I budgetpropositionen föreslår regeringen ökade satsningar på utbildning. Detta är mycket angeläget i den utvecklingsfas vi befinner oss i och det ställer vi oss självfallet mycket positiva till. Mycket är bra. Till exempel att kunna göra avbrott i utbildningen för arbete och sedan garanteras att få återkomma till utbildningen. Höjda utbildningsbidrag och slopandet av studiebidraget för reguljär arbetsmarknadsutbildning är också positivt.
De besparingar inom arbetsmarknadsutbildningen som föreslås är säkert nödvändiga, men de kommer dock att föra med sig vissa negativa verkningar.
Ett exempel är förslaget att ta bort det särskilda bidraget vid arbetsmarknadsutbildning som i praktiken kommer att slå hårt mot vissa regioner. Det gäller särskilt bidrag till resor och traktamenten i samband med arbetsmarknadsutbildning, som regeringen föreslås ska slopas. Långa avstånd mellan orterna betyder dryga resekostnader för elever som kommer från andra orter.
I stället föreslår regeringen att bidrag utbetalas till ''absolut nödvändiga kostnader'' i samband med utbildningen inom ramen för ''otraditionella medel''. Samtidigt föreslås att ramen för otraditionella medel höjs. Det medför en viss höjning för en period på 12 månader. Kalkylerar vi med den normala fördelningen mellan länen som gäller (för Norrbotten) betyder det i och för sig ett tillskott. Men i sin helhet blir det en åtstramning som kan leda till att vissa regioners utveckling bromsas.
Orter som inte har underlag för att ordna egna, lokala arbetsmarknadsutbildningar kommer att få klara problem. Rörligheten på arbetsmarknaden motverkas och möjligheten att ordna utbildningar av strategiskt viktig betydelse för regionen försvåras.
Regeringen föreslår också en sänkning av lägsta bidraget som utbetalas vid arbetsmarknadsutbildning. Detta kommer i första hand att drabba de redan mest utsatta grupperna. Men det kan också slå orättvist mot egna företagare som upphör med sin verksamhet, t.ex. jordbrukare och andra småföretagare som inte anslutit sig till någon arbetslöshetskassa. Möjligheten att motivera dessa grupper till studier kommer av allt att döma att bli problematiskt.
Arbetsmarknadsutbildning utomlands föreslås en ordentlig omläggning. Som nybliven medlem i EU och med den ökande internationaliseringen i hela vår tillvaro, så skulle man önska en ökad internationalisering även inom arbetsmarknadsutbildningen.
Det med tanke på att vi i vår närhet har en överenskommelse med de nordiska länderna om ett gemensamt utbildningscentrum, Utbildning Nord i Övertorneå. Detta är alltså lokaliserat till Sverige, men bygger på deltagare från våra nordiska grannländer. Utbildning Nord genomför och planerar ytterligare utbildningar som kommer att drivas på orter utanför landet. Vår bedömning är att vi klart försvårar fortlevnaden för Utbildning Nord genom denna omläggning. Och därmed försvåras också vårt åtagande att fullfölja överenskommelsen med de nordiska länderna.
För det andra försvåras utlokaliseringen av tjänsteföretag från storstäderna. Många av de företag som etablerat sig på orter runt om i Norrbotten har en internationell prägel eller internationell marknad som man arbetar mot. Det betyder också att den personal som anställs bör besitta sådan kompetens som svarar mot arbetet. Detta medför att i de flesta fall är utbildning utomlands av stor betydelse.
Exempel på arbetsmarknadsutbildning som bedrivs utomlands är kurs i glasögonbågstillverkning (Gällivare) som innehöll viss utbildning i Italien. Orgelbyggarkurs bedrevs i Luleå och betydde några dagars utbildning i Danmark. En kurs i boknings- och resetjänst innehöll utbildningsmoment i London och Helsingfors. Östhandelsutbildningen i Haparanda betraktas av oss som en utbildning av strategisk vikt. Den innehåller kursmoment som bedrivs i Ryssland. Exportsäljare är en annan viktig arbetsmarknadsutbildning som klart får det svårare genom förslaget.
I budgetpropositionen talar regeringen om ökad flexibilitet i utbildningen för att bättre svara mot kraven i arbetslivet och anpassning av utbildningen till de expanderande företagens behov. Den kompetensutveckling som vi så väl behöver.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en fortsatt flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen.
Stockholm den 25 januari 1995 Lars U Granberg (s) Monica Öhman (s) Leif Marklund (s) Lennart Klockare (s) Birgitta Gidblom (s) Ulf Kero (s) Eva Persson Sellin (s)