Motion till riksdagen
1994/95:A220
av Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s)

Aktivitetscentra för arbetssökande


Vi vill föreslå ett alternativ till de arbetsföretag som
regeringen föreslår i budgetpropositionen, en omfördelning
från arbetsföretag till de aktivitetscentra för arbetssökande
som bl.a. de fackliga organisationerna bedriver. Ett
arbetsföretag är en hybrid mellan sådana aktivitetscentra för
arbetssökande och ett uthyrningsföretag. Det vore bra om
ökad hjälp och stöd för arbetssökande kunde åstadkommas
utan att bilda arbetsföretag och bedriva näringsverksamhet i
form av uthyrning av arbetskraft.
Aktivitetscentra för arbetssökande är en form av direkt
hjälp till arbetssökande medlemmar. TCO och förbunden har
varit med och startat cirka 100 aktivitetscentra för
arbetssökande tjänstemän runt om i landet, ofta i samarbete
med LO, TBV, kommuner och länsarbetsnämnder. TCO för
en diskussion om mål och riktlinjer som tar sikte på att
förstärka den konstruktiva och framåtsyftande inriktningen
vid TCO:s aktivitetscentra för arbetssökande. Arbetssökande
tjänstemän vill ha verksamheter där de kan vara aktiva för
att stärka sin ställning på arbetsmarknaden och hitta ett nytt
arbete. Denna aktiva inriktning kommer att förstärkas
ytterligare genom tydliga mål och riktlinjer.
Verksamheten går i stor utsträckning ut på att ta till vara
kompetensen hos kvalificerade tjänstemän. Den blir allt
viktigare när arbetsmarknaden förbättras, bl.a. för att
undvika flaskhalsproblem.
Diskriminering motverkas genom att kompetensen hos
högt kvalificerade invandrare bland tjänstemännen tas till
vara.
Det skulle ligga i alla berördas intresse att statsmakterna
bidrog ytterligare till att vidareutveckla organisation och
resurser för aktivitetscentra. Såväl de arbetssökande som
Arbetsmarknadsverket, arbetsgivarna och staten skulle tjäna
på en väl utvecklad facklig verksamhet för arbetssökande.
De arbetssökande skulle lättare hitta lämpliga arbeten,
Arbetsmarknadsverket skulle få avlastning, arbetsgivarna
skulle lättare få tag på arbetskraft och staten skulle få en
arbetsmarknad som fungerade bättre. Rent konkret skulle
stödet kunna gälla t.ex.:
1) Anställda projektledare: En av de tydligaste
erfarenheterna av en utvärdering som TCO gjorde 1994 är
att det behöver finnas anställda projektledare vid
aktivitetscentra för arbetssökande. Nu bygger
verksamheterna i alltför hög grad på ett pussel av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder t.ex. ALU. Det innebär
ryckighet i planeringen på kort sikt och på längre sikt
svårigheter att steg för steg bygga upp en allt bättre
verksamhet. I många fall tvingas man med sex månaders
eller kortare mellanrum börja om från början eftersom det
saknas projektledare som kan säkra kontinuiteten. Det finns
ingen önskan från TCO:s sida att permanenta verksamheten
vid aktivitetscentra för arbetssökande. Den måste givetvis
avvecklas gradvis när arbetslösheten minskar tillräckligt
mycket, men i dag är problemet inte att verksamheten är för
permanent, utan den är för tillfällig och lider av ryckighet
och planeringssvårigheter. Även tidsbegränsat anställda
projektledare skulle vara en stor förbättring mot dagsläget.
2) Uppsökande verksamhet: TCO:s erfarenheter pekar
entydigt på fördelarna med uppsökande verksamhet. Vissa
arbetssökande är många gånger svåra att nå på andra sätt.
Den uppsökande verksamheten har också visat sig vara
uppskattad av arbetssökande medlemmar. Det ekonomiska
stödet till uppsökande verksamhet bland arbetssökande
behöver byggas ut.
3) Kompetensutveckling: Vid aktivitetscentra för
arbetssökande arrangeras ofta olika utbildningar. TVB och
Eductus har ett stort utbud av intressanta kurser för
arbetssökande tjänstemän, t.ex. jobbsökarutbildning,
språkkurser, ADB-kurser etc. Arbetssökande formar också
själva sin utbildning med hjälp av TCO-materialen ''Av egen
kraft'' och ''Kraft till max''. Mellan juli 1993 och den sista
mars 1994 genomförde TBV 2 360 arrangemang. Antalet
studietimmar var drygt 70 000 och antalet deltagare nästan
21 000. AMS skulle mera målinriktat kunna gå in för att
upphandla arbetsmarknadsutbildning som äger rum på
aktivitetscentra för arbetssökande.
4) Kvalificerad platssökning: I lågkonjunkturer krävs det
ett aktivt arbete för att hitta de lediga jobben och presentera
sig själv som arbetssökande. Många gånger drar sig
arbetsgivarna för att annonsera, eftersom de formligen
dränks i ansökningar. De flesta aktivitetscentra riktar sig
därför direkt till arbetsgivare och marknadsförande
arbetssökande tjänstemän, t.ex. med nyhetsbrev av olika slag
eller med direktkontakter. Dessa omvända platsannonser
skulle kunna uppmuntras med hjälp av ett särskilt stöd, ett
marknadsföringsstöd.
5) Kontorsutrustning: En del aktivitetscentra för
arbetssökande har kontorsutrustning, t.ex. datorer och
kopieringsmaskiner som kan disponeras av arbetssökande
tjänstemän för att utforma ansökningshandlingar. Ibland
finns det telefon för att ringa till arbetsgivare.
Aktivitetscentra skulle kunna utveckla sin verksamhet
ytterligare med bättre tillgång på kontorstekniska
hjälpmedel.
6) Platsautomat: I några få fall finns arbetsförmedlingens
platsautomat på aktivitetscentra för arbetssökande
tjänstemän. Det vore en fördel om fler aktivitetscentra kunde
erbjuda denna service.
BAKGRUND: Rekordhög arbetslöshet bland tjänstemän
I genomsnitt under 1994 var 5 % av medlemmarna i
tjänstemannakassorna arbetslösa. Det var mer än fyra gånger
så högt som det tidigare rekordet på 1,2 % från 1980-talet.
TCO har kallat detta ''Den nya arbetslösheten''. Därmed
avser vi en arbetslöshet som drabbar alla -- även högt
kvalificerade tjänstemän. Samtidigt är belastningen på den
offentliga förmedlingen mycket hög, vilket innebär att det
både behövs mer av den gamla servicen och komplettering
med ny.
Krisen i kontorsbranschen är allvarlig liksom den inom
byggbranschen. Totalt minskade antalet sysselsatta i
kontorsyrken med mellan 70 000 och 80 000 personer mellan
1990 och 1993. En del av problemet är att det inte lätt fångas
in av statistiken utan maskeras av att det är spritt över många
olika arbetsplatser i olika sektorer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stöd till aktivitetscentra för
arbetssökande genom omfördelning av resurser.

Stockholm den 23 januari 1995

Ingrid Andersson (s)

Tone Tingsgård (s)