med anledning av prop. 1994/95:102 Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar
Anställningsskydd i EU
Sverige kommer från och med den 1 januari 1995 att vara
fullvärdig medlem i Europeiska Unionen. I och med
medlemskapet blir alla EG:s rättsakter bindande för Sverige
samtidigt som vi fullt ut deltar i EU:s beslutsprocesser.
I proposition 1994/95:102 föreslår regeringen ändringar i
anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och
främjandelagen, med anledning av två EG-direktiv. Det
gäller föreskrifter om skydd för arbetstagares rättigheter vid
övergång av företag, verksamheter och delar av
verksamheter (77/187/EEG), samt föreskrifter om kollektiva
uppsägningar (75/129/EEG).
Varje medlemsland bestämmer i stort sina arbetsrättsliga
regler. Skillnaderna i regler kan vara stora mellan länderna.
EU-länderna har samordnat den arbetsrättsliga
lagstiftningen enbart inom vissa områden för att de som
arbetar inom EU:s gränser skall ha likvärdiga arbetsvillkor.
Svensk arbetsrätt
Moderaternas uppfattning är att förhållandena mellan
parterna på arbetsmarknaden så långt det är möjligt skall
bestämmas genom avtal, kollektiva eller individuella. En
begränsad lagstiftning behövs för att garantera skydd och
säkerhet i arbetslivet och för att hindra oskäliga arbetsvillkor
och avtalsförhållanden.
Sverige har idag en alltför omfattande arbetsrättslig
lagstiftning, som saknar internationell motsvarighet. Därtill
finns centrala kollektivavtal som omfattar stora delar av
arbetsmarknaden. Lagar och avtal såväl ersätter som
kompletterar varandra, vilket har medfört att regelverket är
svårgenomträngligt och därmed orsakar
tolkningssvårigheter för arbetstagare och arbetsgivare. En
stor del av regelsystemen på arbetsmarknaden är utformade
efter industrisamhällets tidigare förhållanden och är dåligt
anpassade till dagens och framtidens arbetsmarknad. En
omfattande arbetsrättslig lagstiftning leder till stelhet och
stagnation. Den hämmar ekonomisk tillväxt, medför ökade
anpassningsproblem och ger svårigheter, inte minst för
ungdomar, att få fotfäste i arbetslivet.
Med ökade inslag av individuella avtal och nya sätt att
organisera arbetet skapas ett arbetsliv som är bättre anpassat
till de enskilda arbetsgivarnas och arbetstagarnas önskemål.
Arbetsrättskommitténs förslag
Arbetsrättskommittén avlämnande i juni 1994 sitt andra
delbetänkande Övergång av verksamheter och kollektiva
uppsägningar (SOU 1994:83). Där behandlas frågor som rör
den svenska arbetsrätten i förhållande till de två direktiven.
Kommitténs betänkande omfattar förslag till ändringar i
anställningsskyddslagen, medbestämmandelagen och
främjandelagen.
Utredningens förslag har till stora delar forcerats fram och
flera konsekvenser, med hänsyn till gällande svensk
lagstiftning, har inte belysts tillräckligt. Det gäller
framförallt frågor om turordning och företrädesrätt till
återanställning.
Regeringens förslag -- allmänt
I proposition 1994/95:102 lägger regeringen fram förslag
med anledning av de två nu aktuella EG-direktiven och
arbetsrättskommitténs förslag. Regeringen föreslår att
lagarna rörande arbetsrätten skall skärpas utöver vad EG-
direktiven föreskriver. Den lagstiftning som föreslås är
långtgående, men också svårtillgänglig och i stora delar
svårtolkad. Överlåtelser och övergångar kommer genom
regeringens förslag att försvåras. Färre människor får
därmed arbete.
Vi föreslår i det följande vissa korrigeringar i de av
regeringen föreslagna lagändringarna. Utgångspunkten för
våra förslag är att förändringarna inte bör gå utöver vad EG-
direktiven stipulerar.
Rätten att stå kvar i anställningen hos överlåtaren vid en
verksamhetsövergång
Regeringen föreslår att den anställde inför en
verksamhetsövergång skall ha valrätt mellan att följa med till
förvärvaren och att stå kvar i anställningen hos överlåtaren.
Förslaget kan, om det genomförs, få orimliga konsekvenser.
Om vid en verksamhetsövergång någon eller några anställda
väljer att stanna kvar hos överlåtaren torde det ofta uppstå
en övertalighet hos denne. Till följd av turordningsreglerna
i anställningsskyddslagen kan turordningskretsarna bli vida.
Det leder till att anställda som har valt att avstå från att följa
med vid övergången kan -- om de har tillräckligt lång
anställningstid -- komma att slå ut andra anställda med
kortare anställningstid, trots att dessa inte alls haft med den
aktuella verksamheten att göra.
Ett landsting kan t ex besluta överföra ett sjukhem på
entreprenad. En av sjuksköterskorna vid sjukhemmet
utnyttjar sin rätt att stå kvar i anställningen vid landstinget.
Övertalighet uppstår därför i landstinget, och en
sjuksköterska måste sägas upp. Turordningskretsen utgörs av
hela landstinget. Den sjuksköterska som har kortast
anställningstid i landstinget sägs upp. Det är emellertid inte
sköterskan från sjukhemmet, utan i stället en sjuksköterska
vid t.ex. en vårdcentral i en helt annan del av
landstingsområdet.
Som exemplet visar kan denna valmöjlighet ge
konsekvenser som slår mot annan grupp av arbetstagare och
framförallt mot unga arbetstagare med kort anställningstid.
EG-direktivet reglerar inte detta förhållande. Regeringens
förslag kommer att skapa onödiga motsättningar mellan
olika arbetstagargrupper samtidigt som överlåtelser och
övergångar försvåras.
Enligt vår mening bör lagstiftningen begränsas till en regel
som ger den anställde rätt att frånträda anställningen vid en
verksamhetsövergång.
Företrädesrätt till återanställning även vid konkurs
Företrädesrätt till återanställning gäller enligt EG-direktiv
inte vid konkurser. Regeringen föreslår att företrädesrätt till
återanställning även skall gälla efter konkurs.
Arbetsrättskommitténs förslag frångås därmed. Ett syfte med
EU-anpassning är att nå en enhetlig begreppsbildning och
gemensamma regler vid företagsöverlåtelser i EU.
Det är, enligt vår mening, fel att i Sverige använda andra
regler som gör det svårare för svenska företag att verka på
lika villkor som andra europeiska företag. Lagen bör inte ge
svenska företag sämre möjligheter till rekonstruktion. Enligt
vår mening bör, i enlighet med EG-direktivet, företrädesrätt
till återanställning inte gälla vid konkurs.
Uppsägningsförbud och regeln om automatisk övergång
av anställningsskyddsavtalen skall gälla även sjögående
fartyg och offentlig verksamhet
EG-direktivet omfattar inte sjögående fartyg. Inte heller
arbetsrättskommittén föreslår att sjögående fartyg skall
omfattas av de här aktuella reglerna. Regeringens förslag
inkluderar däremot sjögående fartyg. Det innebär att svenska
aktörer får sämre konkurrensförutsättningar än andra. Vi
finner ingen anledning att svensk lagstiftning skall gå längre
än vad EG-direktivet föreskriver.
Regeringen föreslår att uppsägningsförbud och regeln om
automatisk övergång av anställningsskyddsavtalen skall
gälla alla arbetstagare, även inom offentlig verksamhet.
Arbetsrättskommittén anser i sitt betänkande att direktivet är
tillämpligt om verksamheten är av ekonomisk natur, men att
direktivets regler inte gäller gällande myndighetsutövning
och andra former av offentlig förvaltning av utpräglad
offentligrättslig natur. Det finns ingen anledning att svensk
lagstiftning skall gå längre än vad direktivet föreskriver.
Sverige har en omfattande offentlig sektor, som är i behov
av förändring för att kunna möta nya servicekrav och nå ökad
effektivitet. En lagstiftning, som är mer långtgående än vad
EG-direktivet föreskriver, skulle väsentligt försvåra
förändringar och omorganisation inom förvaltningsväsendet.
Medbestämmandelagen ändras så att förvärvaren av
verksamhet är skyldig att tillämpa villkoren i det
kollektivavtal som överlåtaren var bunden till under ett år
från övergången
Enligt hittillsvarande regler (28 § MBL) har förvärvaren
kunnat fortsätta att tillämpa sitt vanliga kollektivavtal även
för de arbetstagare som följt med rörelsen vid övertagandet.
Enligt regeringens förslag bibehålls denna regel men med
tillägget att förvärvaren ändå måste fortsätta tillämpa de
anställningsvillkor som gällt enligt överlåtarens
kollektivavtal.
Regeringens förslag är mer långtgående än EG-direktivet
och arbetsrättskommitténs betänkande. Bland annat föreslår
regeringen ett löneskydd för den övertagna personalen under
maximalt ett år. Delar av regeringens argumentation visar,
enligt vår mening, på okunskap eller ovilja gentemot nya
verksamhetslösningar som tagit form under senare år.
Genom avknoppningar, privatiseringar och
konkurrensutsättning har flera positiva effekter kunnat
uppnås. Alternativen har ökat, inflytande och möjligheter för
anställda att själva ta över ledningsansvaret har möjliggjorts.
Verksamheter som i vissa fall hotats av nedläggning har
kunnat behållas. Effektiviteten har ökats och skattebetalarna
har fått mer för sina pengar.
Regeringens förslag kommer att leda till praktiska
svårigheter och riskerar att skapa motsättningar mellan olika
arbetstagargrupper på en och samma arbetsplats, eftersom
regeringen förordar att även lönevillkor skall följa med vid
övergång. Regeringen väljer att gå emot
arbetsrättskommitténs uppfattning, utan att närmare
analysera vilka konsekvenserna blir.
Vi har svårt att se hur man på en arbetsplats skall kunna
motivera varför en grupp av anställda har villkor som avviker
från den befintliga personalens kollektivavtal. Förslaget är
inte förenligt med principen om lika lön för likvärdigt arbete.
Den svenska arbetsrättslagstiftningen är ytterst omfattande
och svårhanterad för såväl arbetstagare som arbetsgivare. I
vissa fall uppkommer komplicerade situationer, där lagen
skall tillämpas parallellt med omfattande kollektivavtal, som
i stor utsträckning ersätter lagens regler. Införlivandet av EG-
direktiven i den svenska arbetsrätten accentuerar dessa
problem. Inte minst turordningsreglerna i LAS medför att en
ren översättning av EG-direktiven kan ge upphov till
orimliga situationer. Det är bland annat i detta avseende vi
menar att också arbetsrättskommitténs arbete var
otillräckligt. Istället för att, som regeringen nu föreslår, göra
regelverket än mer komplicerat och svårhanterat, borde
införlivandet av EG-direktiv i svensk arbetsrätt föranleda en
översyn av hela den svenska arbetsrättslagstiftningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts i motionen om den anställdes rätt att
frånträda anställning,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att låta
arbetstagare kunna välja om hon eller han vill vara kvar hos
sin tidigare arbetsgivare, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att företrädesrätt
till återanställning skall gälla vid konkurs, i enlighet med vad
som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att
uppsägningsförbudet och regeln om automatisk övergång av
anställningsavtalen skall gälla även inom offentlig
verksamhet och sjögående fartyg, i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att förvärvaren
av en verksamhet är skyldig att tillämpa villkoren i det
kollektivavtal som överlåtaren var bunden av under ett år från
övergången, i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 21 november 1994
Per Unckel (m)
Kent Olsson (m)
Patrik Norinder (m)
Christel Anderberg (m)
Anna Åkerhielm (m)
Per Bill (m)
Olle Lindström (m)
Ulf Melin (m)
Jan Backman (m)
Sonja Rembo (m)