Inflytande för arbetsmarknadens parter i regionala samhällsorgan

Under början av 90-talet lämnade Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF) av strategiska och ideologiska
skäl en rad samhällsorgan. Den borgerliga regeringen följde
sedan upp med att utesluta arbetsmarknadens parter i
samhällsorganen. I vissa fick de rådgivande funktion, direkt
utsedda av cheferna i berörda organ, på bestämd eller
obestämd tid.

Detta skedde efter en längre lobbykampanj från SAF, vars
udd var riktad mot att frånta Landsorganisationen i Sverige
(LO) och andra arbetstagarorgan inflytande. SAF har under
en längre tid strävat efter detta men känt luft under vingarna
först med den tidigare borgerliga regeringen. De har lyckats
försämra arbetsrätten och därmed LO:s styrka vid
förhandlingsbordet. LO:s och de fackliga organisationernas
inflytande på samhällsorganen har de lyckats ännu bättre
med genom att utestänga facket från sammanträdesbordet.
SAF:s målmedvetna kampanj kan följas enligt
nedanstående:

1. Land i olag SNS 1982 2. 
Makt och vanmakt SNS 1983 3. 
Kan Sverige styras? SNS 1984 4. 
Organisationsvälde SAF 1985 5. 
Flera konferenser om korporatism anordnades av SAF 6. 
Thunhammars brev till landets dåvarande statsminister
om SAF:s tillbakadragande av sina representanter i styrelsen
för statliga verk 7. 
Farväl till korporatismen! SAF 1991

Vi delar inte SAF:s syn när det gäller arbetsmarknadens
parters medverkan i samhällsorganen. Vi ser detta som ett
led i den ''svenska modellen''. För oss är det naturligt att
också LO- och tjänstemannakollektivens kompetens
tillvaratas. Huvudorganisationerna måste få återkomma som
arbetsmarknadspart i beslutande form.

Viktiga organ, där LO och exempelvis TCO ej är
representerade, är: Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen,
Samhall, AMU, ALMI samt Yrkesinspektionen. De beslut
som fattas där har direkt betydelse för de fackliga
organisationernas medlemmar, arbetsmarknaden och
arbetsmiljön.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de fackliga organisationerna skall
återfå ledamotskap och beslutanderätt i de i motionen
nämnda samhällsorganen.

Stockholm den 25 januari 1995

Arne Kjörnsberg (s)

Berndt Ekholm (s)