare handlade den om
lokaliseringspolitik: regional balans skulle åstadkommas
genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade
vilka investeringar som var på gång och såg till att dessa
förlades till problemdrabbade regioner. Grundtanken var att
sysselsättning kunde planeras fram genom
myndighetsbeslut.
Den förändring vi länge förespråkat innebär en övergång
till mobiliseringspolitik: regionalpolitikens mål uppnås
genom att satsa på den enskilda människan och hennes
förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor, sina
unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala
initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentralisering,
nyetableringar, småföretag och lokal samverkan.
Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas
fram genom politiska beslut. Men regionalpolitiken kan på
olika sätt stödja, underlätta och stimulera utveckling. Denna
ambition innebär att en lång rad områden som inte i snäv
mening brukar kategoriseras som regionalpolitik blir allt
viktigare. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför
är kommunikationer väsentliga. Utbildning och forskning,
liksom ett vitalt kulturutbud, blir också centrala ingredienser.
En allmän politik som underlättar små- och nyföretagande
blir av central betydelse.
Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att
öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och
bostadsort sammanfaller därför med huvudinriktningen på
vår politik -- en politik för mänsklig växt.
Hoten mot den regionala balansen reses idag av en kraftlös
ekonomisk politik som inte förmår sanera statens finanser
och därmed skapa förutsättningar för en lägre räntenivå och
ett investeringsvänligt klimat. Regionalpolitiska stödformer
blir verkningslösa om inte de grundläggande ekonomiska
förutsättningarna för tillväxt kan skapas.
Av avgörande betydelse för olika bygders och regioners
möjligheter att erbjuda goda levnadsmiljöer är att den
ekonomiska politiken skapar goda betingelser för
företagande och företagare. Idag hotas därför den regionala
utvecklingen av regeringens brist på insikt om
förutsättningar för livskraftiga småföretag. Om riskkapital
dubbelbeskattas, extra arbetsinsatser drabbas av hög
marginalskatt och arbetsmarknaden görs inflexibel genom
föråldrade regleringar kommer de regionalpolitiska medlen
inte att kunna bidra till resursmobilisering. Vad vi här anfört
om mobilisering av lokala resurser bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Landsbygden lever
Närheten till naturlandskap och till människor är ett viktigt
inslag i vardagslivet för de människor som bor i vårt lands
glest bebodda bygder. I dessa delar av vårt land lever våra
nedärvda både särpräglade och alltfort livskraftiga
folkkulturer kvar. En kultur som också utgör en vital del av
vårt lands historiska rötter, och som är ett av våra bidrag till
mångfalden i den europeiska gemenskapen.
När initiativkraftiga människor satsar ensamma eller
tillsammans, då blir det utveckling. Mycket av den
mänskliga kraften finns på landsbygden. I små kommuner,
där förutsättningarna för många utomstående betraktare
verkar obefintliga, startar en positiv process. Denna vitalitet
och växtkraft är en tillgång för vårt samhälle. Den blir
alltmer påtaglig i en tid då vi vet att vi måste få Sverige på
fötter igen, då det krävs tillväxt i ekonomin för att
arbetslösheten skall kunna pressas ner.
Landsbygden skall inte bara bevaras. Det gäller också att
utnyttja den stora potential som vår landsbygd besitter. Det
gäller att nå en balanserad utveckling, där storstadsområdena
avlastas och där landsbygdens fina miljö utnyttjas för
tillväxt. Landsbygden erbjuder värdefulla resurser, passande
infrastruktur och aktiva människor. Ett nyskapande sker
idag, där landsbygden går i täten i fråga om
demokratiutveckling, företagande, kultursatsningar och
servicelösningar.
Utbildning
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för
att en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor
kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger
under sin livstid då metoder, teknik och kunskap fort blir
inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden
kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög
teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste
högre utbildning bli tillgänglig för fler så att vi i Sverige kan
skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i
världen. Tid och plats är de begränsande faktorerna i
sammanhanget. Distansutbildning är en metodik som
kan ge fler människor tillgång till högre utbildning,
vidareutbildning och fortbildning.
Av speciell vikt för landsbygden är att högskolorna tar sitt
ansvar för distansundervisning. Att etablera en god
distansundervisning som kräver en egen metodik är en
krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig
direktkontakt med lärare kompenseras genom en hög kvalitet
på tekniken man använder liksom läromedlen,
veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner, resurser för resor
m.m.
En god distansundervisning kräver en stark
basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vinsten
är att studenterna med hjälp av teknik kan få tillgång till
internationella lärare, levande distansnätverk, internationella
databaser och därigenom en bättre utbildning. På sikt är vi i
folkpartiet liberalerna övertygade om att första året i många
ämnen kan ges via distansmetodik inom högskolan.
Statens skola för vuxna i Härnösand har fungerande
distansundervisning. Den bör kunna vara motor i en
utveckling och spridning av distanspedagogik för en
gymnasial nivå. På samma sätt kan de distansnätverk som
redan finns t ex mellan universitetet i Umeå, Mitthögskolan,
högskolan i Luleå, universiteten Linköping och Uppsala vara
inspiratörer till de högskolor och universitet som ännu inte
kommit i gång.
För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan
etableras. När samverkan råder mellan ortens företagare,
grundskolan, komvux, gymnasieskolan och högskolan ökar
regionen som helhet sin kompetens genom att invånarna
höjer och moderniserar sina kunskaper.
Folkpartiet liberalerna vill etablera postgymnasial
utbildning som normalnivå, d v s minst hälften i varje årskull
går vidare till sådan utbildning i t ex högskola. Här fyller de
regionala högskolorna en dubbel funktion. Dels behöver de
studerande inte lämna regionen för att få högre utbildning
samt fort- och vidareutbildning. Dels får det lokala
näringslivet tillgång till kompetens som man annars kanske
inte haft vare sig råd eller mod att skaffa sig.
Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka
allmänkompetensen. Att alla elever får plats på gymnasiet,
med en inriktning de själva valt, är därför ett mål att sträva
mot. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasiekolan
som skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort
steg närmare detta mål.
Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle
bl a underlätta för landsbygdens ungdomar att slippa
tröttsamma bussresor till närmaste gymnasieort. En
gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera
än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och
utrustning kan fungera som en allmän kompetenshöjande
resurs för orten.
Modern informationsteknik (IT) är ett verktyg som
används alldeles för lite i dagens utbildningar. Den som
saknar kunskap om IT kommer att vara handikappad på
framtidens arbetsmarknad. Folkpartiet liberalernas ambition
är att alla skall ha moderna kunskaper och då ingår kunskap
om informationsteknik som en självklarhet. Vi har tidigare
myntat begreppet ''en dator till varje barn'' som ett uttryck
för denna ambition. Med det menar vi att alla skolor skall
rustas med tekniska möjligheter, lärarna skall fortbildas,
bildskärmspedagogiken skall utvecklas interaktivt och
datorer skall användas som hjälpmedel i alla ämnen. Vad vi
här anfört om utbildningens betydelse bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Kultur
Tillgång till kultur är en mycket viktig förutsättning för att
skapa utvecklingskraft och en anda av kreativitet i
landsbygderna. För det första är kultur i sig en kreativ
verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom detta
område föder lätt samma tendenser på andra. För det andra
utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig
omprövning -- ett exempel är de bygdespel, som inte sällan
samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. För det
tredje är tillgång till kultur en viktig förutsättning för att
kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare.
Kultur är därför ingen lyx, som kan ges lägre prioritet än
andra ansträngningar att utveckla landsbygden.
Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella
insatser i landsbygd. Dessa möjligheter kan inrymmas inom
länsanslagets post för projektverksamhet. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sambruk och effektivisering
I dag håller man på att pröva nya former för att samordna
servicen i landsbygder. Det innebär t.ex. att statliga verk och
myndigheter som post, arbetsförmedling, lokalkontor för
länsstyrelse och utvecklingsfond samverkar med
kommunen, så att både personal- och lokalkostnader kan
pressas. Inte sällan handlar det om att finna smidiga och
informella lösningar för att kunna säkerställa en god service.
Det är viktigt att sådana förslag uppmuntras och prövas, och
inte kvävs av traditionellt tänkande.
I linje med folkpartiet liberalernas allmänna krav om en
förnyelse av den offentliga sektorn anser vi att man bör pröva
ytterligare vägar för att säkerställa service. Till exempel bör
det bli regel att statliga myndigheter måste pröva
möjligheterna att köpa tjänster från privata företag i syfte att
utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan
förbättras/bevaras.
För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvar
den att bli central för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet,
post- och apoteksärenden är exempel på service som sköts
via butiken. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att
butiker som tar på sig ansvaret för dessa verksamheter driver
dem på lång sikt så att inte bygden står utan service bara
något år efter det att den ordinarie offentliga verksamheten
försvunnit.
Ibland brukar det hävdas att reformer av den offentliga
sektorn -- innefattande decentralisering av besluten och ökad
valfrihet för den enskilde -- främst skulle vara ett intresse för
boende i tätorter. Det är där man har flera skolor, daghem
och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man.
En förnyad offentlig sektor är också ett intresse för
landsbygden. Dels för att den är en viktig arbetsgivare, icke
minst för kvinnor i landsbygden, dels för att det är än
viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när
tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda
organisationer finns en stor risk att förhållanden i mer
tätbefolkade delar av landet får styra verksamheternas
utformning.
Husläkarsystemet, där den enskilde ges möjlighet att själv
välja läkare och etableringsfrihet råder, skapar möjligheter
för flexiblare vård i större närhet av boendeorten i
landsbygden. Ett exempel är att det skulle bli förenat med
mindre byråkrati att skapa små tvåläkarstationer i
landsbygden.
På många mindre orter har småföretagen en stor betydelse
för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen knutna till
den särskilda känsla som kan finnas på olika orter:
''företagarandan'' utgör en del av den lokala kulturen.
Småföretagen ger också en mer differentierad
arbetsmarknad än när orter domineras av ett stort företag.
Detta ökar möjligheterna för återflyttning till bygden t.ex.
efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig
för att klara det s.k. medföljarproblemet: att båda makarna
behöver arbete i närheten av bostadsorten.
En politik som gynnar mindre företag är därför också en
politik som säkerställer möjligheter till sysselsättning och
utkomst i landsbygden.
En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är
nödvändig också för småföretagen. Det är vidare viktigt att
svensk exportindustri har goda möjligheter och väljer att
investera i Sverige; i många fall är landsbygdens mindre
företag underleverantörer till större företag. Därför är
exempelvis EU-medlemskapet, en skattepolitik som
befrämjar tillväxt och satsningar på utbildning och
infrastruktur viktiga.
Småföretagen tyngs i dag av krångel och byråkrati, och en
lagstiftning som är illa anpassad till deras
verksamhetsformer. Därför bör en förenklad bolagsform
införas för mindre företag, som bland annat underlättar för
kombinationsverksamhet. Inte minst den arbetsrättsliga
lagstiftningen har i dag en utformning som är bättre anpassad
för storföretag. Bland annat måste arbetstagarbegreppet
förtydligas, så att det står klart om en person är
uppdragstagare eller anställd.
Den moderna informationstekniken möjliggör att företag
inom exempelvis data- och tjänstenäringarna kan etablera sig
i landsbygdsområden. Samtidigt finns inom dessa branscher
ett särskilt stort behov av personkontakter -- när det gäller
tjänstenäringarna ingår kundkontakten som en logiskt
nödvändig del av verksamheten. Behovet av
persontransporter är därför extra stort.
Vi anser det naturligt att de stödformer som utgår för s.k.
mjuka investeringar (exempelvis i marknadsföring) skall
kunna användas för att stödja sådana tjänsteresor för
företagare eller anställda i landsbygden. Därmed bör vissa
olägenheter som uppstått i samband med att
persontransportstödet avskaffades undanröjas. Sker inte
detta bör ett återinförande av persontransportstödet, utformat
så att även mindre företag kan dra nya av det, övervägas.
Hantverket spelar en viktig roll i landsbygden. Många
landsbygdsbor är förtrogna med hantverkstekniker vilka är
av stort värde för servicen för bofasta och fritidsboende. I
själva verket är hantverkskunnande ofta en förutsättning för
en väl fungerande försörjning i landsbygden. Vad vi här har
anfört om småföretagens betydelse för landsbygdens
utveckling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
De regionalpolitiska stödformerna
Folkpartiets linje i regionalpolitiken utmärks av en
långtgående decentralisering av besluten till regional nivå
och förenkling och schablonisering av de regionalpolitiska
stödformerna. Denna strategi var också huvudinriktningen i
prop. 1993/94:140 som låg till grund för riksdagens beslut
om regionalpolitiken våren 1994. Vi välkomnar därför en
fortsatt inriktning av de regionalpolitiska stödformerna i
enlighet med denna linje.
EU:s strukturstöd
De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som
öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen innebär
att regionalpolitiken i snäv mening tillförs ytterligare medel.
Dessa resurstillskott skall på effektivaste och mest
ändamålsenliga sätt utnyttjas för att bidra till att de
regionalpolitiska målen nås. Inom strukturfondernas olika
målområden kommer nya former för lokalt och regionalt
inflytande att byggas upp. Vi delar regeringens bedömning
att detta kan leda till att spännande samarbetsmönster
utvecklas.
Utredning om regionalpolitiken
Förutsättningarna för regionalpolitiken har ändrats
drastiskt i och med Sveriges EU-medlemskap. Enligt
folkpartiets mening är det därför hög tid att man nu ser över
hela regionalpolitiken för att se vilka krav och möjligheter
EU-medlemskapet innebär och hur den framtida
fördelningen av de samlade resurserna skall göras.
Det finns även andra skäl att se över regionalpolitiken, bl.a.
att pröva stödområdesindelningen. Det finns anledning att
börja ifrågasätta systemet med tillfälliga
stödområdesindelningar. Enligt vår mening är det inte
rimligt att en bygd tvingas vara inplacerad i ett tillfälligt
stödområde i tio år. En diskussion bör därför föras om
stödområdena skall falla under det permanenta stödområdet.
Dessa frågor bör en regionalpolitisk utredning se över.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att tillsätta en
parlamentarisk utredning med syfte att se över hela
regionalpolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det avgörande i att mobilisera
lokala resurser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningens betydelse för den
regionala utvecklingen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturella insatser på
landsbygden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om småföretagens betydelse för
landsbygdens utveckling,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk
utredning i syfte att se över hela regionalpolitiken.
Stockholm den 4 maj 1995
Elver Jonsson (fp)
Ola Ström (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Sigge Godin (fp)