Redan i maj 1993 avrustade riksdagen företagshälsovården
genom att kraftigt skära ner statsbidraget. Man ansåg att
arbetsgivarna redan har ett i lag fastställt ansvar både för
arbetsmiljön och för rehabiliteringen. Det kommer nu an på
arbetsmarknadens parter att göra upp om hur arbetsmiljön
och rehabiliteringen skall skötas.
Vänsterpartiet är positivt till en utveckling av en
kvalificerad företagshälsovård där den förebyggande
verksamheten fortsättningsvis högprioriteras. Det är på den
punkten som man haft svårt att skapa sig en identitet och på
många håll har verksamheten fått en prägel av primärvård.
Att sjukvården fått dominera har varit krav som funnits från
företagens sida och denna inriktning har tärt på de resurser
som funnits för att spela en aktiv roll i miljöarbetet.
I dag är det ofta företagens skyddskommittéer som har
ansvaret för verksamheten. Arbetsgivaren har på detta sätt
delegerat ansvaret och på så sätt har det uppstått oklarheter
i verksamhetsinriktningen.
Vår målsättning är, förutom att ge verksamheten en klar
inriktning, också att den får en klar organisation. Det innebär
att i de fall inte avtal kan träffas mellan parterna om hur
organisationen skall se ut så skall samhället komplettera med
en lagstiftning. Målsättningen är att alla arbetstagare skall ha
tillgång till företagshälsovård. Alltså en rättighetslag.
Detta innebär att vi solidariskt måste stödja små företag
som kan ha svårt att klara ekonomin för sin
företagshälsovård. För detta ändamål måste fortsatta statliga
bidrag utgå.
Den huvudsakliga finansieringen av verksamheten anser vi
bör ligga på arbetsgivaren. Vi har tidigare föreslagit en
differentiering av avgifterna som koordineras med
företagens arbetsskadenivå. Ett alternativ kan vara den finska
modellen med en 15-gradig skala och vi anser fortfarande
att denna modell är värd att pröva. Vi avvisar tanken på ett
avgiftssystem som knyts till de olika försäkringsbolagen.
Arbetskraften representerar ett stort ekonomiskt värde.
Hittills har arbetsgivarens ekonomiska ansvar upphört för de
anställda när de blivit sjuka även om det är
produktionsmetoderna som givit upphov till skadorna. Detta
är ansvarslösheten satt i system.
Det är viktigt att löntagare och samhälle får bättre
information om för- och nackdelar med olika arbetsplatser
och arbetsuppgifter. Det behövs en kunskapsbank med
information om arbetsskador, sjukfrånvaro,
personalomsättning etc. på de olika arbetsplatserna, för att
göra arbetsmarknaden effektivare och ge drivkrafter till
omvandlingen av produktionen.
I detta syfte föreslår vi att information om arbetsmiljön och
dess personaleffekter införs i företagens redovisning och att
denna information utnyttjas för att klassificera arbetsplatser
i förhållande till branschen och yrket. Genom att kunskapen
utnyttjas av arbetsförmedlingarna påverkas de
arbetssökandes val på marknaden, och företagen tvingas till
förbättringsåtgärder.
Vi är motståndare till att den allmänna sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen, som
företagshälsovårdsutredningen haft resonemang om, dras in
i detta sammanhang eftersom vi vill bevara en allmän
sjukförsäkring för alla, även för dem som står utanför
arbetslivet.
Tillsynen och utvecklingen av arbetsmiljöverksamheten
och därmed företagshälsovården skall i huvudsak handhas av
Arbetarskyddsstyrelsen. Vi anser att detta ansvar skall gälla
alla arbetsplatser och inte bara de sämsta. Detta innebär att
styrelsen måste överta uppgifter från andra myndigheter för
att klara sina åligganden.
Arbetsmiljölagen måste kompletteras. I dag finns där inget
uttalat arbetsgivaransvar så att de måste ställa resurser till
förfogande för arbetsmiljöarbetet. Vänsterpartiet föreslår att
en sådan passus införs i arbetsmiljölagen.
En annan komplettering som skulle gagna
företagshälsovården är en uttalad och tydlig skrivning om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom
företagen.
Slutligen vill vi ha en klarare reglering av företagshälsans,
försäkringskassans och yrkesinspektionens samverkans- och
ansvarsområden. Vi anser här att företagshälsovården skall
ha ett huvudansvar för initiering av rehabiliteringen, att
försäkringskassan skall ha ansvaret för att utredningar och
åtgärder sker snabbt, högst tre månader, samt att
yrkesinspektionen sköter en effektiv bestraffning om någon
missköter sin del av verksamheten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
arbetsmiljölagen enligt vad i motionen anförts om ansvaret
för arbetsmiljöarbetet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen
anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om information om arbetsmiljön lagrad i en
kunskapsbank och i företagens redovisning enligt vad i
motionen anförts,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om att
ge Arbetarskyddsstyrelsen ett övergripande ansvar för
arbetsmiljöverksamheten,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av arbetsmiljölagen att arbetsgivaren får ett ansvar
att ställa resurser till förfogande för arbetsmiljöarbetet,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom
företagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,
utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador
och i arbetsmiljöärenden.
Stockholm den 20 januari 1995
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Stig Sandström (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v)
Tanja Linderborg (v)
Hanna Zetterberg (v)
Eva Zetterberg (v)