I motionen presenteras Vänsterpartiets alternativ till
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. Vänsterpartiet
framhäver en offensiv satsning på aktiva åtgärder. Samtidigt
avvisas slopad a-kassa för ungdomar och slopandet av
statsbidragen till permitteringslön. Gamla vänsterpartikrav
finns också i propositionen, t.ex. satsning på invandrartäta
områden och utökad arbetstid för beredskaparbeten, detta är
glädjande. Regeringens huvudinriktning är riktig, men
många förslag är dåligt underbyggda. Det riktade
anställningsstödet kan ej accepteras i nuvarande form.
Arbetslivsfrågorna är märkbart osynliga i regeringens
proposition, här krävs offensiv satsning för demokrati,
kompetens- utveckling och rättvisa i arbetslivet.
Arbetsmarknad och sysselsättning
Den katastrofala sysselsättningsutvecklingen i Sverige
under början av 90-talet har både strukturella, konjunkturella
och politiska orsaker. Devalveringseffekter och en
snedvriden och spekulativ lånefinansierad
konsumtionsboom dolde grundläggande brister i näringsliv
och samhälle. Eftersläpning i infrastrukturinvesteringar,
avsaknad av modernisering och omställning av
näringslivsstruktur liksom bristande utbildningssatsningar
försvagade Sveriges långsiktiga konkurrenskraft. När
finansbubblan sprack och exportkonjunkturen föll
utvecklades ekonomin snabbt i negativ riktning.
Arbetslösheten steg till rekordnivåer samtidigt som de
offentliga finanserna snabbt raserades.
På några år har arbetskraften minskat med mer än 100 000
personer, från 85 procent till 77 procent av befolkningen
mellan 16 och 65 år. Antalet sysselsatta har minskat med mer
än en halv miljon personer. I december 1994 stod 585 000
personer, eller 13,9 procent av arbetskraften, utanför den
reguljära arbetsmarknaden, varav 8,5 procent registrerades
som öppet arbetslösa enligt Ams definition.
Den borgerliga regeringens ekonomiska politik innehöll en
serie missgrepp som förvärrade arbetslöshetskrisen. I dag
delar de flesta bedömare Vänsterpartiets kritik att
arbetsmarknadspolitiken ensam fick bära en orimligt stor
börda. Ideologiskt motiverade avregleringar och passiv
väntan på marknadskrafterna ersatte en aktiv finans- och
näringspolitik. I stället angreps löntagarnas intresse av
trygghet, inflytande och rättvis fördelning.
Minskad arbetslöshet ger bättre statsfinanser
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att en av de
viktigaste uppgifterna under de närmsta åren är att minska
arbetslösheten. Här ligger nyckeln till en rättvisare
fördelning, en framgångsrik ekonomisk utveckling och
sanerade statsfinanser. Om Vänsterpartiet sålunda anser att
det är i grunden positivt att regeringen anvisar omfattande
resurser till arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken,
anser vi ändå att regeringens ambitionsnivå är otillräcklig
och det anvisade sättet att utnyttja dessa resurser är
otillfredsställande.
En viktig målsättning måste vara att den öppna
arbetslösheten skall ner ordentligt under 5 procent 1998.
Historiskt sett är detta ändå en mycket hög arbetslöshetsnivå
i Sverige. Detta mål måste uppfyllas om vi skall klara nästa
konjunkturnedgång utan att vi fastnat i en permanent
massarbetslöshet, med förödande återverkningar på
människors sociala situation och våra möjligheter att
upprätthålla de offentliga trygghetssystemen. Vi anser att
målsättningen är realistisk. Vi har då tagit hänsyn till att den
strukturella delen av arbetslösheten i Sverige med all
säkerhet ökat under senare år.
Regeringens handlingsprogram för Arbete och Tillväxt
Grunden för regeringens ekonomiska politik är att sanera
statsfinanserna samtidigt som arbetslösheten bekämpas. Ett
handlingsprogram ''En Nation I Arbete'' skisseras av
finansplanen.
Vänsterpartiet anser att denna prioritering och
kraftsamling är riktig, men att såväl målsättningen som
omfattningen av åtgärderna är för lågt satta. Vi saknar också
många av de framtidsinriktade reformer som dagens problem
kräver för att få sin lösning. Mycket i regeringens förslag är
traditionellt tänkt.
Enligt regeringens scenario kommer den öppna
arbetslösheten att 1998 uppgå till nästan 6 % med en total
arbetslöshet på knappt 10 %! Detta är helt oacceptabelt.
Politiken måste ha en högre ambitionsnivå. Arbetslösheten
måste ner under 5 %.
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det gäller
att skapa förutsättningar för näringslivet att expandera. Det
är viktigt att kunna utnyttja den starka internationella
konjunkturuppgången. Kapacitetsbrister och flaskhalsar på
arbetsmarknaden måste motverkas.
Det är då viktigt att det verkligen blir fråga om rejäla
sysselsättningsökningar och inte bara tillväxt. Hela landet
skall leva och inte endast de tillväxtzoner i södra Sverige som
kan få marknadens draghjälp genom EU-integrationen. En
miljömässigt hållbar utveckling sätter bestämda gränser för
vilket slag av tillväxt som kan accepteras. Det får på inga
villkor handla om att återgå till energislöseri och
väginvesteringar för massbilismen som drivkrafter för
tillväxten. Tvärtom skall miljösanering och omvandling av
näringslivet i kunskapsintensiv riktning vara
huvudinriktningen i strategin för tillväxt.
Jämställdhet ingen lyx
Jämställdheten mellan män och kvinnor är ingen lyx som
kan vänta på bättre tider. Tvärtom utgör den förutsättningen
för att vi skall kunna tala om ett utvecklat arbetsliv. Grunden
är att arbetslivet skall präglas av delaktighet,
kompetensutveckling och ekonomisk demokrati. För
Vänsterpartiet är grundläggande reformer på detta område en
integrerad del i strategin för att föra Sverige ur krisen.
Regeringen sätter tilltron till att näringslivet,
kommunsektorn, arbetsmarknadens parter och individerna
gemensamt skall klara uppgiften, medan regeringens uppgift
främst handlar om att skapa makroekonomiska
förutsättningar. Vänsterpartiet anser att den politiska
ambitionsnivån måste sättas högre.
1. Inom näringspolitiken föreslår regeringen i första hand
åtgärder för att bättre tillgodose företagens behov av
riskkapital. Detta är en vällovlig ambition, men det behövs
dessutom åtgärder för att sänka räntekostnaderna för
investeringar och betydande investeringsinsatser för att
stimulera omvandlingen av såväl infrastrukturen som
produktionsapparaten.
2. För att skapa nya jobb i näringslivet föreslår regeringen
en hel del förändringar inom arbetsmarknadspolitiken som
görs mer aktiv, kunskapsinriktad och mer riktad mot den
ordinarie arbetsmarknaden. Detta är bra och överensstämmer
med Vänsterpartiets tidigare förslag.
Huvudpunkten i programmet för att skapa nya jobb är dock
ett nytt anställningsstöd, som enligt vår uppfattning är dyrt
och ineffektivt. Det innebär i huvudsak en jättesubvention till
företag som går bra och ändå är i gång med att anställa. Den
lilla effekt som skulle kunna åstadkommas, i kraft av vissa
tidigareläggningar av rekryteringar, belastar statsbudgeten
på ett oskäligt sätt (7 miljarder kronor). Regeringens
föreställning att åtgärden ger upphov till 110 000 jobb är helt
orealistisk. Vänsterpartiet återkommer i särskild motion med
ett förslag till ett mer riktat alternativ till väsentligt lägre
kostnad. Vi vill dock redan här ange att ett eventuellt
anställningsstöd bör begränsas till enbart långtidsarbetslösa
och till mindre företag. En mer realistisk volym är i så fall
ca 30 000 nyanställningar vilket motsvarar en kostnad på 2
miljarder kronor.
3. En tredje punkt i programmet berör behovet av ett rejält
kunskapslyft i Sverige. Förslag läggs på insatser alltifrån
folkbildning till nya doktorandtjänster. Det finns en kraftig
betoning på naturvetenskap, teknik och språk som är väl
motiverad med tanke på att Sverige har, och kommer att ha,
betydande brister inom dessa yrkesområden. En hel del
satsningar är dock kortsiktiga och förefaller otillräckliga.
Vänsterpartiet anser att mer resurser måste avsättas till en
långsiktig utbyggnad av utbildningssystemet.
4. Regeringen aviserar en del förslag i syfte att stärka
arbetslinjen och de arbetslösas kontakt med arbetslivet. Det
gäller att bryta långtidsarbetslöshet och motverka det passiva
bidragsberoendet. Meningsfull aktivitet skall stimuleras så
att inte arbetslösheten permanentas och en social
utslagningsprocess inleds.
Vänsterpartiet delar uppfattningen att det bör finnas ett
ömsesidigt åtagande och att arbetsviljan skall uppmuntras.
Respekt för arbetslöshetsförsäkringens regelverk är det bästa
försvaret för detta trygghetssystem. Däremot skall inte de
arbetslösa skuldbeläggas. Massarbetslösheten är ett
samhällsmisslyckande i första hand. I grunden är det ett
politiskt problem, men givetvis har också individen ett
ansvar att söka jobb och förbättra sina kunskaper under tiden.
Bättre kontakt med arbetslivet, bättre individuell
uppföljning från arbetsförmedlingens sida och ett aktivare
sökande av jobb kan vara viktiga inslag i programmet.
Mycket är endast skisserat av förslagen, en del ligger som
snabb- utredda förslag, och regeringen avser att återkomma.
Vänsterpartiet kommer att positivt pröva förslagen.
I ett fall har dock regeringen redan i budgetpropositionen
aviserat ett ''skarpt'' förslag och till och med kvantitativt
beräknat konsekvenser av åtgärden. Det gäller förslaget om
''arbetsföretag'' som skulle korttidsanställa arbetslösa för att
sedan hyra ut arbetskraft till företag. Vänsterpartiet ställer
sig starkt kritiskt till denna idé som vi inte tror är effektiv och
som är djupt tveksam såväl ur arbetsrättslig som
arbetsmarknadspolitisk synpunkt.
5. Den femte punkten i programmet utgörs av ett batteri av
ungdomssatsningar. Till stora delar är det förslag som
stämmer väl överens med Vänsterpartiets tidigare krav.
Däremot lägger regeringen ett stort ansvar på kommunerna
utan att dessa anvisas ytterligare resurser. För ungdomar
under 20 år föreslår regeringen rent åldersdiskriminerande
begränsningar som måste avvisas även om vi delar oron för
det passiva bidragsberoendet inte minst i unga år.
Ungdomsinsatserna och flera andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder liksom anställningsstödet
och arbetsföretag har av regeringen bedömts ge
sysselsättningseffekter som grovt överskattats. Det hindrar
inte att mycket i handlingsprogrammet kan bidra till
väsentligt ökad sysselsättning.
Grunddragen i Vänsterpartiets sysselsättningsalternativ
Den ekonomiska omfördelning som blir effekten av
Vänsterpartiets ekonomisk-politiska förslag minskar det
passiva sparandet hos välbeställda och ökar den effektiva
efterfrågan i ekonomin.
Vårt förslag till kommunakut ger kommunerna ökade
resurser som bidrar till att anställda inte kastas ut i
arbetslöshet när de så väl behövs för att hävda välfärden
inom skola, vård och omsorg.
Vi föreslår lättnader för egenföretagare och småföretag
som bl.a. skall stimulera investeringarna genom lägre
ränta.Vi föreslår reformer som skall gynna nyföretagandet.
Vi föreslår investeringar och åtgärder inom bl.a.
infrastruktur, näringsliv, jordbruk och kommuner som
innebär en positivare miljömässig omställning. Detta ger
flera jobb.
Vi föreslår skatteväxlingsåtgärder som minskar
arbetskraftskostnader i vissa fall och som ökar skattetrycket
på miljöbelastande verksamheter. Sysselsättningen gynnas.
Vi föreslår begränsningar och fördyringar av övertidsuttag,
vilket direkt kan omvandla övertid till nya anställningar.
Vi föreslår väsentligt högre volymer av aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med inriktning på den
ordinarie arbetsmarknaden och arbetsmarknadsutbildning.
Syftet är att minska den öppna arbetslösheten.
Vi föreslår att företagen får inrätta obligatoriska
praktikantplatser med avtalade praktikantlöner för
ungdomar. Det är rimligt att produktionen får ta sitt ansvar
för meningsfull sysselsättning för ungdom. Det är en ren
framtidsinvestering för näringslivet.
Vi föreslår ungdomsplatser inom ramen för kommunernas
arbete med Agenda 21-program för ett miljömässigt hållbart
samhälle.
Vi föreslår kraftiga utbildningssatsningar utöver
regeringens förslag. I några fall även förbättringar av
studiefinansieringen särskilt för ekonomiskt svaga grupper.
Vi föreslår större riktade insatser för utsatta grupper på
arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade och
utomnordiska invandrare.
Vi föreslår en framtidsfond finansierad genom
vinstavsättningar i näringslivet som i första hand utnyttjas för
kompetensutveckling av de anställda. Detta förbättrar
förutsättningarna för att behålla jobbet och ökar
produktiviteten, samtidigt som arbetsskador och
förtidspensionering kan motverkas.
Vi avsätter medel till en 6-timmarsfond som skall
stimulera försöksverksamhet med arbetstidsförkortning
inom olika sektorer och yrkesområden. Vi föreslår att
normalarbetstiden sänks till 7 timmars arbetsdag under år
1997. Därmed har vägen till 6-timmarsdagen beträtts. Detta
är en strukturell reform inom arbetslivet som ger mer av
jämlikhet och välfärd, samtidigt som produktivitet och
sysselsättning befrämjas.
Vi föreslår reformer som stärker arbetstagarnas trygghet
och inflytande. Vi tror på den produktiva
rättvisan.Vänsterpartiet anser att regeringens tillväxtpolitik
som innehåller många goda element måste förstärkas och
kompletteras för att målet om sunda statsfinanser och arbete
åt alla skall kunna uppnås.
Arbetsmarknadsverket: Förvaltningskostnader
I Ams anslagsframställan och i särskild skrivelse till
regeringen (1994-10-11) finns en välgrundad argumentation
för att personalförstärkningar i nuvarande läge är
nödvändiga för att uppnå bästa effektivitet i arbetet.
Den tid som arbetsförmedlingen förfogar över per
arbetssökande, ledig plats, och åtgärdsplats har minskat
kraftigt under senare år. Risken är att kvalitet och
uppföljning blir lidande.
I och med att situationen nu präglas såväl av en successivt
ökad efterfrågan på arbetskraft som av en fortsatt mycket hög
arbetslöshet och stor omfattning av de konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna ökar belastningen
ytterligare.
Förmedlingarna skall se till att vakanstider och
arbetslöshetstider minimeras. Kontrollverksamhet och
uppföljning skall se till att fusk och missbruk av stöden till
arbetsgivare och arbetssökande motverkas. En offensiv
individuell platsförmedling med frekventa kontakter med
den sökande krävs. Särskilda insatser för
arbetshandikappade och utomnordiska invandrare och andra
utsatta grupper är nödvändiga. Nära kontakter med
arbetsgivarna är en förutsättning för att lösa
''matchningsproblemen''. De arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna måste sättas in så att undanträngningseffekter på
den ordinarie arbetsmarknaden undviks och att
inlåsningseffekter i åtgärderna motverkas. Det gäller också
att med strikt tillämpning av kontantstödens regler och
uppföljning stimulera till aktivitet och så långt som möjligt
motverka passivt bidragsberoende.
En analys av nuvarande förhållanden visar dels att den
svenska arbetsmarknadspolitiken är administrativt effektiv i
ett internationellt perspektiv, dels att uppdragsmängden per
vägledare och platsförmedlare nu passerat gränsen för vad
som är optimalt för verksamheten. Erfarenheterna och
genomförda studier visar att ökade personalresurser ger ett
mycket tydligt tillskott i arbetsförmedlingens resultat i form
av registrerade åtgärds- och arbetsplaceringar.
Tillfällig personalförstärkning
Den statsfinansiella situationen och de allmänna
besparingskraven gör det dock svårt att nu tillskjuta
ytterligare permanenta medel till förvaltningsanslaget.
Däremot bör ytterligare medel tillföras för tillfälliga
personalförstärkningar från anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A2). Här behövs en större
satsning än vad regeringen är beredd till. Regeringens analys
av hur trycket på arbetsförmedlingen kommer att utvecklas
i och med den ökade efterfrågan på arbetsmarknaden och
regeringens egna åtgärdsförslag är föga genomtänkt eller
övertygande.
Regeringens generella besparingskrav fram till budgetåret
1998 innebär en neddragning med 307 miljoner kronor.
Även om huvuddelen sker 1998 lägger regeringen ett
besparingskrav på 55,5 miljoner kronor redan budgetåret
1995/96. Denna besparing skall givetvis inte drabba
förmedlingarna men regeringen är medveten om att Ams och
länsarbetsnämnderna inte kan ta denna besparingsvolym
endast med rationaliseringsåtgärder. I propositionen talas det
vagt om att en ''översyn av verksamheten inom AMV''
måste göras. Förmodligen är detta också bakgrunden till att
lokalkostnaderna har dragits ned med 57,5 miljoner kronor
under nästa budgetår.
Om en omorganisation av AMV med färre
länsarbetsnämnder föresvävar regeringen borde ett
utredningsunderlag föreligga innan besparingsvolymer läggs
ut på bestämda budgetår. I nuvarande läge är det svårt att ta
ställning till realismen i förslaget. Regeringen bör
återkomma med bättre underlag i
kompletteringspropositionen.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att
åtgärderna alltmer skall ges en inriktning mot den ordinarie
arbetsmarknaden och en förstärkt kompetens utveckling.
Viktiga förändringar genomfördes redan i och med den
ekonomisk- politiska propositionen i höstas både vad gäller
volymer och åtgärdsslag. Satsning på rekryteringsstöd och
arbetsmarknadsutbildning är i grunden en riktig linje, liksom
nedtrappning av ungdomspraktik och Alu.
Det gäller dock att förändringarna inte går för fort så att
volymerna riskeras med ökad öppen arbetslöshet som följd.
Likaså måste regeländringar övervägas noga så att
incitamenten verkligen stimulerar aktivitet och hög kvalitet
i enlighet med den övergripande inriktningen. Att de fulla
utbildningsbidragen nu återinförs som ett resultat av höstens
förhandlingar mellan Vänsterpartiet och regeringen är ett
sådant exempel.
Flera av regeringens förslag om åtgärdsslag och volymer
liksom förslag till besparingar, t.ex. avseende
utbildningsbidragen, saknar en välgrundad analys. Det är
därför ofta svårt att bedöma totaleffekten. Vänsterpartiet
anser att regeringen i flera fall måste återkomma med ett
bättre beslutsunderlag i kompletteringspropositionen.
Det har ovan framgått att Vänsterpartiet är djupt kritiskt
till vissa av regeringens förslag vad gäller utformning och
beräknade volymer. Följaktligen finner vi
medelsberäkningen och beräknade volymer otillräckliga för
att hålla nere den öppna arbetslösheten och förhindra
utförsäkring.
Det finns mycket som är oklart och ofärdigt i
propositionens åtgärdsförslag. Från vissa åtgärdsslag som
kostnadsberäknats och tilldelats givna volymer dras sedan
medel för att finansiera andra åtgärder. För Alu
kostnadsberäknas 10 000 genomsnittliga platser per månad
under budgetåret men i texten står att detta antal gäller vid
slutet av 1996 vilket är rimligare med en realistisk
nedtrappning av åtgärden utan negativa totaleffekter.
I det följande anges kortfattat Vänsterpartiets förslag och
kommentarer med anledning av åtgärdsförslagen.
Personalförstärkningar
Vänsterpartiet anser som tidigare angivits att ytterligare
medel bör avsättas för tillfälliga personalförstärkningar från
anslaget arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Vi föreslår
beloppet 900 miljoner kronor för budgetåret, varav 600
miljoner bör avse perioden juli 1995--juni 1996.
Aktiva åtgärder
Regeringen begär att själv få utnyttja 450 miljoner av
anslaget till ''särskilda insatser''. Liksom riksdagens
revisorer anser vi att det saknas motiv för att inte AMV
skulle disponera dessa medel i enlighet med normala
prioriteringar. Risken är annars att det blir fråga om
''gratisresurser'' och politiska ''lekpengar'' som revisorerna
så starkt ifrågasätter. Vänsterpartiet avslår regeringens
begäran.
Vänsterpartiet delar regeringens åsikt att
rekryteringsstödet bör prioriteras framför beredskapsarbete.
Det är också tillfredsställande att det s.k.
fyratimmarsavdraget tas bort för beredskapsarbeten i
enlighet med tidigare motionskrav från Vänsterpartiet.
Volymerna är dock helt otillräckliga. Regeringen baserar
sina beräkningar på helt orealistiska bedömningar av sina
antydda förslag om anställningsstöd och arbetsföretag (
sammanlagt 130 000 personer som månadsgenomsnitt !)
Som tidigare nämnts tycks volymen Alu-platser ha
felberäknats. En nivå på 20 000 platser som genomsnitt tycks
mer realistisk med tanke på nuvarande volym. Vänsterpartiet
delar dock regeringens bedömning om att åtgärden
successivt bör trappas ner och att kultur- och miljösektorerna
prioriteras. Även i samband med starta eget-verksamhet och
de fackligt initierade projekten för att aktivera arbetslösa bör
Alu med fördel kunna utnyttjas. Avgörande är dock att Alu
inte inkräktar på den ordinarie arbetsmarknaden och att
''inlåsningseffekter'' kan undvikas. Det är också väsentligt
att det handlar om meningsfulla aktiviteter som utvecklar
kompetensen hos de berörda.
Arbetslösheten bland invandrare
Vänsterpartiet har i en särskild motion om
invandrarpolitiken tagit upp den svåra
arbetslöshetssituationen för särskilt utomnordiska
invandrare. 30 % av denna grupp var inskrivna vid
arbetsförmedlingen våren 1994 trots att många stod utanför
arbetskraften. Sysselsättningsgraden uppgick endast till ca
40 % för utomnordiska medborgare första halvåret 1994.
Därför är det särskilt allvarligt att AMV inte lyckades uppnå
målet att volymmässigt prioritera invandrargrupperna. De
utomnordiska invandrarnas andel av de totala åtgärderna
minskade under det förra budgetåret!
Denna utveckling kan delvis förklaras av den borgerliga
regeringens politik som minskade
arbetsmarknadsutbildningen, som är en betydande åtgärd för
invandrare, samtidigt som man kraftigt ökade Alu som
förutsätter att den arbetslöse är kvalificerad för
arbetslöshetsersättning eller Kas. På detta sätt utmönstrades
den stora majoriteten av de utomnordiska invandrarna
genom oövertänkta prioriteringar och regelverkens
konstruktion.
Vänsterpartiet noterar med tillfredsställelse att
regeringspartiet nu förändrat sin uppfattning om
invandrarpraktiken och nu delar vår uppfattning.
Det är också nödvändigt att de otraditionella medlen
utnyttjas i större utsträckning till projekt inriktade mot
invandrargrupperna. Deltagande i arbetslivet är en
förutsättning för att motverka den tilltagande segregeringen.
Inte minst är det viktigt att vända på perspektivet.
Invandrarbakgrunden med dess kultur- och språkkompetens
kan i många sammanhang utnyttjas som en fördel och ett
extra tillskott för det svenska arbetslivet i en allt mer
internationaliserad värld.
Vänsterpartiet föreslog 1994, dock utan riksdagens bifall,
att särskilda regionalpolitiska medel skulle avsättas till
projekt i storstädernas invandrartäta områden. Därför ser vi
med tillfredsställelse att regeringen nu anslutit sig till denna
uppfattning och inrättar ett nytt anslag (D12) om 125
miljoner kronor för detta ändamål. Vänsterpartiet föreslår att
medlen fördubblas till 250 miljoner kronor med anledning
av de stora behoven på detta område.
I den nämnda invandrarmotionen återupprepar
Vänsterpartiet kraven på en skärpning av lagen mot etnisk
diskriminering för att komma till rätta med vissa av de
svårigheter som invandrare möter på den svenska
arbetsmarknaden.
Nyföretagande
Vänsterpartiet ser positivt på starta-eget-bidraget som ett
tillskott till nyföretagares försörjning under inledningsfasen.
Det är dock viktigt att en kvalificerad bedömning görs av
företagets möjlighet liksom en uppföljning av verksamheten.
Regelverket har liberaliserats under senare tid och
Vänsterpartiet föreslår i en motion om småföretag och
nyföretagare att bidrag skall kunna utgå till personer med
tjänstledighet för att starta företag. Reglerna för starta-eget-
bidrag och utbildningsbidrag vid ALU-plats bör således
förändras. Det är då givetvis viktigt att reglerna och
uppföljningen utformas så att nyföretagandet verkligen
stärks och att inte effekten blir att oprioriterade grupper kan
missbruka stödet till en omotiverad betald tjänstledighet.
Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.
Arbetsmarknadsutbildning
Arbetsmarknadsutbildning är den helt centrala åtgärden
för att förbättra individens möjligheter på en allt mer
krävande arbetsmarknad. Volymen har nu ökats efter den
borgerliga regeringens missgrepp. Dock ligger regeringens
beräknade nivå alltför lågt för budgetåret 1995/96.
Vi delar regeringens uppfattning om vikten av att den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen anpassas till
den lokala arbetsmarknadens behov och krav på kompetens.
Detta får dock inte uppfattas som en alltför snäv
avgränsning.
Att fullt utbildningsbidrag utan lånedel åter har införts på
Vänsterpartiets initiativ är viktigt för att grupper med stora
behov av kompletterande utbildning skall stimuleras.
Regeringen föreslår nu av besparingsskäl flera nya
nedskärningar av utbildningsbidragens nivå och omfattning.
Vänsterpartiet saknar en grundlig analys av vilka
arbetsmarknads- och fördelningspolitiska effekter de
föreslagna regeländringarna får.
Vänsterpartiet kan acceptera att delar av det särskilda
utbildningsbidraget utgår och att regelverket ändras i syfte
att förenkla och spara. Vänsterpartiet anser också att det är
rimligt att utbildningsbidraget administreras och utbetalas av
AMV och inte av försäkringskassan. Härigenom kan
betydande besparingar åstadkommas samtidigt som
medelsanvändningen blir effektivare.
AMS har i sin anslagsframställan föreslagit flera
förenklingar och förändringar som medför
kostnadssänkningar. Vänsterpartiet anser att det är omöjligt
att slopa bidrag till resekostnader och visst traktamente vid
utbildning och praktik utanför hemorten utan kraftigt
negativa effekter i skogslän och glesbygder med stora
avstånd.
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag att avveckla det
särskilda utbildningsbidraget och föreslår att ett belopp om
200 miljoner kronor får disponeras för nästa budgetår. Ams
får närmare utforma regler och bidragsnivåer som ryms inom
denna ram och som medför administrativa förenklingar i
enlighet med förslagen i anslagsäskandet.
Även om vi inte nu lägger något konkret yrkande avseende
den föreslagna sänkningen för vissa gruppers
utbildningsbidrag från 338 kronor till 245 kronor, föreslår
Vänsterpartiet att förslaget prövas till sina effekter och ställs
mot andra utgifter i syfte att uppnå bästa totaleffekt för de
arbetslösa.
Exempelvis noterar vi att 542 miljoner kronor är
budgeterade för utbildningsbidrag till jobbsökaraktiviteter
(JSA). Normalt utbetalas 14 dagars utbildningsbidrag till
denna typ av aktiviteter som är kortvariga och av skiftande
kvalitet. I regeringens 100-dagarsprogram finns
jobbsökaraktiviteter för samma åldersgrupp (under 25 år) där
man behåller sitt kontantstöd. Således samma aktivitet men
olika stödformer. Här tycks det finnas plats för administrativ
förenkling samtidigt som man kan ifrågasätta om
utbildningsbidrag för JSA bör prioriteras framför
utbildningsbidragets nivå vid arbetsmarknadsutbildning.
Utbildning i företag
Åtgärden utbildning i företag fick en mycket mindre
omfattning än vad som planerats. Dock har insatserna för att
begränsa effekterna av de massiva uppsägningarna inom den
offentliga sektorn inneburit att 2 miljarder kronor använts för
ca 40 000 personer som fått del av utbildningsinsatser i
stället för att gå ut i arbetslöshet.
Regeringen anser att det statliga bidraget successivt kan
avvecklas under tiden fram till ingången av budgetåret 1998.
Vänsterpartiet anser att de fortsatta nedskärningar av
personal som förutsägs i finansplanen inom den offentliga
sektorn på ca 30 000 personer under åren 1995 och 1996
kräver ytterligare insatser för att förhindra påspädning av den
öppna arbetslösheten. Dessutom upphör under det närmaste
året de utbildningsavtal som träffats mellan kommuner och
landsting och länsarbetsnämnderna. Ett stort antal personer
kommer säkert inte att kunna erbjudas en ny anställning.
Bland annat av detta skäl krävs en större ram för åtgärden
under nästa budgetår. Vänsterpartiet föreslår att ytterligare
900 miljoner kronor tillförs denna åtgärd under nästa
budgetår.
Trots mycket tal om kompetensutveckling och ett flertal
gjorda utredningar har mycket lite skett av politiska initiativ.
Vänsterpartiet har upprepade gånger motionerat om
inrättandet av en framtidsfond finansierad genom
vinstavsättningar i detta syfte. I särskild motion har vi nu
preciserat förslaget. Eftersom Arbetslivsfonden avvecklas
vid halvårsskiftet i år är behovet av nya initiativ akut.
Vänsterpartiet är överens med regeringen om att ansvaret
för att genomföra och finansiera utbildningsinsatser skall
åvila arbetsgivaren. Den tänkta besparingen kan säkert
åstadkommas till 1998. Innan konkreta beslut tagits om ett
system för kompetensutveckling finansierat av arbetsgivarna
är det däremot för tidigt att avveckla bidragsformen.
Vänsterpartiet avslår därför regeringens förslag i detta skede.
Vänsterpartiet noterar med tillfredsställelse att regeringen
i enlighet med vad vi tidigare krävt förbättrar villkoren för
utbildningsvikariaten. Förnyade ansträngningar måste till för
att få åtgärden i tillämpning inom näringslivet.
Glesbygdsinriktat flyttbidrag
Vänsterpartiet noterar fortfarande att flyttningsbidragen
kan vara nödvändiga för att kortsiktigt motverka
flaskhalsproblem. Det får dock inte bli ett led i en ny
flyttlasspolitik. Att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt
och utnyttja konjunkturuppgången måste gå hand i hand med
det långsiktiga regionalpolitiska arbetet att få till stånd
utvecklingskraft och ökad sysselsättning i hela Sverige.
Vänsterpartiet anser att det bör övervägas om inte en högre
starthjälpsnivå kunde utgå vid flytt till regionalpolitiskt
prioriterade områden.
Jämställdhet mellan män och kvinnor
Jämställdheten i arbetslivet lämnar mycket i övrigt att
önska. Visserligen är arbetslösheten bland män fortfarande
några procentenheter högre men tendensen är nu att
kvinnoarbetslösheten ökar. Deltidsarbetslösheten ökar
snabbt och uppgår nu till mer än 145 000 personer. Av dessa
är ca 80 % kvinnor. I takt med att kommuner och landsting
drar ner på personal hotas alltfler kvinnors anställning.
Med dagens fördelning av makt och ansvar inom samhälle
och familjeliv drabbas kvinnor i första hand vid
nedskärningar inom socialförsäkringssystem och kommunal
service. Själva förutsättningen för kvinnors deltagande i
arbetslivet hotas. Vänsterpartiet tar i separat motion upp
maktfördelningen mellan könen.
Arbetsmarknaden är starkt könssegregerad i Sverige. Det
gäller såväl horisontellt som vertikalt. Kvinnor finns ofta
inom sektorer och yrkesområden som minskar. Kvinnor
finns nästan alltid i botten på hierarkierna. Kvinnor får
mindre del av kompetensutveckling. Kvinnor har omotiverat
lägre lön. Kvinnors arbete värderas lägre, ofta inte alls.
Kvinnor arbetar mycket mer med det nödvändiga men
obetalda arbetet i hemmen. Kvinnor drabbas successivt av
alltfler arbetssjukdomar och arbetsskador.
Belastningsskador orsakade av tunga och ensidiga arbeten
ökar just för kvinnor. Kvinnors underordning gäller på alla
nivåer, lönediskrimineringen finns praktiskt taget överallt.
Svårast är givetvis situationen längst ner i
samhällspyramiden. Många lågavlönade invandrarkvinnor
med tunga jobb hotas av utslagning från arbetsmarknaden.
Situationen för invandrarkvinnorna behandlas i en särskild
motion.
Arbetet med att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
har inte varit särskilt framgångsrikt. Inte heller kampen mot
lönediskriminering. Manliga normer styr fortfarande mycket
av arbetslivets villkor och maktstruktur. Det är säkerligen
skälet till förlamningen i arbetstidsfrågan. Detta är en första
rangens uppgift i en rättvis omdaning av det svenska
klassamhället. Det kräver helt andra instrument än att Ams
''får använda 45 miljoner kronor till projektverksamhet i
syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden'' som
regeringen lite kraftlöst avslutar sin framställning i frågan i
propositionen.
Vänsterpartiet lägger i en rad motioner fram förslag som
radikalt skulle förstärka kvinnors ställning på
arbetsmarknaden. Det gäller riktade medel till
kommunsektorn, det gäller kompetensutveckling i
arbetslivet, det gäller åtgärder mot lönediskriminering, det
gäller förstärkta arbetsrättsliga regler, det gäller förslag om
ett förändrat arbetsskadebegrepp och många andra frågor.
Vänsterpartiet förutsätter att regeringen efter genomgången
jämställdhetskurs äntligen på allvar tar sig an dessa frågor.
Mycket är redan kartlagt. Nu vill vi se handlingskraft.
Ungdomsåtgärder
Ungdomar skall inte behöva acceptera arbetslöshet mer än
tillfälligt. Dagens situation är ett misslyckande för vårt
samhälle. Det är förödande för ett samhälle att inte ta till vara
den unga generationens initiativkraft och nyskapande
förmåga. En ung människa som saknar fotfäste i sin omvärld
riskerar att snabbt slås ut och hamna i sociala problem.
Ungdomsarbetslösheten måste brytas. I dag står mer än två
årskullar ungdomar under 25 år utan arbete eller utbildning.
De relativa arbetslöshetstalen för ungdomar (20--24 år) är
normalt ca tre gånger högre än för vuxengruppen. När den
totala arbetslösheten steg snabbt under 90-talets första år
bibehölls dessa proportioner vilket har givit upphov till
arbetslöshetstal kring 20 procent. När utbudet på
arbetstillfällen minskar drabbas givetvis de nytillträdande.
bl.a. ungdomar värst.
Den borgerliga regeringen låste in ungdomar i alltmer
oambitiösa åtgärder som satte ungdomar i strykklass på
arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen drogs ner
och inriktningen mot den ordinarie arbetsmarknaden med
realistiska arbetsvillkor försvagades. Vänsterpartiet
kritiserade upprepade gånger denna inriktning och föreslog
alternativ. Ungdomspraktikens sammanblandning av arbete
och praktik var besvärande och nackdelarna var uppenbara:
Att vara utan anställning, att stå utanför den fackliga
gemenskapen, de låga ersättningsnivåerna,
undanträngningseffekterna av ordinarie jobb m.m.
Utvärderingar visar nu att vi hade rätt. I en rapport 1994
utgiven inom ramen av Expertgruppen för
arbetsmarknadspolitiska utvärderingsstudier (EFA) sägs i
sammanfattningen: ''Antalet ungdomar som erhållit arbete
kan påverkas av ungdomspraktiken på ett par olika sätt. För
det första kan ungdomarnas arbetsmarknad minska på grund
av att antalet lediga arbeten minskar, dvs.
undanträngningseffekterna. För det andra är det troligt att
möjligheter till ungdomspraktik i viss utsträckning minskar
ungdomars benägenhet att söka arbete. Rapporten visar att
nedgången på lediga platser var markant på områden där
ungdomspraktik är vanligast.'' ( Hallström:
Ungdomspraktikens implementering.)
Ungdomsarbetslösheten utnyttjades till borgerliga angrepp
mot löntagarnas fackliga rättigheter. Avtalens lönenivåer,
arbetslöshetsförsäkringens konstruktion och ersättningsnivå,
lagstiftningen om anställningstrygghet och den svenska
modellen inom arbetsmarknadspolitiken är exempel på vad
som har ifrågasatts inom ramen för den nyliberala
offensiven. Vänsterpartiet har oupphörligt hävdat att detta är
en felsyn, att det saknas empiriskt underlag.
I en alldeles nyutkommen EFA-rapport sammanfattas en
uppsats om ungdomsarbetslöshetens utveckling i Sverige (3
Artiklar om arbetsmarknad och arbetsmarknadspolitik, EFA-
rapport 32) på följande sätt:
Ungdomsarbetslöshetens orsaker
Under en lång period har Sverige haft mycket låga
arbetslöshetstal och även en relativt måttlig
ungdomsarbetslöshet. Några ekonomer vid London School
of Economics anser att den tidigare gynnsamma svenska
arbetsmarknadssituationen har kunnat tillskrivas en aktiv
arbetsmarknadspolitik, centrala löneförhandlingar och det
förhållandet att arbetslöshetsersättning har utgått under
relativt kort tid. Förhållandena på arbetsmarknaden har
emellertid förändrats dramatiskt under de senaste åren.
Numera är Sverige ett land med för europeiska förhållanden
normala arbetslöshets- och ungdomsarbetslöshetstal. I
den allmänna debatten hävdas ofta att den starka ökningen
av ungdomsarbetslösheten i hög grad beror på systemfel på
den svenska arbetsmarknaden. I den gängse teoribildningen
för arbetsmarknadens funktionssätt finns det en hel del som
stödjer ett sådant synsätt, vilket innebär att den stora
ungdomsarbetslösheten i hög grad skulle bero på strukturella
förhållanden på svensk arbetsmarknad. Den empiriska studie
vars resultat vi har redovisat här tyder emellertid på att det
är det osedvanligt stora raset i totalefterfrågan, som förklarar
den kraftiga ökningen av ungdomsarbetslösheten. Däremot
ger vår undersökning inte stöd för den föreställningen, vars
politiska popularitet förefaller ha varit växande, att de ökade
problemen för ungdomar på arbetsmarknaden beror på
strukturella förhållanden.
Rapporten påvisar att det inte är genom försämringar,
otrygghet och ökad maktlöshet för ungdomar som
problemen löses. Tvärtom gäller det att satsa offensivt och
väsentligt höja ambitionsnivån. Det är viktigt att inte
ungdomar vänjs vid passivt bidragsberoende. Men unga
måste då också få chansen till arbete, utbildning och annan
meningsfull aktivitet.
Åtgärder mot ungdomsarbetslösheten
Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse på att regeringen
på ett tydligare sätt vill angripa ungdomsarbetslösheten.
Flera inslag i regeringens ungdomsprogram har tidigare varit
del i våra förslag till ungdomssatsningar. Datorteket är dock
en nyhet som vi bedömer framtidsinriktad och positiv.
Dock finns oklarheter och en betydande vaghet i
programmet som vi är kritiska till. Volymberäkningen av
riktade ungdomsåtgärder utanför utbildningsinsatserna
uppgår till mer än 133 000 platser per månad i genomsnitt
enligt tabelluppställningen i propositionen (Bil. 11, sid 41).
Enligt textens uppgifter torde det dock förekomma en hel del
dubbelräkning härvidlag vilket ju påverkar såväl volym som
kostnader.
Det kan vara riktigt att kommunernas ansvar för ungdomar
under 20 år görs tydligare. I detta fall skall inte arbetslöshet
mer än några veckor accepteras. Utbildning eller annan
meningsfull verksamhet måste kunna erbjudas. Även om det
kommunala ansvaret ökar måste arbetsförmedlingen ha
huvudansvaret för den unges kontakt med, och inträde på den
ordinarie arbetsmarknaden. Kommunen känner de unga bäst
sedan skolperioden, men förmedlingen har kompetensen om
arbetslivets krav och lokala förutsättningar. Det måste också
göras klart att det kommunala ansvaret inte kommer att
utökas till högre åldrar. Den s.k. finansieringsprincipen bör
följas vilket innebär att kommunerna måste få utökade
ekonomiska medel för att klara det nya åtagandet.
Genom att ungdomspraktiken ersatts av
ungdomsintroduktion med krav på visstidsanställning kan
kommunala arbetsgivare få problem att uppnå tillräckliga
volymer. Det gäller att näringslivet öppnar sina portar t.ex.
genom att övertidsuttaget kraftfullt bringas ned. Annars blir
även det s.k. 100-dagars-programmet en betydande
kommunal ekonomisk belastning och ungdomsgarantin
riskerar att bli illusorisk. Det återstår mycket av konkret
planering innan programmet kan uppfattas som ett trovärdigt
alternativ till det hopplösa passiva bidragsberoendet i öppen
arbetslöshet.
Europapraktik och u-landspraktik
Vänsterpartiet kan acceptera Europapraktiken som en
intressant möjlighet. Dock borde näringslivet kunna ta på sig
större delen av kostnaderna. De svenska exportföretagen
kunde på detta sätt åta sig ett blygsamt ansvar för att bidra
till meningsfull sysselsättning för ungdomar. Regeringen bör
återkomma med en sådan konstruktion av åtgärden.
Dock är världen större än Europa och den mänskliga
erfarenheten vidare än näringslivets. Det är viktigt att vidga
ungdomars förståelse av livsvillkoren i den fattiga delen av
världen. En sådan erfarenhet skapar ett nyttigt perspektiv på
miljö och globala rättvisefrågor. De ställer våra egna
samhällsproblem i en annan dager och befrämjar ett globalt
synsätt och ansvarstagande som är så viktigt för vår framtid.
Därför föreslår Vänsterpartiet i annan motion ett nytt
system med u-landspraktik i samarbete med ungdoms- och
biståndsorganisationer omfattande 6--12 månaders praktik
och utbildning för arbetslösa ungdomar. Vi vill reservera
minst 20 miljoner kronor av de otraditionella medel som
Ams disponerar för denna åtgärd.
Miljöarbete
Vänsterpartiet upprepar förslaget att förstärka de anvisade
medlen för otraditionella medel med ytterligare 250 miljoner
kronor och reservera dessa för satsningar på ungdomsprojekt
med miljöprofil. Medlen skall utnyttjas tillsammans med
kommunal medfinansiering och kan dessutom kombineras
med andra åtgärder som arbetsmarknadsutbildning och
ALU-anvisning, varför den disponibla volymen kan bli
betydande.
Vänsterpartiet anser att kommunernas ansvar att utarbeta
en lokal Agenda 21 och följa upp miljöåtgärder skapar
utrymme för projektinsatser där ungdomar kan få
meningsfull sysselsättning. Det finns organisatoriska
förutsättningar för att ungdomar själva i samarbete med
kommunen och arbetsförmedlingen tar initiativ. Det gäller
att ta vara på ungdomars initiativkraft, kunskaper och
kreativitet för att ta sig an framtidsuppgifterna.
Praktikantplatser
Vänsterpartiet återupprepar också vårt tidigare förslag om
obligatoriska praktikantplatser på medelstora och stora
företag inom näringslivet. Om en praktikant fick plats för var
femtionde anställd skulle teoretiskt ca 70 000
ungdomsplatser tillskapas. Tidigare har exempelvis
ungdomspraktik i mycket liten grad funnits i denna
företagsgrupp vilket lett till att ungdomar huvudsakligen
praktiserat på lågt avlönade arbetsplatser där
kunskapsintensiteten i allmänhet varit låg. En praktikantplats
skall ge både praktik och kompetenshöjning. Ungdomar
skall få avtalad praktikantlön. Ett system av föreslagen typ
innebär att produktionen får ett ekonomiskt och praktiskt
ansvar för ungdomars sysselsättning och framtida
möjligheter. Detta överensstämmer med det allmänna synsätt
om samhällsansvar som Vänsterpartiet förfäktar i motioner
som berör olika sektorer.
Sammanfattning
Vi är medvetna om att ungdomar har störst förutsättningar
att få arbete i nuvarande uppgång av efterfrågan på
arbetskraft. Det visar sig att arbetslösa över 50 år ställs åt
sidan i hög grad vid nyrekrytering. Dock är fortfarande
ungdomsarbetslösheten mycket högre än den genomsnittliga
och stora grupper riskerar ett permanent utanförskap. Därför
är det för Vänsterpartiet viktigt att ett effektivt
ungdomsprogram kan genomföras snarast. Regeringens
förslag måste kompletteras och preciseras för att nå det
syftet.
Otraditionella medel
De otraditionella medlen bör kunna få en mer offensiv
inriktning. Det finns uppenbarligen en osäkerhet kring hur
medlen kan utnyttjas inom Arbetsmarknadsverket. Det är
viktigt att de tilldelade medlen verkligen utnyttjas.
Invandrares, kvinnors och ungdomars behov bör särskilt
uppmärksammas. Men det är också uppenbart att de äldre
arbetslösas situation alltmer måste uppmärksammas. Det är
inte rimligt att äldre (+50 år!) ställs utanför arbetslivet. Till
stor del handlar problemen om utebliven kompetenshöjning
och anpassningsproblem till ny teknik som vi tidigare påtalat
och som vi uppmärksammat i vår arbetsrättsmotion.
Som framgått ovan föreslår Vänsterpartiet att 20 miljoner
kronor reserveras för u-landspraktik för ungdom och att
ytterligare 250 miljoner kronor tillförs för Agenda-21-
programmet för ungdom.
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
Regeringen föreslår att tilldela sig själv 15 miljoner kronor
för fri försöksverksamhet vad gäller projekt rörande
kooperativ utbildning, miljöteknik, unga företagare och
ungdomar på landsbygden.
Även i detta fall anser Vänsterpartiet att det rör sig om ett
slags politiska ''lekpengar'' som svårligen kan motiveras.
Det torde vara bättre att medlen fördes till myndigheter som
i sitt normala arbete har att göra denna typ av prioriteringar.
Det skulle kunna handla om Nutek, Glesbygdsverket,
länsstyrelser eller kommuner. Alla dessa kan samarbeta med
Ams och länsarbetsnämnderna.
Vänsterpartiet avslår därför förslaget och föreslår i stället
att medlen förs till posten otraditionella åtgärder som Ams
disponerar. Därmed ges även mer tidsutrymme för
regeringens övergripande politiska arbete.
Sammanfattning av anslagsändringar under titeln
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A2):
Vänsterpartiet föreslår att anslaget höjs med 4 550
miljoner kronor för budgetåret 1995/96 utöver regeringens
förslag.
200 miljoner kronor tillförs för personalförstärkningar.
200 miljoner kronor anslås för särskilt utbildningsbidrag.
250 miljoner kronor tillförs otraditionella insatser för
Agenda 21-programmet för ungdom.
900 miljoner kronor tillförs utbildning i företag där
förutom i näringslivet fortsatta insatser för anställda i stat och
kommunsektorn skall kunna komma i fråga.
3 000 miljoner kronor tillförs för att utöka volymen för de
aktiva åtgärderna rekryteringsstöd, beredskapsarbete,
särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och vid behov
även ALU-platser.
Volymökningen motiveras dels av att vi ej ser regeringens
förslag om arbetsföretag och anställningsstöd som realistiskt
vad gäller utformning och volymer, dels att regeringens
beräkningsunderlag knappast är korrekt nettoredovisat vad
gäller volymer och kostnader i propositionen. Det avgörande
är dock att ha nödvändiga medel för att minimera den öppna
arbetslösheten och att upprätthålla den s.k.
utförsäkringsgarantin.
Arbetsmarknadsfonden
Arbetsmarknadsfondens underskott ökade kraftigt under
föregående budgetår. Det berodde givetvis huvudsakligen på
att arbetslösheten ökade så kraftigt men också på att den
borgerliga regeringen drev en politik där alltfler hamnade i
passivt bidragsberoende och ALU blev den volymmässigt
största insatsen trots att det enligt riksdagens beslut skulle
ses som en sistahandsåtgärd. ALU finansierades också över
fonden.
Under förra budgetåret fick ca 770 000 personer ersättning
från a-kassa och ca 148 000 fick KAS. Under budgetåret
växte kontantstödet till ca 60% av de sammanlagda
kostnaderna för de direkta arbetslöshetskostnaderna! Var och
en torde inse att nationen måste ta sig ur detta moras.
Den svenska arbetslöshetsersättningen utgör en grundbult
i den s.k. arbetslinjen. Den skall försvaras och förbättras.
Utbetalningar av ersättningar måste tillåtas uppgå till de
nivåer som styrs av arbetslöshetens nivå. Fusk och missbruk
av försäkringen skall motarbetas. Respekt för det befintliga
regelsystemet skall upprätthållas. Detta är en viktig del i
försvaret av det solidariska trygghetssystemet. Avgörande är
en god uppföljning och kontaktverksamhet från kassornas
och förmedlingarnas sida, liksom en aktiv åtgärdsinriktad
arbetsmarknadspolitik.
AMS beräknar att varje procentenhet ökad arbetslöshet
innebär en kostnadsökning med ca 10 miljarder kronor under
budgetåret 1995/96 (18 månader). Detta visar vikten av att
utnyttja alla goda möjligheter till att få människor i arbete.
Det är också tillfredsställande att arbetsmarknadsfonden
avskaffas och att arbetsmarknadsavgiften behålls på
statsbudgeten vilket vi krävt sedan länge. Därmed vinns en
bättre överskådlighet och förhoppningsvis en bättre
kostnadsmedvetenhet från alla parters sida.
Under hösten träffade Vänsterpartiet och regeringen en
överenskommelse om skärpta regler för arbetsvillkor och
normalarbetstid som väsentligt minskar kostnaderna utan att
försäkringens grundläggande struktur principiellt
försämrades. Frågan om deltidsarbetslösas rättigheter kunde
dock inte lösas utan skall behandlas inom ramen för den nya
utredning om försäkringen som snarast skall tillsättas.
Principen att utreda först och besluta sedan är viktig att
följa inte minst i samband med förändringar av omfattande
försäkringssystem som många människor är beroende av.
När det gäller arbetslöshetsförsäkringen har Vänsterpartiet
riktat hård kritik mot både den föregående och nuvarande
regeringen för brott mot denna princip.
Ungdomar i a-kassan
Tyvärr är det nu åter dags för nästa ad hoc-beslut som
överrumplar de berörda. Regeringens förslag om att
utestänga försäkrade under 20 år är principiellt förkastligt,
sakligt omotiverat och felaktigt kostnadsberäknat till sina
effekter.
Vänsterpartiet delar i och för sig regeringens uppfattning
att det är djupt beklagligt om så unga personer tvingas vänja
sig vid bidragsberoende. Men detta skulle också gälla
socialbidrag vilket i en del fall vore alternativet. Det antyds
en argumentation om att konjunkturuppgången och
regeringens arbetsmarknads- och utbildningsprogram för
ungdom gör att få ungdomar skulle behöva utnyttja systemet.
Men i så fall begränsas ju kostnaderna automatiskt utan
ingrepp i regelverket.
Regeringen antyder också att möjligheterna att kvalificera
sig för ersättning genom ett kortvarigt jobb, och därefter
genom att reglerna om jämställd tid kan utnyttjas i
kombination med vissa anvisade åtgärder, borde begränsas.
Vänsterpartiet vill med skärpa framföra att eventuella
regeländringar i detta avseende först måste prövas i
utredningen.
Regeringens förslag har tyvärr karaktären av ren
åldersdiskriminering. Rätt att lönearbeta föreligger från 16
års ålder. Myndighetsåldern är 18 år. Rätt att tillhöra en a-
kassa föreligger vid arbete minst 17 timmar per vecka. Rent
formella regler med avseende på antal dagar och månader
gäller först när man har kvalificerat sig för ersättning.
Det måste betraktas som helt orimligt att någon skall ha
rätt att arbeta och erhålla lön, vara medlem i en a-kassa,
betala avgift, vara kvalificerad för ersättning enligt det
gängse regelverket, men ändå inte kunna få ersättning från
sin a-kassa när hon/han blir arbetslös.
Regeringens kalkylerade besparing löper på 1 580
miljoner kronor för nästa budgetår. Denna beräkning måste
grunda sig på ett felaktigt underlag. Enligt samstämmiga
uppgifter från Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO)
och Ams, som handhar det statistiska materialet, skulle det
kunna handla om 250--300 miljoner kronor. Med tillägg för
eventuella Alu-ersättningar skulle det maximalt kunna bli
350 miljoner kronor med mycket försiktiga beräkningar.
Sannolikt kommer siffran att bli mycket lägre med tanke på
regeringens ambitionsnivå.
Vänsterpartiet avslår således regeringens förslag att införa
en åldersgräns i försäkringen.
Vänsterpartiet vill åter understryka behovet av att
skyndsamt få till stånd den utlovade utredningen om
arbetslöshetsförsäkringen. Vänsterpartiet lade i en motion
med anledning av regeringens proposition 1994/95 fram vår
uppfattning om vad som utredningen borde behandla.
Vänsterpartiet har med besvikelse noterat att regeringen
ännu inte har justerat dagpenningbeloppen och
ersättningstaket i enlighet med tidigare praxis. Detta bör
regeringen omedelbart göra. Om inte en följsamhetsregel
snarast kan etableras sjunker ersättningsnivån successivt till
en grundnivå som alltmer tappar anknytningen till den
inkomstrelaterade nivån. Vänsterpartiet har länge krävt att
ersättningsnivån återställs till 90 procent. Det är en
fördelningspolitiskt träffsäker åtgärd. Den bidrar också till
att förhindra lönedumping på arbetsmarknaden. Utredningen
bör med prioritet behandla dessa frågor så att förslag om 90-
procentsnivå och effektiv följsamhetsregel kan föreligga
snarast.
Permitteringslöneersättningen
Regeringen föreslår att det statliga permitteringsstödet tas
bort. Därmed drar sig regeringen ensidigt ur en
trepartsöverenskommelse med parterna på arbetsmarknaden.
Detta innebär en allvarlig trygghetsförsämring för många
arbetare inom industrin och byggnadssektorn.
Effekten blir att företagen kommer att säga upp personal i
stället för att permittera vid övertalighet. En annan
konsekvens blir säkert att korttidsanställningar och
inhyrningsverksamhet kommer att öka. Med all säkerhet
kommer också flera företag att vilja dra sig ur och
permitteringslönesystemet att sönderfalla.
Det synes vara ett sällsynt illa genomtänkt förslag.
Regeringen talar sig varm för att parterna på
arbetsmarknaden i avtal skall finna lösningar på
gemensamma problem. Här föreligger just ett sådant
arrangemang där staten är medaktör. Systemet är hävdvunnet
och har fungerat väl. Arbetsgivarna står för en betydande del
av de totala lönekostnaderna under permitteringsperioden.
Om staten vill förändra avtalet eller kostnadsfördelningen
borde väl regeringen ta initiativ till en omförhandling så att
ett framtida system kunde garanteras. Ett ensidigt beslut
gagnar inte saken.
Även i detta fall har regeringen utgått från ett bristfälligt
underlag som inte svarar mot verkligheten. Givetvis varierar
kostnaderna starkt efter konjunkturen. Vid en nedgång
förekommer en hel del permitteringar tills företagen ger upp
hoppet och säger upp på grund av arbetsbrist. I nuvarande
situation förekommer knappast permitteringar alls. Vi
beräknar att 30 miljoner kronor är väl tilltaget för det
kommande budgetåret. Regeringens bedömning att
besparingen skulle bli 300 miljoner kronor tycks gripen ur
luften och är helt missvisande. Det bör också understrykas
att uppsägning i stället för permittering innebär en större
belastning på arbetsmarknadsfonden genom att ersättningen
där är större per dag.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag skall avslås.
Sammanlagt innebär Vänsterpartiets förslag att bidraget
till arbetslöshetsersättning m.m. (A5) bör uppräknas med
380 miljoner kronor nästa budgetår.
Lönegarantifonden
Vänsterpartiet noterar att antalet företagskonkurser har
minskat och att fondens intäkter har varit större än utgifterna
per månad från och med ingången av innevarande budgetår.
Utgifterna förväntas minska ytterligare enligt regeringen på
grund av genomförda skärpningar av villkoren i
lönegarantireglerna.
Vissa av dessa skärpningar har kraftigt försämrat villkoren
för drabbade löntagare på ett orättmätigt sätt. Det är också
uppenbart att Sverige bryter mot EU-direktiv, vilket också
påtalats av övervakningskommissionen ESA. Vänsterpartiet
har i en särskild motion krävt regeländringar.
Arbetslivsfrågor
Regeringen skriver mycket om behoven av förnyelse och
förändring av arbetslivet, ändå saknas förslag till radikala
förändringar som leder i den riktningen. Det saknas också
förslag om hur vi skall möta de nya arbetsmiljöproblem som
växer fram i samband med ny teknik. Vänsterpartiet har i en
separat motion redovisat behovet av stöd till elallergiker.
Arbetsskador m.m.
I Sverige ökar ohälsotalet, antalet ersatta dagar med
sjukpenning, rehab.penning och förtidspension per försäkrad
och år. För hela 1993 låg det på 38,7 dagar. För perioden
tredje kvartalet 1993 till och med andra kvartalet 1994 har
det ökat till 39,2 dagar. Målet har tidigare varit att ohälsotalet
bör sänkas med en dag per år, nu heter det bara att det bör
sänkas.
Arbetskraften representerar ett stort ekonomiskt värde.
Hittills har arbetsgivarens ekonomiska ansvar upphört för de
anställda när de blivit sjuka även om det är
produktionsmetoderna som givit upphov till skadorna. Detta
är ansvarslösheten satt i system. Arbetsmiljölagen måste
kompletteras. I dag finns där inget uttalat arbetsgivaransvar
för att de måste ställa resurser till förfogande för
arbetsmiljöarbetet. Vänsterpartiet föreslår i sin motion om
företagshälsovård att en sådan passus införs i
arbetsmiljölagen.
Det är viktigt att löntagare och samhälle får bättre
information om för- och nackdelar med olika arbetsplatser
och arbetsuppgifter. Vänsterpartiet föreslår i sin motion om
företagshälsovård att en kunskapsbank inrättas med
information om arbetsskador, sjukfrånvaro,
personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna, att
information om arbetsmiljön och dess personaleffekter
införs i företagens redovisning och att den informationen
utnyttjas till att klassificera arbetsplatser i förhållande till
branschen och yrket. Genom att kunskapen kan utnyttjas av
arbetsförmedlingar, fackliga organisationer, arbetssökande
vid val av arbetsplats m.fl. ökar pressen på företagen att vidta
förbättringsåtgärder.
Arbetsskadebegreppet och därtill kopplad bevisregel
måste återställas till vad det var före 1 januari 1993. De
arbetsskador som omfattas av den ökade bevisbördan är de
som mest drabbar kvinnor och som uppstår på arbetsplatser
med den sämsta miljön. Man löste inga problem med dålig
arbetsmiljö och det stora antalet arbetsskador genom att göra
det svårare för människor att få sin arbetsskada erkänd.
Vänsterpartiet har i sin motion om arbetsskadebegreppet
krävt att det tidigare begreppet arbetsskada återinförs.
Kvinnors arbetsmiljö
Könssegregeringen på arbetsmarknaden och en hierarkisk
organisering av arbetet har lett till att kvinnorna tilldelats
monotona, enahanda arbetsuppgifter som ofta leder till
belastningsskador. Trots att kvinnor lyfter t.ex. tunga
patienter på sjukhus och i hemtjänsten så har deras arbete
inte betraktats som tungt. En kvinna som lyfter 14 ton per
dag anses inte ha ett tungt arbete om hon lyfter högst 25 kg
gången.
Forskning har visat att belastnings- och förslitningsskador
uppstår genom monotont, repetitivt arbete, ständiga lyft av
sådant som är lite för tungt, olämpliga arbetsställningar och
små möjligheter att påverka arbete och arbetstakten. En
ganska exakt beskrivning av många kvinnors arbete inom
stora delar av offentlig sektor och i tillverkningsindustrin.
Cirka 8 000 människor invalidiseras av belastningsskador
varje år. Hos LO-kvinnorna utgör belastningsskadorna den
största andelen arbetsskador, hela 78 procent.
Den skärpning som infördes i arbetsskadebegreppet den 1
januari 1993 har i första hand betydelse för rätten till
arbetsskadeersättning vid belastningsskador, något som i
största utsträckning drabbar kvinnor. Med skärpningen har
man definierat bort kvinnors arbetsskador. Arbetsgivarens
motiv till att vidta åtgärder minskar. En konkret åtgärd för
att förbättra kvinnors arbetsmiljö måste vara att återställa
arbetsskadebegreppet och därmed också skapa incitament
för arbetsgivare att åtgärda de arbetsmiljöer som leder till
belastningsskador.
Medicinska kontroller
Medicinska kontroller i arbetslivet blir allt vanligare.
Antalet företag som använder någon form av drogtest mot
sina anställda har fördubblats från 1993 till 1994. Det är
mycket oroande. Det finns i dag ingen lagstiftning för
privatanställda som reglerar vad som får testas eller hur
testen skall gå till. Det saknas också bestämmelser om vilken
sekretess som skall gälla för resultatet och hur det får
användas. Den enmansutredare som skall utreda behovet av
regler i samband med drogtester på arbetsplatsen skall inte
vara klar förrän i april 1996. Någon heltäckande lagstiftning
i frågan kan därför inte vara klar förrän tidigast om några
år. Eftersom antalet drogtester i storföretagen har fördubblats
mellan 1993--1994 är detta ingen tillfredsställande ordning.
Regeringen bör därför snarast ta initiativ till en lag som
förbjuder arbetsgivaren att använda drogtester på
arbetsplatsen om det inte finns ett för arbetsgivaren bindande
kollektivavtal i frågan.
Arbetstid
Frågan om en förkortad arbetstid är en arbetsmiljöfråga,
forskning visar att arbetsskador har ett samband med
arbetstidens längd. Det är en jämställdhetsfråga, idag
bekostar kvinnor själv sin arbetstidsförkortning genom att
minska arbetstiden för att kunna kombinera både arbete och
familj samtidigt som allt fler män arbetar allt mer övertid.
Dessutom visar forskning från arbetstidsreformer utomlands
att kortare arbetstid skapar fler arbetstillfällen.
Vänsterpartiet har i en separat motion föreslagit en utökad
försöksverksamhet med arbetstidsförkortning och att
sjutimmarsdag införs 1997 som ett första steg mot
sextimmarsdagen.
Arbetsrätten
Vänsterpartiet har i en särskild motion redovisat behovet
av en ny arbetsrätt som säkrar yttrandefriheten, utökar
demokratin i arbetslivet, ändrar den ojämna maktbalansen
mellan parterna och reglerar rätten till kompetensutveckling.
I motionen redovisas också andra behov av ny lagstiftning
inom arbetsrättens område. Det är inte rimligt att överlåta till
parterna att i kollektivavtal lösa frågan om yttrandefrihet,
den ojämna maktbalansen mellan parterna m.m. Detta är
lagstiftningsfrågor som skall hanteras av riksdagen för att få
genomslag på hela arbetsmarknaden.
Översyn av ledighetslagstiftningen
Att utöka arbetstagarnas rätt och möjlighet till
tjänstledighet för studier och samhällsuppdrag är en viktig
strategisk fråga för framtiden. Frågan om rätt till ledighet
hänger intimt samman med de behov av
kompetensutveckling som finns i dag såväl ur samhällets
som ur arbetslivets och den enskildes synpunkt.
Vänsterpartiet avvaktar den översyn av
ledighetslagstiftningen som idag bereds inom
regeringskansliet. Vi föreslår i vår separata arbetsrättsmotion
en rätt till ledighet för att starta eget och återkommer med
övriga förslag när regeringen presenterat sin proposition.
Företagshälsovård
Det generella statsbidraget till företagshälsovården
avvecklades fr o m den 1 januari 1993. Beslutet innebar stora
verksamhetsförändringar inom företagshälsovården och en
minskning av antalet anslutna personer. Vänsterpartiets
målsättning är att alla arbetstagare skall ha tillgång till
företagshälsovård. Vänsterpartiet har i en särskild motion
lagt förslag om företagshälsovården m.m.
Arbetslivsfonden
Regeringen redovisar att de 600 miljoner kronor som
återstår av arbetslivsfondens medel skall delfinansiera de
satsningar som föreslogs i höstens ekonomisk-politiska
proposition. De resterande medel som disponeras av
Arbetslivsfonden är uppbundna av pågående projekt.
Erfarenhetsmässigt vet vi att en del av dessa projekt inte
kommer att slutföras och att andra kommer att genomföras
till en lägre kostnad än budgeterat. Detta innebär att
ytterligare medel kommer att frigöras.Vänsterpartiet har i en
separat motion om Kompetensutveckling och
Framtidsfonder föreslagit att medel överförs från
Arbetslivsfondens överskott till denna nya fond så att den
snabbt kommer i gång.
Handikappfrågor
Liksom regeringen anser Vänsterpartiet att det är ytterst
angeläget att funktionshindrade människors delaktighet i
samhället och möjlighet att aktivt delta i arbetslivet
förbättras. Handikapputredningen lade i sitt slutbetänkande
(SOU 1992:52) förslag på en lagstiftning om arbetslivets
tillgänglighet för människor med funktionshinder. Det finns
därför ingen anledning att än en gång se över vilka hinder
som möter funktionshindrade. Det finns ett utrett förslag till
lagstiftning. Behovet av att det genomförs är större nu än när
förslagen lades fram 1992. Lagen skulle markera att
handikappade har en självklar plats i arbetslivet.
Vänsterpartiet har i sin motion om medborgerliga rättigheter
för funktionshindrade begärt denna lagstiftning.
Bristen på konkreta förslag
Den borgerliga regeringen hade ingen samlad syn på
förnyelse av arbetslivet. De förändringar som skedde riktade
sig ensidigt mot arbetstagarna för att stimulera en fri och
rörlig marknad där den starkes rätt råder. Arbetsrätten
urholkades och arbetsmiljöarbetet försvagades. När nu en
socialdemokratisk regering tillträtt kan Vänsterpartiet
konstatera att den visserligen uppmärksammar flera problem
och redovisar dessa i text men utan att komma med förslag
till konkreta lösningar. Man ser problemen utan att åtgärda
dem. Enligt Vänsterpartiets mening bör riksdagen därför
uppdra till regeringen att återkomma med förslag till en
samlad strategi på hur de avser att åtgärda de problem
regeringen själv redovisat under rubriken arbetslivsfrågor.
Sammanfattning av anslagsändringar under titeln
Arbetslivsfrågor
Vänsterpartiet anvisar 404 miljoner kronor mer än
regeringen under anslag B, arbetslivsfrågor. Dessa 404
miljoner kronor fördelas enligt följande: För att minska
besparingarna på AMI reserveras 50 miljoner kronor. För att
undanta särskilda åtgärder för arbetshandikappade från
besparingar reserveras 204 miljoner kronor och för att
halvera besparingen på Samhall reserveras 150 miljoner
kronor för budgetåret 95/96.
Arbetsmiljöfonden m.m.
Inom arbetslivsområdet arbetar myndigheter och
institutioner med uppgift att på olika sätt förbättra
arbetsmiljön och förhållandena i arbetslivet. Det handlar om
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för
arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden. Regeringen
bedömer att det går att få till stånd ett bättre resursutnyttjande
och en högre effektivitet genom strukturförändringar. Då
regeringen återkommer med en särskild proposition i
februari lägger Vänsterpartiet inget eget förslag nu utan
återkommer i samband med propositionen. Dock vill vi
redan nu understryka att Arbetsmiljöfonden inte kan
betraktas som en ''vanlig myndighet''. Dess finansiering och
fristående ställning kan enligt vår mening inte ändras utan
en överenskommelse med parterna om detta.
Yrkesinrikrad rehabilitering, AMI
Vänsterpartiet kan inte acceptera de hårdhänta
besparingarna på AMI. Besparingar slår mot AMIs
möjlighet att aktivt arbeta med yrkesinriktad rehabilitering
för att förhindra att människor slås ut ur arbetslivet. Även
i nedskärningstider måste detta vara en prioriterad uppgift.
Vänsterpartiet anvisar därför 50 miljoner utöver regeringen
för budgetåret 95/96.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Vänsterpartiet kan inte acceptera den nedskärning som
regeringen föreslår på lönebidragsdelen från 90 % till 80 %.
I en budget som prioriterar sysselsättningsfrågorna framstår
det som småskuret att försöka spara på lönebidragen. Idag är
tyvärr lönebidrag ofta den enda möjligheten för personer
med funktionsnedsättning att få ett arbete. Det är självklart
att lönebidragets storlek skall relateras till
arbetshandikappet. Så är det redan i dag.
En stor del av lönebidragsanställningarna finns i dag inom
offentlig sektor och inom ideella organisationer. Det är
samtidigt sektorer som drabbats av hårdhänta ekonomiska
neddragningar under senare år. De har helt enkelt inga
pengar att använda för att ta ett utökat löneansvar. Resultatet
av regeringens förslag blir ett minskat antal
lönebidragsanställningar vilket leder till ökad arbetslöshet.
Detta är en mycket cynisk besparing från regeringens sida
som drabbar de svagaste av alla arbetssökande, de
arbetshandikappade.
Vänsterpartiet kan inte heller acceptera att sänka
utbildningsbidraget för inskrivna vid AMI från 338 kr till
245 kr per dag. Vänsterpartiet avslår regeringens
besparingsåtgärder i dessa fall och anslår ytterligare 204
miljoner under B 5 för budgetåret 95/96.
Samhall
Samhall har lyckats mycket bra med sin verksamhet. I kraft
av sin storlek har Samhall en möjlighet att parera en viss
besparing utan att för den skull behöva minska i volym eller
kvalitet. Den besparing som regeringen ålagt Samhall är
emellertid för hög. Det finns en påtaglig risk att
besparingarna kommer att drabba de funktionshindrade och
deras möjlighet till arbete. Vänsterpartiet anvisar 150
miljoner kronor mer än regeringen till Samhall under
budgetåret 95/96. Detta innebär en halvering av regeringens
besparingskrav på Samhall.
Regional utveckling
Det regionala perspektivet på politiken blir allt viktigare.
Det gäller inte endast den del som formellt kallas för
regionalpolitik, den s.k. ''lilla regionalpolitiken'', utan
kanske framför allt den ''stora regionalpolitiken''. Med
denna politik avses hur alla inkomster och utgifter i statens
budget och socialförsäkringssektorn påverkar de regionala
ekonomierna.
Den förändringsprocess som nu påverkas starkt av
internationaliseringen och den nya informationsteknologin
har betydande regionala effekter. Utvecklingen av
kommunikations- och utbildningssystem är av avgörande
betydelse. Vänsterpartiet anser att alla politikområden måste
bedömas ur regionalpolitisk synpunkt. Det blir allt viktigare
att ta till vara varje regions inneboende förutsättningar och
utvecklingskraft vid utformningen av stöd och stimulanser.
Politiken skall ha sin bas i den regionala demokratin och
baseras på ett ''nedifrån-upp''-perspektiv.
Det är också viktigt att inte ersätta regionalpolitik med
allmänna näringspolitiska stöd som kan få helt andra -- i och
för sig -- positiva effekter. Det småföretagarstöd som
beslutades 1994 i form av investeringsbidrag och
konsultcheckar har varit en uppenbar stimulans och bidragit
till att skapa jobb i konjunkturuppgången. Regionalt innebär
dock satsningen att regioner med de bästa
utvecklingsförutsättningarna och den lägsta arbetslösheten i
verkligheten gynnats mest. Eftersom finansieringen togs från
det arbetsmarknadspolitiska anslaget missgynnas regioner
med särskilt hög arbetslöshet.
Vänsterpartiet angav sina grundprinciper och förslag i
motion till den regionalpolitiska propositionen förra året.
Dessa gäller fortfarande. Vi anförde där våra stora
betänkligheter angående de regionalpolitiska
förutsättningarna vid ett eventuellt EU-medlemskap. Vi
ifrågasatte starkt EU-anhängarnas positiva tolkning av det
framförhandlade avtalet. Erfarenheten visar att vi hade rätt.
Huruvida delar av det befintliga svenska företagsstödet
kan accepteras av EU är fortfarande oklart. Hur de olika
strukturfondernas medel kan utnyttjas likaså.
Programförslagen för de olika stödformerna är inte på långa
vägar beredda och processen hastas nu fram utan tillräcklig
demokratisk förankring. Inte ens vad gäller den geografiska
fördelningen av de olika målområdena finns i dag någon
säkerhet. Hur medfinansieringen skall lösas är ännu dunkelt.
Inte minst den borgerliga regeringen behandlade dessa
frågor på ett skandalöst sätt.
Regeringen anger också i propositionen att ''mot bakgrund
av de osäkerheter som nu nämnts'' är man inte beredd att
precisera vare sig åtgärdsförslag eller hur besparingar skall
fördelas. Regeringen meddelar dock att 2,4 miljarder kronor
skall komma från EU:s strukturfonder och att besparing kan
göras i de nationella åtgärderna ''utan att det sammanlagt
leder till minskningar av de samlade regionalpolitiska
resurserna''. Därav följer dock inte att Sverige kvantitativt
kan bibehålla de regionalpolitiska prioriteringarna vad gäller
geografiska områden med EU:s regelverk. Det återstår att se.
Med denna osäkerhet i minnet kan Vänsterpartiet för
tillfället acceptera regeringens förslag till besparingsbeting,
såvida det inte innebär några neddragningar inom våra
stödområden.
Regeringen aviserar ett samlat regionalpolitiskt förslag i
kompletteringspropositionen när ett beslutsunderlag
förhoppningsvis föreligger. Vänsterpartiet återkommer då
med våra alternativa förslag.
Vänsterpartiet noterar att de kommunalekonomiska
frågorna och förslag till revidering av statsbidragssystemet
också kommer upp i kompletteringspropositionen. Då finns
anledning att särskilt syna förslagen ur regional synvinkel
eftersom mycket av den regionala resursfördelningen avgörs
i detta sammanhang.
Vänsterpartiet noterar också att många frågor som avgörs
i statsbudgeten har olika regionalpolitiska konsekvenser.
Olika regioner har olika näringslivsstruktur, är olika
beroende av den offentliga sektorn, har helt olika
arbetsmarknader och arbetslöshetssituationer, är olika vad
gäller beroendet av skilda transfereringssystem, har olika
befolkningsstruktur och skiljer sig åt vad gäller ortsstruktur,
avstånd och klimat. Det är givet att skattepolitik och
utgiftsneddragningar i statsbudgeten slår olika för olika
regioner. Likaså att satsningar inom t.ex. arbetsmarknads-,
närings-, kommunikations- och utbildningspolitiken har
skilda regionala konsekvenser.
Vänsterpartiet anser att regeringen inte har belyst
budgetförslagets regionala effekter på ett tillfredsställande
sätt. Vi har i våra förslag försökt väga in regionalpolitiska
hänsyn, men återkommer till ett samlat regionalpolitiskt
grepp i samband med att belutsunderlag föreligger senare
under våren 1995.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen på sysselsättnings-
och arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar avslå den inriktning till
besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfällig personalförstärkning
inom arbetsförmedlingen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om
bemyndigande för regeringen om användning av högst 450
miljoner kronor för särskilda insatser under titeln
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
6. att riksdagen till Särskilda insatser i invandrartäta
områden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 125 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit,1
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler
för starta-eget-bidrag och utbildningsbidrag vid Alu-plats
enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de särskilda utbildningsbidragen
vid arbetsmarknadsutbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsbidragen vid
arbetsmarknadsutbildning,
10. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
budgetåret 1995/96 anslår 900 miljoner kronor till
företagsutbildning i enlighet med vad i motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidraget till utbildning i företag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högre starthjälp vid flyttning till
regionalpolitiskt prioriterade områden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställdhet mellan kvinnor och
män,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatoriska praktikantplatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europapraktik för arbetslös
ungdom,
16. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär förslag om inrättandet av u-landspraktik för
arbetslös ungdom,
17. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar 250 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit till de otraditionella medlen att
användas för miljöinriktade ungdomsprojekt i enlighet med
vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om
bemyndigande för regeringen om användning av högst 15
miljoner kronor för försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder,
19. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 4 550
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa
statsbidraget till permitteringslöneersättningen,
22. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m. anslår 380 miljoner kronor budgetåret 1995/96 utöver
vad regeringen föreslagit,
23. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, hos
regeringen begär förslag till lag som förbjuder arbetsgivare
att använda drogtester,
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts, hos
regeringen begär förslag till en samlad strategi i
arbetslivsfrågor,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Arbetsmiljöfonden,
26. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit till Yrkesinriktad rehabilitering
budgetåret 1995/96,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen
av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,
28. att riksdagen anslår 204 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade budgetåret 1995/96,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen
av besparingsåtgärder inom anslaget Bidrag till Samhall
Aktiebolag budgetåren 1997 och 1998,
30. att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag anslår
150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
budgetåret 1995/96,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regional utveckling.
Stockholm den 25 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Ingrid Burman (v)
Eva Zetterberg (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)
1 Yrkande 6 hänvisat till SfU.