Det kan konstateras att massarbetslösheten riskerar att bli
varaktig och att en ny konjunkturnedgång kan väntas inom
några år. Den statsfinansiella situationen kommer då att
förhindra att åtagandena från statens sida mot de nya
arbetslösa blir lika omfattande som under första delen av
decenniet. Det måste därför anses som utomordentligt viktigt
att den enskilde själv är beredd och har tillräckliga egna
resurser för att söka ansvar för sin framtida sysselsättning.
Ett dylikt ansvar kan tryggas genom att individer satsar på
sin kompetenspåbyggnad och förnyelse, på att flytta till mer
expansiva arbetsmarknader samt till att starta egna företag.
På grund av Sveriges, i internationell jämförelse, ringa
hushållssparande är emellertid resurserna för detta
begränsade. Det är därför viktigt att i tid skapa incitament till
ett högre hushållssparande som inriktas på att uppmuntra till
trygghetssatsningar av här nämnt slag. Den enskilde spararen
bör lämnas stor möjlighet att själv välja hur sparandet skall
omvandlas till satsningar som tryggar dennes arbete.
Ett exempel på en lösning har varit det danska systemet
med avdrag i deklarationen för medel som reserveras för en
framtida företagsstart. För svensk del skulle en motsvarighet
underlätta ökat nyföretagande och därmed skapande av
riktiga arbeten. En motsvarande avsättning för att underlätta
också andra slag av framtidssatsningar bör övervägas i
Sverige. Det skulle avbörda staten en del av ansvaret för ökad
konjunkturell och strukturell arbetslöshet.
Individuellt trygghetskonto, ITK, skall fungera som ett
privat sparsystem för gardering av sådana livscykelrisker
som en individ kan försättas i p.g.a. arbetslöshet, eller välja
att ta för att det medför ökade chanser till bättre framtida
inkomster genom att utbilda sig, flytta eller starta eget. Ett
underliggande samhällskontrakt bör gälla mellan dem som
väljer att trygghetsspara och det offentliga. Individen blir
skattefri för den del av inkomsten som avsätts till sådant
sparande. I gengäld beskattas sådana uttag från ITK-kontot
som kan betraktas som löpande inkomster. Individen kan inte
erhålla behovsprövat stöd förrän ITK-kontot är förbrukat.
Medlen på ett ITK-konto kan ersätta olika
arbetslöshetsersättningar liksom stöd från det allmänna men
även användas till olika investeringar vid arbetslöshet enligt
ovan. En reformerad arbetslöshetsersättning med längre
karenstid och lägre ersättningsnivå kompletterar ITK-kontot.
Därmed minskar risken för att statens finanser går mot en
kris när konjunkturen nästa gång viker.
Den som blir arbetslös har inte sällan långt tidigare haft
känslan av att han eller hon inte längre har den kompetens
arbetsgivaren behöver. Att i tid förstärka sin utbildning hade
då varit ett sätt att motverka arbetslöshet eller, i varje fall, i
tid skapa bättre förutsättningar för att få ett nytt arbete.
Kompetensutveckling måste i ökad grad ske via beslut som
tas av den enskilde, men då behövs resurser och incitament
för detta. I Sverige har löneskillnaderna givit individer alltför
svaga incitament till återkommande kompetensuppbyggande
investeringar. ITK ger resurserna till detta.
I andra fall bär kanske individen på en dröm om att ändra
sin yrkesinriktning eller starta ett eget företag. Ett uppbyggt
ITK-konto kan ge den resurs som möjliggör detta.
ITK-beloppen är individuellt sparade och bör därför vara
disponibla när behoven av att gardera sig mot arbetslöshet
upphör. Det förhållandet att sparandet varit skattepremierat
bör således påverka andra skattebefriade sparformers
storlek, främst annat pensionssparande. ITK bör också kunna
användas för att finansiera en frivilligt vald
förtidspensionering.
Arbetsgivaravgifter och egenavgifter kan vid införande av
ett sådant trygghetskonto finansiera en reformerad och
bantad arbetslöshetsersättning. Ersättningen kan i högre grad
byggas upp efter försäkringsmässiga grunder. Den ökning
som behövs beträffande egenavgifterna skulle kunna tas från
en sänkning av den del av arbetsgivaravgifterna som kan
betraktas som en ren skatt.
Genom införande av ITK-konto och en reformerad
arbetslöshetsersättning förstärks individens ansvar för att
undvika arbetslöshet respektive investera sig ur en inträffad
arbetslöshet. Statens skattemedel räcker bättre till och
underskotten i arbetslöshetskassorna reduceras.
Vi anser att regeringen bör utreda hur ett trygghetskonto
kan utformas. Samtidigt bör klarläggas hur samspelet mellan
ett dylikt konto och arbetslöshetsersättning samt andra
sparstimulanser kan utformas för att tillgodose
trygghetsaspekten för den enskilde. De statsfinansiella
konsekvenserna av förslaget bör också klarläggas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett
individuellt trygghetskonto kan utformas och införas i
enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1995
Sten Svensson (m)
Inga Berggren (m)