Propositionen handlar huvudsakligen om att återställa reglerna i arbetslöshetsförsäkringen till vad som gällde före den 1 juli 1994. Dessutom innehåller den förslag om att ändra villkoren för beräkningen av normalarbetstiden och villkoren för tillsvidareanställda deltidsarbetslösa.
Enligt propositionen kommer normalarbetstiden att beräknas på 8 månader eller 35 veckor. I beräkningstiden kan också ingå tid; dagar, veckor eller månader, då medlemmen inte utfört arbete. Normalarbetstiden har sedan 1/7 -94 varit 5 månader, dvs detsamma som för arbetsvillkoret. Före 1/7 var 12 veckor underlag för beräkning av normalarbetstiden.
Konsekvenserna av den nu föreslagna förändringen är svåröverskådliga. Det är svårt att bedöma hur många som drabbas och med hur mycket. Det är också svårt att bedöma konsekvenserna för kommunernas ekonomi.
Enligt propositionen kan arbetsvillkoret uppfyllas med 75 dagars arbete under 4 månader, medan normalarbetstiden skall beräknas på 8 månader. Detta kan få drastiska konsekvenser för vissa arbetslösa. Som exempel kan nämnas att för en arbetslös som haft arbete endast 4 månader under senaste 12-månadersperioden blir normalarbetstiden sänkt från 40 timmar till 20 timmar. Kompensationsgraden blir således 40 % i förhållande till tidigare inkomst. För en arbetslös som uppfyller arbetsvillkoret genom anvisat beredskapsarbete under 6 månader blir ersättningen 60 % av tidigare inkomst. Dessa exempel visar med all tydlighet vilka dramatiska konsekvenser ett genomförande av propositionens förslag kan få för vissa enskilda.
Innan beräkningsreglerna för normalarbetstiden ändras bör därför en ordentlig konsekvensanalys göras. Det bör belysas hur och i vilken omfattning vissa enskilda påverkas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys av de nya reglerna i beräkningen av normalarbetstid.
Stockholm den 21 november 1994 Carin Lundberg (s) Hans Stenberg (s) Britta Sundin (s)