En tendens vid nuvarande personalrekrytering är att
medelålders, inte bara äldre, blir åsidosatta. Vid intervjuer
med öppet arbetslösa eller arbetslösa som är föremål för
åtgärder, bekräftas detta. En förskjutning har skett till
arbetssökande ungdomars fördel. Detta är givetvis till dels
positivt, då ungdomsgenerationen är en grupp som inte bör
ställas utanför arbetsmarknaden. Det är dock viktigt att det
inte uppstår en medelåldersproblematik på arbetsmarknaden
istället.
Det är därför viktigt att kartlägga individernas drivkraft för
att arbeta och utbilda sig, samt att analysera hur arbetslösas
sökbeteende utvecklas med tanke på arbetslöshetsperiodens
längd och hur detta påverkas av olika åtgärder.
Traditionellt brukar arbetslösheten indelas i konjunktur-,
struktur- och friktionsarbetslöshet. Beteckningen
''konjunkturarbetslöshet'' antyder att det rör sig om en mer
kortsiktig obalans, men det kan också röra sig om en mer
långsiktig obalans mellan utbud och efterfrågan på
arbetskraft. Friktionsarbetslöshet uppstår eftersom det tar tid
att matcha sökande och platser. Strukturarbetslöshet uppstår
när de arbetssökande och de lediga jobben inte passar ihop.
I samtliga typer som leder till arbetslöshet torde det vara allt
viktigare att utnyttja de arbetslösas egen kreativitet.
Arbetsmarknaden måste breddas för att komma tillrätta
med arbetslösheten. Allt färre personer behövs för att
producera varor och tjänster. Industriklimatet måste vara
internationellt konkurrenskraftigt. Tillväxten måste komma
i småföretagen. Det är viktigt att det finns tillgång till, och
goda villkor för, riskkapital. Som komplettering till detta
arbete måste vägar för att undanröja medelålders och äldres
''utanförskap'' i arbetslivet finnas. Många medelålders är
personer med hög kompetens, lång erfarenhet och stor
önskan att själva få vara med och förändra sin situation. Det
finns en enorm kraft i de arbetslösa som måste tas tillvara.
Orsakerna bör angripas inte minst med den kreativitet, den
kunskap och de erfarenheter de arbetslösa själva besitter.
Arbetslösa behöver därför få en egen företrädare, med
resurser. De förslag till arbetsföretag som idag diskuteras,
bör organiseras att bygga på arbetslösas egen kreativitet.
Detta kan ske genom att höja kompetensen, utföra tillfälliga
arbeten, delta i eller starta projekt, starta egna företag osv.
Olika kampanjer har gått av stapeln för att påvisa vikten
av att ta till vara äldres kunskaper som en resurs i samhället.
För bara cirka fem år sedan pågick kampanjen 60+. Man
talade då om att det i samhället fanns en stor grupp
pensionärer som gärna ville behålla kontakten med
förvärvslivet. Äldre i arbetslivet kan lätt mötas av ett socialt
tryck att så snabbt som möjligt lämna över arbetsuppgifterna
till yngre. De äldre är med sin långa yrkeserfarenhet en resurs
för samhället. De representerar ett stort yrkeskunnande och
kan ge värdefulla erfarenheter till arbetsmarknaden.
Fem år senare har kampanjen 50+ startats. Inte bara äldres
erfarenheter och resurser åsidosätts, utan idag också
medelålderns. Flera upplever arbetslöshet vid 50-årsåldern
och stora svårigheter att få ett nytt arbete. Detta innebär inte
endast en stor psykisk påfrestning för den enskilde, utan är
också ett stort slöseri med samhällets resurser. För den
enskilde som arbetat kontinuerligt under kanske mer än 30
år, kan arbetslösheten leda till att man måste vänja sig vid en
helt annan livsföring. Den villa och den bil man sparat ihop
till måste kanske säljas. Den satsning man tänkt göra på barn
och barnbarn blir omöjlig. Detta kan leda till tragedier för
flera.
För dem som lämnar arbetsmarknaden av naturliga skäl,
pensionering eller dylikt, måste möjligheter till frivilligt
engagemang finnas. Idag förekommer bl a väntjänst och
kompistjänst, främst inom omvårdnadsområdet.
Barnomsorgs- och skolverksamheten har behov av ökad
vuxenkontakt. Ett förslag är därför att stimulera ''helpers''
bland barn och ungdom. Under förskollärares och lärares
ledning kan dessa genom sin yrkeserfarenhet tillföra mycket
positivt till dessa verksamheter. Trycket på personal inom
barnomsorg och skola kan också minska. Många barn har
idag för lite vuxenkontakt i hemmet och kan vara rotlösa och
oroliga. Det är därför en viktig uppgift att stimulera att
''helpers'' blir en vanlig åtgärd inom barnomsorg och
skolverksamhet. ''Helpers'' bygger på frivilligverksamhet
med stimulansstöd i olika former.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillvaratagande av arbetslösas
egen kreativitet i stället för ett statligt arbetsföretag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot tendenser till
bortstötning från arbetslivet i medelåldern,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser att ta vara på äldres
erfarenhet i arbetslivet.
Stockholm den 23 januari 1995
Ulla-Britt Hagström (kds)