I Sverige gäller numera en avreglerad situation på arbetsförmedlingens område. Kvar står dock arbetsgivarens skyldighet att anmäla lediga platser till Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) lokala arbetsförmedlingar. AMS har i sin tur skyldighet att ge arbetssökande information om de lediga tjänster som finns.
Eftersom arbetsmarknadslagstiftningen är synnerligen omfattande, även vad avser arbetsförmedling, finns det anledning att ytterligare se över oförutsedda effekter som uppstått till följd av den förändrade lagstiftningen.
I detta sammanhang kan det finnas anledning att närmare studera två fenomen. Det ena gäller arbetsförmedlingarnas skyldighet att informera arbetssökande om utbudet av ledigförklarade tjänster. Det andra är den ''head hunting''- verksamhet som arbetsförmedlingar i varierande grad bedriver på arbetsgivares uppdrag.
Under senare år har det inom Arbetsmarknadsverket utarbetats en praxis vilken innebär att samtliga lediga platser som anmäls till förmedlingarna inte görs offentliga. Lokala arbetsförmedlingar har i viss utsträckning börjat använda sig av ''begränsad publicering''. Denna hantering som motiveras med ''rationella skäl'' riskerar att gå stick i stäv med lagstiftningens intentioner om att arbetssökande skall ges möjlighet att fritt orientera sig på arbetsmarknaden.
Detta förfarande bör granskas närmare. De urval av lediga platser som görs grundas på en subjektiv bedömning som utförs av enskilda medarbetare hos Arbetsförmedlingen. Samtidigt är det uppenbart att det handlar om en balansgång där det utifrån arbetsgivarens synpunkt kan vara rationellt att arbetsförmedlingen gör ett urval och på detta sätt underlättar för arbetsgivaren att nå resultat vid rekryteringen.
Om AMS-insatsen dessutom övergår till kostnadsfri ''head hunting'' är det stor risk att man går för långt. Därtill förekommer det att arbetsförmedlingens personal i ambition att hitta lämpliga kandidater går utanför de skaror som är anmälda till förmedlingen. Sett mot bakgrund av att AMS konkurrerar med privata företag som finansierar sin verksamhet genom avgifter från arbetsgivare och arbetssökande kan det konstateras att en otillfredsställande situation uppstår. Den offentliga arbetsförmedlingen är finansierad och avgiftsfri.
För att arbetssökande och arbetsgivare skall finna varandra så lätt och snabbt som möjligt är det av vikt att förmedlingsmarknaden är öppen för så många som möjligt och att de som verkar på marknaden har möjlighet att göra det under rimliga konkurrensvillkor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa förhållanden på arbetsförmedlingens område.
Stockholm den 24 januari 1995 Stig Bertilsson (m)