I vårt industrialiserade samhälle med en hög grad av
automatisering och krav på effektivitet och stor ekonomisk
lönsamhet blir människan utsatt för en stor mängd för
kroppen skadliga ämnen, stressande påverkan och psykiskt
nedbrytande faktorer på sina arbetsplatser. En stor mängd av
kemiska ämnen, ungefär tio miljoner, finns i vår miljö och
varje år introduceras tusentals nya ämnen.
Arbetsmiljön hör ihop med den yttre miljön. De skadliga
ämnen som finns på arbetsplatsen kommer så småningom ut
i naturen. De flesta för människan skadliga ämnen i den yttre
miljön tillverkas eller används på arbetsplatserna. De giftiga
halterna är ofta högre i arbetsmiljön än i naturen. Den
ekonomiska lönsamheten går först och styr den tekniska
utvecklingen. Produktionen skall vara så hög som möjligt
med minsta möjliga kapitalinsats. Detta faktum styr
naturligtvis åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och driver
upp tempot med psykisk ohälsa som följd och högre
olycksfallsrisker i arbetet som följd.
På många arbetsplatser är arbetstagare utsatta för kemiska
hälsorisker. Många av de kemiska ämnen som är i omlopp
ger inga varningssymptom. En människa kan därför vara
utsatt för skadliga ämnen under en lång tid utan att
skadeverkningar upptäcks. En längre tids exposition kan leda
till invalidiserande sjukdomar med ibland till och med dödlig
utgång. För många ämnen finns det uppsatta gränsvärden.
Kriterierna för gränsvärdet är ofta en kompromiss mellan
medicinska effekter och vad som är praktiskt och
ekonomiskt genomförbart. Exposition kan därför vara
hälsofarlig även om koncentrationen ligger under
gränsvärdet. Gränsvärden måste istället sättas så lågt att även
framtida hälsorisker kan uteslutas. Som exempel visar det sig
nu att skador av lösningsmedel -- som tidigare sagts påverka
hjärna, lever och njurar -- också ger skador på foster och
påverkar den mänskliga reproduktionen.
Ett rimligt krav måste istället vara att ett skadligt ämne inte
får introduceras i produktionen där det kan antas att skador
kan uppstå på grund av detta ämne. Finns skadliga ämnen i
produktionen skall den s.k. substitutionsprincipen
(utbytesprincipen) gälla. Ett ämne som visar sig vara skadligt
skall utbytas mot ett mindre farligt och miljövänligare.
Härvid skall man också ta hänsyn till försiktighetsprincipen
vid utbyte, så att en ersättningsprodukt undergår miljö- och
skadlighetsprövning och att man beaktar eventuella framtida
risker. Ett exempel härvidlag är att företag som arbetar med
regummering av bildäck nu har bytt ut trikloretylen mot
normalhexan, vilket visar sig vara väl så farligt.
Om ett gränsvärde för ett ämne överskrids skall
produktionen kunna stoppas. Detta görs då i allmänhet av
skyddsombudet. Men härvidlag skall ansvaret ligga på
producenten och inte läggas över på skyddsombudet. Om en
skada uppstår så drabbar ju kostnaderna staten och den
drabbade, även om nu ägaren har fått ett
rehabiliteringsansvar för omplacering. Arbetsskador är en
dryg kostnad för samhället och en lag som ger arbetsgivaren
ansvaret sparar naturligtvis också kostnader för staten.
På grund av tillverkningshemligheter deklareras en
produkt inte alltid helt ut, även om denna produkt ingår i
produktionen. Oförutsedda skador kan härvid uppstå. Ett
skyddsombud måste kunna ha rätt att stoppa produktionen
vid misstanke om förmodade skaderisker.
Miljöpartiet vill genomföra en skatteväxling med sänkt
arbetsgivaravgift och istället höjd energiskatt och skatt på
miljöfarliga ämnen. En successiv skatteväxling kommer att
löna sig för företagen. Samtidigt som man får råd att anställa
folk blir det lönsamt att byta ut miljöfarliga och skadliga
ämnen i produktionen, miljön blir bättre och
expositionsrisken för skadliga ämnen och arbetsskador
minskar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att gränsvärden för kemiska
ämnen bör sättas så lågt att skadeverkningar på längre sikt
inte uppstår,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att substitutionsprincipen i lagen
om kemiska produkter skall gälla när ett hälso- och
miljöfarligt ämne används i produktionen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försiktighetsprincipen skall
gälla vid utbyte av ett hälso- och miljöfarligt ämne mot ett
mindre skadligt och miljövänligare ämne,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvar för arbetsgivaren för
skadeverkningar av kemiska ämnen i produktionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skyddsombud skall ges rätt att
stoppa produktionen, när ett ämne ingår i produktionen utan
att vara innehållsdeklarerat.
Stockholm den 20 januari 1995
Barbro Johansson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Per Lager (mp)