I regeringens proposition 1994/95:100 bilaga 11 föreslås
kommunerna få ett förlängt ansvar för att ungdomar upp till
20 år skall erbjudas utbildning eller praktik i stället för att
vara arbetslös och enbart få ekonomisk ersättning.
Regeringens förslag innebär att ingen under 20 år kommer
att behöva gå sysslolös. Detta är en mycket viktig åtgärd för
att komma till rätta med många av de problem som
arbetslösheten skapar i samhället och för de enskilda
ungdomarna. I propositionen föreslår regeringen att en
åldersgräns på 20 år införs för ersättning från
arbetslöshetskassa.
Regeringen anför i propositionen att ungdomar kan
kvalificera sig för inträde i a-kassa genom tillfälliga
feriejobb och sedan uppfylla arbetsvillkoret genom någon
form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Regeringen menar
vidare att detta skulle kunna leda till att ungdomen väljer a-
kasseersättning framför utbildning/arbetsmarknadspolitisk
åtgärd och vill genom åldersgräns sätta press på ungdomar
att utbilda sig.
Vi menar att varje öppet arbetslös person i sig är ett
misslyckande och att det därför är angeläget att skapa sådana
mekanismer i arbetslöshetsförsäkringen som motverkar
detta. Ett alternativt sätt att uppnå den önskade effekten är
att villkora ersättningen med att anta erbjudande om
åtgärd/utbildning. Detta sätter pressen på samtliga arbetslösa
att aktivera sig i åtgärd/utbildning i stället för att ta emot
passivt kontantstöd.
Förslaget innebär också en väsentlig besparing i statens
budget. Avskaffandet av ersättningen till ungdomar står dock
för en mycket liten del av denna besparing. Vi anser att andra
alternativa besparingar bör prövas. Exempel på sådana
besparingar är att sänka ersättningstaket i a-kassan eller att
öka arbetsvillkoret i densamma.
En risk med förslaget om begränsningen av försäkringen
är att den i vissa fall kan ge motsatt effekt. För ungdomar
som är verksamma i branscher med många tillfälliga
anställningar som till exempel byggbranschen och
kulturarbetare kan detta skapa ett tryck bort från
arbetsmarknaden. Denna risk kan uppstå eftersom de vid
tillfällig arbetslöshet skall påbörja gymnasiestudier eller
liknande, istället för att ta emot ersättning från a-kassa. Detta
skulle kunna medföra ökade kostnader för samhället. Olika
förslag för att motverka denna risk bör övervägas.
Om någon eller några kommuner av någon anledning inte
ger alla ungdomar under 20 år sysselsättning kan
arbetslöshetsersättningen vara en viktig ventil för de
ungdomar som hamnar utanför kommunens trygga famn.
Det måste vara bättre att få ersättning från en försäkring man
själv har betalat och arbetat för än att vara tvungen att leva
på socialbidrag eller vara beroende av någon annans välvilja.
Rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skall
alla medborgare som kvalificerat sig för den få, detta är en
viktig principfråga. Varje steg bort från denna princip bör
allvarligt övervägas då detta kan få effekter även på andra
områden.
Vi menar att flera olika vägar bör prövas för att kunna
uppnå önskat resultat. Frågan om besparingar i a-kassan bör
därför hänskjutas till utredningen om
arbetslöshetsersättningen som regeringen skall tillsätta.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredning av olika alternativ inom
arbetslöshetsförsäkringen.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Persson Sellin (s)
Anders Ygeman (s)