1. Utgångspunkter för en kristdemokratisk
arbetsmarknadspolitik
Kristdemokratisk ekonomisk politik ska präglas av
förvaltarskapstanken. Marknadsekonomin ska vara baserad
på sociala och ekologiska hänsyn. Den ekonomiska politiken
ska skapa förutsättningar för ekonomisk utveckling.
Därigenom skapas förutsättningar för nya arbetstillfällen
vilket är den i särklass viktigaste fördelningspolitiska
uppgiften. Med fler sysselsatta skapas också resurser för att
förstärka budgeten och därmed värna välfärdssystemet.
Arbetet är viktigt för människans möjlighet att utveckla sin
identitet. Ett arbete har ett värde i sig. Arbetslöshet är ett
allvarligt slöseri med mänskliga resurser och förmågor.
Personliga och sociala problem blir ofta följden vid
långvarig arbetslöshet. Det är dock viktigt att betona att
människans unika värde inte är beroende av om man har ett
arbete eller ej.
En förutsättning för full sysselsättning är att det svenska
näringslivets konkurrenskraft upprätthålls gentemot
omvärlden. En långsiktig och stabil ekonomisk politik i
samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är därför
nödvändig för att skapa ett gott samhälle där alla får
möjlighet att delta i samhällsbyggandet.
Hur många arbetsmarknadspolitiska åtgärder som än sätts
in kan och ska de aldrig ersätta de arbetstillfällen som med
riktiga förutsättningar kan och måste skapas i framför allt
den privata sektorn. Den ''återställarpolitik'' som hitintills
presenterats av den socialdemokratiska regeringen leder
dock i rakt motsatt riktning. Beslut har tagits som på ett
avgörande sätt försämrat möjligheterna för tillväxt och nya
jobb i inte minst de små och medelstora företagen -- höjda
arbetsgivaravgifter, slopad kvittningsrätt för underskott i
enskild näringsverksamhet, återinförd dubbelbeskattning på
riskvilligt kapital som satsas i företag, minskad flexibilitet i
arbetsrätten för småföretagen etc.
2. Nya jobb förutsätter balans i de offentliga finanserna
Sverige har för närvarande en av västvärldens snabbast
stigande statsskulder. Räntorna på statsskulden tar en allt
större andel av statsbudgeten i anspråk. De stora
underskotten i de offentliga finanserna gör att omvärldens
och långivarnas fötroende för den svenska ekonomin
undergrävs. Detta i sin tur har lett till att vi under senare tid
har ett jämfört med våra konkurrentländer mycket högt
realränteläge, vilket bromsar upp och försvårar investeringar
och privat konsumtion -- viktiga förutsättningar för
tillkomsten av nya, stabila jobb.
I en särskild motion med anledning av regeringens
proposition om statsbudget för 1995/1996 redovisas
kristdemokraternas alternativ, en politik för ekonomisk
utveckling och balans i de offentliga finanserna.
3. Skattepolitik för nya jobb 3.1
Skatteväxling för miljön och jobben
Beskattningen bör omfördelas inom ramen för nuvarande
skattetryck, från arbetskraft till miljöbelastande utsläpp,
begränsade naturresurser och energi. En skattereform med
sänkta skatter på arbete, exempelvis arbetsgivaravgifter, och
samtidigt höjda skatter på koldioxid, kväveoxid,
svaveldioxid, avfall m m skulle dels skapa incitament för en
miljövänligare produktion och konsumtion, dels främja
framväxten av nya arbetstillfällen. Förutom de sänkta
arbetskraftskostnaderna innebär en skatteväxling också att
arbetstillfällen kopplade till kretsloppssamhället, som t ex
återvinningsindustri, ny och småskalig energi med inhemska
och förnybara energikällor kan växa fram. Den
internationella marknaden för olika former av miljöteknik
växer snabbt och här finns en potential för svenska företag
att nå internationella framgångar, under förutsättning att den
svenska politiken stimulerar även den inhemska efterfrågan
på denna teknik.
Vi ser därför med spänning fram mot resultatet från den
parlamentariska utredningen om ett mer miljörelaterat
skattesystem. Vi kristdemokrater har aktivt medverkat till att
denna utredning skulle komma till stånd och den
socialdemokratiska regeringen har lovat fullfölja den.
3.2 Sänkta skattekilar för nya jobb i den privata
tjänstesektorn
Varje år utförs mer än 2,7 miljoner heltidsjobb i den
informella sektorn. Det är mer än i hela det privata
näringslivet och nästan lika mycket som i hela den formella
ekonomin. Ca 45 % av allt arbete som utförs i Sverige utförs
i hemmen. Detta är förmodligen en sektor där den sedan
årtionden förda politiken och skattesystemets utformning
motverkat och hämmat ekonomisk tillväxt och därmed
välfärden. Följden har blivit stora välfärdsförluster genom
förlorade möjligheter till arbetsdelning och specialisering,
såväl inom den informella sektorn som mellan den formella
och informella ekonomin.
Under de senaste två decennierna har en halv miljon
arbetstillfällen försvunnit i den privata sektorn, medan
600 000 nya jobb tillkommit i den offentliga sektorn. Med
ett av världens högsta skattetryck i kombination med enorma
underskott i de offentliga finanserna, är utrymmet mycket
begränsat för att skapa fler arbetstillfällen inom den
offentliga sektorn. Det kan dock finnas anledning att
omfördela inom densamma. De nya jobben måste istället
skapas i den privata sektorn. Detta genom att ge
förutsättningar för expansion och tillväxt. Industrisektorn
sysselsätter idag endast ca 1/5 av arbetskraften.
Produktivitets- och effektivitetshöjningar inom industrin gör
att även om efterfrågan på svenska varor ökar kommer inte
sysselsättningen att öka i samma utsträckning. Därför måste
de flesta nya arbetstillfällen skapas i den privata
tjänstesektorn. En långsiktig och ambitiös satsning på
utbildning, kompetensutveckling och forskning är
nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad
tjänsteproduktion.
De nuvarande mycket höga skattekilarna på arbete (drygt
60 %) främjar inte tillkomsten av nya jobb. Ett exempel: För
att kunna betala en hantverkare för en dags arbete så att
han/hon får ut samma inkomst som man själv har, måste man
arbeta två och en halv dag. En sänkning av
arbetsgivaravgifterna i kombination med en höjning av
skatter på miljöfarliga utsläpp, avfall och energi skulle
förbättra situationen. En lägre skatt på tjänster kan också
övervägas för att underlätta tillkomsten av arbetstillfällen
inom tjänstesektorn.
Hushållssektorn utgör en del av den privata tjänstesektorn.
Idag är marknaden för den typ av tjänster som går att utföra
i egen regi i stort sett utplånad. Detta beror självfallet till
största delen på de höga skattekilarna. Hushållen har helt
enkelt inte råd att köpa dessa tjänster på den reguljära
marknaden. Ett införande av en så kallad u-skattsedel skulle
kortsiktigt kunna skapa många ungdomsjobb inom
hushållssektorn. Förslagsvis skulle ungdomar upp till 25 år
få möjlighet att starta egna företag med en speciell skattsedel
som berättigar till betydligt lägre arbetsgivar/egenavgifter på
de utförda hushållstjänsterna. Tjänsterna skulle dessutom
vara momsbefriade. Med hushållstjänster menas t.ex.
bilvård, trädgårdsarbete, löpande hushållsarbete och enklare
fastighetsunderhåll. 25-årsgränsen innebär att incitamenten
till utbildning inte minskar och förhindrar dessutom risken
för att ungdomar fastnar i denna typ av arbete en längre tid.
4. Småföretagen viktiga för de nya jobben
En framgångsrik ekonomisk politik för nya jobb måste
också inbegripa en sund näringspolitik. Alla är överens om
att det är i det privata näringslivet de nya jobben måste
skapas. Då krävs också att rimliga förutsättningar läggs fast
för att nya företag ska startas och befintliga företag ska
kunna växa.
Hitintills har regeringens politik knappast kunnat anses
främja nya jobb i den privata sektorn. Återinförd
dubbelbeskattning på riskvilligt kapital, försämrad
flexibilitet i arbetsrätten, höjda arbetsgivaravgifter etc har
sammantaget försämrat villkoren för företag och företagare
högst väsentligt.
I en särskild motion redogör vi kristdemokrater för en
näringspolitik och småföretagarpolitik som ger goda
förutsättningar för nya jobb. Det gäller såväl skatter och
riskkapital som arbetsrätt och bättre innovationsklimat.
5. Aktiv arbetsmarknadspolitik
Trots ett något bättre läge på arbetsmarknaden har vi
fortfarande en mycket hög arbetslöshet som kommer att ta
åtskilliga år att komma till rätta med. Med en arbetslöshet
som ligger på nära 14 procent drabbas alla medborgare mer
eller mindre. Det är därför angeläget att också
fortsättningsvis ha en bred arsenal arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för att hålla den öppna arbetslösheten nere. De
grundläggande orsakerna till arbetslösheten måste dock
lösas med en generell ekonomisk politik. Under tiden den
kan verka till förmån för tillväxt och fler jobb i näringslivet
ställs stora krav på en aktiv och väl fungerande
arbetsmarknadspolitik.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift är enligt ett
kristdemokratiskt synsätt att dels fungera som ett
försäkringssystem med såväl meningsfull sysselsättning som
ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Vidare att underlätta
omställning från krympande till växande sektorer. De stora
krav på flexibilitet på arbetskraften som ställs idag gör
sambandet mellan utbildningsväsende och
arbetsmarknadspolitik tydligt.
Självklart ska meningsfull sysselsättning och utbildning
erbjudas framför passivt kontantstöd vid arbetslöshet.
En framgångsrik aktiv arbetsmarknadspolitik har stor
betydelse för att matcha arbetslösa mot nya jobb i nya
branscher i en vändande konjunktur och därmed motverka att
flaskhalsar uppstår i olika delar av ekonomin. Det är viktigt i
första hand för att få människor i arbete, och därmed återfå
den självkänsla som ett arbete innebär, men innebär också att
inflationstendenser som annars lätt uppstår i en uppåtgående
konjunktur kan minska.
Ungdomsarbetslöshet
Under de senaste decennierna har arbetslösheten bland
ungdomar generellt sett varit dubbelt så hög som
genomsnittet. Under de senaste åren har även unga
akademiker haft svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Synnerligen bekymmersam är den än högre arbetslösheten
bland invandrarungdomar. Om inte arbetslösheten i denna
grupp liksom ungdomsgruppen i stort pressas tillbaka
riskeras ökade sociala spänningar mellan olika
ungdomsgrupper.
En av huvuduppgifterna för arbetsmarknadspolitiken
måste vara att verka för att ungdomar inte fastnar i
arbetslöshet. Samordning med det ordinarie
utbildningsväsendet är viktigt. De ekonomiska villkoren
mellan studerande i ordinarie utbildningsväsende respektive
de som befinner sig i arbetsmarknadsutbildning får inte
avvika alltför mycket. Särskilda åtgärder för att motverka
ungdomsarbetslösheten är nödvändiga inslag vid de
arbetslöshetsnivåer vi nu har.
Regeringens förslag om att införa ett helt nytt system med
s k ungdomsgaranti låter bra men i praktiken är det ett
växande näringsliv som är garanten för de säkra
arbetstillfällena. Förslaget om ungdomsintroduktion avvisas.
En bättre modell är att utveckla det tidigare systemet med
ungdomspraktikplatser till ett system med praktik- och
lärlingsplatser för ungdomar under 25 år. Dessa platser bör
inriktas mot utbildning och ses som en övergång mellan
studier och arbetsliv och ske i samarbete med
gymnasieskolan. Individuella utvecklingsplaner bör
upprättas för dem som deltar i dessa praktik- och
lärlingsplatser. Motsvarande medel som anvisas till
ungdomsintroduktion bör anvisas till ovan angivna
utveckling av ungdomspraktikplatser. Förslaget om datortek
är värt att prövas och här bör man ta tillvara de resurser och
den kompetens som redan finns inom folkbildningen, såväl
på folkhögskolor som i bildnings- och studieförbunden.
Europapraktik kan också vara värd att pröva.
Ett införande av en s k ungdomsskattsedel skulle också
bidra till nya arbetstillfällen för ungdomar upp till 25 år.
Denna skattsedel skulle berättiga till betydligt lägre
arbetsgivar/egenavgifter och ges till ungdomar som startar
eget och säljer tjänster direkt riktade mot hushållen, som
exempelvis bilvård, trädgårdsarbete, löpande hushållsarbete
och enklare fastighetsunderhåll.
För arbetslösa akademiker är det angeläget att hitta
lösningar som ger arbetslivserfarenhet där kunskaperna tas
tillvara innan de blir inaktuella. Den av fyrpartiregeringen
införda s k akademikerpraktiken bör få vara kvar. Precis som
när det gäller ungdomspraktiken menar vi att även
akademikerpraktiken bör utvecklas till någon form av
praktik- och lärlingssystem med individuella
utvecklingsplaner i nära samarbete med högskolan.
Åtgärderna måste ha en medveten inriktning mot arbete i de
sektorer som kan bedömas ha de bästa framtidsutsikterna. De
medel regeringen tänkt sig använda till aspirantår kan
användas för denna utvecklade akademikerpraktik.
Kristdemokraternas ståndpunkter avseende
ungdomsarbetslösheten utvecklas ytterligare i en särskild
motion.
Långtidsarbetslöshet
Antalet långtidsarbetslösa har ökat under de senaste åren.
Detta är allvarligt då långvarig arbetslöshet ofta leder till
personliga och sociala problem. Dessutom riskerar
arbetslösheten att permanentas på en hög nivå även vid
högkonjunktur om antalet långtidsarbetslösa tillåts stiga.
Det är angeläget att arbetsmarknadspolitiken i
kombination med kontantstödet utformas på ett sätt som så
långt som möjligt förhindrar ''rundgång'' i systemen. Såväl
arbetsförmedlingen som den arbetssökande måste ges
incitament att ta varje möjlighet till riktiga arbeten. Detta får
dock inte innebära att grundtryggheten rycks undan för redan
hårt drabbade grupper.
Åtgärder och utbildning för att förhindra
långtidsarbetslöshet måste på samma sätt som åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten inriktas mot kompetenshöjning som
kan underlätta att få arbete i de branscher som kan antas ha
de bästa framtidsutsikterna.
Särskilda projekt där folkrörelserna tillsammans med
arbetsförmedlingar och kommun aktivt arbetar mot den
passivisering och modlöshet som lätt blir följden vid framför
allt långtidsarbetslöshet bör stöttas upp från
länsarbetsnämnderna.
Aktiva åtgärder inriktade mot eget företagande
Arbetsmarknadspolitiken bör i ökad utsträckning
uppmuntra till eget företagande. Starta-eget-bidraget är en
viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Vi menar att anslaget
till denna verksamhet bör medge 5 000 platser per månad.
Detta är en försiktigare ökningstakt än den som regeringen
föreslagit. Arbetsförmedlingarna måste också ha möjlighet
att följa upp och kontrollera att starta-eget-bidraget används
för det avsedda. Därför bör ökningen inte ha den nivå som
regeringen föreslagit eftersom man redan idag har problem
med uppföljningen.
De förnyelseföretagsprojekt som drivits med
arbetsmaknadspolitiska medel av M-Gruppen är utmärkta
exempel på åtgärder som lett fram till att mer än tusen
arbetslösa har fått arbete inom nystartade och växande
företag. Dessa och liknande projekt måste även
fortsättningsvis garanteras resurser.
Arbetsföretag
Regeringens förslag om inrättande av arbetsföretag
avvisas.
Riktat anställningsstöd
Regeringens förslag om ett riktat anställningsstöd har mött
berättigad kritik från samtliga inblandade parter. Det är en
något inkonsekvent politik att först höja
arbetsgivaravgifterna för samtliga för att sedan sänka
temporärt för vissa. Bättre vore då att föra en konsekvent
generell politik med stadigvarande sänkta
arbetskraftskostnader. Förslaget om riktat anställningsstöd
avvisas. Istället bör man fortsätta satsningen på
rekryteringsstöd och ha beredskapsarbeten med i den
arbetsmarknadspolitiska arsenalen.
Arbetslivsutveckling
En av många arbetsförmedlingar använd sista handsåtgärd
har varit ALU. Denna form av åtgärd har visat sig fungera
väl. Risken för undanträngningseffekter på den ordinarie
arbetsmarknaden har också minskat. Det är därför märkligt
att så drastiskt dra ned dessa åtgärder, något som regeringen
nu föreslår. Uppgifterna om att det är svårigheter med att
hitta projekt som lämpar sig för ALU-jobb verkar konstigt
med tanke på den höga omfattning som denna verksamhet
hade budgetåret 1993/94. Regeringen bör återkomma i denna
fråga och tydligt redovisa grunderna för dessa påståenden
med möjlighet att senare kunna ompröva storleksordningen
på ALU.
Insatser för flyktingar och invandrare
Det är helt nödvändigt att med riktade åtgärder underlätta
utomnordiska medborgares inträde på arbetsmarknaden.
Situationen kan sägas vara akut på många platser. En särskild
snabbarbetande kommission med deltagande av
arbetsmarknadens parter bör få möjlighet att lägga nya
förslag för att komma längre i denna fråga.
Arbetsmarknadsutbildning
På utbildningsområdet avseende såväl vanlig
arbetsmarknadsutbildning som arbetsmarknadsutbildning
inom det reguljära skolväsendet delar kristdemokraterna
regeringens uppfattning förutom det nya förslaget om ny
form för N/T-finansiering. Denna form av bidrag på 12 000
kr/mån för vidareutbildning avvisas.
När det gäller satsningarna på utbildning för att begränsa
uppsägningar inom den offentliga sektorn är det nu en
felaktig strategi att upprätta en avvecklingsplan för denna
modell. Fortsatt effektiviering inom den kommunala sektorn
kommer också fortsättningsvis att innebära att kommuner
och landsting kan komma att friställa personal. Det måste då
vara bättre med fortsatt möjlighet till utbildning för att möta
näringslivets behov. Regeringen bör återkomma med en
utvecklingsplan för denna utbildningsform som i första hand
berör offentligt anställd personal.
Kristdemokraternas förslag om ett sabbatsår för den som
är mellan 45 och 55 år bör också prövas. Genom att få rätt
att göra ett förtida pensionsuttag under ett år ges ytterligare
möjlighet till vikariatsplatser.
Personliga utbildningskonton är ytterligare ett sätt att höja
kompetensen hos yrkesarbetande. Att genom skatteavdrag
uppmuntra avsättningar till ett eget utbildningskonto skulle
kunna vara en väg att höja utbildningsnivån och ge bättre
möjligheter för fler att studera på högskole- och
universitetsnivå.
Flyttningsbidrag
Kristdemokraterna avvisar det nyligen införda
flyttningsbidraget som är en klar återgång till
flyttlasspolitikens dagar. Kvarstår 50 000 000 kr för tidigare
bidragsform för geografisk rörlighet.
ROT
Det är bra att en rejäl satsning görs på ROT-arbeten. Det
är dock synnerligen klåfingrigt att avskaffa den avdragsrätt
som gällt och fungerat på ett utmärkt sätt. Bidragsformen är
en försämring men eftersom detta nu redan införts yrkar vi
ej för tillfället på förändrade regler för ROT-insatserna. Det
viktiga är nu att dessa genomförs så att fler byggnadsjobbare
får arbete.
Regionalt kommissionsarbete
I syfte att på ett strategiskt sätt gå igenom vilka insatser
som är bäst lämpade i olika regioner för att stärka respektive
regions egen utvecklingskraft bör regeringen tillse att
regionala kommissioner tillsätts med företrädare för såväl
näringsliv som offentlig sektor samt politiker med uppgift att
anpassa åtgärder och beslut efter de förutsättningar som finns
i respektive region. Länsarbetsnämnderna vore en naturlig
samordnare för ett sådant kommissionsarbete.
Regionalpolitik
För att skapa regional balans är det nödvändigt att
arbetsmarknadspolitiken och den ekonomiska politiken
harmoniseras med regionalpolitiken. I huvudsak ska
regionalpolitiken vara generell och kompensera näringsliv
och offentlig sektor i glesbygd för långa avstånd, brist på
utbildad personal, sämre kringservice etc. En förstärkt
infrastruktur är ett viktigt inslag i regionalpolitiken.
Arbetsmarknaden måste breddas i glesbygden. En
strategisk satsning på utbildning och kompetenshöjning
bland annat genom att skapa goda förutsättningar för de
mindre högskolorna och distansutbildning, är en central del
i en framåtsyftande regionalpolitik. En återbäring av skatten
på elproduktion till de vattenkraftsproducerande länen skulle
ge resurser till näringslivsinsatser och utveckling av
kommunikationer i dessa regioner.
Vi utvecklar vår syn på regionalpolitiken i en särskild
motion.
Arbetslöshetsförsäkring
Kontantstöd vid arbetslöshet ska utges genom en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Denna ska
finansieras med egen- och arbetsgivaravgifter, med i princip
lika stora delar. Sett över en konjunkturcykel ska fonden inte
gå med underskott.
Det regelverk för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som utformades av fyrklöverregeringen bör åter gälla.
Regeringens förslag om en åldersgräns för att få a-kassa
visar sig nu vara otillräckligt utrett eftersom man inte vet vad
man sparar på en sådan åtgärd. Numera anges siffran 500
miljoner. Det måste anses principiellt felaktigt att
arbetstagare som kvalificerat sig för a-kasseersättning skall
nekas sådan p g a ålder. Att kostnader på detta sätt flyttas
över på kommunerna på samma sätt som med
ungdomsgarantin är också ett brott mot principen att staten
inte skall lägga på kommunerna nya åtaganden utan att
samtidigt anvisa medel för dessa beting. Förslaget om
åldersgräns för att erhålla arbetslöshetsersättning från a-
kassa avvisas.
6. Reformerad arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen måste utformas så att
trygghet skapas för de anställda, utan att nyanställning och
nytillträdande på arbetsmarknaden missgynnas. De
förändringar i arbetsrätten som riksdagen beslutade om 1993
var en rimlig avvägning mellan dessa ambitioner. Riksdagen
bör nu återställa reglerna som de var utformade före den 1
januari 1995 med bl a en förlängning av tiden för visstids-
och provanställning till 12 månader. Regelförändringar som
skapar ökade förutsättningar för att små- och medelstora
företag skall anställa fler är positiva arbetsrättsliga
förändringar.
7. Forskning och utbildning
En långsiktigt god tillväxt av den svenska ekonomin och
därmed ökad sysselsättning bygger också på att forskning
och utbildning har en prioriterad ställning. En internationellt
framstående forskning är nödvändig för att svenskt
näringsliv skall fortsätta att utveckla produkter som blir
internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskningsmiljöer
är också viktiga för att behålla forsknings- och
utvecklingsverksamhet i Sverige. Ett ökat inslag av
forskarutbildade i den forskningsintensiva industrin är
nödvändigt.
Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att
stimulera kommersialiseringen av forskning måste
förbättras.
Det svenska utbildningssystemet måste rustas upp. En god
grundutbildning behövs för att arbetskraften skall kunna
bidra till ett effektivt näringsliv. Speciella insatser behövs för
vidareutbildning. Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet
ställer också större krav på fortlöpande
kompetensutveckling. Incitament till egen
kompetensutveckling måste förstärkas. Ett system med
exempelvis en kompetensutvecklingsförsäkring för att
finansiera fortlöpande kompetensutveckling bör utredas.
Högre utbildning är en investering för såväl individen som
för samhället. Studiefinansieringen ska göra det möjligt för
alla att skaffa högre utbildning. Studielön, med möjlighet till
kompletterande statliga lån, ger alla rimliga villkor och
verkar rekryterande till högskole- och universitetsstudier.
Kristdemokraternas syn på utbildning och forskning
utvecklas i särskilda motioner.
8. Infrastrukturen
En väl fungerande infrastruktur är en förutsättning för att
svenskt näringsliv skall kunna expandera. Staten har det
grundläggande ansvaret för att infrastrukturen byggs ut och
underhålles.
Under de senaste decennierna har investeringarna i väg-
och järnvägsnäten varit eftersatta. Utvecklingen vände under
fyrklöverregeringen. De senaste tre åren har investeringarna
mer än tredubblats. Den upprustningen måste fortsätta och
bygga på noggranna samhällsekonomiska bedömningar av
olika investeringars lönsamhet. Framväxten av det gränslösa
Europa leder bl.a. till att svenska företags transportkostnader
blir relativt sett större än europeiska konkurrenters. Detta
gäller i synnerhet företag i Norrland. Ett effektivt
transportsystem är därför nödvändigt för att svenskt
näringsliv i hela Sverige skall kunna vara långsiktigt
konkurrenskraftigt.
Infrastrukturen omfattar även telekommunikationerna, där
investeringarna sedan början på 1980-talet finansierats
utanför statsbudgeten. Investeringarna i telesystemen har
uppgått till närmare tio miljarder kronor per år det senaste
decenniet. Utnyttjandet av telekommunikationer skapar
ständigt nya möjligheter att effektivisera svenskt näringsliv,
utbildningsväsende, sjukvård och offentlig förvaltning.
Även möjligheterna till utveckling av glesbygdsregioner
förbättras.
Sverige har sedan mycket lång tid en internationell
tätposition när det gäller att använda telekommunikationer.
Den ökande användningen av datorer har dock gjort att vi
delvis tappat vårt försprång, eftersom det kommersiella
utbudet av programvaror och applikationer på svenska släpar
efter, jämfört med engelska och andra större språkområden.
Därför bör användningen av informationsteknologi och
avancerade telekommunikationer stimuleras, främst inom
den offentliga sektorn. Därigenom skapas både
effektivitetsvinster och en stabil grund för svenska
leverantörer inom området.
Konkurrensen på telemarknaden bidrar till ökad
effektivitet och lägre priser, framför allt på riks- och
utlandssamtal. Konkurrensen har också visat sig leda till att
telenät och annan infrastruktur byggts ut snabbare än tidigare
planerat och till en högre kvalitet, även i glesbygden, än vad
telelagen kräver. Denna utveckling bör fortsätta.
Vi har utvecklat vår syn på IT-utveckling respektive
trafikpolitik i särskilda motioner.
9. Arbetsmarknadsfrågor inom EU
Arbetsmarknadspolitiken är en nationell angelägenhet.
Sverige kan således fortsätta att bedriva en aktiv
arbetsmarknadspolitik på samma sätt som förut även efter
EU-medlemskapet. Vi har nu också en större möjlighet att
dela med oss av våra erfarenheter av arbetsmarknadspolitik
till andra länder inom EU. Sverige har -- åtminstone i ett
historiskt perspektiv -- varit framgångsrikt jämfört med
andra EU-länder när det gäller att hålla tillbaka
långtidsarbetslösheten.
Inom EU diskuteras nu arbetsmarknadspolitiken och
arbetslösheten livligt. Det står helt klart att gemensamma
initiativ är nödvändiga för att förhindra den utslagning som
den höga arbetslösheten innebär. Just sysselsättningen är en
av de viktigaste frågorna för Sverige att engagera sig i inom
EU. Det finns olika huvudfåror i debatten kring hur man ska
komma till rätta med den höga arbetslösheten. Tre linjer kan
urskiljas:Strukturella reformer och ökad flexibilitet. Här
handlar det om att reformera skattesystem för att undvika
skattekilar och flexiblare trygghetslagstiftning. Sänkta
skattekilar för att främja tillväxten av nya jobb menar vi är
en positiv utveckling.
Däremot finns det en konflikt inbyggd mellan flexiblare
trygghetslagstiftning och rättviseaspekter som måste tas på
allvar. Även om exempelvis USA på senare år har haft lägre
arbetslöshet än vad som gäller inom EU måste det beaktas att
detta bland annat beror på att en stor andel av befolkningen är
mycket lågt avlönad och lever i stor social misär. De klyftor
som finns i USA vill vi kristdemokrater inte ''importera'' hit.
Förutom mänskligt lidande medför detta också direkta
kostnader för samhället i form av kriminalitet, drogmissbruk
etc.Åtgärder på efterfrågesidan. Främst har gemensamma
investeringar i infrastruktur diskuterats och inventeringar
gjorts på lämpliga projekt. Problemet med dessa satsningar
är att de flesta EU-länder har hårt ansträngda statsfinanser
och de flesta är överens om att finanspolitiken inte kan göras
mer expansiv på bekostnad av större budgetunderskott.
Hoppet står till lägre realräntor vilket skulle innebära
positiva effekter på efterfrågesidan.
Vi kristdemokrater delar uppfattningen att utrymmet för
efterfrågestimulanser över statsbudgeten är synnerligen
begränsat i de flesta EU-länderna -- inte minst i Sverige.
Däremot är det självfallet av stor betydelse att skapa
förutsättningar för varaktigt lägre realräntor.Ökade insatser
för aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning. Här har
Sverige varit ett föregångsland, och vår uppfattning är att vi
måste fortsätta att hävda arbetslinjen i
arbetsmarknadspolitiken. Inte minst i rådande läge med en
tillväxt i ekonomin är det av största betydelse att
utbildningsväsende och arbetsmarknadspolitik klarar av
matchningen mellan de nya jobben och arbetskraften. Det
har stor betydelse för att eliminera flaskhalsar i olika delar av
ekonomin som i sin tur skulle kunna bli inflationsdrivande.
Som framgår ovan vill vi inte låsa fast oss vid en linje som
skulle vara den enda rätta. Åtgärder behövs på såväl utbuds-
och efterfrågesidan som i arbetsmarknadspolitik och
utbildning. Vi vill dock betona vikten av åtgärder på
skatteområdet för att sänka skattekilarna på arbete och en
fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik med betoning på
utbildning och löpande kompetensutveckling. När det gäller
skatteområdet menar vi kristdemokrater att en huvuduppgift
bör vara att verka för en gemensam politik med sikte mot en
skatteväxling -- för miljön och jobben -- med lägre skatter
på arbete och högre skatter på miljöbelastande utsläpp,
energi och knappa naturresurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen antar de riktlinjer för
arbetsmarknadspolitiken som anges i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla den tidigare
ungdomspraktiken till ett system med praktik- och
lärlingsplatser i samarbete med gymnasieskolan,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om
ungdomsintroduktion,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av s.k.
ungdomsskattsedel,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att behålla akademikerpraktiken
och utveckla denna i samarbete med högskolan,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om inrättande av
arbetsföretag,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat
anställningsstöd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma
med en redovisning om ALU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare insatser för att få in
utomnordiska medborgare på arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omfattningen på starta-eget-
bidrag, detta innebär en besparing på 500 000 000 kr,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag om ny form av
N/T-finansiering, detta innebär en besparing på
1 200 000 000 kr räknat på 12 månader,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ta tillvara folkhögskolors och
bildningsförbunds kompetens i datortekverksamheten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen skall återkomma
med en utvecklingsplan för möjligheten till utbildning för
personal som annars friställs i kommuner och landsting,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av rätt till
sabbatsår,2
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av personliga
utbildningskonton,
16. att riksdagen avslår den nya formen av flyttbidrag, detta
innebär en besparing på 400 000 000 kr,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda projekt i samverkan
mellan arbetsförmedling, kommun och folkrörelser för att
motverka den passivisering och modlöshet som lätt blir
följden vid framför allt långtidsarbetslöshet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalt kommissionsarbete för
att stärka respektive regions egen utvecklingskraft,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns
för att erhålla a-kasseersättning,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en reformerad arbetsrätt,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges arbete inom EU vad
gäller arbetsmarknadsfrågor.
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Dan Ericsson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Inger Davidson (kds)
Mats Odell (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 11,14 hänvisade till SfU.