Motion till riksdagen
1994/95:A36
av Birgitta Gidblom (s)

med anledning av prop. 1994/95:161 Regionalpolitik


Beträffande regionalpolitiskt företagsstöd till
pälsdjursuppfödning
Enligt gällande förordning om regionalpolitiskt stöd, SFS
1990:642, skall pälsdjursuppfödning ses som stödberättigad
verksamhet. I förordningen anges vidare att stöd endast kan
lämnas till verksamhet som bedöms få tillfredsställande
lönsamhet och kan ge de anställda varaktig sysselsättning
och som utövas eller skall utövas i en ort med
tillfredsställande förutsättningar för verksamheten.
Under 1980-talet betalade staten ut stora belopp som stöd
till pälsdjursuppfödning. Till exempel kan nämnas att man i
Norrbottens län betalade ut cirka 60 miljoner kronor i stöd,
två miljoner per då existerande farm, samt att man i
Gävleborgs län betalade ut tio miljoner kronor. Resultatet av
samtliga dessa satsningar blev katastrofalt dåligt. I stort sett
gick samtliga farmer i konkurs, och man stod kvar med stora
investeringar i anläggningar som ej kunde användas för
någon alternativ produktion.
Enligt den målbeskrivning som finns för regionalpolitiken
så skall den syfta till att bland annat främja rättvisa, valfrihet
samt ekonomisk tillväxt. Statens satsningar på
pälsdjursuppfödning kan knappast anses leva upp till denna
målbeskrivning, utan de har endast åsamkat staten stora
förluster. Det är också viktigt att i det här sammanhanget
tänka på att varje konkurs innebär en personlig tragedi och
en raserad privatekonomi för farmaren i fråga, inte bara en
förlust av allmänna medel.
Det finns en stark opinion i Sverige, och även
internationellt, som kräver att pälsdjursuppfödning skall
förbjudas. I Holland har man redan förbjudit buruppfödning
av rävar och arbete pågår för att även förbjuda uppfödning
av mink. I Schweiz har man fattat beslut som i princip
omöjliggör uppfödning av räv.
För närvarande pågår ett arbete inom
Jordbruksdepartementet med förslag som innebär att
burhållningen av räv skall avvecklas inom fem eller tio år.
Det ligger flera motioner i riksdagen som vill gå ännu längre
och av djurskyddsskäl förbjuda all pälsdjursuppfödning.
En undersökning som Nordiska samfundet mot
plågsamma djurförsök gjorde hösten 1994 visade att ingen
av de sexton länsstyrelser som besvarade föreningens frågor
betalade ut några medel till pälsdjursuppfödning. Flera
länsstyrelser ansåg stöd till pälsdjursuppfödning som
bortkastade medel.
Med bakgrund av vad som sagts ovan anser jag att det vore
fel att lägga ytterligare regionalpolitiska medel till att stödja
pälsdjursuppfödning. Skall man lägga några statliga medel
på denna näring så bör det snarare vara i form av
avvecklingsbidrag, och på så sätt visa socialt ansvar för dem
som i dag sysslar med uppfödning av pälsdjur.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitiskt företagsstöd till
pälsdjursuppfödning.

Stockholm den 4 maj 1995

Birgitta Gidblom (s)