I betänkandet behandlar utskottet nio motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 1994. De rör studentrepresentationen
i högskolans beslutande organ, universitets- och
högskolebiblioteken, tillsättning av akademiska tjänster, vissa
frågor om forskning samt den sociala snedrekryteringen till
högre studier.
Utskottet avstyrker samtliga yrkanden.
Motionerna
1993/94:Ub617 av Elisabeth Persson och Björn Samuelson (v)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet för att motverka
social snedrekrytering till högskolor och universitet.
1993/94:Ub715 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en parlamentariskt sammansatt
beredning med uppgift att lägga fram förslag i syfte att
motverka snedrekryteringen till högre studier,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrade regler för
studeranderepresentationen i högskolans beslutande organ,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de studerandes tillgång till
bibliotekens samlingar på lika villkor.
1993/94:Ub722 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm
(c) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
universitetslärarnas möjligheter till forskning parallellt med
undervisning.
1993/94:Ub727 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av reglerna för
hur vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättningar av
högre akademiska tjänster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
överklagandeproceduren vid tillsättningen av akademiska
tjänster.
1993/94:Ub903 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett helhetsgrepp på den
sociala snedrekryteringen till högskolan.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa upp och utvärdera
högskolornas sektorsövergripande forskning.
Utskottet
Utskottet behandlar i det följande nio motionsyrkanden om
högskola och forskning vilka alla väcktes under den allmänna
motionstiden vid riksmötet 1993/94.
Studentrepresentation
Reglerna om studentrepresentationen i högskolans beslutande
organ måste ändras, hävdas det i motion 1993/94:Ub715 (s)
yrkande 18. Studenternas möjligheter till inflytande har
försämrats genom 1993 års högskolereform. Enligt motionärerna
skall minst två företrädare för studenterna ha rätt att ingå i
högskolans styrelse. I de särskilda organen för
grundutbildningen skall lärarna och studenterna utgöra minst en
tredjedel var. Vidare bör minst en tredjedel av
fakultetsnämnderna utses av de studenter och forskarstudenter
som är berörda.
Enligt 2 kap. 4--6 §§ högskolelagen (1992:1434) har studenter
vid högskolan rätt att vara representerade i styrelsen och i
sådana organ som svarar för grundutbildningen. Vidare har
studenterna vid de högskolor där fakulteten skall verka rätt
att vara representerade i fakultetsnämnderna. Högskoleorganens
storlek liksom formerna för utseendet av ledamöterna eller
antalet lärar- och studeranderepresentanter som har rätt att
ingå i dessa anges inte i lagen. Det ankommer på regeringen att
besluta härom. Enligt 2 kap. 7 § högskoleförordningen
(1993:100) bestämmer regeringen särskilt för varje högskola hur
många ledamöter som skall representera lärarna och studenterna
i högskolans styrelse. Beträffande fakultetsnämnderna gäller
att flertalet ledamöter skall vara vetenskapligt kompetenta
lärare inom fakulteten. Även i de särskilda organen för
grundutbildning skall flertalet vara lärare vid högskolan. I
övrigt saknas särskilda regler för hur beslutsorganen skall
vara sammansatta.
Riksdagens beslut hösten 1992 om en högskolereform (prop.
1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103) innebar en väsentlig
avreglering på högskoleområdet som även omfattade
bestämmelserna om studentrepresentationen i olika
högskoleorgan. Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig
utskottsmajoriteten till regeringens förslag att bara lagfästa
studenternas rätt att ingå i alla beslutsorgan som behandlar
utbildningsfrågor. Riksdagen antog den dåvarande regeringens
förslag beträffande institutionell organisation och
sammansättning och avslog samtidigt två motionsyrkanden som
överensstämmer med förevarande motion (bet. 1992/93:UbU3 s.
43--44, rskr. 103).
Högskolelagen från 1977, som gällde före 1993 års
universitets- och högskolereform, var mer detaljrik. I den
föreskrevs bl.a. att två företrädare för de studerande hade
rätt att ingå i högskolestyrelsen. Samtidigt bemyndigades
regeringen föreskriva om ytterligare studentföreträdare. Av
1977 års högskolelag framgick också att studentföreträdare hade
rätt att ingå även i andra högskoleorgan. Bestämmelser om
antalet sådana ledamöter återfanns emellertid inte i lag utan i
den då gällande högskoleförordningen. Precis som i dag byggde
studenternas deltagande i olika högskoleorgan på frivillighet.
Det pågår för närvarande en uppföljning av 1993 års
universitets- och högskolereform (dir. 1993:143). Av direktiven
framgår bl.a. att utredaren särskilt skall belysa hur
studentinflytandet i olika organ utvecklats. Av en första
lägesrapport från utredningen, avlämnad i oktober 1994, framgår
att utredningen inledningsvis kommer att kartlägga bl.a.
organisations- och ledningsfrågor samt inflytande från lärare
och studenter. En första delrapport skall enligt
utredningsdirektiven presenteras under hösten 1994.
Slutredovisning är beräknad till den 1 mars 1996.
Frågan om studentinflytandet berördes av den särskilda
utredaren för avveckling av kårobligatoriet som tillsattes för
genomförande av riksdagens beslut våren 1993 att avskaffa
kårobligatoriet. Utredningen redovisade i betänkandet
Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer
och nationer (SOU 1994:47) bl.a. förslag till formerna för
studentrepresentation i olika beslutsorgan inom universitet och
högskolor. Den tidigare i höst tillträdda regeringen har helt
nyligen till riksdagen avlämnat en proposition om bibehållet
kårobligatorium (prop. 1994/95:96).
Utskottet har erfarit att regeringen avser att ändra
högskoleförordningen i syfte att stärka studenternas inflytande
och representation i högskolornas beslutande organ. Med
hänvisning härtill och till den uppföljning av högskolereformen
som för närvarande pågår anser utskottet att riksdagen bör
avvakta de initiativ som regeringen kan komma att ta i den
fråga som motionärerna aktualiserat. Motion 1993/94:Ub715
yrkande 18 avstyrks därmed.
Universitets- och högskolebiblioteken
I motion 1993/94:Ub715 (s) yrkande 19 begärs ett
tillkännagivande om att alla studenter, oberoende av studieort,
skall ha tillgång till bibliotekens samlingar på lika villkor.
Universitets- och högskolebiblioteken, vars samlingar byggts
upp med statliga medel, bör stå till studenternas förfogande på
lika villkor, heter det i motionen. Principerna för samarbete
mellan universitets- och högskolebiblioteken måste utformas så
att de mindre och medelstora högskolorna och deras studenter
inte missgynnas, t.ex. med fjärrlåneavgifter.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
Enligt 3 kap. 8 § högskoleförordningen skall det finnas
tillgång till bibliotek vid alla högskolor. En högskola skall
inrätta ett bibliotek eller på annat sätt sörja för
biblioteksservicen. Det föreskrivs också att
högskolebiblioteket inom de områden som anknyter till
utbildning och forskning vid högskolan skall svara för
biblioteksservice inom högskolan och i samverkan med landets
biblioteksväsen i övrigt ge biblioteksservice.
Vad gäller den nu aktuella frågan om avgift för boklån vill
utskottet fästa uppmärksamheten på att Kungliga bibliotekets
sekretariat för nationell planering och samordning, BIBSAM,
bl.a. har till uppgift att utfärda rekommendationer för
avgiftsbeläggning av bibliotekstjänster inom sitt
verksamhetsområde, dvs. statligt finansierade
forskningsbibliotek och informationscentraler. Av BIBSAM:s nu
gällande riktlinjer framgår att fjärrlån av böcker är en s.k.
bastjänst som skall levereras till samtliga beställare
kostnadsfritt. Ett bibliotek skall alltså avgiftsfritt kunna
låna in litteratur från ett statligt forskningsbibliotek.
Däremot får leveranser av artikelkopior avgiftsbeläggas. Efter
1993 års universitets- och högskolereform fann BIBSAM anledning
att se över sina riktlinjer beträffande avgiftsbeläggning av
fjärrlån. Översikten redovisades i promemorian Avgifter för
fjärrlån: PM angående förändring av BIBSAM:s riktlinjer för
avgiftsbeläggning (1993-06-22). Förslaget innebär att de
statliga forskningsbiblioteken skall ges möjlighet att ta ut en
avgift av det beställande biblioteket för fjärrutlåning av
originaldokument. Debitering skall endast ske mellan
biblioteken. Den enskilde låntagaren skall, enligt promemorian,
inte betala för att få tillgång till originaldokument som inte
finns tillgängliga vid det lokala högskolebiblioteket. De nya
riktlinjerna planeras träda i kraft i januari 1995.
Universitets- och högskolebiblioteken finansieras inom ramen
för de medel som respektive universitet och högskola
disponerar. Möjlighet för högskolorna att dessutom ta ut
avgifter för varor och tjänster regleras i avgiftsförordningen
(1992:191). Enligt bestämmelserna skall full kostnadstäckning
eftersträvas.
Utskottet vill understryka att all högskoleutbildning skall
bedrivas på hög och likvärdig nivå oavsett studieort. Utskottet
har förståelse för motionärernas uppfattning att det borde vara
en självklarhet att alla studenter, oberoende av var de väljer
att studera, har lika god biblioteksservice. Som redan framgått
skall högskolebiblioteken enligt högskoleförordningen, förutom
att betjäna den egna högskolan, även stå till tjänst med
fjärrlån och annan service inom den egna regionen och landet i
övrigt. Den tekniska utvecklingen av datoriserade system för
lagring och överföring av information har medfört att man kan
lokalisera var litteratur är tillgänglig på ett sätt som inte
var möjligt tidigare. Utskottet har erfarit att verksamheten
med beställning via fjärrlån ökat konstant under senare år,
framför allt utlåningen från forskningsbiblioteken vid
universiteten och de stora högskolorna. Utskottet inser att
verksamheten med fjärrlån är betydelsefull, inte minst för de
mindre och medelstora högskolorna. Å andra sidan medför
verksamheten naturligtvis en ökad belastning på universitets-
och forskningsbiblioteken. Utskottet vill dock betona att det
ankommer på högskolemyndigheterna själva att utforma samarbetet
på biblioteksområdet så ändamålsenligt som möjligt.
Införande av fjärrlåneavgifter kan innebära att de mindre och
medelstora högskolorna i högre grad än universiteten och de
stora högskolorna åsamkas extra kostnader. En sådan fördyring
riskerar att på olika sätt drabba studenterna, t.ex. genom
inskränkningar i verksamheten. Utskottet utgår från att detta
beaktas vid överväganden om avgifter. Vidare förutsätter
utskottet att eventuella fjärrlåneavgifter inte skall direkt
drabba låntagarna, dvs. studenter och forskare, i form av
låneavgift.
Utskottet utgår slutligen från att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen vid mindre och medelstora högskolor i nu
berört hänseende. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
bifall till motion 1993/94:Ub715 yrkande 19.
Tillsättning av tjänster
En översyn bör göras av reglerna för hur vetenskapliga
meriter skall värderas vid tillsättning av högre akademiska
tjänster, hävdas det i motion 1993/94:Ub727 (s) (yrkande 1).
Motionärerna efterlyser så objektiva sakkunniga som möjligt. I
samma motion (yrkande 2) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av en översyn av överklagandeproceduren
vid tillsättning av denna typ av tjänster. Vid ett
överklagande, särskilt av professorstillsättning, bör nya
sakkunniga utses för att säkra en förnyad bedömning.
Utskottet erinrar inledningsvis om att proceduren vid
tillsättning av professorstjänster och flertalet övriga
lärartjänster är utförligt författningsreglerad. Vid
tillsättning av statligt reglerade anställningar skall avseende
endast fästas vid sakliga grunder såsom förtjänst och
skicklighet, varvid skickligheten skall sättas främst.
Jämställdhetsintresset betraktas då som en ytterligare saklig
grund. Förfarandet vid tillsättning av akademiska tjänster
avviker dock i flera avseenden från vad som gäller för andra
statliga tjänster genom fler detaljföreskrifter.
I korthet gäller följande (här bortses från tjänst för
konstnärlig verksamhet). För behörighet till tjänst som
professor krävs enligt 3 kap. 2 § högskolelagen bl.a.
vetenskaplig skicklighet. För tjänst som lektor och
forskarassistent uppställer regelverket likaså krav på
vetenskaplig kompetens. Tjänsteförslagsnämnder handlägger
ärenden om förslag till tjänst som professor och lektor. I en
tjänsteförslagsnämnd skall det enligt 6 kap. 2 och 3 §§
högskoleförordningen ingå tre sakkunniga vid
professorstillsättning och två sakkunniga vid tillsättning av
lektorat. Före 1993 års högskolereform utsågs bara en sakkunnig
vid lektorstillsättning. Vid professorstillsättning får endast
en av de sakkunniga tillhöra den fakultet som tjänstens
innehavare skall tillhöra. Denna skärpning av bestämmelserna
infördes den 1 juli 1990. De sakkunniga som utses för det
särskilda ärendet, skall avge utlåtanden om sökandes
skicklighet. Även då tjänst som forskarassistent tillsätts,
skall yttrande numera inhämtas från en person som är särskilt
förtrogen med tjänstens ämne.
Både frågan om värdering av meriter vid tjänstetillsättning
och frågan om objektiva sakkunniga togs upp i samband med
översynen av proceduren vid tillsättning av professorstjänster
i betänkandet Professorstillsättning (SOU 1989:30). I
betänkandet påpekades att omständigheterna vid handläggningen
av akademiska befordringsärenden är egenartade bl.a. däri att
de personer som kan komma i fråga för sakkunniguppdrag stundom
måste rekryteras ur en synnerligen begränsad krets.
Förhållandet måste, menade utredningen, anses förutsatt i
högskoleförfattningarna. En sträng bedömning av vad som
konstituerar jäv skulle kunna leda till avsevärda svårigheter
att rekrytera erforderligt antal sakkunniga. Utredningen
underströk det angelägna i att man, så långt det över huvud
taget är möjligt, undviker att utse personer mot vilka
jävsinvändning med något fog kan komma att riktas. Dessa
svårigheter borde enligt utredningens mening kunna bemästras
genom en rimlig tolkning av förvaltningslagens jävsregler.
Lärartjänsterna, inkl. tjänst som professor, tillsätts av
rektor. Tillsättningsbeslutet får, enligt 13 kap. 2 §
högskoleförordningen, överklagas till Överklagandenämnden för
högskolan. Vid ett överklagande anmodas det organ inom
högskolan som avgett förslag till innehavare av tjänsten att
yttra sig, eventuellt efter hörande av de sakkunniga som
anlitats i ärendet.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande en
förstudie om värdering av kvinnliga sökandes meriter vid
tillsättning av högre lärartjänster vid universitet och
högskolor. Utredningen initierades av den s.k. JÄST-gruppen och
medel anvisades av Utbildningsdepartementet till Linköpings
universitet som gav uppdraget till professor Ulla Riis.
Förstudien skall utföras under budgetåret 1994/95 och
rapporteras till rektor senast den 16 juni 1995. Den skall
belysa:
Har kvinnors meriter värderats på annat sätt än mäns i fall
då såväl kvinnor som män funnits bland de sökande?
I vilken utsträckning har jämställdhetslagen och kap. 7 i
medbestämmandeavtalet för det statliga arbetstagarområdet
tillämpats vid tillsättning av sådana tjänster för vilka
doktorsexamen är ett krav?
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
tillsättningsförfarandet när det gäller akademiska tjänster
skall ske med omsorg och med iakttagande av opartiskhet och
saklighet. Värderingen av den vetenskapliga och pedagogiska
skickligheten är ytterst viktig för hela proceduren. Det är
sålunda en grannlaga uppgift att utse sakkunniga. En
åtstramning beträffande sakkunnigförfarandet har, som ovan
angetts, skett under senare år inte minst i syfte att begränsa
det lokala inflytandet. Rekryteringsförfarandet är sammantaget,
enligt utskottets mening, förhållandevis noggrant reglerat.
Utskottet förutsätter att högskolemyndigheterna genomför
anställningsproceduren på ett sådant sätt att rättssäkerheten
och kraven på prövning av de sökande i enlighet med uppställda
regler -- jämställdhetsaspekten inräknad -- beaktas. Det
befintliga överklagandeinstitutet fyller härvid en viktig
funktion i syfte att tillgodose att statsmakternas ansvar för
rättssäkerheten inte eftersätts vid tillsättning av akademiska
tjänster.
Mot bakgrund av de nu redovisade förhållandena och vad
utskottet anfört föreligger det för närvarande enligt
utskottets bedömning inte något behov av att tillmötesgå
motionärernas begäran om översyn av reglerna för hur
vetenskapliga meriter skall värderas vid tillsättning av högre
akademiska tjänster eller av överklagandeproceduren vid sådana
tillsättningar. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår
motion 1993/94:Ub727.
Vissa frågor om forskning
Det är enligt motion 1993/94:Ub722 (c) yrkande 3 angeläget
att universitets- och högskolelärarna, under professorsnivån,
ges ökade möjligheter att forska parallellt med
undervisningen. Regeringen bör därför låta utreda
förutsättningarna härför. Fler behöver rekryteras till
forskarutbildningen och förutsättningarna för att fortsätta med
forskarutbildning måste vara lika goda vid högskolor som vid
universitet. Det är färre, anförs det i motionen, som går
vidare till forskarutbildning från de mindre och medelstora
högskolorna än från universiteten. Enligt motionärerna måste
incitamenten till forskarkarriär förbättras.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
Enligt den allmänna bestämmelsen om innehållet i
lärartjänster i 3 kap. 1 § högskolelagen får i lärares tjänst
ingå utbildning, forskning eller konstnärligt utvecklingsarbete
samt administrativa uppgifter. Enligt 4 kap. 6 §
högskoleförordningen beslutar högskolan i vilken omfattning
lektorer och adjunkter skall bedriva eller medverka i forskning
inom ramen för tjänsten. Beträffande forskarassistenter
föreskrivs att dessa i huvudsak skall bedriva forskning.
Utskottet konstaterar att det råder en stor lokal frihet vad
gäller lärares möjlighet att forska inom ramen för
lärartjänsten. Högskolan bestämmer hur stor del av tjänsten en
lärare skall ägna åt forskning. Möjlighet finns sålunda att
t.ex. besluta att en lärare under en viss period uteslutande
skall ägna sig åt forskning och därmed inte ha någon
undervisningsskyldighet. Endast den övre gränsen för
undervisningsskyldighet har reglerats genom avtal. Enligt
gällande avtal för tjänster inom högskolan m.m. (ATH) får t.ex.
lektorer åläggas att fullgöra lektionsundervisning högst 400
timmar per läsår och adjunkter högst 630 timmar. Någon undre
gräns för forskningsutrymmet har dock inte uttryckts i avtalet.
Universitet och högskolor har i dag själva det huvudsakliga
ansvaret för sin personal- och rekryteringspolitik. Efter
universitets- och högskolereformen 1993 bestämmer varje
universitet och högskola vilka lärartjänster, inkl.
professurer, som skall finnas vid lärosätet. I en rapport som
nyligen avlämnats behandlas lärarsituationen vid de statliga
universiteten och högskolorna, Lärarkåren vid universitet och
högskolor under 1900-talet (Ds 1994:79). Av rapporten framgår
bl.a. att det finns en inofficiell karriärstege med stegen
doktorand, forskarassistent, högskolelektor och professor.
Antalet professorer, högskolelektorer och forskarassistenter
har vuxit kontinuerligt och mycket talar för att
"doktorstätheten" i lärarkåren ökat de senaste 5--10 åren. I
rapporten konstateras att andelen adjunkter har minskat. Det
framhålls också att behovet av lärare med doktorsexamen
förväntas öka på grund av utbyggnaden av forskningen med hjälp
av ökade forskningsresurser. I rapporten konstateras dessutom
utifrån SCB:s statistik att antalet forskarassistenter
fördubblats under perioden 1984--1992, vilket bl.a. förklaras
av de extra satsningar på sådana tjänster som gjordes i samband
med 1987 års forskningspolitiska beslut.
Finansieringen är naturligvis av central betydelse för
möjligheten för lärare att bedriva forskning. Utskottet erinrar
om att forskarutbildade lärare har möjlighet att få del av den
s.k. rörliga resursen inom fakultetsanslagen. Den rörliga
resursen är till för att bereda lektorer och adjunkter, som har
avlagt doktorsexamen, tillfälle att bedriva forskning (prop.
1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Den används för att
finansiera såväl längre sammanhållna arbetsperioder för
forskning som kortare insatser av karaktären
kompetensuppehållande forskning. Vilka medel och hur stora
belopp som skall avsättas som rörlig resurs beslutas av
styrelsen för det universitet eller den högskola till vilken
fakulteten är knuten. I sak bereds frågan om vilka lärare som
skall få medel ur den rörliga resursen av resp. fakultetsnämnd.
Fakultetsnämnderna har ansvar för att god forskarutbildning och
forskning bedrivs inom hela deras respektive verksamhetsområde.
I samband med utskottets behandling av regeringens förslag till
ny högskolelag m.m. (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103)
förordade utskottet beträffande hanteringen av denna resurs att
det inom varje fakultetsanslag genom statsmaktsbeslut avsätts
en viss minsta andel för lärare från mindre och medelstora
högskolor. Av regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 avseende
anslag till universitet och högskolor m.m. framgår att inom den
rörliga resursen under varje fakultetsanslag skall avsättas en
andel för lärare från mindre och medelstora högskolor. Denna
andel skall minst vara proportionell mot antalet disputerade
lärare inom fakultetens ansvarsområde. Riksdagen beslutade
under våren 1993 om ytterligare medel till forskningsstödjande
åtgärder för de mindre och medelstora högskolorna för att skapa
bättre förutsättningar för dessa högskolor att initiera och
stödja forskningsprojekt (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr.
388).
Utskottet vill i sammanhanget peka på att en lektor som har
visat särskild skicklighet får av högskolan, inom ramen för sin
tjänst som lektor, ges ställning som biträdande professor.
Vidare kan regeringen ge en person professors namn.
Vid behandlingen av den forskningspolitiska propositionen
våren 1990 (bet. 1989/90:UbU25 s. 72) instämde utskottet i den
dåvarande regeringens uppfattning att det måste vara de lokala
högskoleorganen som svarar för fördelning av arbetsuppgifter
och arbetsledning. Några centrala föreskrifter borde därför
enligt utskottets mening inte utfärdas. Någon utredning i
enlighet med motionsyrkandet anser utskottet inte nu vara
påkallad, varför yrkandet avstyrks.
Enligt motion 1993/94:A815 (c) yrkande 34 bör en uppföljning
och utvärdering snarast genomföras av hur medel fördelas av
högskolan till sektorsövergripande forskning. Forskning
inom områden som kvinnors arbetsliv, hälsa och roll i samhället
är ofta svåra att hänföra till specifika sektorer. Därför,
hävdas det i motionen, är det viktigt att sektorsövergripande
forskning får tillräckliga resurser. Speciellt centra för
kvinno- och jämställdhetsforskningen måste ges fortsatt stöd.
Utskottet erinrar om att den områdesorienterade forskningen,
den s.k. sektorsforskningen, stöds av en stor mängd
forskningsfinansierande organ och myndigheter under de olika
departementen. Varje samhällssektor har därmed ansvar för att
bedöma, formulera, initiera och finansiera sina egna
forsknings- och utvecklingsbehov. I samband med behandlingen av
forskningspropositionen för perioden 1990/91--1992/93
instämde utskottet i regeringens uppfattning att de sektoriella
intressena i första hand bör tillgodoses genom samspel mellan
forskare och sektorsintressen utan regeringens närmare
inblandning. Regeringen eller organ som är knutna till
departementen borde därför, enligt utskottets mening, inte ha
till uppgift att fördela medel till forskare (bet.
1989/90:UbU25 s. 59).
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till att den dåvarande
regeringen våren 1994 tillsatte en särskild utredare med
uppgift att genomföra en översyn av forskningsråden (dir.
1994:79). Av direktiven framgår att utredaren bl.a. skall
belysa i vilken utsträckning forskningsråden främjar
utvecklingen av gränsöverskridande forskning och lämna förslag
till hur denna utveckling kan förstärkas. Utredningsarbetet
skall vara avslutat senast den 15 november 1995.
Utskottet erinrar vidare om att statsmakterna i olika
sammanhang har understrukit vikten av kvinno- och
jämställdhetsforskning och uttalat sitt stöd härför. I
forskningspropositionerna som lagts fram under 1980- och
90-talen har kvinno- och jämställdhetsforskningen varit ett av
de prioriterade områdena. I samband med behandlingen av den
senaste forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170,
bet. UbU15, rskr. 388) framhöll utskottet att det är
synnerligen angeläget att jämställdhetsarbetet på
forskningsområdet intensifieras genom olika insatser. Utskottet
underströk att de fora och centra för kvinnliga forskare som
finns vid universitet och högskolor är av stort värde för
kvinno- och jämställdhetsforskningen och att det är angeläget
att verksamheten utvecklas. Utskottet, som står fast vid sin
tidigare uppfattning i frågan, instämmer sålunda i syftet med
motionen, nämligen att kvinno- och jämställdhetsforskningen bör
främjas. Det finns skäl att i detta sammanhang peka på
verksamheten vid Forskningsrådsnämnden (FRN), som bl.a. har
till uppgift att främja kvinno- och jämställdhetsforskningen.
Årligen fördelas ca 11 miljoner kronor för ifrågavarande
forskning. I sin fördjupade anslagsframställning för
1993/94--1995/96 har FRN beskrivit kvinno- och
jämställdhetsforskningens utveckling under senare år.
Utskottet anser att det ankommer på berörda myndigheter och
organ att göra erforderliga forskningsprioriteringar och
ansvara för medelstilldelningen. Utskottet förutsätter dock att
regeringen inför kommande forskningsproposition noga följer
utvecklingen när det gäller kvinno- och
jämställdhetsforskningen. Något uttalande av riksdagen om
särskild uppföljning och utvärdering av högskolornas
sektorsövergripande forskning, finner utskottet inte påkallat
med anledning av förevarande yrkande, varför utskottet föreslår
att riksdagen avslår detsamma.
Social snedrekrytering
Utredningen om den sociala snedrekryteringen till högre
studier lade i november 1993 fram sitt huvudbetänkande (SOU
1993:85) Ursprung och utbildning -- social snedrekrytering till
högre studier. Utredningens slutsatser om hur snedrekryteringen
kan påverkas tas upp i två motioner. I motion 1993/94:Ub715 (s)
yrkande 13 åberopas uttalanden från en enig riksdag om vikten
av att bryta den sociala snedrekryteringen. En
parlamentariskt sammansatt beredning bör enligt motionärerna
ges i uppdrag att utifrån den grund utredningen utgör lägga
fram konkreta förslag i syfte att motverka snedrekryteringen.
Vänsterpartiet anser enligt motion 1993/94:Ub903 (v) yrkande 1
att det behöver tas ett utbildningspolitiskt helhetsgrepp på
snedrekryteringen. Man måste ta hänsyn till hur olika
utbildningssystem, skolformer och studiefinansieringssystem
samverkar till (eller motverkar) en bättre social rekrytering
till högskolan. I anslutning till utredningens betänkande
framförs i andra yrkanden i motionen ett antal förslag om
åtgärder i ungdomsskolan och när det gäller
behörighetsbestämmelser och antagning till universitet och
högskolor. Dessa yrkanden har behandlats i betänkandena
1993/94:UbU17 resp. 1993/94:UbU16.
Utskottet konstaterar att utredningens betänkande av
Utbildningsdepartementet har distribuerats till ett stort antal
myndigheter och organisationer. Det har däremot inte blivit
föremål för ett formellt remissförfarande. Utredningens
delbetänkande (SOU 1992:122) Social bakgrund -- studiestöd och
övergång till högre studier nämns i direktiven till en planerad
utredning om fortsatt reformering av studiestödet (dir.
1994:93), där betänkandet sägs vara av vikt för den fortsatta
behandlingen av studiefinansieringsfrågorna.
Som påpekas i båda motionerna har utredningen om social
snedrekrytering angivit ett antal karakteristika hos ett
utbildningssystem som skulle kunna minimera den sociala
snedrekryteringen till högre studier. Det rör hela
utbildningssystemet, från och med grundskolenivån och uppåt. I
regeringsdeklarationen tidigare denna höst har den nya
regeringen strukit under bl.a. vikten av att behålla den
sammanhållna skolan och att barn inte sorteras efter
föräldrarnas ekonomiska och sociala förhållanden. Vidare sägs
där att utbildningsministern kommer att leda arbetet med att
mobilisera utbildningssamhällets alla resurser, och att fler
platser kommer att inrättas inom högskola och vuxenutbildning.
Uppföljningsarbete pågår när det gäller systemen för
behörighet, urval och antagning till högre utbildning, varvid
bl.a. förändringar i den sociala rekryteringen skall
uppmärksammas (dir. 1993:143).
Mot bakgrund av det anförda utgår utskottet från att
regeringen kommer att pröva behovet av förändringar inom olika
delar av utbildningssystemet, bl.a. i syfte att minska den
sociala snedrekryteringen. Utskottet anser att riksdagen inte
bör föregripa regeringens beredning av dessa frågor och att
motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och 1993/94:Ub903 yrkande 1
därför bör avslås.
Den sociala snedrekryteringen till högre studier förstärks,
när de som kommer från folkhögskolorna utestängs, hävdas det i
motion 1993/94:Ub617 (v). För att motverka detta bör enligt
motionärerna en försöksverksamhet prövas med särskild
antagning av vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor, på
samma sätt som försöksverksamhet ibland förekommer för att
rekrytera kvinnliga studenter till tekniska linjer vid
universitet och högskolor.
Utskottet erinrar om att varje statligt universitet och
högskola numera själv beslutar om sina urvalsregler inom ramen
för allmänt hållna föreskrifter i högskoleförordningen
(1993:100). En försöksverksamhet av det slag som motionärerna
förespråkar är med nuvarande bestämmelser en fråga för
lärosätena och inte för statsmakterna. I sitt svar på två
frågor i kammaren den 18 oktober 1994 har den nye
utbildningsministern meddelat sin avsikt att genomföra
förändringar i det nuvarande systemet, bl.a. för att
säkerställa att reglerna för antagning till universitet och
högskolor är rättvisa, överblickbara och garanterar
studenternas rättssäkerhet. Genomförande av förändrade regler
aviserades till vårterminen 1996.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen
inte bör göra något tillkännagivande i enlighet med motionen,
som således avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande studentrepresentation i högskolans
beslutande organ
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 18,
2. beträffande högskolebiblioteken
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub715 yrkande 19,
3. beträffande tillsättning av akademiska tjänster
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub727,
4. beträffande lärarnas möjligheter att forska
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub722 yrkande 3,
6. beträffande den sociala snedrekryteringen till högre
studier
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub715 yrkande 13 och
1993/94:Ub903 yrkande 1,
7. beträffande försöksverksamhet med särskild antagning av
vuxenstuderande kvinnor från folkhögskolor
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ub617 yrkande 2.
Stockholm den 17 november 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit:
Berit Löfstedt (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Eva Johansson (s),
Rune Rydén (m),
Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Margitta Edgren (fp),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp),
Inger Davidson (kds) och
Majléne Westerlund Panke (s).
Särskilda yttranden
1. Studentrepresentation i högskolornas beslutande organ
(mom. 1)
Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans
Hjortzberg-Nordlund (alla m) anför:
Vi moderater anser att nuvarande bestämmelser om
studentrepresentation i högskolans beslutande organ är väl
avvägda. Utskottet avstyrker visserligen det aktuella
motionsyrkandet, men vi vill ändå markera att det enligt vår
bedömning inte föreligger något behov av att ändra reglerna om
studentrepresentationen.
2. Tillsättning av akademiska tjänster (mom. 3)
Margitta Edgren (fp) anför:
Jag vill i sammanhanget markera att det på sikt finns
anledning att göra förändringar i högskoleförordningen av
jämställdhetsskäl.
Det gäller sakkunniggruppers och tjänsteförslagsnämnders
sammansättning, där jag anser att det är viktigt att lägga fast
att de skall bestå av både män och kvinnor.
Det gäller också behovet av definition av kriterierna för vad
som anses konstituera vetenskaplig, pedagogisk och
administrativ skicklighet. Begreppen är ofta svårdefinierade
och svårtolkade. Tolkningen har en tendens att ske på mäns
villkor och variera från tillfälle till tillfälle.
Dessutom anser jag att i högskoleförordningen bör anges att
sakkunniga regelmässigt skall uppföra fler sökande än en på
förslag. I dag är det frivilligt för sakkunniga att föra upp
flera än en på sitt förslag vilket innebär att medsökande inte
blir rangordnade och inte får sina meriter allsidigt belysta.