Hög grad av automatisering och krav på effektivitet och
stor ekonomisk lönsamhet finns i vårt samhälle idag. Detta
driver upp tempot på våra arbetsplatser, så att risken för
skadeverkningar i arbetet blir förhöjd. Arbetsmiljön hör nära
ihop med den yttre miljön. Giftiga halter av ämnen i
inomhusmiljön kommer så småningom ut i naturen och
sprids där. En bra arbetsmiljö främjar alltså en god yttre
miljö, förutom att den direkt kan leda till bättre hälsa för dem
som arbetar.
Många yrken är mer drabbade än andra vad gäller fysiska
skador. Exempel på sådana yrkesgrupper är gruvarbetare,
skogsarbetare, byggnadsarbetare och anställda inom vården.
Skadorna är ofta belastningsskador, som utmynnar i rygg-
och axelskador. Undersökningar av den mänskliga kroppen
visar att människan orkar arbeta i sex timmar/dag, därefter
ökar risken att skadas i arbetet. Vi har ju nu åtta timmars
arbetsdag och det visar sig då att största andelen arbetsskador
inträffar under de två sista timmarna på dagen, när den
arbetande är som tröttast. Miljöpartiet har länge drivit frågan
om arbetstidsförkortning. En förkortning av arbetstiden med
två timmar/dag har vid försök visat sig ge mindre
sjukskrivning och färre arbetsskador.
Arbetsskador är dyrt för samhället och åtgärder för att
minska arbetsskadorna innebär inte bara en besparing i
mänskligt lidande utan också i samhälleligt kapital.
För att få en större säkerhet på arbetsplatsen införs bättre
och fler skydd. Den del av industrin som tillverkar
skyddsutrustning blir allt större. Bra skyddsutrustning
invaggar ofta användaren i så stor säkerhet, att större risker
än nödvändigt tas vid olika arbetsmoment.
Istället för att rikta in sig på att införa fler och bättre skydd
bör istället en strävan vara att de arbetsmoment som
innehåller risker för skadeverkningar blir föremål för
omprövning och elimineras eller ändras. Målet måste vara
att nya arbetsmoment som innebär risk för skador inte får
sättas igång utan att det istället utarbetas säkrare
arbetsmoment.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en sänkning av arbetstiden är nödvändig som ett led i att
minimera sjukskrivningstid och arbetsskador,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i
arbetsmiljölagen att nya arbetsmoment som innebär risk för
skador inte får sättas i gång, utan att det i stället utarbetas
säkrare arbetsmoment.
Stockholm den 19 januari 1995
Barbro Johansson (mp)
Birger Schlaug (mp)
Per Lager (mp)
Gudrun Lindvall (mp)