med anledning av prop. 1994/95:161 Regionalpolitik
Ångermanlandskusten till permanent stödområde 2
Regeringen föreslår i prop 1994/95: 161 bland annat att
Härnösands och Kramfors kommuner samt de yttre
församlingarna i Örnsköldsviks kommun skall också
fortsättningsvis vara inplacerade i tillfälligt stödområde 2.
Området ingår i mål 2-område för EUs regionalpolitik med
benämningen Ångermanlandskusten.
Området har tidigare i sin helhet varit permanent inplacerat
i stödområde. Från 1 juli 1990, i samband med riksdagens
beslut om regionalpolitiken våren 1990, har Kramfors och
Härnösand varit tillfälligt inplacerade i stödområde 2,
Örnsköldsviks kustförsamlingar sedan 1 juli 1993 efter ett
avbrott sedan 1 juli 1990.
Med hänsyn till områdets problem vad gäller
sysselsättning, befolkningsutveckling, med mera, bör det
erhålla en permanent inplacering i stödområde 2. Motiven är
i detalj följande:
1. Området har ensidig näringsstruktur med stor andel tung
industri, vilket gör att kvinnor har svårt att erhålla anställning
i näringslivet. I SCBs redovisning för 1993 framgår att
endast 5,7 procent av kvinnor med arbete finns i industrin.
Motsvarande andel för män är 23,7 procent.
2. I sin tur driver den ensidiga näringssstrukturen på
utflyttningen av främst unga kvinnor. Någon motsvarande
inflyttning av kvinnor förekommer inte. Inflyttningen svarar
endast mot en fjärdedel av utflyttningen.
3. Befolkningsutvecklingen har sedan 1970 varit starkt
negativ i området, och är något sämre än för Västernorrland
som helhet (-- 3,4 % jämfört med länets -- 2,9 % och rikets
+9,0 %). Västernorrland är det län som haft sämst
befolkningsutveckling i hela landet sedan 1970.
4. Näringsstrukturen är som nämnts förhållandevis ensidig
och har ett stort inslag av mogna branscher, vilket innebär
fortlöpande rationaliseringar och omstruktureringar.
Tillskottet av sysselsättning i dessa mogna företag är oftast
dimunitivt även vid mycket stora investeringar.
5. Från 1989 till och med 1993 har det totala bortfallet av
sysselsättningstillfällen i området uppgått till 4 380 i
industrisektorn eller en minskning med 25,2 %. Totalt har
sysselsättningen inom samtliga sektorer minskat med
16,9 %.
6. De betydande besparingar som för närvarande sker inom
offentlig sektor hotar än mer kvinnornas sysselsättning, även
om den exakta omfattningen är oklar. Andra sektorer bör
utvecklas i syfte att bereda de som friställs inom offentliga
sektorn arbete. För området beräknas dock enligt
länsstyrelsens prognoser en sysselsättningsökning till och
med 1999 med endast 1,5 %. Ställt i relation till de senaste
årens bortfall av arbetstillfällen, är denna mycket marginella
sysselsättningsökning ett allvarligt bekymmer, som på intet
vis kompenseras för de senaste årens bortfall.
Regeringens förslag och EG-kommissionens beslut om att
inplacera Ångermanlandskusten i regionalpolitik för mål 2
är en tydlig signal beträffande de aktuella problemen. Också
detta förhållande bör utgöra ett skäl för att inplacera området
i permanent stödområde 2 i den nationella regionalpolitiken.
Med en sådan inplacering uppnås en behandling som får
anses vara konsekvent med områdets regionalpolitiska
problem, som tillhör de allvarligaste i landet. Den förändring
av stödområdesindelningen som vi här har föreslagit bör ske
inom den anslagna ramen för regionalpolitiska medel.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen beslutar att Ångermanlandskusten inplaceras
i permanent stödområde 2.
Stockholm den 4 maj 1995
Sigge Godin (fp)
Eva Björne (m)
Göran R Hedberg (m)
Roy Ottosson (mp)