med anledning av prop. 1994/95:158 Ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m.
Propositionen syftar till att åstadkomma en ny organisation
för forskning och utveckling inom arbetslivsområdet, som
skulle medföra en bättre samordning och en klar uppdelning
mellan utförande verksamhet och medelsbeviljning.
I propositionen konstaterar man att den
arbetslivsforskning som bedrivs vid Arbetsmiljöinstitutet
och Institutet för arbetslivsforskning är tvärvetenskaplig och
kompletterar den forskning som finns inom
högskoleväsendet. Man anför vidare att gränsöverskridande
forskning kräver en noggrann kvalitetsbedömning som
måste utföras av företrädare från forskarsamhället. Till
sektorsforskningens uppgifter hör att ansvara för en
kontinuerlig och långsiktig kunskapsutveckling inom
respektive sektor.
Den svenska forskningspolitiken har utformats genom en
serie forskningspolitiska propositioner där vissa principer
slagits fast. Dessa har, i stora delar i enighet, kunnat antas av
riksdagen och sedan legat till grund för den offentliga
forskningens organisation och finansiering. Principerna
innebär att huvuddelen av den i offentlig regi bedrivna
forskningen skall bedrivas vid universitet och högskolor. En
viss del har dock anvisats till ett fåtal institut och
myndigheter utanför högskolesystemet. Principerna innebär
också att forskningsråden i huvudsak finansierar
grundforskningen medan sektorsorgan som
Arbetsmiljöfonden finansierar tillämpad forskning inom sitt
område.
Det är uppenbart att dessa principer inte varit kända när
regeringen formulerat sitt förslag till den nya
myndighetsorganisationen inom arbetslivsområdet. Inom
detta område har hittills två forskningsinstitut,
Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning,
arbetat med egna fasta forskningsresurser medan
Arbetsmiljöfonden finansierat forskning och utveckling
inom arbetsmiljöområdet. Fondens stöd har i betydande
utsträckning gått till universitet och högskolor men även
Arbetsmiljöinstitutet har sökt och erhållit bidrag från fonden
i öppen konkurrens. Strukturen lades fast våren 1991 (prop
1990/91:69) efter förslag från en särskild utredning som blev
föremål för noggrann remissbehandling. I det föreliggande
förslaget tycks inte detta arbete vara känt. Propositionen
innehåller inte en enda referens vare sig till tidigare
redovisade forskningspolitiska principer eller till dess
tillämpning i 1991 års beslut och den förestående översynen
av forskningens finansieringsstruktur.
I stället har regeringen föreslagit en samordning av
forskningsinstituten och en stärkt roll för dessa, som t.o.m.
skall kunna ge bidrag till verksamhet inom högskolan samt
ett inrättande av ett forskningsråd för forskning och
utveckling inom arbetslivsområdet.
Den utredning som ligger till grund för förslaget har tagits
fram i stor hast. Den har inte inbegripit vare sig forskare eller
avnämare inom eller utanför berörda institut. Förslaget har
inte heller remissbehandlats.
Propositionen ger inte någon upplysning om vilka
konkreta mål arbetslivsforskningen skall arbeta mot. Inte
heller finns något skrivet om vilka prestationer man
förväntar sig av den. Propositionen svarar inte på den
väsentliga frågan om det rör sig om en nyorientering eller en
permanentning av den forskningsinriktning som för
närvarande gäller. Man utvecklar inte vad man avser med
både kontinuerlig och långsiktig kunskapsutveckling. Inte
heller får man svar på vad som avses med praktiknära och
relevansorienterad utveckling av forskningen. Menar man
med relevans att resultaten skall vara användbara inom två,
fem eller femtio år? Eller avser man med relevans kanske
något annat än användbarhet?
Propositionen preciserar inte heller den exakta
uppdelningen mellan institut och finansiär. Man föreslår
endast ett klumpanslag om 1,2 miljarder.
Det finns säkert skäl som talar för att slå samman
Arbetsmiljöinstitutet och Institutet för arbetslivsforskning
men propositionen är otillräcklig som underlag för en
beskrivning av vilka verksamhetsmål man vill uppnå med
den nya organisationen. En sådan beskrivning är
förutsättningen för att man skall kunna bygga upp en
organisation med adekvat kompetens och dimensionering.
Den är också en förutsättning för ställningstaganden om vad
som eventuellt hör bättre hemma i högskola/universitet.
Om en statlig samordnad forskningspolitik skall vara
meningsfull krävs det att de principer som antagits av en enig
riksdag tillämpas och att ev avvikelser motiveras. Motiven
för förändring saknas i propositionen.
Det är också viktigt att användningen av de relativt stora
medel som arbetslivsforskningen disponerar blir föremål för
en mer ingående analys än den som hittills presterats. Ett
grundläggande krav är att ett utredningsförslag blir föremål
för remissbehandling och diskussion i en vidare krets än vad
som varit fallet här. Regeringens politik inom denna sektor
bör också samordnas med den finansieringspolitik som kan
komma ut av den aviserade finansieringsöversynen av
forskningen i sin helhet.
Det nu presenterade förslaget uppfyller inget av de angivna
kraven och kan inte läggas till grund för ett riksdagsbeslut.
En ny utredning bör i stället genomföras med företrädare för
forskarsamhället och avnämarna av forskningen. Förslaget
bör sedan göras till föremål för sedvanlig remissbehandling
så att riksdagen kan få en klar uppfattning om förslagets
förankring bland forskare och avnämare. Förslaget bör sedan
kunna presenteras i 1996 års forskningspolitiska proposition
så att en samordning kan ske med statsmakternas övriga
forskningspolitik.
Med hänvisning till ovanstående anser jag att
propositionen bör avslås och att regeringen bör återkomma
med nya, mer genomarbetade förslag i samband med den
kommande forskningspolitiska propositionen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:158 vad avser
anslaget B
2. Myndigheter inom arbetslivsområdet och i stället
anvisar särskilda medel till Arbetsmiljöinstitutet och
Institutet för arbetslivsforskning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ny utredning om
arbetslivsforskningen, dess organisation och finansiering,
3. att riksdagen avslår proposition 1994/95:158 vad avser
förändringen av Arbetsmiljöfonden, vilken bör kvarstå
oförändrad i avvaktan på nytt utredningsförslag.