med anledning av regeringens proposition 1994/95:137 Stöd för nyanställningar
Situationen på arbetsmarknaden
Sverige befinner sig i ett känsligt skede: en begynnande
konjunkturuppgång i delar av ekonomin, en mycket stor
arbetslöshet och ett stort budgetunderskott. De höga
marknadsräntorna riskerar att bromsa konjunkturuppgången,
eftersom investeringskapital blir dyrt. Räntebetalningarna på
statsskulden tränger ut angelägna reformer. De begränsade
resurserna behöver läggas på åtgärder som ökar tillväxten
och i förlängningen bidrar till att få fram nya arbetstillfällen.
Folkpartiet liberalerna yrkar i denna motion avslag på
propositionen ''stöd för nyanställningar''. I nuvarande
konjunkturläge är en ofinansierad ökning av kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiken med 7 miljarder kr
kontraproduktiv. I folkpartiets arbetsmarknadsmotion, som
väcktes under den allmänna motionstiden, föreslås ett antal
omprioriteringar inom arbetsmarknads- och
utbildningspolitiken som sammantaget innebär att minst lika
många människor kan erbjudas meningsfull utbildning eller
sysselsättning under arbetslöshetsperioden. De totala
kostnaderna för dessa satsningar har kunnat hållas något
lägre än i regeringens förslag genom sammansättningen av
åtgärderna. Från folkpartiets sida föreslår vi bl a att
rekryteringsstödet får ett vidare användningsområde.
Det är därför oerhört viktigt att arbetsmarknadspolitiken
anpassas så att flaskhalsproblem i största möjliga
utsträckning undviks. Växande företag i nya och gamla
branscher och i tjänstesektorn behöver snabbt få tillgång till
kompetent arbetskraft. Arbetslösheten kan minska och de
enskilda individernas självkänsla och ekonomiska situation
förbättras. Välfärden ökar.
Den socialdemokratiska regeringen försvårar genom sin
politik framväxten av nya jobb. Det görs bland annat genom
försämrade skattevillkor för företag och riskkapital,
återställande av de genomförda förändringarna i arbetsrätten
och raserandet av den nya statliga, obligatoriska a-kassan.
Dessa återställare tar tillbaka förbättringar som genomfördes
av den förra regeringen i syfte att underlätta för småföretagen
att anställa och behålla arbetskraft. Vi anser att de tidigare
beslutade förändringarna ska gälla även fortsättningsvis.
Även om den första frontlinjen mot arbetslöshet nu som
alltid går genom lönsamma företag behövs givetvis en
ambitiös arbetsmarknadspolitik. Folkpartiet har både i
regeringsställning och opposition fört fram en rad förslag på
nya grepp i arbetsmarknadspolitiken och som framgått ligger
vår ekonomiska ram för arbetsmarknadspolitiken -- med
undantag för den ofinansierade RAS-satsningen -- relativt
nära regeringens. I rådande konjunktur- och budgetläge
anser vi det vara oförsvarligt att lägga 7 miljarder på en
åtgärd av tveksamt värde.
Det är anmärkningsvärt att regeringen inte angivit hur de
7 miljarder kr, som RAS-satsningen uppges kosta, skall
finansieras. Pressuppgifter har kopplat åtgärden till en
utförsäljning av Nordbanken, men den har nu regeringen
skjutit på framtiden. Om RAS-åtgärden skall betalas genom
motsvarande ökning av den statliga upplåningen, är det inte
omöjligt att de negativa effekterna -- genom ökat tryck uppåt
på räntorna -- väger upp den positiva effekten av
nyanställningar.
Hård kritik
Det är betecknande att kritiken mot förslaget har varit hård
från såväl fackligt håll som från vissa arbetsgivare. Såsom
arbetsmarknaden fungerar är det högst tveksamt om en
generell rabatt för att anställa registrerade arbetslösa
verkligen kommer att få effekten att fler anställs än som
annars hade varit fallet. För en arbetsgivare är det ett
viktigare beslut att anställa rätt person än att få en rabatt
under en viss tid.
Det generella anställningsstöd (GAS) som den förra
regeringen införde under 1994 hade istället den egenskapen
att varje nyanställing fick en viss rabatt. Även om den som
anställdes inte var registrerad som arbetslös, så uppstod en
vakans på annat håll som i slutändan kunde besättas av en
arbetslös. Åtgärden var 1994 befogad av konjunkturskäl,
men är den knappast idag mot bakgrund av den uppåtgående
trend vi nu kan se.
Större resurser bör i dagsläget istället läggas på
rekryteringsstödet, som är en selektiv åtgärd och i huvudsak
är inriktad på den privata sektorn. Därmed får man ut mer av
satsade medel. Under 1994 fick närmare 70 procent av dem
som hade rekryteringsstöd fortsatt arbete.
Istället för att, som regeringen föreslår, begränsa
rekryteringsstödet till de långtidsarbetslösa bör det istället
kunna nyttjas för samtliga arbetslösa. För de
långtidsarbetslösa, invandrarna, äldre arbetslösa och de
funktionshindrade bör istället rekryteringsstödet kunna utgå
under en längre period, t ex 12 månader. Detta för att ge dem
bättre möjligheter att komma tillbaka till, eller in i,
arbetslivet.
Rekryteringsstödet ska emellertid användas med
urskillning så att man inte ger denna rabatt till dem som i alla
händelser skulle ha blivit anställda. I nuläget har den som får
rekryteringsstöd varit arbetslös under fyra månader i
genomsnitt. Tillämpningen ska dock vara flexibel, såvål
beträffande när en arbetslös kan få stödet som för vilken tid
det ska gälla liksom stödnivån. I den begynnande
konjunkturuppgången bör det finnas goda möjligheter att
hålla de faktiska nivåerna för rekryteringsstöd lägre än
tidigare.
Anställnings- och sysselsättningsskapande åtgärder
Som tidigare sagts i motionen, säger vi nej till regeringens
förslag om nytt anställningsstöd. Istället föreslår vi ett
kraftigt ökat anslag för rekryteringsstöd, 6 228 milj för
budgetåret 1995/96. Detta har vi tidigare yrkat på i den
kommittémotion om arbetsmarknadspolitiken som vi
presenterade i januari.
Rekryteringsstödet bör inte begränsas till de
långtidsarbetslösa utan kunna omfatta alla arbetslösa. I hög
utsträckning bör stödet kunna ges för ungdomar.
Arbetsförmedlingarna bör kunna begränsa nivån i stödet mot
bakgrund av den förbättrade situationen på
arbetsmarknaden. För långtidsarbetslösa, invandrare och
funktionshindrade bör stödet kunna ges under en längre
period, t ex 12 månader. Rekryteringsstödet beräknas
omfatta 40 000 personer.
Trots konjunkturuppgång och en gynnsam exportsituation
har nyanställningar inte skjutit fart. I hög grad har de
motverkats av de s.k. återställarna. Särskilt markant är det
som iakttagelse hos småföretagen, som upplever det som
speciellt negativt.
Därför är det angeläget att få ett mer företagsvänligt
klimat, och regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag i denna riktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.
Stockholm den 6 februari 1995
Elver Jonsson (fp)
Lennart Rohdin (fp)
Ola Ström (fp)