Det finns ingenting som säger att arbetstiden måste vara 40
timmar i veckan. Tvärtom talar allt för att arbetstiden nu bör
sänkas eftersom effektivisering, automatisering, datorisering
etc. ger oss möjlighet att lönearbeta färre timmar. Av
rättviseskäl bör en arbetstidsförkortning regleras via
lagstiftning och den skall omfatta alla.
Alternativet till sänkt arbetstid är hög arbetslöshet och
stora kostnader för staten att bekosta denna.
Arbetstidslag från 1970
Med industrialismen växte ett nytt begrepp fram: arbetstid.
Från att som jägare och samlare ägnat 700 timmar om året
åt arbete krävdes nu 3 000 timmars arbetstid.
Det var först 1919 som riksdagen antog en lag som
reglerade arbetstidens längd. Lagen innebar att arbetstiden
begränsades till 48 timmar i veckan för företag med mer än
fem arbetare. Under slutet av 50-talet sänktes arbetstiden till
45 timmar i veckan. Under slutet av 60-talet lagstiftades om
42,5 timmars normalarbetstid. Ett riksdagsbeslut 1970
resulterade i en generell arbetstidslag som föreskrev 40-
timmars normalarbetsvecka. Sedan dess har ingenting hänt i
Sverige. Internationellt har desto mer hänt.
Sverige på tolfte plats i Europa
En jämförelse av arbetstiden i 15 västeuropeiska länder
visar att Sverige placerar sig på tolfte plats när det gäller t.ex.
metallindustrin. Danmark, Norge och Finland har under
senare halvan av 80-talet förkortat arbetstiden till mellan 37
och 37,8 timmar, och Sverige har nu den längsta
veckoarbetstiden i Skandinavien oavsett om man mäter
arbetstiden per vecka eller per år. Kunskapen om dessa
förhållanden är bristfällig i den svenska politiska debatten;
märkliga argument kan höras om att ''Sverige inte kan gå
före'' genom att sänka arbetstiden! I Tyskland har beslut
tagits som medför att arbetstiden sänks till 35 timmar i
veckan fr.o.m. 1 oktober 1995.
Stort folkligt intresse
Det folkliga intresset för sänkt arbetstid är stort. En
undersökning utförd av SCB (1987) visade att 18 % vill ha
sänkt arbetstid även om det innebär sänkt lön.
Arbetstidskommittén (1989) visade att nästan hälften av de
tillfrågade vill använda framtida ekonomisk tillväxt till
kortare arbetstid och 80 % vill att arbetstidsförkortningen
skall gälla alla. Det socialdemokratiska kvinnoförbundet har
sedan 1972 drivit kravet på 6-timmars arbetsdag -- år 1990
beslutade man att kravet skall vara fullt genomfört till år
2000. Miljöpartiet de gröna har drivit kravet sedan partiet
bildades 1981 och såväl Vänsterpartiet som de s.k.
mittenpartiernas kvinnoförbund har 6-timmarsdagen på sitt
program.
Motiv för sänkt arbetstid
Motiven för sänkt arbetstid är flera:
1. Anpassning till verkligheten
Det finns ingenting som talar för att det kommer att finnas
behov av fler arbeten på 2000-talet än det gör nu.
Effektivisering, rationalisering och automatisering inom
industrin kommer att fortsätta, även om t.ex. en skatteväxling
skulle motverka att en del arbeten försvann.
Normalarbetstiden måste därför anpassas till verkligheten.
Håller vi fast vid 40-timmarsveckan kommer staten, genom
skatteinkomster, att tvingas ta kostnaderna för hög
arbetslöshet -- en anpassning av normalarbetstiden till
verkligheten innebär att marknaden får ta ett större ansvar
och människors bidragsberoende minskar.
2. Antalet jobb ökar
Genom att dela på jobben skapas fler arbetstillfällen.
Miljöpartiet de gröna räknar med att en arbetstidsförkortning
med fem timmar under innevarande mandatperiod skulle ge
cirka 130.000 nya jobb i Sverige. Vi förutsätter då att en
tredjedel av den frilagda tiden ersätts med nyanställning.
Statens ekonomiska vinst av detta är betydande --
arbetslösheten beräknades 1994 kosta staten cirka 100
miljarder kronor om även skattebortfall räknas in.
Inom EU-kommissionen har man länge drivit frågan om
sänkt arbetstid som ett medel att minska arbetslösheten. De
flesta EU-länder har redan kortare arbetstid än Sverige och
har på det sättet säkrat jobb som annars skulle försvinna.
Olika oberoende undersökningar av
arbetstidsförkortningarna i Tyskland visar att förkortningen
av arbetstiden från 40 till 37 timmar i veckan gav cirka
200.000 nya eller säkrade jobb bara i metallindustrin.
3. Välfärden ökar
Den senaste arbetstidskommittén antydde att sänkt
arbetstid skulle hota delar av välfärden eftersom mindre
arbete skulle bli utfört. Detta förutsätter emellertid att 40-
timmarsveckan är det för evigt optimala; att 40-
timmarsveckan närmast är att betrakta som en naturlag.
Arbetstidsförkortningar inom flera länder i Europa pekar i en
annan riktning än arbetstidskommittén -- balansen i
samhället ökar och individer mår bättre. Genom att sänka
normalarbetstiden kan livskvalitén öka både för dem som är
arbetslösa eller hotas av att bli arbetslösa, och för dem som
idag finner att tiden inte räcker till ens för familj och barn.
Ökad fri tid kommer dessutom att öka möjligheterna för
egenarbete; reparation, odling, hantverk, bakning etc. detta
kommer av många att upplevas som en stor välfärdsvinst.
Välfärden kan öka också på ett annat plan: kortare
arbetstid innebär sannolikt att tiden för start och slut på
arbetsdagen sprids. Detta medför effektivare användning av
kommunikationer och mindre krav på nya investeringar i
sådana.
4. Jämställdheten ökar
Den största arbetsbördan ligger idag på kvinnorna. De är
inte bara dubbelarbetande; de är ofta trippelarbetande genom
att såväl lönearbeta som ta huvudansvar för både hem och
kontakter med dagis, skola etc. Sänkt arbetstid har länge varit
ett krav från många kvinnoorganisationer. Sänkt arbetstid
skulle öka förutsättningarna för jämlikhet eftersom en
arbetstidsförkortning skulle bidra till att jämna ut
skillnaderna i arbetstider mellan män och kvinnor -- kvinnor
arbetar deltid i betydligt större omfattning än män. Genom
sänkt arbetstid ökar också förutsättningarna för att mannen
skall ta ökat ansvar för hem, barn och familj.
5. Barnfamiljernas möjligheter ökar
Familjer där båda föräldrarna arbetar heltid -- eller där en
ensamstående förälder arbetar heltid -- har det ofta svårt att
få ihop tidspusslet. Tid utgör helt enkelt en bristvara i många
familjer, vilket framför allt drabbar barnen. Många tvingas
in i en situation där barn och föräldrar lever i olika världar.
Kortare arbetsdag ger större möjlighet för föräldrar och barn
att umgås och för föräldrarna att klara av sin föräldraroll.
Detta skapar förutsättning för ett samhälle med mindre våld
och färre droger.
6. Rättvisan ökar
Inom vissa yrken har redan viss förkortning av arbetstiden
införts. Mycket tyder på att det inom hela avtalsområden
kommer att träffas överenskommelser om förkortad
arbetstid. Bl.a. har Metall beslutat prioritera sänkt arbetstid.
Detta medför att orättvisor kommer att uppstå, som bara kan
rättas till genom lagstiftad arbetstidsförkortning. Det är
därför ett rättvisekrav att lagstifta om sänkt arbetstid istället
för att vissa grupper skall förhandla sig till detta.
7. Färre arbetsskador
Ursprungligen var just skyddsmotivet det viktigaste skälet
för sänkt arbetstid -- arbetstiden reglerades för att skydda
individen från dåliga och tunga arbetsmiljöer inom främst
industrin. När kvinnor i stor skala tog steget ut på
arbetsmarknaden hamnade de ofta i just tunga arbeten inom
vården. Även om arbetsmiljöerna generellt förbättrats under
de senaste decennierna finns det fortfarande många arbeten
med hård fysisk belastning. I den senaste
levnadsnivåundersökningen (1991) framkom att över hälften
av jobben kan betecknas som fysiskt slitsamma och över en
fjärdedel som psykiskt ansträngande. Samtidigt har en stor
del av dem som arbetar inom t. ex. vården oregelbundna
arbetstider, vilket ökar stress och risk för ohälsa. De projekt
som genomförts med sänkt arbetstid inom vården och
hemtjänsten (t. ex. i Södertälje och Kiruna) visar att
sjukfrånvaron minskar vid sänkt arbetstid -- i Kiruna, där
arbetsdagen sänktes med två timmar, sjönk sjukfrånvaron
med en tredjedel! Genom sänkt arbetstid kan således
arbetsskador och sjukskrivningar minskas inom både tunga
och stressande arbeten.
Arbetstidsförkortning
Regeringen avser att åter en gång utreda frågan om sänkt
arbetstid. Utredningen skall ha i uppgift att behandla
långsiktiga konsekvenser av olika typer av
arbetstidsförkortningar, hur flexibla arbetstider kan införas i
svensk lagstiftning samt hur EU:s arbetstidsdirektiv påverkar
det svenska regelsystemet. Miljöpartiet de gröna menar att
utredningen kan fortgå i vissa viktiga delar och att detta inte
förhindrar en lagändring när det gäller normalarbetstid.
Miljöpartiet de gröna menar att det inte bara är önskvärt
med en arbetstidsförkortning -- utan att det också är
nödvändigt. Vi menar att det bästa sättet att gå till väga är att
ändra lagen som reglerar normalarbetstiden så att
arbetstidsförkortningen blir generell. Vårt mål är 6-
timmarsdagen, men redan under denna mandatperiod bör
normalarbetstiden sänkas till 35 timmar.
Med tanke på situationen på arbetsmarknaden är sänkt
arbetstid en prioriterad reform. Miljöpartiet de gröna
accepterar inte att arbetslösheten låses fast på en hög nivå,
vilket blir följden av fortsatt 40-timmarsvecka. Därför bör
redan från 1 oktober 1995 normalarbetstiden sänkas till 35
timmar i veckan för att redan under budgetåret ge effekt på
arbetslösheten. Arbetsmarknadens parter bör ta ansvar för
genomförandet som en del av den fria förhandlingsrätten --
förväntade löneökningar och effektiviseringar inom
företagen (30 % av den frilagda tiden förväntas fyllas med
nya arbetstillfällen, resten förväntas lösas genom
effektivitetshöjningar). Påbörjas den önskvärda
skatteväxlingen med sänkta arbetsgivaravgifter underlättas
övergången ytterligare för de flesta företag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär ändringsförslag till
arbetstidslagen så att normalarbetstiden sänks från 40
timmar i veckan till 35 timmar i veckan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas
till 35 timmar i veckan den 1 oktober 1995,
3. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att
yrkande 2 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i
veckan den 1 januari 1996,
4. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att
yrkande 2 eller 3 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35
timmar i veckan den 1 juli 1996,
5. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att
yrkande 2, 3 eller 4 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35
timmar i veckan den 1 januari 1997,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om den fria förhandlingsrätten,
7. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 2 bifalls,
under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår
2
800
000
000 kr mindre än regeringen har föreslagit eller således 31
156
700
000 kr,
8. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 3 bifalls,
under anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår
2
400
000
000 kr mindre än regeringen har föreslagit eller således 31
556
700
000 kr.
Stockholm den 18 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Barbro Johansson (mp)
Roy Ottosson (mp)
Ronny Korsberg (mp)
Eva Goe s (mp)
Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)