Propositionen handlar till största delen om att återställa reglerna i arbetslöshetsförsäkringen till vad som gällde före den 1 juli 1994. Därutöver finns förslag till att ändra villkoren på två områden. Det handlar dels om beräkningen av normalarbetstiden, dels villkoren för den som är tillsvidareanställd på deltid.
Beträffande normalarbetstiden kommer den enligt propositionen att beräknas på 8 månader eller 35 veckor. I beräkningstiden kan också ingå tid, dagar, veckor eller månader då medlemmen inte utfört arbete. Sedan den 1 juli 1994 har normalarbetstiden varit 5 månader, d.v.s. detsamma som för arbetsvillkoret. Före den 1 juli var det 12 veckor som var underlag för beräkning av normalarbetstiden. Konsekvenserna av den nu föreslagna förändringen är svåröverskådliga.
Enligt propositionen kan arbetsvillkoret uppfyllas med 75 dagars arbete under 4 månader, medan normalarbetstiden skall beräknas på 8 månader. En arbetslös som endast haft arbete under 4 månader under senaste 12-månadersperioden blir nedklassad från 40 timmars normalarbetstid till 20 timmar. Kompensationsgraden i förhållande till tidigare inkomst blir följdaktligen 40 %. För en arbetslös som uppfyller arbetsvillkoret genom anvisat beredskapsarbete under 6 månader blir ersättningen 60 % av tidigare inkomst. Det går att ange ytterligare ett antal typfall som visar på dramatiska konsekvenser för den enskilde.
Innan normalarbetstiden ändras borde en konsekvensanalys ske, så att det blir belyst på vilket sätt enskilda påverkas och i vilken omfattning.
Den andra förändringen i arbetslöshetsersättningen handlar om tillvidareanställda med deltid. Denna grupp har tidigare kunnat tjäna in nytt villkor för heltid samtidigt som man arbetat deltid och uppburit ersättning för deltidsarbetslöshet. Det nu liggande förslaget innebär att det krävs heltidsarbete för att arbeta upp villkor till ersättning för heltid.
Det är en nödvändig förändring och anpassning av reglerna. Arbetslöshetsförsäkringen kan aldrig bli en inkomstgaranti utan skall vara en försäkring vid arbetslöshet. Men samtidigt hamnar de deltidsarbetslösa, med det nu liggande förslaget, i en sämre situation än de som är heltidsarbetslösa. Det är därför angeläget att alla krafter koncentreras på att förbättra balansen på arbetsmarknaden. De deltidsarbetslösa som söker heltidsarbete måste ges rimliga förutsättningar att få heltidsarbete. Arbetsgivarens ansvar måste förtydligas och den enskilde arbetstagarens rättigheter stärkas. Företrädesrätten för deltidsarbetande till mertid och heltid bör därför skyndsamt utredas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av normalarbetstid och åtgärder för deltidsarbetslösa.
Stockholm den 21 november 1994 Hans Karlsson (s) Maud Björnemalm (s) Inger Lundberg (s) Nils-Göran Holmqvist (s) Helena Frisk (s)