Sverige har i dag ett arbetsmarknadspolitiskt utsatt läge. Vi
behöver ett stort tillskott av nya arbeten för att kunna
bekämpa arbetslösheten och för att komma tillrätta med vårt
underskott i budgeten.
Därför har regeringen uttalat viljeyttring för ett ökat stöd
till näringslivet och då i första hand till en stöttning av
småföretagande. Detta är bra. Men dessa småföretagare
behöver bra rådgivning också.
Inom arbetsmiljörådgivningen finns bl.a. de regionala
skyddsombuden. Dessa är välutbildade och förfogar över
kunskaper inom de flesta arbetsmiljöområden i respektive
branscher. De har dessutom en mycket bra kontakt med både
arbetsgivare och arbetstagare. De fungerar som en resurs för
Yrkesinspektionen, företagshälsovården, försäkringskassan,
arbetsförmedlingen m.fl. därför att de har de rätta
branschkunskaperna.
De regionala skyddsombuden är också ett viktigt stöd för
arbetstagarna vid t.ex. rehabiliteringsutredningar,
arbetsanpassningar m.m. 90 %
av företagen i Sverige är småföretag, vilket innebär att
de har färre än 50 anställda; större delen av dessa har färre
än 25 anställda.
Det innebär att cirka 90 %
av alla företag varken har skyddskommitté, inbyggd
företagshälsovård eller någon annan anställd resursperson
för arbetsmiljöfrågor. Eventuellt är man knuten till någon
företagshälsovårdscentral, men efter arbetsmiljöavtalens
upphörande står många företag utanför detta system. Det
enda man möjligen har kvar är någon form av konsultbaserad
läkartid eller kanske en liten basservice hos någon central.
Som småföretagare kan man då bli mycket sårbar, därför
att en dålig arbetsmiljö kostar pengar i form av t.ex. sjuklöner
i samband med täta korttidssjukskrivningar och
vikariekostnader i samband med långtidssjukskrivningar
eller egna utökade arbetsinsatser. Följden kan också bli ökad
press på resten av personalen.
Den borgerliga regeringen införde planerna på att skapa
regionala kunskapscentra, detta för att företagen skulle
kunna inhämta arbetsmiljöinformation därifrån. En del
kommer att göra det, men jag har svårt att tro att de
småföretag som har få anställda skulle göra det. För det
första hinner man inte och för det andra tror man inte att man
behöver. Dessa kunskapscentra kan vara till nytta för dem
som arbetar med arbetsmiljöfrågor ute på fältet, som en
informationsbas.
Men det är trots allt de regionala skyddsombuden,
tillsammans med Yrkesinspektionen och de lokala
skyddsombuden, som har praktisk möjlighet att påverka.
Genom sin fältverksamhet aktiverar man det lokala
skyddsarbetet, inför tankar om ny teknik och informerar om
aktuell lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att verka för ett bibehållande av den
regionala skyddsombudsverksamheten.
Stockholm den 19 januari 1995
Ann-Kristine Johansson (s)