Den aktiva arbetsmarknadspolitiken har under lång tid
varit en viktig del i strävan att ha en arbetsmarknad i balans
såväl i högkonjunktur som i lågkonjunktur. Efter raset i
sysselsättningen i början av 90-talet har
arbetsmarknadspolitiken utsatts för stora påfrestningar. Vare
sig åtgärderna eller platsförmedlingen har motsvarat
behoven under denna period. Särskilt tydligt är detta i
områden där arbetslösheten ligger på nivåer betydligt över
riksgenomsnittet.
För Örebro län handlar detta framför allt om det så kallade
halvmånebältet, d.v.s. kommunerna Ljusnarsberg, Hällefors,
Karlskoga, Degerfors, Laxå, Askersund och norra
Lindesberg. I dessa kommuner har effekterna av
lågkonjunkturen adderats till strukturomvandlingen i
basnäringarna. Det innebär att arbetslösheten i dessa
områden uppgår till ca 9% öppet arbetslösa och 4,5% i
åtgärder för arbetskraften i sin helhet. Av ungdomarna är ca
14% öppet arbetslösa. I Karlskoga har dessutom de kraftigt
minskade försvarsbeställningarna, och ökade svårigheter att
få tillstånd för export, inneburit ytterligare
arbetsmarknadsbekymmer.
Den uppgång i konjunkturen som nu allmänt kan avläsas
i sjunkande arbetslöshet får inte samma positiva resultat i
dessa kommuner. Effekterna av strukturomvandlingen biter
sig fast och neddragningar i försvaret kommer att ytterligare
belasta arbetsmarknaden i Karlskoga med angränsande
kommuner. Det betyder forsatt hög öppen arbetslöshet i
dessa områden.
Offensiv och flexibilitet
För att möta denna situation krävs förändringar av den
traditionella arbetsmarknadspolitiken. Förändringen måste
innebära såväl mer av flexibilitet som riktade åtgärder till
särskilt drabbade områden.
Det finns därför skäl att pröva om de 7,5 miljarder kr som
regeringen föreslår till ett nytt generellt anställningsstöd är
det mest effektiva sättet att använda dessa pengar. Kan det
skapas fler arbetstillfälen genom att rikta dessa pengar till
orter som är särskilt drabbade? Den frågan bör besvaras
innan det allmänna nyrekryteringsstödet införs.
För att möta de problem som arbetsmarknaden i Örebro
län innehåller krävs ett brett åtgärdsprogram. Det
programmet kan uttryckas i tre delar: regionalpolitiska
åtgärder inom ramen för EU, särskilt riktade medel till
områden med hög arbetslöshet och flexibel användning av de
pengar som är avsedda för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen har aviserat en särskild regionalpolitisk
proposition. Av det skälet kommer inte regionalpolitiken att
behandlas i denna motion.
Utbildning med jobbgaranti
Platsförmedlingen brottas med betydande problem
eftersom antalet platsförmedlare inte räcker till för att ge de
arbetsökande en tillräcklig service. Det är omvittnat hur
arbetssökande inte haft någon kontakt med sin
platsförmedlare under flera månader. Det måste anses vara
en otillfredsställande situation både för de arbetssökande och
företagen som söker arbetskraft.
Dessa problem kan mötas på flera sätt. Det traditionella
sättet att lösa resursunderskottet på arbetsförmedlingarna är
naturligtvis att öka antalet platsförmedlare. Men det innebär
ökade kostnader för arbetsförmedlingsverksamheten. En
annan modell kan vara att göra den särskilt upphandlade
arbetsmarknadsutbildningen mer målinriktad. Det innebär
att den upphandlande myndigheten och
utbildningsanordnaren kommer överens om en jobbgaranti
för kursdeltagaren. På så sätt kan utbildningsanordnarens
kontaktnät på arbetsmarknaden användas för att minska
trycket på arbetsförmedlingarnas platsförmedling.
Den ekonomiska risken för dessa jobbgarantier bör delas
lika mellan den upphandlande myndigheten och
utbildningsanordnaren. Formerna för detta bör kunna
utvecklas lokalt och regionalt i samverkan mellan
upphandlare och anordnare.
Lokalt och regionalt inflytande
Efter det att arbetsmarknadens parter kastats ut från
länsarbetsnämndernas styrelser har det lokala och regionala
inflytandet till stora delar upphört. De nuvarande styrelserna
är i betydande grad avrapporteringsorgan för
länsarbetsdirektören och dennes stab. Det är en
otillfredsställande situation. Effektiviteten i verksamheten
blir lidande av att inte den erfarenhet och kännedom om
arbetsmarknaden som parterna besitter kommer till nytta i
bedömningar, prioriteringar och beslut om
verksamhetsinriktning.
I Örebro län förbrukas årligen mer än 1 miljard kronor för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därtill ska läggas den
kontanta ersättning som utgår till de arbetslösa och till dem
som är i åtgärder. Sammantaget handlar det om ytterligare i
storleksordningen 2 miljarder. Vi är övertygade om att det
går att höja effektiviten avsevärt om parternas och de lokala
och regionala företrädarnas kunskaper och erfarenhet bättre
tas tillvara.
Regeringen bör överväga att skyndsamt lägga förslag som
innebär ett större inflytande för parterna i de lokala och
regionala organen. Alternativt kan man pröva om lokalt och
regionalt utsedda politiska styrelser är att föredra.
På längre sikt bör huvudmannaskapsfrågan utredas. Är
staten den bäst lämpade huvudmannen för den lokala och
regionala arbetsmarknadspolitiken? Alternativet till en mer
omfattande utredning är att i något län pröva alternativa
styrformer och huvudmannskap. Vi föreslår att Örebro län i
så fall utses till försöksområde.
Ambitionsnivån
I regeringens budgetproposition lämnas en bedömning
över vilka resultat som de av regeringen föreslagna
åtgärderna på arbetsmarknaden kan väntas leda till. Trots de
omfattande åtgärderna tror regeringen ändå att
arbetslösheten kommer att ligga kvar på ca 6 procent. För
stora delar av Örebro län skulle det vara en betydligt högre
nivå. För vår del anser vi att mer måste göras och särskilt
då i de delar som har en högre arbetslöshet än genomsnittet.
Risken är annars att vi fastnar i denna höga arbetslöshet
under mycket lång tid. Det är skadligt för såväl enskilda
människor som hela samhället.
Vi vill med hänsyn till det ovan sagda föreslå att det
skyndsamt prövas om det är möjligt att överföra en del av de
medel som idag används till passiv ersättning, till kommuner
och landsting, för att där skapa jobb. Dessa pengar skulle då
förslagsvis öronmärkas för exempelvis barnomsorg,
sjukvård och äldreomsorg.
Formerna för dess användning får övervägas, men de
personalpooler som tidigare fanns i dessa verksamheter gav
ofta en högre grad av omvårdnad än vad som kan ges idag.
Det har vid många tillfällen visats att just avsaknaden av
fasta vikarier eller personalpooler inneburit problem.
Kvaliteten i omvårdnaden har brustit i situationer när
ordinarie personal har varit sjuka eller frånvarande av andra
orsaker. Det är ofta svårt att med kort varsel kalla in
arbetslösa som utför dessa uppgifter. Öronmärkta resurser
för personalpooler är ett sätt att omvandla passiva pengar till
aktiva och värdefulla jobb.
Den kan också vara ett sätt att höja ambitionsnivån i
arbetsmarknadspolitiken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flexibel arbetsmarknadspolitik med
lokal/regional styrning och målinriktad
arbetsmarknadsutbildning.
Stockholm den 23 januari 1995
Hans Karlsson (s)
Maud Björnemalm (s)
Nils-Göran Holmqvist (s)
Inger Lundberg (s)
Håkan Strömberg (s)
Helena Frisk (s)