I motion 1994/95:A215 redovisar Moderaterna sin politik
för flera arbeten. Denna politik kan beskrivas på följande
sätt:
I Sverige saknar nästan 600.000 människor arbete. Det
motsvarar drygt 13 procent av arbetskraften. Den svenska
arbetslösheten ligger i nivå med vad som kommit att bli
vanligt också i det övriga Västeuropa.
En politik för fler riktiga jobb måste ta sin utgångspunkt i
de nya förutsättningar för en utveckling av företagandet som
den nu pågående omvälvningen av världsekonomin skapar
tillsammans med den nya teknologin. Den tar sikte på att
ge varje människa möjligheter att delta genom att utveckla
hennes personliga potential.
Fler riktiga jobb kan inte skapas med reparativa
arbetsmarknadsåtgärder, hur viktiga dessa än kan vara för att
bistå dem som drabbats av arbetslösheten. En politik för fler
jobb går genom starka företag och en ekonomi i balans
Vår strategi för nya arbeten kan sammanfattas i sju
punkter:
Företagen måste kunna växa och flera företag
etableras, bl a genom att avdragsrätt för riskkapital införs.
Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för
arbete och företagande, genom att skatterna sänks.
Lönebildningen måste främja rekrytering av ny
arbetskraft, men också karriär och arbetsbyten.
Arbetsmarknaden måste bli en verklig marknad.
Dagens arbetsmarknadslagstiftning måste reformeras och
möjligheter öppnas för enskilda anställningsavtal mellan
företag och medarbetare.
Socialförsäkringarna måste ändras så att de
befrämjar arbete, men också för att medge nödvändigt skydd
när rörligheten på arbetsmarknaden tilltar.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän.
Utbildningen måste vara av hög kvalitet. Den bör
fortgå under hela yrkeslivet, bl.a. med hjälp av personliga
utbildningskonton.
Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas,
bl a genom sådana ersättningsregler att ett aktivt
arbetssökande främjas.
Kring dessa sju områden måste en politik för förnyelse
byggas. Att avstå från att anta utmaningen -- eller
misslyckas -- är det samma som att låsa arbetslösheten vid
en oacceptabelt hög nivå, att inte dra nytta av all möjlig
mänsklig förmåga och att acceptera ett lägre välstånd än vad
som annars skulle vara möjligt att uppnå.
I motionen föreslås en rad insatser för att främja
arbetslösas återinträde på arbetsmarknaden. I det följande
redovisar vi budgetkonsekvenserna av den politik vi vill
förorda på arbetsmarknadsområdet.
2. Riktat anställningsstöd
I proposition 1994/95:137, refererad i
budgetpropositionen, föreslår regeringen att sju miljarder
kronor för budgetåret 1995/96 skall avsättas för vad som
benämns riktat anställningsstöd. Förslaget har fått stark
kritik, bl.a. från Arbetsmarknadsverket (AMV), LO och
SAF.
Det riktade anställningsstödet är en kortsiktig subvention
till vissa företag. Alla företag drabbas däremot av de
skattehöjningar som riksdagen på regeringens förslag
beslutade om hösten 1994. Det riktade anställningsstödet
bedöms bara ha begränsad effekt, långt från de 110.000
personer som regeringen optimistiskt räknar med. Det skall
dessutom, enligt proposition 1994/95:137, gälla för
anställningar som sker under några få månader, vilket t.o.m.
är en kortare tid än vad som anges i budgetpropositionen. Vi
avvisar förslaget i proposition 1994/95:137 om riktat
anställningsstöd.
I stället för regeringens kortsiktiga insats föreslår vi i
motion 1994/95:Sk328 av Carl Bildt m.fl. att den s.k.
särskilda löneavgift på 1,5 procent som infördes hösten 1994
avskaffas. Effekterna av en arbetsgivaravgiftssänkning är
långsiktigt positiva för företagens utveckling och därmed för
tillskapandet av fler riktiga arbeten.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen en viss
förstärkning av AMV:s möjligheter i fråga om
arbetsförmedling. Vi delar regeringens uppfattning att en
viktig uppgift för AMV är att förmedla lediga platser.
Resurser till förmedlingsverksamheten måste frigöras
kontinuerligt genom rationaliserings- och
effektiviseringsinsatser inom verket.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall vara den
enskilde till stöd och hjälp i händelse av arbetslöshet. De
skall medverka till att så många som möjligt snabbt kan
återinträda på arbetsmarknaden. Det sker dels genom
utbildningsinsatser som ökar den enskilde arbetslöses
möjligheter att konkurrera om lediga arbeten, dels genom
åtgärder, som t.ex. ALU som gör att den arbetslöse inte
förlorar kontakten med arbetslivet. Effektiviteten i insatserna
är av stor betydelse. Rundgången mellan perioder i
arbetslöshetsförsäkringen och allehanda åtgärder måste
bringas ned. Höga krav måste ställas på arbetsförmedlare
och på verksledningens uppföljning.
Samhällsförändringarna ökar kraven på kunskaper och
anpassningsförmåga. Rörligheten tilltar. En
utbildningsinsats, som höjer kompetens och därmed
framtida arbetsmöjligheter och karriärvägar, kan innebära en
lägre ersättningsnivå än ett tillfälligt vikariat eller kortsiktig
åtgärd, men ger i längden ökad trygghet och möjlighet till
fast anknytning till arbetsmarknaden. Långsiktighet bör
prägla förmedlingsverksamheten, i syfte att uppnå bättre
resultat.
Flertalet av arbetsplatsbytena och rekryteringarna sker
utan arbetsförmedlingens insatser. Under den borgerliga
regeringen avskaffades också monopolet på
arbetsförmedlingstjänster. De statliga arbetsförmedlingarna
har att hantera en stor grupp arbetssökande, med olika
bakgrund och erfarenhet. Vi anser att arbetsförmedlingens
insatser främst bör riktas till dem som riskerar att bli eller
som är långtidsarbetslösa och till ungdomar.
Ett aktivt jobbsökande från den enskildes sida är av stor
betydelse. Det är positivt att regeringen aviserar
kontraktsskrivning mellan den arbetssökande och
arbetsförmedlingen. Genom striktare rutiner och ömsesidigt
åtagande kan de arbetslösa stödjas bättre.
3.2 Kontroll och uppföljning
AMV disponerar över det egna förvaltningsanslaget A1
samt anslaget A2, arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med
sina ca 11.000 anställda är AMV en av de största
myndigheterna i Sverige. Verket hanterar, enligt
budgetpropositionen, närmare 26 miljarder kronor på en 12-
månadersperiod. Med en sådan omfattning av verksamheten
krävs goda rutiner och kontroller för att effektiviteten skall
vara tillfredsställande.
Riksdagens revisorer riktade i en studie av
arbetsmarknadspolitiken stark kritik mot AMV. I studien
konstaterades att besluts- och ansvarsfördelningen var oklar
och att uppföljning av besluten i stor utsträckning saknades.
Revisorerna kritiserade även bristen på internrevision.
Vi delar, till stor del, revisorernas kritiska synpunkter.
Internkontrollen i AMV måste stärkas, och organisationen
ses över. Uppföljningen av åtgärders effekter behöver
förbättras. Utredningen om arbetsmarknadspolitikens roll,
omfattning, inriktning och avgränsning skall bl.a. behandla
också dessa frågor. Det är viktigt att åtgärder för att förbättra
kontroll och uppföljning inte dröjer.
4. A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadsåtgärderna syftar, liksom övriga
arbetsmarknadsinsatser, till att snabbt få de arbetslösa i
riktiga arbeten. Åtgärderna måste, för att bli framgångsrika,
samspela med en ekonomisk politik som främjar tillkomsten
av nya arbeten. Arbetsmarknadsåtgärderna måste vara
lättöverskådliga och ge utrymme för ett konstruktivt
arbetssökande. Åtgärderna bör utformas så att dess effekter
är utvärderingsbara.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder tenderar ibland att
ersätta reguljär sysselsättning. Inte minst under en
uppåtgående konjunktur är det viktigt att noggrant följa
utvecklingen genom att kontrollera vilka arbetsuppgifter
som subventioneras via åtgärd och se över storleken på
subventionerna till arbetsgivarna. Vår uppfattning är att när
konjunkturen är uppåtgående måste åtgärderna kunna
reduceras.
Regeringen säger sig i budgetpropositionen ta
betydelsefulla initiativ för att motverka arbetslöshet. Som
framhålls i motion 1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. förordar
regeringen emellertid i praktiken en politik som snarast slår
ut arbeten. De särskilda åtgärder regeringen föreslår, framför
allt det riktade anställningsstödet och vissa
utbildningsinsatser, har mött stark och utbredd kritik.
Långt ifrån alla de övriga förslag regeringen presenterar är
nya. I fråga om en del av de nya förslag som aviseras, råder
oklarhet om inriktning och villkor. Regeringen avser att
återkomma med närmare utformning av bl.a. arbetsföretag
och obligatorisk arbetsprövning. Det ursprungliga förslaget
om arbetsföretag har för övrigt under det utredningsarbete
som just avslutats reducerats påtagligt, också det efter stark
kritik.
4.1 Utbildningsinsatser
Utbildningsinsatser kan öka förutsättningarna för
arbetslösa att återkomma på arbetsmarknaden. Genom
kunskap och kompetens ökar självkänslan. Jobbsökandet
kan därigenom bli både aktivare och mer framgångsrikt.
I utbildningsinsatserna måste många aktörer engageras.
Det bör ske på ett sätt som främjar kvalitet och
kostnadseffektivitet. Erbjudna utbildningar måste också, för
ett gott studieresultat, ha relevans för den enskilde och mötas
med ett personligt engagemang.
Ett sätt att främja en ökad konkurrens mellan olika
utbildningsanordnare, samtidigt som den enskildes eget
engagemang gentemot utbildningsinsatsen förstärks, är ett
system med utbildningscheckar. Dessa checkar skall
berättiga till viss specificerad utbildning som den enskilde
själv med checkens hjälp kan upphandla. Vi förordar att
AMV inom A2-anslaget får möjlighet att finansiera
utbildningsplatser med utbildningscheckar.
För att öka effektiviteten i utbildningsinsatser och
resursanvändning förordas i motion 1994/95:A215 av Carl
Bildt m.fl. att en åtskillnad görs mellan utbildningsinsatser
och studiestöd. Olika studiestöd bör kunna tänkas beroende
på personlig bakgrund hos den arbetslöse. En sådan
flexibilitet är resurssparande och medverkar till att nedbringa
de ibland stora orättvisorna mellan olika
studerandekategorier.
En uppdelning av utbildningsinsatser och studiestöd gör
det också möjligt att särskilja arbetsmarknadsmotiverade
utbildningar från mer stadigvarande utbildningsinsatser.
Utbildningar som motiveras av arbetsmarknadsskäl bör
upphandlas av AMV. Det gäller t.ex. platser inom KomVux.
Förutom att en sådan ordning gör ansvarslinjerna mer
entydiga förbättrar den förutsättningarna för att fullfölja de
långsiktiga utbildningsinvesteringar som Sverige måste satsa
på. Budgetpropositionen innehåller åtskilliga bevis på hur
oklara ansvarsförhållanden, i förening med en bristande
insikt om de långsiktiga kunskapsinvesteringarnas betydelse,
undergräver möjligheterna att klara den
kompetensförsörjning som en expanderande arbetsmarknad
kräver.
Mot bakgrund av de förändringar vi här har förordat,
räknar vi med att anslagsbehovet blir lägre jämfört med
regeringens förslag.
I motionerna 1994/95:A215 och 1994/95:Ub901 av Carl
Bildt m.fl. utvecklas dels vår långsiktiga strategi för höjd
kompetens, dels vår inställning till långsiktighet och kvalitet
i utbildningen. Där framförs också förslag om en kvalificerad
eftergymnasial utbildning i nya former. Utbildningen skall
innehålla såväl yrkesutbildning som teoretiska vidarestudier.
En stor del av denna utbildning bör ges formen av samverkan
med företagen.
Vi bedömer att 20 000 utbildningsplatser kan
åstadkommas i en första etapp. Utbildningen är en
långsiktigt viktig nysatsning, men kan också bedömas ge
positiva effekter i ett kortare perspektiv för att minska
framför allt ungdomsarbetslösheten.
4.2 Utbildningsvikariat
Regeringen förordar en utvidgning av systemet med
utbildningsvikariat. Vi motsätter oss detta förslag.
Det huvudsakliga ansvaret för fortbildning av personal
måste bäras av företagen. I dagens konjunkturläge bör också
deras intresse för detta öka. Systemet med
utbildningsvikariat har kritiserats, bl.a. för den otympliga
finansieringen, ett avdrag mot företagens inbetalning av
arbetsgivaravgiften.
Vi föreslår en besparing på 1,4 miljarder kronor på
utbildningsvikariaten. Det kan ske antingen genom att
systemet med utbildningsvikariat helt avskaffas eller att
avdraget begränsas till att motsvara den genomsnittliga
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen bör i
kompletteringspropositionen återkomma med förslag med
denna inriktning.
4.3 Utbildningsbidrag med lånedel
På förslag av den tidigare regeringen beslutade riksdagen
1993 om att en lånedel skulle finnas i vissa
utbildningsbidrag. Den förändringen återtogs av riksdagen
efter regeringsskiftet hösten 1994.
Vi föreslår att de tidigare reglerna, som gällde före den
1/1 1995, om utbildningsbidrag med lånedel för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet samt för ungdomar under 25 år som
deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
återinförs fr.o.m. den 1/7 1995. Vi vill emellertid också
erinra om vad som framhållits i motion 1994/95:A215 av
Carl Bildt m.fl. om ett friare förhållande mellan åtgärder och
studiefinansieringsform. Risken är stor med nuvarande
system att olika studiesociala ersättningsregler slår orättvist.
Besparingen uppskattas till 0,7 miljarder kronor netto 1998.
4.4 Ungdomsprogram
Riksdagen beslutade hösten 1994, på förslag av
regeringen, att ersätta ungdomspraktiken med en s.k.
ungdomsintroduktion. Vi fann detta beslut olyckligt.
Flertalet ungdomar deltar i utbildning, eller finner arbete.
En ökad kunskapsnivå bland främst de unga är av avgörande
betydelse för vår framtida konkurrensförmåga och välfärd.
Signalerna till ungdomar bör vara tydliga; utbildning är en
viktig framtidsinvestering.
Sverige har samtidigt en internationellt sett hög
ungdomsarbetslöshet, vilket utförligt diskuteras i motion
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. De strukturförändringar
som föreslås i nämnda motion har inte minst betydelse för
den yngre generationen och dess möjlighet att få tillträde till
en fungerande arbetsmarknad.
För arbetslösa ungdomar föreslås ett särskilt s.k.
ungdomsprogram:
Systemet, härefter benämnt Ungdomsprogrammet,
bör vara öppet för alla mellan 18 och 24 år.
Ungdomsprogrammet skall ses som ett erbjudande till
den som inte går vidare i utbildning eller har arbete.
Ungdomsprogrammet bör bestå av två delar, praktik i
företag och informationsteknologiintroduktion (IT).
Praktiken i företag bör kunna omfatta maximalt sex
månader. Den bör inriktas på att ge praktisk yrkeserfarenhet.
Företaget bör också bidra ekonomiskt.
IT-introduktion kan ingå som ett led i
ungdomsprogrammet. Viss tid av praktiken -- i undantagsfall
t.o.m. hela -- skall kunna ersättas med en organiserad IT-
introduktion. Företagets ekonomiska bidrag bör reduceras på
grundval av den tid IT-introduktionen i varje särskilt fall
anses kräva.
Det program vi föreslår ersätter inom samma kostnadsram
regeringens ungdomsintroduktion som vi inte tror kommer
att uppfylla de förväntningar regeringen har. De kostnader
och det åtagande ungdomsintroduktionen är förknippad med
upplevs, inte minst av många mindre företag, som alltför
betungande.
Praktiken i företag är ungdomsprogrammets
huvudverksamhet. Den bör som vi tidigare refererat, kunna
omfatta maximalt sex månader. Företaget bör bidra med
2 000 kronor per månad. För ungdomar över 20 år bör
utbildningsbidrag utgå. För det fall regeringens förslag i
fråga om regler för ersättning från A-kassan vinner
riksdagens bifall får det för ungdomar under 20 år ankomma
på kommunerna att avgöra frågan om ersättningen. I motion
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. föreslår vi för vår del en
annan form av arbetslöshetsförsäkring som också skulle få
positiva konsekvenser på detta område.
Den andra delen av ungdomsprogrammet -- IT-
introduktionen -- bör kunna ingå som en integrerad del i
företagspraktiken. IT-introduktionen kan dessutom vara av
särskild betydelse för arbetslösa som av olika skäl har
svårigheter att fullfölja en hel praktikperiod. Den bör således
kunna ersätta delar av eller hela företagspraktiken.
Ersättning till dem som deltar i IT-introduktionen bör utgå
enligt samma grunder som vi nyss förordat i fråga om
praktiken. Företagets bidrag bör emellertid reduceras med
hänsyn till den tid den arbetslöse deltar i IT-verksamheten.
Regeringens förslag om ett särskilt stöd till datortek bör
integreras med ungdomsprogrammet. Stöd bör kunna utgå
till utbildningsanordnare, men också till företag om detta är
mest ändamålsenligt för att få tillgång till den kompetens och
den utrustning som IT-introduktionen kräver.
AMV bör ges i uppdrag att utforma de konkreta reglerna
för ungdomsprogrammet samt göra en bedömning över hur
många ungdomar som skulle kunna beredas plats i detta.
Som vi tidigare anfört är det inte troligt att de sammanlagt
80.000 ungdomar som regeringen tror sig kunna erbjuda
plats i ungdomsintroduktion eller datortekverksamhet
kommer att kunna placeras. Det ungdomsprogram vi föreslår
har förutsättningar att bli mer framgångsrikt. Den tidigare
ungdomspraktiken hade ett förhållandevis gott utfall, 33
procent av ungdomarna fick anställning efter avslutad
åtgärdsperiod. Det är ett viktigt skäl till att vi väljer att lägga
förslag som bygger vidare på denna tanke. Genom
konstruktionen med företagsförlagd praktik och
medfinansiering från företag bedömer vi att väsentligt fler
ungdomar än med regeringens förslag därmed kan ges en
meningsfull introduktion i arbetslivet.
4.5 Arbetslivsutveckling (ALU)
Regeringen förordar en kraftig neddragning av ALU-
verksamheten. Från en nivå i dag på ca 40 000 platser skall
ALU, enligt regeringens förslag, pressas ner till 10 000. Vi
finner en sådan åtgärd oklok.
Fördelen med ALU är att den främjar arbetslösas fortsatta
kontakter med arbetsmarknaden. Jämfört med sysslolöshet
har ALU därmed påtagliga kvaliteter. En fördel med ALU är
också att den arbetslöse är tillgänglig för riktiga arbeten på
ett mer omedelbart sätt än om denne är långsiktigt engagerad
i andra åtgärder.
Vi förordar mot denna bakgrund en volym av ALU-
insatser som med 30 000 överstiger regeringens förslag. Vi
vill emellertid understryka vikten av att ALU utformas på ett
sådant sätt att den medverkar till att upprätthålla och stärka
den arbetslöses attraktionskraft på arbetsmarknaden.
4.6 Beredskapsarbete
Regeringen föreslår att det s.k. fyratimmarsavdraget för
beredskapsarbete tas bort fr.o.m. den 1/7 1995. Bidraget bör
därefter enligt regeringen beräknas på normal
veckoarbetstid. Vi vill betona vikten av att arbetssökande i
åtgärder har incitament och möjligheter till aktivt
arbetssökande. Regeringens förslag leder i fel riktning. Vi
biträder därför inte den av regeringen föreslagna ändringen.
Vårt förslag leder till ett minskat resursbehov till
beredskapsarbete med 0,06 miljarder kronor.
4.7 Otraditionella medel
Regeringen föreslår att AMV under budgetåret 1995/96
bör få använda 0,5 miljarder kronor för otraditionella
insatser. Vi har tidigare påpekat vikten av att internkontrollen
och uppföljningen av AMV:s insatser skärps. Att anslå ökade
medel till otraditionella medel finner vi inte rimligt. AMV
bör, enligt vår mening, under kommande budgetår få
använda 0,3 miljarder kronor för otraditionella insatser. Vi
vill understryka att dessa medel inte bör få användas till
näringspolitik, utan skall komma arbetssökande och
arbetslösa direkt till del.
Regeringen föreslår även att 15 miljoner kronor av
anslaget får användas till informationsinsatser.
Sökandetrycket på förmedlingarna idag är högt. En god
kännedom om olika åtgärder finns också. AMV har under
senare år byggt upp långsiktiga relationer med näringslivet.
Vi finner därför att förslaget om anslag för tillfälliga
informationsinsatser är tilltaget i överkant. Vi föreslår att 10
miljoner kronor av anslaget får användas till
informationsinsatser kommande budgetår.
5. Bidrag till arbetslöshetsersättning
I motion 1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. utvecklas hur en
dynamisk arbetsmarknad kan åstadkommas. En del i denna
strategi är arbetsstimulerande försäkringar.
Socialförsäkringarna skall ha en utformning som ger
trygghet i ett arbetsliv med allt större rörlighet.
Arbetslöshetsförsäkringen skall främja arbete och
arbetssökande och motverka bidragsberoende. Drivkrafterna
för att söka återinträde på arbetsmarknaden måste vara
starka. Inte minst för ungdomar är det särskilt betydelsefullt
att stimulera till studier och arbete. Ersättningsnivåer,
ersättningsperioder och intjänandetider måste anpassas till
detta. Ett större och tydligare eget finansiellt ansvar för
försäkringen är dessutom angeläget.
Vissa frågor kring arbetslöshetsförsäkringen på längre sikt
behöver utredas särskilt. Redan nu kan och bör emellertid
förändringar göras för att försäkringen skall uppfylla
angelägna syften. Nivåer och ersättningsperioder bör
justeras med utgångspunkt från att försäkringens syfte bör
vara att skydda mot arbetslöshet under rimlig tid, samtidigt
som den skall innehålla incitament för egen aktivitet att söka
arbete.
Arbetslöshetsförsäkringens utformning spelar en viktig
roll som ett led i en politik för arbete. Den som blivit
arbetslös skall så snabbt som möjligt kunna återgå i reguljärt
arbete. Försäkringen skall fungera som ett yttersta
skyddsnät. Försäkringen kan däremot inte fungera som en
inkomstgaranti under obegränsad tid.
5.1 Allmän försäkring
Många skäl talar för att den ekonomiska tryggheten vid
arbetslöshet skall säkras genom en allmän försäkring. De
viktigaste av dessa handlar om rättvisa och anständighet. Det
är orimligt att ett försäkringsskydd, som till den helt
övervägande delen finansieras av skattemedel och av
obligatoriska arbetsgivaravgifter, inte är tillgängligt för alla
på samma sätt som övriga allmänna försäkringar. Att knyta
försäkringen till medlemskap i enskilda organisationer med
specifik yrkes- eller branschanknytning är principiellt
felaktigt, även om försäkringen enligt lagens krav i princip
står öppen även för dem som inte är medlemmar i den
fackliga organisationen. Organisationsanknytningen innebär
en klar konflikt med rätten att stå utanför en förening.
Arbetslöshetsförsäkringen bör mot denna bakgrund göras
allmän. Vi förordar att det system som infördes under den
borgerliga regeringen, vilket gällde fram till årsskiftet
1994/95, återinförs som ett första steg. Den allmänna
försäkringen bör träda i kraft fr.o.m. den 1/1 1997.
5.2 Ersättningsnivåer
För socialförsäkringarna bör så långt det är möjligt gälla
enhetliga nivåer. Regeringen föreslår att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen sänks till 75 procent.
Arbetslöshetsförsäkringen bör anpassas härtill.
Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen bör mot denna
bakgrund sättas till 75 procent. En sådan förändring ligger
också i linje med strävan att stärka drivkrafterna för arbete.
Vi räknar med att en justering av ersättningsnivån till 75
procent medför en besparing med 1,3 miljarder kronor.
5.3 Lägsta dagpenning
Beroende av bidrag måste motverkas. Det är inte minst
viktigt för unga människor. Den lägsta dagpenningen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet bör mot denna bakgrund
justeras. Vi föreslår en sänkning av lägsta dagpenningsnivå
från dagens 245 kronor till 210 kronor. Samma nivå skall
gälla för lägsta utbildningsbidrag. Den här förordade
förändringen innebär en besparing 1998 med 0,3 miljarder
kronor vad gäller dagpenningen och med 0,2 miljarder
kronor vad gäller utbildningsbidraget.
5.4 Ersättningsperioder
Det är väsentligt att söka motverka rundgång mellan
ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen och
deltagande i arbetsmarknadsåtgärder. Det kan bl.a. ske
genom en ny syn på ersättningsperiodernas antal och
varaktighet. Arbetslöshetsförsäkringen bör medge ersättning
i maximalt 450 dagar. Ersättningsperioden skall efter viss tid
brytas av åtgärder i syfte att göra den arbetssökande mer
attraktiv på arbetsmarknaden. Avbrottet bör normalt ske efter
halva den maximala ersättningsperioden.
Vi bedömer att detta skulle avlasta
arbetslöshetsförsäkringens utbetalningar med 2,6 miljarder
kronor netto för 1998.
5.5 Deltidsarbetslöshet och arbetsvillkor
Efter regeringsskiftet 1994 fattade riksdagen beslut om
återgång till vad som gällde före den 1/7 1994 i fråga om fler
förhållanden med anknytning till arbetslöshetsförsäkringen.
Den allmänna arbetslöshetsförsäkringen upphävdes och
förändringar genomfördes vad gäller arbetsvillkor och
återkvalificeringsregler. Skärpta regler för normalarbetstid
infördes också. Beslut fattades dessutom om skärpta regler
för ersättning i samband med fast deltidsarbete.
Vi har tidigare redogjort för vår inställning vad gäller den
allmänna arbetslöshetsförsäkringen och den totala
ersättningstiden. För att behålla försäkringens karaktär av
arbetslöshetsskydd anser vi därutöver att möjligheterna för
deltidsarbetslösa att fyllnadsstämpla bör begränsas. De
arbetsvillkor som gällde från och med den 1/7 1994, men
som nu återställts, bör, i ett första steg, i princip ges den
utformning som den tidigare regeringen föreslog i
proposition 1993/94:209 och som riksdagen accepterade.
Den ordning vi förordar innebär en besparing i förhållande
till regeringens förslag på 1,6 miljarder kronor 1998.
5.6 Kontroll
Kontrollen av utbetalda bidrag bör ha hög prioritet. De
arbetssökande som omfattas av arbetslöshetsförsäkringen
skall stå till arbetsmarknadens förfogande och bedriva aktivt
arbetssökande. Insatser bör göras för att finna effektiva
kontrollmedel.
5.7 Egenavgifter
Vi förordar, som tidigare nämnts, att en allmän,
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs. Kopplingen
mellan inbetalda avgifter och utbetalningar ur försäkringen
bör tydliggöras för försäkringstagarna. Vi föreslår att
egenavgifter, enligt det system som infördes under den
borgerliga regeringen och som gällde fram till årsskiftet
1994/95, återinförs från och med den 1/1 1996. Det betyder
att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen bör
sänkas med två procentenheter och att en tvåprocentig
egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen återinförs.
Taket för uttaget av egenavgiften till
arbetslöshetsförsäkringen bör sänkas i förhållande till vad
som nu gäller för egenavgiften till sjukförsäkringen.
6. Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet, Institutet
för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden
I budgetpropositionen redovisar regeringen att en översyn
pågår av arbetslivsområdet. Det berör Arbetarskyddsverket,
Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och
Arbetslivsfonden. En sammanlagd besparing på 0,1
miljarder kronor aviseras för 1998.
Vi förordar för vår del att en besparing görs på sammanlagt
0,6 miljarder kronor 1998. När besparingen sker vill vi
understryka betydelsen av att slå vakt om den miljörelaterade
toxikologiska forskningen vid Arbetsmiljöinstitutet.
De berörda områdena finansieras med
arbetarskyddsavgiften. I anslutning till att regeringen
återkommer till riksdagen med organisations- och
budgetförslag, bör förslag också läggas om eventuellt
behövliga förändringar av strukturen för
arbetsgivaravgifterna.
7. Regionalpolitiken
Regeringen aviserar att den i anslutning till
kompletteringspropositionen avser att återkomma med
förslag angående regionalpolitiken. En besparing med 0,5
miljarder kronor aviseras också med hänvisning till
tillkommande stöd från EU.
I avvaktan på regeringens förslag avstår vi nu från
preciserade yrkanden. Till följd av det statsfinansiella läget
och med hänvisning till våra förslag bl.a. om sänkta
löneskatter förordar vi en ram för de regionalpolitiska
insatserna som med 0,5 miljarder kronor understiger
regeringens förslag i budgetpropositionen.
8. Budgeteffekter
I det föregående har budgeteffekterna av våra förslag
redovisats område för område. I sammanfattning ser de ut på
följande sätt:
n
1995/96
(12 mån)
1998
Fortsatt fyra timmars reduktion av beredskapsarbete
60
60
Effektivare upphandling av arbetsmarknadsutbildning
100
140
Sänkt utbildningsbidrag, konsekvens av ändringar i
arbetslöshetsförsäkring och KAS
200
200
Utbildningsbidrag med låneandel återinförs
500
700
Återinförande av en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
-- 200
-- 400
Sänkt ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen till 75
procent
1 300
1 300
Sänkt lägsta dagpenning till 210 kronor
300
300
Begränsad ersättning till 450 dagar 2
600
Ändrade arbetsvillkor samt begränsning av ersättning till
deltidsarbetslösa
400
1 600
Sänkt tak för egenavgift till arbetslöshetsförsäkring
-- 200
-- 400
Besparing utbildningsvikariat (är f.n. avdrag mot
arbetsavgiften)
1 400
1 400
Anslag till Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet,
Institutet för arbetsmiljöforskning och Arbetsmiljöfonden
minskas
400
500
Regionalpolitiska anslag minskas
500
500
Det torde ankomma på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
9. Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat
anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kontroll och uppföljning inom
Arbetsmarknadsverket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsförmedlingens
prioriteringar och rutiner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningsinsatser av
arbetsmarknadspolitiska skäl,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande
arbetsmarknadsåtgärden utbildningsvikariat i enlighet med
vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om
tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att återinföra utbildningsbidrag
med lånedel med verkan fr.o.m. den 1 juli 1996 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande
ungdomsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslivsutveckling,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den
bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete i enlighet
med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de otraditionella insatserna inom
anslaget A 2, Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
12. att attt riksdagen beslutar att högst 10 000 000 kr av
medlen under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder får användas för informationsinsatser i enlighet med
vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningscheckar och
utbildningsinsatser via komvux,
14. att riksdagen beslutar att till A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96
anvisa ett reservationsanslag på 32
666
700
000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringen som en
tidsbegränsad omställningsförsäkring,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag om
allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som
anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om egenavgifter i
arbetslöshetsförsäkringen,
18. att riksdagen beslutar om sänkt ersättningsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen till 75 % i enlighet med vad som
anförts i motionen,
19. att riksdagen fattar beslut om sänkt lägsta dagpenning
i arbetslöshetsförsäkringen till 210 kr/dag samt motsvarande
sänkning i KAS i enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
beräkning av deltidsarbetslösas ersättningsnivåer och för
uppfyllandet av arbetsvillkor i arbetslöshetsförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar att till bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa
ett förslagsanslag på 57
365
000
000 kr, i enlighet med de besparingsförslag som anförts i
motionen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare besparingsutrymme
budgetåret 1995/96 för litt. B Arbetslivsfrågor,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare besparingsutrymme för
budgetåret 1995/96 inom litt. C Regional utveckling.
Stockholm den 25 januari 1995
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Jan Backman (m)
Sonja Rembo (m)
Annika Jonsell (m)