Utbildningsutskottets betänkande
1994/95:UBU04

Finska språkets ställning i Sverige


Innehåll

1994/95
UbU4

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse
1994/95:1 om finska språkets ställning i Sverige jämte
motioner.
I skrivelsen redovisas de olika anordningar som finns främst
inom utbildnings- och kulturområdet vars syfte är att stödja
det finska språket och den sverigefinska kulturens fortlevnad
och utveckling i Sverige. Finska språkets särställning i det
svenska samhället slås fast.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av en s-motion
gör ett tillkännagivande till regeringen om kommunernas ansvar
för de finskspråkiga elevernas språkliga och kunskapsmässiga
utveckling. Utskottet framhåller att kommunerna inte får
undandra sig ansvaret för dessa elever genom att hänvisa
föräldrar och elever till möjligheten att starta egna
finskspråkiga skolor.
Övriga motionsyrkanden avstyrks. Regeringens skrivelse bör
läggas till handlingarna. Till betänkandet har fogats två
reservationer: m, c, fp och kds framhåller möjligheten att
driva fristående finskspråkiga skolor, och kds begär förslag om
reguljär tvåspråkig undervisning i grundskolan för
finskspråkiga elever.
Skrivelsen
Regeringen har i skrivelse 1994/95:1 Finska språkets
ställning i Sverige berett riksdagen tillfälle att ta del av
vad som anförs i skrivelsen.

Motionerna

1994/95:Ub4 av Inger Davidson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det finska språkets särställning i
det svenska samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ambitionerna om tvåspråkig
undervisning för finskspråkiga elever i hela grundskolan
kompletteras med regler som anger under vilka omständigheter
kommunen har skyldighet att anordna sådan undervisning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att vid utformandet av ett nytt
förslag till avtal mellan staten och Sveriges Radio ålägga
radioföretaget att införa en finskspråkig fullservicekanal.
1994/95:Ub5 av Sinikka Bohlin och Paavo Vallius (s) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk
beredning med uppgift att bedöma på vilket sätt Sverige bör
ansluta sig till Europarådskonventionen om regional- och
minoritetsspråk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finskspråkig undervisning i
grundskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finskspråkig fullservicekanal inom
Sveriges Radio AB,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om TV-sändningar på finska.
1994/95:Ub6 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att stärka finska språkets ställning i
Sverige.
Yttrande
Utskottet har inhämtat yttrande från kulturutskottet
(1994/95:KrU2y), vilket återfinns som bilaga till detta
betänkande.

Utskottet

Inledning
Våren 1993 tillsatte den dåvarande regeringen en arbetsgrupp
för stärkande av det finska språkets ställning i Sverige.
Bakgrunden till uppdraget var enligt regeringen behovet av att
tydligare klargöra det finska språkets särställning i Sverige.
I juli 1994 överlämnade arbetsgruppen sin rapport Finska i
Sverige -- ett inhemskt språk (Ds 1994:97). Rapporten finns
bifogad till skrivelsen.
Genom den föreliggande skrivelsen framlägger regeringen en
samlad redogörelse för det finska språkets ställning i Sverige.
Vidare vill regeringen med skrivelsen redovisa sin syn på hur
det finska språkets särställning i det svenska samhället skall
slås fast och beaktas inom olika sektorer och på olika nivåer,
inte minst inom utbildningsområdet.
I betänkandet behandlas även de motioner som väckts med
anledning av skrivelsen.
Skrivelsens innehåll
Regeringen framhåller att det finska språket har en
särställning i det svenska samhället. Det finska språket har
sannolikt talats i Sverige under i stort sett hela rikets
existens. Frågan om att ge finskan status som minoritetsspråk
har aktualiserats under senare tid. Enligt regeringen är det
viktigt att ett slutligt ställningstagande till ett svenskt
undertecknande av Europarådets konvention om regional- och
minoritetsspråk föregås av en noggrann prövning, så att syftet,
att stärka regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås.
Regeringen har därför för avsikt att tillsätta en
parlamentarisk beredning med uppgift att bedöma om Sverige bör
ansluta sig till den aktuella konventionen, och i så fall på
vilket sätt.
Myndigheter på alla nivåer måste enligt regeringen vara
medvetna om och beakta finskans speciella ställning då beslut
fattas som berör finsktalande. Av skrivelsen framgår att
regeringen avser att besluta om vissa särskilda anordningar på
skolans område till stöd för det finska språket i Sverige.
Skolans område bedöms av regeringen som det viktigaste området
för det finska språkets och den sverigefinska kulturens
ställning. Regeringen avser att införa en möjlighet att anordna
tvåspråkig undervisning för finskspråkiga elever i hela
grundskolan. Regeringen har också för avsikt att ge Skolverket
i uppdrag att dels anordna språkprov i finska på grundskolenivå
resp. gymnasienivå, dels sprida information om undervisning i
och på finska bl.a. i syfte att stimulera skolhuvudmännen att
anordna sådan undervisning.
I skrivelsen anges att man inom Utbildningsdepartementet för
närvarande utreder formerna för ett stipendiesystem för
gymnasieelevers vistelse i Finland samt möjligheterna till
examination i tornedalsfinska.
Europarådskonventionen om regional- och minoritetsspråk
I flera motioner berörs frågan om Sverige bör underteckna
Europarådets konvention om regional- och minoritetsspråk.
I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 1 yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentarisk beredning med uppgift att
bedöma på vilket sätt Sverige bör ansluta sig till
konventionen, eftersom det är viktigt att denna fråga får en
slutlig behandling. I motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 1
betonas att det är viktigt att finska språket erkänns som ett
inhemskt språk i Sverige. En sådan parlamentarisk beredning,
som regeringen avser att tillsätta, får inte hindra ett
fortsatt arbete med att på olika sätt stärka de finska och
samiska språkens ställning. I motion 1994/95:Ub6 (c) framhålls,
i denna del, att det finska språket bör ges status som ett
inhemskt språk och att Sverige bör underteckna Europarådets
konvention om regional- och minoritetsspråk. Den
parlamentariska beredningen bör därför snarast komma till stånd
och skyndsamt lägga fram förslag om formerna för Sveriges
anslutning till konventionen.
Av arbetsgruppens rapport framgår att Europarådets konvention
om regionala språk och minoritetsspråk har till syfte att
skydda och utveckla historiska minoritetsspråk. Med
minoritetsspråk avses i konventionen (artikel 1) ett språk som
traditionellt använts av den nationella befolkningen inom ett
visst geografiskt område och som används av en minoritet av
befolkningen i landet. Konventionen innehåller bestämmelser som
förbjuder diskriminering vad gäller användandet av sådana språk
och förutsätter aktivt stöd för att språken skall överleva och
utvecklas. Arbetsgruppen framhöll att frågan om undertecknande
av konventionen berör såväl samiska som finska språkfrågor.
Enligt gruppens bedömning hade frågan sådan karaktär att den
inte rymdes inom dess uppdrag.
Regeringen anför i skrivelsen, som redan framgått, att ett
slutligt ställningstagande till ett svenskt undertecknande av
den aktuella konventionen bör föregås av en noggrann prövning
av en parlamentarisk beredning så att syftet, att stärka
regional- och minoritetsspråk, verkligen uppnås.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att det av
utrikesutskottets nyligen avgivna betänkande beträffande
verksamheten inom Europarådet (bet. 1994/95:UU2) framgår att
Europarådets ministerkommitté fått i uppdrag att arbeta fram en
ramkonvention till skydd för nationella minoriteter och att
påbörja arbetet med ett tilläggsprotokoll till den europeiska
konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket skall
reglera individuella kulturella rättigheter.
Utskottet har inhämtat att frågan om sverigefinnarnas
ställning kommer att bli föremål för utredning i Kommittén för
översyn av invandrarpolitiken (dir. 1994:130).
Utskottet anser att frågan om finskans eventuella status som
minoritetsspråk är angelägen. Utskottet delar regeringens
bedömning att ett slutligt ställningstagande till frågan om
Sverige bör ansluta sig till den aktuella konventionen måste
beredas grundligt. Utskottet utgår från att regeringen kommer
att tillse att arbetet med att stärka finska språkets ställning
i Sverige fortgår på sätt som regeringen redogjort för i
skrivelsen och att detta arbete inte avstannar i avvaktan på
resultatet från den parlamentariska beredningen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts anser utskottet att
riksdagen bör avslå motionsyrkandena beträffande
Europarådskonventionen och lägga regeringens skrivelse i berörd
del till handlingarna.
Det finska språket i skolan
I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 2 vänder sig motionärerna
mot den förra regeringens synsätt beträffande fristående
finskspråkiga skolor. Motionärerna framhåller, med anledning
av framväxten av fristående skolor för finskspråkiga elever,
att kommunerna måste ta sitt ansvar också för dessa elevers
språkliga och kunskapsmässiga utveckling. Skolan måste lyssna
på föräldrars och elevers önskemål och efter måttet av sin
förmåga söka uppfylla dem. Motionärerna vänder sig också mot
att den förra regeringens och riksdagens beslut om att kraftigt
minska resurserna för hemspråksundervisning påverkat
kommunernas möjligheter och intresse för att satsa på sådan
undervisning.
I motion 1994/95:Ub6 (c), i denna del, förordas flera
åtgärder på skolans område som kan bidra till att stärka det
finska språkets särställning i Sverige. I motionen framhålls
att modersmålet är en viktig del av människors identitet, och
därför är rätten till skolundervisning på det egna modersmålet
viktig. Motionärerna anser att det är viktigt att värna om de
fristående sverigefinska skolor som vuxit fram och att de
ekonomiska villkoren för dessa skolor tryggas. Möjligheterna
att välja finska som B-språk på gymnasienivå bör också
främjas, anser motionärerna. Om finska som B-språk inte erbjuds
på gymnasienivå minskar intresset att välja detta språk i
grundskolan.
Utskottet tar först upp frågan om undervisning i finska som
B-språk och som hemspråk och vill erinra om följande åtgärder
som på senare tid beslutats, bl.a. i syfte att stödja det
finska språkets ställning i Sverige.
Finskspråkiga elever har, i enlighet med bestämmelserna i
grundskoleförordningen (1994:1194) resp. gymnasieförordningen
(1992:394), rätt till undervisning i sitt modersmål, s.k.
hemspråksundervisning. I de fall det inte går att bilda grupper
med minst fem elever får kommunen avstå från att anordna
hemspråksundervisning. För tornedalsfinska, samiska eller
zigenska elever är kommunen emellertid alltid skyldig att
erbjuda sådana undervisning.
Rätten till hemspråksundervisning är, enligt nyligen införda
bestämmelser, begränsad till sju år. Elever har dock rätt till
undervisning under längre tid, om eleven har ett särskilt behov
av sådan undervisning. Från denna tidsbegränsning är bl.a.
elever med finska som hemspråk undantagna.
Utskottet har vid flera tillfällen understrukit vikten av att
invandrareleverna ges en kvalitativt god hemspråksundervisning
under hänvisning till att det är en tillgång för vårt land om
många av landets invånare har en naturlig tvåspråkighet.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning. Vid föregående
riksmöte föreslog utskottet en samlad översyn av
hemspråksundervisningen. Riksdagen begärde i enlighet med
utskottets förslag att regeringen skulle återkomma till
riksdagen med en redovisning i frågan (bet. 1993/94:UbU7, rskr.
208). Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet har
översynen ännu inte påbörjats.
Vad gäller valet av B-språk är en kommun, enligt 2 kap. 7 §
grundskoleförordningen, skyldig att anordna undervisning i
visst språk om minst fem elever vid den enskilda skolan väljer
språket och eleverna har möjlighet att i gymnasiet fortsätta
studierna av språket. Finska och samiska får erbjudas som
B-språk. Därvid gäller inte kraven på visst elevantal eller på
möjligheten att få fortsätta att läsa språket i gymnasiet. I
gymnasieskolan bygger undervisningen i B-språk på att eleverna
har studerat språket under minst två år i grundskolan.
Undervisning i gymnasieskolan i andra språk än franska och
tyska skall påbörjas om minst fem elever i kommunen vill läsa
språket (5 kap. 2 § gymnasieförordningen).
Utskottet vill påminna om att den av riksdagen nyligen
beslutade timplanen för grundskolan införs fr.o.m. läsåret
1995/96 (prop. 1992/93:220, bet. 1993/94:UbU1, rskr.
1993/94:82). Hemspråksundervisningen kommer då att ingå i
skolans språkprogram. Det innebär att hemspråksundervisning
kommer att kunna ges i stället för B-språk inom ramen för det
utrymme som B-språket har i timplanen. Hemspråksundervisningen
skall dessutom kunna ges på tid för elevens val eller utanför
timplanebunden tid. I gymnasieskolan kan hemspråksundervisning
enligt bestämmelserna i gymnasieförordningen läsas som
individuellt val, utökat program eller i stället för B-språk
eller C-språk.
Utskottet vill också peka på att Stockholms kommun, enligt
bestämmelserna i 2 kap. 3 § gymnasieförordningen, får anordna
finskspråkig utbildning på program. Denna utbildning skall vara
öppen för sökande från hela landet. Läsåret 1993/94 deltog dock
endast nio elever i utbildningen.
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning att
det finska språkets särställning bör beaktas på olika nivåer i
det svenska samhället och att språkets ställning på skolområdet
bör stärkas. Det är viktigt att finska elever i Sverige får
undervisning i skolan i sitt modersmål. Av skrivelsen och av
vad som redovisats ovan framgår att finskans ställning har
förbättrats inom skolväsendet. I samband med att en ny timplan
för grundskolan införs med början nästa läsår ges finska
språket en ytterligare stärkt ställning. Genom skrivelsen har
regeringen åter uppmärksammat finska språket och slagit fast
dess särställning i det svenska samhället. Åtgärder aviseras i
syfte att öka möjligheterna för skolhuvudmännen att anordna
finsk undervisning och stimulera dem därtill. Utskottet
förutsätter sålunda att såväl skolhuvudmännen som elever och
föräldrar skall få information om de möjligheter som finns till
undervisning i och på finska.
Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena anser
utskottet att något särskilt uttalande av riksdagen beträffande
undervisning i finska inte är påkallat, varför motion
1994/95:Ub6 i denna del avstyrks. Skrivelsen i denna del bör
läggas till handlingarna.
Vad gäller fristående finskspråkiga skolor vill utskottet
anföra följande.
Riksdagen har tidigare behandlat motioner med förslag att ge
det finska språket en starkare ställning. Utskottet behandlade
senast hösten 1992 (bet. 1992/93:UbU1 s. 18) förslag att på
olika sätt söka stärka finska språket i skolan och hänvisade då
bl.a. till de möjligheter som redan finns att anordna
finskspråkig undervisning i såväl det offentliga skolväsendet
som i fristående skolor.
Vad gäller förekomsten av fristående skolor för finskspråkiga
elever vill utskottet påminna om riksdagens beslut (prop.
1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357; prop. 1991/92:95, bet.
UbU22, rskr. 346) att kommunerna fr.o.m. verksamhetsåret
1992/93 skall fördela sina resurser för skolan till såväl
kommunala som fristående skolor på grundskolenivå på ett sådant
sätt att elever och föräldrar skall kunna välja skola i så stor
utsträckning som möjligt. Av rapporten från arbetsgruppen för
stärkande av det finska språkets ställning i Sverige framgår
att det under läsåret 1993/94 fanns fem fristående
sverigefinska skolor och att ytterligare sådana skolor
planeras.
Utskottet erinrar i sammanhanget om att riksdagen under
föregående riksmöte begärde av regeringen att frågan om elevers
och föräldrars inflytande i skolan skulle bli föremål för en
allsidig belysning genom en utredning (bet. 1993/94:UbU1 s. 35,
rskr. 82). Utskottet har erfarit att en särskild utredare inom
Utbildningsdepartementet har i uppdrag att göra en sådan
översyn. Arbetet beräknas vara avslutat vid utgången av år
1994.
Utskottet konstaterar att kommunerna har det yttersta
ansvaret för de finskspråkiga elevernas språkliga och
kunskapsmässiga utveckling. Kommunerna får sålunda inte
undandra sig ansvaret att anordna finskspråkig undervisning
eller undervisning i finska i form av hemspråk eller B-språk.
Utskottet instämmer i vad som anförts i motion 1994/95:Ub5
yrkande 2. En fristående skola är i vissa fall ett alternativ
till den undervisning som erbjuds i den kommunala skolan.
Kommunerna kan emellertid inte fritas från sitt ansvar genom
att hänvisa föräldrar och elever till möjligheten att starta
egna finskspråkiga skolor.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Ub5 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:Ub6, i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet ovan anfört om kommunernas ansvar för de
finskspråkiga elevernas språkliga och kunskapsmässiga
utveckling. Samtidigt bör regeringens skrivelse i denna del
läggas till handlingarna.
Enligt motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 2 behövs det inte
längre någon försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning
för finskspråkiga elever i grundskolan. I stället bör det
införas regler som anger under vilka omständigheter kommunerna
är skyldiga att anordna tvåspråkig undervisning för
finskspråkiga elever i hela grundskolan. Skolverket bör enligt
motionären få i uppdrag att utforma förslag till timplan för
sådan undervisning.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
I förordningen (SKOLFS 1991:25) om pedagogisk
utvecklingsverksamhet för finskspråkiga elever finns
bestämmelser om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning
på högstadiet. Skolverket beslutar om villkoren för och
omfattningen av verksamheten. Skolverket beslutar även om
särskilt statsbidrag för kostnader för genomförande av
verksamheten. Syftet med verksamheten är att genom ett
systematiskt utvecklings- och uppföljningsarbete med särskild
inriktning på kvalitetsfrågor i den tvåspråkiga undervisningen
utveckla metoder, modeller och material som främjar aktiv
tvåspråkighet och allsidig personlighetsutveckling.
Verksamheten bedrivs i totalt 18 kommuner.
På Skolverkets uppdrag utvärderas för närvarande denna
försöksverksamhet av Högskolan i Luleå. En första lägesrapport
har avlämnats, På väg mot aktiv tvåspråkighet, som är en
utvärdering av det pedagogiska klimatet i utvecklingsarbetet
för finskspråkiga elever i grundskolan i 18 kommuner.
Skolverket har givit ut en förkortad version av
forskningsrapporten (Skolverkets rapport nr 41). Av rapporterna
framgår bl.a. att verksamheten har varit framgångsrik. Konkreta
resultat som rapporteras från olika projekt talar t.ex. om
förändringar av elevers studieval i för eleverna positiv
riktning, ökad skrivlust hos elever och säkrare
språkbehandling, förstärkt tvåspråkighet samt bättre samverkan
med lärare. I rapporten pekas emellertid också på att det
finska språkets särställning inte finns klart uttalad i
kommunernas skolplaner. Utvärderingen fortsätter och Skolverket
planerar en slutrapport under år 1995.
Den i regeringsskrivelsen åberopade arbetsgruppen berör i sin
rapport denna försöksverksamhet och understryker vikten av att
försöksverksamhet får fortsätta att utvecklas och att man på
flera håll provar denna modell för att förbättra undervisningen
för finskspråkiga elever. Arbetsgruppen föreslår därför att
regeringen ger kommunerna rätt att inrätta tvåspråkiga klasser
för finskspråkiga elever i hela grundskolan och att regeringen
fastställer en ramtimplan härför.
Av skrivelsen framgår, som redan angetts, att regeringen har
för avsikt att införa en möjlighet att anordna en tvåspråkig
undervisning för finskspråkiga elever i hela grundskolan.
Utskottet ser positivt på den försöksverksamhet som i dag
bedrivs med tvåspråkig undervisning och noterar med
tillfredsställelse regeringens avsikt i vad gäller tvåspråkig
undervisning. Utskottet är däremot inte berett att redan nu
föreslå att en skyldighet införs för kommunerna att anordna
sådan undervisning, inte minst mot bakgrund av att det alltjämt
pågår en vetenskaplig utvärdering av verksamheten. Utskottet
utgår emellertid från att regeringen kommer att fastställa
timplan för den aktuella undervisningen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet och
föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse i nu berörd
del till handlingarna.
Radio- och TV-sändningar för de finskspråkiga i Sverige
Två motioner tar upp frågan om finskspråkig radio- och
TV-verksamhet.
I motion 1994/95:Ub4 (kds) yrkande 3 framhålls att regeringen
vid utformandet av ett nytt förslag till avtal mellan staten
och Sveriges Radio AB (SR) bör ålägga radioföretaget att införa
en finskspråkig fullservicekanal. Även i motion 1994/95:Ub5
(s) yrkande 3 anförs att det är viktigt att regeringen ålägger
SR att införa en finskspråkig kanal när den nya digitala
sändningstekniken är klar.
Arbetsgruppen konstaterar i sin rapport att de finskspråkiga
sändningarna i radio och TV, genom sin omfattning och med
hänsyn till de historiska banden mellan Finland och Sverige,
intar en särställning gentemot sändningar på andra invandrar-
och minoritetsspråk. Införandet av en finskspråkig
fullservicekanal i SR skulle enligt arbetsgruppen stärka det
finska språkets ställning i Sverige. Dels skulle en heltäckande
radioservice bättre betjäna lyssnarna, dels skulle det visa för
den svenska allmänheten att de finskspråkiga lyssnarna är en så
betydande del av den svenska befolkningen att de bedöms ha
behov av egen och omfattande radioservice. Av rapporten framgår
vidare att man inom SR för närvarande utreder möjligheterna att
starta en finskspråkig kanal. Ett sådant projekt skulle kunna
genomföras i samband med införandet av ny digital
sändningsteknik.
Regeringen anför i skrivelsen att projektet med en
finskspråkig fullservicekanal är intressant. Regeringen menar
att frågor om radio och TV för de finskspråkiga i Sverige kan
aktualiseras i samband med att nya avtal skall slutas mellan
staten och SR den 1 januari 1997.
Kulturutskottet har inkommit med ett yttrande över skrivelsen
i denna del jämte motionerna i fråga (bilaga till detta
betänkande).
Kulturutskottet pekar på att verksamheten vid SR bl.a.
regleras genom avtal mellan staten och programföretaget. Nu
gällande fyraåriga avtal, som träffades efter riksdagens beslut
våren 1992, löper ut den 31 december 1996 (prop. 1991/92:140,
bet. KrU28, rskr. 329). Kulturutskottet konstaterar att
införandet av den digitala tekniken DAB (Digital Audio
Broadcasting) kommer att medföra stora förändringar för radio-
och TV-sändningarna. Tekniken förväntas innebära såväl
betydligt fler frekvenser som bättre ljudkvalitet. Enligt
kulturutskottets mening är det naturligt att frågan om
införande av en finskspråkig radiokanal inom SR närmare
övervägs, när de ekonomiska och tekniska förutsättningarna
klarlagts. Detta bör kunna ske senast i samband med beredningen
av ett nytt avtal. Kulturutskottet anser dock inte att
riksdagen nu bör göra något uttalande i denna fråga utan
föreslår att utbildningsutskottet avstyrker de här aktuella
motionsyrkandena.
Utbildningsutskottet anser, mot bakgrund av de förhållanden
som beskrivits i de föregående, att riksdagen bör kunna utgå
från att regeringen kommer att bevaka de finskspråkiga
intressena då nya avtal skall slutas på radio- och TV-området.
Utbildningsutskottet anser därför att riksdagen bör avslå
motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 3 och 1994/95:Ub5 yrkande 3.
Skrivelsen i denna del bör läggas till handlingarna.
I motion 1994/95:Ub5 (s) yrkande 4 framhålls att det är
viktigt att förbättra finländska TV-sändningar i Sverige
genom att inom Nordiska rådet lösa föreliggande
upphovsrättsliga problem. Ett positivt resultat skulle, menar
motionärerna, få stor betydelse för det finska språkets
ställning i Sverige.
I skrivelsen omtalar regeringen att Nordiska ministerrådet,
som fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för en ökad
spridning av nordisk grannlands-TV, också arbetar för att lösa
upphovsrättsliga problem. Enligt regeringen kan ett positivt
resultat av detta arbete få stor betydelse för det finska
språkets ställning i Sverige.
Kulturutskottet framhåller i sitt yttrande, att ett ökat
nordiskt samarbete på TV-området enligt kulturutskottets
uppfattning skulle få stor betydelse såväl för finska språket
som för övriga berörda språk. En förutsättning för ett sådant
ökat samarbete är att de upphovsrättsliga ersättningsfrågorna
kan lösas. Resultatet av det pågående utredningsarbetet inom
Nordiska ministerrådet förväntas, enligt vad kulturutskottet
har inhämtat, föreligga i slutet av år 1994. Enligt
kulturutskottet bör riksdagen i avvaktan härpå inte vidta någon
åtgärd i den i motion 1994/95:Ub5 yrkande 4 upptagna frågan.
Vad särskilt gäller de upphovsrättsliga frågorna noterar
utbildningsutskottet att regeringen uppmärksammat och avser att
driva dessa frågor. Mot bakgrund härav, och av vad
kulturutskottet inhämtat om det pågående utredningsarbetet inom
Nordiska ministerrådet, anser utbildningsutskottet att
riksdagen skall avslå förevarande motionsyrkande och lägga
regeringens skrivelse i denna del till handlingarna.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse
om det finska språkets ställning i Sverige till handlingarna
även i den del den inte behandlats i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande Europarådskonventionen om regional- och
minoritetsspråk
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 1,
1994/95:Ub5 yrkande 1 och 1994/95:Ub6 i denna del lägger
regeringens skrivelse i motsvarande del till handlingarna,
2. beträffande undervisning i finska
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub6 i denna del
lägger regeringens skrivelse i motsvarande del till
handlingarna,
3. beträffande fristående finskspråkiga skolor
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ub5 yrkande 2
och med avslag på motion 1994/95:Ub6 i denna del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört och lägger
regeringens skrivelse i motsvarande del till handlingarna,
res. 1 (m, c, fp, kds)
4. beträffande tvåspråkig undervisning i grundskolan för
finskspråkiga elever
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub4 yrkande 2
lägger regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,
res. 2 (kds)
5. beträffande finskspråkig fullservicekanal
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Ub4 yrkande 3
och 1994/95:Ub5 yrkande 3 lägger regeringens skrivelse i denna
del till handlingarna,
6. beträffande TV-sändningar på finska
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ub5 yrkande 4
lägger regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,
7. beträffande finska språkets ställning i Sverige i
övrigt
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna
i den mån den inte behandlats under momenten ovan.
Stockholm den 1 december 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit:
Berit Löfstedt (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Eva Johansson (s),
Jan Björkman (s),
Rune Rydén (m),
Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Margitta Edgren (fp),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp) och
Inger Davidson (kds).

Reservationer

1. Fristående finskspråkiga skolor (mom. 3)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Andreas Carlgren (c), Ulf
Melin (m),  Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-Nordlund (m)
och Inger Davidson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "till
handlingarna." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1994/95:Ub6 i denna del, att det är angeläget att värna om de
fristående finskspråkiga skolor som nu vuxit fram i flera av
landets kommuner. Utskottet instämmer också i uppfattningen som
kommer till uttryck i regeringens skrivelse, nämligen att
möjligheten att starta och driva fristående finskspråkiga
skolor är en av de enskilt viktigaste insatserna för det finska
språkets utveckling. De ekonomiska villkoren för dessa skolor
måste därför enligt utskottets mening tryggas.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion
1994/95:Ub6 i denna del och med avslag på motion 1994/95:Ub5
yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
Skrivelsen i denna del bör läggas till handlingarna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
3. beträffande fristående finskspråkiga skolor
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub6 i denna del
och med avslag på motion 1994/95:Ub5 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lägger
regeringens skrivelse i denna del till handlingarna,
2. Tvåspråkig undervisning i grundskolan för finskspråkiga
elever (mom. 4)
Inger Davidson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8
börjar med "Utskottet ser" och slutar med "till handlingarna."
bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den försöksverksamhet med
tvåspråkig undervisning i grundskolan som hittills bedrivits
har utfallit väl.
Dessutom finns fungerande, väl dokumenterad tvåspråkig
undervisning i många länder. Ytterligare försök kan inte
tillföra kunskap som är väsentlig för att riksdagen skall kunna
fatta beslut. Därför bör det nu införas bestämmelser som anger
under vilka omständigheter kommunerna är skyldiga att anordna
tvåspråkig undervisning för finskspråkiga elever i hela
grundskolan. Skolverket bör få i uppdrag att utforma förslag
till timplan för sådan tvåspråkig undervisning i grundskolan.
Riksdagen bör med bifall till motion 1994/95:Ub4 yrkande 2
som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
anfört om skyldighet att anordna tvåspråkig undervisning för
finskspråkiga elever i hela grundskolan samt lägga skrivelsen i
berörd del till handlingarna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
4. beträffande tvåspråkig undervisning i grundskolan för
finskspråkiga elever
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ub4 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lägger skrivelsen i denna del till handlingarna,

Särskilt yttrande
Europarådskonventionen om regional- och minoritetsspråk
(mom. 1)
Andreas Carlgren (c) anför:
Jag ställer mig bakom vad utskottet har anfört om en
parlamentarisk beredning beträffande Europarådskonventionen om
regional- och minoritetsspråk. Men jag vill ändå markera min
mening att Sverige snarast möjligt skall ansluta sig till
konventionen.
Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU2y

Bilaga

Finska språkets ställning i Sverige


Till utbildningsutskottet
Utbildningsutskottet har den 25 oktober 1994 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens
skrivelse 1994/95:1 Finska språkets ställning i Sverige jämte
motionerna 1994/95:Ub4, 1994/95:Ub5 och 1994/95:Ub6.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över motionerna
1994/95:Ub4 yrkande 3 och 1994/95:Ub5 yrkandena 3 och 4.
Utskottet
I skrivelse 1994/95:1 lämnar regeringen en redogörelse för
sin bedömning och sina ställningstaganden i fråga om det finska
språkets ställning i Sverige. Olika anordningar som finns
främst inom utbildnings- och kulturområdet och vars syfte är
att stödja det finska språket och den sverigefinska kulturens
fortlevnad redovisas. Regeringens ställningstagande innebär att
det finska språkets särställning i det svenska samhället slås
fast. Regeringen anser att denna särställning bör beaktas på
olika nivåer och områden i det svenska samhället.
I skrivelsen anförs att en idégrupp inom Sveriges Radio AB
föreslagit att en finskspråkig fullservicekanal skall införas,
något som skulle kunna förverkligas i samband med införandet av
ny digital sändningsteknik. Regeringen som finner denna tanke
intressant anför att frågor om radio och TV för de
finskspråkiga  i Sverige också kan aktualiseras i samband med
att nya avtal skall slutas inför den 1 januari 1997.
Vidare redovisas i skrivelsen att den digitala tekniken ökar
möjligheterna till sändningar av television och kan förbättra
möjligheterna att sprida grannlands-TV, däribland finländska
kanaler. Nordiska ministerrådet arbetar för att lösa
upphovsrättsliga problem. Enligt regeringen kan ett positivt
resultat som frukt av detta arbete få stor betydelse för det
finska språkets ställning. Regeringen avser att driva denna
fråga.
Kulturutskottet har vid olika tillfällen framhållit att den
finskspråkiga gruppen intar en särställning bland de språkliga
minoriteterna i Sverige. Denna särställning har sin grund dels
i de historiska banden mellan Sverige och Finland, dels i
gruppens storlek (se bl.a. bet. 1991/92:KrU28 s. 28). Utskottet
har också vid ett flertal tillfällen behandlat frågor som rör
den tornedalsfinska befolkningen i Sverige och därvid uttalat
att det är angeläget att de ansträngningar som görs för att
bevara kulturen och språket i Tornedalen får ett aktivt stöd
från ansvariga myndigheter (se bl.a. bet. 1993/94:KrU6 s. 7).
Utskottet intar alltjämt samma ståndpunkt i dessa frågor och
delar således regeringens syn att det finska språkets
särställning bör beaktas på olika nivåer och områden i det
svenska samhället.
I två motionsyrkanden tas frågan om införande av en finsk
radiokanal upp. Motionärerna bakom motion Ub5 (s) anser att
Sveriges Radio AB (SR) bör åläggas att införa en finskspråkig
kanal när den nya sändningstekniken är klar och då ett nytt
avtal skall träda i kraft år 1997 (yrkande 3). Liknande krav
framställs i yrkande 3 i motion Ub4 (kds).
Verksamheten vid SR regleras bl.a. genom avtal mellan staten
och programföretaget. Nu gällande fyraåriga avtal, som
träffades efter riksdagens beslut våren 1992, avser perioden
den 1 januari 1993--31 december 1996 (prop. 1991/92:140, bet.
1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329). Enligt avtalet skall SR
sända ljudradioprogram i fyra rikstäckande kanaler, varav en
kanal även skall ha regional täckning, samt tilläggstjänster i
den utsträckning som behövs för programverksamheten. SR får
inte ta flera frekvenser i FM-bandet i anspråk för sina
sändningar än dem som Sveriges Riksradio AB och Sveriges
Lokalradio AB använde under huvuddelen av år 1992 (5 §
avtalet).
SR har nyligen i en skrivelse till Kulturdepartementet
uttryckt en önskan om att snarast få ta den nya tekniken i
reguljärt bruk. I skrivelsen nämns att de praktiska och
ekonomiska förutsättningarna för en finsk radiokanal för
närvarande utreds inom SR. SR:s styrelse kommer att besluta i
frågan inom några månader. Handlingsberedskap finns för att med
digital radioteknik starta en särskild finsk kanal med avsevärt
större utbud än vad som kan erbjudas inom ramen för dagens
frekvenstillgång. En sådan utökning bygger bl.a. på ett utbyte
av program med det finska radioföretaget Oy Yleisradio Ab
(YLE). Den finska kanalen kan för SR:s del med nu kända
förutsättningar starta 6--8 månader efter besked om
erforderliga sändare.
Kulturutskottet konstaterar att införandet av den digitala
radiotekniken DAB (Digital Audio Broadcasting) kommer att
medföra stora förändringar för radio- och TV-sändningarna.
Tekniken förväntas innebära bl.a. en bättre frekvensekonomi med
tillgång till betydligt fler frekvenser än i dag. Vidare kommer
brus och störningar som kan förekomma i dagens sändningar att
elimineras.
När de tekniska och ekonomiska förutsättningarna klarlagts är
det enligt kulturutskottets mening naturligt att frågan om
införande av en finskspråkig radiokanal inom SR närmare
övervägs. Detta bör kunna ske senast i samband med beredningen
av ett nytt avtal mellan staten och SR. Utskottet anser sig
kunna förutsätta att så sker. Riksdagen bör dock inte nu göra
något uttalande i denna fråga. Utbildningsutskottet bör med
hänvisning till det anförda avstyrka de här aktuella
motionsyrkandena.
Motionärerna bakom motion Ub5 (s) anser att det är viktigt
att förbättra finska TV-sändningar i Sverige genom att inom
Nordiska rådet lösa upphovsrättsliga problem. Ett positivt
resultat skulle -- menar motionärerna -- få stor betydelse för
det finska språkets ställning i Sverige (yrkande 4).
Utskottet vill inledningsvis erinra om det utbyte av
TV-sändningar mellan Sverige och Finland som äger rum sedan år
1986 och som innebär att finländska TV-program kan
tillhandahållas dels via marksändningar över
Storstockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät i 24 orter i
landet där kabelmottagning är möjlig. Medel för de tekniska och
upphovsrättsliga kostnaderna anvisas över elfte huvudtiteln,
anslaget Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland.
Inom Nordiska rådet har frågan om upphovsrättslig ersättning
vid distribution av TV-program behandlats. Ett förslag,
innebärande att rundradiobolagen skulle erlägga upphovsrättslig
ersättning även för de sändningar som förmedlas till övriga
nordiska länder, avvisades av Nordiska rådets kulturutskott år
1992 bl.a. med hänvisning till det orättvisa i att hela den
potentiella TV-publiken skulle tvingas betala upphovsrättsliga
kostnader för program som endast ses av en begränsad del av
TV-tittarna. Ersättningar till de konstnärligt verksammma samt
till öviga rättighetshavare borde, menade utskottet, vara
direkt relaterade till det faktiska utnyttjandet av deras
insatser (Nordiska rådets rådsförhandlingar från 40:e sessionen
1992).
Frågan om nordiskt TV-samarbete behandlades även våren 1994
av Nordiska rådets kulturutskott. Utskottet uttalade då att det
hade stora förväntningar på ökad grannlandsspridning och
produktionssamarbete på TV-området inom det nordiska
kultursamarbetets ram. Utskottet menade att de höga
upphovsrättsliga kostnaderna inom Norden utgör ett direkt
hinder för nordiskt TV-samarbete. Problemet borde lösas
snarast. Vidare framhölls att det nordiska språksamarbetet är
enastående i världen men att den nordiska språkpolitiken borde
få en ännu klarare inriktning och större genomslagskraft.
Målsättningen med det nordiska språksamarbetet måste bl.a. vara
att öka förståelsen mellan de skandinaviska språken. Detta
måste ses i samband med andra samarbetsområden, bl.a. ett
kraftigt ökat nordiskt TV-samarbete (Nordiska rådets
rådsförhandlingar från 44:e sessionen 1994).
Nordiska ministerrådet har fått i uppdrag att utreda
förutsättningarna för en ökad spridning av nordisk
grannlands-TV och ett ökat samarbete mellan TV-bolagen. Även
rättighetsfrågorna berörs i detta sammanhang.
Enligt kulturutskottets uppfattning skulle ett ökat nordiskt
samarbete på TV-området få stor betydelse såväl för finska
språket som för övriga berörda språk. En förutsättning för ett
sådant ökat samarbete är att de upphovsrättsliga frågorna kan
lösas. Resultatet av det pågående utredningsarbetet inom
Nordiska ministerrådet förväntas -- enligt  vad kulturutskottet
har inhämtat -- föreligga i slutet av år 1994. Enligt
kulturutskottet bör riksdagen i avvaktan härpå inte vidta någon
åtgärd i den i motionsyrkandet upptagna frågan. Motionsyrkandet
bör därför inte föranleda någon åtgärd av riksdagen (Ub5
yrkande 4).
Stockholm den 15 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Stig
Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),
Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark
(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan
Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik
Söderqvist (s) och Andreas Carlgren (c).