I budgetpropositionen 1994/95:100 aviserade regeringen olika åtgärder för att bekämpa arbetslösheten. En av åtgärderna var ett nyanställningsstöd till en kostnad av 7 miljarder kronor.
Regeringen återkommer nu i särskild proposition med förslaget om införande av ett nytt stöd för nyanställningar.
Vi har emellertid erfarit att regeringen innan motionstiden utgått träffat uppgörelse med Miljöpartiet de Gröna som innebär att det ursprungliga förslaget i propositionen har förändrats. I denna motion tar vi dock ställning till de ursprungliga förslagen i den till riksdagen avlämnade propositionen.
Stödet föreslås utgå i form av ett avdrag motsvarande hela arbetsgivaravgiften för den nyanställde, dock högst 6 000 kr per månad och person. Det motsvarar en reduktion av hela avgiften för en heltidsanställd med en månadslön upp till ca 18 000 kr.
Avdraget bör, enligt förslaget i propositionen, få göras för anställningar som kommer till stånd under perioden den 1 januari -- den 15 maj 1995. Avdragsperioden föreslås bli maximalt tolv månader. Ett villkor för stödet är att den som anställs bör ha varit registrerat arbetslös hos arbetsförmedlingen eller deltagit i arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 4 veckor under perioden november -- december 1994. Ett annat villkor är att avdraget medges endast om anställningen är tills vidare och omfattar minst 17 timmar per vecka.
Centerpartiet har redan i en partimotion, 1994/95:A244, om arbetsmarknadspolitiken yrkat avslag på detta förslag. Vi upprepar nu vårt yrkande i denna motion.
Ett kortsiktigt generellt stöd av denna karaktär påverkar inte det långsiktiga beslutsfattandet i företagen. Nyanställningsstödet, lämpligen benämnt NYS, ger ingen säker sysselsättningseffekt utöver den som ändå skulle förverkligas.
Förslaget om nyanställningsstöd har utarbetats av en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder för att främja nyanställningar. Det rör sig emellertid inte om en utredning utan om ett framskrivet beslutsförslag. Förslaget har inte varit föremål för sedvanlig remiss. I stället har synpunkter på förslaget inhämtats vid ett av Arbetsmarknadsdepartementet anordnat s.k. remissmöte med företrädare för närmast berörda myndigheter samt parter på arbetsmarknaden.
Flertalet av dem som deltog vid detta remissmöte var direkt avvisande till förslaget. AMS, RSV, Arbetsgivarverket, LO och Företagarnas riksorganisation var övervägande kritiskt inställda till förslaget. Endast TCO hade en positiv inställning.
Regeringen bedömer att 110 000 personer kan beröras av åtgärden. Vår bedömning är att merparten av dessa nya anställningar i huvudsak kommer till stånd utan detta stöd. Åtgärden blir främst en subvention på 7 miljarder kronor till redan starka och expansiva företag, exempelvis inom exportindustrin, som ändå kommer att nyanställa.
Vi noterar att vår kritik mot stödet och dess effekt delas av AMS, LO, SACO, TCO, Arbetsgivarverket, Företagarnas Riksorganisation samt SAF. Det framgår av propositionens redovisning av remissinstansernas uppfattning vid det s.k. remissmötet.
Småföretagsinriktning
Centerns uppfattning är att nya jobb inte stimuleras fram genom den typ av åtgärd som föreslås i propositionen. De nya jobben måste framför allt växa fram i de mindre och medelstora företagen. Dessa företag är mer betjänta av långsiktiga och stabila spelregler, generellt lägre arbetsgivaravgifter och åtgärder som ger arbetsmarknaden större flexibilitet.
De åtgärder som fyrklöverregeringen genomförde innebar bl.a bättre villkor för provanställningar, 12 månaders visstidsanställning vid arbetstoppar och ändrade turordningsregler. Tillsammans med en mer flexibel arbetsrätt och införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring med återkvalificeringskrav gav det långsiktigt de rätta incitamenten för att skapa nya och varaktiga arbetstillfällen och därmed en bättre utveckling för svensk ekonomi och arbetsmarknad.
Centern har presenterat och utvecklat dessa förslag i vår motion om arbetsmarknadspolitiken, 1994/95:A244. Med våra förslag kan arbetsmarknaden få långsiktiga spelregler som ger incitament till nyanställningar samtidigt som resurser frigörs för riktade insatser mot långtidsarbetslösa.
Enligt centerns mening bör arbetsmarknadens parter göra stora ansträngningar för att minska övertidsuttaget. För närvarande utgör övertidsuttaget ca 4,5 % av den totala arbetstiden. Jämfört med tidigare motsvarande konjunkturläge innebär detta att övertidsuttaget är ca 1 % högre. Teoretiskt skulle en minskning av övertiden över alla yrkesområden med 1 % innebära ca 40 000 nya arbetstillfällen, inom industrin skulle det innebära ca 8 000.
En mer realistisk bedömning är att ca 20 000 arbetstillfällen kan komma till stånd genom att minska övertidsuttaget med 1 %. Det framstår som angeläget att arbetsmarknadens parter här tar sitt ansvar.
Skatteväxling för nya jobb
Centern avvisar förslaget om generellt stöd för nyanställningar. Vi har däremot andra förslag och vill uppnå resultat. Vi föreslår bl.a. sänkta arbetsgivaravgifter utformat så att det främjar de mindre företagen. Centern förordar en skatteväxling med sänkt skatt på arbete och höjd skatt på miljöstörande verksamhet och uttag av ändliga resurser. I centerns partimotion om skatteväxling har vi föreslagit en skatteväxling om 5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95 med start från den 1 januari 1996. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna uppgår till totalt 7 miljarder kronor eftersom vi anser att de 2 miljarder kronor som regeringen aviserat för åtgärder inom småföretagssektorn väl kan ingå i en skatteväxlingsreform. Vi är beredda att använda en del av de 7 miljarder kronor som i propositionen avses för nyanställningsstöd som ett första steg mot en mer genomgripande reform om skatteväxling.
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att skapa en hållbar ekonomisk utveckling med god sysselsättning och tryggad välfärd.
Sverige behöver fler företag och företagare. Det är framför allt i de mindre företagen som behovet av arbetskraft och nya arbetstillfällen finns. Många av dessa företag har sin verksamhet inom tjänstesektorn. Inom tjänstesektorn är den höga beskattningen på arbetskraft en hämsko för utveckling och ökad sysselsättning. En generellt lägre skatt på arbete skulle ge incitament till nyanställningar.
Personligt rekryteringsstöd (PR)
Utöver behovet av generella åtgärder måste arbetsmarknadspolitiken inriktas på att ge särskilt utsatta grupper stöd och möjligheter att återinträda i arbete.
I Centerns motion om arbetsmarknadspolitiken, 1994/95:A244, föreslås ett system med personligt rekryteringsstöd (PR). Detta stöd skall riktas mot människor med långa arbetslöshetsperioder. Stödet skall ges till dem som varit inskrivna på arbetsförmedlingen under två år och är i en andra a-kasseperiod. Stödet skall knytas direkt till personen och utgå under 6 månader så snart personen erhållit anställning med avtalsenliga villkor. Detta system skulle ge äldre personer med långa arbetslöshetsperioder möjligheter att finna vägar tillbaka till arbete.
Värna jobben i lantbruket och livsmedelsindustrin
Regeringens politik -- inte minst inom det ekonomisk- politiska, närings- och arbetsmarknadspolitiska området -- är i flera avseenden motsägelsefull. Det nu aktuella förslaget om nyanställningsstöd står i bjärt kontrast till förslaget i budgetpropositionen att avveckla det statliga stödet till lantbrukets avbytartjänst. I det ena fallet vill regeringen stimulera nyanställningar och i det andra fallet avveckla redan existerande arbetstillfällen.
Avbytarverksamheten ger lantbrukare social trygghet och ger avbytare arbetstillfällen. Avbytarverksamheten bidrar till att stärka de ekonomiska förutsättningarna för lantbruket och landsbygden. Centern anser att arbetsmarknadspolitiken måste inriktas så att de arbetstillfällen som finns på landsbygen värnas och upprätthållas. Regeringens förslag om att avveckla avbytarverksamheten skapar 1 700 arbetslösa på landsbygden. Centern anser att lantbruks- och livsmedelssektorn med rättvisa villkor kan ge 10 000 nya jobb. Vi har i en annan motion tidigare lagt fram förslag om detta, men finner anledning att även nu framföra detta.
Regionalpolitik
För att undvika en situation med koncentration och överhettning i vissa områden måste misstagen från 1980- talet undvikas. Sveriges ekonomi är beroende av hållbar utveckling och tillväxt i alla landets delar. Regeringens nedprioritering av regionalpolitiken tillsammans med satsningar på flyttbidrag verkar i motsatt riktning.
Om inte regionalpolitiken återställs sänks sysselsättningsgraden i utsatta regioner. Utbudet av arbetstillfällen är redan begränsade. Nedskärningar i de regionalpolitiska anslagen liksom regeringens omprioriteringar i återflödet från EU:s strukturfonder hotar en strukturomvandling i dessa områden.
Centern har i tidigare motioner avvisat regeringens omprioriteringar av EU:s strukturfonder. Sveriges ambition i medlemskapsförhandlingarna var att säkerställa den nationella regionalpolitikens inriktning och omfattning, samt att skapa goda möjligheter för återflödet från strukturfonderna att förstärka de nationella ambitionerna.
Svenska folket tog ställning till det framförhandlade avtalet och röstade för ett svenskt medlemskap. Att i det läget ändra på inriktningen på avtalet och inte utnyttja det framförhandlade avtalet fullt ut är ett svek mot svenska folket och principiellt tvivelaktigt ur ett demokratiskt perspektiv.
Den socialdemokratiska regeringen har ett koncentrationsperspektiv på regionalpolitiken. Genom flyttbidragen skall s.k. nyckelpersoner rekryteras till tillväxtområden. Strukturomvandling på landsbygden förutsätter goda möjligheter för företagande och för nyetablering av företag. För att klara detta är det viktigt att s.k. nyckelpersoner har möjlighet att stanna kvar utanför storstadsområden. Regeringens förslag om flyttbidrag riskerar att ytterligare urholka möjligheterna till strukturomvandling i stora delar av vårt land. Samtidigt riskerar regeringen att mönstret från 80-talet med överhettning och spekulationsekonomi i storstadsregionerna återupprepas.
Fyrklöverregeringens satsningar på regional utveckling saknar motstycke. 1994 års regionalpolitiska beslut innebar ett helhetsgrepp på regionalpolitiken. Genom satsningar på infrastruktur, ny informationsteknik, satsningar på de mindre och medelstora högskolorna lades en plattform för regional utveckling. Detta resulterar nu bl.a. i att befolkningen på landsbygden ökar för första gången på 1900-talet. Den socialdemokratiska regeringen hotar nu med regional avveckling i stället för utveckling.
De regionalpolitiska anslagen ger möjlighet till företagsstöd, landsbygdsutveckling och transportstöd etc. Regeringens urholkning av regionalpolitiken är direkt kontraproduktiv. Offensiva regionalpolitiska insatser är både effektivare och billigare än arbetsmarknadspolitiska insatser. Centern anser att det regionalpolitiska stödet bör räknas upp med 751 miljoner kronor.
Därutöver anser vi att 800 miljoner kronor engångsvis under budgetåret 1995/96 bör anvisas för småföretagarstöd och landsbygdsutveckling på motsvarande sätt som skett för innevarande budgetår. Medlen anvisas med en motsvarande minskning av AMS resurser.
Genom det tidigare beslutet, som tillkom på centerns initiativ, har närmare 10 000 nya arbetstillfällen skapats inom mindre företag, servicesektorn och olika kombinationsnäringar på landsbygden och i mindre orter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137 om stöd för nyanställningar.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.
Stockholm den 6 februari 1995 Elving Andersson (c) Börje Hörnlund (c) Sven Bergström (c) Helena Nilsson (c) Sivert Carlsson (c)