Kvinnorna i Sverige har 1994 skrivit historia. Sveriges
regering består av hälften kvinnor och hälften män och
riksdagen har flest kvinnor i världen. Också i landsting och
kommuner är fler kvinnor än tidigare med i de politiska
besluten. Förväntningarna från kvinnorna i Sverige på att
också politiken och samhället måste förändras är stora.
Arbetsmarknadspolitiken har med fler arbetslösa män än
kvinnor i huvudsak handlat om de akuta
sysselsättningsfrågorna -- hur klarar vi arbetslösheten för
alla. Med en påbörjad högkonjunktur är det dags att förutom
de dagsaktuella problemen också börja en diskussion om
framtidens sysselsättning och framför allt hur kvinnornas
framtida arbetsmarknad ser ut.
Hot mot världens friaste kvinna
Vi är de friaste kvinnorna i världen. Vi har en stark
ställning på arbetsmarknaden och vi kan tack vare vårt
välfärdssystem kombinera arbete och familj.
Under de senaste decennierna har en dramatisk ökning
skett av andelen kvinnor som förvärvsarbetar. Denna
utveckling har lett till att de svenska kvinnorna deltar i
arbetslivet i nästan lika stor utsträckning som männen.
Men nu står kvinnornas arbetsmarknad inför stora
förändringar. En del tecken tyder på att kvinnorna under
senare år förlorat en del av de positioner de uppnått på
arbetsmarknaden och att arbetslösheten bland kvinnor kan
komma att bli permanent hög -- högre än männens. Andra
tecken visar på faktorer som pekar i motsatt riktning. Oavsett
vilken syn som är korrekt måste kvinnors arbetsmarknad i
framtiden analyseras och en särskild strategi för att motverka
en försvagning av kvinnornas ställning på arbetsmarknaden
utarbetas.
Den gemensamma sektorn har en stor betydelse för
kvinnors möjligheter till förvärvsarbete. Dels därför att den
gör det möjligt för kvinnor och män att förvärvsarbeta, dels
därför att den ger många kvinnor förvärvsarbete. Den
gemensamma sektorns omfattning och utformning är därför
av grundläggande betydelse för kvinnors arbete. Kvinnornas
oro för sina arbeten och vad som händer inom den
gemensamma sektorn måste tas på allvar. Att stora
förändringar är på gång ifrågasätter ingen.
Enligt regeringens beräkningar kommer ytterligare 24 000
jobb att försvinna från den gemensamma sektorn
under 1995. Till detta kommer de 100 000
jobb som försvunnit från den gemensamma sektorn
under 1992--1994. Det är ett dystert facit från den borgerliga
regeringsperioden.
Kvinnornas arbete i dag
Enligt SCB:s siffror för 1993 arbetar i genomsnitt över 70 %
av befolkningen i Sverige. Mäns och kvinnors
sysselsättningsintensitet är numera nästan på samma nivå.
Skillnaden har krympt till endast 0,7 procentenheter som
genomsnitt för 1993. Den ökade arbetslösheten bland män
slår naturligtvis igenom starkare när man jämför andelen
sysselsatta.
Fortfarande år 1994 är Sveriges arbetsmarknad utpräglat
könsuppdelad. I oktober 1993 var antalet anställda 3 467 000.
Av kvinnorna arbetade 40 %
i något av kvinnornas sex yrken medan endast 20 %
av männen arbetade i något av männens sex yrken. I 83
av 315 yrken var andelen män minst 90 %.
Kvinnorna dominerade i 22 yrken. Antalet yrken för
kvinnor har varit konstant i över 30 år.
Kvinnornas vanligaste yrken var 1993: (källa: SCB, AKU)
Barnskötare m fl, förskollärare, redovisning,
kontorsyrkesgrupperna, social omsorg, tandvårdsarbete,
hälso/sjukvård, veter.arb, socialsekreterare psyk, m fl.
I ovannämnda yrken arbetade över 75 %
kvinnor.
Männens vanligaste yrken var 1993: (källa: SCB.AKU)
Säljare, ingenjör/tekniker, mekaniskt-tekniskt, last- och
paketbilförare, lant- och skogsbrukare, maskin- och
motorreparatör, lager- och förrådsarbetare,
Ingenjör/arkitekter, byggnadsträarbetare,
verkstadsmekaniker, elmontör, byggnadsarbetare m.m.
I ovannämnda yrken arbetade över 75 %
män.
Ungefär 95 %
av de förvärvsarbetande kvinnorna är anställda. Ca 5
% är egna företagare. Totalt arbetar 72 %
av kvinnorna inom offentlig förvaltning. En tredjedel av
samtliga anställda (1 140 000
personer) finns inom den kommunala sektorn. 78 %
av dessa är kvinnor. 37 %
av de anställda inom den privata sektorn är kvinnor.
Deltidsarbetet
I oktober 1993 arbetade 47 %
av de 1 176 000
anställda kvinnorna och 10 %
av de 1 691 000
anställda männen i kommunerna deltid.
Mer än hälften av alla deltidsarbetande har tidigare arbetat
heltid. 25 %
har aldrig haft ett heltidsarbete.
Andelen deltidsanställda är störst inom de näringsgrenar
och yrken som domineras av kvinnor. Vanligast är
deltidsarbete inom offentlig förvaltning inkl. offentliga
tjänster.
Omkring 20 %
av alla anställda finns inom yrkesgruppen gruv,
stenbrytning, tillverkningsarbete, maskinskötsel m m. 86 %
av dessa anställda är män. Det är inom de här
yrkesområdena som den lägsta andelen deltidsarbeten finns.
Endast 10 %
av de anställda arbetar deltid.
Deltidsarbetets orsaker
Av de kvinnor som har barn under 7 år är det 59 %
som arbetar deltid medan endast 7 %
av papporna med småbarn arbetar deltid.
29 %
av de deltidsanställda har angett arbetsmarknadsskäl
som den viktigaste orsaken till att man arbetar deltid. Det
innebär att 229 000
kvinnor och 49 000
män arbetar deltid för att de inte kan få mer arbete hos
sin nuvarande arbetsgivare.
9 %
(52 000
kvinnor) av de deltidsarbetande kvinnorna arbetar
deltid p.g.a. av hushållsarbete. Däremot är det knappat några
män som arbetar deltid av det skälet. Att arbeta deltid p.g.a.
hushållsarbete är vad kvinnorörelsen kallar vård av frisk man
i hemmet.
15 %
av kvinnorna och 11 %
av männen arbetar deltid för att man föredrar mer fritid
framför heltidsarbete.
Den stora gruppen kvinnor som anger arbetsmarknadsskäl
som orsak till att de arbetar deltid måste ägnas mer tid och
resurser. Om den nuvarande arbetsgivaren inte kommer att
kunna erbjuda mer tjänstgöringstid inom rimlig framtid är
det här en grupp kvinnor som behöver hjälp av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att byta arbetsgivare.
Lönen
Den genomsnittliga arbetsinkomsten för anställa mellan 20
och 64 år är 124 000
kronor för kvinnor och 180 000
kronor för män. Kvinnornas arbetsinkomst uppgår i
genomsnitt till 60 %
av männens. När kvinnorna går i pension är kvinnornas
medelinkomst/pension också 60 %
av männens.
Kvinnornas lön i procent av männens har mellan 1980 och
1991 förändrats enligt följande:n
privat sektor
offentlig sektor ind.arb.
ind.tjm
staten
kommun
landsting 1981
91
72
89
85
--
1986
91
74
91
85
75
1991
90
75
85(90)1
87(89)1
75
1 lärarpersonal har fr o m 1991 kommunalt reglerade
löner.
(Källa: lönestatistik SCB)
Kvinnorna har mellan 75 %
och 91 %
av männens löner inom respektive område. Inom både
landstinget och bland industritjänstemän tjänar kvinnorna
3/4 av vad männen tjänar. Det är inte rimligt.
Jämställdheten
För att kvinnorna ska kunna delta i arbetslivet på lika
villkor som männen måste det obetalda hemarbetet delas. Så
här ser det ut i hemmet under en vecka:n
Kvinnor
Män
Betalt arbete
27,16
41,06
Obetalt arbete
33,17
20,09
därav hushållsarbete
17,22
6,36
därav matlagning
5,41
2,34
städning
4,38
1,52
disk/avdukning
2,25
1,04
tvätt/strykning
2,33
0,24
eldning/vedhuggning
0,09
0,28
Omsorg om egna barn
5,12
2,04
därav tillsyn och hjälp
3,09
0,53
lek med barn
0,46
0,36
samtal
0,16
0,06
högläsning
0,16
0,08
Inköp av varor
3,24
2,28
underhållsarbete
2,22
4,24
omsorg om andra
1,03
1,03
annat hemarbete
0,40
0,39
resor i samband med hemarbete
3,13
2,55
Totala arbetsinsatsen per vecka
60,35
61,15
Slutsats är att kvinnors och mäns sammanlagda betalda tid
är 27,16 + 41,06 = 68,22. Kvinnors obetalda arbete
överstiger vida männens.
1991 togs 92 %
av dagarna med föräldrapenning ut av kvinnorna mot 8 %
av männen.
De senaste årtiondena har kvinnorna på arbetsmarknaden
blivit mer jämställda männen. Sysselsättningsgraden för
kvinnorna är nu den högsta i hela OECD-området även om
den sjunkit under de senaste åren till följd av den höga
arbetslösheten. Inte ens ansvaret för småbarnen påverkar
kvinnornas förvärvsarbete längre, snarare tvärom. Den
svenska familjepolitikens inriktning på bra och trygg
barnomsorg åt alla utgör en grundläggande förutsättning för
kvinnors möjlighet att förvärvsarbeta. Genom
föräldraförsäkringen kan kvinnorna behålla anknytningen på
arbetsmarknaden även när de har små barn.
Alternativen i framtiden
Vad har kvinnorna för alternativ i framtiden?
Vi vet lite om vad som kommer att ske när den
gemensamma sektorn omstruktureraras och minskas. Stora
kvinnogrupper, som har en utbildning och erfarenhet som är
kopplade till vård, omsorg och utbildning, riskerar att bli
uppsagda. Den tekniska utvecklingen förändrar traditionella
kvinnojobb inom framför allt administration och förvaltning.
Kontorister och administratörer av olika inriktning är
yrkesgrupper som på sikt kommer att försvinna nästan helt.
Möjligheterna till arbete och egen försörjning riskerar att
minska för dessa kvinnor.
Vilka alternativ kommer att erbjudas dessa kvinnor?
Just nu finns en stor osäkerhet och inget klart svar att ge på
denna fråga. En rad olika forskare och idédebattörer lanserar
olika tänkbara scenarier för kvinnors framtida
arbetsmarknad. Det är allt från pigavdrag, vårdnadsbidrag
och A- och B-lag på arbetsmarknaden till teknikkurser för
unga tjejer.
Vi anser därför att det är viktigt att lägga fast vissa
principer som skall vara vägledande för samhällets insatser
för att skapa förutsättningar för kvinnors arbete i framtiden.
Principerna för framtidens arbetsmarknad
Lika rätt till arbete
Det absolut viktigaste är den lika rätten (som männen) till
ett arbete. Ett eget arbete med en lön som man kan leva på
är grunden för kvinnors frihet och oberoende. Det är
förutsättningen för ett samhälle med jämställda individer.
Det är förutsättningen för det jämställda äktenskapet och den
jämställda familjen.
Den lika rätten till arbete förutsätter att könsuppdelningen
av arbetsmarknaden bryts. Som vi visat tidigare är
kvinnornas arbetsmarknad betydligt snävare än männens. De
satsningar som gjorts hittills har varit otillräckliga. Nu måste
detta arbete intensifieras och öka i omfattning. Mot bakgrund
av förändringarna på den traditionella
kvinnoarbetsmarknaden skall uppmärksamhet och särskilda
insatser riktas mot kvinnor över 45 år.
Lika rätt till heltid
Det är kvinnorna som arbetar deltid. Ca 80 %
av deltidsarbetandet står kvinnorna för. Många kvinnor
arbetar ofrivilligt deltid. Vi anser att deltidsarbetandet skall
vara frivilligt. Det innebär att principen på arbetsmarknaden
bör vara att det är heltidsarbete som erbjuds. Framför allt
inom vården och handeln är de arbeten som erbjuds deltider.
Detta är också typiska kvinnoarbetsplatser. Vi anser att
parterna på arbetsmarknaden gemensamt måste utveckla
organisationen på arbetsplatserna så att även kvinnorna ges
möjligheter till heltidsarbete och därmed möjligheter att
kunna försörja sig.
Vidare anser vi att den kommande arbetsrättsutredningen
skall ges i uppdrag att förändra lagen om anställningsskydd
så att de deltidsarbetande ges förtursrätt till anställningar.
Lika lön för likvärdigt arbete
Av löneskillnadsutredningen framgick att det finns
löneskillnader mellan kvinnor och män som inte kan
förklaras med något annat än att det beror på könet. Den
förändring av jämställdhetslagen som genomfördes i beslut
under förra året anser vi är otillräcklig. Då beslutades att
arbetsgivarna skulle kartlägga löneskillnaderna på
arbetsplatserna, de små undantagna. Vi anser att den
skyldigheten skall omfatta alla arbetsplatser och att
löneskillnaderna också skall analyseras. Risken är annars att
kartläggningen inte ger effekter. Parterna har här ett stort
ansvar för att gemensamt rätta till löneskillnader som är
beroende av kön. Arbetsvärdering är ett instrument som kan
användas. Erfarenhets- och kunskapsöverföringar mellan
arbetsplatser och branscher är viktiga för att komma till rätta
med lönediskrimineringen. Detta arbete måste intensifieras
och systematiskt arbete inom detta område bör vara
högprioriterat från parternas sida.
Vi anser att jämställdhetslagen bör ses över på nytt i syfte
att ytterligare öka kraven på att lönediskrimineringen till
följd av kön omöjliggörs.
Vi förutsätter att regeringen i samband med den utlovade
jämställdhetspropositionen 1996 beaktar dessa synpunkter.
Lika rätt till kompetensutveckling i arbetet
Kvinnornas andel av kompetensutvecklingen på
arbetsplatserna är mindre än männens. Framtidens arbeten
kommer att kräva en kontinuerlig kompetensutveckling av
god kvalitet.
Vi anser att kvinnornas andel av kompetensutvecklingen
skall vara lika stor som männens.
Lika rätt till det goda arbetet
Kvinnorna har fortfarande mer okvalificerade, monotona
och ofria arbeten än män. Detta får till följd att kvinnorna är
överrepresenterade i arbetsskadestatistiken och
förtidspensioneras i högre grad än män. Sambandet mellan
arbetsmiljön och hälsan är i det närmaste öronbedövande.
Detta är oacceptabelt. Kvinnors arbetsmiljö måste
förbättras. Erfarenheter och kunskaper från projekt som
genomförts under senare år för att förändra kvinnors
arbetssituation måste tas till vara och utvecklas. Genom
referensarbetsplatser, nätverk av aktiva kvinnor och
spridning av kunskap och information kan de goda exemplen
förändra många arbetsplatser.
Lika rätt till arbete i chefsställning
Alltför få kvinnor är chefer. Befordringsmöjligheterna för
kvinnor är inte likvärdiga männens. Den manliga
maktstrukturen sätter fortfarande sin prägel på samhällets
institutioner och därmed också på arbetsmarknaden. Detta
visar sig tydligt vid chefsrekrytering. Parterna på
arbetsmarknaden, främst arbetsgivarna, måste medvetet
utveckla planer för att öka andelen kvinnliga chefer. Mycket
kunskap, kompetens och konkurrenskraft går förlorad i och
med den sneda chefsrekryteringen.
Uttalandet i budgetpropositionen om att den statliga
chefsrekryteringen skall omfatta hälften kvinnor är ett bra
exempel på de konkreta mål som krävs för att komma till
rätta med problemet. Deta måste följas av likartat beslut
inom det privata näringslivet.
Lika rätt till utbildning
För att ge flickor och pojkar lika rätt till utbildning måste
lärarnas medvetenhet öka så att båda könen ges utbildning
under likartade förutsättningar. Det könsbundna
utbildningsvalet kan bara påverkas genom förändring av
attityder. Därför är det viktigt att förskolan och skolan
medvetet utformar sin undervisning på ett könsneutralt sätt.
Detta kräver vidareutbildning av lärarkåren.
Utbildningsdepartementet kommer i en särskild
proposition i början av 1995 att behandla jämställdheten i
utbildningen.
Vi förutsätter att propositionen omfattar det vi anfört.
Lika rätt till att bli företagare
Ungefär 95 %
av de förvärvsarbetande kvinnorna är anställda. Ca 5 %
är egna företagare. Kvinnor inom gemensam sektor
bildar nu kooperativ och privata alternativ till gemensam
sektor. Detta är positivt och skall stödjas. Men det är en
illusion att tro att alla kvinnor, som får sluta sin anställning
i kommuner och landsting, skall bli egna företagare. Detta
kommer enbart att bli en företeelse av mindre omfattning.
Trots detta anser vi att det är viktigt att satsa ännu mer på
att stödja de kvinnor som vill starta eget. Den kraftfulla
satsning som nu görs på att stödja kvinnliga företagare hälsar
vi med tillfredsställelse.
Därutöver anser vi att Starta-egetbidraget bör vara flexibelt
avseende ett eget företag på deltid eller mindre än deltid.
Vidare anser vi att det regionalt bör inrättas
utvecklingscentrum där en av uppgifterna är att stödja
kvinnor som vill starta företag. Dessa regionala
utvecklingscentrum måste utformas utifrån de behov och
förutsättningar som finns i respektive län. Goda förebilder
för dessa centrum finns i Jämtland och Gävleborg.
Länsstyrelserna bör ges huvudansvaret för att initiativ tas i
varje län. Krav bör ställas på årlig redovisning från
länsstyrelsen om hur arbetet utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen för kvinnors lika rätt till
arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen för
arbetsmarknadspolitiken avseende kvinnorna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att löneskillnaderna mellan män
och kvinnor måste minska, ett första märkbart steg måste tas
under mandatperioden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lagen om anställningsskydd
måste ge de deltidsarbetande förtursrätt till anställningar
med mer tid,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hälften av alla chefer bör vara
kvinnor och att andelen kvinnliga chefer skall motsvara
andelen kvinnor på arbetsplatsen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att länsstyrelsen bör ges
huvudansvaret för att regionala utvecklingscentrum kommer
till stånd,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att starta-eget-bidraget skall vara
flexibelt avseende ett eget företag på deltid eller mindre än
deltid.
Stockholm den 24 januari 1995
Ingegerd Sahlström (s)
Kristina Svensson (s)
Karin Olsson (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Monica Green (s)
Inger Segelström (s)