med anledning av prop. 1994/95:161 Regionalpolitik

Den regionala utvecklingen

Som regeringen själv konstaterar finns det stora skillnader
mellan landets olika delar. Det gäller såväl samhällsstruktur
som utvecklingskraft. Strukturförändringar i samhället och
politiska beslut har ofta en förbisedd regional dimension och
påverkar näringsliv, arbetsmarknad och
befolkningsutveckling.

Regionala strukturproblem kan avläsas i betydande
utflyttning och ogynnsam åldersstruktur.
Strukturomvandling inom näringslivet och strukturella
faktorer som befolkningens gleshet och långa avstånd är
framträdande drag i utsatta regioner. Norrlands inland och
Bergslagen har haft särskilt ogynnsam utveckling, men även
i södra och västra Sverige finns flera problemområden.

Trots den kraftiga konjunkturnedgången under 1990-talet
som har givit upphov till hög arbetslöshet i hela landet
kvarstår det ogynnsamma mönstret. Storstadsregionerna och
andra stora arbetsmarknadsregioner har haft
befolkningsökningar medan små och mellanstora regioner
har haft minskningar. Utflyttningen är störst från de
regionalpolitiska stödområdena. Ungdomar och kvinnor är
överrepresenterade i flyttströmmarna. Detta är en helt
oacceptabel utveckling som kräver politiska krafttag för att
vändas!

Den nuvarande konjunkturuppgången leder till
sysselsättningsökningar över hela landet, om än i alltför liten
grad. Dock kan man av länsarbetsnämndernas vårprognoser
se ett mönster att de regionala obalanserna åter ökar på
arbetsmarknaden.

Den negativa utvecklingen förstärks av utvecklingen inom
den offentliga sektorn. Besparingar inom stat och kommuner
och landsting leder till fortsatta sysselsättningsminskningar.
Det aviserade undandragandet av skattebas för
kommunsektorn i och med egenavgifternas successiva
införande slår hårt på sysselsättning och välfärdens kärna i
kommunerna. Den offentliga sektorn spelar en helt
avgörande roll för möjlighet till jämlik utveckling mellan
landets regioner. Kvinnornas förvärvsarbete bygger till stor
del på att den kommunala välfärden kan upprätthållas. Detta
gäller i synnerhet för glesbygden och de regionalpolitiskt
prioriterade områdena. Det föreslagna ekonomiska
utjämnings- och statsbidragssystemet för kommuner och
landsting medför en förändring av de ekonomiska
förutsättningarna som kraftigt försämrar läget i många
regionalpolitiskt utsatta områden.

Analyser av Sveriges ekonomiska geografi ger vid handen
att även socialförsäkringssystemets och transfereringarnas
effekter har en betydelsefull regional roll. De stora
nedskärningar som genomförts och planeras inom denna
sektor kommer att drabba glesbygd och skogslän hårt. Enligt
Vänsterpartiets mening görs inte de regionalpolitiska
konsekvensbedömningar som vore nödvändiga.

Mål och riktlinjer för regionalpolitiken

Vänsterpartiet har ingen avgörande invändning mot
regeringens formulering av mål och riktlinjer för
regionalpolitiken. Dock borde miljöaspekten ges en
tydligare markering under delmålet ''uthållig tillväxt''.

Vänsterpartiet menar också att målbeskrivningen bör
kompletteras med kvalitativa mål rörande en förstärkning av
lokal och regional demokrati, ett medvetet arbete att göra
regionerna mindre sårbara och mer oberoende, och dessutom
bör varje regions kulturella identitet stärkas. Regionerna
skall också inriktas mot att bli kretsloppsmässigt uthålliga,
vilket berör såväl produktion och energiförsörjning som
transportsystem.

För regionernas möjlighet att bestämma över sin inriktning
måste långsiktiga tvärsektoriella regionala program
upprättas så att regionala och lokala aktörer drar åt samma
håll.

Det är utmärkt att regeringen så starkt betonar den lokala
mobiliseringens betydelse för utvecklingen.

Regeringen påpekar själv betydelsen av ett
kvinnoperspektiv för den regionala utvecklingen. Dessvärre
visar resultatuppföljningen att kvinnorna långtifrån får del av
de regionalpolitiska företagsstöden i enlighet med de
uppsatta målsättningarna. Detta är ett oacceptabelt
förhållande.

De förändringar inom den offentliga sektorns utveckling
som berördes tidigare leder till kraftigt försämrade villkor
för kvinnor i utsatta regioner.

Det är tillfredsställande att regeringen betonar vikten av
att koncentrera de regionalpolitiska resurserna till de mest
utsatta regionerna. Vänsterpartiet har under hösten 1994 i
samband med överenskommelse med regeringen om förslag
till geografisk avgränsning och fördelning av medel från
EG:s strukturfonder haft denna målsättning.

Inriktning och förslag inom regionalpolitiken

Det regionala perspektivet på politiken blir allt viktigare.
Det gäller inte bara det som formellt kallas för
regionalpolitiken, den s.k. ''lilla regionalpolitiken'', utan
kanske framför allt den ''stora regionalpolitiken''. Det
handlar om utbildningssystem och kommunikationer, om
energipolitik och näringspolitiska initiativ.
Informationsteknologins genombrott och näringslivets
internationalisering förändrar villkoren.

I och med EU-medlemskapet råder helt nya villkor.
Marknadskrafterna verkar kraftfullt för koncentration och
centralisering. EU:s konvergensvillkor och ekonomisk-
politiska mål hotar en balanserad regional utveckling.
Medlemsavgiften utgör en stor belastning på statsbudgeten.
I och med EU-medlemskapet gäller andra regler, och en
främmande byråkrati sätter gränser för den politiska
handlingsfriheten. Vänsterpartiet har starkt ifrågasatt den
positiva tolkning av de regionalpolitiska konsekvenserna
som även regeringen framför i propositionen.

Dock har Vänsterpartiet i huvudsak varit överens med
regeringen angående utnyttjandet av strukturfondsmedlen.
Fortfarande är emellertid mycket oklart angående
programmens slutgiltiga utformning och hur den nationella
medfinansieringen kan ske.

De olika programmen bör dock kunna stimulera till
övergripande regionala satsningar som kan bidra till att
vitalisera den svenska regionalpolitiken. Det gränsregionala
samarbetet längs våra gränser kommer också att stimuleras.

Vänsterpartiet framförde i en motion till den stora
regionalpolitiska propositionen förra året kritik av den
traditionella regionalpolitiken. Vi menade att passivt
bidragstagande i form av driftsstöd borde ersättas av mer
utvecklingsinriktade insatser. Risken är ju att
regionalpolitiska stöd konserverar gamla strukturer genom
att subventionera befintlig verksamhet. Därmed minskas
omvandlingstrycket och drivkrafterna till förnyelse och
modernare teknik och produkter med högre förädlingsgrad,
kunskapsinnehåll och bättre miljöhänsyn.

Vi menar att allt större kraft måste läggas på
kunskapsutveckling och teknikförnyelse. Satsningar på
infrastruktur i bred mening ger utvecklingsförutsättningar.
Vi pläderade för regionala fonder som ger finansiella
resurser för det regionala näringslivet. Regionens
naturresurser måste utnyttjas med bättre utbyte. Den svenska
skogsråvaran är ett exempel på hur bristande vidareförädling
och alltför lite av forskning och utveckling hämmat
näringsliv och sysselsättning.

Systemet med nedsatta socialavgifter har trots kritiska
utvärderingar fortsatt och gäller i vissa områden t.o.m. år
2000. Både av strategiska skäl och av budgetskäl borde dessa
stödformer förändras.

Regeringen aviserar också en översyn av de
företagsinriktade bidragen i enlighet med vad Vänsterpartiet
anser vara nödvändigt. Både en förändring av stödens
inriktning och en samordning av olika aktörers verksamhet
är nödvändig.

I samband med strukturfondsprogrammens genomförande
kommer nya möjligheter till utveckling av arbete och
näringsliv, förstärkning av infrastruktur, teknikförnyelse och
kompetensutveckling att finnas. Tillsammans med den
nationella medfinansieringen kan volymen bli omfattande
jämfört med idag.

De besparingar som regeringen gör i nuvarande anslag är
därför motiverade, även om viss osäkerhet nu råder om hur
den samlade regionala fördelningen blir.

Vänsterpartiet kan inte acceptera att närings- och
regionalpolitiskt stöd i form av ytterligare ett tillfälligt
småföretagsstöd finansieras ur de arbetsmarknadspolitiska
medlen som föreslås i proposition 1994/95:218. Dessa medel
är otillräckliga i dagens svåra arbetsmarknadssituation, och
förslaget innebär att ytterligare stöd ges till företag med
medel vars alternativa användning vore att ge sysselsättning
och utbildning åt handikappade, invandrare och andra utsatta
grupper av arbetslösa.

Som påpekats tidigare kan dock tillväxtbefrämjande
åtgärder av denna typ vara att föredra framför mer passiva
stöd, och dessutom kunde delar av länsstyrelsernas
projektverksamhet omfatta dessa åtgärder. Enligt
utvärderingen från NUTEK av den tidigare satsningen
överträffades sysselsättningsmålen, i den mån nu effekten
kan härledas till just bidraget.

Det är rimligt att denna åtgärd om 400 miljoner kronor
finansieras inom ramen för de regionalpolitiska anslagen.

Vänsterpartiet föreslår att anslaget C 2. Regionala
utvecklingsinsatser m.m. reduceras med 200 miljoner kronor
och att reglerna för nedsättning av socialavgifter ändras så
att anslaget C 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter
kan reduceras med 200 miljoner kronor. Om det av formella
skäl inte är möjligt att nu reducera nedsättningen av
socialavgifterna bör resterande belopp kunna täckas in inom
ramen för strukturfondsprogrammen. Det är viktigt att
medlen riktas till småföretagsutveckling i regionalpolitiskt
prioriterade områden.

Regeringen avser att analysera effekterna av de senaste
årens förändringar inom den statliga sektorn. Det är utmärkt.
Vänsterpartiet har upprepade gånger varnat för de regionala
konsekvenserna av avregleringar, bolagiseringar och
privatiseringar. Det har varit ett av skälen för att vi avvisat
sådana åtgärder.

Regeringen har också noterat de rapporter som visat att
den inkomstutjämning mellan regioner som via den östora
regionalpolitikenö tidigare skedde har upphört under senare
år. Det är bra att regeringen vill fortsätta att kartlägga dessa
tendenser, men det avgörande är att driva en samlad politik
som motverkar denna negativa utveckling.

Regeringen avser att belysa möjligheterna till bättre
samverkan mellan de regionalpolitiska åtgärderna och
liknande insatser som görs bl.a. inom arbetsmarknads- och
näringspolitikens områden. Vänsterpartiet menar att det är
befogat att genomföra praktiska försök genom etablerandet
av några ''frilän'' i detta avseende.

Regeringen noterar att regionberedningen lagt förslag om
att överföra det regionala utvecklingsansvaret till
landstingen. Arbetet med strukturfondsprogrammen
engagerar breda grupper inom regionerna. Vänsterpartiet har
i många sammanhang framfört sin syn att den demokratiska
förankringen är avgörande för ett framgångsrikt regionalt
utvecklingsarbete. Vi vill understryka vikten av en
organisationsform byggd på länsparlament med betydande
resurser och ansvar.

Vänsterpartiet inser att vi av miljöskäl måste minska
miljöbelastningen från trafiken. Ett sätt är att utnyttja
ekonomiska styrmedel. Det finns då skäl att väga in
regionala hänsyn beroende på avstånd, tillgänglighet av
kollektivtrafik, strukturen på samhällsservice m.m.
Vänsterpartiet föreslår att en utredning tillsätts med uppgift
att föreslå utformningen av en regionalt differentierad
bensinskatt.

Vänsterpartiet har upprepade gånger föreslagit att en del
av vinsterna från vattenkraftsproduktionen skall återföras till
de producerande länen. Motsvarande 1 öre per kWh från
vattenkraft producerad i de norra skogslänen skulle ge drygt
500 miljoner kronor per år. Det är hög tid att regeringen
lägger ett förslag om återföring av vattenkraftsvinster till
samhällsinvesteringar i de producerande länen.

Förutom vad som ovan föreslagits accepterar
Vänsterpartiet regeringens förslag. Några ytterligare
kostnader kan inte accepteras i nuvarande statsfinansiella
läge. Innehållet i regionalpolitiken kommer i hög grad att
vara beroende av utfallet av arbetet med
strukturfondsprogrammen. Inom ramen för de geografiska
målområdena bör förutsättningar kunna skapas för de
regionala fonder med tillhörande utvecklingsprogram som
Vänsterpartiet förordar.

Den ''stora regionalpolitiken'' bestämmer dock det mesta
av regionernas öde. Skatter och socialförsäkringar,
kommunernas ekonomiska utrymme, närings- och
arbetsmarknadspolitikens ambitioner, energi- och
miljöpolitiken, kommunikationer och utbildning är faktorer
som är avgörande.

Vänsterpartiet lägger en lång rad förslag inom dessa
områden som sammantaget innebär bättre möjligheter att
uppnå de övergripande regionalpolitiska målen om regional
balans som främjar uthållig tillväxt, rättvisa och valfrihet så
att likvärdiga livsvillkor skapas i hela Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
regionalpolitiska konsekvensbedömningar i enlighet med
vad i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär att mål och riktlinjer
kompletteras i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EU-medlemskapets
konsekvenser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förnyad inriktning av
regionalpolitiken,

5. att riksdagen beslutar om finansiering av tillfälligt
småföretagarstöd i enlighet med vad i motionen anförts,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om öfrilänö i
enlighet med vad i motionen anförts,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
länsparlament i enlighet med vad i motionen anförts,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
regionalt differentierad bensinskatt i enlighet med vad i
motionen anförts,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
återförande av vattenkraftsvinster i enlighet med vad i
motionen anförts.

Stockholm den 4 maj 1995

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Ulla Hoffmann (v)

Johan Lönnroth (v)

Per Rosengren (v)