med anledning av prop. 1994/95:207 Ny föräldraledighetslag m.m.

Propositionen innehåller i den del som innefattar förslag
till en ny föräldraledighetslag dels en språklig och lagteknisk
bearbetning av den nuvarande föräldraledighetslagen, dels
en anpassning till EG:s direktiv 92/85/EEG om åtgärder för
att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för
arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller
ammar.

I propositionen föreslås dessutom vissa förändringar i
semesterlagens regler om semesterlönegrundande frånvaro.

Till grund för propositionen ligger betänkandet
Ledighetslagstiftningen -- en översyn (SOU 1994:41). Enligt
direktiven till utredningen, som utfärdades av den dåvarande
borgerliga regeringen, skulle översynen bl a inriktas på
regler som bättre skulle kunna anpassas till särskilt de små
företagens situation och administrativa kapacitet.

Vi är för vår del kritiska mot att sist nämnda aspekt på
reformarbetet över huvud taget inte återfinns i det förslag till
ledighetslagstiftning som regeringen nu har lagt fram.

Om föräldraledighet

Barnens rätt till sina föräldrar är en av hörnstenarna i den
moderata familjepolitiken. I det goda samhället växer barnen
upp i trygghet. Det är därför viktigt att familjen fungerar.
Familjens och föräldrarnas roll som trygghetsskapande
faktor för barnen är oersättlig, i synnerhet under
småbarnsåren.

Vi moderater vill därför bidra till att uppvärdera, stödja
och underlätta föräldrarollen. Det är angeläget att även
sådana politiska beslut som rör arbetsmarknaden har en klar
förankring i en familjepolitisk grundsyn. Här spelar
föräldrarnas rätt att vara lediga från arbetet för att ta hand om
och vara tillsammans med sina barn en viktig roll.

Å andra sidan har under de två senaste decennierna rätten
till ledigheter av olika slag blivit omfattande i Sverige. Om
man ser till den faktiska arbetstiden -- semester, sjuk- och
övrig frånvaro avräknad -- ligger vi långt under de flesta
viktiga konkurrentländer. På grund av att minskningen i
arbetad tid inte har kompenserats av en motsvarande
produktivitetsökning har detta varit en bidragande orsak till
att Sverige nu befinner sig i en ekonomisk kris.

Det regelverk som styr relationerna mellan arbetsgivare
och arbetstagare på arbetsmarknaden är anpassad efter en
annan tid -- den stordriftens, enhetlighetens och
kollektivismens ordning, som vi nu snabbt avlägsnar oss
ifrån. Det framtida arbetet, där varor och tjänster i ökande
utsträckning baseras på den nya informationsteknologin, ett
växande egenföretagande och en decentralisering av ansvar
till medarbetarna kräver nya lösningar.

Vi vill för vår del se en utveckling där företagsamhet blir
ett av fundamenten för Sveriges framtid. Att ta ansvar, att ta
sig för, att ta initiativ är värden som politiken skall stödja.
Politiker kan inte skapa ekonomisk tillväxt och inte heller
nya, varaktiga arbeten. Politiken kan, och måste, däremot
skapa ett gynnsamt klimat för den nödvändiga
företagsamheten att slå rot och växa i.

Sverige har en extremt rigid och sönderreglerad
arbetsmarknad. En viktig ingrediens i återupprättandet av
vårt land som en företagarnation med stabil ekonomisk
tillväxt är att avreglera denna sektor så att den blir vad
namnet anger -- en marknad. I denna uppgift blir det
nödvändigt att systematiskt gå igenom regelsystemen för att
säkerställa att dessa står i överensstämmelse med hela
Sveriges intresse av växt och nya arbetstillfällen.

Vi har inledningsvis understrukit att vi anser att
föräldrarnas möjlighet, att under den tid då barnen behöver
dem som bäst kunna vara lediga från sitt arbete i viss
utsträckning, är av hög prioritet. I sin nuvarande utformning
måste man dock på goda grunder ifrågasätta om inte de i lag
angivna samlade ledighetsförmånerna är utformade på ett
sådant sätt att de, tillsammans med övriga regler på
arbetsmarknaden, motverkar den ekonomiska utvecklingen
som är all trygghets verkliga förutsättning. Det lämnas också
ett betydande utrymme för ett av lagstiftaren icke avsett
''överutnyttjande'', med påföljd att de begränsade resurser
som står till buds inte används på bästa möjliga sätt.

Utredningen om ledighetslagstiftningen hade primärt i
uppdrag att göra en lagteknisk översyn av
föräldraledighetslagen, inte att föreslå materiella
förändringar i densamma. Utredningen förutsätter emellertid
att lagen måste ses över även i sak. Motsvarande krav har
rests från ett stort antal remissinstanser.

Moderata samlingspartiet anser att det är nödvändigt att se
över och i grunden reformera samtliga regler för arbetstid,
semester och annan ledighet. En sådan översyn måste
samtidigt täcka hela området, dels för att det skall bli möjligt
att göra erforderliga prioriteringar mellan olika sociala och
andra hänsynstaganden, dels för att få den samordning
mellan systemen som är oundgängligen nödvändig. Strävan
skall vara att finna sådan regler som främjar flexibilitet och
personliga variationer. En sådan ordning stödjer såväl den
enskildes ambitioner att utveckla sitt liv efter egna önskemål
som företagens behov av arbetsvillkor som gör det möjligt
att möta en ny tids utmaningar. Vi föreslår därför att den av
regeringen nyligen tillsatta Arbetstidskommittén får i
uppdrag att även se över föräldraledighetslagstiftningen.
Översynen bör syfta till att göra en rimlig avvägning mellan
familje-, närings- och arbetsmarknadspolitiska intressen.

Den undersökning av ledighetslagarnas tillämpning i
företagen, som Ledighetsutredningen i enlighet med sina
direktiv har genomfört och vars resultat redovisas i
betänkandet, visar emellertid att det finns stora brister och
problem som bör åtgärdas redan nu. Vi föreslår därför
följande förändringar i förhållande till regeringens förslag i
avvaktan på ett nytt regelsystem.

2 § I propositionen föreslås att vissa avvikelser från lagen
får göras genom kollektivavtal. Förhållandena på den
svenska arbetsmarknaden regleras genom ett stort antal ofta
mycket detaljerade lagar samt dessutom genom avtal mellan
arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Vi anser att
arbetsmarknaden bara kan bli en marknad om enskilda
arbetstagare och arbetsgivare kan ingå för båda parter
givande avtal. Parallellt med en successiv förnyelse av
arbetsmarknadslagstiftningen bör generella möjligheter
öppnas för att inom ramen för allmänna rättsregler kunna
sluta individuella avtal. 2 § föräldraledighetslagen bör
utformas i enlighet härmed.

9 § Enligt propositionen skall kvalifikationstiden för rätt
till ledighet enligt 5 -- 7 §§ vara sex månader. Denna korta
tid har i den praktiska tillämpningen visat sig vara
oförsvarligt kort. Vi föreslår att kvalifikationstiden skall vara
ett år.

10 § Ledigheten får enligt förslaget delas upp på tre
perioder för varje kalenderår. Denna ordning anser vi, liksom
ett flertal remissinstanser, vara mindre väl avvägd med
hänsyn till att den ofta medför avsevärda olägenheter för den
verksamhet i vilken den anställde verkar. Vi anser att
huvudregeln skall vara att hela ledigheten tas ut i ett
sammanhang med möjlighet för arbetsgivaren och
arbetstagaren att avtala om en annan uppläggning.

15 § Enligt propositionen behålls den ordning som innebär
att om en arbetstagare som åtnjuter ledighet, avsedd att pågå
en månad eller mer, vill avbryta ledigheten i förtid får
arbetsgivaren skjuta på återgången högst en månad. En
månad är ofta en alltför kort tid för att varsel skall kunna
utfärdas och en vikarie sägas upp på ett godtagbart sätt. Det
kan heller inte vara rimligt att lön skall behöva betalas både
till den tidigare föräldraledige och till vikarien för denne. Vi
föreslår därför att möjligheten att skjuta på återgången i
arbetet förlängs till två månader.

De nuvarande bestämmelserna bidrar till att många
företagare drar sig för att nyanställa personer i fertil ålder,
och då i synnerhet kvinnor. Med de av oss föreslagna
förändringarna i förhållande till regeringens förslag bedömer
vi att det skall vara möjligt att även i det nuvarande
statsfinansiella läget upprätthålla goda
föräldraledighetsregler samtidigt som regelsystemet bidrar
till att skapa ett gynnsammare företagsklimat i avvaktan på
att en total översyn av ledighetslagstiftningen kommer till
stånd.

Semesterlönegrundande frånvaro

Utöver lön skall arbetsgivaren enligt 16 § semesterlagen
betala semesterlön med 12 procent av arbetstagarens
förfallna lön i anställningen. Enligt 17 § semesterlagen är
även vissa typer av frånvaro från arbetet
semesterlönegrundande. Ursprungligen var endast frånvaro
på grund av yrkesskada semesterlönegrundande. Efterhand
har emellertid även dessa förmåner byggts ut i en sådan
omfattning att det allvarligt skadar Sveriges ekonomi. De
nya typer av frånvaro som har tillkommit har medfört
betydande kostnader, speciellt kännbara för småföretagare.

Utredningen om ledighetslagstiftningen har föreslagit bl a
att frånvaro på grund av utbildning, inklusive
svenskundervisning för invandrare, inte längre skall vara
semesterlönegrundande. Detta återfinns inte i propositionen.
Regeringen föreslår i huvudsak endast att den s k 90-
dagarsregeln avskaffas, vilket är en konsekvens av att
samordningstid enligt lagen om arbetsskadeförsäkring inte
längre finns och att den tid, varunder frånvaro på grund av
sjukdom är semesterlönegrundande har utsträckts från 90 till
180 dagar.

När det gäller frånvaro på grund av sjukdom eller
arbetsskada medför nu gällande regler, som föreslås
oförändrade, att den anställde blir överkompenserad vid
frånvaro. Detta sammanhänger med att sjukpenningen är
beräknad på lön inklusive semesterlön. Denna omotiverade
överkompensation har påtalats i riksdagen vid upprepade
tillfällen, liksom av ett antal remissinstanser. Regeringen gör
inte ens något försök att motivera ett bibehållande av rätten
till semesterlön vid frånvaro på grund av sjukdom. Denna
regel bör avskaffas.

Vi vill, som ovan framhållits, så långt det är ekonomiskt
möjligt, värna om föräldrarnas rätt att vara lediga från arbetet
för att ta hand om sina barn. Vi anser däremot inte att sådan
frånvaro skall vara semesterlönegrundande.

Utredningen om ledighetslagstiftningen framhåller att
kostnads- och förenklingsskäl talar övervägande för att
avskaffa rätten till semesterlönegrundande frånvaro för
studier. Detta ligger, enligt utredningen, väl i linje med
synsättet att det för studieledighet skall krävas mer än i dag
även av arbetstagaren. Vi instämmer till fullo i detta
resonemang.

Vi föreslår att 17 § semesterlagen upphävs.
Huvudprincipen i alla sammanhang måste vara att det skall
löna sig bättre att arbeta än att inte arbeta. Endast arbetad tid
skall därför grunda rätt till semsterlön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
föräldraledighetslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som
säkerställer enskildas rätt att sluta individuella avtal vid
sidan av kollektivavtal i enlighet med vad som anförts i
motionen,

3. att riksdagen beslutar att kvalifikationstiden i
föräldraledighetslagen skall vara ett år i enlighet med vad
som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldraledighetens förläggning i
tiden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återgång i arbete,

6. att riksdagen beslutar upphäva 17 § semesterlagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 19 april 1995

Per Unckel (m)

Kent Olsson (m)

Patrik Norinder (m)

Christel Anderberg (m)

Anna Åkerhielm (m)

Per Bill (m)

Olle Lindström (m)

Ulf Melin (m)

Sonja Rembo (m)

Annika Jonsell (m)