med anledning av prop. 1994/95:158 Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m.

Sammanfattning

Regeringen föreslår en ny organisation av arbetet som
Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och
Arbetsmiljöfonden bedriver. Förslaget har tagits fram
mycket snabbt och ingen remissomgång har genomförts.
Inriktningen för den nya FoU-myndigheten är oklar. Det
föreslås också att den nya myndigheten skall finansieras med
årliga budgetanslag och att Arbetsmiljöfondens medelsfond
avvecklas. Detta kommer att försvåra långsiktiga
forskningsprojekt. Regeringen föreslår att medel från
Arbetslivsfonden överförs till sysselsättningsskapande
åtgärder. Vänsterpartiet tror att Arbetslivsfondens överskott
blir större. Ytterligare överskott bör utgöra en grundplåt för
Vänsterpartiets förslag om ett system av Framtidsfonder.

Ärendets beredning

Arbetslivsforskningens organisation ändrades senast 1991.
I proposition 1990/91:69 lade den dåvarande regeringen
fram förslag om ny organisation. En särskild utredare lade
fram ett betänkande vilket sedan blev föremål för en
omfattande remissomgång. Organisationens mål och
inriktning klargjordes. Denna gång har beredningen
genomförts i all hast och utan sedvanligt remissförfarande.
En utredare har arbetat från den 20 oktober till den 20
december 1994. En arbetsgrupp arbetade med hur
sammanslagningen skulle ske mellan den 22 december 1994
och den 6 februari 1995. Regeringen lägger sedan fram en
proposition den 16 februari. Kvaliteten på beredningen har
blivit lidande genom detta förfarande. I ett särskilt yttrande
säger Carl A. Asklöf, direktör för Arbetsmiljöfonden: ''Inom
tillgängliga tidsramar för utredningsarbetet och den vidare
beredningen i arbetsgruppen har flera viktiga frågor inte
kunnat belysas, olika alternativ inte kunnat vägas mot
varandra, tillräckligt samråd med företrädare för arbetsliv
och forskning m.fl. inte kunnat ske och ingen
remissbehandling kommit till stånd.'' LO och TCO har också
kritiserat beredningen, den har genomförts utan att parterna
på arbetsmarknaden tillfrågats och utan remissbehandling.

Den så kallade KSA-utredningen berör flera frågor
angående den nya organisationens arbete. Regeringens
förslag baserat på denna utredning kommer att läggas fram
efter det att beslut om ny organisation för arbetslivsforskning
fattats. I utredningen tas flera viktiga områden upp såsom
utbildning och kunskapsspridning. Det hade varit till fördel
om dessa frågor klarlagts i och med att en ny organisation
skall läggas fast. Regeringen har också aviserat en översyn
av forskningsfinansieringsstrukturen i årets
budgetproposition. Denna proposition refererar inte till
denna översyn eller till erfarenheter från tidigare fastlagda
forskningsprinciper. Det hade varit en fördel om
finansieringen av arbetslivsforskningen kunnat behandlas i
detta sammanhang. En helhetsbedömning hade gynnat
forskningens sammanlagda verksamhet och dess
organisering.

Nya myndighetens inriktning

Arbetslivet omvandlas ständigt, nya möjligheter och
problem uppstår. För arbetslivsforskningen är det viktigt att
uppmärksamma vad som händer i denna omvandling.
Genom att utgå från arbetslivets praktik kan kunskap ges till
människor och organisationer verksamma inom arbetslivets
område. Forskning utifrån ett löntagarperspektiv är
nödvändig. Denna praktiknära forskning skall vara en
utgångspunkt för det nya institutet.

Regeringen föreslår att arbetslivsforskningen samlas i ett
institut. I och med detta kan arbetslivsforskningens
perspektiv smalna in och bli mer likriktat. Det krävs därför
åtgärder för att förhindra detta. Det är därför av största vikt
att institutet leds av en stark styrelse som är brett förankrad
bland arbetslivets aktörer och i forskarvärlden. Arbetslivets
problem måste belysas från många olika synvinklar för att
kunna spela en viktig roll i arbetslivets utveckling.

Områden som fått liten uppmärksamhet i propositionen
och som är av största vikt är:

1. Den nya utvecklingen av anställningsförhållanden
medför nya arbetsmiljöproblem. Utökat distans- och
ensamarbete, fler korttidsanställningar, uthyrning av
arbetskraft och tudelningen av arbetsmarknaden är några av
dessa tendenser. Produktion av varor och tjänster organiseras
allt mer i snabbt föränderliga nätverk på en global marknad.
En mindre del av arbetstagare erhåller nya intressanta och
utvecklande arbeten. Andra däremot riskerar att hamna i
lågavlönade jobb med liten anställningstrygghet. Nya
psykosociala arbetsmiljöproblem uppstår. Liten
lagerhållning med just-in-time-leveranser pressar anställda
hårdare. Delar av arbetskraften behandlas också som just-in-
timevaror. Arbetstiden och människors sociala liv
(miss)anpassas till detta. Reträttarbetsplatser tas bort i
företagen och kraven på samhället att ta hand om den
arbetskraft som ratas ökar. En stor grupp av dessa är
invandrare. Antalet förtidspensionärer är stort. Vi riskerar att
allt fler marginaliseras och stöts ut ur arbetslivet. Detta är ett
långsiktigt strukturellt mycket allvarligt problem. Problemen
innehåller både medicinska och demokratiska problem.
Forskningen bör belysa både vilka medicinska problem som
uppstår och hur de kan bemästras. Det behövs också
forskning kring hur löntagarens inflytande påverkas av det
nya arbetslivet. Detta har både en demokratisk och en
produktivitetsmässig sida. Det är för forskningen en viktig
uppgift att studera vad som händer med demokrati och
delaktighet i arbetslivet och de som stöts ut ur arbetslivet.
Frågan är också vilket arbetsliv och vilken näringsstruktur
som kan gynnas med dagens samhällsutveckling. Om
demokrati i arbetslivet är ett viktigt mål för riksdagen så
måste det också slås fast att arbetslivsforskningen skall
synliggöra och uppmärksamma arbetslivets
demokratiproblem.

2. Halva befolkningen utgörs av kvinnor. Detta återspeglas
inte av samhällets maktfördelning i det politiska och
ekonomiska systemet. Kvinnoforskningen inom
arbetslivsområdet är därför av stor vikt om diskrimineringen
av kvinnor skall upphöra. Propositionen nämner inte med ett
ord kvinnoforskningens inriktning i den nya myndigheten.
Kvinnoforskningen inom det nya FoU-institutet måste få en
ökad andel av de totala resurserna. Forskningen måste utgå
från framtidens arbetsmarknad och inte gårdagens. Vi
förutsätter att regeringen delar uppfattningen att kvinnor
skall ha samma rätt till arbete som män, och då måste detta
också återspeglas i arbetslivsforskningen. Liksom övrig
arbetslivsforskning måste kvinnoforskningen utgå från
arbetslivets realiteter. Det handlar om kvinnors makt och
inflytande, om kvinnors arbetssätt, invandrarkvinnors
arbetsliv, löne- och arbetsvärdering, lönediskrimineringens
orsaker. Sambandet mellan arbetslivet och kvinnors ansvar
för hemarbetet måste också uppmärksammas, detta också i
kombination med hur arbetsliv och arbetstider behöver
förändras. En praktiknära kvinnoforskning är ett viktigt
verktyg för att uppnå jämställdhet i arbetslivet.

Övrigt om inriktningen

Propositionen är otydlig när det gäller den nya
myndighetens mål och uppgifter när det gäller utbildning
och kunskapsspridning. Erfarenheter från nuvarande
myndigheters arbete bör lyftas upp så att all den kunskap
som finns kan omsättas i praktiskt förnyelsearbete ute på
arbetsplatserna. Om arbetslivsforskningen skall bli effektiv
måste sambandet med myndigheternas arbete med
utbildning och kunskapsbildning utvecklas. Otydligheten
gäller också utbildningen av regionala skyddsombud, vilket
måste klargöras.

Finansiering

Vänsterpartiet anser det vara positivt att en uppdelning
görs mellan utförare av forskning och dess finansiering.
Genom att inrätta ett särskilt råd som ansvarar för
finansieringen kan bredd och helhetssyn säkras.

Regeringen föreslår också att de båda nya myndigheterna
finansieras över statsbudgeten. Forskning kan dock inte
bedrivas på ett sådant kortsiktigt sätt. Regeringen är
medveten om detta problem och föreslår att Rådet för FoU
skall kunna fatta beslut om projekt som löper upp till 6 år.
Regeringen skall lägga en högsta ram för sådana antaganden.
Det är i propositionen väldigt summariskt redovisat hur en
långsiktig forskning skall tryggas och hur den nya
myndigheten skall få trovärdighet bland samarbetspartners
genom den av regeringen föreslagna ordningen. Innan
regeringen presenterat ett genomtänkt förslag hur
arbetslivsforskningen skall tryggas långsiktigt och hur rådet
skall erhålla integritet och trovärdighet avslår Vänsterpartiet
regeringens förslag på denna punkt. LO och TCO erinrar
också om att Arbetsmiljöfonden tillkommit genom en
överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter. Enligt
Vänsterpartiet är det därför olyckligt om riksdagen beslutar
om att avveckla nuvarande finansieringsform utan att
förändringen är bättre förankrad bland parterna. Rådet för
FoU bör överta Arbetsmiljöfondens medelsreserv och direkt
erhålla tidigare andel av arbetarskyddsavgiften. Forskningen
bör vara direkt finansierad av arbetarskyddsavgiften medan
övrig verksamhet för de nya myndigheterna bör vara
finansierad över statsbudgeten.

Överskott från Arbetslivsfonden

Regeringen föreslår att 600 miljoner överförs från
Arbetslivsfonden till sysselsättningsskapande åtgärder.
Vänsterpartiet tror att överskottet från Arbetslivsfonden kan
bli större. Medel till Arbetslivsfonden har tillkommit för att
utveckla och förbättra arbetslivet. Vänsterpartiet har i annan
motion föreslagit att ett system av framtidsfonder inrättas.
Systemet skall arbeta med att utveckla arbetsorganisation
och löntagares kompetens. Fondsystemet som skall arbeta
inom arbetslivsområdet bör då som en startplåt erhålla en del
av Arbetslivsfondens överskott, dvs. överskottet utöver 600
miljoner kronor. På så sätt säkras medel som var tänkta till
arbetslivets förnyelse och utveckling för just detta ändamål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen godkänner inriktningen för FoU inom
arbetslivets område enligt vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att myndigheten för FoU skall
ledas av en styrelse enligt vad i motionen anförts,

3. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
finansieringen av arbetslivsforskningen,

4. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförts om
att ytterligare överskott från Arbetslivsfonden överförs till ett
system av framtidsfonder.

Stockholm den 13 mars 1995

Ingrid Burman (v)

Hans Andersson (v)