Utrikesutskottet tillstyrker i betänkandet--mot bakgrund av
att en majoritet i folkomröstningen röstat ja till svenskt
medlemskap i EU--regeringens förslag i proposition 1994/95:19
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen om att riksdagen skall
godkänna fördraget om Sveriges anslutning till EU samt slutakten
till fördraget. Samtliga partier står bakom detta
ställningstagande.
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som
väckts med anledning av propositionen. Med hänvisning till vad
som anförts i yttranden från andra utskott föreslår
utrikesutskottet att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad lagutskottet anfört om konsumentskydd
och livsmedelspolitik samt vad jordbruksutskottet anfört om
miljöpolitikens utformning och miljöarbetet i Central- och
Östeuropa samt i fråga om jordbrukspolitiken. Övriga
motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
Beträffande Västeuropeiska unionen (VEU) framhåller
utrikesutskottet det angelägna i att Sverige får tillgång till
en ordning genom vilken vårt land bereds insyn i och tillgång
till de europeiska säkerhetspolitiska diskussioner som pågår i
den utvidgade VEU-kretsen. Utskottet framhåller också att det
delar regeringens uppfattning att ett observatörskap i VEU är
förenligt med Sveriges alliansfrihet och att ett sådant skulle
ge den nödvändiga insynen.
Reservationer har på enskilda avsnitt i betänkandet lämnats av
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet samt
Kristdemokraterna.
Nämnda partier samt enskild (s)-ledamot har lämnat särskilda
yttranden som också har fogats till betänkandet.
Propositionen
I proposition 1994/95:19 hemställs (yrkande 1) att riksdagen
godkänner fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket
Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken,
Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska
republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket
Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens
medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike,
Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket
Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt
slutakten till fördraget.
Propositionens yrkanden 2, 3 och 4 har genom beslut den 12
oktober 1994 (prot. 1994/95:8) remitterats till
konstitutionsutskottet (bet. 1994/95:KU17).
Motionerna
1994/95:U2 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger riksdagen till känna vad i motionen
anförts om att bruna bönor klassificeras som proteingröda i
syfte att rädda kvar den öländska bönodlingen vid ett
EU-medlemskap.
1994/95:U3 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att till anslutningsavtalet foga
ett protokoll och en deklaration för Gotland av det slag som
föreslagits i Vitboken.
1994/95:U4 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som
Sverige enligt avtal med Europeiska unionen får utnyttja vid ett
medlemskap.
1994/95:U5 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av ett aktivt ställningstagande i
samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna av
droger i Europa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige, under en övergångsperiod, bör
bibehålla den gränsanknutna kontrollen av narkotika.
1994/95:U6 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än
frihandelsaspekterna vid ställningstaganden om inskränkningar i
frihandeln.
1994/95:U8 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antal klasser för arealbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelning av mjölkkvoter till dem som
gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i
gödselvårdsanläggning,
1994/95:U12 av Widar Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikaskyddet vid ett svenskt
medlemskap i Europeiska unionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
de slumpmässiga gränskontrollerna vid våra inre gränser inte
skall avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har införts och
utvecklats till en tillfredsställande effektivitet både i
Sverige och andra medlemsländer.
1994/95:U13 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett fortsatt stöd till odlingen
av bruna bönor på Öland.
1994/95:U14 av Dan Ericsson och Holger Gustafsson (kds) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i EU verka för en förenkling av CAP på
så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande
vall och gröngödsling prövas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att överföring av mjölkkvoter bör hanteras
av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt
fastställda priser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att dela in södra mjölkregionen i en
"skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel",
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den bör öka den generella
neddragningen av mjölkkvoter något för att öka utrymmet för
jordbruksföretag som nystartat eller byggt ut mjölkproduktionen
fram till den 31 december 1994 varvid den maximala självrisken
bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen.
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:19 Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen,
4. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att skydda och förstärka
offentlighetsprincip och meddelarskydd,
5. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utrikes- och säkerhetspolitik i EU,
6. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om politik i EU gentemot Östeuropa,
7. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges agerande i EU angående EU:s
handelspolitik mot tredje land,
8. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges agerande inom EU när det gäller
biståndspolitik och skuldpolitik gentemot fattiga länder,
9. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts som svenska mål för ekonomisk politik och
politik mot arbetslöshet i EU,
10. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenska krav inom transportpolitikens
område i EU-samarbetet,
11. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hälso- och socialpolitik i EU-samarbetet,
12. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i
Romfördraget,
13. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsumentpolitik i EU-samarbetet,
14. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges jordbrukspolitik i EU-samarbetet,
(delvis)
15. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder på kultur- och mediaområdet i
EU-samarbetet,
16. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringens hållning i EU-samarbetet på
invandrings- och asylområdet.
1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsumentpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om narkotikafrågor vid ett svenskt
EU-medlemskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en strategi för det miljöpolitiska arbetet
inom EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioritering av olika miljöfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EU:s varubestämmelser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Central- och Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sektorsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkta resurser för miljöarbetet i EU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik
och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar
respektive avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livsmedelspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om spannmål och oljeväxter,
12. att riksdagen avslår förslaget om att restituera
avgifterna avseende förmalning och fettvaror och i övrigt ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om detta,
13. att riksdagen avslår förslaget om att kompensera
stärkelsen med 36 miljoner kronor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mjölkkvoter,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om landsbygdsutveckling,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalpolitiken.
1994/95:U17 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen utformar ett system med
administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen begär att regeringen fördelar sockerkvoten så
att det fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på
Gotland,
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen före eventuell ratificering av medlemsavtalet
hos regeringen begär en av samtliga EU-stater utfärdad garanti
för att Sverige utan skadestånd eller sämre handelspolitiska
villkor än de som råder före medlemskapet eller andra
repressalier enligt eget beslut kan lämna Europeiska unionen
efter en övergångstid av högst ett år,
3. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-medlemskap
-- beslutar om en lagändring som innebär att utrikessekretessen
inte gäller för EU-samarbetet och att samtliga EU-dokument
därmed kan behandlas som inrikeshandlingar och till fullo vara
underställda svensk lagstiftning angående offentlighet och
meddelarfrihet,
4. att riksdagen -- vid ett eventuellt svenskt EU-medlemskap
-- som sin mening ger regeringen till känna att svenska
företrädare i de olika EU-organen i tal och skrift bör använda
det svenska språket,
6. att riksdagen beslutar att Sverige som eventuell EU-medlem
icke kommer att acceptera att artikel 223 i Romfördraget upphävs
eller ändras,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av
en internationell miljödomstol,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i internationella
miljöorganisationer, t.ex. FN:s miljöorgan, bör verka för att
vissa beslut om åtgärder mot gränsöverskridande miljöstörningar
bör kunna fattas med majoritet och med överstatlig giltighet,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utförlig årlig
redovisning av EES-avtalets verkningar med tonvikt på
konsekvenserna dels för svensk ekonomi, dels på konsekvenserna
för miljö och demokrati,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka för tillkomsten av
en ur existerande europeiska samarbetsorganisationer grundad
alleuropeisk samarbetsorganisation.
1 Handläggning i riksdagen av frågor om europeisk integration
Sveriges roll i det europeiska samarbetet har övervägts och
prövats var gång detta samarbete har stått inför genomgripande
förändringar. Sverige har vid dessa tillfällen, främst 1961,
1967 och 1970, men även kontinuerligt, gjort de bedömningar av
sina möjligheter och intressen som situationen krävt vid varje
given tidpunkt. Målet har hela tiden varit ett aktivt deltagande
i den västeuropeiska integrationen och omfattande, nära och
varaktiga förbindelser med EG. De frihandelsavtal som slöts
mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) samt
Kol- och stålgemenskapen (EKSG) år 1972 kompletterades sedermera
med ett samarbete mellan Sverige och EG på en rad områden
utanför handelsområdet. Parallellt härmed intensifierades
samarbetet mellan EG och EFTA:s samtliga medlemsstater. Sverige
var en av initiativtagarna till den process mot ett Europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES) som påbörjades 1984 och som
resulterade i EES-avtalet, vilket trädde i kraft den 1 januari
1994.
I mitten av 1980-talet stod den europeiska gemenskapen inför
ett nytt viktigt skede i sin utveckling. En plan antogs 1985 med
syftet att med utgången av år 1992 avskaffa återstående hinder
för handeln mellan medlemsstaterna och skapa en i fullständig
mening fri inre marknad med fri rörlighet för personer, varor,
tjänster och kapital. Denna ytterligare integration av EG:s
medlemsstater föranledde Sverige, liksom övriga EFTA-länder, att
på nytt se över sina relationer till den europeiska gemenskapen.
I proposition 1987/88:66 redogjorde regeringen för utvecklingen
av det västeuropeiska samarbetet på olika områden och
presenterade sin syn på den roll Sverige spelade och kunde spela
i integrationsarbetet. I det betänkande som framlades med
anledning av propositionen och till följd därav väckta motioner
(bet. UU 1987/88:24) angav utrikesutskottet som ett mål för
Sveriges pågående och förestående kontakter med EG att de om
möjligt skulle leda till samma fördelar och åtaganden för
medborgare, institutioner och företag i Sverige som skulle komma
att gälla i den europeiska gemenskapen när EG:s planer
förverkligats. Liksom syftet dittills varit att minska
handelshindren i Europa, skulle syftet nu vara att avskaffa
hindren för personers, varors, tjänsters och kapitalströmmars
rörlighet, hette det i betänkandet.
Utrikesutskottet fastslog vidare att förhandlingarna med EG
skulle vara förutsättningslösa. Avsikten borde vara att bredda
och fördjupa samarbetet med EG på varje område så långt detta
vore förenligt med neutralitetspolitiken. Inget område borde
vara undantaget från förhandlingar. Samtidigt konstaterade
utskottet att Sverige självt valt sin neutralitetspolitik och
att det är vi själva som bestämmer dess innehåll. Utskottet
konstaterade vidare att ett svensk medlemskap inte var ett mål
för de diskussioner med EG som då förestod. Riksdagen godkände
utskottets betänkande med reservation från Vänsterpartiet
kommunisterna. Dessa allmänna mål för Sveriges EG-samarbete
bekräftades ånyo av riksdagen påföljande år (bet. 1988/89:UU19).
Den dramatiska utvecklingen som inleddes med Berlinmurens fall
i november 1989 ändrade förutsättningarna för den svenska
utrikes- och säkerhetspolitiken. Tyskland återförenades. De
central- och östeuropeiska liksom de baltiska länderna var på
väg att återerövra sin frihet. Mot bakgrund av detta nya läge
gjorde regeringen hösten 1990 en hemställan till riksdagen om
att ta ställning för medlemskap i EG. I december samma år
uttalade riksdagen, i enlighet med ett betänkande från
utrikesutskottet, att den "lika dramatiska som positiva
utvecklingen under 1989 och 1990 på en med historiska mått kort
tid skapat förutsättningar för en kvalitativt ny europeisk
samarbetsordning, vilken inte längre präglas av ideologiska och
säkerhetspolitiska motsättningar mellan öst och väst" (bet.
1990/91:UU8). Riksdagen fann att ett svenskt medlemskap i EG
skulle ligga i vårt lands intresse. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet reserverade sig mot beslutet. Sveriges
medlemsansökan överlämnades till ordföranden i EG:s ministerråd
den 1 juli 1991. Förhandlingarna om Sveriges medlemskap i EG
inleddes i Bryssel den 1 februari 1993 och avslutades formellt
den 30 mars 1994.
Fördraget om Europeiska unionen (EU), Maastrichtfördraget, som
trädde i kraft den 1 november 1993, omfattar såväl de
samarbetsområden som regleras i de ursprungliga grundfördragen
(Europeiska ekonomiska gemenskapen, numera Europeiska
gemenskapen (EG), Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och
Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) (med de ändringar som
tillkom genom Maastrichtfördraget) -- dvs. det vi sammantaget
kallar EG -- som de nya mellanstatliga samarbetsområdena. Detta
innebär i sin tur, enligt artikel 0 i Maastrichtfördraget, att
Sverige fr.o.m. den 1 november 1993 förhandlade om medlemskap i
Europeiska unionen, EU.
En stor riksdagsmajoritet stod bakom den svenska
förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades för de
dåvarande EG-staterna av statsrådet Dinkelspiel i samband med
inledandet av förhandlingarna. Anförandet, som återgavs som
bilaga till utrikesutskottets betänkande om Sverige och EG
(1992/93:UU20), redovisade de svenska utgångspunkterna inför
förhandlingarna på en rad centrala områden. Riksdagen har även,
genom att anta en rad andra betänkanden (bl.a. 1990/91:KU22,
1990/91:UU21, 1991/92:UU24, 1992/93:EU1, 1993/94:KU21 samt
1993/94:UU20), utförligt redovisat bakgrunden till Sveriges
strävan att delta i det europeiska integrationsarbetet och den
utveckling som lett fram till beslutet att ansöka om medlemskap
i den europeiska gemenskapen/unionen. Hela förhandlingsarbetet
har tagit sin utgångspunkt i dessa riksdagens grundläggande
ställningstaganden.
Den av riksdagen särskilt tillkallade delegationen, Svenska
delegationen till gemensamma parlamentarikerkommittén
EG--Sverige (EU-delegationen), följer i egenskap av organ för
riksdagens kontakter med Europaparlamentet den europeiska
integrationsprocessen och har svarat för samrådet med regeringen
under medlemskapsförhandlingarna. Utöver det samråd som dessutom
ägt rum i Utrikesnämnden har riksdagen i sin helhet
kontinuerligt informerats om förhandlingarnas förlopp.
Europaminister Dinkelspiel har vid återkommande tillfällen
lämnat aktuell information i kammaren och besvarat frågor och
interpellationer rörande Europapolitiken och
medlemskapsförhandlingarna.
I sitt av riksdagen i april 1994 godkända betänkande
1993/94:UU20 om Sverige och Europeiska unionen anförde
utrikesutskottet följande om det avtal som träffats mellan
Sverige och Europeiska unionen:
Det avtal som Sverige och EU:s medlemsstater har enats om
skulle, enligt utskottets uppfattning, på ett avgörande sätt
förbättra förutsättningarna för en fortsatt utveckling av vårt
lands välstånd och välfärd. Ett närmare och tätare samarbete i
Europa skulle också förbättra förutsättningarna för Unionens
viktigaste strävan -- att säkra freden och friheten i Europa.
Ett medlemskap i EU skulle göra det möjligt för Sverige att, som
likvärdig part, delta i utformningen av Europas framtid och
Europas samarbete med omvärlden. Utskottet välkomnar att
Sverige, genom det resultat som uppnåtts i förhandlingarna med
EU:s medlemsstater, nu har tagit ett viktigt steg för att
möjliggöra ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen.
Riksdagen beslutade i juni 1994 att en folkomröstning skulle
hållas om svenskt medlemskap i EU (bet. 1993/94:KU50).
Folkomröstningen, som ägde rum den 13 november 1994, gällde om
Sverige skulle bli medlem i EU i enlighet med det avtal som
förhandlats fram mellan Sverige och EU:s medlemsstater.
Svarsalternativen i folkomröstningen var ja eller nej. Dessutom
fanns möjligheten att rösta blankt. 52,3 % (2 833 721
personer), dvs. en majoritet av de röstande, svarade ja på
omröstningens fråga. 46,8 % (2 539 132 personer) svarade nej.
0,9 % blanka röster avgavs. Valdeltagandet blev det största i en
svensk folkomröstning -- 83,3 % av de röstberättigade deltog.
Alla politiska partier har förklarat sig beredda att
respektera utfallet av folkomröstningen.
Regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen anmäldes och bordlades den 3 oktober 1994
(prot. 1994/95:1). Den 12 oktober 1994 biföll kammaren
talmannens förslag att hänvisa propositionens yrkanden 2, 3 och
4 till konstitutionsutskottet samt propositionen i övrigt till
utrikesutskottet (prot. 1994/95:8). Då motionstiden gick ut den
18 oktober 1994 hade sammanlagt 24 motioner väckts med anledning
av propositionen; 23 av dessa har -- helt eller delvis --
anknytning till de delar av propositionen som remitterats till
utrikesutskottet. Med anledning av proposition 1994/95:75 Vissa
livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska
unionen, vilken remitterats till jordbruksutskottet, har
utrikesutskottet sedermera beslutat att överlämna vissa med
anledning av proposition 1994/95:19 väckta motionsyrkanden till
jordbruksutskottet.
Konstitutionsutskottet behandlar i sitt betänkande
(1994/95:KU17) yrkandena 2, 3 och 4, dvs. propositionens fjärde
del med därtill hörande förslag till lagtext och bilagor, jämte
de motionsyrkanden som föranletts av propositionen i dessa
delar. Konstitutionsutskottet behandlar därutöver
grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU i ett
separat betänkande (1994/95:KU9).
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle
att avge yttrande över propositionen i den del som remitterats
till utrikesutskottet jämte motioner i de delar som har samband
med respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avgivits
av konstitutionsutskottet, finansutskottet, skatteutskottet,
justitieutskottet, lagutskottet, försvarsutskottet,
socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, kulturutskottet,
trafikutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet samt
arbetsmarknadsutskottet.
Yttrandena har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
2 Betänkandets disposition
I betänkandet tar utskottet under skilda avsnitt upp de olika
frågor som aktualiserats genom regeringens proposition om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Betänkandet inleds med
en historisk återblick, och därefter följer en översiktlig
redogörelse för EG/EU:s institutioner och rättssystem,
förhandlingarna om svenskt medlemskap, beredningen i
regeringskansliet samt en översiktlig redogörelse för
anslutningsfördraget.
Under ett avsnitt med allmänna överväganden tar utskottet
sedan upp vissa mera övergripande frågor om medlemskap i
Europeiska unionen och behandlar i anslutning därtill motioner
vari bl.a. yrkas avslag på propositionen.
Med utgångspunkt huvudsakligen i propositionens systematik
(tredje delen) går utskottet i därpå följande avsnitt in mera i
detalj på förhandlingsresultatet och innebörden för Sverige av
ett medlemskap. Den fria rörligheten för personer, varor,
tjänster och kapital behandlas därvid först. Varje avsnitt
inleds med en sammanfattning av de bedömningar som görs i
propositionen angående betydelsen och innebörden av ett
EU-medlemskap på resp. område. Eftersom propositionens
redovisning och bedömningar vad gäller somliga frågor återkommer
i flera olika kapitel kan en del upprepningar inte undvikas.
Vissa frågor som spänner över flera samarbetsområden, har
aktualiserats i motioner eller i yttranden från andra utskott,
eller som av andra skäl bedömts betydelsefulla, uppmärksammas
särskilt. I förekommande fall avslutas avsnittet med utskottets
överväganden.
EU är ett övergripande, politiskt begrepp som täcker den
helhet som omfattas av Maastrichtfördraget. I betänkandet
används således förkortningen EU när det är denna helhet som
avses. Av de tre s.k. pelare som unionen vilar på är det pelare
2 (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och pelare 3 (området
för rättsliga frågor och inrikes angelägenheter) som bildar de
nya samarbetsområdena i unionen. Begreppet EU används alltså i
sammanhang som inkluderar dessa områden.
Pelare 1 omfattar det traditionella ekonomiska samarbetet
(EEG, numera EG, EKSG, Euratom). EG (Europeiska gemenskapen) är
också fortsättningvis beteckningen för detta. Eftersom endast EG
har normgivningsmakt betecknas även regelverket som EG:s
regelverk och rättsakterna (förordningar, beslut, direktiv) som
EG-rättsakter.
I några fall -- t.ex. då frågor diskuteras som anknyter till
samarbetet i alla tre pelarna -- används beteckningen EG/EU.
Slutligen kan noteras att Europeiska gemenskapens råd numera,
i svensk översättning, heter Europeiska unionens råd, eller i
kortform EU-rådet. Alltjämt är dock den vanligaste benämningen
ministerrådet. Några andra namnändringar har inte EG/EU beslutat
om. I betänkandet används således bl.a. namnen
Europaparlamentet, EG-kommissionen och EG-domstolen, eller i
löpande text, då det av sammanhanget klart framgår vad som
åsyftas, kommissionen, parlamentet eller domstolen.
Yttranden från andra utskott återges i bilaga 1. Delar av
anslutningsfördraget inkl. vissa protokoll, slutakten samt
skriftväxlingar återfinns i betänkandets bilaga 2. En
förteckning över termer och förkortningar finns i bilaga 3.
Samtliga bilagor och protokoll till anslutningsakten, vilka
enligt fördraget utgör en integrerad del av akten, finns i
propositionens bilaga 10 (del 3).
3 Historisk återblick
Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC)
tillkom år 1948 för att möjliggöra mottagandet av den
amerikanska s.k. Marshallhjälpen till Europa. Detta blev
inledningen till ett bredare europeiskt ekonomiskt samarbete
efter andra världskrigets slut. Redan vid tillkomsten av OEEC
fanns förespråkare för ett längre gående samarbete och en större
grad av ekonomisk integration. Västeuropa skulle stärkas
ekonomiskt och skapa en enhetlig marknad för att bli en faktor
att räkna med i världshandeln. Kolet och stålet, själva råvaran
för kriget, skulle förvaltas gemensamt. Den 18 april 1951
undertecknade Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Frankrike,
Västtyskland och Italien fördraget om Europeiska kol- och
stålgemenskapen (EKSG) eller Parisfördraget. Syftet var att
skapa en gemensam marknad för särskilt kol, koks, järnmalm och
stålprodukter i form av en tullunion med fri cirkulation av
arbetskraft och varor och en gemensam yttre tullmur. Samarbetet
skulle inte utgöra ett traditionellt mellanstatligt samarbete
utan också ha överstatliga inslag. Målet för detta samarbete var
att skapa förutsättningar för fred i Europa. Diskriminering och
konkurrensbegränsande åtgärder i förhållandet mellan
medlemsstaterna skulle förhindras. Fördraget om kol- och
stålgemenskapen, som är avfattat enbart på franska, har en
giltighetstid om 50 år. Det löper ut år 2002.
Fördraget om kol- och stålgemenskapen följdes år 1957 av
fördragen om Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och
Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Båda fördragen
trädde i kraft den 1 januari 1958. Dessa fördrag gäller på
obegränsad tid. Fördraget om EEG (Romfördraget) saknar
bestämmelser om utträde, vilket kan sägas vara ett uttryck för
att de fördragsslutande parterna önskade beständighet och
stabilitet. Romfördraget är autentiskt på gemenskapens nio
officiella språk och kommer, om fler stater ansluter sig, att
finnas i autentisk version också på dessa staters språk.
Fördraget är ett avtal mellan stater som på ett antal
definierade områden avhänder sig självbestämmande till förmån
för ett gemensamt beslutsfattande i gemenskapens institutioner.
Det är detta förhållande som gör att gemenskaperna tillerkänts
överstatliga befogenheter. EEG:s uppgift var att främja en
harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom
gemenskapen som helhet, en fortgående och balanserad expansion,
en ökad stabilitet, en allt snabbare höjning av
levnadsstandarden samt närmare förbindelser mellan
medlemsstaterna (artikel 2 i Romfördraget). Detta skulle
åstadkommas genom att en gemensam marknad upprättades och genom
att medlemsstaternas ekonomiska politik gradvis närmades till
varandra. Det slutliga målet var en ekonomisk union.
Medan förhandlingarna om EEG pågick fördes överläggningar om
att bilda ett frihandelsområde i Västeuropa omfattande samtliga
OEEC:s medlemsstater. Dessa förhandlingar ledde inte till avsett
resultat. I stället bildade år 1960 Danmark, Norge, Portugal,
Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike tillsammans den
europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA. Senare tillkom
Island (1970), Finland (1986) och Liechtenstein (1992). EFTA:s
syfte var dels frihandel mellan medlemsstaterna, dels att
förbättra utgångsläget för förhandlingar med EEG.
Sverige förde under 1960- och början av 1970-talet
överläggningar med EEG om ett nära och brett samarbete. Den
svenska ansökan var mellan 1967 och 1971 öppen och utan andra
förbehåll än de som föranleddes av neutralitetspolitiken;
medlemskap uteslöts inte. Sedan EEG blåst nytt liv i
enhetstanken ändrades emellertid förutsättningarna för Sverige.
De nya riktlinjerna i de s.k. Davignon- och Wernerrapporterna
siktade på utrikespolitisk och ekonomisk-politisk samordning.
År 1973 anslöts de tidigare EFTA-staterna Storbritannien och
Danmark liksom Irland till EEG, medan Sverige och övriga
EFTA-stater ingick avtal med EEG om frihandel för industrivaror.
Frihandelsavtalet mellan EEG och Sverige slöts år 1972 och
trädde i kraft i januari 1973. Detta samarbete har kompletterats
med ett samarbete mellan Sverige och EEG på en rad områden
utanför handeln. En miljövårdsöverenskommelse ingicks år 1977
och ett avtal om forskningssamarbete år 1986.
I EEG:s vitbok, som antogs år 1985, återfinns förslag om
hur gemenskapens ursprungliga målsättning att skapa en genuin
inre marknad till utgången av år 1992 borde kunna uppnås. I
vitboken pekades omkring 300 konkreta beslut ut som skulle skapa
fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. För att
underlätta beslutsprocessen och kodifiera verksamhetsområden som
tillkommit sedan Romfördraget år 1957, antog Europeiska
rådet i Luxemburg i december 1985 den s.k. Europeiska
enhetsakten. (Det europeiska rådet är beteckningen på de möten
som sedan år 1975 informellt ägt rum mellan medlemsstaternas
stats- och regeringschefer.)
Genom enhetsakten, som trädde i kraft den 1 juli 1987,
sammanfördes de tre fördragen (EKSG, Euratom och Romfördraget)
med överenskomna ändringar och ett nytt fördrag om utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete. Målet är enligt enhetsaktens
artikel 1 att de europeiska gemenskaperna tillsammans skall
bidra till framsteg mot ett europeiskt enande. Det
utrikespolitiska samrådet formaliserades nu för första gången.
De viktigaste förändringarna i enhetsakten rörde emellertid
beslutsprocessen inom EEG. Majoritetsbeslut infördes för de
flesta beslut om lagharmonisering för att förverkliga den inre
marknaden. Genom enhetsaktens artikel 2 fördragsfästes
regeringschefssamarbetet i Europeiska rådet. Europeiska rådet
består av stats- eller regeringschefer och kommissionens
ordförande. Det skall mötas minst två gånger om året.
Medlemsstaterna beslöt år 1990 att tillsätta två parallella,
särskilda regeringskonferenser. Den ena fick uppgiften att
behandla bl.a. institutionernas roll i EEG, förutsättningarna
för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik samt en utvidgning
av gemenskapskompetensen till nya områden. Den andra fick
uppgiften att bestämma innehållet i och tidtabellen för den
följande utvecklingen mot en ekonomisk och monetär union.
Regeringskonferenserna om det fördjupade samarbetet avslutades i
december 1991 genom att staterna, i den nederländska staden
Maastricht, enades om ett fördrag som innebar en väsentlig
fördjupning av samarbetet.
Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft den 1 november
1993, upprättades Europeiska unionen (EU). Unionen
innesluter dels de tre gemenskaperna (Parisfördraget,
Romfördraget och Euratomfördraget) varvid Europeiska ekonomiska
gemenskapen betecknas som Europeiska gemenskapen (EG), dels
ett mellanstatligt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitik
-- gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) -- liksom inom
området för rättsliga och inrikespolitiska frågor. Fördraget
vilar på tre pelare med Europeiska rådet som sammanhållande
organ. Det europeiska rådet skall enligt Maastrichtfördraget
(artikel D) tillföra unionen de impulser som är nödvändiga för
dess utveckling och skall fastställa allmänna politiska
riktlinjer i detta avseende. Separata beslutsprocesser finns
inom varje pelare. Den första pelaren rymmer det traditionella
gemenskapsarbetet, där gemenskapens kompetens utvidgas till nya
områden såsom kultur, folkhälsa och miljöpolitik. Till denna
pelare hör också fördragets bestämmelser om en ekonomisk och
monetär union. Den andra pelaren omfattar den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken och i den tredje pelaren samlas
frågor om inrikespolitiskt och rättsligt samarbete.
4 EG:s institutioner
De uppgifter som anförtrotts gemenskapen skall utföras av
Europaparlamentet, rådet, kommissionen, domstolen och
revisionsrätten. Rådet och kommissionen skall biträdas av en
ekonomisk och social kommitté och en regionkommitté (artikel 4 i
Romfördraget i dess lydelse enligt Maastrichtfördraget). Mellan
rådsmötena företräds medlemsstaternas ministrar av ambassadörer
som är ackrediterade hos gemenskapen och leder sina respektive
staters delegationer i Bryssel. De bildar permanenta
representanternas kommitté (Coreper) och förbereder ärenden till
rådet.
4.1 Europaparlamentet (art. 137--144 i Romfördraget)
Europaparlamentet, den folkvalda församlingen, verkar inte som
ett nationellt parlament i en stat. Främst har det rådgivande
och kontrollerande funktioner. I artikel 189b i Romfördraget i
dess lydelse enligt Maastrichtfördraget har parlamentet också
givits medbeslutanderätt i vissa begränsade, men betydelsefulla
frågor. Det gäller t.ex. regler om personers fria rörlighet, den
fria etableringsrätten samt den inre marknaden. Vidare har
parlamentet vissa beslutsbefogenheter beträffande budgeten.
Parlamentet kan också kontrollera kommissionen genom bl.a.
möjlighet till misstroendevotum.
4.2 Rådet (art. 145--154 i Romfördraget)
Rådet är EU:s beslutande organ och består av en
regeringsledamot från varje medlemsstat. Ordförandeskapet
innehas av en stat i sex månader och alternerar i
bokstavsordning efter respektive stats eget språk. Samråd sker
mellan nuvarande, kommande och föregående ordförandestat i den
s.k. trojkan. Rådet kan bara behandla förslag från kommissionen.
Det saknas regler om beslutsmässighet för rådet. Det anses i
praxis vara beslutsmässigt även om inte alla stater är
närvarande. Den formella huvudregeln är att rådets beslut fattas
med enkel majoritet (artikel 148). Vissa beslut kräver
enhällighet. Flertalet beslut inom ramen för EG-samarbetet
fattas med kvalificerad majoritet. Kvalificerad majoritet
innebär att det krävs 62 ja-röster med 15 medlemsstater. Varje
stat förfogar över ett visst röstetal som är relaterat till
statens storlek. Sverige får vid ett medlemskap 4 röster i
rådet.
4.3 Kommissionen (art. 155--163 i Romfördraget)
Kommissionen är utredande, förslagsställande och verkställande
organ. Den består för närvarande av 17 ledamöter och kommer
enligt anslutningsfördraget att utökas till 21. Medlemsstaternas
regeringar utser, efter att ha inhämtat Europaparlamentets
godkännande, ordföranden och de övriga ledamöterna av
kommissionen för en mandattid av fem år. Kommissionens beslut
fattas med enkel majoritet. Varje ledamot av kommissionen är
ansvarig för politiken inom ett eller flera generaldirektorat.
Dessa direktorat ansvarar för gemenskapspolitiken inom ett eller
ett par angränsande fackområden (t.ex. DG III inre marknad och
industri, DG IV konkurrens, DG V sysselsättning, socialpolitik).
4.4 Ekonomiska och sociala kommittén (art. 193--198 i
Romfördraget)
Kommittén är rådgivande organ i beslutsprocessen med
representanter från arbetsmarknadens parter, producent- och
konsumentintressen, jordbruk etc. Den har för närvarande 189
ledamöter och skall enligt anslutningsfördraget utökas med 42
ledamöter. Sverige får preliminärt 12 platser i kommittén.
4.5 Domstolen (art. 164--188 i Romfördraget)
Domstolen har inrättas för att övervaka gemenskapsrättens
tillämpning i medlemsstaterna. Domstolen är högsta uttolkare av
EG:s lagstiftning och har därvid utvecklat flera av EG-rättens
viktigaste principer. Domstolen ansvarar vidare för den
rättsliga kontrollen av EG-institutionerna. Beslut som fattats i
rådet kan ogiltigförklaras av domstolen. Domstolens domar är
bindande. Domstolen kan inte uppta talan som av enskild riktas
mot en medlemsstat.
Domstolen, som har sitt säte i Luxemburg, består av 13
ledamöter, en från vart och ett av medlemsstaterna och en
trettonde från -- rotationsvis -- Tyskland, Frankrike, Italien,
Spanien eller Storbritannien. Domarna utses genom enhälliga
beslut av medlemsstaterna på förslag av respektive stat. Som
medlem får Sverige rätt att föreslå en ledamot av domstolen.
Domstolen biträds av sex generaladvokater. Dessa har till
uppgift att opartiskt och oavhängigt offentligen lägga fram
förslag till beslut i de mål som domstolen har att handlägga.
Utnämningen sker enligt samma ordning som gäller för domarna.
Fyra av dessa kommer från EG:s största medlemsstater Tyskland,
Frankrike, Italien och Storbritannien medan två tillsätts
rotationsvis från de övriga staterna.
I syfte att avlasta den mycket arbetstyngda domstolen beslöts
genom enhetsakten 1985 att inrätta en domstol i första instans
som underinstans till domstolen för prövning av vissa särskilt
angivna typer av mål. Domstolen upprättades 1989 och består för
närvarande av tolv domare, vilka utses på motsvarande sätt som
domarna i domstolen.
4.6 Revisionsrätten (art. 188a--188c i Romfördraget i lydelse
enligt Maastrichtfördraget)
Revisionsrätten är EG:s revisionsorgan. Revisionsrätten skall
granska räkenskaperna för gemenskapens samtliga inkomster och
utgifter. Den har tolv ledamöter och liksom domstolen sitt säte
i Luxemburg. Efter anslutningen skall ledamöterna utökas med
fyra.
5 EG:s rättsliga regelsystem
5.1 Allmänt om EG:s regelverk
Internationella överenskommelser har ofta som målsättning att
skapa ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för parterna i ett
avtal. Genom en internationell överenskommelse kan stater t.ex.
upprätta en mellanfolklig organisation med varierande
befogenheter. En stat som har tillträtt ett sådant avtal blir
folkrättsligt bunden av avtalets bestämmelser och av beslut som
organisationen fattar. Överenskommelsen får dock inte alltid en
omedelbar internrättslig verkan. På svensk sida krävs någon form
av införlivande med svensk rätt (transformation) av det
internationella avtalet för att det skall bli bindande för
nationella myndigheter och enskilda rättssubjekt. Det som
skiljer EG-samarbetet från traditionellt internationellt
samarbete är att det bygger på att de enskilda medlemsstaterna i
högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans
beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens
institutioner.
EG bygger på folkrättsliga instrument men har således genom
sina grundfördrag skapat ett nytt rättsligt regelsystem,
varigenom beslut som fattas på gemenskapsnivå i vissa fall
binder även enskilda rättssubjekt i medlemsstaten. I betydande
utsträckning skall utfärdade normer tillämpas direkt av de
nationella domstolarna och myndigheterna och förbinda de
enskilda på samma sätt som inhemsk rätt utan någon särskild
nationell reglering. EG-rätten är en rättsordning av eget slag,
sui generis, på ett sätt självständig, på ett annat integrerad
med medlemsstaternas nationella rättssystem.
Fördragen om att upprätta Europeiska kol- och stålgemenskapen
(EKSG), Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget),
Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) och
fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) brukar --
tillsammans med vissa andra fördrag och beslut -- betecknas som
EG-rättens primära rättskällor. De följdförfattningar
(rättsakter) som EG-institutionerna, främst rådet, utfärdar med
stöd av bemyndigandena i de grundläggande fördragen betecknas
som EG:s sekundära rättskällor. Vidare utgör allmänna
rättsprinciper och EG-domstolens rättspraxis en del av
gemenskapsrätten liksom alla de internationella avtal som EG
ingår med stöd av grundfördragens traktatkompetens. Med allmänna
rättsprinciper avses främst principer grundade på
rättstraditioner i medlemsstaterna.
Regelsystemet brukar sammanfattas under beteckningen
gemenskapens regelverk (fr. l'acquis communautaire).
5.2 Kompetensfördelningen
Kompetensfördelningen mellan EG och medlemsstaterna bestäms i
sina huvuddrag av fördragen. Av dessa framgår på vilka områden
överlåtelse av beslutanderätt skett. EG:s kompetens vilar på den
legalitetsprincip som anges i artikel 3b i Romfördraget
(efter ändringar enligt artikel 3b i Maastrichtfördraget):
"Gemenskapen skall handla inom ramen för de befogenheter som den
har tilldelats och de mål som ställts upp för den genom detta
fördrag." I artikel 4 i Romfördraget (efter ändringar enligt
artikel 4 i Maastrichtfördraget) föreskrivs vidare: "Varje
institution skall handla inom ramen för de befogenheter som den
tilldelats genom detta fördrag." De gemensamma institutionerna,
Europaparlamentet, rådet, kommissionen och domstolen är således,
när de tillämpar och vidareutvecklar gemenskapsrätten, bundna av
legalitetsprincipen. Denna princip innebär att institutionerna
endast kan agera när de har en uttrycklig befogenhet därtill i
fördragen. Saknas ett sådant positivt stöd ligger
beslutsbefogenheten kvar hos de enskilda medlemsstaterna. Det är
således inte tillräckligt att en rättsakt i vidsträckt mening
syftar till att uppfylla något av gemenskapernas mål eller ryms
inom fördragens allmänna tillämpningsområde. Varje bindande
beslut av institutionerna måste alltså vara grundat på en eller
flera bestämmelser i fördragen. Den rättsliga grunden måste
dessutom särskilt anges i eller på annat sätt tydligt framgå av
varje enskild rättsakt.
Förutom fördragsregler som tilldelar institutionerna
kompetenser inom särskilda sakområden finns också bestämmelser
av mer allmän karaktär. Romfördraget är ett s.k. ramfördrag med
allmänt angivna målsättningar. Fördraget fylls fortlöpande ut
genom EG-domstolens rättsskapande verksamhet och genom
tillämpning av artikel 235 i Romfördraget, vilken motsvaras av
artikel 203 i Euratomfördraget och artikel 95.1 i
Parisfördraget. I artiklarna föreskrivs att om en åtgärd är
nödvändig för att uppfylla något av gemenskapernas mål, och
fördraget inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, får
rådet ändå vidta de åtgärder som behövs. Beslut enligt artikel
235 måste vara enhälliga och föregås av Europaparlamentets
hörande.
På vissa områden besitter EG en exklusiv kompetens, dvs.
medlemsstaterna kan i princip inte lagstifta på dessa områden
utan EG:s medgivande. EG-domstolen har t.ex. tillerkänt
gemenskapen exklusiv kompetens bl.a. inom vissa områden som
gäller gemenskapens förhållande till tredje stat och för att
vidta åtgärder för bevarandet av maritima resurser.
Exempel på medlemsstaternas nationella kompetens är bl.a.
familje- och arvsrätten, äganderätten till fast egendom samt
straff- och processrätten.
Inom andra rättsområden har EG och medlemsstaterna en delad
kompetens. Det innebär att medlemsstaterna kan lagstifta om
och i den utsträckning EG inte har beslutat om gemensamma
normer.
Subsidiaritetsprincipen, införd i Romfördraget genom
enhetsakten av år 1986 och framhållen i Maastrichtfördraget
(artikel A) samt i artikel 3b andra stycket i Romfördraget,
påverkar kompetensfördelningen inom den delade kompetensens
område. Den föreskriver att EG skall handla endast om och i den
mån målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och åtgärden därför,
på grund av sin omfattning och sina verkningar, bättre kan
utföras av gemenskapen. Principen är underkastad EG-domstolens
kontroll, vilket också framhållits i ministerrådets riktlinjer
om principens tillämpning.
EG:s normgivning består av förordningar, direktiv, beslut,
rekommendationer och yttranden som rådet eller
kommissionen enligt artikel 189 i Romfördraget (efter ändringar
enligt artikel 189 i Maastrichtfördraget) antar.
En förordning har allmän giltighet. Den är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i varje medlemsstat. Ett
direktiv är med avseende på det resultat som skall uppnås
bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat, men
överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och
tillvägagångssätt för det nationella införlivandet. Ett
beslut är bindande till alla delar för dem som det är riktat
till. Rekommendationer och yttranden är inte bindande
rättsakter.
6 Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU
Riksdagen beslöt den 12 december 1990 att Sverige borde
eftersträva att bli medlem i Europeiska gemenskapen (bet.
1990/91:UU8). Ansökan om medlemskap inlämnades den 1 juli
1991. Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG/EU fördes i en
konferens mellan gemenskapens nuvarande medlemsstater och de
stater som ansökt om medlemskap, dvs. förutom Sverige, Finland,
Norge och Österrike.
Utgångspunkten för förhandlingarna mellan Sverige och EU:s
medlemsstater har varit de existerande fördragen, inkl.
Maastrichtfördraget. Resultatet är ett fördrag som reglerar
villkoren för Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
För svensk del inleddes förhandlingarna den 1 februari 1993 då
dåvarande statsrådet Dinkelspiel i öppningsanförandet redovisade
de svenska utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad
centrala områden. Anförandet återfinns som bilaga till
regeringens proposition samt, som tidigare noterats, till
utskottets betänkande Sverige och EG (1992/93:UU20).
Medlemskapsförhandlingarna har, som också framgår av
propositionen, förts på två nivåer: minister- resp.
chefsförhandlarnivå. På EG-sidan leddes arbetet av den sittande
ordföranden i utrikesministerrådet. Under det första halvåret
1993 hade den danske utrikesministern det övergripande ansvaret,
under det andra halvåret Belgiens utrikesminister och under
våren 1994, då förhandlingarna avslutades, ansvarade Grekland
för förhandlingarna. Ordföranden i Coreper var chefsförhandlare.
Under chefsförhandlarnivån drevs ett omfattande och
kontinuerligt arbete på expertnivå. Där gick man igenom hela
förhandlingsmaterian genom att systematiskt inventera och pricka
av de olika delarna av EG:s regelverk. Arbetet inleddes med
Romfördraget inkl. enhetsakten och hela EG:s sekundära
lagstiftning, dvs. direktiv, förordningar etc. Det gällde den
inre marknaden, tullunionen, jordbruket och regionalpolitiken,
men också fisket, skatterna, biståndet och Euratom. Sedan alla
nuvarande medlemsstater ratificerat Maastrichtfördraget
behandlades samarbetsområdena utrikes- och säkerhetspolitik, den
ekonomiska och monetära unionen samt samarbetet om inrikes
angelägenheter och det rättsliga samarbetet. Frågor rörande
Sveriges deltagande i EG:s institutioner, röstetal, behandlades
den 30 mars 1994, då förhandlingarna formellt avslutades.
Anslutningsavtalet godkändes av Europaparlamentet den 4 maj
1994 med 380 ja-röster, 21 nej-röster och 60 nedlagda. Avtalet
undertecknades av medlemsstaterna och kandidatstaterna den 24
juni 1994.
6.1 Ärendets beredning i regeringskansliet
Som framgår av propositionen ombesörjdes samordningen av det
svenska förhandlingsarbetet av Utrikesdepartementets
handelsavdelning. Regeringskansliets arbetsgrupper för
integrationsfrågor utnyttjades för beredning och avstämning.
Till arbetsgrupperna var särskilda referensgrupper knutna med
deltagande av olika intresseorganisationer. Den av riksdagen
särskilt tillsatta delegationen, Svenska delegationen till
Gemensamma parlamentarikerkommittén EG--Sverige
(EU-delegationen) svarade för samrådet mellan riksdag och
regering under förhandlingarna. Härutöver lämnade dåvarande
statsrådet Dinkelspiel fortlöpande aktuell information om
medlemskapsförhandlingarna i riksdagen, och han lämnade även ett
flertal fråge- och interpellationssvar rörande Europapolitiken i
stort.
6.2 Översiktlig redogörelse för anslutningsfördraget
Avtalet består av ett kort fördrag med en anslutningsakt samt
en kort slutakt. Till anslutningsakten är fogade 19 bilagor och
10 protokoll. Slutakten innehåller ett antal förklaringar,
gemensamma eller ensidiga.
Till skillnad från fördraget och anslutningsakten med bilagor
och protokoll utgör slutakten inte en del av EG-rätten.
Antagandet av slutakten följer inte det förfarande som gäller
vid fördragsändringar. Slutakten omfattas dock av den allmänna
folkrätten. Det är allmänt accepterat i folkrätten att en
förklaring som fogats till ett avtal skall tas i beaktande vid
tolkningen av avtalet. Betydelsen av en förklaring beror på
innehållet och på hur många av avtalsparterna som ställer sig
bakom den. Gemensamma förklaringar visar den gemensamma
partsavsikten medan ensidiga sådana får bedömas bl.a. utifrån
förekomsten av motförklaringar. De gemensamma förklaringarna
till slutakten, som rör Sverige är bl.a. följande:
En förklaring angående översyn av EG:s normer för miljön.
En förklaring som framhåller att inget hindrar Sverige från
att vidta nationella, regionala eller lokala åtgärder
beträffande fritidsbostäder om de tillämpas utan
diskriminering av medborgare i unionens medlemsstater.
En förklaring behandlar den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken.
Två förklaringar behandlar Euratomfördraget. Den ena gäller
tillämpning av fördraget. Av den framgår bl.a. att
anslutningsfördraget inte påverkar det svenska
kärnkraftsprogrammet och den svenska kärnbränslehanteringen.
Den andra avser relationerna mellan Sverige, Euratom och IAEA
vad gäller säkerhetskontroll.
En förklaring om fortsatt nordiskt samarbete.
Sverige har också gjort ett antal ensidiga förklaringar såsom
i fråga om det sociala protokollet och de svenska
kollektivatalen, om offentlighetsprincipen och om
detaljhandelsmonopolet på alkoholområdet. I samtliga fall
betonas att Sverige anser sig kunna fortsätta med nuvarande
politik på dessa områden.
Av propositionen framgår att det är EG-domstolen som ytterst
får ta ställning till vilken rättsverkan slutaktens förklaringar
kan ha. Formellt är domstolen inte bunden av förklaringarna. I
propositionen anges det att domstolen ofta sökt vägledning i
rättskällor utanför den egentliga EG-rätten när den tolkat
EG-bestämmelserna.
Enligt artikel 1.1. i anslutningsfördraget blir Sverige
och de andra kandidatstaterna medlemmar av Europeiska unionen
och parter i de grundläggande fördragen. Artikel 1.2 hänvisar
till villkoren för tillträde och anpassningar av fördraget som
nödvändiggjorts av tillträdet. Artikel 2.2 föreskriver att
anslutningsfördraget träder i kraft den 1 januari 1995 förutsatt
att alla ratifikationsinstrument vederbörligen deponerats
dessförinnan.
I anslutningsaktens fem delar anges de avtal, förutom de
grundläggande fördragen, som blir bindande för Sverige, eller
som Sverige förbinder sig att tillträda, vid ett medlemskap
(artiklarna 3--5). I artikel 5 anges att ett avtal som
gemenskapen, i förekommande fall jämte medlemsstaterna, har
ingått med t.ex. tredje land skall vara bindande för de nya
medlemsstaterna på de villkor som anges i de grundläggande
fördragen och anslutningsakten. Artiklarna 7--10 rör den
EG-rättsliga statusen på anslutningsfördragets olika delar.
I artiklarna 11--28 (andra delen) föreskrivs bl.a. att Sverige
skall ha 22 representanter i Europaparlamentet, 4 röster i
rådet, en medlem i kommissionen och en domare i domstolen samt
12 ledamöter i vardera ekonomiska och sociala kommittén samt
regionkommittén.
Artiklarna 29--30 (tredje delen) upptar hänvisningar till de
omfattande bilagor (I och II) som redovisar de rättsakter vilka
behövt anpassas tekniskt för att möjliggöra de nya
medlemsstaternas tillträde. Den tekniska anpassningen innebär
framför allt att ett antal svenska begrepp, institutioner m.m.
införts vid sidan av motsvarande element från de tidigare
medlemsstaterna.
Efter en inledande avdelning med institutionella
övergångsarrangemang (artikel 31) återfinns i den fjärde delen
de undantag eller övergångsbestämmelser som blivit resultatet av
förhandlingarna i konferensen mellan gemenskapen och de stater
som sökt medlemskap.
Den femte delen innehåller regler om genomförande, bl.a. om
upprättande av institutioner och organ, som föranleds av
anslutningen. I avdelning II finns bestämmelser om tillämpning
av institutionernas rättsakter. I artikel 172 återfinns
bestämmelserna om övergång från Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) till EG. I artikeln föreskrivs bl.a. att
ärenden hos EFTA:s övervakningsmyndighet som inte har avslutats
vid tidpunkten för anslutningen skall överlämnas till
kommissionen för fortsatt handläggning. Beslut av
övervakningsmyndigheten som fattats enligt EES-avtalet skall
fortsätta att gälla som om de vore fattade av kommissionen
enligt EG-rätten. Vidare anges att anmälningar och information
som lämnats till EFTA-organen skall överlämnas till kommissionen
i den mån handlingarna har relevans även vid ett medlemskap.
Övergångsbestämmelserna finns i den fjärde delen i fem
avdelningar samt en särskild avdelning för jordbruk. Till
avdelningarna är fogade ett antal bilagor och protokoll.
Övergångsreglerna för Sverige återfinns i artiklarna 112--136
och avser nedan redovisade områden.
Miljönormer
I artikel 112 anges att Sverige för en tid av fyra år från
anslutningen inte behöver tillämpa de EG-regler på området
miljönormer som anges i bilaga XII. Under denna tid kan Sverige
behålla sina strängare skyddsnormer vad gäller bl.a.
klassificering och märkning av farliga ämnen och preparat samt
förbud och begränsningar för vissa farliga ämnen. Vidare anges i
artikeln att EG-reglerna under denna tid skall ses över i
enlighet med EG:s förfaranden och att EG-rätten skall gälla för
de nya medlemsstaterna vid utgången av tiden. Enligt
propositionen finns det möjlighet att vid behov åberopa
Romfördragets artikel 100a.4, som ger en medlemsstat rätt att
under vissa förutsättningar behålla en högre nationell
miljöskyddsnivå. I en särskild gemensam förklaring ges Sverige,
Norge och Österrike rätt att behålla sina förbud mot återvinning
av de miljöfarliga kemikalierna PCB och PCT.
Personer, tjänster och kapital
I artikel 114 ges Sverige rätt att bibehålla sin nuvarande
lagstiftning rörande fritidsbostäder under en tid av fem år från
anslutningen. I en gemensam förklaring framhålls, som påpekats
ovan, att inget hindrar enskilda medlemsstater från att vidta
nationella, regionala eller lokala åtgärder beträffande
fritidsfastigheter, om de tillämpas utan diskriminering av
medborgare i medlemsstater.
Fiske
I artikel 116 beskrivs tidsperspektivet för svenskt tillträde
till fiskevatten och resurser. Där inte annat föreskrivs kommer
reglerna att gälla fram till dess att ett nytt gemenskapssystem
införs för fiske och vattenbruk, dock längst till år 2002. I
artiklarna 117--120 definieras svenska fartyg och de områden
inom vilka Sverige tillåts fiska. Artikel 121 fastställer det
svenska införlivandet i gemenskapens fasta fördelning av
kvoterade fiskarter.
Handel
Enligt artikel 127 sägs att Sverige efter anslutningen skall
tillämpa EG:s kvotsystem och de bilaterala avtal och arrangemang
om textilimport som EG slutit med tredje land. EG har under år
1994 undertecknat bilaterala frihandelsavtal med Estland,
Lettland och Litauen. Avtalen avses träda i kraft den 1 januari
1995. Skulle avtalen inte ha trätt i kraft vid tiden för
Sveriges anslutning till EG skall gemenskapen enligt artikel 131
vidta de åtgärder som behövs för att dessa stater skall kunna
exportera till Sverige i oförändrad omfattning.
Finansiering och budget
Artikel 134 stadgar att gemenskapen till Sverige som en utgift
på den gemensamma budgeten skall betala totalt 1 027 miljoner
ecu, dvs. ca 9 miljarder kronor under åren 1995--1998. Detta
avser "infasningen" av det svenska bidraget till
gemenskapsbudgeten.
Jordbruk
För svensk del är artikel 142 av särskild betydelse eftersom
den behandlar det nationella stödet till jordbruket. Av artikeln
följer att Sverige kan fortsätta att lämna långsiktigt
nationellt stöd för att säkerställa jordbruket i vissa regioner.
I artikel 149 finns bestämmelser om bl.a. medfinansiering av
statistik och utgiftskontroll.
Särskilda förklaringar har lämnats av de nuvarande
medlemsstaterna på jordbrukets område. Dels finns en förklaring
om uppfyllande av sådana åtaganden från unionens sida som inte
särskilt redovisas i anslutningsakten, dels en förklaring om
stöd till miljövänligt jordbruk och till bergsjordbruk och
jordbruk i mindre gynnade områden.
Utskottet
7 Allmänna överväganden
I proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen föreslås (yrkande 1) att riksdagen godkänner fördraget
mellan Europeiska unionens medlemsstater och Konungariket Norge,
Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket
Sverige om de sistnämndas anslutning till Europeiska unionen
samt att riksdagen godkänner slutakten till fördraget. Fördraget
och slutakten (i utdrag) bifogas detta betänkande.
Som skäl för förslagen i propositionen anförs i avsnitt 4
i propositionen bl.a. följande. (Åtskilliga av de synpunkter som
redovisas nedan återkommer och utvecklas mera i detalj i senare
delar av såväl propositionen som betänkandet.)
Sverige är en del av Europa. Vi har under olika skeden lämnat
viktiga bidrag till den gemensamma europeiska utvecklingen. De
rika impulser vi fått från Europa har samtidigt varit avgörande
för utvecklingen i vårt eget land.
Sverige har nu, anförs det i propositionen, en historisk
möjlighet att på likvärdiga villkor medverka i det europeiska
samarbetets kärna. Europeiska unionen (EU) med sina cirka 350
miljoner invånare är den viktigaste drivkraften i samarbetet
mellan staterna på vår kontinent. Samarbetet inom EU sker mellan
suveräna stater, som har valt att i samverkan lösa problem av
gemensamt intresse.
Den viktigaste uppgiften för Europeiska unionen under
decennierna framöver är att gradvis trygga freden, friheten,
demokratin och säkerheten i hela Europa. Ekonomin och handeln
blir sannolikt de viktigaste instrumenten för att väva samman
tidigare separerade nationer i en gemenskap som gör krig
otänkbart.
Grundläggande för arbetet inom EU är att främja ekonomisk och
social tillväxt i vår del av världen. Ansträngningarna måste,
enligt propositionen, inriktas på att genom en hållbar ekonomisk
tillväxt lägga en stabil grund för välfärden och att skapa nya
arbetstillfällen, så att arbetslösheten kan nedbringas.
Ekonomisk tillväxt och reducerad arbetslöshet är också
nödvändiga förutsättningar för att få ned de offentliga
underskotten. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter
hänsyn till miljön. Allt detta kräver, enligt propositionen, ett
förstärkt samarbete inom EU:s ram.
Skälet till att EU fått denna centrala roll i den europeiska
utvecklingen är att unionen bygger på respekt för de mänskliga
fri- och rättigheterna, på demokratin och på marknadsekonomi.
Varje lands egenart respekteras, samtidigt som förutsättningar
har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala
områden.
Sverige har, enligt propositionen, ett medansvar för att slå
vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är en fråga
både om solidaritet och om att värna om vår egen framtid. Detta
medansvar tas bäst genom medlemskap i EU.
Flera viktiga, svenska samhällsmål blir lättare att uppnå i
gemenskap med övriga EU-stater än om Sverige väljer att stå
utanför. Detta gäller framför allt fred i frihet, ekonomi,
välfärd och miljö.
Det europeiska samarbete vi vill delta i kan inte ha som enda
mål att utveckla välfärden i vår egen världsdel. Sverige kommer
som medlem av unionen att tillhöra de stater som kräver öppenhet
och ett globalt ansvarstagande från Europas sida.
Folkomröstningen den 13 november har på förhand sagts vara
avgörande för Sveriges ställningstagande till propositionens
förslag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt
slutakten till fördraget. Alla politiska partier har förklarat
sig beredda att respektera utfallet av folkomröstningen.
Föreliggande proposition, som utskottet här refererar, utmynnar
i en klar och entydig rekommendation att Sverige bäst främjar
sin egen och omvärldens fred, frihet och välfärd genom ett
medlemskap i EU. Utskottets överväganden och ställningstaganden
mot bakgrund av propositionens förslag och mot bakgrund av
folkomröstningsresultatet redovisas, som tidigare framgått,
separat.
Vid beskrivningen av Sverige i Europa konstateras i
propositionen inledningsvis att Europeiska unionen är
drivkraften i samarbetet mellan länderna på vår kontinent.
Förutom fördraget om de fyra nu aktuella staternas anslutning
till unionen har ytterligare sex stater ansökt om medlemskap.
Även för övriga länder i Öst- och Centraleuropa är
färdriktningen entydig. Om det tidgare var möjligt att diskutera
Europafrågan uteslutande i ett västeuropeiskt perspektiv, är det
nu nödvändigt att göra det i ett alleuropeiskt perspektiv.
Vi har, anförs det i propositionen, allt att vinna på att det
dynamiska samarbetet inom EU utvecklas och öppnas för fler och
fler av Europas nationer. Endast så kan Europa gemensamt hantera
den osäkerhet som fått ökat utrymme i det övergångsskede mellan
gammalt och nytt, mellan "stabil" konfrontation och delvis
destabiliserande dynamik, som vår världsdel för närvarande
befinner sig i.
Det skulle vara olyckligt om Sverige undandrog sig det
medansvar vi tillsammans med Europas andra folk har för vår
världsdels framtid. Därför har vi från svensk sida med kraft och
i brett partipolitiskt samförstånd drivit förhandlingarna om
medlemskap, och därför har regeringen undertecknat det fördrag
om villkoren för Sveriges inträde som medlem i Europeiska
unionen som dess förhandlingar resulterat i.
De senaste årens politiska och ekonomiska utveckling har allt
tydligare illustrerat de långtgående beroendeförhållandena
mellan länderna på vår kontinent. Europeiska unionen erbjuder en
form för samarbete som delvis är övernationell men som samtidigt
respekterar de på demokrati grundade medlemsstaternas inflytande
och självständighet. Detta är huvudskälet till att EU kommit att
bli det europeiska samarbetets viktigaste forum.
En fördjupad och utvidgad integration är, sägs det i
propositionen, den bästa vägen för att skapa bestående fred i
Europa som helhet. Det är genom att erbjuda deltagande i EU som
slutmål som väst kan stimulera reformstaterna i östra Europa
till uthålligt arbete för att bygga moderna marknadsekonomier på
den demokratiska rättsstatens grund. Så vanns Spanien, Portugal
och Grekland in i demokratiernas krets. Så kan Ungern, Polen,
Tjeckien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen och deras
tidigare förtryckta grannar vinnas för den utvecklingsmodell som
har skapat större frihet och större välstånd än vad någon annan
tidigare civilisation har lyckats med.
Små nationer har ett starkt intresse av ett fast
internationellt samarbete. Vi vet av historisk erfarenhet att
det ger oss bäst möjlighet att hävda våra intressen. Fördraget
om Europeiska unionen skapar ett forum där alla medlemsstater
kan vara med och dryfta de stora framtidsfrågorna på lika
villkor.
Från svensk sida fästs mycket stor vikt vid det nordiska
samarbetet. Detta har markerats i förhandlingarna med EU.
Nordiskt samarbete är dock inte ett alternativ till
EU-medlemskapet. I stället kan en situation där flera nordiska
stater är medlemmar av EU ge samarbetet andra och nya
möjligheter.
Under förhandlingarna om EU-medlemskap har de nordiska
staterna framfört krav på ett formellt klargörande om det
nordiska samarbetet. Det gäller inte bara avsikten att bevara
resultaten av det hittillsvarande samarbetet utan också att
säkerställa att det nordiska samarbetet kan fortsätta att
utvecklas. Förhandlingarna resulterade i en gemensam deklaration
med denna innebörd som ingår i slutakten (se bilagedelen till
detta betänkande). Enligt deklarationen registrerar de
fördragsslutande parterna att Sverige, Finland och Norge, som
medlemmar i unionen, avser att fortsätta det nordiska
samarbetet.
Som medlem i EU blir Sverige delaktigt i en
utvecklingsprocess. Förberedelserna för den regeringskonferens
som skall inkallas år 1996 inleds inom kort. Då kommer viktiga
förhandlingar att föras om EU:s fortsatta utveckling. För att
Sverige skall kunna delta aktivt och framgångsrikt kunna
försvara sina intressen vid denna konferens är det angeläget att
vi också får möjlighet att medverka i det förberedande arbetet.
Detta är ett grundläggande skäl till den svenska föresatsen att
uppnå medlemskap den 1 januari 1995.
De medlemskapsförhandlingar som inleddes den 1 februari 1993
har resulterat i ett anslutningsfördrag som enligt propositionen
ger en god grund för Sveriges deltagande som medlem i EU. Hela
arbetet har tagit sin utgångspunkt i riksdagens
ställningstaganden i december 1990, då riksdagen uttalade att
ett medlemskap låg i vårt lands nationella intresse.
Förhandlingarna har bedrivits i nära samråd med partierna i
riksdagen, och regeringen har under processens gång bemödat sig
om största möjliga öppenhet också gentemot medier och allmänhet.
Sverige har, enligt den bedömning som görs i propositionen,
träffat ett avtal som i allt väsentligt tillgodoser de krav som
sattes upp vid förhandlingsstarten.
Aktivt deltagande i det internationella samarbetet är en
svensk tradition som kommer till uttryck både i vårt
FN-engagemang, vår omsorg om ESK-processen och vår uppslutning
kring det nordiska samarbetet. Därav följer också, sägs det i
propositionen, att det aldrig funnits någon motsättning mellan
våra globala och våra europeiska och nordiska ansträngningar.
I Vänsterpartiets motion U15 anför motionärerna att lösningen
på vår tids problem inte gynnas av att ett begränsat antal
privilegierade stater i Västeuropa sluter sig samman i en
demokratiskt bristfällig union, som syftar till att i första
hand hävda sina intressen på världsarenan. EU:s strävan att
Europa skall bli en ledande världsmakt hotar att bygga upp
onödiga motsättningar. I motionen pekas bl.a. på behovet av en
politisk strategi för det fall folkomröstningen skulle leda till
ett nej till EU-medlemskap. I yrkande 1 begär motionärerna
avslag på regeringens proposition om svenskt medlemskap i EU.
Utskottet konstaterar, som framgått inledningsvis i detta
betänkande, att vid folkomröstningen den 13 november röstade
52,3 % (2 833 721 personer) ja till ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen. 46,8 % (2 539 132 personer) röstade nej. 0,9
% blanka röster avgavs. Totalt deltog 83,3 % av de
röstberättigade i folkomröstningen. En majoritet av de röstande
uttalade sig således för "att Sverige bör bli medlem i EU i
enlighet med avtalet mellan Sverige och EU:s medlemsstater".
Alla politiska partier har förklarat sig respektera utfallet
av folkomröstningen.
Samtliga de utskott som yttrat sig till utrikesutskottet i
anledning av yrkande 1 i proposition 1994/95:19 tillstyrker, vad
avser deras respektive beredningsområden, att riksdagen
godkänner anslutningsfördraget och slutakten.
I konsekvens härmed och mot bakgrund av vad som anförs i
propositionen föreslår utskottet att riksdagen godkänner
fördraget om Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt
slutakten till fördraget.
Därmed tillstyrker utskottet yrkande 1 i proposition
1994/95:19. Yrkande 1 i motion U15 (v) avstyrks.
I motion U24 (mp) anförs att Sverige vid ett EU-medlemskap
saknar varje form av säkrad rätt att lämna unionen. Regeringen
bör därför, före en eventuell ratificering av
anslutningsavtalet, begära en garanti från samtliga EU-stater
med innebörd att Sverige skall kunna lämna Europeiska unionen
efter en övergångstid av högst ett år. Utträdet skall inte
medföra skadestånd eller sämre handelspolitiska villkor än de
som rådde före medlemskapet (yrkande 2).
Utskottet konstaterar att frågan om utträde ur Europeiska
unionen ej är reglerad i de fördrag som ligger till grund för
unionen. Skulle fråga om ett utträde ur EU uppkomma vore
emellertid frågans politiska aspekter väl så viktiga som de
juridiska.
Utskottet delar ej den uppfattning som kommer till uttryck i
motion U24 (mp) yrkande 2, nämligen att Sverige före en
ratificering av anslutningsavtalet bör begära garantier från
samtliga EU-stater med innebörden att Sverige, utan att det
skulle medföra skadestånd eller sämre handelspolitiska villkor
än de som rådde före medlemskapet, skall kunna utträda ur
Europeiska unionen efter en övergångstid av högst ett år.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 2.
I motion U3 (s) begärs att ett särskilt Gotlandsprotokoll
bifogas det svenska anslutningsavtalet med EU. Ett sådant
protokoll skall, enligt motionärerna, fokusera på frågor som är
avgörande för Gotlands möjligheter att utvecklas positivt inom
ramen för EU. På så sätt skapas juridiskt bindande möjligheter
att åstadkomma speciallösningar för ön Gotland. Vidare anser
motionärerna att en särskild, gemensam deklaration bör fogas
till anslutningsavtalet varigenom Gotlands speciella
förutsättningar belyses.
Utskottet konstaterar att riksdagen har att ta ställning
till ett färdigt, undertecknat anslutningsavtal. Något utrymme
för att på nuvarande ståndpunkt bifoga ett särskilt
Gotlandsprotokoll finns inte.
Utskottet noterar dock i detta sammanhang att regeringen under
medlemskapsförhandlingarna strävat efter att beakta
regionspecifika intressen. För Gotlands del har detta
underlättats av Vitboken om Gotland och Europeiska
integrationen, som regeringen tagit del av. I uppgörelsen mellan
Sverige och EU:s medlemsstater förbinder sig EU att noga studera
Gotlands situation vid sammanställningen av listan över områden
som kan komma i åtnjutande av s.k. LFA-stöd, dvs. stöd till
mindre gynnade områden. Enligt vad utskottet inhämtat är det
regeringens utgångspunkt att Gotland skall kunna erhålla sådant
stöd.
Därmed avstyrks motion U3 (s).
7.1 Demokrati och inflytande
I propositionen framhålls att EU vilar på demokratisk
grund. Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som
slutits mellan medlemsstaterna och som i demokratisk ordning
godkänts av varje enskild medlemsstats parlament, i vissa fall
efter folkomröstningar. Också varje framtida fördragsändring
kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste godkännas av
medlemsstaterna i överensstämmelse med deras respektive
konstitutionella regler. Grunden för samarbetet är alltså strikt
mellanstatligt, och medlemsstaterna har härvidlag inte i något
avseende givit upp sina anspråk på att utgöra i folkrättslig
mening suveräna stater. Medlemsstaterna är således fördragens
herrar och kommer att så förbli så länge någon enda medlemsstat
önskar detta. Om frågan i en framtid likväl skulle aktualiseras,
står det utan vidare klart att en svensk ratifikation av en
fördragsändring måste godkännas av riksdagen.
Även utan fördragsändring sätter, som nämnts, medlemsstaternas
nuvarande författningar en yttersta gärns för samarbetets
räckvidd i sak. För Sveriges del bestäms denna gräns av den för
regeringsformen bakomliggande grundprincipen att riksdagens
ställning inte kan genom överlåtelse av normgivningskompetens
urholkas helt eller i väsentlig grad. EU:s egna beslutsorgan kan
inte utvidga EU:s beslutsbefogenheter utöver vad fördragen
medger. Det handlar i föreliggande fall därför om en begränsad
svensk överlåtelse av sådana befogenheter.
Av betydelse vid bedömningen av EU:s demokratiska grundval är
också det förhållandet att det inom unionen upprätthålls ett
fri- och rättighetsskydd som tar sin utgångspunkt i en gemensam
västeuropeisk rättstradition.
Det är de demokratiskt valda parlamenten i medlemsstaterna som
har den avgörande makten vad gäller EU-samarbetets omfattning
och inriktning. Det är av vikt, framhålls det i propositionen,
att riksdagen tillförsäkras ett brett och reellt inflytande över
de frågor som skall behandlas i EU-rådet. Det är härvid att
märka att medlemskapet som sådant och EG-rätten inte ställer
några krav på hur samspelet mellan de svenska statsmakterna
skall ordnas. Den frågan är helt och hållet en nationell
angelägenhet. Enligt vad som anförs i propositionen bör
riksdagen ges en viktig roll även i det löpande arbetet inom EU.
Det lagförslag som föreläggs riksdagen i denna proposition ger
de garantier som behövs för att riksdagen skall få ett betydande
inflytande över hur Sverige agerar inom EU och dessutom en i
princip heltäckande information om verksamheten inom unionen.
(Propositionen i denna del behandlas i allt väsentligt i
konstitutionsutskottets betänkande 1994/95:KU17.)
EU har med utgångspunkt i de fördrag som staterna slutit
beslutsrätt på vissa områden. Det finns inget som hindrar
medlemsstaterna att tillsammans modifiera eller återta sin
accept av denna ordning.
Europaparlamentet, som är valt direkt av medborgarna i
medlemsstaterna, spelar en inte oväsentlig roll i EG:s
lagstiftande arbete och har i viss utsträckning vetorätt. Genom
Maastrichtfördraget har parlamentets funktion som kontrollorgan
gentemot kommissionen och rådet stärkts. Varje unionsmedborgare
har givits rätt att vända sig till parlamentet i frågor som
direkt berör honom.
Ett annat nytt och betydelsefullt inslag i
kontrollverksamheten är att parlamentet -- efter svensk och
nordisk förebild -- beslutat utse en ombudsman som på eget
initiativ eller efter klagomål från enskilda skall utreda
brister eller försummelser från institutionernas sida.
Europaparlamentet är direktvalt, men kan till följd av EU:s
konstruktion inte få ett inflytande som det som tillkommer
nationella parlament. Detta förhållande har ibland i debatten
tagits till intäkt för påståendet att EU lider av ett
"demokratiskt underskott". En förstärkning av Europaparlamentets
maktbefogenheter är emellertid inte okontroversiell. Ytterst kan
nämligen en förstärkning av Europaparlamentet, under vissa
förutsättningar, innebära en motsvarande försvagning av de
nationella parlamentens indirekta inflytande genom
ministerrådet.
Ett viktigt inslag i bilden av EU som en på demokratiska
grunder byggd organisation är den s.k. subsidiaritetsprincipen
(ibland kallad närhetsprincipen), som i detta sammanhang innebär
att de gemensamma institutionerna -- utom på områden där de
ensamma har behörighet -- skall agera endast om och i den mån
som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan bättre
kan genomföras genom beslut av institutionerna.
Subsidiaritetsprincipen har kommit att få ett betydande
politiskt värde i det att den återger en strävan efter att lämna
ett större utrymme för nationella lösningar.
Regeringens uppfattning om subsidiaritetsprincipens innebörd
framgår av ett interpellationssvar (IP 1994/95:17), som
statsrådet Mats Hellström lämnade i riksdagen den 18 november
1994. Statsrådet Hellström anförde därvid bl.a.
Principen innebär att gemenskapen på de områden där den inte
ensam är behörig skall vidta en åtgärd endast om och i den mån
som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås på gemenskapsnivå. Principens allmänna
innebörd kan -- -- -- sägas vara att beslut skall fattas på en
så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter.
För att ge vägledning för subsidiaritetsprincipens tillämpning
beslöt Europeiska rådet i Edinburgh år 1992 att utfärda vissa
riktlinjer. Ambitionen är att begränsa det gemensamma
beslutsfattandet till frågor som är gränsöverskridande till sin
karaktär eller som inte bör hanteras på nationell nivå.
-- -- --
EU:s subsidiaritetsprincip reglerar inte medlemsstaternas inre
förhållanden. Den är alltså inte tillämplig när det gäller
fördelningen av uppgifter mellan staten, landstingen och
kommunerna i Sverige.
I många frågor som statsmakterna hanterar är det däremot
motiverat att i subsidiaritetsprincipens anda eftersträva att
besluten fattas så nära medborgarna som möjligt. I själva verket
är det så, att den svenska kommunala självstyrelsen med dess
långvariga traditioner har främjat decentralisering och lokala
beslut. Därför kan, enligt min uppfattning, den svenska modellen
tjäna som inspiration för hur subsidiaritetsprincipen kan
tillämpas i medlemsstaterna. Sveriges agerande i EU bör syfta
till att åstadkomma gemensamma beslut som förbättrar
medborgarnas levnadsvillkor men motverkar gemenskapsbeslut på
områden som bättre lämpar sig för nationellt eller lokalt
självbestämmande.
En sådan strävan kan ses som ett uttryck för
subsidiaritetsprincipens allmänna anda, och jag är självfallet
beredd att verka för att principen tillämpas när det är
lämpligt. Sveriges representanter kommer att få sådana
instruktioner eller politiska mandat.
Erfarenheten visar, enligt propositionen, att EU inte har
missbrukat sin handlingskraft. EU har visat sig mycket obenäget
att använda det maktmedel som reglerna om majoritetsbeslut i
ministerrådet innebär.
Som medlem i EU kommer Sverige att kunna lägga särskild vikt
vid sådana demokratifrågor som vi speciellt värnar om och där vi
menar att EU behöver förbättras. I det sammanhanget bör särskilt
nämnas insatser för att förenkla regelverket och göra det mera
lättillgängligt för medborgarna. Sverige kommer också, sägs det
i propositionen, att verka för ökad öppenhet och insyn i EU:s
organ och beslutsprocess.
Ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt är att
medlemsstaternas officiella språk också är officiella språk inom
EU. Vid ett svenskt medlemskap blir svenska nytt officiellt
EU-språk. Som framgår nedan tas språkfrågan upp i ett
motionsyrkande.
Karaktäristiskt för EU som organisation är att den är en
rättsgemenskap. Det råder inom EU en ovillkorlig likhet inför
lagen, som inte stannar vid likabehandling av medlemsstater
utan som även omfattar de enskilda medborgarna. Denna princip är
EU-samarbetets styrka och förnämsta kännetecken. För det lilla
landets och dess medborgares möjligheter att få sin rätt är
detta av fundamental betydelse.
Sverige behöver rösträtt i EU. Fyrtio års erfarenhet har,
enligt vad som anförs i propositionen, visat att
institutionernas starka ställning är ett värn för de små
medlemsstaternas intressen gentemot ekonomiskt och politiskt
starkare medlemsstater.
När Sverige lämnade in sin ansökan om medlemskap var detta
inte enbart betingat av en önskan av att få komma i åtnjutande
av de fördelar som medlemskapet kan ge en liten nation. Ansökan
hade i ännu högre grad sin grund i en insikt om att vi blivit
och blir allt mera beroende av de beslut som fattas inom EU.
I den allmänna debatten har, sägs det i propositionen, med
orätt påståtts att EES-avtalet ger Sverige samma möjligheter som
medlemsstaterna att medverka i EU:s beslutsprocess. Det har
också felaktigt gjorts gällande att vi genom EES-avtalet kommer
i åtnjutande av samma ekonomiska fördelar som medlemsstaterna,
trots att vi inte får vara med att utforma EU:s beslut.
EES-avtalet ger Sverige och de övriga staterna på EFTA-sidan
rätt att genom experter delta i en del av den kommittéverksamhet
som pågår kring kommissionen. EFTA-staternas representanter får
däremot inte delta i de beslut som fattas inom EU. EU-sidan har
inte förbundit sig till mera än att överväga EFTA-staternas
synpunkter. Den grad av inflytande EES-avtalet ger, minskar
naturligtvis i takt med att ett eller flera EFTA-stater blir
medlemmar av EU.
I propositionen konstateras att när det gäller beslut av
konkret ekonomisk betydelse inom EES-samarbetet är det i sista
hand EU som fastställer villkoren. Sverige och övriga
EFTA-stater har att finna sig i besluten.
Sveriges möjligheter att ensamt fatta beslut på de områden som
fördragen omfattar kommer i formell mening att minska vid ett
medlemskap. I gengäld ökar i praktiken Sveriges faktiska
inflytande. Den större beslutskraft, som vi inom EU får utöva
tillsammans med andra stater stärker, enligt propositionen,
också grunden för vår egen demokrati. Detta till synes
paradoxala förhållande är en konsekvens av att utrymmet för
nationellt bestämmande krymper genom att de beslut som vi i
demokratisk ordning har kommit överens om ibland kan visa sig
vara svåra att genomföra till följd av kopplingarna till den
internationella utvecklingen. Denna fortgående försvagning av
Sveriges inflytande och därmed av demokratin i vårt eget land
kan motverkas genom att också vi får rösträtt i Europa och som
likaberättigad nation intar vår plats vid EU:s rådsbord.
Sveriges inflytande i EU kommer att få olika uttryck.
Sverige får enligt anslutningsfördraget representation och
rösträtt i EU:s alla institutioner efter samma grunder som de
nuvarande medlemsstaterna. Sverige får en ledamot av
kommissionen. I det mest betydelsefulla organet, ministerrådet,
får Sverige, i likhet med de övriga medlemsstaterna, en
representant. I de fall då beslut fattas med kvalificerad
majoritet har Sverige 4 röster av totalt 87. Finland får, i
likhet med Danmark, 3 röster. De nordiska EU-staterna får därmed
relativt sett större inflytande än de till folkmängden största
EU-staterna.
Vid en regeringskonferens år 1996 skall en rapport framläggas,
som skall innefatta en utvärdering av de framsteg som har gjorts
och de erfarenheter som har vunnits dittills. Det är, enligt
propositionen, av största betydelse att vi kan medverka i denna
konferens och i dess förberedelser under år 1995.
En allmän erfarenhet av det nuvarande EU är att
medlemsstaternas möjlighet till framgång när det gäller att
påverka besluten inte endast har att göra med befolkningens
storlek och landets ekonomiska styrka utan även med kompetensen
och kunnandet hos staternas företrädare. Sverige har en bred
kompetens på de områden som för oss är viktiga och där vi vill
få stort inflytande. Vi har tidigare gjort denna erfarenhet i FN
och andra internationella organisationer där Sverige och Norden
utövat ett aktivt medlemskap. Det är omvittnat att Danmark tack
vare sin effektiva beslutsprocess fått möjligheter till ett
inflytande i EU utöver vad landets storlek och ekonomiska
betydelse motiverar.
Genom att utnyttja de möjligheter som ett medlemskap ger
erbjuds således goda möjligheter för Sverige att få genomslag
för svenska värderingar och nå ett inflytande bland Europas
stater som t.o.m. överstiger det som normalt skulle tillkomma
ett medlemsstat av vår befolkningsstorlek.
I motion U24 (mp) yrkande 4 framförs att vid ett eventuellt
medlemskap i EU bör det svenska språket i såväl tal som skrift
användas av svenska företrädare i de olika EU-organen.
Motionärerna ställer bl.a. frågan om det kommer att vara ett
villkor för aktivt deltagande i beslutsprocessen att behärska
två--tre utländska språk och frågan om vilken inverkan detta har
på den folkliga demokratin.
Kulturutskottet anför i sitt yttrande, vilket i sin helhet
återfinns som bilaga till detta betänkande, följande beträffande
det svenska språkets ställning i EU:
Vid en anslutning av Sverige till EU blir svenska språket ett
av unionens officiella språk och arbetsspråk (se prop., främst
del 1 s. 36, 197 och 233 samt del 3 s. 468). Detta betyder att
inte bara alla rättsakter och officiella dokument måste finnas i
en svensk version, utan också att skriftväxling och muntliga
kommunikationer i officiella sammanhang får ske på svenska.
-- -- --
Som framhålls i propositionen utgör den omständigheten att
medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom
EU ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt. Det
svenska språket får i EU en starkare ställning än i någon annan
utomnordisk organisation. Av naturliga skäl är emellertid de
mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk
som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot
den bakgrunden angeläget att det svenska språket aktivt
utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att
använda det egna språket hålls levande, anförs det också i
propositionen.
Kulturutskottet ansluter sig till de bedömningar som redovisas
i propositionen. Utskottet vill tillägga följande.
Då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen
inom EU är det naturligtvis särskilt angeläget att rätten för
svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt
modersmål hävdas inom EU. Denna rätt måste med kraft hävdas
redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU, eftersom det
eljest kan finnas en risk för att den i praktiken snabbt
förlorar i värde. Det är också enligt utskottets mening viktigt
att enskilda personer och företag håller på rätten att få
kommunicera med EU:s institutioner på sitt modersmål.
Det har i olika sammanhang från språkvårdshåll uttryckts oro
för att det vid en svensk anslutning till EU kan bli svårt att
skydda den del av vårt kulturarv som det svenska språket utgör.
En sådan oro kommer till uttryck även i motiveringen till det
här behandlade motionsyrkandet. Utskottet anser för sin del att
denna oro inte får negligeras. Det övergripande ansvaret för
vården av det svenska språket efter en svensk EU-anslutning
kommer liksom hitintills varit fallet att vila på Svenska
språknämnden och andra språkvårdande organ. Av central betydelse
för språkvården kommer emellertid kvaliteten i översättningarna
till svenska av EU:s rättsakter att bli. Utskottet har inhämtat
att det inom regeringskansliet ägnas stor uppmärksamhet åt denna
fråga. I en PM från Delegationen för översättning av EG:s
regelverk utvecklas närmare vilka insatser som är lämpliga och
nödvändiga för att en god kvalitet på översättningarna skall
kunna uppnås. Angelägenheten framhålls av att man från svensk
sida söker få ett inflytande över den språkliga grundtext
varifrån översättningen till svenska skall ske. Vidare framhålls
bl.a. angelägenheten av att man i svensk översättarutbildning
lägger större vikt vid utbildningen i svenska språket än vad som
hitintills varit fallet. Utskottet ansluter sig till dessa
ställningstaganden.
Kulturutskottet förutsätter att man från svensk sida beaktar
de synpunkter rörande svenska språket och EU som redovisats i
det föregående. Synpunkterna står i god överensstämmelse med vad
som anförs i propositionen. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionen är enligt utskottets mening inte
erforderlig.
Utrikesutskottet konstaterar i likhet med kulturutskottet
att svenska i enlighet med avtalet blir ett nytt officiellt
EU-språk, likställt med övriga officiella EU-språk, i samband
med att Sverige blir medlem i Europeiska unionen.
Utrikesutskottet, som instämmer i vad kulturutskottet anfört
beträffande det svenska språkets ställning, vill för sin del
särskilt framhålla att det anser det vara av betydande värde att
det svenska språket används av företrädare för vårt land i olika
EU-sammanhang. För detta talar, som kulturutskottet anfört,
såväl demokratiska som kulturella skäl. En strävan bör vara att
hävda det svenska språkets ställning inom ramen för vedertagen
praxis.
Med det anförda anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 4
besvarat.
7.2 Utrikes- och säkerhetspolitik
Den alleuropeiska integrationsprocessen pågår för fullt.
Sedan mitten av 1980-talet befinner sig Europa i ett skede av
djupgående omvälvningar. Europa har befriats från bördan av
alliansernas kapprustning och hotet om sovjetisk aggression.
Tyskland har återförenats och demokratin har hunnit befästa sin
ställning i flera av de central- och östeuropeiska länderna.
Sovjetunionen har upplösts och de baltiska staterna har återfått
sin självständighet. Ryssland har beträtt vägen mot demokrati
och marknadsekonomi. EU har nyligen (sommaren 1994) träffat
avtal om samarbete med Ryssland och med Ukraina.
Mot denna bakgrund är det naturligt, anförs det i
propositionen, att nästan alla de central- och östeuropeiska
länderna fördjupar sina relationer med EU.
Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien har
tecknat s.k. Europaavtal varigenom vägen har öppnats mot
fullvärdigt medlemskap i EU. Också de baltiska staterna avser
att teckna sådana avtal som en uppföljning av sina
frihandelsavtal med EU. På längre sikt skulle ett band av stater
i Central- och Östeuropa, från Estland i norr till Bulgarien i
söder, kunna komma att infogas i den nära samhörighet som ett
medlemskap i EU utgör. För Östersjöområdet skulle en ny
stabilitet uppstå. Ett liknande närmande till EU sker även i
södra Europa.
Vid sidan av EU omfattar integrationsprocessen i Europa också
andra organisationer. FN, ESK och Europarådet bidrar på skilda
sätt till stabiliteten i Europa.
Skilt från samarbetet i de ovanstående organisationerna pågår
på det militära området en integrationsprocess som omfattar allt
fler europeiska stater. Västeuropeiska unionen (VEU) och NATO
har erbjudit staterna i Central- och Östeuropa olika former av
närmare anknytning men ännu inte medlemskap.
VEU utvecklar nära kontakter med kringliggande europeiska
stater. Norge, Island och Turkiet är associerade medlemmar,
medan nio stater i Central- och Östeuropa, som ingår i VEU:s
konsultationsforum, har erbjudits och accepterat att bli s.k.
associerade partners. Härigenom deltar exempelvis de baltiska
staterna i VEU:s interna möten.
NATO har under senare år fört en dialog med staterna i den
forna Warszawapakten. I början av år 1994 bildades Partnerskap
för fred (PFF), vars centrala uppgift är samarbete på det
fredsbevarande området. I PFF deltar NATO-staterna, nästan alla
stater i Central- och Östeuropa samt Sverige och Finland.
Ett allt vidare samarbete utvecklas, som utgör viktiga steg
mot en stabil säkerhetsordning för hela Europa.
Integrationen i Västeuropa har sina idéhistoriska rötter i
medeltiden. Först efter det andra världskrigets slut kan
emellertid en utveckling mot ett långtgående och frivilligt
närmande mellan de europeiska staterna sägas ha slagit rot på
allvar. En integration av Västeuropa inleddes.
Den s.k. Brysselpakten, som ingicks år 1948, hade
ursprungligen till uttalat syfte att förhindra en tysk
upprustning. Pakten ombildades i mitten av 1950-talet till
Västeuropeiska unionen (VEU).
Integrationen kom under denna tid dock främst att inriktas på
andra områden, särskilt det ekonomiska. Ett första steg var
bildandet av Kol- och stålunionen år 1952. En grundläggande
drivkraft vid dess tillkomst var att söka ytterligare garantier
mot att de för rustningsindustrin nödvändiga kol- och
stålindustrierna inte utvecklades utan kontroll.
Fredstanken var en central målsättning också vid tillkomsten
av Romfördraget som upprättade Europeiska ekonomiska gemenskapen
(EEG) år 1957. Med utgångspunkt i Romfördraget fördjupades
samarbetet mellan gemenskapens sex och så småningom tolv
medlemsstater på det ekonomiska och handelspolitiska området.
Genom den nära samverkan och det ömsesidiga beroendet har krig
mellan EU-stater blivit otänkbart.
De dåvarande sex EG-staterna enades år 1959 om regelbundna
utrikespolitiska konsultationer på ministernivå. Genom
antagandet av den s.k. Davignonplanen 1970 fick detta samarbete
en fastare form och det s.k. europeiska politiska samarbetet
(EPS) växte fram. EPS, som traktatfästes genom enhetsakten år
1986, syftade till ökad samstämmighet i medlemsstaternas
nationella utrikespolitik genom närmare samråd. EPS är
mellanstatligt till sin natur.
I och med Maastrichtfördraget fördjupades det utrikes- och
säkerhetspolitiska samrådet mellan EU:s medlemsstater
ytterligare genom inrättandet av den s.k. gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken (GUSP). Denna nya samarbetsform började
fungera den 1 november 1993.
I propositionen redovisas också närmare ett EU-medlemskaps
betydelse för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt
hänseende.
De tolv EU-stater, som i dag medverkar i GUSP, omfattar
närmare 350 av Västeuropas 380 miljoner invånare. Sannolikt
kommer ett än större antal europeiska stater, också i Central-
och Östeuropa, att delta. Att ta aktiv del i detta samarbete
innebär därför att stödja en process som flertalet europeiska
stater bejakar. Samarbetet är mellanstatligt till karaktären och
beslutsprincipen är enhällighet. Ett deltagande ger Sverige
ökade förutsättningar att få gehör för sina ståndpunkter i
omvärlden.
I detta sammanhang hänvisas i propositionen till riksdagens
uttalande våren 1992 (bet. 1991/92:UU19) där det sägs: "Sveriges
militära alliansfrihet syftande till att vårt land skall kunna
vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består."
Militära motsättningar mellan öst och väst förekommer inte
längre. Däremot finns en politisk instabilitet på flera håll i
Europa. Att komma till rätta med dessa problem kräver en nära
samverkan mellan Europas länder. Riksdagen har därför framhållit
att ett fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet,
redan nu inom ESK och vid ett medlemskap även inom EU, är en
förutsättning för att Sverige skall kunna påverka utvecklingen
och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och
säkerhetsordning i Europa.
Sverige avser att, såsom medlem i EU, delta fullt ut i GUSP.
Detta sker med bevarad militär alliansfrihet. Avtalet innehåller
inga alliansförpliktelser. Sverige har inte förpliktat sig att
försvara något annat land. Inget annat land har förpliktat sig
att försvara Sverige.
Sverige kommer att bli en aktiv deltagare i samarbetet inom
GUSP. Ett deltagande ger Sverige det inflytande som i dag är
nödvändigt för att tillvarata våra intressen. Utanför EU, som
ensam aktör, riskerar Sverige däremot, enligt propositionen, att
marginaliseras i utrikespolitiskt hänseende.
Enligt propositionen kan Sverige inom ramen för GUSP verka för
de värderingar och prioriteringar som är vägledande i svensk
utrikespolitik. Respekten för de mänskliga rättigheterna och
främjandet av en demokratisk utveckling i omvärlden kommer att
vara hörnstenar i denna politik. De traditionellt sett goda
relationer som Sverige har med många utvecklingsländer kommer
också att återspeglas i vårt deltagande i GUSP.
I Europa kommer en huvuduppgift för EU och Sverige att vara
sökandet efter en varaktig fred i f.d. Jugoslavien.
Tillsammans med EU-staterna kan Sverige aktivt bidra till att
trygga utvecklingen i Central- och Östeuropa med siktet inställt
på ett alleuropeiskt samarbete inom ramen för ett utvidgat EU.
Med ett starkare nordiskt bidrag till arbetet i GUSP kommer
utvecklingen i Östersjöregionen att få ökad uppmärksamhet.
Sverige har större möjligheter än de nuvarande EU-staterna att
följa skiftande tendenser i denna region. I det nära samråd som
sker inom GUSP kan Sverige därför redan i ett tidigt skede inta
en central roll i EU:s politik i denna region. Medlemskap i EU
ger Sverige en möjlighet att verka för att EU:s ekonomiska, och
vid behov diplomatiska, insatser i Östersjöregionen ökar. Genom
insatser som sker gemensamt i EU-regi kan våra grannländer på
andra sidan Östersjön få ett stöd som är betydligt mer
omfattande än det som Sverige skulle kunna erbjuda på egen hand.
Dessa insatser gagnar stabiliteten i vårt närområde, och därmed
förstärks säkerheten även för Sverige.
Med den innebörd begreppet säkerhetspolitiska risker i dag
har, är Sverige beroende av att Europeiska unionen har framgång
i sina ansträngningar att möta dem. I propositionen anförs att
Sverige bör ta sin del av ansvaret för detta genom att aktivt
delta i samarbetet.
Ett motionsyrkande har väckts som anknyter till detta ämne.
I motion U24 (mp) framhålls att Sverige redan nu är ett i
högsta grad internationaliserat land som vid ett nej till EU har
en rad valmöjligheter. Motionärerna nämner bl.a. det omfattande
internationella samarbete som pågår i FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE), ESK, Europarådet, EFTA och Nordiska rådet. På
grundval av de existerande samarbetsorganisationerna skulle man
kunna bygga upp en ny alleuropeisk samarbetsstruktur. I
yrkande 11 framhåller motionärerna att Sverige bör verka för
detta.
I sitt yttrande, som i sin helhet återfinns som bilaga till
detta betänkande, anför försvarsutskottet att det delar
regeringens bedömning att ett allt vidare samarbete har
möjliggjorts i Europa genom de förändringar som har skett under
senare år och att inget är viktigare för de europeiska staternas
säkerhet än att vi tillsammans tar till vara möjligheterna till
ett närmare samarbete. Försvarsutskottet säger vidare:
Genom medlemskapet i EU blir ett sådant samarbete från svensk
sida nu möjligt även inom det utrikes- och säkerhetspolitiska
området. Utskottet anser i likhet med regeringen att ett
deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
ligger väl i linje med den inriktning som har varit vägledande
för svensk utrikespolitik under lång tid. Det är vidare
utskottets bedömning att som medlem i EU förstärks våra
möjligheter att verka för att våra säkerhetspolitiska intressen
i närområdet tillgodoses.
Detta gäller även för olika slag av säkerhetspolitiska
lågnivåhot såsom organiserad brottslighet, miljöhot, illegal
spridning av klyvbart material, terrorism, uppkomsten av
aggressiv nationalism och risk för massflyktingströmmar. Det är
utskottets uppfattning att ett samordnat stöd från EU-staterna
och en utveckling med siktet inställt på ett alleuropeiskt
samarbete inom ramen för ett utvidgat EU verksamt kan bidra till
att förhindra och förebygga även sådana hot.
-- -- --
Sammanfattningsvis anser utskottet att den integrationsprocess
som pågått under en följd av år och som nu för Sveriges del
innebär ett medlemskap i EU kommer att stärka Sveriges
möjligheter att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden. För
Sverige är det både naturligt och angeläget att medverka i detta
arbete. Sverige kan därigenom även inom EU:s ram bidra till att
lägga grunden till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning
och därmed skapa en säkrare framtid i Europa.
Utrikesutskottet, som delar de av försvarsutskottet
framförda synpunkterna, konstaterar därutöver att den
förutsättning motionärerna utgår från inte föreligger i och med
att Sveriges folk uttalat sig för ett ja till medlemskap i
unionen. Utskottet framhåller emellertid att Sverige hittills
verkat för ett utökat europeiskt samarbete inom och mellan de
organisationer som nämns i motionen. Utskottet utgår ifrån att
denna strävan från svensk sida kommer att fortsätta även efter
det att Sverige blivit medlem i Europeiska unionen.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 11.
Enligt Vänsterpartiet, motion U15 (v), innebär ett
EU-medlemskap att Sverige avsagt sig sin utrikespolitiska
valfrihet i alla de frågor, där EU tagit ställning. Motionärerna
anser att detta bl.a. får långtgående konsekvenser för Sveriges
uppträdande i FN och i andra internationella sammanhang.
Neutralitetspolitiken har övergetts och ersatts med militär
alliansfrihet som syftar till att Sverige skall kunna vara
neutralt i händelse av krig i vårt närområde.
Även utan ett direkt medlemskap i VEU kommer Sverige att få
problem med att göra sin militära alliansfrihet trovärdig,
eftersom vi skall vara med och fatta beslut om aktioner, som VEU
skall verkställa. Sverige skall sålunda inte söka observatörskap
i VEU.
Enligt motionärerna bör Sverige, vid ett eventuellt
EU-medlemskap, motverka varje ambition att inom ramen för den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skapa ett "befäst
Europa". Vidare bör planer på att bygga upp offensiva,
lättrörliga militära insatsstyrkor eller kärnvapenkapacitet
motarbetas. Fredsbevarande insatser skall endast ske inom ramen
för FN och den europeisk säkerhetskonferensen (ESK). Sverige
måste arbeta för en alleuropeisk fredsordning enligt
målsättningarna inom ESK. Sverige måste också verka för en
EU-politik som stabiliserar Östersjöområdet och de baltiska
staternas självständighet. Motionärerna anser vidare att Sverige
måste uppträda aktivare för att förhindra konflikter i EU:s
ytterområden. Som exempel nämns i motionen vikten av att föra en
kraftfull politik för att stoppa de svåra brotten mot de
mänskliga rättigheterna i det med VEU associerade Turkiet.
Sverige skall vara en drivande kraft för fred, frihet, demokrati
och rättvisa. Konflikter och massflykt skall kunna förebyggas.
Om det blir ett klart ja i folkomröstningen hemställer
motionärerna att regeringen kraftfullt bör verka för dessa mål
och i förhandlingar inom EU verka för att övriga EU-medlemmar
anammar de svenska synpunkterna i dessa frågor (yrkande 5).
Försvarsutskottet har, utöver vad som ovan redovisats, på
denna punkt i sitt yttrande anfört följande:
Utskottet erinrar om vad riksdagen framhöll våren 1992
(1991/92:UU19) om "att Sveriges militära alliansfrihet syftande
till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse av krig
i vårt närområde består".
Det är således utskottets mening att ett deltagande i GUSP kan
ske med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Sverige har, som regeringen redovisat i propositionen, klart
markerat att Sverige avser att delta fullt ut i GUSP men med
bevarad militär alliansfrihet. Utskottet konstaterar i detta
sammanhang att avtalet inte innehåller några
alliansförpliktelser. EU är härvidlag en gemenskap bestående av
självständiga stater. Sverige kan således inte inordnas i ett
försvarspolitiskt samarbete mot sin vilja.
Vid översynskonferensen 1996 kommer bl.a. VEU:s relation till
EU att diskuteras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
vikten av att Sveriges relation till VEU ges en sådan utformning
och lösning att insyn i, information och kunskap om EU:s
försvarssamarbete kan ges till oss genom observatörskap utan att
trovärdigheten för den militära alliansfriheten rubbas. Även som
medlem i EU, konstaterar utskottet att det även fortsättningsvis
är en fråga för Sveriges riksdag att besluta eventuella
förändringar beträffande reglerna om när svensk väpnad styrka
får sändas till annat land.
Utrikesutskottet har vid flera tidigare tillfällen
behandlat de utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenserna för
Sverige vid ett medlemskap i EU, senast i betänkande
1993/94:UU20. Utskottet framhöll bl.a. i betänkande 1991/92:UU19
att medlemskap i EU är en väsentlig faktor för att ett land
skall kunna påverka utvecklingen av en alleuropeisk freds- och
säkerhetsordning, något som är angeläget mot bakgrund av de
omvälvande förändringar som skett under senare år i Europa och i
vårt närområde. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Hot mot fred står att finna i brist på demokrati och respekt
för de mänskliga rättigheterna i ett stort antal stater, inte
minst i tredje världen. Enligt utskottets uppfattning bidrar ett
deltagande i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik
(GUSP) till att trygga demokratin och skapa en bärkraftig
utveckling både i vårt närområde och i världen i övrigt.
Det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska agerandet skall
enligt Maastrichtfördraget stå i överensstämmelse med såväl FN:s
stadga som ESK:s principer. I Maastrichtfördraget (avdelning V,
artikel J.1) anges sålunda att GUSP har som målsättning "att
skydda unionens gemensamma värden, grundläggande intressen och
oavhängighet, att på alla sätt stärka unionens och
medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden och stärka den
internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i
Förenta nationernas stadga samt principerna i
Helsingforskonferensens slutakt och målen i Parisstadgan, att
främja det internationella samarbetet och att utveckla och
befästa demokratin och rättsprincipen samt respekten för
mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna."
Sedan år 1970 har medlemsstaterna bedrivit ett
utrikespolitiskt samarbete. I den s.k. Davignonrapporten från år
1970 drogs, som tidigare framgått, riktlinjerna upp för det
europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt
samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med
enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt
intresse och samordning av utrikespolitik där så anses möjligt
och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar. År 1987, i
samband med ikraftträdandet av enhetsakten, kom arrangemanget
att lyftas in i EG:s formella regelverk. Dess mellanstatliga
karaktär påverkades inte.
Maastrichtfördraget innebär att det europeiska politiska
samarbetet (EPS) övergår i en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik (GUSP). Denna integreras institutionellt med
gemenskapens övriga verksamhet, men behåller särskilda samråds-
och beslutsformer. Avsikten med Maastrichtfördraget har med
andra ord varit att i allt väsentligt traktatfästa den praxis
som under senare år utvecklats i det utrikespolitiska samarbetet
mellan medlemsstaterna. Unionsfördraget kan därmed sägas utgöra
en förstärkt grund för gemenskapens kapacitet att agera under de
nya förhållanden som vuxit fram i det europeiska och
internationella umgänget.
Det gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet är
ett mellanstatligt samarbete som bygger på att beslut fattas
enhälligt. Fördraget skiljer principiellt på två olika slags
beslut.
Det ena slaget av beslut innebär att medlemsstaterna
fastställer en gemensam ståndpunkt vilken därefter skall
vara vägledande för varje lands nationella politik och dess
uppträdande inom internationella organisationer och på
internationella konferenser. Ståndpunkter kan, men behöver inte,
offentliggöras. Sådana beslut fattas av ministerrådet och alltid
med enhällighet.
Det andra slaget av beslut avser gemensamma aktioner. Även
beslut att inleda sådana aktioner fattas av ministerrådet med
enhällighet. Gemensamma aktioner kan företas inom hela det
område som betecknas som utrikes- och säkerhetspolitik. Frågor
som rör försvaret är uttryckligen undantagna.
När ministerrådet beslutar om en gemensam aktion skall
aktionen inrymmas inom de riktlinjer som fastställts av
Europeiska rådet, dvs. stats- och regeringscheferna. Europeiska
rådet handlar alltid i enhällighet. Enhällighet skall inte bara
gälla beslut om tillkomst av en gemensam aktion, utan också
aktionens omfattning, de allmänna och enskilda mål som unionen
vill uppnå samt tidsfrister och medel. Varje medlemsstat
bibehåller alltså möjligheten att påverka aktionens omfattning
och utformning.
När det gäller beslut inom ramen för en redan beslutad
gemensam aktion anger fördragstexten en möjlighet för
ministerrådet att fatta beslut med kvalificerad majoritet. För
att så skall kunna ske måste enhällighet råda att ett sådant
förfarande kan tillämpas.
Gemensamma aktioner avser väl avgränsade frågor för vilka
medlemsstaterna har en långtgående samsyn. Exempel på gemensamma
aktioner är valövervakningen i Ryssland i december 1993,
valövervakningen i Sydafrika i april 1994 och stöd till
fredsprocessen i Mellanöstern. Målsättingen är att de gemensamma
aktionerna på sikt skall gälla allt fler områden. Hösten 1993
fastslogs de fem första ämnesområdena inom ramen för gemensamma
aktioner. Förutom de ovannämnda gjordes humanitär hjälp i det
tidigare Jugoslavien och främjandet av stabilitet och fred i
Central- och Östeuropa till föremål för gemensam aktion.
Ministerrådet har nyligen också beslutat om en gemensam aktion i
syfte att säkra en förlängning av avtalet om icke-spridning av
kärnvapen (NPT). Utskottet konstaterar att dessa aktioner ligger
väl i linje med de principer som har varit vägledande för svensk
utrikes- och säkerhetspolitik under lång tid.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattar alla
frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen på
lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle
kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt komma att
resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som kan komma
att genomföras om och när medlemsstaterna enhälligt så beslutar.
Vid utformandet av GUSP skall, enligt Maastrichtfördraget,
särskild hänsyn tas till vissa medlemsstaters speciella karaktär
på det säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall
också respektera de förpliktelser som vissa medlemsstater har i
enlighet med sitt medlemskap i NATO, och vara förenlig med den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom
atlantalliansen. År 1996 skall ministerrådet, i samband med den
översynskonferens som EU-staterna då inleder, avlägga en rapport
till Europeiska rådet med en utvärdering av de framsteg som har
gjorts och de erfarenheter som har vunnits dittills inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. En revidering och
ett fullföljande av bestämmelserna i denna del av
Maastrichtfördraget skulle, förutsatt att enhällighet uppnås,
kunna komma att ske vid konferensen. Någon säkerhet att så blir
fallet föreligger självfallet inte. De förändringar av EU:s
grundfördrag som kan bli följden kräver godkännande av
medlemsstaternas parlament.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det
säkerhetspolitiska läget i Europa för närvarande har karaktären
av en övergångsordning. Framtida roller och arbetsfördelningen
mellan existerande organisationer--EU, NATO, ESK, PFF m.fl.--
och de samarbetsformer som håller på att växa fram är långt
ifrån klar. Detta gäller också Västeuropeiska unionens, VEU:s,
framtida förhållande till EU, vilket kommer att diskuteras vid
EU-staternas översynskonferens 1996.
VEU har sin upprinnelse i den pakt, Brysselpakten även kallad
Västunionen, som den 17 mars 1948 ingicks mellan Belgien,
Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien. I pakten
regleras frågor om kollektivt självförsvar, ömsesidigt och
automatiskt militärt bistånd i händelse av ett väpnat anfall i
Europa samt samarbete i ekonomiska, sociala och kulturella
frågor. Västunionen kan därmed sägas ha kommit att utgöra en av
grundvalarna för det större försvarssamarbetet inom NATO. År
1950 övertog NATO Västunionens försvarsorganisation. År 1954
inleddes en revision av Brysselpakten. En ökad tonvikt lades
därvid på europeisk integration, och Italien och Västtyskland
inbjöds att tillträda pakten. Västtyskland åtog sig i detta
sammanhang att avstå från att tillverka vissa typer av
krigsmateriel. Vidare inrättades ett särskilt organ för
rustningskontroll. I och med att den nya
sjumaktsöverenskommelsen trädde i kraft den 6 maj 1955 började
man tala om Västeuropeiska unionen (VEU).
VEU medverkade 1955 som övervakande organ i den procedur som
resulterade i Saar-områdets anslutning till Västtyskland.
År 1960 överfördes de fyra ursprungliga kommittéerna för
sociala och kulturella frågor till Europarådet. Fortfarande
finns vissa stadgeenliga band mellan VEU och Europarådet. Bl.a.
är det så att till följd av dessa gäller för VEU-staterna att de
parlamentariker som är medlemmar i Europarådets
parlamentarikerförsamling också är sina staters företrädare i
VEU:s parlamentarikerförsamling.
Mellan 1963 och 1970, då Storbritannien blev medlem i EEC,
tjänade VEU som kontaktorgan mellan detta land och EEC-staterna
i politiska och ekonomiska frågor.
I januari 1991 beklagade EG-kommissionens ordförande Jacques
Delors inför Europaparlamentet EG-staternas brist på gemensamt
uppträdande under Gulfkrisen med att säga att EG var en
ekonomisk jätte men en politisk dvärg.
Bl.a. erfarenheterna från Gulfkrisen gjorde att vissa
EG-stater under Maastrichtförhandlingarna drev frågan om att på
sikt söka skapa en gemensam försvarspolitik inom EU:s ram genom
att inordna VEU i EU-samarbetet. Resultatet av förhandlingarna
blev en kompromisstext, som innebar att försvarsfrågan i allt
väsentligt sköts på framtiden. Den skall diskuteras på nytt vid
EU:s översynskonferens 1996.
Även om inget försvarspolitiskt samarbete sker inom EU gjordes
i Maastrichtfördraget en delvis enkelriktad koppling mellan EU
och VEU genom att det stadgades att EU kan uppdra åt VEU att
utarbeta och genomföra beslut som berör försvarsområdet.
Sedan Maastrichtförhandlingarna har VEU-kretsen de facto
utvidgats med Grekland (1992; de jure återstår dock att
ratifikationsprocessen skall bli klar) och den omfattar nu tio
EU-stater. Danmark och Irland har fått status som observatörer.
De europeiska NATO-staterna Island, Norge och Turkiet har blivit
associerade medlemmar. I maj i år utvidgades kretsen ytterligare
genom att nio central- och östeuropeiska stater (däribland de
baltiska) blev associerade partners. Genom denna utveckling har
VEU:s betydelse som forum för europeiska säkerhetspolitiska
diskussioner väsentligt ökat. De nio central- och östeuropeiska
staterna deltar nu regelbundet och på lika villkor som
VEU-medlemmarna i vartannat rådsmöte i VEU, dvs. varannan vecka.
Mot denna bakgrund och i anledning av försvarsutskottets ovan
redovisade uppfattning anser utrikesutskottet det angeläget att
Sverige får tillgång till en ordning genom vilken vårt land
bereds insyn i och tillgång till de europeiska
säkerhetspolitiska diskussioner som pågår i den utvidgade
VEU-kretsen. Det skulle också vara problematiskt att sakna insyn
i verkställigheten av EU:s beslut med försvarspolitiska
implikationer, en uppgift som enligt Maastrichtfördraget åligger
VEU.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det delar
regeringens uppfattning att ett observatörskap i VEU är
förenligt med Sveriges alliansfrihet och att ett sådant skulle
ge den nödvändiga insynen.
Utskottet noterar också att riksdagen sedan juni 1992
regelbundet följt arbetet i VEU:s parlamentariska församling
genom att sända observatörer till de halvårsvis återkommande
sessionerna.
VEU:s militära betydelse har hittills varit mycket begränsad.
Ett eventuellt beslut om en utvidgad framtida roll för VEU
kommer att kräva enhällighet inom EU.
Maastrichtfördraget talar om ett gemensamt försvar som en
framtida möjlighet. Utrikesutskottet konstaterade i betänkande
1993/94:UU20 att ett svenskt medlemskap i EU inte förpliktigar
Sverige till något militärt samarbete. Den svenska militära
alliansfriheten består. Ett gemensamt EU-försvar eller
omvandlingen av EU till en militär allians skulle kräva
enhällighet mellan medlemsstaterna och godkännande av samtliga
staters parlament, inkl. den svenska riksdagen.
Därmed avstyrks motion U15 (v) yrkande 5.
7.3 Ekonomi och välfärd
Det ekonomiska samarbetet i EU bör, anförs det i
propositionen, ses ur två aspekter. För det första är det ett
medel för att uppnå välstånd. För det andra främjar det
ekonomiska samarbetet freden.
Under senare år har EU och EU-staterna ägnat allt större
uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en
högre och samtidigt uthållig tillväxt.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december
1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen
fastlägga en omfattande handlingsplan på det ekonomiska området.
Som förutsättning för handlingsplanen gäller sunda
makroekonomiska förhållanden, frihandel, solidaritet och
decentralisering. De ekonomiskt sett mest betydelsefulla
åtgärderna åligger det staterna att enskilt besluta om och
genomföra, men viktiga delar av handlingsplanen ligger på
gemenskapsnivån. Europeiska rådet gav handlingsplanen
ytterligare politiska impulser vid sitt möte på Korfu i juni
1994 och återkommer till planens genomförande vid sitt möte i
Essen i december i år. Sysselsättnings- och tillväxtfrågorna
finns därmed mycket högt på EU:s politiska dagordning.
Det är, enligt propositionen, viktigt att i detta sammanhang
notera att den ekonomiska politiken och skattepolitiken alltjämt
är en nationell angelägenhet.
EU-staternas ekonomiska och sociala samarbete har
betydelsefulla konsekvenser för Sverige på såväl kort som lång
sikt. Det gäller vare sig Sverige är medlem eller inte eftersom
Sverige i båda fallen är beroende av den ekonomiska utvecklingen
och de ekonomiska beslut som tas i EU. Ungefär tre fjärdedelar
av Sveriges handelsutbyte sker med Västeuropa. Sveriges
makroekonomiska utveckling samvarierar också starkt med övriga
Västeuropas.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik, som hög
sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga
välfärdssystem, tillväxt på god europeisk nivå, låg inflation,
regional utjämning och en god miljö, garanteras inte av att
Sverige går med i EU. Däremot är dessa mål, enligt
propositionen, avsevärt lättare att uppnå om Sverige är
EU-medlem.
I propositionen anförs att det är Sveriges önskan att delta i
det framväxande ekonomiska och monetära samarbetet i Europa,
dvs. i valutaunionen (EMU). Om Sverige kommer att delta i en
tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven,
dels på om vi själva vill. Sverige kommer inte att automatiskt
bli medlem i den slutliga valutaunionen enbart för att vi blir
medlemmar i EU. Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta
har noterats till protokollet, att riksdagen har det slutliga
avgörandet.
I propositionen redovisas de ekonomiska risker som anses
förenade med ett utanförstående.
Om Sverige inte skulle kunna erbjuda samma stabilitet och
inflytande åt företag med verksamhet i Sverige som deras
konkurrenter har, kommer det, enligt propositionen, att motverka
att investeringar lokaliseras till Sverige. Att producera i
Sverige blir då förenat med en konkurrensnackdel i förhållande
till producenterna i EU.
Svenska underleverantörer kommer genom medlemskapet att ges en
starkare ställning. Därmed kommer fler underleverantörer att
bygga ut sin produktionskapacitet än om Sverige står utanför.
Det är rimligt att tro att investeringarna vid medlemskap också
skulle bli mera teknologiintensiva till sin natur.
Om investeringarna minskar faller sannolikt reallönerna,
vilket i sin tur påverkar inriktningen av investeringarna. En
lägre tillväxttakt och lägre reallöner innebär att
konsumtionsutrymmet växer långsammare, vilket begränsar utrymmet
för offentliga insatser.
Om utanförskapet leder till en ökad osäkerhet om Sveriges
ekonomiska och politiska utveckling jämfört med EU-anslutna
grannstater kan detta dessutom leda till att potentiella
investerare och placerare begär en högre ränta som riskpremie.
Denna effekt ebbar, enligt propositionen, troligen ut men ger
ett begränsat manöverutrymme för den ekonomiska politiken för
lång tid.
Sammanfattningsvis skulle, enligt propositionen, ett uteblivet
medlemskap inverka negativt på investeringsviljan och
ränteskillnaderna mot omvärlden.
Ekonomiska nackdelar av ett medlemskap har inte helt kunnat
undvikas. Ett exempel är återregleringen av teko-importen. När
det gäller jordbruket kan på motsvarande sätt sägas att
anslutningen till EG:s jordbrukspolitik innebär en återgång från
de senaste årens reformer i riktning mot en avreglering. Den
ökade konkurrensen för livsmedelsindustrin är dock till fördel
för de svenska konsumenterna.
Den mest påtagliga samhällsekonomiska nackdelen med ett
medlemskap är den avgift som Sverige betalar till EU:s budget.
Det avgörande är emellertid, sägs det i propositionen,
utanförskapets inverkan på tillväxten. Det går inte att med
säkerhet fastställa skillnaden mellan ett medlemskap och att
ställa sig utanför, bl.a. på grund av osäkerheten om
EES-avtalets stabilitet. I detta perspektiv kan budgetbidraget
ses som den försäkringspremie Sverige erlägger för att befästa
vad som uppnåtts genom EES-avtalet, för att garantera att
Sverige får möjlighet att ta del av EU-samarbetets vidgning till
nya områden samt för att säkra ett svenskt inflytande över såväl
den inre marknaden som övriga EU-insatsers utformning.
Med utgångspunkt i nuvarande ekonomiska prognoser kan
medlemsavgiften till EU-budgeten för år 1995 preliminärt
beräknas till drygt 18 miljarder kronor. Belastningen på
statsbudgeten blir emellertid betydligt lägre. Genom det
framförhandlade avtalet erhåller Sverige under de fyra första
åren av medlemskapet vissa återbetalningar. Detta reducerar
Sveriges avgift till EU-budgeten för år 1995 till ca 14
miljarder kronor. Därtill kommer möjligheter att minska vissa
andra statsutgifter genom medlemskapet. Sammantaget kommer
belastningen på statsbudgeten för år 1995 att understiga 10
miljarder kronor.
Ett par motionsyrkanden anknyter till detta ämne:
Enligt Miljöpartiet (motion U24 (mp)) innehåller EES-avtalet
flera regler som syftar till att förbättra samarbetet mellan
Sverige och EG/EU. Som exempel nämner motionärerna bl.a.
reglerna om en gemensam arbetsmarknad, utvidgad etableringsrätt
för näringsidkare, förenklade tekniska gränsprocedurer och
samarbete om forskning. På andra samarbetsområden bör
EES-avtalet revideras. Motionärerna nämner också exempel på vad
de anser vara dåligt i EES-avtalet. Detta gäller bl.a.
oinskränkt rätt att såväl behålla som att införa nya miljö- och
hälsoskyddsnormer, försämring av kommunernas rätt att välja
lokal upphandling och urholkning av det sociala skyddet. Vid ett
nej till EU kunde EES-avtalet, efter en seriös omförhandling,
utgöra grundval för en sorts nationell kompromiss beträffande
relationerna till EU. Motionärerna anser (yrkande 10) att en
utförlig årlig redovisning bör lämnas rörande EES-avtalets
verkningar med tonvikt på konsekvenserna för svensk ekonomi samt
för miljö och demokrati.
Utrikesutskottet konstaterar att det aktuella yrkandet
utgår från förutsättningen att Sverige inte blir medlem i
Europeiska unionen. I konsekvens med sitt ställningstagande för
ett medlemskap i Europeiska unionen anser utskottet att yrkandet
bör avvisas. Även finansutskottet anser, med i huvudsak
samma motivering (yttrande 1994/95:FiU1y), att yrkandet bör
avstyrkas.
Därmed avstyrks motion U24 (mp) yrkande 10.
I partimotionen U15 (v), yrkande 9, tas frågan upp om svenska
mål för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU i
fall av svenskt medlemskap. Kampen mot arbetslösheten och för en
rättvis fördelningspolitik måste bli en del av unionens
övergripande ekonomisk-politiska mål. Den svenska hållningen
måste vara att full sysselsättning, social rättvisa och
ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. Målet att
upprätta en gemensam valuta skall skrinläggas till dess
fullödiga bevis finns för den gemensamma valutans överlägsenhet.
Den kvarvarande nationella politiska kontrollen av valuta- och
penningpolitik skall bibehållas. EU måste inordna sig i en
global ekonomisk politik som ger den största ekonomiska
tillväxten i de fattigare delarna av världen.
De i motionen behandlade frågorna berörs främst i de yttranden
som till utrikesutskottet inkommit från finansutskottet och
arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet tar i sitt yttrande 1994/95:FiU1y till
utrikesutskottet upp några frågor på de områden där samarbetet
vid ett medlemskap kommer att utvidgas samt hur detta kan komma
att utvecklas på sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den
makroekonomiska samordningen, som skall äga rum under andra
fasen, samt förberedelserna inför övergången till tredje fasen
av utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med
Finansdepartementet.
Finansutskottets argumentering redovisas mer utförlighet på
annan plats i detta betänkande. De slutsatser som
finansutskottet redovisar och som främst ligger till grund för
utrikesutskottets ställningstagande till här aktuellt yrkande är
följande:
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd
utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en
hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till
miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga
om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av
levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social
sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna
(artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att
ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en
viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin
tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de
offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling
förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt
samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga
ränteförändringar som följt har drabbat många länder och
särskilt Sverige och den svenska kronan som är en
internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit
behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att
främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning
att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och
valutapolitiska samarbetet, som syftar till en ekonomisk och
monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör
göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU
är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter
till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan
nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt,
investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att
upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre
räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå
konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget.
Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor
betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det
europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste
vidtas för att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet
delar uppfattningen som framförs i propositionen att det är
nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya
arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra
arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa
medborgarnas välfärd. Utskottet anser att ett beslut om ett
eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget måste föregås
av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi kommer att
påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan
på arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa
arbetslösheten. Ökad tillväxt, sysselsättning och reducerad
arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga
underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka
budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens
förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen
och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen
samt slutakten. Motion U15 (v) yrkande 9 avstyrks därmed av
finansutskottet.
I sitt yttrande till utrikesutskottet anför
arbetsmarknadsutskottet vad avser här aktuellt yrkande
(motion U15 (v) yrkande 9) följande:
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadspolitikens utformning
inom EU huvudsakligen är en nationell angelägenhet. Enligt
utskottets uppfattning föreligger det inte något
motsatsförhållande mellan denna ordning och att såväl Sverige
som andra länder aktivt kan driva frågor rörande
arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över
nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten
framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande
propositionen ges också exempel på EU-initiativ för ökad
sysselsättning.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är
en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta
område bör kunna fungera som en inspirationskälla för andra
länder. Som utskottet vid tidigare tillfällen har anfört är
emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt
instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla
politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna
uppnås.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom
skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta
vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I
konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk
konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte
automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står
inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem
underlättas av högre investeringar och en gynnsammare
produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att
öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning
förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa
gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv
arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen
för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k.
konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet
är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om
bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som
ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga
modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet
att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska
förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen
som möjligheter till inflytande samt att svenska
arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum
har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens
ställning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört får motion U15 (yrk.
9 i den del det berör arbetmarknadsutskottets beredningsområde)
i det väsentliga anses vara tillgodosedd.
Med hänvisning till vad som sammantaget anförts av finans- och
arbetsmarknadsutskotten med anledning av det aktuella yrkandet
avslår utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 9.
7.4 Miljöfrågor
Allt fler miljöproblem är gränsöverskridande till sin natur.
Många miljöproblem måste därför lösas i internationell
samverkan, anförs det i propositionen.
Miljöpolitiken inom EU-staterna utformas dels genom ländernas
nationella beslut, dels genom gemensamma beslut inom unionen.
Viktiga delar av miljöpolitiken ligger kvar hos medlemsstaterna.
I dag omfattar EG:s miljöpolitik drygt 250 rättsakter till skydd
för vatten, luft och mark.
Den svenska utgångspunkten för EU-arbetet är att högsta
ambitionsnivå skall gälla på miljöområdet.
En annan viktig utgångspunkt för Sveriges EU-politik är att
säkerställa en hållbar utveckling, bl.a. såsom det reflekteras i
Agenda 21 från 1992 års FN-konferens om miljö och utveckling. I
korthet innebär detta "en utveckling som tillfredsställer dagens
behov utan att äventyra möjligheterna för framtida generationer
att tillfredsställa sina behov". Detta är också en ledstjärna i
EG:s femte miljöhandlingsprogram.
Genom ett medlemskap kommer Sverige att få helt andra
möjligheter än i dag att påverka utformningen av EU:s
miljöpolitik. Det ligger i Sveriges intresse att i samverkan med
andra, likasinnade europeiska länder få till stånd fler bindande
regler på miljöområdet. Reglerna bör utformas så att de medför
en hög nivå för miljöskyddet och så att enskilda medlemsstater
kan tillämpa strängare krav.
Enligt anslutningsfördraget kommer Sverige att under en
fyraårsperiod behålla sina strängare kemikalieregler, vilka för
närvarande strider mot EG:s regler. Under en fyra års
övergångstid kommer EG -- under svensk medverkan -- att se över
sina regler.
Det har i många sammanhang lyfts fram att Sverige vid ett
medlemskap skulle bidra till att unionen förstärker sin
miljöpolitik. Exemplen från Danmark och Nederländerna visar,
enligt propositionen, tydligt att även små stater kan ha ett
stort inflytande över EG:s miljöpolitik.
Miljöpartiet pekar i sin motion U24 på behovet av att skärpa
de internationella avtal som slutits på miljöområdet. I yrkande
7 hemställs att regeringen begär förslag till ratificering av
ännu inte ratificerade miljöavtal. Det finns enligt motionärerna
också behov av att införa överstatliga beslutsmekanismer i
internationella samarbetsorganisationer när det gäller bl.a.
gränsöverskridande miljöstörningar. I yrkande 9 begär
motionärerna att Sverige i internationella miljöorganisationer,
t.ex. FN:s miljöorgan, bör verka för att vissa beslut om
åtgärder mot gränsöverskridande miljöstörningar bör kunna fattas
med majoritet och med överstatlig giltighet. Sverige bör också
verka för att en internationell miljödomstol inrättas (yrkande
8).
Utskottet anser att Sverige bör lägga stor vikt vid EU:s
agerande i internationella miljöfrågor. Detta gäller särskilt
arbetet i FN, inom ramen för existerande miljökonventioner, samt
i det öst-västliga samarbetet. Sverige bör i likhet med bland
andra Nederländerna, Tyskland och Danmark även fortsättningsvis
spela en självständig, ledande och pådrivande roll i globala
miljö- och utvecklingsfrågor.
EU har en central roll i uppföljningen av FN:s konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Sverige bör, enligt
utskottets uppfattning, inom EU verka aktivt i detta arbete.
I motion U24 (mp), yrkande 7, hemställs, något ospecificerat,
att regeringen bör begära förslag till ratificering av ännu inte
ratificerade miljöavtal.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande, vilket i sin
helhet återfinns som bilaga till detta betänkande, att det
erfarit att Sverige har ratificerat samtliga miljökonventioner
som vårt land anslutit sig till och som förhandlats fram inom
ramen för Miljödepartementets område. Jordbruksutskottet
avstyrker mot den bakgrunden motion U24 (mp) yrkande 7.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är det önskvärt att
regeringen, vad gäller alla internationella överenskommelser som
skall underställas riksdagen för godkännande, avlåter
proposition därom så snart det lämpligen låter sig göras.
Utskottet noterar att så har skett vad beträffar samtliga
miljökonventioner som vårt land anslutit sig till och som
förhandlats fram inom ramen för Miljödepartementets område.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 7 besvarat.
Beträffande formerna för beslut på miljöområdet (motion U24
(mp), yrkande 9) konstaterar utskottet att Romfördraget ger
möjligheter att besluta regler på miljöområdet med kvalificerad
majoritet. Så sker också.
Vad gäller övrigt internationellt samarbete, bl.a. på
miljöområdet, har det traditionellt varit svensk politik att,
där så varit lämpligt, i första hand söka åstadkomma
folkrättsligt bindande regler. Förutsättningarna för att införa
överstatliga beslutsmekanismer i internationella
samarbetsorganisationer har i allmänhet visat sig vara
begränsade. De områden där överstatlighet gått att åstadkomma
har nästan undantagslöst rört domstols- och sanktionsförfaranden
för upprätthållande av konventioner.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 9 besvarat.
I anledning av yrkande 8 i motion U24 (mp) konstaterar
utskottet att Internationella domstolen enligt sin stadga,
artikel 26, paragraf 1, har möjlighet att på ad hoc-basis
inrätta en särskild kammare för speciella kategorier av mål.
Denna möjlighet utnyttjades av domstolen då den i juli 1993
tillsatte en särskild kammare för handläggning av miljörättsmål.
Denna kammare är fortfarande i verksamhet.
Utskottet anser mot denna bakgrund att nuvarande ordning för
hantering av internationella miljömål är till fyllest.
Därmed anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 8 besvarat.
8 Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital
Redan i Romfördraget anges att EG:s uppgift att främja en
harmonisk utveckling av den ekonomiska verksamheten inom
gemenskapen skall ske genom upprättande av en "gemensam marknad"
samt genom ett gradvis tillnärmande av medlemsstaternas
ekonomiska politik. Det innebär att tullar och kvantitativa
restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan avvecklas i
handeln mellan medlemsstaterna, att hindren för den fria
rörligheten för personer, tjänster och kapital avvecklas och att
gemensamma regler skapas för att förhindra att konkurrensen
snedvrids. Företag och medborgare från de andra medlemsländerna
ges samma behandling som det egna landets. Genom enhetsakten
tillkom begreppet den "inre marknaden". Med den inre marknaden
menas ett område utan inre gränser mellan medlemsländerna för
den fria rörligheten, vilken skulle vara genomförd till utgången
av år 1992. Begreppen gemensam marknad och inre marknad används
ofta numera synonymt.
Målet att förverkliga den inre marknaden har, som beskrivs
utförligare i propositionen, i det stora hela förverkligats
enligt planerna. På EU:s inre marknad, som i dag omfattar
närmare 350 miljoner invånare, omsätts industri- och
jordbruksvaror utan gränskontroller. Lagharmonisering i förening
med domstolens rättspraxis har undanröjt de tekniska
handelshinder, som berott på nationella skillnader vad gäller
varors utformning, märkning, provning och kontroll. Den
gemensamma arbetsmarknaden är en verklighet, liksom fri
etableringsrätt, konkurrensutsatt offentlig upphandling, fria
kapitalrörelser och fri rörlighet för transporttjänster och
finansiella tjänster. Diskriminerande effekter av statliga
handelsmonopol har undanröjts och en gemensam konkurrenspolitik
är genomförd, vilken även omfattar olika former av statligt stöd
till näringslivet. Bolagsrätten har harmoniserats i den
utsträckning det varit nödvändigt.
Arbetet med den inre marknaden är dock inte avslutat utan
kräver kontinuerlig uppföljning. Den aktuella diskussionen inom
EU berör också flera andra frågor, som har betydelse för den
inre marknaden. Dessa behandlas utförligare i propositionen
(kapitel 11).
8.1 Sverige och den inre marknaden
De fyra friheterna har utgjort kärnan i det intensifierade
EG--EFTA-samarbetet under 1980-talet. Syftet med EES-avtalet
är att de fyra friheterna och konkurrensreglerna skall
utsträckas till alla EES-staterna. EES-avtalet innebär också att
EFTA-staterna i väsentliga avseenden har övertagit EG:s
gemensamma regelverk beträffande de fyra friheterna och på
en rad angränsande områden. Svenska företag har därmed i
betydande utsträckning fått tillgång till den västeuropeiska
marknaden på lika villkor.
EES-avtalet ger likväl inte full delaktighet i den inre
marknaden. En viktig inskränkning, är att EES-avtalet inte
omfattar den gemensamma jordbrukspolitiken eller den gemensamma
marknaden för jordbruksvaror och ej heller den gemensamma
fiskepolitiken, vilket betyder fortsatt diskriminering av
exporten av vissa svenska fiskeprodukter. En annan inskränkning
är att EES-avtalet inte innebär delaktighet i EG:s tullunion och
gemensamma handelspolitik. Inte heller ingår EFTA-staterna i det
system där uppbörden av varuskatter vid handel mellan länderna
har flyttats från tullstationerna till de lokala
skattemyndigheterna.
Dessa förhållanden innebär sammantaget att EES-konstruktionen
saknar några av de förutsättningar som finns inom EG för att
avveckla alla gränskontroller. Dessa kontroller mellan Sverige
och EU-staterna har alltså inte försvunnit genom EES-avtalet.
Det innebär fortsatt pappershantering och tidsutdräkt i handeln
mellan Sverige och EU, vilket utgör en klar konkurrensnackdel.
En köpare inom gemenskapen slipper detta om han väljer en
leverantör från en EU-medlemsstat.
Ändringar i EG-reglerna kommer inte automatiskt och omedelbart
att gälla i EES. Komplikationer kan uppstå i förhandlingarna, så
att nya EG-regler först efter betydande fördröjning kan fogas
till EES-avtalet. Vidare kommer EES-avtalet att försvagas i takt
med att antalet EFTA-stater minskar. Sammantaget innebär detta,
framhålls det i proposition 1994/95:19, att det även med
EES-avtalet finns konkreta hinder och osäkerheter i
förbindelserna mellan Sverige och EU, som inte finns mellan
medlemsstaterna.
EES-avtalet är trots sin bredd ett avtal av traditionellt
folkrättsligt slag. Det kan alltså sägas upp om parterna blir
oeniga om dess fullföljande. Detta innebär att det svenska
tillträdet till den inre marknaden inte blir lika väl tryggat
som vid ett medlemskap.
Utöver de praktiska problemen finns det därmed också en
psykologisk nackdel, som kan skapa osäkerhet hos företagen och
enskilda. Vetskapen om att det inte finns fulla garantier för
att man kan konkurrera på likvärdiga villkor på EU-marknaden kan
vara en avgörande nackdel, anförs det i propositionen. Det kan
leda till att svenska eller utländska företag på sikt kan finna
det säkrare att göra nyinvesteringar i en EU-stat än att göra
det i Sverige. I propositionen anges att detta synsätt delas av
flertalet remissinstanser. Ett femtiotal remissinstanser
behandlar frågor med anknytning till den inre marknaden. Ett
överväldigande flertal av dessa förordar ett medlemskap i EU.
Det motiveras framför allt med möjligheten att fullt ut delta i
beslutsfattandet inom EU. Vidare framhålls att svenska företag
måste kunna arbeta under samma konkurrensvillkor som företagen i
EU-staterna, och inte drabbas av avsevärda merkostnader till
följd av att Sverige står utanför tullunionen och
gränskontrollerna kvarstår. Ett medlemskap ger också Sverige
likabehandling med EU-staterna vid export av jordbruks- och
livsmedelsprodukter samt fiskeprodukter. Slutligen framhålls den
stabilitet och förutsägbarhet i villkoren som ett medlemskap
skulle ge och den betydelse detta har för Sverige som
investeringsland.
I propositionen redovisas utförligare de förändringar som ett
medlemskap medför för Sverige när det gäller den inre marknaden.
Dessa kan sammanfattas på följande sätt:
Ett svenskt medlemskap i EU innebär för det första att
Sverige kan delta som fullvärdig medlem i EU:s beslutande organ.
Frågan om Sveriges möjligheter till medinflytande i den
europeiska integrationsprocessen har särskild tyngd när det
gäller den inre marknaden. Det är här EG-organen har särskilt
långtgående befogenheter -- genom beslutsreglerna i rådet och
genom domstolens verksamhet -- i förhållande till
medlemsstaterna. Denna starka ställning har varit och är en
förutsättning för att det skall vara möjligt att skapa en
europeisk marknad av många nationella.
Sverige har länge strävat efter fullt tillträde till den inre
marknaden, så att svenska institutioner, företag och enskilda ej
diskrimineras. Detta uppnås till stor del genom EES-avtalet.
Samtidigt är reglerna för den inre marknaden oftast resultatet
av en sammanvägning av olika intressen, såväl ekonomiska som
andra, t.ex. beträffande säkerhet, hälsa, miljö, arbetsmiljö och
konsumentskydd. Först genom ett medlemskap i EU blir det, enligt
propositionen, möjligt för Sverige att helt och hållet delta i
arbetet på att ta fram nya regler eller att utveckla de
befintliga och därvid få möjlighet att verka för svenska
intressen.
För det andra avvecklas gränskontrollerna i samhandeln mellan
Sverige och övriga medlemsstater. Detta sker omedelbart vid
dagen för medlemskapet. Avvecklingen av kontrollerna vid
gemenskapens inre gränser förutsätter att erforderlig
samhällskontroll sker på annat sätt.
För det tredje utvidgas den nuvarande frihandeln till att
omfatta också jordbruksvaror och fiskeprodukter.
För det fjärde tillkommer nya samarbetsområden i jämförelse
med EES. Ett exempel på detta är indirekt beskattning.
Sverige kommer som medlem att ha tillgång till hela EG:s inre
marknad på samma villkor som övriga medlemsstater. Den osäkerhet
som EES-avtalet i vissa avseenden innebär, upphör därmed.
I propositionen redovisas utförligare hur ett EU-medlemskap
skulle påverka Sveriges deltagande i den inre marknaden.
Redovisningen har sin tyngdpunkt i de frågor som är nya i
förhållande till EES, bl.a. beskrivs de särlösningar som Sverige
uppnått i förhandlingen.
Utrikesutskottet noterar att Europeiska rådet har uttalat
att slopandet av de inre gränserna inte får ske på bekostnad av
människors säkerhet, utan att säkerheten tvärtom kommer att
kunna värnas på ett effektivare sätt i framtiden genom ett
systematiskt samarbete mellan medlemsländerna. Man har därför
förutsatt att s.k. kompensatoriska åtgärder av olika slag skall
införas för att väga upp det bortfall i fråga om kontroll som
den fria rörligheten innebär.
Flera motioner har aktualiserat frågan om skapandet av
kompensatoriska åtgärder för att förhindra att den fria
rörligheten inom den inre marknaden utnyttjas för
narkotikasmuggling eller annan internationell brottslighet.
Dessa motioner behandlas av utskottet i ett sammanhang i
betänkandet, nämligen i avsnitt 13 Hälso- och socialpolitiska
frågor.
I fråga om de indirekta skatterna (avsnitt 11.2.8 i
propositionen) har inga motioner väckts. Eftersom detta område
av beskattningen berörs ganska mycket av EU-avtalet och kräver
relativt omfattande lagstiftningsåtgärder erinras i yttrandet
från skatteutskottet -- som en komplettering till de
uppgifter som lämnas i propositionen -- om att avtalet innebär
att Sverige i likhet med andra medlemsstater måste följa
EG-direktiven om moms och punktskatter. I dessa direktiv
regleras beskattningsförfarandet samt skattebaser och
skattesatser. Sverige har redan vidtagit viktiga
anpassningsåtgärder på dessa områden men ytterligare arbete
återstår för att harmoniseringen skall vara färdig till
årsskiftet. På en hel del punkter har dock Sverige utverkat
undantag och särlösningar under en övergångstid. De områden som
kräver ytterligare lagstiftningsåtgärder till årsskiftet är
momsen, tobaksskatten, alkoholskatten, energiskatten och
bilaccisen. Propositioner på samtliga dessa områden har inkommit
och behandlas för närvarande i skatteutskottet.
9 Transportpolitik
Den svenska transportpolitiken står enligt propositionen väl i
samklang med EG:s transportpolitik, vars målsättning är att
skapa ett sammanhängande väl integrerat transportsystem som
omfattar alla transportmedel och som beaktar kraven på såväl
snabbhet och effektivitet som en för miljön hållbar utveckling.
Genom ett medlemskap skulle Sverige få bättre möjlighet att
påverka den fortsatta utvecklingen av transportpolitiken i denna
riktning.
Redan genom EES-avtalet har en stor del av EG:s sekundärrätt
införlivats med svensk rätt, vilket fått till följd att de olika
transportmarknaderna allt mer öppnas för konkurrens för såväl
transportörer som transportköpare, något som leder till en
vitalisering av hela transportmarknaden. Ett medlemskap ger
därutöver Sverige möjligheten att på ett nära och effektivt sätt
verka för en konkurrensneutral behandling av den svenska
transportnäringen.
Den gemensamma marknaden medför ökade transportvolymer vilket
ställer krav på åtgärder för att förhindra negativa
miljöeffekter.
I två motioner aktualiseras frågor med anknytning till detta
avsnitt i propositionen. Flertalet av de motioner som mer direkt
avser frågor på miljöområdet behandlas dock senare i betänkandet
(avsnitt 17 Miljöfrågor).
Enligt motion U16 (s) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska
prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering,
luft- och vattenföroreningar resp. avfall. Vad gäller trafiken
och därmed sammanhängande miljöfrågor framhåller motionärerna
vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett
mer miljöanpassat transportsystem. Gjorda beräkningar tyder på
att ett svenskt medlemskap i EU kommer att medföra ett ökat
transportarbete. För att undvika att en sådan ökning leder till
ökade miljöutsläpp krävs åtgärder både här hemma och inom EU.
Sådana åtgärder bör syfta både till att minska den nuvarande
ökningstakten av transportarbetet och till att styra mot en ökad
andel järnvägs- och sjötransporter. Samtidigt måste
fordonsparken bli renare. Vidare bör Sverige verka för att
minska bilarnas bränsleförbrukning och för att minska flygets
utsläpp.
(Motion U16 (s) yrkande 9 behandlas delvis även i betänkandets
avsnitt 17 (Miljöfrågor)).
Enligt motion U15 (v) yrkande 10 bör riksdagen -- under
förutsättning av ett klart ja i folkomröstningen -- som sin
mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
svenska krav inom transportpolitikens område i EU-samarbetet.
Motionärerna erinrar om att EG-kommissionen i sin vitbok från
december 1992 talar om en transportpolitik som bidrar till
ekonomisk tillväxt samtidigt som minsta möjliga skada åsamkas
miljön. Övergång till mer miljövänliga transporter skall
stimuleras genom lämplig utformning av skatter och avgifter.
Motionärerna finner denna målsättning riktig men framhåller att
den rimmar illa med kommissionens förslag om fordons mått och
vikter. Om detta förslag genomförs får det enorma ekonomiska och
miljömässiga konsekvenser. En minskning av högsta tillåtna längd
för lastbilar från 24 meter till 16 eller 18 meter skulle
medföra en dubblering av lastbilsbehovet. Koldioxidutsläppen
skulle öka med 700 000 ton per år och kostnaderna med 20 %.
Skogsindustrin skulle åsamkas 50 % högre transportkostnader,
och gränsen för lönsam avverkning skulle flyttas närmare
industrierna. Det är därför av utomordentlig vikt att Sverige
kan behålla sina mått- och viktregler för inrikes
lastbilstrafik. Virkestransporterna kan bara till en ringa del
tas över av järnvägstrafik.
Vidare framhåller motionärerna att man bör utreda
möjligheterna att i Sverige införa en kvotering av den
gränsöverskridande lastbilstrafiken enligt det för Österrike
gällande ekopunktssystemet.
Under rubriken Motorcyklar framhåller motionärerna till en
början att EU:s typgodkännandedirektiv för motorcyklar kan komma
att innebära förbud mot varje form av modifiering av en
motorcykel. Härigenom hotas den "chopperkultur" som utvecklats i
Sverige och som varit helt förenlig med svensk fordonskontroll
och svenska trafiksäkerhetskrav. Vidare betonar motionärerna att
EU:s nuvarande körkortsdirektiv kan uppfattas som
diskriminerande för Sveriges motorcyklister. Kraven på
harmonisering av bestämmelser för motorcyklar bör begränsas till
de fall då de är till fördel för miljökrav och höjd
trafiksäkerhet.
Slutligen framhåller motionärerna att man inom EU arbetar med
ett förslag om effektbegränsning för motorcyklar. Det är enligt
motionärerna högst oklart om en effektbegränsning är till gagn
eller skada för trafiksäkerheten. Vad som däremot förefaller
säkert är att det blir nödvändigt att bygga upp ett omfattande
kontrollsystem.
I trafikutskottets yttrande påpekas, liksom i
propositionen, att EES-avtalet omfattar huvuddelen av de
rättsakter som för närvarande gäller inom EU på områdena
transportpolitik, telekommunikationer och post. Ett svenskt
medlemskap i EU medför därför inga större förändringar i fråga
om de regler som Sverige har att följa inom dessa områden.
Däremot förändras, och förbättras, våra möjligheter att påverka
den fortsatta utformningen av sådana regler.
Trafikutskottet, som följaktligen tillstyrker godkännande av
propositionen yrkande 1 från de synpunkter utskottet har att
företräda, har ingen annan uppfattning än den som uttalas i
motion U16 (s) -- och i propositionen -- om vikten av att
Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett mer
miljöanpassat transportsystem. Utskottet utgår från att även
regeringen delar denna uppfattning och förutsätter sålunda att
den verkar för att inom hela EU minska den nuvarande
ökningstakten av transportarbetet och för en tillväxt av
järnvägs- och sjötransporternas andel av detta arbete. Vidare
förutsätter utskottet att regeringen inom EU verkar för
miljövänligare motorfordon genom bl.a. ekonomiska styrmedel,
skärpta avgaskrav och ökat tillverkaransvar. Åtgärder för att
minska flygets utsläpp är också angelägna.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion U16 (s)
yrkande 9 i den del som avser utskottets beredningsområde,
tillgodosett. Trafikutskottet anser därför, för sitt
vidkommande, att motionen i den delen kan lämnas utan någon
riksdagens åtgärd.
Utrikesutskottet betraktar därmed, med hänvisning till vad
trafikutskottet anfört, motion U16 (s) yrkande 9 i berörd del
som besvarat.
Trafikutskottet delar också den i motion U15 (v), och i
propositionen, uttalade uppfattningen att det är utomordentligt
viktigt att Sverige kan behålla sina nuvarande mått- och
viktregler för tyngre vägfordon i nationell trafik. Som
framhålls i motionen skulle ett genomförande av kommissionens
förslag innebära starkt ökade transportkostnader för
skogsindustrin. Härtill kommer -- som betonas i propositionen --
att negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten kan
befaras. Utskottet förutsätter att regeringen med kraft verkar
för att tillgodose det sålunda uttalade önskemålet.
Med anledning av de motorcykel- och körkortsfrågor som
aktualiseras i motion U15 (v) erinrar trafikutskottet om
följande.
Sverige har redan genom tilläggsavtalet till EES-avtalet
åtagit sig att tillämpa EG:s direktiv om typgodkännande av två-
och trehjuliga motorfordon (92/61/EEG) och körkortsdirektiv
(91/439/EEG). Det förstnämnda innebär inget hinder för att en
typgodkänd motorcykel, som tagits i bruk, ändras och därefter
registreringsbesiktigas.
Körkortsdirektivet skall träda i kraft inom hela EU den
1 juli 1996. Dess syfte är att harmonisera
körkortsbestämmelserna inom hela EU så att körkorten kan ha lika
giltighet i samtliga medlemsstater. I fråga om motorcyklar
innebär direktivet delvis högre behörighetsålder än vad som
gäller enligt körkortslagen (1972:603). För behörighet att föra
de allra tyngsta motorcyklarna krävs sålunda att föraren har
fyllt 20 år eller, under vissa förutsättningar, 21 år.
Motsvarande ålder enligt körkortslagen är 18 år. Regeringen har
tillsatt en utredning (dir. 1994:90) med uppdrag att göra en
översyn av körkortsförfattningarna samt analysera hur
EG-direktivet i fråga skall införlivas med svensk rätt.
Utskottet kan konstatera att direktivet gör det nödvändigt att
ändra körkortslagen. I avvaktan på en proposition härom är
trafikutskottet inte för sin del berett att förorda någon
riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen i nu aktuell del.
Utskottet förutsätter dock att regeringen inom EU fortlöpande
uppmärksammar körkortsfrågorna och tar de initiativ som med
beaktande av trafiksäkerhetens krav, behovet av EU-harmonisering
och berörda ungdomars intresse av en lägre behörighetsålder kan
synas påkallade.
Utskottet förutsätter vidare att regeringen vid beredningen av
förslag om en effektbegränsning för motorcyklar överväger
synpunkter av det slag som framförs i v-motionen.
Med det anförda finner trafikutskottet, för sin del, att
yrkande 10 i motion U15 (v) kan lämnas utan någon riksdagens
åtgärd.
Utrikeutskottet betraktar därmed, med hänvisning till vad
trafikutskottet anfört, motion U15 (v) yrkande 10 som besvarat.
10 Konkurrenspolitik
Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital leder
till effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser
både inom produktion och distribution på ett sätt som gynnar
konsumenterna.
En nödvändig förutsättning för en bestående effektivitet i
konkurrensen är att denna styrs av en enhetlig konkurrenspolitik
och står under verkningsfull överstatlig tillsyn.
EG:s konkurrenspolitik skall bl.a. säkerställa att det inte
reses nya protektionistiska hinder inom den inre marknaden.
Kommissionen är det gemensamma övervakande organet inom EG i
konkurrensfrågor.
Tillgång till den inre marknaden ökar konkurrensen i Sverige.
Svenska företag utsätts för en hårdare konkurrens från utlandet.
Samtidigt kan de fritt konkurrera på den stora europeiska
marknaden.
Genom EES-avtalet har Sverige övertagit EG:s regelverk på
konkurrensområdet. De regler som tillkommit sedan EES-avtalet
slöts har införlivats i den ordning som EES-avtalet föreskriver.
Förhandlingarna om EU-medlemskap omfattar också
jordbruksområdet, vilket medfört att en förordning med
konkurrensregler för jordbruksområdet har tillkommit.
De viktigaste skillnaderna i förhållande till EES-avtalet av
ett svenskt medlemskap är att Sverige får ett medinflytande på
EU:s konkurrenspolitik och att Sverige inordnas under EU:s eget
system för övervakning.
De lagstiftningsåtgärder inom konkurrensområdet som kan
behövas vid ett medlemskap kommer, enligt vad som anges i
proposition 1994/95:19, att föreläggas riksdagen i en senare
proposition.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner.
11 Konsumentpolitiska frågor
Romfördraget föreskriver numera att gemenskapen skall bidra
till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås. Det skall bland
annat ske genom särskilda insatser som stöder och kompletterar
medlemsstaternas politik i syfte att skydda konsumenternas
hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen och genom att
tillhandahålla en fullgod konsumentupplysning.
Genom EES-avtalet och senare godkända ändringar av detta avtal
har Sverige införlivat eller åtagit sig att införliva de regler
på konsumentområdet som hittills har utvecklats inom
gemenskapen.
Ett medlemskap i EU kommer att innebära att Sverige kan
medverka i och påverka utvecklingen av konsumentpolitiken inom
gemenskapen och utformningen av de gemenskapsregler som är av
betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Som medlem i EU bör
Sverige, anförs det i propositionen, arbeta för att
Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå också förverkligas. Strävan bör vara att i
överenstämmelse med de mål och prioriteringar som gäller för den
svenska konsumentpolitiken ta till vara konsumenternas
intressen.
Detta avsnitt i propositionen har väckt ett par motioner.
I motion U16 (s) anförs att den marknadskontroll som redovisas
i propositionen inte är tillfredsställande. Motionärerna påpekar
att Sverige, enligt Konsumentverkets uppfattning, riskerar att
bli en dumpningmarknad för varor som inte uppfyller gällande
säkerhetskrav. När det gäller de finansiella tjänsterna menar
motionärerna att EG:s nuvarande regler är mindre
tillfredsställande ur svensk synpunkt. Det direktiv om
distansförsäljning som nu är under utarbetande undantar
finansiella tjänster. Sverige måste enligt motionärernas mening
med full kraft arbeta för att det skall gälla samma regler för
finansiella tjänster som vid försäljning av varor och andra
tjänster. I motionen yrkas att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad som sålunda anförts om konsumentpolitiken
(yrkande 1).
I Vänsterpartiets motion U15 kritiseras EG:s
produktsäkerhetsdirektiv. I motionen anförs att huvudprincipen
enligt direktivet är att den som tillhandahåller produkter bara
behöver anlita fristående provnings- och certifieringsorgan om
olycksrisken är stor. Motionärerna anser att sådana organ skall
anlitas vid minsta misstanke om olycksrisk. Vidare kritiseras
EG:s leksaksdirektiv och direktivet om personlig
skyddsutrustning. Motionärerna menar att leksaksdirektivet inte
beaktar risken för hörselskador och allergier. I motionen yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
När det gäller lagstiftning på konsumentområdet vill
lagutskottet, såsom också görs i propositionen, i sitt
yttrande peka på de grundläggande skillnader som finns mellan
rättsakter som berör produktsäkerhet och annan produktutformning
å ena sidan och sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och
rättsliga intressen å den andra.
Lagutskottet anför följande:
Rättsakter av det förstnämnda slaget har i allmänhet inte bara
ett konsumentskyddssyfte. De avser också att främja den fria
rörligheten av varor genom att ställa upp gemensamma
produktnormer m.m. Det innebär att de angivna normerna skall
tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i
princip inte tillåts. Annorlunda förhåller det sig med de
rättsakter som reglerar konsumenternas ekonomiska eller
rättsliga skydd, t.ex. marknadsföring, hemförsäljning och
konsumentkrediter. De har, såsom anförs i propositionen, i
allmänhet s.k. minimikaraktär, vilket innebär att varje
medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får åtnjuta
minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är dock
inget som hindrar att staten i fråga utsträcker konsumentskyddet
ännu längre. Det är således möjligt för svensk del att behålla
eller förstärka konsumentskyddet inom de områden som inte är
direkt varu- eller tjänsterelaterade.
Som ovan berörts innebär ett svenskt EU-medlemskap att Sverige
fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av
konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de
gemenskapsregler som är av betydelse från
konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta
för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå framstår enligt utskottets mening som
odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet
ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom
ramen för EU-samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag är att
åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och
produktutformning. En annan viktig fråga är, såsom framhålls i
motion U16, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella
tjänster.
Med det anförda tillstyrker lagutskottet bifall till de
aktuella motionsyrkandena.
Utrikesutskottet, som delar de bedömningar som gjorts av
lagutskottet i dessa frågor, anser mot denna bakgrund att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad
lagutskottet anfört med anledning av motionerna U15 (v) yrkande
13 i berörd del samt U16 (s) yrkande 1.
Lagutskottet behandlar i sitt yttrande också
livsmedelspolitiska frågor. Motionsyrkanden på detta område
behandlas i detta betänkande i ett sammanhang, nämligen i
avsnitt 19 Jordbruk och fiske.
12 Utbildning, forskning och utveckling
Investeringar i utbildning, forskning och utveckling är
investeringar i långsiktigt användbar kunskap. Inom dessa
områden bör ökad kvalitet, ökad internationalisering och ökad
rörlighet för såväl kunskap som människor eftersträvas. Detta är
nödvändigt om Sverige skall bli konkurrenskraftigt i ett
internationellt perspektiv. Samverkan och utbyte med omvärlden
måste därför vara ett naturligt inslag i all utbildning och
forskning. I propositionen anförs att de möjligheter till
medverkan i internationella nätverk, projekt och utbytesprogram
som Sveriges deltagande i EG-samarbetet erbjuder skulle vara av
mycket stor betydelse därvidlag.
Genom EES-avtalet har väsentliga delar av EG:s utbildnings-
och forskningsverksamhet öppnats för Sverige. Det är dock först
vid ett medlemskap i EU som Sverige kan delta i samtliga de
aktiviteter som ingår i EG:s arbete inom dessa områden och
medverka i utformningen av den gemensamma utbildnings- och
forskningspolitiken.
Vid en svensk anslutning till EU ökar behovet av kvalificerade
tolkar och översättare. Detta gäller främst inom EU:s organ i
andra länder men även inom departement och statliga myndigheter
i Sverige. Utöver de åtgärder som redan vidtagits för budgetåren
1993/94 och 1994/95 kommer resurser att krävas för långsiktig
planering och utbyggnad av utbildningarna för tolkar och
översättare.
Inga motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i
propositionen.
13 Hälso- och socialpolitiska frågor
De hälso- och socialpolitiska frågorna beslutas i huvudsak
nationellt inom EU-området. Ett omfattande samarbete bedrivs
likväl mellan medlemsstaterna även på dessa områden. Som medlem
kommer Sverige att ta aktiv del i detta. Det gäller i första
hand ett antal program och nätverk på det socialpolitiska
området. Även inom det hälsopolitiska området sker ett
omfattande samarbete. Bl.a. gäller att gemenskapen till skydd
för folkhälsan skall främja samarbetet mellan medlemsländerna.
Rådet kan därvid vidta stimulansåtgärder och utfärda
rekommendationer, dock utan syfte att uppnå en harmonisering av
medlemsländernas lagstiftning. Samarbetet understöds också genom
att nyckelområden anges och handlingsprogram utarbetas.
Medlemskapet ger Sverige möjlighet att delta i och påverka detta
samarbete.
Sverige har i medlemskapsförhandlingarna åtagit sig att
avskaffa import-, export-, partihandels- och
tillverkningsmonopolen på alkoholområdet. De kommer att ersättas
av ett alkoholpolitiskt motiverat tillståndssystem.
Detaljhandelsmonopolet behålls. EG:s regler på
punktskatteområdet kommer vid ett medlemskap att gälla även
alkoholdrycker. Sverige har medgivits rätt att mängdmässigt
begränsa den avgiftsfria införseln av drycker. Den svenska
alkoholpolitiska målsättningen att minska den totala
alkoholkonsumtionen sätts inte i fråga. Som framgår av
propositionen har också alla EU:s medlemsstater anslutit sig
till Världshälsoorganisationens (WHO) hälsoprojekt "Hälsa för
alla år 2000". Bland de 37 mål för förbättrad hälsa som WHO:s
Europaregion har ställt upp finns målet att sänka
alkholkonsumtionen med minst 25 %, från 1980 års nivå, fram till
år 2000. Även den handlingsplan som har utarbetats för att
förverkliga målen har antagits enhälligt av alla Europaregionens
stater.
Regeringen har, på grundval av bl.a. Alkoholpolitiska
kommissionens betänkanden, i proposition 1994/95:89 presenterat
förslag till ny alkohollag.
Det finns inte några skäl, anförs det i proposition
1994/95:19, att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett
medlemskap i EU. Kampen mot missbruk och narkotikabrottslighet
är prioriterade områden inom gemenskapen. Som medlem kommer
Sverige att delta i de fora som kommer att påverka den
europeiska narkotikabekämpningen. I framtiden kommer bevakningen
av gränserna mellan Sverige och EU:s medlemsstater att ske i
andra former än de nuvarande så att illegal införsel av
narkotika förhindras. Verksamheten kommer att stödjas av ett
ökat samarbete mellan medlemsstaternas polis- och
tullmyndigheter.
Ett flertal motioner har väckts med anledning av detta avsnitt
i propositionen.
I motion U16 (s) begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts om narkotikafrågor vid ett svenskt EU-medlemskap
(yrkande 2). Motionärerna anför följande: Ett svenskt medlemskap
i EU ställer betydande krav på den svenska narkotikapolitiken.
Avskaffandet av tullgränsen måste mötas med kraftfulla
alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och
kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika
europeiska polismyndigheterna. Sverige måste även vid ett
medlemskap i EU ha en väl utbyggd gränskontroll som ett led i
brottsbekämpningen. Tullens och polisens metoder måste
förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull
och polis bör effektiviteten kunna skärpas.
Den fria rörligheten inom EU för varor, tjänster, människor
och kapital har aldrig avsetts gälla narkotika och annan
kriminalitet, anför motionärerna. Därför genomför nu EU en rad
"kompensatoriska åtgärder": uppbyggnaden av Europol, av
övervakningscentret i Lissabon, det gemensamma
informationssystemet (CIS) samt ett gemensamt ansvar för
bevakningen av EU:s yttre gränser. Det är en klar fördel för
Sverige att delta i dessa program. Vi bör kunna ha en pådrivande
roll i detta arbete. Dessa åtgärder kommer dock inte att nå full
kraft förrän om 5--10 år.
Vidare anför motionärerna att det även vid ett svenskt
EU-medlemskap är möjligt att behålla gränskontrollen mot
narkotika. Trovärdigheten i vår narkotikapolitik och EU:s
ambitioner att lyfta narkotikapolitiken till en fråga av
"allmänt intresse" ger oss anledning att med fasthet fullfölja
den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Mot denna bakgrund
är det angeläget att personkontrollen vid inre gränser, i fall
av ett svenskt EU-medlemskap, inte avvecklas förrän
kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats till en
tillfredsställande effektivitet i både Sverige och andra
medlemsländer.
Liknande synpunkter framförs i motionerna U5 (kds) yrkande 2
och U12 (s) yrkandena 1 och 2. I den förra motionen begärs också
ett tillkännagivande om vikten av ett aktivt ställningstagande i
samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna i
Europa (yrkande 1).
Liknande synpunkter som de nu nämnda framförs också i motion
U15 (v) yrkande 11 (delvis). Motionärerna anför att Sverige vid
ett svenskt EU-medlemskap bör arbeta för att kunna stoppa
narkotikan vid gränsen. Sverige skall vara pådrivande i den
diskussion som förekommer i vissa EU-stater för att få behålla
en viss kontroll i anslutning till den inre gränsen.
Målsättningen måste för Sveriges vidkommande vara bibehållen
gränskontroll. Detta är utomordentligt viktigt av flera skäl,
men framför allt därför att de s.k. kompensatoriska åtgärderna
-- t.ex. Europol -- bara är i början av sitt uppbyggnadsskede.
Det är också oklart, om de kommer att omfatta alla typer av
narkotika, då t.ex. cannabis är fullt legalt i flera EU-stater.
Dessutom riktar sig de kompensatoriska åtgärderna endast mot
smuggling av stora mängder, inte mot små och medelstora mängder.
Mycket av arbetet kommer att riktas mot de yttre gränserna, men
70 % av det amfetamin som kommer till Sverige tillverkas i
Holland -- även större delen av cannabisen.
I två motioner tas alkoholfrågan upp.
I motion U15 (v) yrkande 11 (delvis) begärs, under
förutsättning att det blir ett klart ja i folkomröstningen, ett
tillkännagivande om vad som anförts om hälso- och socialpolitik
i EU-samarbetet. Motionärerna anför i denna del följande. Som
EU-medlem skall Sverige agera kraftfullt för att EU skall få en
alkoholpolitik värd namnet. Alkoholfrågan skall inte behandlas
som jordbrukspolitik. Sverige måste verka för att
alkoholpolitiken görs till ett instrument för en god folkhälsa.
Sverige måste få med sig övriga länder i ett sådant långsiktigt
arbete. Det kan ta flera generationer att få gehör för detta i
ett alkoholdränkt Europa. Före sommaren avslutade
Alkoholkommissionen sitt arbete med att föreslå åtgärder för en
ny svensk alkoholpolitik. Vänsterpartiet anser att dessa förslag
kan ligga till grund för Sveriges arbete för att få till stånd
en acceptabel EU-politik på detta område.
I motion U6 (kds) begärs ett tillkännagivande om att
hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna vid
ställningstaganden om inskränkningar av frihandeln. Motionärerna
anser att det krävs en samlad politisk viljeinriktning för att
upprätthålla vår svenska alkoholpolitik. Det är av yttersta vikt
att en sådan gemensam viljeinriktning kommer till stånd. Vår
alkoholpolitik kan bestå om detta görs och om svenska politiker
i framtiden inte ändrar målet. Sverige bör enligt motionärerna
klart ta ställning för att det i fall av tveksamheter vid
inskränkningar av frihandeln bör vara vår inställning till
hälsoaspekterna som skall ligga till grund.
Tre utskott behandlar i yttranden till utrikesutskottet dessa
yrkanden från sina resp. utgångspunkter.
Socialutskottet anför i sitt yttrande följande:
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Detta mål har stark förankring i den
svenska medborgaropinionen, de politiska partierna,
ungdomsorganisationerna och övriga folkrörelser.
Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan
förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och
rehabilitering av narkotikamissbrukare. Samhällets samlade
insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap att all
icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt proposition 1994/95:19 finns det inte några skäl att
förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett EU-medlemskap.
Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är
prioriterade områden inom gemenskapen som i och med
Maastrichtfördraget också fått ett nytt mandat på detta område.
Ett nytt narkotikapolitiskt program är under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att det inte
finns någon anledning att nu ändra den svenska
narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet nödvändigt att
Sverige vid ett EU-medlemskap är pådrivande i kampen inom EU mot
narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft
vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller
ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i
samhället.
Utskottet delar inställningen i proposition 1994/95:34 om
övergångsbestämmelser till den nya tullagen som innebär att
tullmyndigheterna behåller sina befogenheter att vid den s.k.
inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende
införselbeskattning av bl.a. alkohol som Sverige fått i
anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer samt illegal
införsel bl.a. av narkotika.
Socialutskottet anser att motionerna U5 (kds), U12 (s), U15
(v) yrkande 11 i motsvarande del och U16 (s) yrkande 2 i
huvudsak är tillgodosedda och därför bör avstyrkas.
Socialutskottet konstaterar vidare att alkoholfrågorna vid ett
EU-medlemskap ingående behandlas i propositionen. Riksdagen
skall inom kort ta ställning till två propositioner på det
alkoholpolitiska området, proposition 1994/95:56 Nya lagar om
tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. och proposition 1994/95:89
Förslag till alkohollag. Alkoholpolitiska kommissionens
huvudbetänkande, i vilket kommissionen bl.a. utvärderat den
hittillsvarande alkoholpolitiken och lagt fram förslag till mål
för den framtida svenska alkoholpolitiken och till
alkoholpolitiska handlingsprogram, bereds fortfarande i
regeringskansliet. Motionerna U6 (kds) och U15 (v) yrkande 11
i motsvarande del bör enligt socialutskottet avstyrkas.
Justitieutskottet vill i anledning av motionerna U5 (kds)
och U16 (s) anföra följande:
I Sverige har sedan lång tid tillbaka lagts fast en
narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva insatser
från kommuner, myndigheter och organisationer. Genom en
konsekvent politik inriktad på att minska tillgången på
narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan ligger det
experimentella bruket av narkotika och nyrekryteringen till
tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå i
vårt land. Det finns enligt utskottets mening inte några skäl
att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap.
Tvärtom bör Sverige, i enlighet med vad som framförs i
propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik.
Utskottet utgår för sin del från att Sverige inom EU kommer att
fortsätta att föra samma narkotikapolitik som hittills och bl.a.
förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som
står till buds i kampen mot narkotikan. Mot den bakgrunden är
det också närmast självklart att Sverige tar avstånd och inom EU
kraftfullt motarbetar de legaliseringstankar m.m. avseende
narkotika som finns i Europa. Några riksdagsuttalanden med
anledning av motionerna U5 och U16 i nu behandlade delar behövs
inte.
Beträffande den inre gränskontrollen och s.k. kompensatoriska
åtgärder anför justitieutskottet bl.a. följande:
En följd av medlemskapet i EU är att tullklareringen vid gräns
mot EU-land försvinner mot andra medlemsländer den 1 januari
1995. Identitetskontroller av personer vid inre gräns behålls
till dess att ett beslut fattats på svensk sida om avveckling av
dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva
kompensatoriska åtgärder införs i EU och i Sverige. Som framgått
ovan är dessa under uppbyggnad inom EU, och i Sverige föreligger
flera utredningsförslag till sådana kompensatoriska åtgärder som
nu är föremål för regeringens överväganden eller som nu
remissbehandlas. Utskottet har även inhämtat att
Rikspolisstyrelsen nyligen i anledning av sitt regeringsuppdrag
kommit med förslag om placering av sambandsmän inom bl.a.
Europol.
Utskottet kan konstatera att en följd av ett medlemskap i EU
på sikt är att tullkontroller av traditionellt slag försvinner
mot andra medlemsländer. Detta måste mötas med kraftfulla
alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och
kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika
europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens
metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan
tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas. Enligt
utskottets mening finns skäl att anta att dessa nya
kontrollformer blir väl så effektiva som traditionella
gränskontroller.
Som framgått ovan pågår ett intensivt arbete i denna riktning,
och inom EU förbereds olika konventioner med inriktning på
kompensatoriska åtgärder. Utskottet välkomnar dessa förslag men
inser att kompensatoriska åtgärder först efter en tid kan nå
full kraft. Utskottet har uppfattningen att fram till dess bör
den nuvarande gränskontrollen inte försämras vid den inre
gränsen. Ett förslag till lagstiftning med denna innebörd har
lagts fram av regeringen (prop. 1994/95:34). Från
justitieutskottets utgångspunkter framstår förslaget som väl
avvägt. I det rådande beredningsläget saknas det enligt
justitieutskottets mening i övrigt anledning till något särskilt
riksdagsuttalande i anledning av motionerna U15 och U16 i nu
behandlade delar.
Som EU-medlem kommer Sverige som ovan beskrivits att få del av
det nya, effektivare samarbetet mellan EU-länderna när det
gäller att bekämpa internationell brottslighet. Hit hör bl.a.
inrättandet av Europol, som redan börjat bygga upp en verksamhet
inriktad mot narkotikabekämpning.
Allt detta sammantaget bidrar enligt justitieutskottets mening
till att Sverige får ökade förutsättningar att bekämpa den
internationella brottsligheten, vilket också framförs i motion
U12 (s). Utskottet anser att det saknas anledning för något
särskilt riksdagens uttalande i denna fråga.
Skatteutskottet noterar att regeringen i proposition
1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett
EU-medlemskap gör bedömningen att tullens kontrollverksamhet hör
till de frågor som i huvudsak skall regleras i medlemsstaternas
nationella lagstiftning (s. 103 i propositionen). Med
utgångspunkt i denna bedömning föreslås därför i samma
proposition att tullens befogenheter vid inre gräns när det
gäller att utföra "stickprovskontroll" för att hindra olaga
införsel av narkotika, vapen, m.m. tills vidare behålls (s.
110--112). Propositionen är för närvarande under beredning i
skatteutskottet med inriktning på att ett beslut skall fattas i
kammaren före juluppehållet.
Till det sagda vill skatteutskottet lägga följande:
Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen
högt prioriterar ansträngningarna att hålla Sverige fritt från
narkotika och aktivt medverkar till narkotikabekämpningen inom
EU med utnyttjande av de nya möjligheter och metoder som
medlemskapet ger. I detta sammanhang vill utskottet erinra om
att enligt Romfördraget i dess lydelse enligt
Maastrichtfördraget gäller att gemenskapen särskilt skall
inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de
stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket. Med hänsyn
härtill och till att förslaget i den ovan angivna propositionen
enligt utskottets uppfattning bör tillgodose motionärernas
önskemål anser utskottet att det inte finns anledning att vidta
någon åtgärd med anledning av de aktuella motionsyrkandena.
Vad gäller de i motionerna, bl.a. motion U15 (v), uttryckta
farhågorna för att minskade alkoholskatter och ökad gränshandel
vid ett svenskt EU-medlemskap kommer att förorsaka allvarliga
alkoholproblem i Sverige erinrar skatteutskottet om att
utskottet tidigare i samband med ett ställningstagande till den
västeuropeiska integrationsprocessen understrukit att målet för
ett svenskt deltagande bör vara att de sociala och hälsomässiga
strävandena inom den svenska politiken inte får försvagas. Denna
inställning ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med
de klausuler i Maastrichtfördraget som bl.a. stipulerar att
skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens
verksamhet och att unionen skall bidra till att säkerställa en
hög hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet
mellan medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser.
Skatteutskottet erinrar även om att Sverige också fått gehör för
flera alkoholpolitiskt motiverade krav under förhandlingarna,
bl.a. ett bibehållande av Systembolagets detaljhandelsmonopol
och under en övergångstid avsevärt mera begränsade regler om
skattefri införsel av alkoholdrycker än EU i övrigt. Medan
reglerna för EU i övrigt gör det möjligt att privat införa 10
liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl utan att betala skatt
i införsellandet om varorna inköpts beskattade i en annan
EU-stat har Sverige fått rätt att begränsa dessa kvantiteter
till 1 liter starksprit eller 3 liter starkvin, 5 liter annat
vin och 15 liter öl.
Skatteutskottet noterar även följande:
I proposition 1994/95:56 föreslås en lagreglering av denna
skattefria privatinförsel från andra EU-länder. I samma
proposition föreslås också en ny lag om alkoholskatt. Trots att
principen ändras från en progressiv till en proportionell
beskattning med avseende på alkoholinnehållet i drycken innebär
den nya lagen inte några mera väsentliga förändringar på
skattenivåerna. Propositionen är för närvarande under beredning
i skatteutskottet och ett beslut i kammaren beräknas fattas före
juluppehållet.
Av det anförda framgår att motion U6 i väsentliga avseenden
kan anses tillgodosedd genom den särlösning som skall gälla
övergångsvis för svensk del i fråga om privatinförsel av
alkoholdrycker. Vad gäller motion U15 delar utskottet
motionärernas uppfattning att regeringen även i fortsättningen
bör bedriva en alkoholpolitik som syftar till att minska
alkoholskadorna i samhället, också med utnyttjande av andra
medel än beskattning och införselrestriktioner. Givetvis bör
regeringen även verka för att vinna gehör för den svenska
ståndpunkten i denna fråga inom EU. Det ankommer inte på
skatteutskottet att bedöma vilka alkoholpreventiva åtgärder som
bör komma i fråga vid sidan av beskattning och
införselrestriktioner, men utskottet utgår ifrån att regeringen
vägleds av de nyss angivna principerna i sitt fortsatta
handlande. Med det anförda avstyrker utskottet båda de nu
berörda motionerna i aktuella delar.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som gjorts i ovan
redovisade yttranden och vill för sin del särskilt framhålla
betydelsen av att folkhälsoaspekterna även framdeles väger tungt
i de överväganden som görs inom ramen för Sveriges agerande i
olika internationella fora, inklusive Europeiska unionen.
Med det ovan anförda anser utskottet att motionerna U5 (kds)
yrkandena 1 och 2, U6 (kds), U12 (s) yrkandena 1 och 2, U 15 (v)
yrkande 11 samt U16 (s) yrkande 2 besvarats.
14 Jämställdhetsfrågor
Principen om lika lön för lika arbete är fastslagen redan i
Romfördraget vilket innebär att enskilda kan åberopa fördragets
bestämmelser härom inför nationell domstol. Genom
sekundärlagstiftning och rättspraxis har principen utvecklats
vidare. Den svenska jämställdhetslagen uppfyller EG-rättens
krav. Inriktningen av den svenska jämställdhetspolitiken kommer
även vid ett medlemskap att beslutas nationellt. Som medlem i EU
får Sverige möjlighet att delta i det omfattande
jämställdhetsarbete som, vid sidan av lagstiftningsarbetet, sker
på central nivå inom gemenskapen, t.ex. via program, projekt och
nätverk. I propositionen anförs att Sverige bör driva frågor om
jämställdhet mellan kvinnor och män i ett europeiskt perspektiv
och därmed bidra till att den europeiska kvinnans ställning
stärks.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner.
15 Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor
Arbetsmarknadspolitikens utformning är inom EU huvudsakligen
en nationell angelägenhet. I propositionen anförs att Sverige,
även som medlem i EU, kommer att fortsätta att driva en aktiv
politik i kampen mot arbetslösheten. Frågorna om att öka
tillväxten och bekämpa arbetslösheten är prioriterade även inom
EU. Ett svenskt EU-medlemskap möjliggör samordnade insatser över
nationsgränserna vilket är nödvändigt för att arbetslösheten
framgångsrikt skall kunna bekämpas. Det är också först vid ett
medlemskap som Sverige får möjlighet att delta i olika
programaktiviteter som finansieras via EG:s socialfond och vars
syfte bl.a. är att förbättra tillväxten och skapa nya arbeten.
Redan genom EES-avtalet sker en anpassning till EG:s regelverk
inom arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena och såvitt avser
området personers rörlighet. Genom Maastrichtfördragets s.k.
sociala protokoll ges arbetsmarknadens parter en stärkt roll
inom EU.
Ett EU-medlemskap ger Sverige helt andra möjligheter än
EES-avtalet att delta i och påverka utformningen av gemenskapens
lagstiftning och fortsatta arbete på detta område, liksom på
andra områden. Det är först genom ett fullvärdigt deltagande i
gemenskapens institutioner, kommittéer, expertgrupper, program
och andra aktiviteter som detta kan ske. I flera medlemsländer
och inom EG-kommissionen finns ett betydande intresse för
svenska erfarenheter inom arbetsmarknads- och arbetslivsområdet.
I och med medlemskapsförhandlingarna och anslutningsfördraget
har Sverige erhållit försäkringar beträffande rådande svensk
praxis såvitt avser arbetsmarknadsfrågor, särskilt såvitt avser
systemet att villkor i arbetslivet fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens parter.
15.1 Den sociala dimensionen
Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett
väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående
förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Skrivningarna
i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer,
socialpolitik och ekonomisk och social samhörighet, samt
åtgärder som vidtagits på grundval av fördragsbestämmelserna,
visar att gemenskapsarbetet redan från början haft en social
dimension.
Den sociala dimensionen och "social policy", är begrepp som i
EU-sammanhang i första hand omfattar de områden som i Sverige i
huvudsak hänförs till arbetsmarknadsfrågor i vid mening: rent
arbetsrättsliga frågor, arbetsmiljö- och andra arbetslivsfrågor,
sysselsättningsfrågor samt jämställdhet inom arbetslivet.
Därutöver omfattas även frågor som rör handikappade, de äldres
situation och åtgärder till stöd för missgynnade grupper i
samhället. Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft år
1987, innebar en förstärkning av EG-samarbetet på det sociala
området, särskilt vad avser arbetsmiljöfrågorna.
Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala
dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av
EG:s sociala stadga vars fulla namn är Europeiska gemenskapens
stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare.
Denna stadga, som antogs genom en högtidlig deklaration
underskriven av elva medlemsländers stats- och regeringschefer
-- Storbritannien ställde sig utanför -- är att betrakta som ett
allmänt åtagande för medlemsstaterna att se till att de
grundläggande sociala rättigheter som stadgan behandlar
garanteras i respektive land. I anslutning till antagandet av
den sociala stadgan presenterade EG-kommissionen ett
handlingsprogram för dess genomförande. I propositionen
redovisas detta program utförligare (kapitel 18.1.1).
I Vänsterpartiets motion U15 yrkande 9 begärs ett
tillkännagivande om de svenska målen för ekonomisk politik,
bl.a. vad avser politiken mot arbetslöshet i EU. Vänsterpartiet
kritiserar att EU:s ekonomiska politik i alltför stor
utsträckning bortser från arbetslöshet, regional obalans m.m.
och låter åtgärder mot arbetslösheten ingå bland de sociala
frågorna. I stället för att huvudsakligen vara en nationell
angelägenhet måste kampen mot arbetslösheten bli en del av
unionens övergripande ekonomisk-politiska mål, anser
motionärerna. Den svenska hållningen måste vara att full
sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också
är ekonomiskt effektiva. De rättigheter löntagarna i vårt land
uppnått måste värnas.
Enligt arbetsmarknadsutskottet, som behandlar yrkandet i
sitt yttrande, föreligger det inte något motsatsförhållande
mellan nuvarande ordning, som innebär att
arbetsmarknadspolitikens utformning inom EU huvudsakligen är en
nationell angelägenhet, och det faktum att såväl Sverige som
andra länder aktivt kan driva frågor rörande
arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över
nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten
framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande
propositionen, anför utskottet, ges också exempel på
EU-initiativ för ökad sysselsättning.
Arbetsmarknadsutskottet understryker att en aktiv
arbetsmarknadspolitik är en grundpelare i svensk politik och att
vårt land på detta område bör kunna fungera som en
inspirationskälla för andra länder. Som utskottet vid tidigare
tillfällen har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i
sig inte ett tillräckligt instrument för att ge tillväxt och
sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att dessa
mål skall kunna uppnås.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom
skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta
vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I
konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk
konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte
automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står
inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem
underlättas av högre investeringar och en gynnsammare
produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att
öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning
förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa
gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv
arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen
för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k.
konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet
är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om
bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som
ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga
modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet
att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska
förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen
som möjligheter till inflytande samt att svenska
arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum
har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens
ställning.
Med hänvisning till det anförda anser arbetsmarknadsutskottet
att motion U15 yrkande 9 (i den del det berör detta utskotts
beredningsområde) i det väsentliga får betraktas som
tillgodosett.
Utrikesutskottet har i avsnitt 7 (Allmänna överväganden)
vägt samman arbetsmarknadsutskottets synpunkter med de
synpunkter som lämnats på U15 (v) yrkande 9 (i berörd del) av
finansutskottet i avsnitt 27 (Ekonomiskt och monetärt
samarbete).
16 Kultur- och mediepolitiska frågor
Sverige behåller som medlem i EU rätten att föra en egen
kulturpolitik. Den nationella bestämmanderätten -- som för
kulturområdet är inskriven i Romfördraget -- omfattar i allt
väsentligt även det mediepolitiska området. Ett svenskt inträde
i EU behöver, enligt den bedömning som görs i proposition
1994/95:19, således inte påverka villkoren för offentligt stöd
till kulturella ändamål, presstöd etc.
Vidare görs i propositionen bedömningen att kultursamarbetet
inom EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i
grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som
Sverige deltar i inom ramen för andra internationella
organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
En anslutning till EU utgör inget hinder för att vidmakthålla
och utveckla Nordens kulturella gemenskap.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn
har accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet.
Ett medlemskap torde komma att innebära större möjligheter till
påverkan.
Kultur- och mediepolitik kan inte behandlas isolerat från
andra politikområden, anförs det i propositionen. Det gäller
både på nationell nivå och i EU-sammanhang. Stor betydelse för
kulturlivets och massmediernas villkor har t.ex.
upphovsrättsregleringen och mervärdesskattesystemet.
Regionalpolitiken, jordbrukspolitiken och regleringen av
byggsektorn ger viktiga förutsättningar för en långsiktig
kulturmiljövård.
Kulturutskottet, som tillstyrker propositionen såvitt
avser utskottets beredningsområde, ansluter sig till regeringens
bedömning att Sverige som medlem i EU behåller rätten att föra
en egen kulturpolitik. Den nationella bestämmanderätten omfattar
i allt väsentligt även det mediepolitiska området. Utskottet
delar också regeringens uppfattning att kultursamarbetet inom
EU, vad gäller inflytandet på den nationella politiken, i
grunden inte kommer att skilja sig från det kultursamarbete som
Sverige deltar i inom ramen för andra internationella
organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn
-- liksom programsamarbetet inom ramen för MEDIA 95 -- har
accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet. Ett
medlemskap torde komma att innebära större påverkansmöjligheter,
anser regeringen. Kulturutskottet delar denna uppfattning.
Vad avser EU:s inverkan på det nordiska kultur- och
mediesamarbetet ansluter sig kulturutskottet till bedömningen i
propositionen att en anslutning av Sverige till EU inte utgör
något hinder för att vidmakthålla och utveckla Nordens
kulturella gemenskap. Utskottet erinrar -- liksom regeringen --
om att de nordiska statsministrarna år 1992 -- bl.a. med tanke
på Nordens närmande till EG -- beslöt att stärka det nordiska
kultursamarbetet genom att ge högsta prioritet åt områdena
kultur, utbildning och forskning i Nordiska ministerrådets
arbetsprogram. Som i propositionen anges understryker ett
förstärkt och självständigt nordiskt kultursamarbete det
kulturella oberoendet i ett läge där vissa nordiska länder är
medlemmar i EU och andra inte.
Utrikesutskottet, som delar dessa synpunkter, behandlar
regelbundet frågor om det nordiska samarbetet som aktualiserats
i motioner eller med anledning av Nordiska rådets svenska
delegations berättelse (senast bet. 1994/95:UU3).
Den inre marknadens principer om fri rörlighet över gränserna
ställer särskilda krav bl.a. vad gäller skyddet för det
nationella kulturarvet. Givetvis kan kulturlivet och
medielandskapet påverkas av konkurrensregler etc. I
propositionen påpekas vikten av att i EU:s arbete beakta de
kultur- och mediepolitiska konsekvenserna av olika
ställningstaganden.
Enligt Romfördraget (artikel 36) är det tillåtet med
nationella exportrestriktioner bl.a. för att skydda skatter av
konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. I enlighet
härmed har flertalet av de nuvarande medlemsländerna i EU en
lagstiftning mot olovlig utförsel av föremål som tillhör det
nationella kulturarvet. I Sverige finns bestämmelser på området
i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
(kulturminneslagen). Den som från Sverige vill föra ut
kulturföremål som anges där skall ha tillstånd till utförseln.
Gemenskapen har för att säkra efterlevnaden av de nationella
utförselreglerna antagit kompletterande regler dels om
licensplikt vid export av kulturföremål till icke-medlemsländer
(förordningen (EEG) nr 3911/92), dels om återlämnande av
kuturföremål som olovligen förts från ett medlemsland till ett
annat (direktiv nr 93/7/EEG). I proposition 1994/95:74
Återlämnande av kulturföremål, som, bereds av kulturutskottet,
har regeringen lagt fram förslag till lagstiftning som krävs för
att reglerna i direktivet skall införlivas i svensk rätt, något
som skall ske redan som en följd av EES-avtalet.
Motionärerna bakom motion U15 (v) anser att EU:s regler om
licensplikt och om återförande av kulturföremål som olagligen
förts ut ur landet inte är tillräckliga för att skydda
väsentliga delar av våra kulturföremål. Motionärerna anser
därför att regeringen skyndsamt skall utarbeta förslag till
lagstiftning om hur ett sådant skydd skall vara utformat
(yrkande 15 delvis).
Kulturutskottet har med anledning av yrkandet gjort
följande bedömning.
Stora delar av det kulturarv som har skydd enligt
kulturminneslagen, t.ex. många allmogeföremål, uppnår inte de
värdegränser som gäller för det gemensamma skyddet enligt EU:s
regler om licensplikt vid export (förordningen) och om
återförande av olagligt utförda kulturföremål (direktivet).
Sverige har likväl godtagit såväl den aktuella förordningen som
direktivet. Detta har skett bl.a. mot bakgrund av att regeringen
gjort bedömningen att det med stöd av artikel 36 i Romfördraget
skall vara möjligt att vidta sådana åtgärder nationellt att de
svenska utförselreglerna ter sig meningsfulla även vad gäller
sådana föremål som inte fångas upp av EG:s kompletterande skydd.
Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet vill vidare erinra om följande. Tidigare i år har en
särskild utredare tillkallats med uppgift att se över vissa
frågor om lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer.
Utredningen, som antagit namnet Kulturarvsutredningen, skall
bl.a. -- för att underlätta en parallell tillämpning av
EG-reglerna och de svenska reglerna -- se över de svenska
reglernas systematik, t.ex. när det gäller katergoriindelningen
av tillståndspliktiga föremål och även i övrigt överväga i vad
mån en teknisk anpassning kan ske mellan de båda regelverken. I
det sammanhanget skall också övervägas ett förslag till
ändringar av de svenska reglerna som tillståndsmyndigheterna
lämnat. Översynen skall inte ha till syfte att anpassa det
svenska skyddet till den gemensamma EG-nivån. Dock bör de
svenska reglerna ytterligare fjärmas från EG-reglerna endast om
starka skäl talar för det.
Utskottet, som inhämtat att utredningen med förtur kommer att
behandla den här aktuella delen av utredningsuppdraget, anser
mot bakgrund av det anförda att motionsyrkandet i här aktuell
del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad kulturutskottet anfört ovan avstyrker
utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del).
En av EU:s gemensamma regler på medieområdet är, som framgår
av propositionen, det s.k. TV-direktivet. Detta direktiv
(89/552/EEG) av den 3 oktober 1989 gäller samordning av vissa
bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra
författningar om utförandet av sändningsverksamhet för
television. Direktivet innehåller restriktioner mot
våldsskildringar, rashets och pornografi samt regler om reklam,
sponsring m.m. Sverige har till följd av EES-avtalet anpassat
sin lagstiftning till direktivet genom lagen (1992:1356) om
satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. I
propositionen anförs att Sverige liksom övriga EFTA-länder
deltar i den pågående översynen och utvärderingen.
TV-direktivet aktualiseras i motion U15 (v), vari anförs att
övervakningen av att TV-direktivets regler följs synes svag och
att överträdelser beivras alltför sällan. Sverige bör enligt
motionärerna aktivt verka för att reglerna följs genom
effektivare myndighetssamarbete mellan länderna (yrkande 15
delvis).
Med anledning av yrkandet anför konstitutionsutskottet i
sitt yttrande att utskottet utgår från att Sverige även som
medlem i EU kommer att delta i det nämnda översyns- och
utvärderingsarbetet. Något särskilt uttalande från riksdagens
sida anser konstitutionsutskottet inte erforderligt.
Utrikesutskottet, som delar konstitutionsutskottets
bedömning i denna fråga, avstyrker därmed motion U15 (v) yrkande
15 (i berörd del).
17 Miljöfrågor
Som medlem i EU ansluts Sverige till ett regelsystem på
miljöområdet som är i snabb utveckling. De allmänna principer
för miljöpolitiken som slagits fast genom Maastrichtfördraget
överensstämmer i huvudsak, anförs det i propositionen, med
principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen
mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att Sverige får
avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet
med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs
dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att
miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta
tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga
standarder skulle sänkas genom ett medlemskap. Regeringen
konstaterar att de målsättningar som lades fast när
förhandlingarna inleddes har uppnåtts. Som en följd av
förhandlingarna kommer EU att inleda ett arbete med att se över
de gemensamma reglerna på viktiga områden.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG
skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på
de områden där Sverige har strängare krav. Översynen skall
slutföras inom fyra år. Under den tiden behåller Sverige de
strängare reglerna. På bilavgasområdet, där EG nu går vidare mot
skärpta bestämmelser, kommer det ekonomiska stödet till bilar i
miljöklass 1 att behöva utformas på ett annat sätt under en
övergångsperiod. I övrigt innehåller anslutningsakten på
miljöområdet anpassningar i EG-reglerna som i huvudsak är av
teknisk karaktär.
I propositionen framhålls vikten av att Sverige arbetar för
att utveckla en europeisk strategi på klimatområdet och stödjer
introduktionen av skatter på fossila bränslen för att minska
koldioxidutsläppen och stimulera energieffektivitet. När det
gäller andra luftföroreningar och vattenföroreningar pågår ett
arbete inom EG för att ta fram nya strängare regler.
Sverige bör vidare bidra till ett miljöanpassat europeiskt
transportsystem bl.a. genom att principen om trafikens
kostnadsansvar tillämpas och att avgas- och bränslekrav skärps.
För avfallsområdet gäller att utformningen av EG:s produktkrav
blir viktig för vårt arbete att minska det miljöfarliga
avfallet.
I propositionen anförs att Sverige bör verka för att principen
om kretsloppsanpassning av samhället får genomslag inom EU.
Ett medlemskap i EU innebär enligt nuvarande bedömningar inga
ändringar i mark- och planlagstiftningen. Däremot kommer
formerna för den samhällsplanering som bedrivs på olika nivåer
att behöva utvecklas, bl.a. med hänsyn till de nya kraven på
beslutsunderlag för EG:s strukturfonder. Användningen av
ekonomiska styrmedel framhålls i EG:s femte åtgärdsprogram för
miljön. Detta ligger enligt regeringens bedömning i linje med
Sveriges strävan att använda marknadsanpassade styrmedel på
bl.a. skatteområdet.
EG-reglerna på naturvårdsområdet syftar till att bevara arter
och naturliga livsmiljöer och säkerställa den biologiska
mångfalden. Bl.a. skall ett sammanhängande europeiskt nätverk
med skyddsvärda områden inrättas, Natura 2000. Vidare finns
liksom i Sverige regler grundade på den internationella
överenskommelsen om handeln med utrotningshotade arter (CITES).
Genom förhandlingarna har EG-reglerna kompletterats med hänsyn
till de svenska naturtyperna och populationerna av vissa arter.
Sveriges traditionella jakt på fåglar och däggdjur kan vid ett
medlemskap fortsätta som tidigare. Förslag till vissa
kompletteringar av de svenska reglerna på naturvårdsområdet
bereds inom regeringskansliet.
I jordbruksutskottets yttrande redovisas utvecklingen av
miljöarbetet inom EU utförligare:
I det ursprungliga Romfördraget från år 1957 fanns inga
särskilda regler om miljöskydd. Den växande insikten om
miljöfrågornas betydelse medförde dock att miljöaspekterna
alltmer kom att uppmärksammas när regler på andra områden skulle
utarbetas. Särskilda bestämmelser har numera införts i den s.k.
enhetsakten som trätt i kraft 1987, samt i Maastrichtfördraget.
Den grundläggande bestämmelsen om gemenskapens syfte har utökats
med en hänvisning till miljöpolitiken. Behovet av att
säkerställa en hållbar utveckling har därvid getts en
framträdande roll. Målen för gemenskapens miljöpolitik räknas
upp i artikel 130r.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre
marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln
ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för
varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad
majoritet enligt det s.k. medbestämmandeförfarandet i artikel
189b.
Av artikel 100a.3 framgår att kommissionens förslag skall utgå
från en hög skyddsnivå när det gäller hälso-, miljö- och
konsumentskydd. Även om de regler som beslutas med stöd av
artikel 100a i allmänhet utformas så att medlemsstaterna är
förhindrade att ställa mer långtgående krav, finns en viss
möjlighet att tillämpa strängare krav med stöd av den s.k.
miljögarantin i artikel 100a.4. Harmoniserade regler skall också
vid behov innehålla en skyddsklausul, som gör det möjligt för en
medlemsstat att temporärt tillgripa strängare åtgärder (artikel
100a.5).
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare
regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en
EG-rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den
nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller
ett förtäckt handelshinder.
Jordbruksutskottet redovisar också mer detaljerat innebörden
av det femte åtgärdsprogrammet för miljön:
I programmet slås fast att hänsyn till miljön skall tas vid
alla viktiga politiska beslut inom gemenskapen och att EU skall
sträva mot en långsiktigt hållbar utveckling som inte skadar
miljön eller naturresurserna. Miljöproblem skall förebyggas och
miljöhänsyn skall integreras i alla samhällssektorer.
Luftföroreningarna skall minska till en nivå som motsvarar vad
naturen tål med hänsyn till s.k. kritiska belastningsgränser.
Extensiv odling skall uppmuntras för att minska
överskottsproduktionen och bidra till en med hänsyn till miljön
hållbar jordbruksproduktion.
Ett flertal motioner har väckts med anledning av detta avsnitt
i propositionen.
I den socialdemokratiska partimotionen U16 framhålls att det
behövs en betydligt mer handlingsinriktad strategi gentemot EU
än den som den tidigare regeringen lade fram i sin skrivelse
(1992/93:255) för riksdagen våren 1993 (yrkande 3). Motionärerna
understryker att motionen inte ger en helhetsbild av
socialdemokraternas EU-politik utan enbart bör ses som en
reaktion på den förra, borgerliga, regeringens proposition. Den
socialdemokratiska regeringen kommer framdeles på andra sätt att
redovisa den politik som regeringen avser att driva i EU vid ett
eventuellt medlemskap. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att
återkomma med en mer grundlig redovisning av detta
miljöpolitiska arbete i början av 1995.
Med tanke på att Sveriges resurser är förhållandevis små
kommer vi att vara tvungna att hårt prioritera de för oss
viktigaste områdena, framhåller motionärerna. Det gäller
utsläppsbegränsningar inom EU för att klara våra miljömål, i de
fall det handlar om långväga föroreningar. Särskilda åtgärder
krävs för att minska utsläppen av försurande och gödande ämnen.
Det är särskilt viktigt att få ner utsläppen från
energiproduktion och trafik (yrkande 4). EG:s varubestämmelser
inklusive kemikaliehantering är andra områden som skall
prioriteras (yrkande 5). Våra tankar om sektorsansvar för miljön
måste få genomslag i EU både inom trafik- och energisektorn, men
också inom jordbruket (yrkande 7).
För att ett litet land som Sverige skall kunna påverka EU:s
miljöarbete krävs information om svensk miljöpolitik på flera
språk samt att resurser finns för utarbetande av nya förslag och
bakgrundsinformation (yrkande 8).
Vad gäller miljöpolitiken är det särskilt viktigt att Sverige
aktivt påverkar för att:
minska utsläppen av försurande och gödande ämnen,
förbättra kemikaliekontrollen i EU-länderna,
via avgifter och andra styrmedel minska koldioxidutsläppen
förbättra miljön i Östeuropa
Särskild vikt skall Sverige lägga vid att påverka EU på de
områden där medlemskapsförhandlingarna drivit fram översyn av
EU:s regler. Det gäller speciellt kemikalieområdet. Men även
trafik- och energisektorn är viktiga. Sverige skall arbeta för
att miniminivåerna för beskattning av bensin och diesel höjs
liksom att svavelhalten i eldningsolja regleras.
Samarbetet för att minska utsläppen av miljöföroreningar till
Östersjön bör bli en del i ett aktivt EU-arbete där Sverige tar
på sig en ledande roll. Tydliga minimiregler bör införas om
minskning av avfallsmängderna och producentansvar. Även på detta
område måste Sverige agera för ökad användning av ekonomiska
styrmedel (yrkande 9 i berörd del).
I motion U15 (v) yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om
miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget. Enligt
motionen förtydligar ett nyligen fattat beslut av kommissionen,
vilket inneburit godkännande av Tysklands förbud mot
pentaklorfenol /PCP/, att det är förenat med avsevärda hinder
att använda denna miljögaranti. Sverige måste med kraft verka
för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa
strängare miljöregler.
Jordbruksutskottet ansluter sig i väsentlig utsträckning
till vad som anförs i propositionen om Sveriges politik på
miljöområdet inom Europeiska unionen. Utskottet delar dock den
mening som framförs i den socialdemokratiska partimotionen U16,
att en betydligt mer handlingsinriktad strategi behövs för att
påverka EU. En sådan strategi bör utarbetas och presenteras för
riksdagen redan i början av år 1995. De analyser och
riktningsangivelser som läggs fram i propositionen och som
kompletterats i den socialdemokratiska motionen med
tyngdpunktsförskjutning till förmån för vissa prioriterade
insatsområden bör utgöra en god grund för en sådan strategi.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Strategin bör ha som mål att högsta tillämpade ambitionsnivå
på miljöområdet bör gälla och att Sverige inte skall behöva
sänka några miljöstandarder till följd av medlemskapet i EU.
Sverige skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya
miljöregler, såväl harmoniserande som minimiregler, sätts på så
hög skyddsnivå som möjligt. Reglerna bör utformas som
minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta
strängare åtgärder och vara ett föredöme i miljöhänseende. De
enskilda länderna måste också få behålla sin frihet att använda
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En hög miljöprofil bör
således hållas över hela fältet. Av resursskäl och
allmänpolitiska skäl är dock en noggrann prioritering nödvändig.
Särskilt bör följande områden prioriteras, nämligen försurningen
och klimatet, avfallet och kretsloppet, kemikaliefrågorna samt
de övergripande internationella frågorna.
Utskottet vill betona vikten av att de svenska positionerna
inom EU-samarbetet presenteras och följs upp med kraft. Som
motionärerna framhåller krävs det information om svensk
miljöpolitik och resurser för utarbetande av nya förslag för att
Sverige som ett litet land skall kunna påverka EU:s
miljöpolitik. Den svenska utrikesrepresentationen har en
betydelsefull roll att spela för att bevaka och på ett tidigt
stadium i miljöarbetet kunna påverka EU-ländernas politik.
Miljöarbetet berör många olika samhällsområden. För att
Sverige skall kunna påverka EU:s miljöpolitik krävs att våra
företrädare för olika samhällssektorer drar åt samma håll i
miljöhänseende. Sektorsansvaret för miljön måste få genomslag
i EU. Det gäller såväl trafik- och energisektorerna som
jordbruket.
Sverige bör verka för ett kraftfullt engagemang från EU:s sida
när det gäller internationell miljöpolitik. Miljöaspekterna på
handelspolitiken behöver lyftas upp både inom EU och inom
Världshandelsorganisationen WTO. Sverige intar av tradition en
framskjuten ställning i det mellanstatliga miljösamarbetet. I
globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet
eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU
även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i
det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen
av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land,
och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande
miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i
unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa.
Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för
svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för
att belastningen på Östersjön reduceras.
När det gäller insatserna för att minska koldioxidutsläppen --
vilka i de samlade EU-länderna gemensamt är 30--40 gånger större
än i Sverige -- är det viktigt att Sverige bidrar till att en
kostnadseffektiv politik förs inom EU. Att förändra
transportsystemet i miljövänlig riktning utgör en av de svåraste
och viktigaste delarna av detta arbete. Huvudinriktningen av
EU:s miljöpolitik inom denna sektor bör vara att på sikt skapa
ett miljövänligt och hållbart transportsystem.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG
skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på
de områden där Sverige har strängare krav. Därvid kommer man
från svensk sida att kunna fortsätta det arbete som bedrivs av
bland andra Kemikalieinspektionen för att skärpa EG:s regler på
området och främja en utveckling mot mindre skadliga produkter.
Det är viktigt att få full förståelse för vikten av
producentansvar, utbytesprincipen och en strikt tillämpning av
försiktighetsprincipen.
Kretsloppsanpassning av varusektorn och avfallshanteringen är
ytterligare ett område som bör prioriteras i EU-arbetet. Sverige
bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället
får genomslag inom EU.
Sverige bör också ge aktivt stöd åt EU-kommissionens femte
miljöhandlingsprogram vilket kortfattat refererats i den
inledande framställningen.
Jordbruksutskottet erinrar avslutningsvis om att Miljö- och
naturresursdepartementet nyligen lagt fram en promemoria med
förslag om det svenska miljöarbetet i EU (Ds 1994:126). I
promemorian lyfts särskilt fram försurning, klimat, avfall,
kretslopp, kemikaliefrågor och de övergripande internationella
frågorna som speciellt prioriterade områden. Här föreligger
således på väsentliga områden en samstämmighet mellan den
socialdemokratiska regeringen och motionerna. De överväganden
som görs i propositionen leder också till slutsatsen att det
finns en betydande enighet över partigränserna om inriktningen
av det svenska miljöarbetet i EU. För att ytterligare markera
den svenska inställningen anser jordbruksutskottet emellertid
att riksdagen bör göra ett särskilt uttalande i denna fråga.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som gjorts av
jordbruksutskottet i dessa frågor. Med hänvisning till vad som
ovan anförts bör således riksdagen med anledning av motion U16
(s) yrkandena 3--5, 7--8 samt 9 (i berörd del) som sin mening ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges
miljöpolitik i Europeiska unionen.
Med anledning av Vänsterpartiets förslag i motion U15 yrkande
12 om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget
hänvisar jordbruksutskottet till vad som anförts i yttrandet
om denna (citerat ovan). Därav framgår att harmonisering av
tekniska regler rörande bl.a. miljöskydd enligt Romfördraget
skall baseras på en hög skyddsnivå (artikel 100a.3). Tendensen i
EU går också i riktning mot påtagligt ökade krav i dessa
hänseenden. I första hand bör man givetvis från svensk sida
påverka reglerna redan i samband med att de antas. Om å andra
sidan det i undantagsfall skulle visa sig nödvändigt att av
miljöskäl tillämpa strängare regler än EG:s, bör Sverige, vilket
också framhålls i propositionen, inte tveka att utnyttja de
möjligheter som ges i fördraget.
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Handläggningen i EU av det fall som åberopas i motionen,
nämligen Tysklands förbud mot polyklorfenol (PCP), visar att
kommissionen har att noga utreda frågan om grunden till ett
utnyttjande av miljögarantin. Frågan fick stor publicitet våren
1994 då EG-domstolen på formella grunder ogiltigförklarade
kommissionens godkännande av Tysklands PCP-förbud och
återförvisade ärendet till kommissionen för förnyad prövning.
Kommissionen har därefter återkommit med en fördjupad
redogörelse för skälen till sitt godkännande av förbudet. I
detta senare beslut konstateras att förbudet icke utgör ett
tekniskt handelshinder. Vidare hänvisas till att PCP -- ett
giftigt träskyddsmedel som även innehåller dioxiner -- använts i
Tyskland betydligt mer än i flertalet grannländer, bl.a.
inomhus. Halterna uppges dock ha sjunkit sedan förbudet
infördes. I beslutet meddelas slutligen att kommissionen begärt
en rapport om möjligheten att byta ut PCP för att helt kunna
förbjuda ämnet i EU vid årsslutet.
Utskottet har i den föregående framställningen betonat vikten
av att EU:s miljöregler utformas som minimiregler, så att de
tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder, liksom att
de enskilda länderna måste få behålla sin frihet att använda
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Detta uttalande synes
ägnat att i väsentlig grad tillgodose synpunkterna i motion U15
(v) yrkande 12. Motionen bör inte föranleda något särskilt
uttalande av riksdagen.
Med hänvisning till vad jordbruksutskottet anfört ovan
betraktar utrikesutskottet därmed motion U15 (v) yrkande 12
som besvarat.
18 Euratom
Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
Euratom, undertecknades den 25 mars 1957 samtidigt som fördraget
om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen
(Romfördraget). Euratom är, som nämnts ovan, en av de tre
gemenskaper som utgör de europeiska gemenskaperna.
Euratoms centrala uppgift är enligt fördraget att bidra till
en höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till
utvecklingen av förbindelserna med övriga stater genom att skapa
de förutsättningar som behövs för en snabb organisation och
tillväxt av kärnenergiindustrierna. Uppgifterna enligt fördraget
bör bedömas i ljuset av det politiska läge som rådde under
1950-talet när det framförhandlades. Det fredsbevarande syftet,
att ställa en potentiellt farlig verksamhet under gemensam
kontroll, var därvid väsentligt. Man ville samtidigt med hjälp
av atomenergin göra Europa energimässigt oberoende av omvärlden.
Det gällde att skapa goda betingelser för en fortsatt snabb
utbyggnad av industrin och att rättvist fördela det uran som man
vid den tidpunkten antog vara en bristvara i världen.
Som framgår av redovisningen i proposition 1994/95:19 är
förhållandena sedan länge helt annorlunda än de som gällde då
Euratomfördraget undertecknades. Kärnkraftsindustrin är en mogen
industri, och behovet av forskning och utveckling ser helt
annorlunda ut nu än år 1957. Synen på kärnkraften är dessutom en
annan. Det råder överskott av uran på världsmarknaden, och denna
situation förutsätts i stort sett bestå.
Detta har sammantaget lett till att Euratomfördraget delvis är
föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte enligt bokstaven,
utan enligt en successivt utvecklad praxis. Andra delar av
fördraget behandlar dock frågor som fortfarande är aktuella.
Exempel härpå är skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd
samt kontrollen av att kärnmaterial inte används för andra
ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
En allmän utgångspunkt för Sverige vid
medlemskapsförhandlingarna har varit att säkerställa att Sverige
och svenska företag vid tillämpningen av Euratomfördraget inte
skall behandlas sämre än något annat land eller företag.
Väsentligt har även varit att Sverige skall kunna bedriva sin
egen politik beträffande kärnkraften och hanteringen av
kärnavfallet.
Förhandlingarna i denna del resulterade i att Sverige och
medlemsländerna kom överens om en gemensam förklaring
beträffande tillämpningen av Euratomfördraget. Förklaringen
ingår i slutakten till det anslutningsfördrag som rör Sveriges
medlemskap i EU. Sammanfattningsvis påverkar en anslutning till
Euratom, enligt den bedömning som görs i propositionen, inte den
politik Sverige vill föra beträffande kärnkraften och
hanteringen av kärnavfallet. Den svenska lagstiftningen behöver
bara ändras i begränsad omfattning som en följd av anslutningen.
Enligt vad som anges i propositionen avser regeringen återkomma
till riksdagen med förslag till de lagändringar som behövs.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner.
19 Jordbruk och fiske
Jordbrukets och livsmedelsproduktionens
marknadsförutsättningar förändras väsentligt genom ett svenskt
medlemskap i EU. Gränserna öppnas för handel och konkurrensen
skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) kommer att
tillämpas i Sverige och jordbruket får del av det stöd som finns
inom ramen för denna. I proposition 1994/95:75 har regeringen
lämnat förslag till vissa lagstiftningsfrågor för att vid ett
EU-medlemskap möjliggöra tillämpningen av de regelverk som
gäller bl.a. för den gemensamma jordbrukspolitiken och den
gemensamma fiskeripolitiken.
Enligt proposition 1994/95:19 kommer intäkterna av
produktförsäljningen på kort sikt att minska medan intäkterna
från direktstöd kommer att öka. Den totala intäktsnivån kommer
att öka.
Den svenska jordbruksproduktionen de närmaste åren efter
anslutning beräknas hamna på ungefär samma nivå som i dag.
Däremot kan det bli förskjutningar mellan olika
produktionsgrenar. Lönsamheten för spannmål förbättras
åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i animaliesektorn kan
bli mindre. Viktigt för jordbrukets lönsamhet blir de svenska
produkternas förmåga att hävda sig när konkurrensen ökar.
Flera produktionsområden styrs av att produktionen kvoteras.
Detta sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fick i
förhandlingarna med EU kvoter som ganska väl överensstämmer med
dagens produktion. För konsumenterna innebär fallande
produktpriser totalt sett billigare livsmedel redan från
tidpunkten för medlemskap. Livsmedel kan dessutom bli billigare
också till följd av en ökad konkurrens och större varuutbud
samtidigt som en fortsatt hög livsmedelskvalitet kan
upprätthållas.
Vid ett medlemskap kommer olika former av stöd och
ersättningar att delvis finansieras av EG, vilket innebär att
den svenska statens utgifter för jordbruksstöd kommer att
minska. Genom EG:s delfinansiering får Sverige ökade möjligheter
att bl.a. genomföra åtgärder på miljöområdet och åtgärder för
att förbättra förutsättningarna för en levande landsbygd.
I propositionen anförs att Sverige som medlem i EU bör arbeta
för en förenkling och avreglering av den gemensamma
jordbrukspolitiken.
När det gäller fisket görs i propositionen bedömningen att
villkoren för den svenska fiskenäringen kommer att förbättras
vid ett EU-medlemskap till följd av tullfriheten, den något
utökade tillgången till resurser samt till EU:s strukturfonder.
Någon gemensam skogspolitik finns inte inom EU. I
propositionen anförs att det ligger i Sveriges intresse att, mot
bakgrund av de vitt skilda förhållandena inom EU-området, hävda
en nationell skogspolitik även i fortsättningen. Sverige kommer
att verka för en modernisering av EU:s specialregleringar på
skogsområdet.
Beträffande rennäringen har ett särskilt sameprotokoll i
anslutningsavtalet upprättats enligt vilket Sverige även i
fortsättningen har rätt att inom traditionellt samiska områden
ge samerna exklusiva rättigheter som har samband med deras
traditionella levnadssätt.
Renkött får saluföras inom EU:s medlemsstater om det slaktas
enligt bestämmelser i ett särskilt direktiv. Fortsatt nationellt
stöd kan ges till rennäringen under förutsättning att stödet
inte leder till en ökning av den traditionella produktionsnivån.
Huvuddelen av EG:s bestämmelser om livsmedel, veterinära
frågor, foder och frågor om växtodling omfattas av EES-avtalet.
Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994 med undantag för den
del som avser de veterinära bestämmelserna. Dit hör, förutom
frågor om djurhälsa, hygienbestämmelser för livsmedel av
animaliskt ursprung. I den delen trädde avtalet i kraft den 1
juli 1994. På de angivna områdena innebär följaktligen ett
medlemskap i EU begränsade förändringar i förhållande till vad
som redan gäller enligt EES-avtalet. Beträffande
växtskyddsfrågor finns i avtalet en gemensam förklaring som
innebär att EG-kommissionen kommer att konsultera EFTA-staterna
i samband med att man framlägger nya förslag på området.
Jordbruks- och fiskeområdena behandlas förutom i
propositionens huvuddel även i bilaga 9, dvs. propositionens del
2.
Proposition nr 19 lades fram före årets riksdagsval av den
förra regeringen. I en senare proposition, 1994/95:75 Vissa
livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska
unionen, har den nuvarande regeringen lagt fram förslag till
riksdagen innefattande bl.a. ett miljöprogram för jordbruket och
stödet till jordbruket i norra Sverige. De kapitel i proposition
1994/95:19 som rör samma eller närliggande områden behandlas med
anledning härav inte i jordbruksutskottets yttrande till
utrikesutskottet liksom inte heller motioner i motsvarande
ämnen. Proposition 75 jämte motioner behandlas i
jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7.
I jordbruksutskottets yttrande redovisas mer utförligt EG:s
gemensamma jordbrukspolitik och konsekvenserna för svenskt
vidkommande av ett medlemskap i EU.
Ett stort antal motioner har väckts med anledning av dessa
frågor. Motionerna och jordbruksutskottets (i förekommande fall
även annat berört utskotts) överväganden redovisas nedan under
olika sammanfattande rubriker.
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
I den socialdemokratiska partimotionen U16 yrkas på ett
tillkännagivande om livsmedelspolitiken (yrkande 10).
Livsmedelspolitiken är ett område där medlemskapet innebär en
tydlig förändring, anför motionärerna. Medlemskap i EU innebär
också ett medlemskap i den gemensamma jordbruks- och den
gemensamma fiskeripolitiken. Den borgerliga regeringen har under
perioden 1991--1994 genomfört en anpassning av den svenska
politiken till förhållandena inom EU. Socialdemokraterna har
kritiserat denna anpassning då den alltför ensidigt har gynnat
producenterna, medan konsumentperspektivet lyst med sin
frånvaro. Enligt motionärernas uppfattning hade den bästa
förberedelsen varit att fullt ut genomföra 1990 års beslut om en
intern avreglering av den svenska jordbrukspolitiken. Den
borgerliga regeringen har dock inte fullföljt beslutet.
Subventioner och exportstöd har återinförts.
Förädlingsindustrins marginaler har tillåtits öka samtidigt som
priserna till bonden sänkts. En följd av tre års borgerlig
regering är att skattebetalarnas kostnader för jordbruket ökat.
Konsumentens intresse av bra mat till rimliga priser bör
dominera livsmedelspolitiken, anser motionärerna. EU:s politik
på livsmedelsområdet har emellertid en rad brister, anförs det i
motionen. Enligt motionärernas mening är det angeläget att agera
inom EU för att förstärka livsmedelskontrollen genom att inrätta
en europeisk livsmedelsmyndighet, som skall finansieras inom
FEOGA (Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole, den
europeiska jordbruksfonden). Vidare vill motionärerna ha till
stånd ett agerande inom EG för att förbjuda bestrålning av
livsmedel, öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade
kvalitets- och hälsokrav samt införa en tydligare märkning av
livsmedel med avseende på ursprung och tillsatser.
Vidare anförs i motion U16 (s) att ett medlemskap i EU
sannolikt -- till följd av den förändrade jordbrukspolitiken som
innebär att prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra
gränser öppnas för import -- kommer att innebära en viss
matprissänkning. En framtida sänkning av tullar och
införselavgifter, till följd av GATT-avtalet, kommer att inleda
en friare handel också på en större världsmarknad, vilket kan
skapa ytterligare vinster för konsumenten.
Socialdemokraterna avser att, efter ett medlemskap, arbeta för
att förändra jordbrukspolitiken inom EU på en rad viktiga
punkter. Deras förslag, anförs det i motionen, ligger i linje
med det förändringsarbete som inletts inom gemenskapen. Det
viktigaste är en fortsatt och fördjupad CAP-reform efter 1997,
anför motionärerna. Bl.a. bör priserna sänkas till
världsmarknadsnivå och gränsskyddet avskaffas.
Jordbruksutskottet anför följande med anledning av
ovanstående motionsyrkande.
Utskottet delar den syn som anläggs i motion U16, att
jordbruks- och fiskeripolitiken är en del av
livsmedelspolitiken. Livsmedelspolitiken bör domineras av
konsumenternas intresse av bra mat till rimliga priser. Den
anpassning av jordbrukspolitiken till förhållandena inom EU som
ägt rum under de senaste åren har enligt utskottets mening
gynnat producenterna alltför ensidigt. Konsumentperspektivet har
inte givits tillräckligt utrymme.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för att
förändra politiken på en rad viktiga områden inom ramen för det
förändringsarbete som inletts med CAP-reformen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem. En
fortsatt och fördjupad CAP-reform som även omfattar trädgårds-
och vinnäringen bör inriktas på en friare handel med livsmedel
vilket i sin tur förutsätter en ökad livsmedelskontroll.
Utskottet delar således motionärernas syn på
livsmedelspolitikens allmänna inriktning. Politiken bör ha det
övergripande syftet att
få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets
kostnader och intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och
bönder;
bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till
jordbruket;
begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan genom att bl.a.
använda miljöavgifterna som ekonomiska styrmedel;
öka jordbrukets positiva miljöpåverkan genom att prioritera
åtgärder för landskapsvård och ett bevarande av den biologiska
mångfalden; samt
öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en
mer offensiv konkurrenspolitik.
Enligt utskottets mening ligger det anförda väl i linje med
den inriktning av livsmedelspolitiken som den nuvarande
regeringen arbetar för. Något särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motion U16 yrkande 10 synes därför inte påkallat.
I sitt yttrande till utrikesutskottet behandlar även
lagutskottet det här aktuella motionsyrkandet (U16 (s)
yrkande 10). Lagutskottet behandlar i samband härmed också ett
näraliggande yrkande i Vänsterpartiets motion U15. I motionen
kritiseras EG:s regler om datummärkning av bröd och märkning av
ingredienserna i sammansatta livsmedel. Vidare kritiserar
motionärerna att EG vill tillåta s.k. azofärger, som är
allergiframkallande, i vissa livsmedel. Sådana färgämnen har,
anförs det i motionen, varit förbjudna i Sverige i åtskilliga
år. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
Lagutskottet anför följande med anledning av de båda
motionerna:
Enligt utskottets mening borde livsmedelsfrågorna ha fått en
utförligare och mera omsorgsfull behandling i propositionen,
särskilt mot bakgrund av de starka konsumentintressen som gör
sig gällande på området och den allmänna debatt som förts under
längre tid. En närmare analys av vad avskaffandet av
gränskontrollerna generellt innebär på livsmedelsområdet saknas
helt.
Utskottet vill understryka att ett svenskt medlemskap i EU
inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på
livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att
vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker
påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå
som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är
därvid, såsom också anförs i motionerna, att förbättra
livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven.
Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet kan därvid vara
en ändamålsenlig åtgärd. Vidare är det angeläget att man från
svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande
ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna
bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även
insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel
bör ha hög prioritet.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U15 (v)
yrkande 13 i denna del och motion U16 (s) yrkande 10 bör
tillstyrkas.
Utrikesutskottet delar lagutskottets uppfattning att
Sverige som medlem i EU skall hålla en fortsatt hög
ambitionsnivå på livsmedelsområdet. Denna uppfattning står
enligt utrikesutskottets mening inte i motsats till de
bedömningar som anförts i jordbruksutskottets yttrande.
De med anledning av motionerna U15 (v) yrkande 13 i berörd del
samt U16 (s) yrkande 10 av lagutskottet anförda synpunkterna
beträffande livsmedelspolitikens utformning i ljuset av ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen bör således riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Enligt motion U8 (mp) yrkande 1 kan antalet klasser för
arealstöd med fördel reduceras. Liknande synpunkter anförs i
motionerna U15 (v) yrkande 14 (i berörd del) samt i U16 (s)
yrkande 11. Enligt motionärerna bör regeringen få fatta beslut i
frågan. Det finns vidare starka skäl att som ett led i
fördjupningen av CAP-reformen verka för att arealbidragen riktas
mot mindre jordbruk och för att deras värde begränsas för de
stora och intensiva producenterna. I motion U14 (kds) yrkande 4
föreslås att Sverige i EU skall verka för en förenkling av CAP
på så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande
vall och gröngödsling prövas.
I motion U16 (s) yrkas avslag på förslaget i propositionen om
att kompensera stärkelsen med 36 mkr. De skäl som framförs för
en sådan kompensation är inte starka nog för att utge en sådan
kompensation i dagens statsfinansiella läge, anser motionärerna
(yrkande 13). De yrkar även avslag på förslaget att restituera
avgifterna avseende förmalning och fettvaror. Allt talar enligt
deras mening för att trögheter i anpassningsprocessen innebär
att restitutionen blir en engångssubvention till
förädlingsindustri och partihandel (yrkande 12).
I motionerna U2 (s) och U13 (c) påtalas behovet av fortsatt
stöd till odlingen av bruna bönor på Öland. I den förstnämnda
motionen föreslås att bruna bönor klassificeras som proteingröda
i detta syfte.
I motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 yrkas på ett
tillkännagivande att Gotland skall tilldelas 10 % av den
sockerkvot som Sverige enligt avtal med EU får utnyttja vid ett
medlemskap.
Jordbruksutskottet anför följande med anledning av dessa
motioner:
För spannmål och utbytbara grödor redovisas i propositionen
bedömningen att hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8
miljoner ha. Arealbidragen beräknas i relation till
spannmålsavkastningen, och landet bör enligt propositionen delas
upp i 11 områden, arealbidragsklasser, med en skillnad på ca
200 kronor mellan varje klass.
Utskottet konstaterar att medlemsländerna enligt de regler som
gäller efter CAP-reformen lämnas frihet att själva bestämma hur
arealbidraget skall fördelas på olika regioner. Utskottet anser
för egen del att de skäl som anförs i flera motioner för en
mindre långtgående uppdelning av Sverige i olika arealklasser,
med en mindre spännvidd mellan den högsta och lägsta klassen, är
övertygande. Utskottet bedömer att propositionens förslag
riskerar att leda till en snabb och kraftig kapitalisering av
bidragen i Sveriges bästa jordbruksområden vilket i sin tur
riskerar att leda till en fortsatt allt intensivare odling. Inte
minst av miljöskäl finns det enligt utskottets mening anledning
att undvika en sådan utveckling. Med ett mindre antal
arealklasser åstadkoms en utjämning av arealbidragen mellan
olika delar av landet. Därigenom gynnas framför allt jordbruket
i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde
4 i norra Sverige. En minskning av det delvis nationellt
finansierade strukturstödet kan då göras vilket från
statsfinansiell synpunkt är eftersträvansvärt. Ett minskat antal
arealklasser innebär vidare betydligt mindre administrativt
arbete.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet
lämpligen bör delas upp i tre regioner för fördelning av
arealbidragen, med ett intervall på ca 200 kronor mellan de
olika regionerna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på
motion U8 yrkande 1 samt med anledning av motionerna U15 yrkande
14 i denna del och U16 yrkande 11 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört om arealbidrag för spannmål och
oljeväxter m.m.
Utskottet har noterat att regeringen i proposition 1994/95:75
lagt fram konkreta förslag om återbetalning av
omställningsbidrag till jordbrukare som ansluter sig till EG:s
trädesprogram. Denna problemställning kommer att behandlas i
samband med behandlingen av den propositionen. Något
ställningstagande i frågan bör därför inte tas i förevarande
sammanhang.
Utskottet avstyrker motion U14 (kds) yrkande 4. Frågan om den
fortsatta CAP-reformens inriktning i olika detaljer bör anstå
till ett senare tillfälle.
Utrikesutskottet har ingen annan mening än den som anförts
av jordbruksutskottet i dessa frågor. Utskottet anser därmed att
riksdagen med anledning av motionerna U15 (v) yrkande 14 i
berörd del samt U16 (s) yrkande 11 som sin mening skall ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om
arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. Utrikesutskottet
avstyrker -- i likhet med jordbruksutskottet -- motionerna U8
(mp) yrkande 1 och U14 (kds) yrkande 4.
Jordbruksutskottet anför vidare följande angående
kompensation till industrin m.m.:
Utskottet delar den syn på kompensation till
stärkelseindustrin som redovisas i motion U16 yrkande 13. De
skäl som framförs i propositionen är enligt utskottets
uppfattning inte starka nog för att motivera en
övergångskompensation i dagens statsfinansiella läge.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört i frågan.
Även i denna fråga delar utrikesutskottet de bedömningar
som gjorts av jordbruksutskottet. Utskottet anser därmed att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört med anledning av motion U16 (s)
yrkande 13.
Jordbruksutskottet biträder även förslaget i motion U16
(s) yrkande 12 att någon restitution av förmalningsavgifter och
fettvaruavgifter som betalats in för befintligt lager per den 1
januari 1995 icke bör medges.
Utrikesutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen
med anledning av motion U16 (s) yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
Vad beträffar sockerproduktionen på Gotland samt bönodlingen
på Öland anför jordbruksutskottet följande:
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i
motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 att den sockerkvot
Sverige tilldelats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas
upp så att det även fortsättningsvis blir möjligt att producera
socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för
öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda
förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas
en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen
bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med
EG-kommissionen i detta syfte. Utrikesutskottet bör föreslå
riksdagen att med anledning av motionerna som sin mening ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
För jordbruket på Öland har odlingen av bruna bönor fått stor
betydelse sedan öns sockerbruk lades ner. Odlingen har under de
senaste åren intensifierats med hjälp av statliga arealbidrag,
och dessutom har de svenska bruna bönorna tullskyddats. Sverige
har i EG-förhandlingarna begärt fortsatt stöd åt odlingen av
bruna bönor, men inte fått gehör för sitt yrkande. Utskottet
delar dock den mening som förts fram i motionerna U2 (s) och U13
(c), att det är ett svenskt intresse att bönodlingen även i
fortsättningen ges ett stöd, i varje fall under en
övergångsperiod. Regeringen bör därför fortsätta sina
ansträngningar att nå överenskommelse om stöd åt odlingen av
bruna bönor i Sverige. Utrikesutskottet bör förorda ett
riksdagsuttalande i enlighet med jordbruksutskottets
ställningstagande.
Utrikesutskottet har ingen erinran mot jordbruksutskottets
förslag. Utrikesutskottet anser därmed att riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet
anfört med anledning av motionerna U2 (s), U4 (s), U13 (c) samt
U17 (c) yrkande 3.
Mjölkkvoter
Propositionens förslag om fördelning av mjölkkvoter är föremål
för ändringsyrkanden i flera motioner. Enligt motion U8 (mp)
yrkande 2 bör vid fördelning av mjölkkvoter hänsyn tas till de
mjölkbönder som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i
gödselvårdsanläggning. Enligt motion U14 (kds) yrkande 6 bör
mjölkkvoterna hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett
system med administrativt fastställda priser. Vidare bör den
södra mjölkregionen delas i en "skogsbygdsdel" och en
"slättbygdsdel" (yrkande 7). I sistnämnda motion yrkas även att
den generella neddragningen av mjölkkvoter ökas något för att
vidga utrymmet för jordbruksföretag som startat eller byggt ut
mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994. Den maximala
självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda delen,
anser motionärerna (yrkande 8).
Enligt motion U16 (s) råder det bred enighet om att
kvotsystemet är ineffektivt och bidrar till bristande
konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom
jordbruket. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemet
avskaffas. I förhållande till propositionen anser motionärerna
att den första fördelningen av mjölkkvoterna bör utgå från ett
genomsnitt av produktionen åren 1991 och 1992. När fördelningen
görs skall särskild hänsyn tas till jordbrukare som lagt om sin
produktion till ekomjölk. Hela kvotadministrationen bör utföras
av en statlig myndighet. Systemet bör utformas så att det håller
tillbaka kapitalisering av kvoterna. Hänsyn bör även tas till
mjölkproduktionens stora betydelse för jordbruket i norra
Sverige (yrkande 14). Liknande synpunkter framförs även i motion
U15 (v) yrkande 14 i berörd del.
Ett system med administrativt fastställda priser vid handel
med mjölkkvoter förordas även i motion U17 (c) yrkande 1.
Med anledning av dessa yrkanden anför jordbruksutskottet
följande:
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i
motion U16 att kvotsystemet är ineffektivt och behäftat med en
rad nackdelar. På sikt bör därför Sverige aktivt arbeta för att
kvotsystemet avskaffas. I inledningsskedet bör följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet ha viss flexibilitet.
Storleken av den kvot som varje producent har att disponera bör
baseras på levererad kvantitet under en tidigare tidsperiod.
Utskottet finner för sin del att den basperiod för tilldelningen
som anvisas i propositionen, nämligen ettdera av åren 1991, 1992
eller 1993, inte lämnar tillräcklig mängd fritt kvotutrymme för
olika kategorier av producenter. Med hänsyn till de
fluktuationer i produktionen som ägt rum under senare år bedömer
utskottet inte heller att den basperiod som förordas i motion
U16 är tillfredsställande. Som utgångspunkt anser utskottet i
stället att den genomsnittliga produktionen under åren 1991,
1992 och 1993 bör läggas till bas vid fördelningen till varje
producent. Enligt tillgänglig statistik från Jordbruksverket
innebär detta att en sammanlagd mängd om ca 3 130 000 ton bör
kunna fördelas enligt den angivna principen och att en nationell
reserv om ca 170 000 ton återstår att fördela till bl.a. s.k.
utökare och nystartare. Enligt EG:s regler bör därvid fasta
kriterier tillämpas.
Utskottet förordar att producenter av s.k. ekomjölk inte
åläggs några begränsningar i kvothänseende. Särskild hänsyn bör
tas till mjölkproducenter i norra Sverige. I övrigt bör
producenter som nystartat under perioden 1993 fram till den 1
januari 1995 prioriteras vid fördelningen av den nationella
reservkvoten. Först därefter bör kvoter fördelas på jordbrukare
som ökat ut sin produktion under 1993 eller 1994. För sistnämnda
kategori av producenter bör det finnas möjlighet att beakta om
produktionsökningen har ett direkt samband med investeringar som
tillkommit på grund av miljö- och djurskyddskrav.
Det är särskilt viktigt att se till att den småskaliga och
fristående förädlingsindustrin inte missgynnas vid fördelningen
av kvoter och vid deras administration.
Det torde i dag finnas ett inte obetydligt antal
mjölkproducenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav
och djurhållningskrav som fastlagts av statsmakterna. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger om tilldelandet av
mjölkkvot skall villkoras i förhållande till denna typ av
investeringar och vilka övergångs- och dispensregler som i så
fall kan bli nödvändiga. I övrigt går utskottet inte närmare in
på denna fråga.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motion U16 yrkande 14 i denna del som sin mening ge regeringen
till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Med hänvisning till det ovan anförda anser
utrikesutskottet att riksdagen som sin mening bör ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört med
anledning av motion U16 (s) yrkande 14 (i berörd del).
Jordbruksutskottet anför vidare följande:
Som anförs i propositionen motsvarar den kvot Sverige erhållit
i stort sett den nuvarande sammanlagda produktionen. Utskottet
finner anledning betona att Sverige skall utnyttja hela den
produktionskvot, 3,3 miljoner ton, som erhållits i
förhandlingarna. Denna bör fördelas på de produktionsplatser som
dels har levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande
levererar den 1 januari 1995. Utskottet finner det även rimligt
att producenter som stadigvarande levererat mjölk under året men
av någon anledning har tillfälligt produktionsstopp vid
årsskiftet bör tilldelas mjölkkvot.
Vad utskottet anfört om ekomjölk, miljösatsningar m.m. är
ägnat att i betydande grad tillgodose de förslag som lagts fram
i motionerna U8 yrkande 2, U14 yrkande 8 och U15 yrkande 14 i
denna del. Något särskilt riksdagsuttalande synes inte påkallat.
Utskottet avstyrker motion U14 yrkande 7.
Med hänvisning till vad som ovan anförts av jordbruksutskottet
betraktar utrikesutskottet motionerna U8 (mp) yrkande 2, U14
(kds) yrkande 8 samt U15 (v) yrkande 14 (i berörd del) som
besvarade. Utskottet avstyrker -- i likhet med
jordbruksutskottet -- motion U14 yrkande 7.
Jordbruksutskottet anför avslutningsvis följande:
Införandet av mjölkkvoter enligt EG:s regler innebär ett stort
ingrepp i den svenska mjölkregleringen. Ett tidsödande
detaljarbete förestår för att fördela Sveriges mjölkkvot på de
produktionsplatser som levererar mjölk. Regeringen bör under
inledningsskedet hålla riksdagen informerad om tillämpningen av
kvotsystemet. Praktiska skäl talar enligt utskottets mening för
att tidpunkten för tillämpningen av EG:s regler något
senareläggs, till den 1 april 1995. Det torde ankomma på
regeringen att besluta i frågan, vilket eventuellt kan kräva
samråd med EU-kommissionen.
Propositionens bedömning att mjölkkvoter skall kunna överlåtas
till ett fritt pris kritiseras allmänt i motionerna. Utskottet
delar den mening som framförs i motionerna U14 (kds) yrkande 6,
U16 (s) yrkande 14 i denna del och U17 (c) yrkande 1 att en fri
prisbildning av mjölkkvoterna kan leda till en snabb
kapitalisering som vore olycklig. Kvoterna bör enligt utskottets
mening hanteras inom ramen för ett system med administrativt
fastställda priser. Utrikesutskottet bör med anledning av nämnda
motioner förorda ett särskilt riksdagsuttalande av detta
innehåll.
Utrikesutskottet har ingen annan mening i dessa frågor än
den som anförts av fackutskottet. Utskottet anser således att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört beträffande mjölkkvotsystemet med
anledning av motionerna U14 (kds) yrkande 6, U16 (s) yrkande 14
i berörd del samt U17 (c) yrkande 1.
20 Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken
Hörnstenarna i EG:s handelsregim i förhållande till tredje
länder är tullunionen och den gemensamma handelspolitiken. Dessa
är centrala inslag i EG-samarbetet.
Enligt artikel 9 i Romfördraget skall gemenskapen baseras på
en tullunion som omfattar alla varor. Artikel 113.1 i
Romfördraget förklarar att den gemensamma handelspolitiken skall
grundas på enhetliga principer, särskilt när det gäller att
fastställa tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå
enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och exportpolitik
samt, slutligen, när det gäller att vidta handelspolitiska
skyddsåtgärder.
EG är alltså enligt Romfördraget en tullunion med en gemensam
handelspolitik. En gemensam handelspolitik är en förutsättning
för en fungerande inre marknad. Samtidigt med att EG:s inre
marknad trädde i kraft uppnåddes en gemensam handelspolitik på
huvuddelen av de områden som nämns i artikel 113. Tullunionen
och den gemensamma handelspolitiken innebär bl.a. att beslut i
frågor som rör dessa områden i de allra flesta fall fattas av
gemenskapen. Besluten fattas i regel med kvalificerad majoritet
och blir bindande för medlemsstaterna. Staterna har inte
kompetens att ingå egna avtal eller vidta handelspolitiska
åtgärder på egen hand på de områden där de har överlämnat
behörigheten till gemenskapen. EG har med åren ingått ett
omfattande nät av avtal med andra länder och en stor mängd
interna beslut om handelspolitiken. Gemenskapen som sådan har
blivit en av de viktigaste aktörerna i den globala
handelspolitiken.
EG:s gemensamma handelspolitik omfattas inte av EES-avtalet.
Först som EU-medlem går Sverige in i EG:s tullunion och den
gemensamma tull- och handelspolitiken. Det innebär att Sverige
övertar såväl politikens sakinnehåll som instrumenten för dess
genomförande.
Detta innebär inte att verksamheten på de tull- och
handelsrelaterade områdena för medlemsländernas del upphör.
Behovet av underlag och analyser som bakgrund till svenska
positioner kommer att kvarstå och snarast att intensifieras.
Skillnaden blir att arbetet bedrivs inom EU:s ram där de svenska
intressena måste redovisas och försvaras.
I artikel 110 i Romfördraget har EG anslutit sig till den
internationella frihandelns principer. I GATT bedriver EG liksom
Sverige sin handelspolitik inom de ramar och med de mål som
finns fastlagda i detta avtal. Som framgår av proposition
1994/95:19 kommer resultatet av Uruguayrundan för Sveriges del
att föreläggas riksdagen i en särskild proposition hösten 1994.
Detta har sedemera skett (prop. 1994/95:35).
Det ökade handelsberoendet och behovet av att kunna agera
under likartade konkurrensförhållanden i förening med
återkommande internationella förhandlingsrundor om
liberalisering av världshandeln har lett till att i-ländernas
handelspolitik gradvis blivit mer likartad. Att överta EG:s
handelspolitik mot omvärlden blir därför för Sverige i många
avseenden en fråga om att anpassa sig till en regim vars
sakinnehåll till största delen redan stämmer väl överens med
existerande svenska regler.
Som EU-medlem kommer Sverige att driva sin traditionella
frihandelslinje i första hand i medlemskretsen. En anslutning av
bl.a. Sverige och Finland skulle enligt regeringens bedömning
avsevärt stärka de frihandelsvänliga krafterna inom EU. Även små
medlemsstater har möjlighet att utöva inflytande genom att skapa
allianser med likasinnade medlemsländer. Detta kommer att kräva
ett svenskt deltagande i de många arbetsgrupper och kommittéer i
vilka EG:s handelspolitik läggs fast på basis av förslag från
EG-kommissionen. Den handelspolitiska dagordningen avses
dessutom att utökas genom tillkomsten av
världshandelsorganisationen (WTO) år 1995. Genom aktivt
deltagande i arbetet -- och på grundval av kompetenta analyser
-- kommer Sveriges handelspolitiska intressen att kunna drivas
med större genomslagskraft vid ett medlemskap.
Övertagande av EG:s handelspolitik kommer att få konsekvenser
för Sveriges handel med övriga EU-stater och med stater utanför
ett utvidgat EU. Av propositionen framgår att Sveriges totala
utrikeshandel år 1993 uppgick till drygt 720 miljarder kronor.
Härav avsåg närmare 400 miljarder kronor (ca 55 %) EU och ca 115
miljarder kronor (ca 16 %) EFTA-staterna, varav 100 miljarder
kronor (ca 14 %) avsåg kandidatländerna Finland, Norge och
Österrike. Med dessa länder har Sverige i dag frihandel för alla
industrivaror. Betydande möjligheter till besparingar uppnås för
svenska företag genom att Sverige, när vi övertar den gemensamma
handelsregimen mot tredje länder, har fri tillgång till EG:s
inre marknad utan ursprungsregler och gränskontroller. Enligt
internationella beräkningar, i samband med genomförandet av den
inre marknaden, motsvarar de kostnader som gränskontroller
medför i genomsnitt ca 2 % av försäljningen över gränserna.
Sverige får vidare genom medlemskapet full frihandel med andra
EU-stater på jordbruks- och fiskeområdet.
En ytterligare positiv förändring av betydelse blir, enligt
propositionen, att svensk tillverkningsindustri och svenska
underleverantörer genom den gemensamma handelspolitiken får
samma konkurrenssituation gentemot tredje land som andra
EU-stater.
I övertagandet av EG:s handelspolitik ligger också vissa
nackdelar i form av högre tull och/eller antidumpningstull på
vissa enskilda produkter och i vissa fall kvantitativa
importbegränsningar (främst på teko- och jordbruksområdet) som
kan leda till kostnader för vissa företag och högre priser för
konsumenter. Dessa nackdelar uppvägs dock mer än väl, anges det
i propositionen, av de besparingar som erhålls i handeln med
andra EU-stater och den ökade konkurrenskraften gentemot andra
företag inom EU.
Resultatet från Uruguayrundan innebär dessutom bl.a. sänkning
av tullar, successiv avveckling av tekokvoter och
liberaliseringar inom jordbrukspolitiken som kommer att minska
nackdelarna och underlätta tillträdet till EG-marknaden för
stater utanför gemenskapen.
I Vänsterpartiets motion U15 anförs att Europeiska unionen bör
vara öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga sitt
ekonomiska samarbete med Central- och Östeuropa och med
u-länderna. Som medlem i EU skall Sverige, menar motionärerna,
verka för att förändra EU i riktning mot en sådan öppenhet. I
samverkan med andra frihandelsinriktade EU-stater bör Sverige
verka för att minska de rika ländernas protektionism. Dessa
synpunkter bör riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 7). Även i den socialdemokratiska partimotionen (U16)
framhålls -- dock utan något specifikt yrkande härom -- att
Sverige som medlem i EU bör verka för att EU öppnar sin marknad
för bl.a. livsmedel, stål och textilier från Östeuropa.
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att statsrådet
Mats Hellström i oktober 1994 besvarade en interpellation av
Marie Wilén (c) om handelspolitiken vid ett EU-medlemskap (prot.
1994/95:16). I fråga om EU:s handelspolitik på teko- och
jordbruksområdena anförde statsrådet att det kommer att vara en
naturlig uppgift för Sverige att verka för att EU:s politik på
dessa områden snarast möjligt frigörs. Han framhöll att det
alltid kommer att vara en angelägen uppgift att motarbeta
protektionism i alla former. Statsrådet betonade vidare att
avsikten är att Sverige skall verka för att de preferenssystem
EU har för u-länder utformas på ett sådant sätt att de innebär
största möjliga marknadstillträde för dessa länder. Vidare skall
Sverige, enligt statsrådet, tillsammans med andra
frihandelsinriktade länder inom EU motverka användningen av
antidumpningsvapnet.
Näringsutskottet konstaterar för sin del att Sverige genom att
gå in i EG:s tullunion och fullt ut delta i den gemensamma
handelspolitiken skapar möjligheter till besparingar för svenska
företag genom att dessa får fri tillgång till EG:s inre marknad
utan kostnadshöjande krav på ursprungsregler och
gränskontroller. En ytterligare fördel för företagen är att
dessa får samma villkor i förhållande till tredje land som de
konkurrerande företagen hemmahörande i de övriga EU-länderna
har.
Näringsutskottet anför vidare följande:
Med hänsyn till de negativa inslag som i vissa fall förekommer
i EG:s handelspolitik är det enligt näringsutskottets
uppfattning angeläget att Sverige som medlem i EU med kraft
fortsätter att driva sin traditionellt frihandelsvänliga linje.
Denna innefattar även att en miljömässigt hållbar utveckling
skall eftersträvas och att sociala aspekter skall beaktas.
I propositionen framhålls att Sverige har goda möjligheter att
i samverkan med andra frihandelsinriktade EU-länder verka för
fortsatt liberalisering och avreglering. Även den nya regeringen
har som framgått av den tidigare redovisningen uttalat sig för
att EU bör främja frihandeln. Den har vidare betonat att det är
en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EG:s
handelspolitik t.ex. på teko- och jordbruksområdena snarast
möjligt frigörs och att Sverige tillsammans med andra
frihandelsinriktade länder bör motverka protektionism i alla
former.
Näringsutskottet anser att de synpunkter som kommer till
uttryck i den aktulla motionen i huvudsak får anses
tillgodosedda genom dessa uttalanden.
Utrikesutskottet har tidigare i många sammanhang
konstaterat (bl.a. i 1992/93:UU1y med anledning av EES-avtalet)
att det är ett grundläggande svenskt intresse att värna om och
utvidga frihandeln. För såväl u-länderna som staterna i Central-
och Östeuropa är utökad frihandel av utomordentlig betydelse i
ländernas strävan att åstadkomma ekonomisk utveckling.
Som framgår närmare av propositionen (kap. 23.3.1) har EU flera
olika typer av avtal med tredje land. Ofta reglerar avtalen inte
enbart handel utan också samarbete, bistånd och andra områden
där medlemsstaterna har befogenheter. Till sådana s.k. blandade
avtal hör EES-avtalet och EG:s associationsavtal med stater i
Central- och Östeuropa samt Lomékonventionen med de 70
ACP-staterna. EG har också associations-, frihandels-, handels-
eller samarbetsavtal med ett stort antal medelhavsländer och
sådana länder i Latinamerika och Asien som inte ingår i
ACP-kretsen (handelspolitiken har nära samband med andra
internationella samverkansformer, särskilt biståndspolitiken,
som behandlas mer utförligt i avsnitt 24 i detta betänkande).
Sammantaget innebär detta att EU i större utsträckning än
Sverige har ingått breda frihandels- och samarbetsavtal med
u-länder. Importen från u-länder svarar också för en större
andel av EU:s import än av den svenska importen. Utvecklingen
under senare år har dock varit negativ. Detta är ett av de
problemområden som uppmärksammas i den nu pågående översynen av
den fjärde Lomékonventionen.
EU har som uttrycklig målsättning att bygga broar i Europa för
att därigenom främja fred, demokrati och stabilitet. De s.k.
Europaavtalen, dvs. de associationsavtal som EG har ingått med
länder i Central- och Östeuropa, reglerar inte enbart handel
utan också samarbete, bistånd samt andra områden och har
medlemskap som slutligt mål. Avtalen bekräftar enligt utskottets
uppfattning den centrala roll som EU spelar för utvecklingen av
ett brett alleuropeiskt samarbete.
Uppgiften att bistå de central- och östeuropeiska länderna i
deras ansträngningar att säkra demokratin, den sociala rättvisan
och uppbyggnaden av fungerande ekonomiska system utgör en av de
allra största utmaningarna i Europa i dag. På samma sätt måste
Europa självfallet fortsätta att engagera sig och vara lyhört
för utvecklingsländernas behov. Handel och bistånd, miljö och
utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa
fattigdomen. En stark Europeisk union måste enligt utskottets
uppfattning vara generös mot omvärlden.
Utskottet delar således den övergripande uppfattning som
kommer till uttryck i de aktuella motionerna, nämligen att EU
och de högt industrialiserade länderna i Europa som helhet bör
vara öppna mot omvärlden. Sverige har också aktivt verkat för
att få till stånd en sådan öppenhet. Här kan exempelvis nämnas
de frihandelsavtal som EFTA-staterna har ingått med sex central-
och östeuropeiska stater, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien,
Rumänien samt Bulgarien. Dessa EFTA-avtal är asymmetriska;
EFTA-staterna avvecklar sina tullar i snabbare takt än motsidan.
Som medlem i EU lämnar Sverige dessa frihandelsavtal mellan
EFTA-staterna och nämnda stater och går in i EG:s bredare och
mer ambitiösa Europaavtal med samma krets av stater.
Som anförs i propositionen var den svenska bedömningen inför
förhandlingarna om medlemskap att det låg i vårt lands intresse
att fullt ut ansluta sig till EG:s tullunion och handelspolitik
från första dagen av medlemskapet. Detta är nämligen en
förutsättning för att svenska företag skall kunna delta i den
inre marknaden på helt lika villkor jämfört med konkurrenterna
inom EU. På två områden framfördes önskemål om särlösning,
nämligen för bibehållandet av frihandeln med de baltiska
staterna samt avseende begränsningarna av tekoimporten.
Frihandeln med de baltiska staterna har säkrats genom att EG har
undertecknat frihandelsavtal med resp. baltisk stat som avses
träda i kraft den 1 januari 1995. Utskottet noterar att EU även
beslutat erbjuda Estland, Lettland och Litauen Europaavtal.
Vad gäller tekoimporten kommer Sverige att inordnas i EG:s
kvotsystem men samtidigt kommer dessa kvoter att räknas upp så
att hänsyn tas till det existerande handelsmönstret mellan
Sverige och våra leverantörsländer vad gäller såväl volym som
varukategorier. Samtidigt kommer tullarna på tekoprodukterna att
sänkas eftersom EG har lägre genomsnittlig tullnivå för
tekoprodukter än Sverige.
Av vad som anförts av näringsutskottet ovan samt av
utrikesutskottet framgår att något särskilt tillkännagivande
från riksdagens sida med anledning av motion U15 (v) i denna del
inte är erforderligt.
Därmed betraktar utskottet motion U15 (v) yrkande 7 som
besvarat.
20.1 Handelssanktioner
EU:s medlemsländer kan tillgripa kollektiva sanktioner som ett
utrikespolitiskt medel. I enstaka fall har begränsningsåtgärder
också vidtagits i samband med handelspolitiska motsättningar.
Det kan röra sig om t.ex. begränsningar eller avbrytande av
handelsförbindelser och bistånd, inskränkningar i besöksutbyte,
hemkallande av diplomatisk personal.
Vid en rad tillfällen har gemenskapen fattat beslut om
åtgärder riktade mot vissa stater. Åtgärderna har varit en
politiskt motiverad reaktion på vissa sidor av dessa staters
politik och har varit avsedda att framtvinga en ändring av denna
politik.
Beslut om hur sanktioner inom EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik, EU-samarbetets andra pelare (GUSP), skall
omvandlas till åtgärder under EU:s första pelare (det ekonomiska
samarbetet) regleras i Romfördraget (artikel 228a). I
propositionen redovisas utförligare hur beslut fattas på detta
område.
För svensk del har lagen (1971:176) om vissa internationella
sanktioner ändrats år 1992 på så sätt att regeringen -- utöver
vid beslut eller rekommendationer som antagits av FN:s
säkerhetsråd -- också får förordna om sanktioner om samarbetet
med ESK eller Europeiska gemenskaperna påkallar det och om det
är ett svenskt intresse att sanktioner införs utan dröjsmål
(prop. 1992/93:57, bet. 1992/93:UU4, rskr. 1992/93:51).
Av proposition 1994/95:19 framgår att regeringen tillkallat en
särskild utredare med uppgift att se över sanktionslagen med
syfte bl.a. att modernisera och tekniskt anpassa det svenska
regelsystemet till de krav som omvärlden ställer. I direktiven
har bl.a. framhållits att ett svenskt medlemskap i EU också kan
medföra konsekvenser för den tekniska utformningen av det
svenska regelverket samt att detta bör beaktas i översynen.
Propositionen har inte föranlett några motioner på detta
avsnitt.
21 Regionalpolitiska frågor
I propositionen framhålls att vi i Sverige har långtgående
ambitioner att bedriva en aktiv regionalpolitik som förbättrar
utvecklingsmöjligheterna i hela landet. Även inom EU bedrivs en
omfattande strukturpolitik för att utveckla mindre gynnade
regioner.
I medlemskapsförhandlingarna har Sverige fått förståelse för
att de regionala problemen i vårt land avviker från de som finns
inom dagens EU. Detta framgår bl.a. av att EU inom ramen för sin
gemensamma strukturpolitik har beslutat inrätta ett nytt s.k.
målområde där syftet är att kompensera för de nackdelar som
följer av låg befolkningstäthet och långa avstånd.
Ett medlemskap i EU innebär att Sverige kommer att få del av
gemenskapens strukturfonder. Det innebär att betydande resurser
kommer att tillföras svensk regionalpolitik. Under perioden
1995--1999 kommer dessa att totalt uppgå till ca 12,8 miljarder
kronor. En utgångspunkt för fördelningen av dessa insatser
kommer att vara de nationella prioriteringar som görs i dag,
såväl när det gäller insatsernas inriktning som deras
geografiska omfattning.
De fortsatta överläggningar som regeringsrepresentanter har
haft med kommissionen om de nationella regionalpolitiska
företagsstöden har bl.a. resulterat i att kommissionen med
hänvisning till de nordiska särdragen och den gemensamma
deklarationen i EES-avtalet infört ett nytt gleshetskriterium
för att utse stödområden. Det innebär att den svenska
regionalpolitiken, också vid ett medlemskap, kan bedrivas med i
princip nuvarande geografiska omfattning.
Under vissa förutsättningar, bl.a. en mindre minskning av
transportstödsområdet, godkänner kommissionen också driftstöd i
form av transportstöd för att utjämna kostnadsnackdelar
hänförbara till långa avstånd och gles befolkning. Härvid kan
enligt uppgift från kommissionen också indirekt transportstöd i
form av nedsatta sociala avgifter förekomma. I övrigt har
kommissionen inte bedömt de svenska stödens förenlighet med EG:s
regler.
Inom ramen för Sveriges EES-åtaganden prövar för närvarande
EFTA:s övervakningsmyndighet ESA de svenska regionalpolitiska
stöden. Det kan därför, enligt proposition 1994/95:19, inte
uteslutas att det kan bli nödvändigt med vissa ytterligare
modifieringar av företagsstöden. Samtidigt är det fördelaktigt
för en internationaliserad ekonomi som den svenska, menar
regeringen i sin bedömning, att EU har lagt fast gemensamma
statsstödsregler, som gör att svenska företag kan konkurrera på
lika villkor på EG-marknaden.
Sammantaget görs i propositionen bedömningen att Sverige som
EU-medlem bör kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett
samma inriktning som i dag och -- tack vare EU:s strukturfonder
-- i en större omfattning än som är möjligt under EES-avtalet.
Frågor som anknyter till detta avsnitt av propositionen
aktualiseras i motion U16 (s). Enligt motionärerna ger
propositionen ingen vägledning för hur Sverige skall utnyttja de
medel till landsbygdsutveckling som EU anvisar och hur Sverige
skall ansluta sig till EU:s landsbygdsutvecklingsprogram.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en mer
detaljerad plan för hur denna stödform skall användas och
avvägas i förhållande till andra insatser (yrkande 18).
Vidare anser motionärerna att uppföljningen av de
regionalpolitiska förhandlingarna inte bedrivits tillräckligt
kraftfullt av regeringen. Bl.a. måste den geografiska
avgränsningen av de s.k. mål 2 och 5 lösas internt inom landet
och vid samtal med kommissionen. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med slutgiltiga förslag på detta område, vad gäller
resursfördelning mellan samtliga mål samt beträffande det totala
utrymmet (yrkande 19).
Med anledning av dessa yrkanden i motion U16 (s) anför
arbetsmarknadsutskottet följande i sitt yttrande till
utrikesutskottet:
Mål 1 (främja svagt utvecklade regioner), 2 (omstrukturera
regioner med industriell tillbakagång), 5 b (underlätta
utveckling på landsbygden) och 6 (främja utveckling i ytterst
glesbefolkade regioner) är alla regionalt inriktade, medan stöd
till de övriga målen lämnas utan direkt geografisk koppling. Av
de regionalt inriktade målen är mål 2, 5 b och 6 aktuella i
Sverige.
Mål 5 a gäller att främja omstrukturering av jordbruket. På
jordbruksområdet finns även EG:s stöd till miljöprogram samt
stöd till mindre gynnade områden.
För år 1995 avsätts för Sveriges del från EG:s budget 227
miljoner ecu (ca 2 miljarder kronor enligt aktuell växelkurs)
för målen 2, 3, 4, 5 a, 5 b. Denna ram kommer att öka under de
närmaste åren så att den år 1999 uppgår till ca 248 miljoner
ecu. Fördelning av resurser på de olika målen kan emellertid
inte göras förrän den geografiska avgränsningen av målen är
klarlagd. Beträffande mål 6 avsätts 41 miljoner ecu (ca 370
miljoner kronor) från EG:s budget för år 1995. Även detta
belopp räknas upp till år 1999.
Utöver ovan nämnda målinriktade insatser avsätts medel, ca 9 %
av strukturfonderna, för s.k. gemenskapsinitiativ. Ett sådant
initiativ är landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader som syftar
till att främja innovationsprojekt, utbyte av erfarenheter samt
gränsöverskridande samarbete.
För att få del av medel från strukturfonderna gäller generellt
att nationell medfinansiering krävs. Dessa medel kan bestå av
såväl anslagsmedel som medel från berörda sektorer, kommuner,
landsting eller privata intressenter.
Utskottet har inhämtat att frågan om den geografiska
avgränsningen av målen 2 och 5 b bereds inom regeringskansliet.
Resultat kan förväntas föreligga inom kort. Efter förslag från
Sverige kommer kommissionen att fastställa områdesavgränsningen.
Även åtgärdernas inriktning kommer att avgöras i överläggningar
med kommissionen. Enligt den tidplan som gäller vid ett
EU-inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag
till programplaner för strukturfonderna till kommissionen. De
ekonomiska frågorna berörs i viss utsträckning i regeringens
proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen m.m., vilken nyligen avlämnats till
riksdagen.
De av motionärerna upptagna frågorna är alltså under
beredning. Utskottet anser att regeringen snarast skall
återkomma till riksdagen med en uttömmande redovisning av
områdesavgränsningen, åtgärdsinriktningen och medelsfrågorna.
Utrikesutskottet noterar att regeringen, efter det att
arbetsmarknadsutskottet justerat sitt yttrande, informerat
riksdagens EG-delegation i här aktuella frågor. Den av
arbetsmarknadsutskottet begärda redovisningen avseende
områdesavgränsning, åtgärdsinriktning och medelsfrågor kommer,
enligt vad som anmälts till riksdagen, att lämnas den 8 december
i riksdagens kammare av arbetsmarknadsministern.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet yrkandena 18 och 19
i motion U16 (s) som besvarade.
Utrikesutskottet betonar att den i detta fall tillämpade
ordningen måste betraktas som exceptionell och att den kan
godtas endast till följd av de i detta fall rådande
omständigheterna (allmänt val, regeringsskifte och den snäva
tidsramen inför Sveriges anslutning till EU). Utrikesutskottet
vill som sin mening starkt understryka att en uttömmande
redovisning, av det slag arbetsmarknadsutskottet efterfrågat i
sitt förslag till tillkännagivande, bör ske i former som medför
normal utskottsberedning och möjlighet till ställningstagande
från riksdagens sida.
22 Närings- och energipolitiska frågor
Det är väsentligt för Sverige att som medlem kunna vara med
och påverka den framtida inriktningen av EU:s näringspolitik.
Den relativa osäkerhet som karaktäriserar EES-avtalet riskerar
enligt regeringen att motverka investeringar och därmed försämra
utsikterna till förnyelse och tillväxt i näringslivet.
Närmandet mellan de västeuropeiska länderna öppnar nya
möjligheter och ökar samtidigt kraven på förnyelse och
utveckling i näringslivet. Unionsfördraget och förverkligandet
av de fyra friheterna bereder vägen för snabbare
strukturomvandling. Gemensamma ansträngningar görs för att
stärka infrastrukturen, främja små företag samt underlätta
framsteg genom teknisk forskning och utveckling.
EG:s näringspolitik syftar i allt högre grad till att motverka
en snedvridning av konkurrensen, även om det förekommer program
för sektorer med svåra omställningsproblem. Stöd till branscher
minskar dock till förmån för åtgärder som kan stärka
konkurrenskraften generellt. Denna utveckling, menar regeringen
i sin bedömning, ligger väl i linje med det svenska samhällets
intressen.
EG har ingen gemensam energipolitik, men vissa enhetliga
rättsregler finns på energiområdet. I propositionen anförs
att den svenska energipolitiken och det svenska energisystemet
passar väl in i gemenskapens energistruktur. Utvecklingen på
energiområdet inom gemenskapen ligger väl i linje med svenska
intressen, inte minst när det gäller marknaderna för el och
naturgas.
Inga motioner har väckts med anledning av detta avsnitt i
propositionen.
23 Utrikes- och säkerhetspolitik samt krigsmaterielexport
Som framhållits i avsnitt 7 stärker ett svenskt medlemskap i
EU och deltagande i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken (GUSP) Sverige i säkerhetspolitiskt
hänseende. Ett deltagande fullt ut i GUSP kan enligt
propositionen ske med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Deltagandet underlättas av att Sverige i hög grad delar
EU-staternas grundläggande värderingar och målsättningar.
Respekten för de mänskliga rättigheterna, främjandet av en
demokratisk utveckling i omvärlden och skapandet av en ny freds-
och säkerhetsordning på vår kontinent är hörnstenar i denna
politik. Det är särskilt viktigt att stabilitet skapas i
Central- och Östeuropa samt att dessa stater får gehör för sina
strävanden att befästa sin västliga förankring och uppnå ett
gradvis närmande till EU med sikte på medlemskap. I
propositionen görs bedömningen att de traditionellt goda
förbindelserna som Sverige har med utvecklingsländerna kommer
att utgöra en av utgångspunkterna för agerande inom GUSP.
Sverige kommer att fortsätta att hävda ståndpunkter som tar
hänsyn till dessa staters intressen. Härigenom kan Sverige verka
för att svenska erfarenheter tas till vara i EU:s samarbete med
utvecklingsländerna.
Utrikesutskottet noterar att försvarsutskottet i sitt
yttrande till utskottet framhållit betydelsen för
försvarspolitiken av det närmare samarbete och samordning av
utveckling och produktion av försvarsmateriel som torde kunna
breddas och fördjupas genom ett medlemskap i EU. Ett sådant
utvidgat samarbete bör enligt försvarsutskottet inom ramen för
den svenska exportlagstiftningen kunna bidra till att stärka
såväl den inhemska försvarsindustrin som att i mån av behov öka
våra möjligheter att tillgodose våra egna intressen för en mer
importbaserad försörjning.
I miljöpartiets motion U24 anförs att proposition 1994/95:19
om Sveriges medlemskap i EU inte tar ställning till EU:s
inverkan på Sveriges möjligheter att kontrollera sin
vapenexport. I motionen anges att frågan om att avskaffa artikel
223 i Romfördraget kan väckas i samband med regeringskonferensen
i EU år 1996. Enligt motionärerna ger artikel 223 formellt
EU-stater rätt att själva kontrollera sin vapenexportpolitik.
Motionärerna anser att all vapenexport stegvis borde avvecklas.
EU-medlemskapet öppnar antagligen dörren för motsatt utveckling.
Riksdagen bör därför besluta att Sverige som EU-medlem inte
kommer att acceptera att artikel 223 i Romfördraget upphävs
eller ändras (yrkande 6).
Med anledning av detta yrkande angående vapenexportpolitiken i
EU och artikel 223 i Romfördraget, konstaterar
utrikesutskottet att Sverige har undertecknat ett
medlemskapsavtal med bl.a. de förutsättningar som föreligger i
artikel 223. Varje ändring av Romfördraget och således frågan om
en ändring av artikel 223 kräver enhällighet i medlemskretsen.
Utan svenskt medgivande kan artikeln således varken ändras
eller avskaffas. I artikeln stadgas att ingen medlemsstat skall
vara förpliktad att lämna upplysningar vilkas utlämnande den
anser strida mot egna väsentliga säkerhetsintressen och att
varje medlemsstat får vidta åtgärder som den anser nödvändiga
för att skydda egna väsentliga säkerhetsintressen, i fråga om
tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och
krigsmateriel. Vidare anges i artikeln att ministerrådet
enhälligt fastställer en lista över varor artikeln avser.
Enhälligt beslut om ändringar i listan får vidtas av
ministerrådet på förslag av kommissionen.
Något förslag om att upphäva artikel 223 föreligger inte. Det
finns heller inget som tyder på att frågan kommer att
aktualiseras vid regeringskonferensen år 1996. Det förefaller
inte troligt att EU:s alla medlemsstater skulle vara beredda att
avstå från den nationella kontrollen över vapenexportfrågor.
Utskottet utgår från att Sverige vid ett medlemskap i EU
fortsatt skall kunna driva en restriktiv politik på
krigsmaterielområdet. Samarbetet på detta område är inte
bindande. Om man i EU t.ex. överväger att häva ett tidigare
beslutat embargo och Sverige anser att det skulle strida mot de
svenska riktlinjerna att exportera vapen till en sådan stat,
behöver Sverige inte ändra sin politik. EU-medlemskapet kan i
detta sammanhang medföra att den svenska hållningen skärps i
vissa fall, men Sverige kan inte tvingas till lättnader i sin
vapenexportpolitik.
Utskottet finner mot denna bakgrund att det inte finns skäl
för riksdagen att göra något tillkännagivande i frågan om
artikel 223, varför utskottet avstyrker yrkande 6 i motion U24
(mp).
24 Biståndspolitik
24.1 Sverige, EU och biståndet till utvecklingsländerna
Bistånd har funnits med som en del av EG:s politik ända sedan
gemenskapens tillkomst. Till en början var biståndet begränsat
till olika former av stöd och samarbete med 18 av de
ursprungliga EG-staternas före detta kolonier.
Biståndsverksamheten har sedan dess kommit att utsträckas till
flertalet utvecklingsländer i tredje världen och biståndet är i
dag en integrerad del av gemenskapens utrikes- och
handelspolitik. Bland gemenskapens medlemsstater återfinns några
av världens största biståndsgivare, både i absoluta och relativa
tal. De tolv hittillsvarande EU-staterna svarar i dag sammanlagt
för över 40 % av världens samlade offentliga bistånd.
Biståndet genom EG finansieras dels över den reguljära
budgeten, dels genom särskilda bidrag till den europeiska
utvecklingsfonden (EDF) och den europeiska investeringsbanken
(EIB). Från den senare finansieras det bistånd som utgår inom
ramen för Lomékonventionen. Volymmässigt svarar det gemensamma
EG-biståndet för 12--14 % av EU-staternas samlade bistånd. Ca 60
% av EG-biståndet utgår inom ramen för Lomékonventionen till de
70 s.k. ACP-länderna (African, Caribbean, Pacific). Drygt 50 %
av biståndet under konventionen landprogrammeras. Vid sidan av
detta bistånd förmedlas också bl.a. katastrof- och flyktingstöd
samt stöd till strukturanpassning. 20 % av EG:s biståndsbudget
används för livsmedelsbistånd. Även insatser i Asien,
Latinamerika samt icke-medlemsländer i Medelhavsområdet
finansieras från EG:s reguljära budget.
Genom att EG:s biståndssamarbete traktatfästs genom
Maastrichtfördraget har förutsättningar skapats dels för ett
fördjupat samarbete på den nationella nivån medlemsstaterna
emellan, dels för en ökad roll för EU vad gäller samordningen av
biståndet. Däremot förväntas det inte resultera i att en ökad
andel av medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras genom
kommissionen. Subsidiaritetsprincipen gäller också inom
biståndsområdet. I propositionen framhålls att principerna för
EG:s internationella utvecklingssamarbete väl överensstämmer
med svenska prioriteringar.
Som EU-medlem kommer Sverige att bidra både till
finansieringen av Lomékonventionen och till gemenskapens
ordinarie budget. Vidare förekommer ett genom
Maastrichtfördraget fördjupat samråd i biståndsfrågor mellan
EU-länderna, i vilket Sverige förväntas medverka. I
propositionen görs bedömningen att Sverige bör kunna spela en
viktig roll i den kommande utformningen av EG:s biståndspolitik.
Den traditionella svenska inställningen till biståndsfrågor är
väl känd och respekterad inom EU och betraktas ofta som ett gott
föredöme. Som vidare framgår av propositionen pågår inom
Utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete ett analysarbete som skall ligga till grund
för de anpassningar av det nationella biståndet som blir en
följd av att en viss del av den svenska biståndet skall
kanaliseras via EU. Målsättningen med detta arbete är att
tillförsäkra att EG-biståndet och svenskt bistånd kompletterar
varandra i så stor utsträckning som möjligt.
I Vänsterpartiets motion U15 anförs att olika grupper av
u-länder behandlas mycket olika av EU. Mest gynnande är stater
-- ofta f.d. kolonier -- i Afrika, Karibien och Stilla Havet,
dvs. de s.k. ACP-länderna som ingår i Lomésamarbetet. I motionen
citeras SIDA som i sitt remissvar påpekat att EU-biståndet ofta
är en form av kompensation för andra relationer som är mindre
gynnsamma för u-landet. Motionärerna anser att Sverige, vid ett
eventuellt medlemskap i EU, bör verka för förbättringar i nästa
Loméavtal, så att detta bl.a. bättre stimulerar en
diversifiering av de fattigaste ländernas export.
EU-biståndet, som i dag ofta upplevs som centralstyrt,
byråkratiskt och trögt, behöver förbättras även i andra
avseenden, anförs det vidare i motion U15 (v).
Livsmedelsbiståndet utgör i detta sammanhang ett särskilt
problem. Sverige bör som medlem av EU verka för att biståndet
ökar, att det sköts effektivare; organiseras och samordnas
bättre samt att inflytandet över politiken minskar från
kommersiella och protektionistiska intressen. Sverige måste i EU
även verka för att ett nytänkande kommer till stånd avseende
EU:s skuldpolitik, främst beträffande det enligt motionärerna
hårt kritiserade stödet till strukturanpassning i u-länderna.
Dessa synpunkter bör riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen till känna
(yrkande 8).
Som också framgår av propositionen skall gemenskapens
biståndspolitik, enligt Maastrichtfördraget, ha som övergripande
mål att främja kampen mot fattigdom i utvecklingsländerna, att
bidra till en bärkraftig ekonomisk utveckling, en gradvis
integration i världsekonomin samt en utveckling mot och
säkerställande av demokratin, rättsäkerheten och respekten för
de mänskliga rättigheterna.
Enligt utskottets uppfattning överensstämmer målen för
EU:s bistånd väl med de svenska biståndspolitiska målen.
Biståndspolitiken har nära samband med handelspolitiken. Denna
behandlas i betänkandets avsnitt 20, där utskottet bl.a.
framhåller att en stark Europeisk union måste vara generös mot
omvärlden. Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU
kommer att fortsätta arbetet för att få till stånd globalt ökad
frihandel och föra en biståndspolitik baserad på generositet.
Maastrichtfördraget innebär ett steg mot ett fördjupat
samarbete på nationell nivå mellan medlemsländerna. Däremot
förväntas det inte leda till att en större andel av
medlemsländernas bistånd kommer att kanaliseras via
EG-kommissionen. Subsidiaritetsprincipen tillämpas också inom
biståndsområdet. Innebörden av detta är att det gemensamma
EG-biståndet skall utgöra ett komplement till medlemsländernas
övriga bistånd. För svensk del kommer ca 10 % av
biståndsbudgeten att gå till det gemensamma EG-biståndet.
Medlemsstaternas bistånd genom EG-kommissionen uppgick 1992
till 3 493 miljoner ecu. Kommissionens bistånd har
budgettekniskt sett två former, dels det bistånd som förmedlas
inom ramen för Loméavtalen, dels det bistånd som förmedlas
direkt via kommissionen (s.k. budgeterat bistånd). Den svenska
medlemsavgiften till EU kommer att inkludera den del av Sveriges
bidrag till EG:s bistånd som ingår i det s.k. budgeterade
biståndet och vilken beräknas uppgå till ca 700 miljoner kronor
år 1995.
Därutöver kommer det bistånd -- omkring 330 miljoner kronor
år 1995 -- som kommer att förmedlas via kommissionens program
för staterna i Central- och Östeuropa, främst PHARE och TACIS
(se även avsnitt 24.2 i betänkandet). Liksom tidigare kommer
medlen för östsamarbete (dvs. det hittillsvarande G-anslaget
under tredje huvudtiteln) att anslagsmässigt hållas separat från
biståndet till utvecklingsländer.
Till varje Loméavtal skapas ett finansiellt instrument som går
under benämningen EDF (European Development Fund). Inför
inrättandet av nytt sådant instrument förhandlar EU:s
medlemsstater om hur mycket varje stat skall bidra med. En
utgångspunkt i förhandlingarna är medlemsstaternas kapacitet
resp. vilja att ge bistånd. Sedan maj 1994 förhandlar
kommissionen och ACP-staterna om Lomé IV:s andra finansiella
protokoll, som kommer att leda till inrättandet av ett nytt
finansiellt instrument, den s.k. EDF 8. Förhandlingarna beräknas
kunna avslutas under första hälften av 1995. Sverige kommer att
delta i Lomésamarbetet först i och med tillskapandet av EDF 8,
från vilken inga dragningar kommer att göras förrän tidigast i
slutet av 1996. Den svenska statsbudgeten kommer således inte
att belastas med vår fulla andel förrän tidigast budgetåret
1998. Den svenska andelen av EDF 8 har ännu inte fastställts men
uppskattas -- enligt vad utskottet inhämtat -- komma att uppgå
till ca 4 % vilket kommer att motsvara ca 800 miljoner kronor på
årsbasis (full andel).
Som även framgår av propositionen visar en jämförelse av
sektorinriktningen i de länder där både Sverige och EU är aktiva
att graden av överlappning varierar från land till land. I vissa
fall "konkurrerar" vi inom samma sektorer, i andra fall
koncentrerar vi oss på skilda verksamheter. I propositionen görs
bedömningen att ett EU-medlemskap, i de fall vi verkar inom
samma sektorer, borde innebära goda förutsättningar för en ökad
samordning, koncentration och förbättrad effektivitet i
samarbetet. Utskottet delar denna bedömning. Genom en bättre
samordning på policynivå och i genomförandet av projekt skapas
enligt utskottets uppfattning förutsättningar för ett
effektivare utnyttjande av knappa biståndsresurser. Detta gäller
såväl det gemensamma EG-biståndet som medlemsstaternas
nationella bistånd.
Utskottet konstaterar att tyngdpunkten för biståndsarbetet
både för Sverige och för EU ligger på Afrika söder om Sahara. I
ACP-kretsen ingår samtliga länder i regionen, medan Sveriges
biståndssamarbete avser en mindre andel av dessa länder.
Enligt utskottets uppfattning utgör skuldlättnadsåtgärder --
som också aktualiseras i motion U15 (v) -- en viktig och
nödvändig del av den resursmobilisering som måste komma
utvecklingsländerna till del. Många av låginkomstländerna har
skuldbördor som utgör ett allvarligt hot mot deras utveckling.
De årliga räntebetalningarna och amorteringarna uppgår i vissa
fall till hela eller mer än den årliga exportinkomsten. Som
utskottet också tidigare påpekat (bl.a. i bet. 1993/94:UU15) har
Sverige sedan flera år internationellt drivit frågan om
ytterligare skuldlättnadsåtgärder för de fattigaste, mest
skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. En
del av det svenska biståndet används också direkt till
skuldlättnad för att lindra dessa länders skuldbörda.
Utskottet har under en lång följd av år behandlat motioner som
i likhet med det här aktuella yrkandet (yrkande 8 i motion U15
(v)) också framför kritiska synpunkter på vissa former av
bistånd. I likhet med motionärerna oroas utskottet över de
negativa effekter som livsmedelsbistånd, som ges bl.a. av EG,
kan ha. Det finns, som påpekas i motionen, alltid en risk att
livsmedelsbistånd kan få negativa verkningar, bl.a. på känsliga
lokala marknader i u-länder. Sverige verkar sedan länge för att
livsmedelsbistånd inte ges på sådant sätt att lokala och
regionala produktions- och handelsmönster slås ut.
Vad gäller strukturanpassningsstöd har utskottet (senast i
bet. 1992/93:UU15) erinrat om att sådana program som regel har
tillkommit för att möta behov av långsiktigt inriktad ekonomisk
anpassning. Återhämtningen ur en ekonomisk krissituation kan
endast bli hållbar om de bakomliggande orsakerna till problemen
undanröjs. För flertalet länder, såväl i- som u-länder, gäller
att ekonomisk-politiska reformer och institutionella
förändringar för att öka tillväxt och export är de åtgärder som
bäst främjar en ekonomisk återhämtning. I ett lite längre
tidsperspektiv gynnas även de sociala sektorerna genom den
generella förbättring i ekonomin som är det eftersträvade målet.
Utskottet vill här även framhålla att reformprogram av
strukturanpassningstyp givetvis inte kan genomföras utan att
vara förankrade i respektive mottagarland.
Med det anförda betraktar utskottet motion U15 (v) yrkande 8
som besvarat.
24.2 Sverige och EU:s östsamarbete
EU:s relation, liksom västvärldens som helhet, till Central-
och Östeuropa har under de senaste åren fått hög prioritet.
Utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter liksom utvecklingen av
handelsrelationerna har getts stor uppmärksamhet. Finansiellt
och tekniskt stöd har också kommit att spela en viktig roll i
sammanhanget. År 1990 grundades EBRD (Europeiska
återuppbyggnads- och utvecklingsbanken) av 39 enskilda stater,
däribland Sverige, samt EG och EIB. Bankens syfte är att
underlätta övergången till marknadsekonomi i de länder i
Central- och Östeuropa som utvecklas i riktning mot
flerpartisystem, demokrati och pluralism. I propositionen anges
att EBRD till och med hösten 1993 har avsatt drygt 2 miljarder
ecu, varav 500 miljoner ecu utbetalats, till projekt i stater i
Central- och Östeuropa, inkl. f.d. Sovjetunionen. Insatserna är
främst inriktade på privatisering, infrastruktur, utveckling av
den finansiella sektorn och energiinvesteringar.
EG har därtill i egen regi startat ett betydande samarbete med
länderna i Central- och Östeuropa. Denna verksamhet kanaliseras
primärt genom två program, varav det ena, PHARE, är avsett för
länderna utanför f.d. Sovjetunionen och de baltiska staterna,
och det andra, TACIS, för medlemsstaterna i Oberoende Staters
Samvälde (OSS). Härutöver finns ett särskilt organ för
humanitära insatser, ECHO. EU har också varit pådrivande och
dominerande bidragsgivare till det betalningsbalansstöd till
Central- och Östeuropa som kanaliseras inom ramen för
G 24-samarbetet.
Eftersom EU:s och Sveriges nuvarande samarbete med Central-
och Östeuropa av naturliga skäl i allt väsentligt har utvecklats
parallellt har det, inte minst genom de multilaterala
finansieringsorganisationerna och G 24-samarbetet, redan givits
goda möjligheter att utbyta erfarenheter och i vissa fall
samverka. Det sistnämnda, anförs det i propositionen, gäller
särskilt det regionala östsamarbetet. EU deltar såväl i
Östersjörådet som i Barentsrådets verksamhet.
Sverige har i det bilaterala östsamarbetet prioriterat sitt
geografiska närområde, omfattande de baltiska staterna, Polen
och nordvästra Ryssland. Till övriga länder i Central- och
Östeuropa har svenska insatser främst kanaliserats genom
multilaterala organ eller samarbetsmekanismer som t.ex. G 24. I
propositionen understryks att Sverige på flera områden varit en
föregångare. Detta gäller inte minst suveränitetsstödet till
Baltikum och frihandelsavtalen med de baltiska staterna.
Sverige kommer som medlem av EU automatiskt att delta i EG:s
budgetfinansierade samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa. PHARE- och TACIS-programmen arbetar, liksom det
svenska östsamarbetsprogrammet, med kunskapsöverföring som
huvudsakligt instrument. Svenska myndigheter, företag och
organisationer får genom medlemskapet möjlighet att konkurrera
på lika villkor om uppdragen att verkställa de insatser varom EG
beslutar.
I propositionen anförs att deltagande i EG:s omfattande
östsamarbete ökar Sveriges möjligheter att främja politisk,
ekonomisk och kulturell samverkan med Central- och Östeuropa.
Det kompletterar de bilaterala insatser Sverige gör och förutses
fortsätta att göra.
Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har
aktualiserats i två motioner. I Socialdemokraternas motion U16
begärs ett riksdagens tillkännagivande med innebörden att
Sverige aktivt skall verka för ett ökat EU-engagemang vad gäller
östsamarbetet (yrkande 6). Stödet till Central- och Östeuropa
måste bidra till en miljöanpassad utveckling, framhålls det i
motionen.
Vänsterpartiet anför i motion U15 att en "rikedomsridå" inte
får resas mellan öst och väst. I stället måste de central- och
östeuropeiska staterna inlemmas i ett allt tätare samarbete med
Västeuropa. Sverige måste i EU-samarbetet verka för en sådan
integration öst--väst och en sådan inriktning på östbiståndet
att det stöder en demokratisk utveckling. I motionen begärs att
riksdagen -- om det blir ett klart ja i folkomröstningen -- som
sin mening skall ge regeringen dessa synpunkter till känna
(yrkande 6).
Motionärernas yrkanden ligger enligt utskottets
uppfattning helt i linje med det engagemang i vårt närområde som
Sverige eftersträvar även framdeles. Genom medlemskap i EU ges
enligt utskottets bedömning ökade möjligheter att samordna vad
vi gör inom ramen för vårt bilaterala östsamarbete med EG:s
samarbetsprogram. Genom EU-samarbetet kan Sverige å ena sidan
tillgodogöra sig den kompetens som finns inom EU. Å andra sidan
kan Sverige genom samverkan inom EU även bidra till att främja
ett fördjupat internationellt engagemang, t.ex. för de baltiska
länderna. Vidare kan den svenska kunskapsbasen utnyttjas av
andra medlemmar i unionen. Dessa skäl motiverar enligt
utskottets uppfattning väl ett starkt svenskt engagemang i EU:s
östsamarbete.
Det är utskottets bedömning att det ekonomiska reformarbetet
och moderniseringssträvandena i staterna i Central- och
Östeuropa främjas genom EU:s östsamarbete. Miljösamarbetet --
bl.a. inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen -- spelar en
inte obetydlig roll i EU. Konsultationer har även inletts mellan
EU och miljöministrarna från de stater i Central- och Östeuropa
med vilka EG slutit Europaavtal. I slutdokumentet från det
första mötet, som ägde rum den 5 oktober 1994, framhålls vikten
av samarbete i såväl för Europa som för världen som helhet
viktiga miljöfrågor, bl.a. bekämpning av gränsöverskridande
föroreningar av luft och vatten, bevarande av biologisk mångfald
och kärnsäkerhet.
Utskottet konstaterar att det bilaterala svenska östsamarbetet
kommer att bestå och utvecklas även vid ett svenskt
EU-medlemskap. I regeringsförklaringen som avgavs av
statsminister Ingvar Carlsson den 7 oktober 1994 framhölls bl.a.
att samarbetet med våra grannländer kring Östersjön, liksom med
övriga Central- och Östeuropa, skall intensifieras och att vår
uppgift är att stödja den demokratiska och ekonomiska
utvecklingen. Estlands, Lettlands och Litauens säkerhet och
utveckling framhölls som särskilt betydelsefull för Sverige.
Länderna i Central- och Östeuropa kan stödjas på många olika
sätt. Som framgått bl.a. av regeringens skrivelse 1993/94:252
har insatser på miljöområdet utgjort en mycket stor andel av det
sammanlagda biståndet alltsedan samarbetet inleddes. Denna
inriktning av samarbetet kommer också att bestå. Som
underströks i regeringsförklaringen skall Sverige vara
pådrivande i det internationella miljöarbetet och bl.a.
fortsätta det år 1990 initierade projektet att återställa
Östersjöns ekologiska balans.
Sveriges samarbete med de baltiska staterna och länderna i
Central- och Östeuropa har behandlats regelbundet och utförligt
av utskottet i många sammanhang. Utskottet har bl.a. haft
anledning att framhålla vikten av att staterna i Central- och
Östeuropa erhåller internationellt stöd för att planera för och
utveckla alternativ, säker och miljöanpassad energiproduktion
samt ges möjligheter att åstadkomma en effektivare och
resurssnålare energianvändning (bet. 1993/94:UU16).
Utskottet noterar att jordbruksutskottet i sitt yttrande
påpekar att Sverige av tradition intar en framskjuten ställning
i det mellanstatliga miljösamarbetet. Jordbruksutskottet
framhåller vidare följande:
I globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet
eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU
även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i
det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen
av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land,
och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande
miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i
unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa.
Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för
svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för
att belastningen på Östersjön reduceras.
Utrikesutskottet anser mot bakgrund av det anförda att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört om miljöarbetet i Central- och
Östeuropa med anledning av motion U16 (s) yrkande 6 (i berörd
del). Utskottet betraktar därmed även motionerna U15 (v) yrkande
6 samt U16 (s) yrkande 6 (i berörd del) som besvarade.
25 Europeiska investeringsbanken
I proposition 1994/95:19 anförs att medlemskap i Europeiska
investeringsbanken (EIB) medför betydande fördelar för Sverige.
EIB är en solid bank med snabbt växande betydelse som finansiär
av angelägna investeringar i Europa. Banken kan genom sin starka
ställning på kapitalmarknaden erbjuda mycket konkurrenskraftiga
lånevillkor till såväl offentliga som privata låntagare. Av
särskild vikt är bankens utlåning till små och medelstora
företag. Det är väsentligt att dessa företag, som utgör en
viktig tillväxtmotor, kan ges goda kreditmöjligheter.
Bankens utlåning till icke-medlemsstater har även ökat i
omfattning. På detta område finns det enligt regeringens
bedömning goda möjligheter för ett utvidgat samarbete mellan
Sverige och EIB. På liknande sätt bör ett utökat samarbete kunna
komma till stånd mellan Nordiska investeringsbanken och EIB, när
flertalet nordiska länder träder in i EU.
Vad som anförs i propositionen om EIB har inte föranlett några
motioner.
26 Rättsliga och inrikes frågor
Samarbetet i rättsliga och inrikes frågor brukar benämnas den
tredje pelaren i Maastrichtfördraget. Samarbetet berör i många
fall rättsstatens kärnområden, där det är viktigt att, också
inom ramen för en europeisk union, behålla ett
självbestämmande hos staterna. Detta tillgodoses inom fördragets
ram, eftersom verksamheten bygger på mellanstatligt samarbete
vilket bl.a. innebär att beslut fattas med enhällighet.
Genom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor får
medlemsstaterna väsentligt förbättrade möjligheter att komma
till rätta med många av de fenomen som i dag framstår som
problematiska eller rentav hotande i Europa. Hit hör den ökande
internationella brottsligheten, såsom olaglig handel med
narkotika, terrorism och annan grov eller organiserad
kriminalitet. I propositionen framhålls som särskilt angeläget,
för Sveriges del, att effektivisera bekämpningen av den
internationella brottsligheten, inte minst mot bakgrund av den
oroande utvecklingen i de närbelägna länderna i Östeuropa. Ett
medlemskap i EU kommer att ge Sverige tillgång till det
fördjupade internationella polissamarbete som för närvarande
håller på att byggas upp.
I propositionen görs bedömningen att samarbetet inom EU, inte
minst när det gäller kampen mot den internationella
narkotikahandeln, kan få avgörande betydelse, åtminstone på
sikt, när det gäller att vinna framgång.
Den svenska tullen och polisen kommer att övervaka gränserna
mot andra EU-länder för att förhindra olaga införsel av främst
narkotika och vapen. För detta ändamål utvecklas nya
kontrollformer inom ramen för EG:s regelverk. Enligt
propositionen finns skäl att anta att dessa nya kontrollformer
blir väl så effektiva som traditionella gränskontroller.
Även de asyl- och migrationspolitiska frågorna ligger inom
ramen för detta samarbete. Formen med mellanstatligt samarbete
gör att den fulla beslutanderätten ligger kvar hos de enskilda
staterna. Det finns dock en tydlig strävan inom unionen mot en
harmonisering av lagar och regler.
För att förverkliga målet med fri rörlighet för personer är
det nödvändigt att en samsyn växer fram även på det asyl- och
migrationspolitiska området. I det fortsatta
harmoniseringsarbetet blir bl.a. värnandet av asylrätten och en
faktisk och lika tillämpning av första asyllandsprincipen
viktiga frågor för Sverige.
Ett motionsyrkande anknyter till detta avsnitt i
propositionen. I motion U15 (v) yrkande 16 begärs att riksdagen
-- vid ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens
hållning i EU-samarbetet på invandrings- och asylområdet.
Enligt motionärerna har Sverige passivt godtagit
EU-majoritetens politik, och de anför bl.a. att
Dublinkonventionen innebär att den asylsökande inte själv får
bestämma i vilket land han eller hon skall söka asyl och att ett
avslag i ett EU-land kommer att gälla i alla EU-stater.
Motionärerna anser att det är nödvändigt att harmonisera
tillämpningen av både flyktingbegreppet, olika de
facto-flyktingbegrepp och uppehållstillstånd av humanitära skäl.
De anser också att Sverige bör ta initiativ och verka kraftigt
pådrivande för att EU-staterna antar en kompletterande
flyktingdefinition efter mönster av OAU-konventionen och
Cartagenakonventionen. Regeringen bör enligt motionärerna verka
för att artikel 14 i yttre gränskontrollkonventionen om
transportörsansvaret tas bort eller att regeln mildras. När det
gäller arbetet med EIS-konventionen måste regeringen enligt
motionärerna fortlöpande samråda med riksdagen om arbetet med
konventionen och hur riskerna för den enskildes rättssäkerhet
och integritet skall elimineras eller i vart fall begränsas i
största möjliga utsträckning.
Motionärerna anför också att regeringen i EU-samarbetet bör
motverka de tydliga tendenserna i många EU-stater att söka
skyffla över ansvaret för flyktingarna på utanförstående länder.
Regeringen bör vidare verka för att harmoniseringen av
familjeåterförening sker på en högre nivå än för närvarande.
Med anledning av motionen framhåller
socialförsäkringsutskottet i sitt yttrande bl.a. följande:
Internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga
skydd ingår som ett av många element i den svenska
flyktingpolitiken. Regeringen lämnar varje år en skrivelse till
riksdagen med en redogörelse för bl.a. det internationella
samarbetet. Av den senaste redogörelsen i skrivelse 1993/94:127
framgick bl.a. att Sverige i flera fora verkat för att Europas
länder skall dela på ansvaret i flyktingsituationen till följd
av kriget i f.d. Jugoslavien. I anslutning härtill framhöll
utskottet i betänkande 1993/94:SfU14 att regeringen lagt stor
vikt vid det internationella samarbetet inom flykting- och
migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor.
Utskottet, som behandlade motioner med delvis samma inriktning
som den förevarande, utgick från att regeringen även
fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det
internationella och nordiska planet. Utskottet erinrade om att
överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt också
ligger inom Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag och att i
kommitténs direktiv bl.a. betonats att behoven av en
internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara,
och att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som
mottar invandrare och flyktingar. Utskottet ansåg att resultatet
av kommitténs utredning borde avvaktas och riksdagen avslog
motionerna på förslag av utskottet.
Utskottet vill erinra om att Sverige även efter ett medlemskap
har kvar möjligheten att självständigt pröva en asylansökan,
även om den sökande vägrats asyl i ett annat EU-land.
Utskottet utgår från att Sverige kommer att kraftfullt verka
för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de
traditioner som Sverige har på området. Utskottet utgår också
från att regeringen kommer att sträva efter bredast möjliga
förankring i riksdagen av hur Sverige skall förhålla sig i
samarbetet om asyl- och migrationsrättsliga frågor.
Med hänsyn bl.a. till det pågående arbetet inom Invandrar- och
flyktingkommittén anser utskottet att regeringen inte nu bör
bindas upp av uttalanden från riksdagens sida i olika delfrågor
om EU-samarbetet på det aktuella området.
Med det ovan anförda anser utrikesutskottet -- i likhet
med socialförsäkringsutskottet -- att syftet med motion U15
(v) yrkande 16 får anses tillgodosett. Utskottet betraktar
därmed motion U15 (v) yrkande 16 som besvarat.
27 Ekonomiskt och monetärt samarbete
Ända sedan det ursprungliga Romfördraget har det inom EG
funnits en strävan att åstadkomma en närmare samordning av
medlemsländernas ekonomiska politik. Det ekonomisk-politiska
samarbetet mellan EG-länderna begränsades emellertid länge till
enskilda initiativ på mellanstatlig basis, medan de formella
mekanismerna för samordning var svaga. Det monetära området har
varit föremål för den mest formaliserande samordningen, framför
allt i form av samarbetet inom ramen för European Monetary
System (EMS) med dess valutakursmekanism (ERM) som upprättades
år 1979.
Syftet med samarbetet på det ekonomisk-politiska området är
att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska
politiken. Genom förverkligandet av den inre marknaden samt
upprättandet av en ekonomisk och monetär union (EMU) skall bl.a.
skapas förutsättningar för en ökad och miljömässigt uthållig
tillväxt samt ökad sysselsättning utan att stabiliteten i
ekonomierna äventyras. Riktmärken för de överenskomna målen för
ekonomisk stabilitet finns nedlagda i de s.k.
konvergenskriterierna.
Den mest långtgående samordningen av den ekonomiska politiken
i EMU gäller penning- och valutapolitiken. Fas tre av EMU
(valutaunionen) innebär en fullständig samordning av politiken
på dessa områden. Kompetensen för den allmänna ekonomiska
politiken ligger kvar hos medlemsstaterna, men formerna för
samarbetet stärks. Strävandena att samordna den ekonomiska
politiken bygger i hög grad på konsensus. Tanken är att själva
diskussionerna om den ekonomiska politiken skall bidra till att
bygga upp en samsyn kring politikens utformning.
Sanktionsmekanismer är svaga eller saknas.
För att skapa förutsättningar för en ekonomisk-politisk
samordning skall EU-medlemmarna beakta sin ekonomiska politik
som en fråga av gemensamt intresse. I fas två av EMU, som
inleddes den 1 januari 1994, har den ömsesidiga övervakningen
fördragsfästs. Diskussionerna inom ramen för övervakningen
syftar till att följa upp i vilken mån den ekonomiska politiken
i medlemsländerna är i överensstämmelse med de gemensamma
åtagandena. Målen för samordningen har gjorts tydligare i och
med de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken,
vilka utformas årligen av Europeiska rådet. Riktlinjerna anger
hur den ekonomiska politiken bör utformas under det följande
året. De utformas som en rekommendation och är alltså inte
bindande till sin karaktär. Varje medlemsstat skall vidare
utarbeta konvergensprogram som skall ange specifika mål för den
ekonomiska politiken och de medel som skall användas för att
uppnå målen. För att förhindra oansvarig finanspolitik i
EU-staterna, med dess återverkningar på övriga medlemsstater,
finns bestämmelser om hur rådet skall agera visavi en
medlemsstat som har alltför stora underskott i de offentliga
finanserna.
Ett slutligt svenskt ställningstagande till övergången från
den andra till den tredje fasen av EMU -- dvs. en fullständig
samordning av penning- och valutapolitiken -- kommer enligt
finansutskottets yttrande till utrikesutskottet att göras i
ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med Sveriges
åtaganden som medlemsstat. Den interna svenska beslutsordningen
innebär att det ytterst är riksdagen som skall ta ställning. I
finansutskottets yttrande redovisas mer utförligt hur
samordningen av den ekonomiska politiken inom ramen för EMU:s
olika faser är tänkt att ske.
Den dominerande frågan på den ekonomisk-politiska dagordningen
i Europa har under de senaste åren varit den höga
arbetslösheten. Utöver de fördragsbaserade formerna för
samordning av den ekonomiska politiken har EU-staterna därför
tagit flera gemensamma initiativ på mellanstatlig basis för att
komma till rätta med detta problem. Av största vikt under de
senaste åren är det s.k. tillväxtinitiativet och vitboken om
tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning. Den är grunden för
ett omfattande arbete med att gemensamt finna vägar ur den
nuvarande situationen med hög och bestående arbetslöshet i
Europa.
Finansutskottet tar i sitt yttrande till
utrikesutskottet upp några frågor på de områden där samarbetet
vid ett medlemskap kommer att utvidgas samt hur detta kan komma
att utvecklas på sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den
makroekonomiska samordningen, som skall äga rum under andra
fasen, samt förberedelserna inför övergången till tredje fasen
av utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med
Finansdepartementet. Redovisningen återges nedan under olika
sammanfattande rubriker.
Finansutskottet anför följande:
Makroekonomiskt samarbete
Under senare år har EU och EU-länderna ägnat allt större
uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en
högre och samtidigt uthållig tillväxt. Samarbetet inom EU
innebär att länderna söker utforma sin politik under ömsesidigt
hänsynstagande som tar sig formen av en kontinuerlig diskussion
länderna emellan om det aktuella ekonomisk-politiska läget.
Samarbetet väntas leda till stabila, förutsägbara och mindre
osäkra ramvillkor för varje enskilt lands makroekonomiska
politik.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december
1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen
fastlägga en omfattande handlingsplan med följande huvudelement:
nationella insatser för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt genom bättre utbildning, ökad flexibilitet, ändrat
skattesystem som främjar sysselsättningen, aktiv
arbetsmarknadspolitik och särskilda insatser för unga och
långtidsarbetslösa
fullt utnyttjande av den inre marknaden
transeuropeiska nätverk för transporter, miljö och energi
infrastruktur för informationsteknologi
finansieringssamarbete
social dialog.
En förutsättning för att handlingsplanen skall fungera är att
det råder sunda makroekonomiska förhållanden (dvs. låg
inflation, sunda statsfinanser och stabil växelkurs), frihandel
och solidaritet mellan medlemsländerna och att närhetsprincipen
skall gälla. De ekonomiskt mest betydelsefulla åtgärderna
åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men
viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det
gäller t.ex. frågor om finansiering av
infrastrukturinvesteringar där bl.a. Europeiska
investeringsbanken kommer att medverka.
Med anledning av vad som anförs i motion U15 (v) anser
finansutskottet det viktigt att notera att den ekonomiska
politiken och skattepolitiken alltjämt är en nationell
angelägenhet. (Motion U15 (v) i berörd del behandlas även i
betänkandets avsnitt 7 Allmänna överväganden samt i avsnitt 15
Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor). Det faktum att EU:s
makroekonomiska samarbete inte bara syftar till högre
sysselsättning, låg inflation, tillväxthöjande
infrastrukturinvesteringar m.m. utan även till en god
budgetdisciplin, innebär inte -- anför finansutskottet i sitt
yttrande -- att EU har makt att för något enskilt EU-land
föreskriva om avvägningen mellan olika poster (politikområden) i
den nationella budgeten eller om landets skattekvot, dess
offentliga sektors storlek eller utformningen av dess olika
välfärdssystem, för att ta några exempel. Däremot kan
naturligtvis länder lära av varandras goda exempel och gjorda
misstag när de samarbetar.
Finansutskottet anför vidare följande:
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad
sysselsättning som nämns i propositionen och som förtjänar att
nämnas i sammanhanget är den rapport, Put Europe to work, som
utarbetades av de europeiska socialdemokraterna och som
presenterades i december 1993. Även andra partigrupper har
lämnat bidrag som förtjänar uppmärksamhet.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik som hög
sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga
välfärdssystem, god tillväxt, låg inflation, regional utjämning
och en god miljö garanteras inte av att Sverige går med i EU.
Målen står dock i överensstämmelse med vad som gäller inom EU.
I Maastrichtfördragets artikel 2 slås de övergripande målen för
den ekonomiska politiken i EU fast. Målen för den samlade
ekonomiska politiken är att uppnå:
harmonisk och balanserad ekonomisk utveckling
hållbar och icke-inflationistisk tillväxt som tar hänsyn till
miljön
hög grad av ekonomisk konvergens
hög sysselsättning och hög social skyddsnivå
ökad levnadsstandard och livskvalitet
ekonomisk och social samhörighet
solidaritet mellan medlemsstaterna.
Dessa mål skall uppnås genom att medlemsstaterna upprättar en
gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union. De åtar sig
att föra den ekonomiska politiken enligt vissa vägledande
principer: stabila priser, sunda offentliga finanser och
monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.
Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens skall
gälla.
Finansutskottet anser det vara en viktig uppgift för Sverige i
den europeiska unionen att verka för en finanspolitisk
samordning i syfte att öka sysselsättning och välfärd.
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen ligger således
väl i linje med målen för den ekonomiska politiken i Sverige.
Det finns inte någon motsättning, som hävdas i motion U15 (v),
mellan EU:s kriterier på stabilitet och de långsiktiga målen för
den ekonomiska politiken i Sverige så som de brukar anges i
finansplanerna och i finansutskottets betänkanden.
Som framgått tidigare i detta betänkande (avsnitt 7) gör
utrikesutskottet för sin del samma bedömning som
finansutskottet i detta avseende.
Som påpekats ovan redovisar finansutskottet i sitt yttrande
utförligt hur samordningen av den ekonomiska politiken inom
ramen för EMU:s olika faser är tänkt att ske. Yttrandet återges
i sin helhet som bilaga till betänkandet.
Finansutskottet drar sammanfattningsvis följande
slutsatser i sitt yttrande.
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd
utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en
hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till
miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga
om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av
levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social
sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna
(artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att
ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en
viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin
tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de
offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling
förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt
samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga
ränteförändringar som följt har drabbat många länder och
särskilt Sverige och den svenska kronan som är en
internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit
behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att
främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning
att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och
valutapolitiska samarbetet, som syftar till en ekonomisk och
monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör
göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU
är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter
till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan
nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt,
investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att
upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre
räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå
konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget.
Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor
betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Det
Europeiska rådet har slagit fast att varje ansträngning måste
vidtas för att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet
delar uppfattningen som framförs i propositionen att det är
nödvändigt att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya
arbeten, att bekämpa arbetslösheten, att förbättra
arbetsmarknadens sätt att fungera och att säkerställa
medborgarnas välfärd. Utskottet anser att ett beslut om ett
eventuellt svenskt deltagande i det tredje steget måste föregås
av en grundlig analys av hur Sveriges ekonomi kommer att
påverkas av en gemensam valuta. Av särskild vikt är då inverkan
på arbetsmarknaden och våra möjligheter att bekämpa
arbetslösheten. Ökad tillväxt, sysselsättning och reducerad
arbetslöshet är förutsättningar för att få ned de offentliga
underskotten. Andra åtgärder för att på medellång sikt förstärka
budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens
förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen
och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen
samt slutakten.
De synpunkter som finansutskottet här ovan lämnat med
anledning av motion U15 (v) yrkande 9 har av
utrikesutskottet sammanvägts med de bedömningar som gjorts
av arbetsmarknadsutskottet, (vars yttrande härom redovisas i
avsnitt 15 (Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor).
Utrikesutskottets överväganden med anledning av motion U15 (v)
yrkande 9 redovisas i betänkandets avsnitt 7 (Allmänna
överväganden).
28 Finansiella och budgetära frågor
Som framgår av proposition 1994/95:19 kommer medlemskapet i EU
att påverka statsbudgeten i flera avseenden. Effekterna är både
av saldoförsämrande och saldoförstärkande karaktär. De på sikt
viktiga effekterna på såväl utgifts- som inkomstsidan av
förändrade samhällsekonomiska förutsättningar i form av bl.a.
högre tillväxt och lägre ränteläge är naturligen svåra att
kvantifiera i budgettermer. Den samlade saldoeffekten av
medlemskapet beror också på budgetpolitikens utformning.
I budgeteffekterna ingår de betalningsåtaganden Sverige
ikläder sig genom avtalet. Av dessa utgör avgiften till
EG-budgeten den övervägande posten. Betalningsåtagandena för
åren 1995--1998 minskas dock genom den överenskomna infasningen
av den svenska avgiften. Härigenom mildras också under en
konjunkturmässigt känslig period konsekvenserna för
statsbudgeten. De statsfinansiella villkoren sätter hårda
restriktioner för nya åtaganden. Ett medlemskap får sammantaget
inte öka de administrativa kostnaderna för statsförvaltningen.
Krav på svensk medfinansiering vid deltagande i EU:s program och
stöd måste finansieras. Där EU:s politik ersätter nationell
politik måste resurserna återföras till statsbudgeten och bidra
till finansieringen av medlemsavgiften.
De frågor som berörs i motsvarande kapitel i propositionen
(kapitel 31 Finansiella och budgetära frågor, s. 446--450)
behandlas av finansutskottet i samband med behandlingen av
proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen m.m. (1994/95:FiU5). I denna proposition
presenteras förnyade beräkningar av utgifterna för medlemskapet.
29 Statistik
Statistiken spelar en viktig roll som underlag för den politik
som bedrivs inom EU. Regeringen anser det därför väsentligt att
Sverige deltar i utvecklingen av det gemensamma europeiska
statistiska systemet. Dessutom medför statistiksamarbetet en
bättre statistisk kvalitet genom förbättrad samordning och
jämförbarhet.
Propositionen har i den nu aktuella delen inte föranlett några
motioner.
30 Konsekvenser för svensk förvaltning, offentlighet och
sekretess
Den svenska förvaltningsmodellen med ett regeringskansli av
begränsad omfattning, fristående förvaltningsmyndigheter,
kommunalt självstyre och ett grundlagsfäst remissförfarande
kommer i allt väsentligt att bestå vid ett medlemskap i EU.
Regeringen har ansvaret för Sveriges agerande i EU-samarbetet
och, i samråd med riksdagen, för den nationella beredningen av
EU-frågorna. Den svenska förvaltningsmodellen förutsätter att
förvaltningsmyndigheterna, kommunerna och
intresseorganisationerna medverkar i detta arbete. De kommer
därvid att vara garanterade ett inflytande i den svenska
EU-politikens praktiska utformning.
Den starka kommunala självstyrelse som har utvecklats i vårt
land kan och kommer att upprätthållas vid ett svenskt
medlemskap.
Utredningsväsendet kommer enligt den bedömning som görs i
propositionen inte att minska vare sig i omfattning eller
betydelse till följd av ett EU-medlemskap, men kan komma att få
en delvis annan inriktning. Remissförfarandet kommer att ha kvar
sin betydelsefulla roll i det svenska beredningsarbetet men kan
behöva kompletteras av andra beredningsformer.
Intresseorganisationerna kommer även vid ett medlemskap att ha
goda möjligheter till reellt inflytande i för dem viktiga
frågor.
Av konstitutionsutskottets yttrande framgår att utskottet
i likhet med regeringen finner att EG-rätten inte kan anses
inskränka den kommunala självstyrelsen i någon avgörande grad.
Utskottet har vidare inget att erinra mot vad regeringen anfört
om utredningsväsende, remissförfarande och
intresseorganisationernas roll. När det gäller vikten av att
Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad politik i
EU-samarbetet framhåller konstitutionsutskottet betydelsen av
den samverkan mellan regeringen och riksdagen som tas upp i
propositionens fjärde del. Utskottet konstaterar att det får
anledning att återkomma till frågan i annat sammanhang.
I likhet med konstitutionsutskottet har utrikesutskottet
inget att erinra mot vad regeringen anfört om utredningsväsende,
remissförfarande och intresseorganisationernas roll.
Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att bestå i
Sverige även vid ett svenskt medlemskap i EU. Som framgår av
propositionen har den svenska linjen härvidlag lagts fast i en
till anslutningsakten fogad svensk förklaring. Sverige avser vid
ett medlemskap att verka för ökad öppenhet inom EU:s
institutioner.
I två motioner framförs yrkanden inom ramen för detta område.
I Vänsterpartiets motion U15 yrkande 4 begärs att Sverige som
eventuell medlem i EU skall vidta åtgärder för att skydda och
förstärka offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.
Handlingar som tidigare avsett endast inrikesfrågor kommer i
samband med EU-medlemskapet att behandlas enligt
utrikessekretessens regler. Motionärerna anser därför att det är
av största vikt att regeringen försvarar svenska tjänstemäns och
politikers rätt att självständigt bedöma vilka handlingar eller
uppgifter i handlingar som skall vara sekretessbelagda i
Sverige.
Även Miljöpartiets motion U24 tar upp frågan om
offentlighetsprincipens tillämpning i samband med
EU-medlemskapet. I yrkande 3 begärs att riksdagen vid ett
eventuellt medlemskap beslutar om en lagändring som innebär att
utrikessekretessen inte skall gälla EU-samarbetet så att
samtliga EU-dokument därmed kan behandlas som inrikeshandlingar
och till fullo vara underställda svensk lagstiftning angående
offentlighet och meddelarfrihet.
Med anledning av dessa motionsyrkanden anför
konstitutionsutskottet i sitt yttrande att
frågorna som berörs i yrkandena behandlas i den nyligen
framlagda och till konstitutionsutskottet hänvisade proposition
1994/95:112 om utrikessekretess. Konstitutionsutskottet kommer
att få anledning att ta ställning till frågorna i betänkande
1994/95:KU18. Konstitutionsutskottet anser därför att
behandlingen inte bör föregripas genom uttalanden i ämnet i
samband med behandlingen av medlemskapspropositionen. Mot den
bakgrunden avstyrker konstitutionsutskottet motionsyrkandena.
Utrikesutskottet har inget att invända mot detta
beredningsförfarande.
Vad gäller frågan om offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten vid ett svenskt medlemskap delar
konstitutionsutskottet regeringens bedömning att den svenska
ståndpunkten på detta område kommer att bestå även vid ett
svenskt medlemskap i EU. Konstitutionsutskottet anser vidare att
Sverige som medlem bör dela med sig av sin erfarenhet vad avser
den betydelse tryckfrihets- och offentlighetsprinciperna har för
ett fritt samhällsskick och med kraft driva frågorna om öppenhet
inom gemenskapens institutioner.
Utrikesutskottet konstaterar för sin del att frågan om
offentlighetsprincipens tillämpning behandlades i utskottets
betänkande 1993/94:UU20. Utskottet konstaterade då att det
inom EU inte finns något för medlemsstaterna gemensamt regelverk
för hantering av sekretessfrågor, varför Sverige även som
EU-medlem kommer att ha möjlighet att fortsatt tillämpa svensk
offentlighetslagstiftning.
Utskottet får i detta sammanhang erinra om att
justitieminister Laila Freivalds i ett interpellationssvar i
riksdagen den 27 oktober 1994 sade att Sverige som EU-medlem
inte kommer att vika från offentlighetsprincipen i
EU-samarbetet. Hon åberopade de två förklaringarna som fogats
till anslutningsavtalet och som återfinns i proposition
1994/95:19.
I den svenska förklaringen välkomnar Sverige utvecklingen mot
ökad öppenhet inom EU. Den svenska offentlighetsprincipen, och
då särskilt meddelarfriheten och allmänhetens tillgång till
allmänna handlingar, är och förblir grundläggande element i
Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. EU
noterar i sin svarsförklaring det svenska uttalandet och
förutsätter att Sverige följer gemenskapsrätten i detta
avseende.
De båda förklaringarna står inte i motsättning till varandra.
Den svenska innebär att Sverige har lagt fast sin linje och
talat om vilka regler som gäller i Sverige. Medlemsstaterna har
noterat detta och inte sett det som något hinder för ett svenskt
medlemskap. De två förklaringarna utgör tillsammans den
rättsligt/politiska plattformen för Sveriges fortsatta agerande
när det gäller att hävda öppenheten i vårt system.
Utrikesutskottet delar, med hänvisning till det ovan anförda,
den bedömning som konstitutionsutskottet gjort med anledning av
de aktuella motionerna.
Därmed avstyrker således utskottet motionerna U15 (v) yrkande
4 samt U24 (mp) yrkande 3.
31 Övriga frågor
I bestämmelserna om unionsmedborgarskap understryks åter det
viktiga målet att förverkliga fri rörlighet för personer. Vidare
ges regler om rätt att vända sig till den ombudsman som
Europaparlamentet skall utse samt rätt till skydd av andra
medlemsstaters konsulära myndigheter.
Inom ungdomsområdet är EU:s huvudsakliga roll att genom olika
åtgärder stödja och komplettera den verksamhet som
medlemsstaterna själva bedriver. Det är angeläget att ungdomar
görs delaktiga i den europeiska integrationsprocessen och att de
förbereds för en framtid som europeiska unionsmedborgare.
Sverige deltar genom EES-avtalet i programmet Ungdom för Europa.
Som framgår av propositionen kommer Sverige som medlem att få
möjlighet att delta i EU:s beslutsprocess samt ta del av de
medel som fördelas av EU:s Socialfond till medlemsstaterna,
bl.a. till ungdomsprojekt.
Kulturutskottet berör i sitt yttrande ungdomsfrågornas
ställning inom EU.
Utskottet noterar bl.a. att en rad förslag som rör ungdomar
har lagts fram av kommissionen i en grönbok om europeisk
socialpolitik. Utskottet anser -- med hänvisning till den
arbetslöshet som råder också bland svenska ungdomar -- att det
är värdefullt att EU:s roll diskuteras när det gäller att
stimulera olika insatser som leder till ungdomars integrering i
samhället, exempelvis hur de skall kunna etablera sig på
arbetsmarknaden.
Utrikesutskottet delar dessa synpunkter och vill
understryka vikten av att detta synsätt lyfts fram i det
europeiska samarbete som Sverige nu kommer att delta i.
I proposition 1994/95:19 berörs vidare frågor som kommer att
aktualiseras i samband med att svenska medborgare anställs som
tjänstemän i EU:s institutioner. Regeringen nominerar de allra
högsta tjänsterna (medlem av kommissionen, domstolen etc.) samt
avger rekommendationer angående 35--40 högre chefstjänster.
Härutöver kommer omkring ett tusental svenska medborgare att
rekryteras direkt av EU:s olika institutioner. I propositionen
framhålls att det ligger i svenskt intresse att det bland EU:s
tjänstemän kommer att finnas personer, som visserligen kommer
att vara ansvariga inför och erhålla instruktioner från
respektive institutioner, men vilka likväl har direktkunskaper
om svenska förhålllanden, värderingar och samhällslösningar.
Inga motionsyrkanden har direkt anknytning till detta kapitel
i propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande godkännande av anslutningsfördraget m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:19 yrkande 1
samt med avslag på motion 1994/95:U15 yrkande 1 godkänner
fördraget mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark,
Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska republiken,
Konungariket Spanien, Franska republiken, Irland, Italienska
republiken, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket
Nederländerna, Portugisiska republiken, Förenade konungariket
Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens
medlemsstater) och Konungariket Norge, Republiken Österrike,
Republiken Finland och Konungariket Sverige om Konungariket
Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och
Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen samt
slutakten till fördraget,
2. beträffande utträde ur Europeiska unionen
att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 2,
res. 1(mp)
3. beträffande Gotlandsprotokoll
att riksdagen avslår motion 1994/95:U3,
4. beträffande svenska språket
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 4 besvarat
med vad utskottet anfört,
5. beträffande ny all-europeisk samarbetsstruktur
att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 11,
res. 2 (v, mp)
6. beträffande utrikes- och säkerhetspolitik
att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 5,
res. 3 (v, mp)
7. beträffande EES-avtalet
att riksdagen avslår motion 1994/95:U24 yrkande 10,
8. beträffande svenska ekonomisk-politiska mål
att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 9,
res. 4 (v, mp)
9. beträffande ratificering av miljöavtal
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 7 besvarat
med vad utskottet anfört,
10. beträffande formerna för beslut på miljöområdet
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 9 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 5 (mp)
11. beträffande internationell miljödomstol
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U24 yrkande 8 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 6 (v, mp)
12. beträffande miljöanpassat transportsystem
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U16 yrkande 9 i berörd
del besvarat med vad utskottet anfört,
13. beträffande transportpolitiska frågor i övrigt
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 10 besvarat
med vad utskottet anfört,
14. beträffande konsumentskydd
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande
13 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad lagutskottet anfört om konsumentskydd,
15. beträffande initiativ mot legaliseringstendenser i
narkotikapolitiken
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U5 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,
16. beträffande bibehållen gränskontroll m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U5 yrkande 2,
1994/95:U12 yrkandena 1 och 2, 1994/95:U15 yrkande 11 i berörd
del samt 1994/95:U16 yrkande 2 besvarade med vad utskottet
anfört,
17. beträffande alkoholpolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U6 samt 1994/95:U15
yrkande 11 i berörd del besvarade med vad utskottet anfört,
18. beträffande skydd av kulturföremål
att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd
del,
res. 7 (v, mp)
19. beträffande TV-direktivet
att riksdagen avslår motion 1994/95:U15 yrkande 15 i berörd
del,
res. 8 (v, mp)
20. beträffande miljöpolitik
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkandena
3--5, 7--8 samt 9 i berörd del som sin mening ger regeringen
till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges
miljöpolitik inom Europeiska unionen,
21. beträffande miljögarantin
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 12 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 9 (v, mp)
22. beträffande livsmedelspolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande
13 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad lagutskottet anfört om
livsmedelspolitikens utformning vid ett svenskt medlemskap i
Europeiska unionen,
res. 10 (m, c, fp, kds)
23. beträffande arealbidrag
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:U8 yrkande 1 samt
med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del
och 1994/95:U16 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad jordbruksutskottet anfört om arealbidrag för spannmål,
oljeväxter m.m.,
res. 11 (m, c, fp, kds)
res. 12 (mp)
25. beträffande kompensation till stärkelseindustrin
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet
anfört om kompensation till industrin,
res. 13 (m, c, fp, v, kds)
26. beträffande restitution av avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad jordbruksutskottet
anfört om restitution av förmalnings- och fettvaruavgifter,
res. 14 (m, c, fp, kds)
27. beträffande sockerproduktion på Gotland
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U4 och
1994/95:U17 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad jordbruksutskottet anfört om sockerproduktion på Gotland,
28. beträffande bruna bönor
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U2 och
1994/95:U13 som sin mening ger regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört om odlingen av bruna bönor i Sverige,
29. beträffande mjölkkvoter
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 14 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört om fördelningen av mjölkkvoter och
deras administration,
res. 15 (m, c, fp, kds)
res. 16 (mp) - motiv
30. beträffande ekomjölk och mjölkproduktion i norra
Sverige
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:U14 yrkande 7
förklarar motionerna 1994/95:U8 yrkande 2, 1994/95:U14 yrkande 8
samt 1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del besvarade med vad
jordbruksutskottet anfört,
31. beträffande mjölkkvotadministration i övrigt
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U14 yrkande
6, 1994/95:U16 yrkande 14 i berörd del samt 1994/95:U17 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört om prisbildning av mjölkkvoter m.m.,
32. beträffande handelspolitik mot tredje land
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 7 besvarat
med vad utskottet anfört,
33. beträffande regional utveckling
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U16 yrkandena 18 och 19
besvarade med vad utskottet anfört,
35. beträffande biståndspolitik
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 8 besvarat
med vad utskottet anfört,
36. beträffande miljöarbetet i Central- och Östeuropa
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U16 yrkande 6 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört om miljöarbetet i Central- och
Östeuropa,
37. beträffande Östeuropapolitik i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1994/95:U15 yrkande 6 samt
1994/95:U16 yrkande 6 i berörd del besvarade med vad utskottet
anfört,
38. beträffande invandrings- och asylpolitik
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U15 yrkande 16 besvarat
med vad utskottet anfört,
39. beträffande offentlighet och utrikessekretess
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U15 yrkande 4 samt
1994/95:U24 yrkande 3.
res. 19 (v, mp)
Stockholm den 1 december 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af
Ugglas (m), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Göran
Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s), Kristina Svensson (s),
Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v),
Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund (kds), Lena
Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Karl Erik Olsson (c) och Percy
Liedholm (m).
Reservationer
1. Utträde ur Europeiska unionen (mom. 2)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25
börjar med "Skulle fråga om" och slutar med "U24 (mp) yrkande
2." bort ha följande lydelse:
Detta är uppenbarligen avsiktligt. Ett EU-medlemskap är, som
det heter i regeringens sammanfattning av medlemsavtalet, "tänkt
att vara för all framtid". Därför är det uppenbart att
Wienkonventionen om traktaträtt inte vore tillämplig vid en
svensk begäran om utträde eftersom det inte kan hävdas att
utträdesrätt ur EU är självklar trots att den inte är stadgad.
Inte heller kan fallet Grönland anses utgöra prejudikatsfall,
eftersom Grönlandsavtalet, som ledde till Grönlands utträde ur
dåvarande EG, uttryckligen betonar Grönlands speciella karaktär
och utomeuropeiska geografiska belägenhet. Utskottet kan alltså
inte göra annat än instämma i motionens bedömning att enda
sättet att skapa en garanterad rätt för Sverige att utträda ur
unionen om svenska folket i framtiden så skulle önska vore att
före medlemskapets ikraftträdande begära garantier från samtliga
EU-stater om att Sverige på egen begäran skulle kunna lämna
unionen efter högst ett år utan skadeståndskrav eller försämrade
handelspolitiska villkor än de som rådde före medlemskapet (dvs.
EES-avtalet).
Därmed tillstyrker utskottet motion U24 (mp) yrkande 2.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande utträde ur Europeiska unionen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24
yrk. 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
2. Ny alleuropeisk samarbetsstruktur (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 35
börjar med "Utrikesutskottet, som delar" och slutar med "U24
(mp) yrkande 11." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet, som instämmer i motionens grundläggande
uppfattning att ett alleuropeiskt samarbete skyndsamt måste
förverkligas, vill understryka att det trots EU:s utvidgning
till 15 stater den 1 januari 1995 kommer att vara bara ca en
tredjedel av världsdelen Europas stater som är EU-medlemmar.
Prognosen för vidare utvidgning är osäker. Inte ens de mest
utvidgningsoptimistiska bedömare tror att mer än ytterligare en
handfull centraleuropeiska stater skulle kunna bli medlemmar i
början av 2000-talet. Drygt hälften av Europas stater, däribland
kärnvapenländerna Ryssland och Ukraina, kommer så långt framåt
man kan överblicka att stå utanför EU. Därför har Sveriges
beslut att inträda i EU inte på något avgörande sätt förändrat
bedömningarna om behovet av att skapa en alleuropeisk
samarbetsstruktur genom effektivisering och utveckling av
befintliga organisationer, som ESK, ECE och Europarådet. Detta
behov accentueras ytterligare av Norges beslut att säga nej till
EU-medlemskap.
Mot bakgrund av ovanstående tillstyrks motion U24 (mp) yrkande
11.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande ny alleuropeisk samarbetsstruktur
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Utrikes- och säkerhetspolitik (mom. 6)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39
börjar med "Mot denna bakgrund" och på s. 40 slutar med "U15 (v)
yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Propositionen förklarar entydigt att "Sverige avser att såsom
medlem i EU delta fullt ut i GUSP (= den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken)". Det heter också att detta "underlättas av
att vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar
och målsättningar".
Det är vår mening att Sveriges u-landspolitik har varit
annorlunda än EU-ländernas, vilka -- enligt SIDA:s remissvar --
i sina relationer med tredje världen fortfarande präglas av att
de varit kolonialmakter.
Under den större delen av tiden sedan andra världskriget har
Sverige fört en självständig utrikespolitik som på många
punkter, t.ex. Vietnam, Sydafrika, Falklandskriget,
Mellanöstern, nedrustning och förhållande till u-länderna, har
avvikit från EG:s och NATO:s.
Vi anser att den uppenbara och avsedda effekten av en svensk
anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är
att Sveriges möjlighet att agera självständigt försvinner.
Sveriges riksdag exempelvis kommer inte längre att kunna besluta
om deltagande i FN:s och ESK:s sanktioner. Sådana beslut fattas
av EU och regleras till stor del genom EG-rättsakter, vilka är
direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Detta är oacceptabelt;
tvärtom skall Sverige bedriva en aktiv internationell
solidaritetspolitik.
I försvarsutskottets yttrande tar man upp beslutsordningen som
jämförs med FN-stadgans "dubbla veto". I texten konstateras dock
att "bestämmelserna skall tillämpas i en anda av allmän
solidaritet och ömsesidig lojalitet". I en till
Maastrichtfördraget fogad förklaring kan man läsa: "Konferensen
är enig om att medlemsstaterna beträffande rådsbeslut som kräver
enhällighet, i största möjliga utsträckning avstår från att
hindra enhälliga beslut, om det föreligger ett kvalificerat
flertal för detta beslut." Sverige accepterade att inte utnyttja
vetorätten, när kvalificerad majoritet föreligger. Dessutom
skrev Sverige under på att "fullständigt och förbehållslöst"
anamma alla Maastrichtfördragets mål och bestämmelser.
Vi bedömer att Sverige icke kan behålla den militära
alliansfriheten och neutraliteten vid ett EU-medlemskap. VEU:s
generalsekreterare avfärdade också möjligheten för Sverige att
förbli neutralt i EU. (Glashuset, TV 2, oktober 1994). Finlands
försvarsutskott har i ett klarsynt betänkande instämt i att
alliansfrihet är oförenlig med ett EU-medlemskap. Med ett
observatörskap i VEU kommer enligt vår mening Sverige definitivt
inte att kunna hävda trovärdigheten av en militär alliansfrihet.
Sverige skall sålunda inte söka observatörskap i VEU. Vi anser
att Sverige i EU måste motverka varje ambition att bygga upp
offensiva, lättrörliga militära insatsstyrkor eller en
kärnvapenkapacitet. Fredsbevarande insatser skall endast ske
inom ramen för FN och ESK.
Utskottets beskrivning av den europeiska integrationen är
enligt vår uppfattning ofullständig. I verkligheten är det
Västeuropa som snabbt integreras, medan den alleuropeiska
integrationen går mycket trögt, därför att EU sätter företagens
intressen före det säkerhetspolitiska intresset av en
alleuropeisk integration. Men en "rikedomsridå" får inte resas
mellan öst och väst. Målet måste vara ett öppet och
kärnvapenfritt Europa. I EU-samarbetet skall Sverige verka för
detta och för en sådan inriktning på östbiståndet att det stöder
en EU-politik som stabiliserar Östersjöområdet och de baltiska
staternas självständighet.
Ett för försvarsutskottet viktigt område är den civila
beredskapen. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har
genomfört en studie av konsekvenserna av EU-medlemskap för
Sveriges civila beredskap och bl.a. funnit att medlemskap i EU
minskar självförsörjningsförmågan, vilket "minskar vår förmåga
att klara en avspärrning i en krigssituation".
Uskottet tillstyrker därmed motion U15 (v) yrkande 5.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande utrikes- och säkerhetspolitik
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Svenska ekonomisk-politiska mål (mom. 8)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 45
börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "yrkande 9."
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar ej den av finans- och
arbetsmarknadsutskotten framförda uppfattningen utan vill anföra
följande.
Det är positivt att den nationella ekonomiska politiken ges
ett utrymme även vid ett medlemskap. Men bakom vitbokens
rekommendationer ligger bl.a. krav på ökad flexibilitet hos
arbetskraften, dvs. att krav ställs på att acceptera lägre löner
och större löneskillnader och på ökad geografisk rörlighet. Om
vitbokens förslag genomförs och EU:s ekonomisk-politiska mål
därmed skulle uppnås kan resultatet bli ökade klassklyftor samt
att massfattigdomen och de regionala obalanserna växer. Att de
mål som ställs upp för EU:s ekonomiska politik kan ha viss
likhet med de som brukar ställas upp för den nationella
ekonomiska politiken är således inte någon garanti för att
resultatet blir detsamma på europeisk som nationell nivå.
Skillnaden i värderingen av olika mål är betydande. EU:s tunga
betoning på de monetära målen sker på bekostnad av de
arbetsmarknadspolitiska målen, vilket får till följd att
medborgarnas välbefinnande underordnas kravet på monetär
stabilitet. Den monetära stabiliteten har som främsta syfte att
underlätta kapitalets rörlighet och höja avkastningen. Omsorgen
om människor och miljö kommer i andra hand.
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den nationella
ekonomiska politiken underställs EU:s, vilket kan få negativa
konsekvenser när det gäller arbetsmarknaden på längre sikt. Det
har tyvärr visat sig att samordnade insatser i stora ekonomiska
och politiska enheter inte självklart leder till framgång då det
gäller att bekämpa arbetslösheten; USA är ett exempel på detta.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är
en grundpelare i svensk politik. Rätten och möjligheten att vara
föredöme måste säkras fullt ut för att Sverige skall kunna
fungera som inspirationskälla för andra länder och unioner.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom
skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Detta
innebär att man stimulerar en utveckling där allt färre
människor får tillgång till sysselsättning samtidigt som risken
är stor att transportbehovet ökar, vilket i sig leder till en
ökad miljöbelastning. Ökad konkurrens på en fri stor marknad
leder dessutom till en ökad lönespridning, något som utskottet
inte accepterar.
Förhoppningarna att Sverige efter medlemskapet i EU kan vinna
fler investeringar, som skall skapa sysselsättning, medför att
man önskar att investeringar uteblir i andra delar av unionen.
Detta är varken eftertraktansvärt eller långsiktigt rationellt.
Enligt utskottets uppfattning bör sambandet mellan ekonomisk
politik, arbetslöshet och tillväxt klargöras tydligare och få
resultera i en ny målformulering. Arbetsmarknadspolitiken,
vilken nu är en nationell angelägenhet inom EU, bör lyftas upp
till ett högre plan, så att kampen mot arbetslösheten blir en
del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Därvid bör
sysselsättningsmålet och prisstabilitetsmålet stå sida vid sida
och vara lika viktiga även för centralbanken. Den svenska
hållningen i det kommande samarbetet måste vara att full
sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också
är ekonomiskt effektiva.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga
modellen konstaterar utskottet att Sverige endast gjort en
ensidig deklaration, vilken inte innebär någon garanti för
framtiden.
Vad utskottet här anfört bör med anledning av motion U15 (v)
yrkande 9 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande svenska ekonomisk-politiska mål
att riksdagen med bifall till motion U15 (v) yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Formerna för beslut på miljöområdet (mom. 10)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 46
börjar med "Därmed anser utskottet" och slutar med "yrkande 9
besvarat." bort ha följande lydelse:
När det gäller vissa internationella problem, inte minst
gränsöverskridande miljöstörningar, vill utskottet dock erinra
om att det i EU-debatten, med rätta, har framhållits att
effektiviteten kräver att de kan bli föremål för beslut med
kvalificerad majoritet och överstatlig giltighet. Eftersom bara
en mindre del av Europas och en bråkdel av världens stater är
medlemmar i EU är det uppenbart att riktigheten i detta synsätt
förutsätter att det utvidgas också till alleuropeiska och
globala organisationer.
Därför instämmer utskottet i de synpunkter som anförts i
motion U24 (mp) yrkande 9 och förordar att Sverige tar initiativ
till sådant beslutsfattande i t.ex. FN:s ekonomiska kommission
för Europa, ECE.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande formerna för beslut på miljöområdet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Internationell miljödomstol (mom. 11)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 47
börjar med "Utskottet anser mot" och slutar med "yrkande 8
besvarat." bort ha följande lydelse:
Även om detta är ett steg i rätt riktning anser utskottet inte
att det är till fyllest. Sverige bör, i enlighet med motionens
yrkande, ta initiativ till inrättande av en permanent
internationell miljödomstol.
Därmed tillstyrker utskottet motion U24 (mp) yrkande 8.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande internationell miljödomstol
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Skydd av kulturföremål (mom. 18)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 67
börjar med "Med hänvisning till" och slutar med
"utrikesutskottet motion U15 (v) yrkande 15 (i berörd del)."
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar detta. Utskottet förutsätter
emellertid att utredningen vid utarbetandet av sitt förslag
beaktar de synpunkter som framförts i motion U15 (v) yrkande 15
i berörd del. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed anser
utskottet att motion U15 (v) yrkande 15 i denna del bör
tillstyrkas.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande skydd av kulturföremål
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 15 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
8. TV-direktivet (mom. 19)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 68
börjar med "Med anledning av" och slutar med "därmed motion U15
(v) yrkande 15 (i berörd del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att EG:s direktiv (89/552/EEG) om
gränsöverskridande television (TV-direktivet) avser frågor som
formellt tillhör konstitutionsutskottets beredningsområde (jfr
prop. del 1 s. 232). Frågorna har dock nära samband med
kulturutskottets beredningsområde. Utrikesutskottet vill därför
med anledning av motion U15 (v) yrkande 15 för sin del framhålla
det angelägna i att företrädarna för Sverige vid den pågående
översynen och utvärderingen på området aktivt verkar för ett
effektivare utnyttjande av regelverket inte minst då det gäller
restriktionerna mot pornografi och våldsskildringar. Utskottet
anser att motionen i denna del bör tillstyrkas.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande TV-direktivet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U15 yrkande 15 i
berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
9. Miljögarantin (mom. 21)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s.
73 med "Med hänvisning till" och slutar med "som besvarat." bort
ha följande lydelse:
Som Vänsterpartiet framhåller i motion U15 förtydligar det
refererade rättsfallet, Tysklands förbud mot PCP, att det är
förenat med avsevärda hinder att använda miljögarantin i
fördragets artikel 100a.4. Utrikesutskottet delar
motionärernas åsikt att Sverige med kraft måste verka för att
enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare
miljöregler.
Enligt utskottet bör därför riksdagen med anledning av yrkande
12 i motion U15 (v) rikta ett tillkännagivande till regeringen i
enlighet med vad som ovan anförts.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
21. beträffande miljögarantin
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U15 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
10. Livsmedelspolitik (mom. 22)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 78
börjar med "Utrikesutskottet delar" och slutar med "till
känna." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar den syn på jordbrukspolitiken som
anläggs i propositionen och instämmer således inte i
jordbruksutskottets resp. lagutskottets bedömningar. Den
livsmedelspolitik som riksdagen fattade beslut om år 1990 och
som syftade till en marknadsanpassning och avreglering av
jordbruket har under åren därefter anpassats efter de ändrade
förutsättningar som bl.a. den svenska ansökan om medlemskap i EU
medfört. Den under de senaste åren förda politiken har inriktats
på att Sverige vid en integration med EU skall uppnå så stora
positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt. Detta gäller
med hänsyn tagen såväl till behovet av en stark och
konkurrenskraftig jordbruksnäring som till konsumenternas och
skattebetalarnas intressen. Den förda politiken har varit
framgångsrik. Den har lett till sänkning av konsumentpriserna på
livsmedel. Kvaliteten på våra livsmedel har nått en hög
standard. Utgifterna på statsbudgeten har minskat. Enligt
utskottets mening bör de senaste årens inriktning av
livsmedelspolitiken fullföljas när Sverige vid årsskiftet
inträder som medlem i Europeiska unionen.
De förslag som läggs fram i motion U16 (s) till ändrad
inriktning av den politik som Sverige skall föra inom Europeiska
unionen är enligt vår mening inte grundade på hänsyn till
Sveriges samhällsekonomiska intressen. Den motsättning som
utmålas i motionen mellan producent- och konsumentintressen
synes starkt överdriven. För att kunna producera bra mat till
rimliga priser och med goda miljöbetingelser krävs att Sveriges
jordbrukare ges en ekonomisk trygghet. Denna är enligt
utskottets mening möjlig att bereda inom ramen för det avtal som
slutits med EG för svenskt jordbruk utan att konsumenternas
eller skattebetalarnas intressen träds för när.
Som framhålls i propositionen bör Sverige som medlem i EU
arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Detta är ett arbete på sikt. För att nå
framgång i det arbetet bör Sverige i ingångsskedet utnyttja de
möjligheter som öppnats i förhandlingarna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
U15 (v) yrkande 13 i berörd del och U16 (s) yrkande 10.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande livsmedelspolitik
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U15 yrkande 13 i
berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 10.
11. Arealbidrag (mom. 23)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80
börjar med "Utrikesutskottet har" och slutar med "oljeväxter
m.m." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets
uppfattning utan erinrar om att de årliga arealbidragen i EG
kommit att utgöra den grundläggande stödformen för spannmål och
utbytbara grödor sedan pristilläggen avskaffats i samband med
CAP-reformen år 1992. Bidragen är avsedda att kompensera
sänkningen av spannmålspriserna. Arealbidragets storlek är
enligt EG:s regler beroende av avkastningen per hektar i hela
landet eller i mindre områden. Utskottet delar den mening som
framförs i propositionen att arealbidraget bör beräknas i
relation till spannmålsavkastningen i respektive skördeområden,
och att skördeområden med avkastning inom ett visst intervall
bör tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå.
Totalt blir det enligt propositionen elva klasser och med en
skillnad på ca 200 kr. mellan klasserna. Även arealbidraget för
oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala
avkastningen. Utskottet avstyrker således de förslag som
framförts i flera motioner om en utjämning över hela landet i
färre arealstödsklasser. En lösning i den riktning motionärerna
förordar skulle enligt utskottets mening strida mot den
grundläggande tanken bakom systemet, att arealstödets storlek
skall beräknas i förhållande till avkastningen i vederbörande
område. Ett sådant system skulle slå orättvist och bidra till en
kapitalisering av de sämre jordarna, vilka skulle få en prisbild
som inte motsvarade avkastningsvärdet.
Med det ovan anförda avstyrker utrikesutskottet motionerna U15
(v) yrkande 14 i denna del och U16 (s) yrkande 11.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande arealbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U8 yrkande 1,
1994/95:U15 yrkande 14 i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 11.
12. Arealbidrag (mom. 23)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som börjar på s.
80 med "Utrikesutskottet har" och slutar med "yrkande 4."
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets
uppfattning. Ett mindre antal arealklasser gynnar framför allt
spannmålsodlarna i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige
liksom i stödområde 4 i norra Sverige. Detta innebär dock inte
någon minskning av de delvis nationellt finansierade programmen
för strukturstöd och miljöstöd till nämnda områden. Dessa stöd
ges som djurbidrag respektive stöd till vall och bete och
kompletterar arealstöden på ett för natur- och kulturvärdena
fördelaktigt sätt.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet
lämpligen bör delas upp i färre regioner för fördelning av
arealbidragen. Den slutliga uppdelningen får dock behandlas i
samband med övriga stödformer inom jordbruket.
Med hänvisning till det ovan anförda anser utrikesutskottet
att riksdagen med anledning av motion U8 (mp) yrkande 1 och med
avslag på motionerna U14 (kds) yrkande 4, U15 (v) yrkande 14 i
berörd del samt U16 (s) yrkande 11 som sin mening bör ge
regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande arealbidrag
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:U15 yrkande 14
i berörd del samt 1994/95:U16 yrkande 11 samt med anledning av
motion 1994/95:U8 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
13. Kompensation till stärkelseindustrin (mom. 25)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Eva Zetterberg (v) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80
börjar med "Även i denna fråga" och slutar med "yrkande 13."
bort ha följande lydelse:
Utriksutskottet delar inte jordbruksutskottets uppfattning
utan ansluter sig till propositionens bedömningar om
kompensation till den svenska stärkelseproduktionen. Denna
kommer att utsättas för konkurrenssnedvridning vid övergången
till ett EU-medlemskap. Industrin bör enligt utskottets mening
erhålla en övergångskompensation på ca 800 kr/ton stärkelse för
inneliggande lager vid årsskiftet för sådan stärkelse där
odlarna erhållit fullt pris. Enligt vad utskottet erfarit
beräknas övergångslagret bli betydligt mindre än vad som
förutsetts i propositionen. Högst 26 miljoner kronor bör därför
anvisas för de sammanlagda utbetalningarna.
Därmed avstyrks motion U16 (s) yrkande 13.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande kompensation till stärkelseindustrin
att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 13.
14. Restitution av avgifter (mom. 26)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 80
börjar med "Utrikesutskottet föreslår" och slutar med "i
frågan." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets bedömning.
Som framgår av propositionen upphör den svenska
förmalningsavgiften och fettvaruavgiften när Sverige blir medlem
i EU. Utskottet delar propositionens bedömning att avgifter som
betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör
restitueras. Därigenom kan marknadsstörningar som uppkommer vid
spekulation inför ett EU-medlemskap undvikas.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U16 (s) yrkande 12.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande restitution av avgifter
att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 12,
15. Mjölkkvoter (mom. 29)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 82
börjar med "Med hänvisning till" och slutar med "(i berörd
del)." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet delar inte jordbruksutskottets bedömning
härvidlag. Som anförs i propositionen bör mjölkkvotregleringen
tillämpas så att den
medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör
en konkurrenskraftig jordbruksnäring,
skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad
landskvot,
ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den
utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga
målsättningar på detta område,
så långt möjligt minimerar den administrativa handläggningen.
Utskottet anser att de bedömningar som görs i propositionen är
ägnade att i stort sett tillgodose de ovan nämnda kriterierna.
Den grundläggande principen för fördelningen av landskvoten bör
vara att leveranskvoten för varje produktionsplats skall
motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992
eller 1993 reducerad med ca 3 %. Producenter som antingen utökat
sin produktion eller nystartat under tiden fram till den 1
januari 1995 kan som alternativ välja en annan beräkningsmetod.
Behörighet för kvottilldelning bör baseras på två faktorer.
Behöriga produktionsplatser skall dels ha levererat mjölk den 1
mars 1994, dels stadigvarande leverera den 1 januari 1995. I
detta sammanhang kan erinras om att det dessutom ställs krav på
att produktionen och produktionsanläggningen skall uppfylla
miljökrav m.m. som ställs på mjölkproduktionen, t.ex. regler
rörande gödselvårdsanläggning. Utskottet förutsätter att
regeringen överväger övergångslösningar med kortvarig
dispensmöjlighet för de producenter vars anläggningar inte
motsvarar de miljökrav och djurskyddskrav som gäller vid
årsskiftet.
Genom det angivna förfarandet med valfrihet mellan basåren kan
hänsyn tas till sådana tillfälliga variationer som kan uppstå
till följd av t.ex. skador på produktionsanläggningen eller
bekämpning av djursjukdomar. Samtidigt behöver ingen särskild
reservkvot skapas för att hantera sådana fall.
Den reserv som uppstår genom den 3-procentiga minskning av
referenskvantiteten som föreslås bör kunna användas för flera
olika fall. Producenter av s.k. ekomjölk bör inte åläggas några
begränsningar i kvothänseende. Vidare bör reserven kunna
användas för s.k. nystartare och utökare i enlighet med den
bedömning som görs i propositionen. Det bör därvid särskilt
beaktas om en produktionsökning har ett direkt samband med
investeringar som tillkommit på grund av miljö- och
djurskyddskrav.
De regionala målsättningarna för jordbruksproduktionen som
gäller inom landet bör beaktas vid den framtida hanteringen av
mjölkkvoter. Särskild hänsyn bör därvid tas till jordbruket i
norra Sverige.
Enligt utskottets mening innebär de förslag som lagts fram i
motion U16 (s) mindre rättvisa, och framför allt kommer de att
föranleda ett stort antal dispensansökningar.
Utrikesutskottet avstyrker därmed motion U16 (s) yrkande 14 i
berörd del.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande mjölkkvoter
att riksdagen avslår motion 1994/95:U16 yrkande 14 i berörd
del.
16. Mjölkkvoter (mom. 29 -- motiveringen)
Per Gahrton (mp) anser
att den del av utskottets betänkande som börjar på s. 82 med
"Med hänvisning till" och slutar med "(i berörd del)." bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet vill med anledning av vad
jordbruksutskottet ovan anfört framhålla att kvotsystemet måste
vara flexibelt för att fungera. Vid fördelningen av den kvot som
varje producent får att disponera måste ett fördelningssystem
väljas, som så långt möjligt efterliknar dagens situation. Det
måste också eliminera fluktuationer i levererad mängd mjölk
beroende på tillfällig sjukdom eller annan produktionsstörning.
Den grundläggande principen vid tilldelning av kvoter bör därför
vara, att leveranskvoten för varje produktionsplats skall
motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992
eller 1993 reducerad med 3 %. Den kvot som då blir över skall
därefter fördelas till nystartare och s.k. utökare.
Det anförda bör med anledning av motion U16 (s) yrkande 14 i
berörd del ges regeringen till känna.
17. Krigsmaterielexport (mom. 34)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92
börjar med "Utrikesutskottet noterar" och slutar med
"importbaserad försörjning." borde ha utgått.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 92
börjar med "Med anledning av" och som på s. 93 slutar med "i
motion U24 (mp)." bort ha följande lydelse:
Enligt artikel 223 i Romfördraget kontrollerar medlemsstaterna
fortfarande själva frågor som handlar om "tillverkning av eller
handel med vapen, ammunition och krigsmateriel". Kritiken mot
denna bestämmelse är dock stark från EU:s ledande
personligheter, och en gemensam vapenmarknad i EU kan bli
verklighet vid regeringskonferensen år 1996. Jacques Delors har
kritiserat dels "slöseriet" med att varje lands krigsmakt köper
in utrustning var för sig, dels att amerikanska vapen dominerar
i de flesta EU-länder. EU-kommissionären Leon Brittan har undrat
varför just försvarsindustrin skall särbehandlas som nationell
angelägenhet "när vi försöker uppnå en europeisk
försvarspolitik".
Nytt i reglerna för svensk vapenexport (prop. 1991/92:174,
1992/93:UU1) är att "i takt med att samarbetet med övriga länder
inom Europeiska gemenskaperna byggs ut bör samma principer för
utlandssamverkan och export tillämpas i fråga om dessa länder".
Dessutom sägs att regeln om att tillstånd till vapenexport skall
återkallas om mottagarlandet råkar i krig eller inbördeskrig
inte behöver tillämpas "om det är förenligt med de folkrättsliga
reglerna och principerna och målen för Sveriges utrikespolitik".
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen tolkar detta som att
"samtliga EG-länder skall undantas från vapenexportreglerna,
även om dessa länder kommer i krig".
Det är enligt utskottets uppfattning uppenbart att Sverige
stegvis inrättar sig för en framtid där EU utgör en fri
vapenmarknad. Utskottet anser det angeläget att svensk
vapenexport förbjuds. Detta mål försvåras genom ett svenskt
EU-medlemskap. Det ovan anförda bör riksdagen därför med
anledning av motion U24 (mp) yrkande 6 ge regeringen till känna.
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
34. beträffande krigsmaterielexport
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:U24 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
18. Krigsmaterielexport (mom. 34)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 93
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "i motion U24
(mp)." bort ha följande lydelse:
Utskottet tvingas icke desto mindre konstatera att förslag om
att upphäva eller rucka artikel 223 allt oftare framläggs inom
EU, också av högt uppsatta EU-företrädare. Kommissionens
ordförande Jacques Delors har betecknat det som "slöseri" att
varje EU-stats krigsmakt köper in vapen var för sig.
Kommissionären Leon Brittan har undrat varför just
försvarsindustrin skall särbehandlas som nationell angelägenhet
när EU "försöker uppnå en europeisk försvarspolitik". Vid VEU:s
ministermöte i november 1994 tillsattes en expertgrupp med
uppgift att samordna inköp och produktion av vapen, vilket
enligt The Independent (16/11-94) väntas bli en av de mest
kontroversiella frågorna vid regeringskonferensen 1996. Det är
således uppenbart att artikel 223 kan komma att utsättas för
försök till förändring i samband med att en gemensam
försvarspolitik inom EU byggs upp och en gemensam vapenmarknad
tar form. Därför är det angeläget att Sverige redan nu klart
deklarerar sin avsikt att förhindra upphävande eller urholkning
av artikel 223, varför utskottet tillstyrker yrkande 6 i motion
U24 (mp).
dels att moment 34 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
34. beträffande krigsmaterielexport
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:U24 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
19. Offentlighet och sekretess (mom. 39)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 109
börjar med "Utrikesutskottet konstaterar" och slutar med
"yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet vill för sin del anföra att man inte kan
bortse från risken för att konflikter skulle uppstå i mötet
mellan EG-rätten och den svenska tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen. Utskottet vill därför framhålla
att frågan om offentlighetsprincipen och EU inte endast gäller
den formella möjligheten att bibehålla den svenska
lagstiftningen på området. Det faktum att en betydande del av
lagstiftningen, lagstiftningsprocessen och myndighetsutövningen
flyttar från svensk riksdag och svenska myndigheter gör att
möjligheten för svenska medborgare att få insyn och delta i en
offentlig debatt minskar avsevärt.
Enligt utskottets mening är risken uppenbar att gemenskapens
rättsregler kan komma att medföra en begränsning av underlaget
för det offentliga samtalet, eftersom i dag inrikespolitiska
frågor kommer att kunna betecknas som utrikespolitiska och stå
under EG-rättens regler. Det är regeringens och riksdagens
ansvar att motverka att den begränsning uppstår. Ett aktivt
försvar av dessa svenska konstitutionella traditioner kräver
både svenska lagändringar för att begränsa
sekretesslagstiftningens omfattning och en medveten och fast
hållning vad gäller svenska myndigheters och politikers agerande
i unionssammanhang. Detta bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av det ovan anförda tillstyrker utskottet
motionerna U15 (v) yrkande 4 och U24 (mp) yrkande 3.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
39. beträffande offentlighet och utrikessekretess
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:U15 yrkande
4 och 1994/95:U24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Eva Zetterberg (v) anför:
Vänsterpartiet gick emot ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen. Nu har frågan avgjorts genom folkomröstningen.
Vänsterpartiet angav klart redan före folkomröstningen, att
partiet skulle respektera folkomröstningens resultat. I
konsekvens med detta röstade Vänsterpartiet ja till
EU-anslutningen i riksdagen den 23 november. EU:s stora brister
kvarstår emellertid och vår kritik av dem. Vi hävdar att
EU-medlemskapet kommer att leda till en urholkning av
demokratin.
Enligt min uppfattning innehåller det betänkande som
majoriteten i utrikesutskottet enats om en del förbättringar
jämfört med den proposition, som den förra regeringen lade fram.
Den viktigaste är att det nu klart uttalas att ett gemensamt
EU-försvar eller en omvandling av EU till en militär allians
kräver ett svenskt riksdagsbeslut. Vi har också fått utfästelser
när det exempelvis gäller konsument- och trafikpolitiken. Vidare
är det betydelsefullt att utskottet betonat att regeringen skall
redovisa och ge möjlighet till ställningstaganden från
riksdagens sida, innan synpunkter förs fram i EU. Utskottets
markering har skett utifrån regeringens behandling av
regionalpolitiken.
Men -- och det är allvarligt -- utskottet har valt
överslätande formuleringar, när det behandlat stora och viktiga
problem. Enligt min mening är det inte realistiskt att tro att
Sverige skall kunna åstadkomma alla de förändringar i EU:s
konstruktion och rättspraxis, som utskottet ställer i utsikt.
Utskottets beskrivning av den europeiska integrationen utgår
från uppfattningen att Europa är liktydigt med EU-staterna. Men
Europa är större än så, och EU är inte det alleuropeiska
samarbetet med målet ett öppet och kärnvapenfritt Europa. Det
arbetet sker i andra organ, främst den Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK).
Sverige överger nu neutralitetspolitiken och anammar
"fullständigt och förbehållslöst" EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik. Utskottet vill att Sverige skall söka
observatörskap i VEU. Vänsterpartiet är av motsatt uppfattning,
därför att Sverige därmed dras in i ett allt tätare militärt
samarbete och förlorar sin trovärdighet för sin deklarerade
militära alliansfrihet. Vi vill inte ha någon samordnad
EU-politik när det gäller vapenexporten utan själva kunna ha
strängare regler.
Jag vänder mig också mot utskottets skönmålning av EU:s
politik gentemot u-länderna med dess bundna och byråkratiska
bistånd, utvecklingsfientliga handelshinder och IMF-styrda s.k.
strukturanpassning av skuldtyngda länder.
Ett av de viktigaste skälen till Vänsterpartiets motstånd mot
svenskt medlemskap i EU är den ekonomiska politik, som ligger
till grund för den ekonomiska och monetära union med en gemensam
centralbank, som skall utformas. För oss är det övervägande
målet med finanspolitiken att bekämpa arbetslösheten. Men det är
inte EU:s mål. De förslag, som lagts fram i EU:s vitbok har inte
skingrat våra farhågor härvidlag. Tvärtom kan de leda till lägre
löner och ökade klassklyftor. Därför kvarstår vår kritik, och vi
kommer att fortsätta att försvara den aktiva
arbetsmarknadspolitiken.
Frågan om offentlighetsprincipen gäller inte endast den
formella möjligheten att i EU kunna bibehålla den svenska
traditionen av öppenhet. Reellt innebär EU:s rättsregler att det
offentliga samtalet kan komma att begränsas. Det kommer att
behövas ett fast agerande från svensk sida för att bekämpa
sekretessen och hävda öppenheten.
Det finns åtskilliga andra invändningar, som kan resas mot
utskottets alltför okritiska framställning av EU på olika
områden. Vänsterpartiet ser det som en viktig uppgift att arbeta
tillsammans med andra unionskritiker för att åstadkomma
förändringar på dessa områden. Vi skall aktivt verka för
demokratisering, öppenhet och offentlighet i hela EU-systemet.
Det är inte möjligt att här upprepa alla de många invändningar
vi har mot utskottets bedömningar av vad det svenska
EU-medlemskapet innebär. Jag hänvisar därför till mina särskilda
yttranden i övrigt och till reservationerna.
2. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Per Gahrton (mp) anför:
Miljöpartiet accepterar folkomröstningsresultatet men
instämmer inte i dess innehåll.
Vid folkomröstningen den 13 november röstade en majoritet av
väljarna ja till svenskt EU-medlemskap enligt det avtal som
ingåtts mellan Sveriges regering och EU-staternas regeringar.
Miljöpartiet de gröna accepterar självfallet detta utslag av
folkviljan, men instämmer inte i dess innehåll. Miljöpartiet
yrkar därför inte avslag på det yrkande (nr 1) i proposition
1994/95:19 som hänvisats till utrikesutskottet för behandling.
EU-medlemskap -- skiljelinje mellan folkrörelsedemokrati och
elitdemokrati
Folkomröstningsresultatet har icke förändrat Miljöpartiets
inställning i EU-frågan. Partiet anser fortfarande att
nackdelarna för såväl Sverige som Europa och världen i övrigt av
att Sverige ansluter sig som medlem i ett statsförbund med
federala inslag som entydigt siktar till att utvecklas till en
nya statsbildning markant överväger de eventuella marginella
fördelarna för vissa delar av exportindustrin och vissa
yrkesgrupper med EU-specifik utbildningsinriktning. Förlusterna
av nationellt självbestämmande och försvagningen av
möjligheterna för enskilda, folkrörelser och folkvalda
politiker att i framtiden utöva inflytande och medbestämmande
vid fastställande av rättsregler med giltighet i Sverige är så
omfattande att EU-inträdet utan överord kan betecknas som den
avgörande tidpunkten för det svenska styrelseskickets övergång
från folkrörelsedemokrati till elitdemokrati, eller med ett
annat färskt uttryck från den statsvetenskapliga diskussionen:
från "participatorisk demokrati" till "manipulativ demokrati".
Norges nej hoppfullt
Det norska folkets nej till EU-medlemskap för Norges del
innebär dock en garanti för att det bästa i den "nordiska
modellen" kan vidareutvecklas, och hoppet om en framtida
europeisk samarbetsmodell som växer fram underifrån och inte,
som EU-projektet, genom centralistiska direktiv kan hållas
levande.
För Sveriges del innebär EU-medlemskap inte, som en del tycks
ha inbillat sig, slutet på de politiska striderna kring EU, utan
är, som Danmarks 22-åriga EU-medlemskap redan visat, bara början
på mångåriga politiska motsättningar kring såväl EU:s
klåfingriga vardagsreglerande av allt mellan himmel och jord som
EU:s övergripande målsättning att bygga en ny västeuropeisk
militär supermakt med huvuduppgift att hävda sig i kampen om
världsherraväldet mot andra militära och ekonomiska
blockbildningar som dess värre växer fram som reaktion på
EU-projektet på andra håll i världen. 2000-talet riskerar att
inledas med förstorade och förvärrade varianter av det sena
1900-talets supermaktskonflikt.
Miljöpartiet de gröna ser som en huvuduppgift inför framtiden
att försöka motverka en sådan utveckling och i stället skapa
grundval för ett globalt samarbete i syfte att skapa social och
ekonomisk rättvisa för alla människor och en ekologisk jämvikt
som kan utgöra grundval för en hållbar utveckling av hela
jordklotets livsmiljö. Detta kommer att ske genom en
dubbelstrategi: "utifrån"--fortsatt kritik av unionsprojektet
och förberedelse för den folkomröstning som måste komma efter
EU:s regeringskonferens 1996; "inifrån"--arbete för att förändra
EU:s västeuropeiska supermaktsprojekt i riktning mot ett
alleuropeiskt samarbete mellan suveräna stater och självstyrande
regioner, med starkt begränsad överstatlighet (främst
beträffande gränsöverskridande miljöstörningar, mänskliga
rättigheter och fredsbevarande insatser). Miljöpartiet kommer
således att också i fortsättningen spela en framträdande roll i
den svenska EU-motståndsrörelsen, samtidigt som partiet genom
att nu skicka en ledamot till EU-parlamentet och senare ställa
upp i val till EU-parlamentet kommer att fullt ut pröva alla
möjligheter att i samarbete med de gröna partierna i EU, men
också med unionskritiker i andra partier och folkrörelser, ändra
EU-projektets inriktning i enlighet med gröna principer om
gräsrotsdemokrati, icke-våld, jämställdhet, social rättvisa,
ekologisk jämvikt och global solidaritet. Utskottsmajoritetens
EU-beskrivning: saklig men ändå missvisande.
Utskottsmajoritetens beskrivning av EU bygger på och präglas
naturligen av en positiv syn på EU. Det ligger inget orimligt i
det. Med folkmajoriteten i ryggen kan majoriteten nu ge sin bild
av EU. Den innehåller, såvitt vi kan se, inte direkta sakliga
felaktigheter. Likafullt är den enligt Miljöpartiets uppfattning
missvisande eftersom den tendentiellt underskattar några inslag
i EU-projektet som enligt vår uppfattning också hör till bilden,
t.ex. ambitionen att bygga en ny statsbildning av
stormaktskaraktär, bristen på levande folklig demokrati i EU:s
beslutsprocess, grundlagskaraktären hos de nyliberala principer
som utgör grundvalar för det ekonomisk-monetära samarbetet, den
uppenbara acceptansen i EU-systemet av en markant högre
arbetslöshetsnivå än som varit normalt i Sverige, den fria
rörlighetens principiella överhöghet över sociala och ekologiska
hänsyn och, inte minst, EU-rättens företräde framför svensk
rätt. På motsvarande sätt övervärderas en rad andra moment, inte
minst Sveriges möjligheter att påverka EU-systemet i stort och
smått och EU:s benägenhet att tillåta snart sagt vilka
nationella undantag och avvikelser som helst.
Det är inte meningsfullt att genom säryttrande eller
reservation framlägga alternativtext till varje stycke i
majoritetens skrivningar som inte stämmer med den beskrivning av
EU-verkligheten som Miljöpartiet skulle göra. Detta särskilda
yttrande må i stället gälla som en allmän reservation
beträffande formuleringar och skrivningar i hela betänkandet.
Miljöpartiet känner sig inte bundet av varje ordval eller mening
till vilket inte särskild reservation kopplats eftersom det
skulle krävt en mp-reservation av samma omfång som majoritetens
skrivningar. Däremot återkommer speciella reservationer och
yttranden nedan i en rad fall där det handlar om konkreta
ställningstaganden eller mera specifika bedömningar.
3. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Lena Klevenås (s) anför:
I detta betänkande beskriver utskottet bl.a. konsekvenserna på
olika samhällsområden av ett svenskt medlemskap i EU. Jag kan
inte dela utskottets bedömningar i väsentliga delar eftersom det
grundläggande målet för EU är att främja ekonomisk tillväxt i
vår del av världen. Om klyftorna mellan jordens fattiga och rika
länder inte skall vidgas i en alltmer ödesdiger takt måste
enligt min uppfattning tillväxten ske i den majoritet av
världens länder som har en BNP som är en bråkdel av vår.
Sverige och övriga rika västländer bör ligga still, så att
klyftorna kan börja minska. Fördelningsfrågorna inom Sverige
måste då också aktualiseras på ett nytt sätt.
I den folkomröstning i frågan som hållits har dock en
majoritet uttalat sig för att Sverige skall inträda som
medlemsstat i EU. Liksom andra har jag för avsikt att respektera
det utslag folkomröstningen givit. Av det skälet ansluter jag
mig till utskottets hemställan.
4. Valutastabilitet -- bra för jobben
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker och Percy
Liedholm (alla m) anför:
Enligt vår uppfattning kommer EMU att medverka till låg
inflation, lägre räntenivåer och större valutastabilitet för
medlemsländerna, vilket skapar förutsättningar för nya riktiga
jobb. Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor
betydelse. Den stora arbetslösheten kan inte accepteras.
5. Subsidiaritetsprincipen
Ingrid Näslund (kds) anför:
Enligt min mening är den definition som utskottet gör av den
s.k. subsidiaritetsprincipen ofullständig. Utskottet begränsar
sig till att sätta ett likhetstecken mellan
subsidiaritetsprincipen och strävan efter att decentralisera
beslutsfattandet. "-- -- -- beslut skall fattas på en så låg
nivå som sakfrågans karaktär tillåter." (Ur statsrådet Mats
Hellströms interpellationsvar IP 1994/95:17.) Förvisso är det en
viktig aspekt av den nämnda principen men långt ifrån en
heltäckande definition som återger begreppets hela dimension.
Enligt EG-konsekvensutredningen "Subsidiaritet" SOU
1994:12, som leddes av professor Olov Ruin, innehåller
subsidiaritetsprincipen i Unionsfördragets betydelse flera
aspekter: "Det finns två nyckelord i subsidiaritetsprincipen.
Det ena är att EG skall begränsa sin roll till frågor där
medlemsstaterna inte själva i tillräcklig utsträckning kan uppnå
målen för den planerade åtgärden. Det andra nyckelordet finns i
formuleringen att åtgärden i ett sådant läge bättre kan utföras
av gemenskapen." SOU 1994:12 s. 126.
Således ryms inom subsidiaritetsprincipen ytterligare två
aspekter utöver den som utskottet tar upp. Den första är att
EU:s gemensamma politikområden är ett komplement till de
nationella ansträngningarna, dvs. att EU:s åtgärder är ett stöd
som avser att hjälpa länderna. Den andra aspekten som egentligen
är en konsekvens av den nyss nämnda är att om stora
gränsöverskridande problem föreligger eller omfattande
samordningsvinster finns att hämta, bör länderna förstärka och
fördjupa EU:s samarbete inom relevanta områden.
6. EES-avtalet (mom. 7)
Per Gahrton (mp) anför:
Miljöpartiet har från början varit kritiskt inställt till den
generella EG/EU-anpassning som utmynnade i EES-avtalet. Men
partiet har också i partimotioner under perioden 1988--1991
understrukit att EES-avtalet har såväl för- som nackdelar. Efter
en seriös omförhandling skulle EES-avtalet ha kunnat utgöra
grundval för en sorts nationell kompromiss när det gäller de
långsiktiga relationerna till EU, i stället för den djupgående
splittring i folket som EU-medlemskapet har åstadkommit.
Genom beslutet om EU-anslutning blir EES-avtalet för Sveriges
del överspelat som alternativ till EU-medlemskap. Det hindrar
inte att EES-avtalet också fortsatt har stor betydelse för
Sveriges del eftersom Norge och Island kommer att ha sina
relationer till EU -- och därmed till Sverige -- i stor
utsträckning reglerade via EES-avtalet. Därför är det viktigt
att Sverige i EU blir en garant för att EES-avtalet består och,
om Island eller Norge så önskar, förbättras.
7. Konsumentskydd (mom. 14)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
Sverige har genom EES-avtalet förpliktat sig att bedriva en
marknadskontroll av produkter som omfattas av säkerhetskrav till
skydd för liv, hälsa och miljö i samma utsträckning som görs
inom EU-länderna. Ett svenskt medlemskap i EU innebär inga
ändringar härvidlag. Skyldigheten att bedriva marknadskontroll
grundas i huvudsak på EG:s produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG).
Direktivet förutsätter att medlemsländerna utför
marknadskontroll, men direktivet innehåller i stort sett inga
regler för hur den skall bedrivas. Det ankommer på varje enskild
stat att själv utforma och finansiera sin marknadskontroll.
Våren 1994 beslutade riksdagen, som en följd av EES-avtalet,
om riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av
produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö (prop.
1993/94:161, bet. NU21, rskr. 328). Riktlinjerna innebär att
ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan
befintliga tillsynsmyndigheter med Styrelsen för teknisk
ackreditering (SWEDAC) som samordnande organ. De regler som i
linje med EES-avtalet och ett svenskt EU-medlemskap numera utgör
svensk rätt innebär att de nationella myndigheterna måste ta
initiativ till systematiska granskningar och provningar av
produkterna för att fastställa om dessa uppfyller
säkerhetskraven. Marknadskontrollen omfattar både importerade
produkter och sådana som har tillverkats i Sverige och skall
kunna genomföras i hela landet.
Vi vill hänvisa till att man inom ramen för det europeiska
samarbetet har upprättat ett notifikationssystem varigenom
medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig
vara upptäcks i ett annat land. I EG:s skaderapporteringssystem
(EHLASS) samlas information in från utvalda sjukhus i
medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- och
fritidsolyckor. Dessutom har olika nätverk bildats i syfte att
utbyta erfarenheter om bl.a. marknadskontroll.
Vi ifrågasätter inte att det kan förekomma direktiv eller
andra rättsakter på konsumentskyddsområdet som är mindre
tillfredsställande från svenska utgångspunkter och som därför
bör förbättras. Vi är för vår del inte nu beredda att göra några
uttalanden om vilka insatser på konsumentskyddsområdet som från
svensk sida bör prioriteras. Den frågan måste lösas i ett större
sammanhang och med beaktande av svenska insatser också på andra
angelägna intresseområden.
8. Alkoholpolitik (mom. 17)
Eva Zetterberg (v), Per Gahrton (mp) och Ingrid Näslund (kds)
anför:
I syfte att uppnå WHO:s målsättning om en reducerad
alkoholkonsumtion med 25 % fram till år 2000 har Sverige och
många av Europas övriga länder infört olika restriktioner på det
alkoholpolitiska området. Vid Sveriges medlemskapsförhandlingar
med EU har överenskommits om volymbegränsningar i gränshandeln
mellan Sverige och övriga medlemsländer. En avvägning har gjorts
där hälsoaspekten har fått väga tyngre än frihandelsaspekten.
Övergångsbestämmelserna kan komma att omprövas 1996. Av denna
anledning är det angeläget att redan nu uttala sin hållning i
vad avser prioriteringen mellan hälsoaspekterna och
alkoholvarors fria rörlighet. Vi förutsätter att regeringens
handlande på detta område även i fortsättningen kommer att bygga
på synsättet att hälsoaspekterna bör väga tyngre än
frihandelsaspekterna när det gäller alkoholprodukter, inom ramen
för svensk alkoholpolitik.
9. Miljöpolitik (mom. 20)
Margaretha af Ugglas, Inger Koch, Göran Lennmarker, Percy
Liedholm (alla m), Karl Erik Olsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp) och Ingrid Näslund (kds) anför:
Som framhålls i propositionen ansluter sig Sverige som medlem
i EU till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb
utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits
fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med
principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen
mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att vi får
avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet
med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs
dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att
miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
De förslag som läggs fram i den socialdemokratiska motionen
U16 innebär enligt utskottets mening inga framsteg i förhållande
till propositionen. I stället för att, som motionärerna påstår,
komplettera propositionens bedömningar synes motionen innebära
en ökad osäkerhet om vårt lands miljöpolitik. Motionen är
knappast ägnad att konstruktivt bidra till den miljöpolitiska
inriktningen av Sveriges politik inom Europeiska unionen.
10. Biståndspolitik (mom. 35)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anför:
Vi delar inte utskottets bedömning av EU:s u-landsbistånd, som
enligt flertalet bedömare är hårt centraliserat och
byråkratiskt. Vi anser att Sverige som blivande bidragsgivare
måste verka för förbättringar, t.ex. i Lomékonventionen. EU:s
politik vad gäller livsmedelsbistånd har varit förödande för
främst de afrikanska bönderna. Det måste ändras. Sverige måste
också verka för en annan politik när det gäller u-ländernas
skulder och de IMF-villkorade strukturanpassningsprogrammen.
Konstitutionsutskottets yttrande
1994/95:KU2y
Bilaga 1
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Bakgrund
Mellan Europeiska unionens medlemsstater och Norge, Österrike,
Finland och Sverige träffades den 24 juni 1994 ett fördrag om de
nämnda ländernas anslutning till Europeiska unionen.
I prop. 1994/95:19 föreslår regeringen att riksdagen
1. godkänner fördraget samt slutakten till fördraget,
2. antar regeringens förslag till lag med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar,
4. antar regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1972:762) om prisbestämmelser för järn- och stålmarknaden
(CECA-lagen).
Propositionen har såvitt avser yrkande 1 hänvisats till
utrikesutskottet och i övrigt till konstitutionsutskottet.
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda
samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över
propositionen såvitt avser yrkande 1 samt därtill knutna
motioner som har samband med respektive utskotts
beredningsområde.
Inledning
Propositionen består av fyra delar. Den fjärde delen hör till
yrkandena 2--4, dvs. de yrkanden som har hänvisats till
konstitutionsutskottet.
De tre första delarna av propositionen innehåller en
beskrivning av EU-medlemskapets innebörd och återverkningar på
nationella förhållanden inom olika politikområden. Med
utgångspunkt från samarbetets målsättningar och det gällande
regelverket redovisar regeringen sina bedömningar av
medlemskapet för svenskt vidkommande.
I detta yttrande berörs först en fråga med anknytning till
rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning
av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar
och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för
television (TV-direktivet).
Härefter behandlar utskottet följande fyra centrala
frågeställningar rörande den svenska förvaltningens sätt att
arbeta och vilka återverkningar som kan förväntas som resultat
av ett EU-medlemskap (prop. avsnitt 33):
1. regeringens styrning och koordinering av politiken,
2. regional och kommunal förvaltning,
3. utredningsväsendet, remissförfarandet och
intresseorganisationernas roll,
4. offentlighet och sekretess.
Frågan om offentlighet och sekretess behandlas mera ingående
än övriga frågeställningar.
Två av de motioner som har väckts med anledning av
propositionen i den nu aktuella delen tar upp frågor som berör
konstitutionsutskottets beredningsområde, nämligen motionerna
U15 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och U24 yrkande 3 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp). Bägge motionsyrkandena gäller
offentlighet och sekretess. I motion U15 yrkande 15 behandlas
TV-direktivet. En redogörelse för vad som anförs i motionerna
lämnas i det följande. I fråga om motionsyrkandena hänvisas till
de tryckta texterna.
Tillämpningen av TV-direktivet
Propositionen
TV-direktivet innehåller restriktioner mot våldsskildringar,
rashets, och pornografi samt regler om reklam, sponsring m.m.
Sverige har till följd av EES-avtalet anpassat sin lagstiftning
till direktivet genom lagen (1992:1356) om satellitsändningar av
televisionsprogram till allmänheten. I propositionen anförs att
Sverige liksom övriga EFTA-länder deltar i den pågående
översynen och utvärderingen.
Motionen
I motion U15 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att
det är motionärernas intryck att övervakningen av TV-direktivets
regler följs är svag och att överträdelser beivras alltför
sällan. Sverige bör enligt motionärerna aktivt verka för att
reglerna följs genom effektivare myndighetssamarbete mellan
länderna.
Utskottets bedömning
Utskottet utgår från att Sverige även som medlem i EU kommer
att delta i det nämnda översyns- och utvärderingsarbetet och att
Sveriges representanter därvid aktivt verkar för att reglerna
följs genom ett effektivare myndighetssamarbete mellan länderna.
Något särskilt uttalande från riksdagens sida är inte
erforderligt. Utskottet avstyrker motionen.
Allmänt om återverkningarna på svensk förvaltning
Propositionen
Regeringens styrning och koordinering av politiken
I propositionen anförs att Sverige vid ett medlemskap i EU
kommer att delta fullt ut i beslutsprocessen inom EU och att
Sverige får möjlighet att direkt påverka utvecklingen av EU:s
normgivning. Långt innan beslut fattas kommer Sverige emellertid
enligt propositionen att, inom ramen för kommissionens arbete,
kunna påverka utformningen av de förslag som ligger till grund
för besluten. För att få största möjliga gehör för sin position
i såväl kommissionens arbete med att utforma förslag till
direktiv eller förordningar som i beredningen inför beslut i
Europeiska unionens råd, är det enligt regeringen av avgörande
betydelse att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad
politik i EU-samarbetet.
Vid ett svenskt medlemskap är det enligt propositionen
regeringens uppgift att forma Sveriges EU-politik. Vidare anförs
att regeringen också har det yttersta ansvaret för Sveriges
agerande i den gemensamma berednings- och beslutsprocessen i EU
och att regeringen därmed ansvarar för beredning av frågor
rörande förhandlingspositioner och instruktioner för dem som
företräder Sverige i olika EU-organ.
Regeringen menar att ett medlemskap i EU ställer nya krav på
beredningsprocessen i departementen. Erfarenheter från EU-länder
anges också visa på behovet att tillse att regeringskansliets
organisation kan möta de krav på att samordna, leda och följa
upp ett lands agerande i olika EU-organ som ställs på
regeringen.
Effekter på regional och kommunal förvaltning
Regeringen anser att den starka kommunala självstyrelse som
har utvecklats i vårt land kan och skall upprätthållas och
vidareutvecklas vid ett svenskt medlemskap. De begränsningar i
kommunernas och landstingens självbestämmanderätt som följer av
EG-rätten är enligt propositionen inte av den karaktären att de
kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon
avgörande grad. När det gäller kommunernas och landstingens
verksamheter inom vård, omsorg och utbildning, kultur och fritid
kommer de enligt propositionen att beröras i mycket liten
utsträckning av gemenskapslagstiftningen. Erfarenheterna från
Danmark anges visa att den kommunala verksamheten visserligen
påverkats av medlemskapet men att det snarare beror på ett ökat
omvärldsberoende än på medlemskapet i sig. Regeringen anför
vidare att finansieringen av kommunernas och landstingens
verksamheter inte i någon avgörande grad kommer att påverkas av
ett medlemskap och att möjligheterna att finansiera den
kommunala verksamheten med inkomstskatt inte berörs av
gemenskapens regler.
Enligt regeringen kommer ett svenskt medlemskap att innebära
att kommuner och landsting fullt ut får möjlighet att delta i
EG:s olika utvecklingsprogram och projektarbeten.
Strukturfonderna blir tillgängliga för ansökningar. Principerna
om partnerskap och s.k. additionalitet i stödpolitiken kommer
att innebära nya samarbetsmönster mellan lokal, regional och
nationell nivå. Vilka organisationer och områden som berörs
beror på programarbetets karaktär.
I propositionen anförs vidare att ett svenskt medlemskap också
öppnar möjligheten för kommuner och landsting att bli företrädda
i Regionala kommittén som består av politiskt valda ledamöter
som representerar medlemsländernas kommuner och regioner.
Kommittén skall höras av kommissionen och rådet i frågor av
särskilt intresse för lokala och regionala myndigheter. Enligt
propositionen har ett särskilt informations- och samrådsorgan
inrättats inom regeringskansliet för hithörande frågor.
Subsidiaritetsprincipen innebär att beslut inte skall fattas
på en högre nivå än nödvändigt. Enligt regeringen betyder det
att besluten i allt väsentligt kommer att ligga kvar på lokal
och regional nivå. Regeringen anför att den inre marknaden
öppnar möjligheter att forma koalitioner, etablera samarbete och
knyta regioner eller orter närmare varandra över nationsgränser
utifrån olika intressen.
Utredningsväsendet, remissförfarande och
intresseorganisationernas roll
Regeringen anför att det svenska utredningsväsendet har sin
befästa plats i vårt konstitutionella system och att det
alltjämt utgör ett effektivt medel för att ta fram underlag för
statsmakternas beslut. Utredningsväsendet har betydelse inte
bara när det gäller att inhämta och analysera fakta utan spelar
också en viktig roll i den politiska beslutsprocessen.
Utmärkande för det svenska kommittéväsendet är att
kommittéerna i princip är fristående organ som arbetar
självständigt och utan annan styrning än den som ges i
regeringens utredningsdirektiv. I andra länder har statsmakterna
enligt propositionen i allmänhet ett mera direkt överinseende
och en starkare kontroll över beredningen av ärendena. I
propositionen anförs att utrymmet för det traditionella
utredningsväsendet inte kommer att minska om Sverige blir medlem
i EU. Tidsramarna i EU-arbetet är enligt propositionen i
allmänhet inte så snäva att kommittéarbetet måste ersättas av
departementala arbetsgrupper eller av permanenta beredningsorgan
under regeringens direkta ledning. Regeringen menar att det
svenska utredningsväsendet kan och kommer att behållas även
efter ett svenskt inträde i EU och att detta gäller också för de
sektorer som omfattas av EU:s behörighet. Det sägs vidare att
utredningsväsendet naturligtvis kan komma att få en delvis annan
inriktning men att det inte kommer att minska vare sig i
omfattning eller betydelse.
Regeringen erinrar om att kommissionen har ensamrätt när det
gäller att ta initiativ till nya eller ändrade regler. I
praktiken är kommissionens initiativ ofta resultatet av impulser
och påtryckningar från medlemsstaterna eller från
intresseorganisationer. Även Sverige kommer enligt regeringen
att ha intresse av att kommissionen utarbetar förslag med viss
inriktning i för oss betydelsefulla frågor. Det anförs att det
behövs ett gediget sakunderlag och en väl underbyggd
argumentering för att Sverige skall få inflytande i denna
process. I det sammanhanget har enligt regeringen det
traditionella svenska utredningsväsendet sin givna plats. Vidare
anförs att kvalificerade utredningsresurser också kommer att
behövas när det gäller att införliva ny EG-rätt med den
nationella svenska rättsordningen. Att så är fallet bekräftas
enligt regeringen av erfarenheterna från de senast årens
lagstiftningsarbete till följd av EES-avtalet.
Regeringen anför att det svenska utredningsväsendet utgör en
tillgång när Sveriges representanter skall söka få ett genomslag
för svenska ståndpunkter och värderingar i EU-samarbetet. Vidare
sägs att det ligger i regeringens intresse att så ofta som det
är motiverat använda sig av denna tillgång i EU-arbetet. Rätt
utnyttjat kan enligt propositionen det svenska kommittéväsendet
utgöra ett medel i det arbetet som kan gynna svenska intressen
och vara till fördel för Sverige.
Vad som har sagts om möjligheterna att uttnyttja
utredningsväsendet i EU-sammanhang gäller enligt propositionen i
huvudsak också remissförfarandet. Regeringen menar att en på
nationell nivå väl förankrad handlingslinje i olika frågor är
nödvändig och att den ger stöd åt regeringens
ståndpunktstaganden i EU-arbetet och inger förtroende hos de
andra medlemsstaterna.
I propositionen anförs att intresseorganisationerna spelar en
väsentlig och värdefull roll i svenskt samhällsliv och
opinionsbildning och att organisationerna kommer att behålla den
rollen även vid ett svenskt medlemskap i EU. Regeringen
poängterar särskilt att intresseorganisationerna vid ett
medlemskap får en dubbel möjlighet att påverka EU:s berednings-
och beslutsprocess: dels genom att medverka i den interna
svenska process som leder till att regeringen tar initiativ
eller beslutar om en svensk förhandlingsposition, dels genom att
direkt påverka EU-organen.
Regeringen pekar vidare på att kommissionen och rådet ofta
sänder utkast till beslut på remiss till berörda
intresseorganisationer i medlemsländerna och att
organisationernas synpunkter också inhämtas under hand. Vidare
nämns olika typer av samverkan mellan institutionerna och
intresseorganisationerna. Regeringens slutsats är att
intresseorganisationerna även i fortsättningen får mycket goda
möjligheter till reellt inflytande i för dem vitala frågor om
Sverige blir medlem i EU.
Konstitutionsutskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av avgörande
betydelse att Sverige visar upp en väl samordnad och förankrad
politik i EU-samarbetet. Utskottet vill här särskilt framhålla
betydelsen av den samverkan mellan regeringen och riksdagen som
tas upp i propositionens fjärde del. Utskottet får anledning att
återkomma till frågan vid sin behandling av denna del av
propositionen i annat sammanhang.
I likhet med regeringen finner utskottet att EG-rätten inte
kan anses inskränka den kommunala självstyrelsen i någon
avgörande grad.
Utskottet har inget att erinra mot vad regeringen anfört om
utredningsväsende, remissförfarande och
intresseorganisationernas roll.
Offentlighet och sekretess
Den svenska offentlighetsprincipen
I regeringsformens inledande paragraf slås fast att den
svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän
och lika rösträtt. Konstitutionsutskottet har nyligen uttalat
att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är
förutsättningar för att den fria åsiktbildningen skall kunna
spela denna viktiga roll (bet. 1993/94:KU21 s. 27).
Offentlighetsprincipen kan beskrivas som den grundsats enligt
vilken samhällsorganens verksamhet skall bedrivas under allmän
insyn och kontroll. För att en offentlighetsprincip skall anses
råda i samhället räcker det inte med att myndigheterna lämnar
medborgarna en vidsträckt information om sitt arbete. Den
offentliga verksamheten måste i stället ligga öppen för
medborgarna och massmedia på sådant sätt att dessa kan inhämta
upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val, oberoende
av myndigheternas informationsgivning (prop. 1975/76:160).
Offentlighetsprincipen brukar anges fylla tre huvudändamål. Den
utgör en garanti för rättssäkerheten, effektiviteten i
förvaltningen och effektiviteten i folkstyret.
I första hand förknippas offentlighetsprincipen med
bestämmelserna i 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen om allmänna
handlingars offentlighet. Där föreskrivs att varje medborgare
till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning skall ha rätt att ta del av allmänna handlingar.
Härigenom markeras att handlingsoffentligheten utgör ett inslag
i den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten och
därmed en av betingelserna för den demokratiska
åsiktsbildningen.
Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den
medborgerliga yttrandefrihet som gäller också som grundsats för
de tjänstemän och andra som är verksamma hos det allmänna och
som även omfattar den information som dessa funktionärer
förfogar över i denna verksamhet.
Med meddelarskydd brukar man avse det komplex av regler i
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som skall
skydda den som medverkar vid tillkomsten av en tryckt skrift
eller ett radio- eller TV-program genom att lämna uppgifter för
offentliggörande. Skyddet åstadkoms genom bestämmelser om
meddelarfrihet och anonymitetsskydd.
Meddelarfriheten är ett viktigt inslag i den reglering som
avser att förverkliga offentlighetsprincipen. Den innebär att
det i viss utsträckning är möjligt att straffritt lämna normalt
sekretessbelagda uppgifter för publicering i tryckt skrift,
radio eller TV.
Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen har
var och en rätt att lämna meddelanden i vilket ämne som helst
för publicering i tryckta skrifter. Meddelandet skall lämnas
till skriftens författare, till någon annan upphovsman till en
framställning i skriften, till dennas utgivare, till skriftens
redaktion eller till en nyhetsbyrå. Bestämmelsen innebär att
uppgiftslämnaren går fri från ansvar och skadeståndsskyldighet,
även om meddelandet normalt skulle vara straffbart som brott mot
tystnadsplikt. Undantag från denna huvudregel gäller bara i den
mån sådana är angivna i tryckfrihetsförordningen.
Vidare har enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket
tryckfrihetsförordningen var och en rätt att anskaffa uppgifter
och underrättelser i vilket ämne som helst för att antingen
själv offentliggöra dem i tryckt skrift eller lämna meddelande
som avses i det nyss beskrivna tredje stycket i paragrafen.
Också undantag från detta anskaffarskydd skall ha stöd i
tryckfrihetsförordningen.
I sak samma reglering av meddelarfriheten och skyddet för
anskaffare finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen, som
gäller andra medier än det tryckta ordet.
För att förverkliga de syften som bär upp meddelarfriheten
finns regler i 3 kap. tryckfrihetsförordningen om
anonymitetsskydd. Anonymitetsskyddet består av flera
komponenter. En är rätten till anonymitet som innebär att
författare, meddelare samt utgivare av icke periodiska skrifter
inte är skyldiga att låta sina namn sättas ut på skriften (1 §).
En viktig del i anonymitetsskyddet utgör vidare bestämmelserna
i 3 § om tystnadsplikt för dem som tagit befattning med
tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift och för dem som
varit verksamma vid t.ex. bokförlag och nyhetsbyråer. Dessa får
enligt huvudregeln inte röja vem som är författare, meddelare
eller utgivare av en icke periodisk skrift.
En annan väsentlig del i anonymitetsskyddet är
efterforskningsförbudet i 4 §. Detta innebär att myndigheter
och andra allmänna organ inte får efterforska författaren till
en framställning som har införts eller varit avsedd att införas
i en tryckt skrift, den som har gett ut eller avsett att ge ut
tryckt skrift eller den som lämnat ett meddelande för
publicering. Författaren, meddelaren eller utgivaren får dock
efterforskas då detta behövs för åtal eller annat ingripande som
är tillåtet enligt tryckfrihetsförordningen. Vid sådan
efterforskning gäller den nämnda tystnadsplikten.
Motsvarande bestämmelser om anonymitetsskyddet finns i 2 kap.
1, 3 och 4 §§ yttrandefrihetsgrundlagen.
Meddelarskyddet har sin största betydelse när det gäller de
offentliga funktionärerna, dvs. de som är anställda hos
myndigheterna och andra personer som deltar i en myndighets
verksamhet på grund av uppdrag, tjänsteplikt eller annan
liknande grund. Denna kategori av personer kan utsättas för
sanktioner för att de har lämnat ett meddelande för publicering
bara i de fall och i den ordning som tryckfrihetsförordningen
och yttrandefrihetsgrundlagen anvisar.
De offentliga funktionärernas yttrandefrihet och
meddelarfrihet innebär inte att uppgifter blir offentliga i den
meningen att de blir tillgängliga för allmänheten. Någon rätt
till insyn i det allmännas verksamhet är det alltså inte fråga
om utan en möjlighet för offentliga funktionärer att informera
t.ex. massmedierna om förhållanden som angår verksamhet hos det
allmänna.
Offentlighetsprincipen, de offentliga funktionärernas
yttrandefrihet och meddelarfriheten brukar framhållas som
omistliga inslag i vår rättsordning men gäller inte utan
undantag. Inskränkningar i rätten att ta del av allmänna
handlingar får nämligen göras om det är påkallat av hänsyn till
vissa i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen angivna intressen,
där behovet av sekretess är särskilt starkt. Vid varje bedömning
av om offentlighetsintresset skall få vika för ett sådant
sekretessbehov måste en intresseavvägning göras. När det finns
ett beaktansvärt intresse av allmän insyn bör offentligheten få
vika endast om det framstår som nödvändigt av hänsyn till
viktiga motstående intressen. Enbart den omständigheten att
sekretess skulle underlätta myndigheternas arbete inom landet
eller samarbetet med utländska myndigheter kan aldrig vara ett
tillräckligt skäl för sekretess.
Begränsningar av rätten att ta del av allmänna handlingar
skall enligt grundlagsbestämmelsen noga anges i en särskild lag
eller i annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Den
särskilda lag som avses är sekretesslagen (1980:100). I
sekretesslagen skall således i så precisa ordalag som möjligt
anges för vilka slag av uppgifter som sekretess gäller.
Sekretesslagen reglerar också den tystnadsplikt som utgör
undantag från de offentliga funktionärernas yttrandefrihet.
Sekretess används i lagen som en gemensam beteckning på
begränsning i handlingsoffentligheten och på tystnadsplikt. Och
i 16 kap. sekretesslagen anges vissa tystnadspliktsföreskrifter
som gäller som undantag från principen om meddelarfrihet.
Principen om fri tillgång till de allmänna organens handlingar
lades första gången fast i 1766 års tryckfrihetsförordning och
har således -- om än inte utan avbrott -- gällt i vårt land i
över 200 år. Den har därigenom satt sin prägel på den svenska
förvaltningen och påverkar attityder och värderingar i
samhället. Sverige och Finland har länge varit ensamma om att
tillämpa denna princip men på senare år har även andra länder,
t.ex. Danmark och Nederländerna anlagt samma synsätt. Sverige är
dock såvitt känt fortfarande ensamt om att ha pricipen
grundlagsfäst. Det svenska regelverket på området är mycket
detaljerat vilket har föranletts av ett önskemål att i
lagstiftningen så noga som möjligt reglera undantagen från
offentlighetsprincipen för att inte lämna myndigheterna ett
utrymme att skönsmässigt avgöra vilken insyn som skall finnas i
deras verksamhet.
Offentlighet och sekretess i Europeiska unionen
Unionens nuvarande medlemsländer har helt olika traditioner i
fråga om allmänhetens rätt till insyn i myndigheternas
verksamhet. Bland dem återfinns de flesta ståndpunkter som är
möjliga att inta i frågan: från en principiell öppenhet liknande
vår i Danmark och Nederländerna, över en viss rätt till insyn
för massmedierna i t.ex. Tyskland till en närmast principiell
slutenhet i Storbritannien. Redan av dessa för medlemsländerna
olika rättsliga system framgår att det inte finns någon
harmoniserad lagstiftning på området. Varje land kan följa sin
tradition. De grundläggande fördragen ger inte heller
gemenskapen någon behörighet att bestämma vilka generella regler
som medlemsländerna skall tillämpa när det gäller yttrande- och
tryckfrihet. Däremot kan gemensamma regler med verkan på
offentlighetsprincipen beslutas inom avgränsade områden med
betydelse för den inre marknadens funktion.
På senare år har flera beslut fattats i syfte att öka
allmänhetens insyn i EU:s arbete. Ett viktigt steg i denna
riktning är de kring årskiftet 1993/94 antagna gemensamma
reglerna när det gäller allmänhetens tillgång till de handlingar
som förvaras hos kommissionen och rådet (den s.k.
uppförandekoden). Reglerna innebär att den som önskar ta del av
en handling skriftligen skall vända sig till rådet eller
kommissionen med sin begäran. Är det fråga om uppgifter som
kommer från någon annan skall hänvisning ske till den
ursprunglige uppgiftslämnaren. Avslagsbeslut skall vara
motiverade och ha fullföljdshänvisning. En begäran att få ta del
av en handling kan avslås om dess utlämnande kan skada något av
vissa särskilt angivna intressen, t.ex. skyddet för affärs- och
industrihemligheter eller skyddet för förtroligheten vid
kommissionens eller rådets interna överläggningar.
I sammanhanget kan nämnas ett uppmärksammat mål i
EG-domstolen. Våren 1994 begärde den brittiska tidningen The
Guardian hos Europeiska unionens råd att få tillgång till vissa
handlingar. Rådet vägrade att lämna ut handlingarna. Tidningen
stämde då in rådet inför domstolen och yrkade att domstolen
skulle förklara beslutet ogiltigt eftersom det bröt mot en
allmän offentlighetsprincip. En viss skriftväxling har ägt rum
och muntliga förhandlingar beräknas inledas år 1995.
På vissa håll i EG:s regelverk finns sekretessregler som
medlemsländerna -- från sina skilda utgångspunkter -- måste
anpassa sin lagstiftning till. Det gäller framför allt sekretess
beträffande de överväganden som görs vid rådets möten och för
uppgifter som enskilda är skyldiga att lämna till kommissionen
eller nationella myndigheter om sina ekonomiska förhållanden.
I gemenskapsrätten finns vissa specifika inskränkningar vad
gäller graden av öppenhet såväl i primärrätten som i regler på
de olika sakområdena. Sekretessreglerna är i stor utsträckning
direkt tillämpliga och måste således respekteras även inom
medlemsländerna. De grundläggande fördragen innehåller vissa
artiklar som knyter an till allmänhetens insyn i gemenskaperna.
Inom sekundärrätten finns också bestämmelser om tystnadsplikt
för berörda EG-tjänstemän och för funktionärer vid nationella
tillsynsmyndigheter. Dessa bestämmelser brukar emellertid vara
mycket allmänt hållna. De kan t.ex. ange att tystnadsplikt råder
i fråga om sekretessbelagd information utan att det talas om
vilken information som skall vara sekretessbelagd. I bl.a. den
s.k. arkivförordningen finns bestämmelser om allmänhetens
tillgång till Europeiska gemenskapens och Euratoms historiska
arkiv. Det förekommer enskilda direktiv med regler som avser att
säkerställa öppenhet och insyn i beslutsprocessen.
Institutionerna har även internt reglerat hur information,
handlingar och upplysningar skall hanteras.
Offentlighetsprincipen i medlemskapsförhandlingarna
När förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU öppnades
den 1 februari 1993 klargjorde statsrådet Dinkelspiel
regeringens inställning i fråga om principerna för allmänna
handlingars offentlighet och meddelarfrihet. Han uttalade då
bl.a. att Sverige välkomnar
... den ökade betoning som Gemenskapen lägger vid öppenhet och
insyn. Denna utveckling ligger i linje med den svenska
förvaltningens traditionellt stora öppenhet. På detta område
för vi med oss grundläggande principer och viktiga erfarenheter
som vi gärna delar med oss av. Offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten utgör fundamentala principer som är förankrade
i den svenska grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång
till information om den offentliga förvaltningens verksamhet.
Dessa principer är en omistlig del av vårt politiska och
kulturella arv. De främjar den demokratiska processen,
rättssäkerheten och effektiviteten i den offentliga
förvaltningen, vilket också är viktiga mål för Gemenskapen.
Offentlighetsprincipens tillämpning har inte varit något ämne
i medlemskapsförhandlingarna. Efter genomförda förhandlingar
fogade Sverige en förklaring till slutakten av följande
innehåll:
Sverige bekräftar det inledande uttalande som Sverige gjorde
den 1 februari 1993.
Sverige välkomnar den pågående utvecklingen inom unionen mot
större öppenhet och insyn. Offentlighetsprincipen, särskilt
rätten att ta del av allmänna handlingar, och grundlagsskyddet
för meddelarfriheten, är och förblir grundläggande bestämmelser
som utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och
kulturella arv.
De nuvarande medlemsstaterna avgav följande svarsförklaring:
Unionens nuvarande medlemmar noterar att Sverige avgett en
unilateral förklaring om öppenhet och insyn.
De förutsätter att Sverige som medlem i Europeiska unionen
kommer att fullt ut följa gemenskapsrätten i detta avseende.
Offentlighetsprincipen vid ett svenskt EU-medlemskap
Uttalanden av konstitutionsutskottet i grundlagsärendet om EU
Som angetts i det föregående uttalade utskottet i ärendet om
grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU att
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är förutsättningar
för att den fria åsiktbildningen kan spela den viktiga roll som
anges i regeringsformens inledande bestämmelse
(bet. 1993/94:KU21).
Utskottet anförde vidare att också förbudet mot censur,
skyddet av uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra
viktiga principer i tryckfrihetsförordningen har stor betydelse
för den fria åsiktsbildningen. Enligt utskottet kunde den i
ärendet föreslagna lydelsen av 10 kap. 5 § regeringsformen inte
anses öppna möjlighet att överlåta beslutanderätt till EG som
väsentligt rubbar dessa principer utan att grundlagen samtidigt
ändras.
När det gäller att fastställa vilka beslutsbefogenheter som
faktiskt överlåts vid ett medlemskap anförde utskottet att
utgångspunkten givetvis är det svenska anslutningsfördraget som
i sin tur hänvisar till de grundläggande fördragen. Utskottet
ansåg att dessa beslutsbefogenheter inte helt lätt låter sig
fastställas. Enligt utskottet måste emellertid
gemenskapsinstitutionernas rätt att fatta beslut basera sig på
de grundläggande fördragen, vilket gör det möjligt för riksdagen
att med tillräcklig säkerhet överblicka och förutse vilka
beslutsbefogenheter som överlåts.
I de fördrag som Sverige tillträder vid medlemskap är enligt
utskottets uttalande gemenskapernas beslutsbefogenheter på de
områden där grundläggande principer i vårt konstitutionella
system berörs utomordentligt begränsade. Utskottet konstaterade
att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är nationella
angelägenheter och att gemenskapens institutioner inte på
fördragen kan grunda någon befogenhet att harmonisera reglerna
på dessa lagstiftningsområden.
En annan sak är att inom de områden där institutionerna har
befogenhet att fatta beslut det någon gång kan beslutas regler
som berör t.ex. offentlighets- och sekretessfrågor. Utskottet
anförde att de regler som institutionerna får besluta dock inte
kan ges sådan räckvidd att de rubbar de principer på vilka
svensk tryck- och yttrandefrihetslagstiftning och svenska
offentlighetsregler bygger. En ändring av detta förhållande
skulle enligt utskottet förutsätta en grundlagsändring. Skulle
det i framtiden bli aktuellt att genom sådana fördragsändringar
överlåta beslutanderätt som direkt tar sikte på tryck- och
yttrandefrihetsfrågor, ansåg utskottet att detta inte bör ske
utan samtidig ändring av grundlag.
Utskottet kom härefter in på frågan hur man skulle förhålla
sig om en regel i en förordning eller ett direktiv framstår som
konstitutionellt oacceptabel från svensk sida. Utskottet ansåg
att den svenska hållningen då inte bör vara att tala om en
konflikt mellan EG-rätt och nationell rätt. I stället bör frågan
gälla om EG-organet haft rätt att med verkan för Sverige fatta
ett sådant beslut som det fattat -- med andra ord om den
beslutade rättsakten ligger inom det område där beslutanderätten
överlåtits. Blir svaret att rättsakten ligger utanför detta
område, är den enligt utskottet inte giltig som EG-rätt i
Sverige.
Propositionen
I den nu aktuella propositionen anförs att regeringen redan
vid medlemskapsförhandlingarnas början lade fast den svenska
linjen att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer
att bestå vid ett svenskt medlemskap. Vidare erinras om den
förklaring som Sverige fogade till anslutningsakten.
Med anledning av vissa remissuttalanden i frågan om den
rättsliga innebörden av den svenska förklaringen redovisar
regeringen sin syn på hur den skall uppfattas. Till en början
sägs att offentlighetsprincipens tillämpning inte har varit
något ämne i medlemskapsförhandlingarna och att utbytet av
förklaringar inte heller uttrycker någon för parterna bindande
överenskommelse i denna fråga. Den svenska förklaringen anges
emellertid uttrycka den svenska regeringens fasta föresats att
vid ett medlemskap slå vakt om de principer som är grundläggande
för den svenska öppenheten. De nuvarande medlemsländernas
svarsförklaring innebär enligt regeringen att de inte har sett
ett bevarande av dessa principer som oförenligt med ett
medlemskap samtidigt som de konstaterar att förklaringen inte
innebär något undantag från existerande regler. I propositionen
anförs att något undantag inte heller åsyftats. Om det hade
varit regeringens avsikt att utverka undantag från regelverket,
hade frågan fått tas upp i förhandlingsarbetet. Förklaringen
ingår emellertid i slutakten och är därvid en del av
förutsättningarna för ett svenskt medlemskap. Regeringen anför
att förklaringen därmed utgör en plattform från vilken ett
aktivt försvar av våra grundläggande principer kan föras, om
detta skulle aktualiseras vid en eventuell normkonflikt.
Enligt regeringen påverkas inte den svenska
offentlighetsprincipen som sådan av ett medlemskap i EU. Den
övervägande delen av den information som finns hos våra statliga
och kommunala myndigheter berörs inte av gemenskapsrätten, som
inte heller kan påverka våra interna inrikespolitiska
beslutsprocesser. Även vid den svenska beredningen av beslut med
anknytning till EU kommer enligt regeringen i huvudsak det
svenska regelsystemet att tillämpas.
Regeringen konstaterar härefter att det är uppenbart i
EU-samarbetet att gemenskapens rättsregler om offentlighet och
sekretess måste iakttas inom EU-rättens olika sakområden.
Regeringen erinrar om att en del av de EG-rättsliga
sekretessreglerna är direkt tillämpliga. Enligt regeringen har
de sekretesskrav som finns inom sekundärrätten sina
motsvarigheter redan i den nu gällande svenska
sekretesslagstiftningen. Regeringen drar slutsatsen att det inte
bör bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga hos
oss blir hemliga vid ett medlemskap.
I fråga om den politiska berednings- och beslutsprocessen kan
enligt regeringen vissa skillnader komma att inträda. Regeringen
anför att den viktigaste skillnaden antagligen kommer att bli
att underlaget för det offentliga samtalet i lagstiftningsfrågor
kan komma att bli mindre omfattande än nu på grund av att
redovisningen av de överväganden som har lett fram till ett
beslut torde komma att bli mindre utförliga än vi är vana vid.
De förslag till beslut som kommissionen presenterar är alltid
offentliga. Beslutsgången har i EU, precis som här hemma, olika
skeden som är ömsom öppna ömsom slutna. Här finns dock enligt
regeringen möjlighet för Sverige att själv påverka förhållandena
genom att sträva efter så öppna former som möjligt för den del
av beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på
arbetet mot ökad öppenhet i EU:s institutioner.
Förslag om utrikessekretess m.m.
Regeringen har nyligen i prop. 1994/95:112 lagt fram förslag
om ändringar i bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 §
sekretesslagen. Det föreslås att bestämmelsen skall innehålla
ett enhetligt s.k. rakt skaderekvisit. Det innebär att för alla
uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra stater och med
mellanfolkliga organisationer skall utgångspunkten vara att
uppgifterna är offentliga. Förslaget är i första hand betingat
av en strävan att även inom ramen för ett svenskt deltagande i
EU-samarbetet säkerställa rätten till medborgerlig insyn i
allmänna angelägenheter. I propositionen uttalar regeringen att
den avser att vid ett medlemskap noga följa utvecklingen på
området och att den är beredd att överväga ytterligare åtgärder
för öppenhet.
Regeringen pekar på att olika förslag till lagtekniska
lösningar har förts fram och att ett förslag har varit att
utforma en särskild sekretessregel för EG-samarbetet. En sådan
särreglering skulle kunna innebära att utrikessekretessen
begränsas till att gälla uppgifter som rör de mellanstatliga
förhandlingarna i Europeiska unionens råd medan uppgifter i
övrigt som rör EG-samarbetet endast kan hållas hemliga enligt
någon av övriga bestämmelser i sekretesslagen (jämför motionerna
här nedan). Genom en sådan lösning skulle de tillämpliga
sekretessreglerna bli desamma för uppgifter i den gemensamma
normgivningsprocessen som i traditionell svensk
lagstiftningsprocess. Regeringen anför att ytterligare
överväganden fordras i frågan om en sådan reglering är möjlig
och hur den i så fall skulle kunna utformas. Regeringen
konstaterar vidare att det saknas underlag för regeringen att
föreslå en lösning av det slaget och anför att den nu aktuella
ändringen av utrikessekretessbestämmelsen inte bör fördröjas.
Regeringen förklarar att den i samband med den uppföljning som
bör ske avser att återkomma till frågan om även andra
lagändringar kan var motiverade.
Motionerna
I motion 1994/95:U15 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
anför motionärerna att offentlighetsprincipen behöver ett
förstärkt skydd, om vi skall kunna försvara denna princip som
medlemmar i EU. Det undantag från offentlighetsprincipen som kan
medges för utrikessekretess enligt 2 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen bör enligt motionärerna preciseras så
att utrikessekretess inte skall kunna tillämpas på EU-handlingar
i ärenden som berör svenska förhållanden.
Motionärerna menar att det också är av största vikt att
regeringen vid ett medlemskap griper in i den process och de
konflikter om offentlighet av dokument som pågår inom EU.
Motionärerna pekar på det mål inför EG-domstolen i vilket den
brittiska tidningen The Guardian begärt att domstolen skall
ogiltigförklara rådets beslut att vägra lämna ut vissa
handlingar. Tidningens begäran bör enligt motionärerna få
svenskt stöd.
Också i motion 1994/95:U24 yrkande 3 av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) förespråkas en lagändring som innebär att
utrikessekretessen inte gäller för EU-samarbetet. Därigenom kan
samtliga EU-dokument enligt motionärerna behandlas som
inrikeshandlingar och till fullo vara underställda svensk
lagstiftning angående offentlighet och meddelarfrihet.
Konstitutionsutskottets bedömning
Utskottet tar först upp motionsyrkandena om utrikessekretess i
EU-samarbetet. Som framgår av den redovisning som utskottet har
lämnat i det föregående behandlas de frågor som berörs i
motionsyrkandena i den nyligen framlagda propositionen om
utrikessekretess. Propositionen har hänvisats till utskottet.
Utskottet kommer således att få anledning att ta ställning till
frågorna vid behandlingen av sekretesspropositionen i bet.
1994/95:KU18. Den behandlingen bör inte föregripas genom
uttalanden i ämnet i förevarande ärende. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Utskottet övergår härefter till att behandla frågan om
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten vid ett svenskt
medlemskap i EU.
Den fria åsiktsbildningen är grundläggande för vårt
statsskick. Som utskottet anförde i ärendet om
grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EU (bet.
1993/94:KU21) slås det redan i den inledande paragrafen i
regeringsformen fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri
åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Liksom i
grundlagsärendet vill utskottet också här understryka att
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är förutsättningar
för att den fria åsiktsbildningen skall kunna spela denna
viktiga roll.
Mot denna bakgrund är det naturligt att frågan om vilken
påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den svenska
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har varit en av de
mest uppmärksammade i den allmänna debatten sedan
medlemskapsförhandlingarna inleddes.
Avgörande för denna fråga är vilka beslutsbefogenheter som
faktiskt överlåts till gemenskapsinstitutionerna. Utgångspunkten
för bedömningen blir då det svenska anslutningsfördraget som i
sin tur hänvisar till de grundläggande EU-fördragen. Som
utskottet anförde i grundlagsärendet ger de grundläggande
fördragen inte institutionerna någon befogenhet att normera
medlemsländernas yttrande- och tryckfrihetsrättsliga
lagstiftning. Gemenskapens institutioner har heller inte några
andra befogenheter än de som medlemsländerna anförtrott dem i
fördragen. Tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen är liksom
offentlighetsreglerna nationella angelägenheter. För att en
gemensam normgivning på detta område alls skall vara möjlig
fordras därför att medlemsländerna kommer överens om detta i ett
nytt fördrag som ändrar de nu gällande fördragen.
Varje sådan fördragsändring kräver att samtliga medlemsländer --
och deras parlament -- samtycker.
På det politiska planet står det klart att frågan om
allmänhetens rätt till insyn inom unionen sedan
Maastrichtfördragets tillkomst har varit en viktig fråga. Det är
otvetydigt så att unionen rör sig i riktning mot ökad öppenhet.
Ur svensk synpunkt är denna rörelse visserligen ännu långsam och
stundtals något tvekande, men dess riktning kan knappast sättas
i fråga. Flera nordiska länder som medlemmar i unionen skulle
innebära en förstärkning av dessa krafter. Mot denna bakgrund
framstår det som ytterligt osannolikt med en utveckling mot
gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som
inskränker den medborgerliga insynen. Lika osannolikt förefaller
det att rörelsen mot större öppenhet i unionens egen verksamhet
skulle kunna vändas eller ens hejdas.
Det nu sagda kan dock inte undanskymma det faktum att ett
svenskt EU-medlemskap innebär att två skilda hållningar möts.
Även om rådet och kommissionen gått i riktning mot ökad öppenhet
präglas alltjämt överläggningarna och beslutsfattandet av
förtrolighet, och grundregeln om utlämnande av handlingar är
försedd med vittgående och föga preciserade undantag. En
omständighet av betydelse i sammanhanget är också, som utskottet
pekade på i grundlagsärendet, att gemenskapsinstitutionernas
beslutsbefogenheter inte låter sig helt lätt fastställas. Detta
beror främst på förekomsten av s.k. dynamiska eller expansiva
inslag i gemenskapsrätten.
I inledningen av Maastrichtfördraget (artikel F.2) föreskrivs
att unionen som allmänna principer för gemenskapsrätten skall
respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna och såsom de följer av
medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. I
grundlagsärendet uttalade utskottet att risken för kollisioner
på fri- och rättighetsområdet minskar om dessa
fördragsbestämmelser följs. När det gäller
tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen med sina
detaljrika regler fann utskottet dock konfliktriskerna större.
Utskottet anförde att problemet sammanhänger med att svensk
offentlighets- och yttrandefrihetslagstiftning inte bara
åtnjuter grundlagsskydd utan också i materiellt hänseende är
väsentligt mer långtgående än i andra europeiska länder.
Erfarenheten visar också att det kan förekomma normgivning som
berör tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen inom de områden
där gemenskapsinstitutionerna har befogenhet att fatta beslut.
Hittills har endast två fall lokaliserats där EG-rätten har ett
annat innehåll än den svenska tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen. Det ena fallet gällde förbud mot
viss reklam och det andra rätten att äga svenska tidningar. I
grundlagsärendet föreslogs också en anpassning till EG-rätten i
dessa fall. Ett annat exempel, som berör
handlingsoffentligheten, är kommissionens förslag till direktiv
om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter.
Man kan enligt utskottets mening således inte bortse från
risken för att konflikter skulle kunna uppstå i mötet mellan
EG-rätten och den svenska tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen.
Regeringen har anfört att den förklaring om
offentlighetsprincipen som Sverige har lagt till
anslutningsakten utgör en plattform från vilken ett aktivt
försvar av våra grundläggande principer bör kunna föras om detta
skulle aktualiseras vid en eventuell normkonflikt. Utskottet
delar denna uppfattning och vill också peka på en annan
omständighet av betydelse i sammanhanget.
Som utskottet anförde i grundlagsärendet öppnar den nya
bestämmelsen i 10 kap. 5 § regeringsformen inte möjlighet att
överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar sådana viktiga
konstitutionella principer som offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten utan samtidig ändring av grundlag. Någon sådan
grundlagsändring har inte heller varit aktuell. Detta innebär
att den nu aktuella överlåtelsen inte omfattar beslutanderätt
som väsentligt kan komma att rubba offentlighetsprincipen och
meddelarfriheten.
Utskottet kan alltså konstatera att tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är
nationella angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte
har någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa
lagstiftningsområden. De beröringspunkter som ändå kan uppkomma
mellan EG-rätten och vår offentlighetsprincip och meddelarfrihet
gäller andra avgränsade områden som har betydelse för den inre
marknadens funktion och där institutionerna har befogenhet att
fatta beslut. Här kan konflikter inte uteslutas. Men om
konflikter skulle uppkomma, bör det enligt utskottets mening
vara möjligt att med framgång hävda den centrala ställning som
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har i vårt
konstitutionella system.
Utskottet vill i sammanhanget peka på några problemområden som
här träder i förgrunden. De handlar om insynen i
överläggningarna i rådet, utrymmet för en svensk skadeprövning
vid bedömningen av sekretessfrågor och meddelarfriheten.
När det gäller insynen i överläggningarna i rådet framstår det
än så länge som uteslutet att rådet skulle komma att
offentliggöra de protokoll som förs vid dess överläggningar.
Denna förtrolighet innebär att en del av underlaget för beslut
om normer som binder enskilda rättssubjekt kommer att vara
sekretessbelagt. Det bör dock sägas att det även i vår egen
lagstiftningsprocess finns inslag som inte är öppna för allmän
insyn. Här kan nämnas överläggningarna inom en kommitté,
överläggningar inom regeringskansliet och vid
regeringssammanträden liksom överläggningar i riksdagens
utskott. Men dessa överläggningar kommer alltid till ett
offentligt sammanfattande uttryck i kommitténs betänkande, i
regeringens lagrådsremiss och proposition samt i
riksdagsutskottets betänkande.
Inom överskådlig tid torde samarbetet inom EU att bibehålla
sin grundläggande mellanstatliga karaktär. De avgörande besluten
kommer därför att fattas av medlemsstaternas företrädare. Såsom
är vanligt vid mellanstatligt samarbete torde flertalet
medlemsstater anse att möjligheten att komma överens är beroende
av att förhandlingar kan föras i förtrolighet.
I motion U15 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
förespråkas ett aktivt svenskt agerande i den process och i de
konflikter om offentlighet av dokument som pågår inom EU. Enligt
utskottets mening kan och bör Sverige som medlem medverka till
en ändrad inställning genom att verka för en större öppenhet och
för att omröstningsresultat i normgivningsfrågor alltid skall
offentliggöras. Ett sätt för Sverige att bidra till en gynnsam
utveckling är att för egen del tillämpa största möjliga öppenhet
i vår egen nationella beredningsprocess, såväl i EU-frågor som i
övrigt. Med det anförda får motionen anses tillgodosedd. Något
särskilt tillkännagivande i ämnet är inte erforderligt.
Motionsyrkandet härom avstyrks.
Som regeringen anför måste gemenskapens rättsregler om
offentlighet och sekretess iakttas inom EG-rättens olika
sakområden. Regeringen anför att de sekretesskrav som finns inom
sekundärrätten har sina motsvarigheter i den nu gällande svenska
sekretesslagstiftningen och drar därför slutsatsen att det inte
bör bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga
blir hemliga vid ett svenskt medlemskap i EU. Utskottet har för
sin del inte anledning att ha någon annan mening.
En särskild fråga i detta sammanhang är om de materiella
sekretessregler som finns i EG:s rättsakter utgör en tillräcklig
rättslig reglering av svenska myndigheters hantering av
uppgifter som utväxlas inom ramen för EU-samarbetet. Frågan
gäller alltså om myndigheterna även vid ett svenskt
EU-medlemskap har att pröva varje begäran om att få ta del av en
hos myndigheten upprättad eller dit inkommen handling enligt
tryckfrihetsförordningens och sekretesslagens bestämmelser.
Utskottet kommer att ta upp den frågan i bet. 1994/95:KU18 vid
behandlingen av den nyligen avlämnade propositionen om
utrikessekretess. Utskottet vill emellertid redan i detta
sammanhang peka på ett problem som kan uppkomma vid
tillämpningen av sekretesslagen.
Lojalitetsplikten enligt art. 5 i Romfördraget innebär att
medlemsländernas domstolar och myndigheter har att tolka
nationell rätt i överensstämmelse med gemenskapsrätten och att
medlemsländerna är skyldiga att ändra sin lagstiftning, om en
sådan tolkning inte är möjlig.
Ett problem kan därför uppstå när det gäller den s.k.
skadeprövningen. De flesta bestämmelser i sekretesslagen
innehåller ett skaderekvisit, dvs. ett krav på att myndigheten i
varje särskilt fall då en allmän handling begärs utlämnad skall
pröva om det kan leda till skada att uppgifter i denna lämnas
ut. Detta krav har tillkommit för att varje särskild
sekretessbestämmelse inte skall medföra sekretess i fler fall än
som oundgängligen är nödvändigt för att skydda det intresse som
har föranlett bestämmelsen.
Inom EU förefaller det vanliga synsättet i stället vara att
det är den som upprättar eller avsänder en handling som bedömer
om den skall hållas hemlig och att den bedömningen skall
respekteras av den som tar emot handlingen eller på annat sätt
disponerar över den. Ett sådant synsätt främjar givetvis ett
fritt informationsflöde inom gemenskapen. Ingen stat eller
institution behöver tveka att lämna ifrån sig en uppgift som den
betraktar som förtrolig om den kan känna sig övertygad om att
den inte offentliggörs hos mottagaren. Att sekretessen är bunden
till vad som anges som förtrolig information skulle kunna tolkas
så att det är behovet av sekretess som ändå styr i det enskilda
fallet, vilket ligger nära det synsätt som kommer till uttryck i
den svenska ordningen med skaderekvisit.
Det kan dock inte uteslutas att konflikter uppstår för de fall
svenska myndigheter efter skadeprövning väljer att lämna ut
handlingar som en avsändare inom EU har valt att beteckna som
hemlig. Det är tydligt att sådana kollisioner måste kunna
inträffa i enskilda fall, i synnerhet om avsändaren mer eller
mindre rutinmässigt åsätter dokumentet den svagaste formen av
hemligbeteckning, restricted. Den svenska hållningen vid
sådana konflikter måste enligt utskottets mening vara att ett
hemlighållande av svenska myndigheter bara kan försvaras i det
fall ett utlämnande kan medföra skada och att den svenska
sekretesslagen förutsätter en noggrann prövning av just detta.
Ett annat möjligt konfliktområde är meddelarfriheten. Det står
klart att någon princip om meddelarfrihet inte tillämpas av EU:s
institutioner. I Sverige finns däremot utrymme för
meddelarfrihet även beträffande vissa uppgifter som omfattas av
utrikessekretess. Meddelarfrihet gäller emellertid inte för
uppgifter "vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara
eller annars skada landet allvarligt" (16 kap. 1 §
sekretesslagen). Det är tydligt att det inom EU-samarbetet
utväxlas åtskilliga uppgifter som inte är av den digniteten att
meddelarfriheten viker enligt svensk rätt. Därmed kan man inte
heller helt bortse från möjligheten av att andra medlemsländer
eller gemenskapsorgan kommer att reagera om denna frihet
utnyttjas. Å andra sidan kan anföras att principen om
journalisters rätt att skydda sina källor utgör en del av det
fri- och rättighetsskydd som berörs i den nyss redovisade
artikeln F.2 i Maastrichtfördraget.
Europakommissionen för mänskliga rättigheter har också i ett
avgörande nyligen ansett att ett källskydd också följer av
artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Meddelarfriheten
är visserligen något annat än rätten till källskydd, men den
rätten måste ändå anses ge uttryck för samma princip som
meddelarfriheten. Denna princip kan enligt utskottets mening
försvaras med goda rättsliga argument för det fall den skulle
komma att sättas i fråga. Om förtroliga uppgifter som är
hänförliga till EU-samarbetet skulle komma att publiceras i
svenska massmedier, är det för övrigt inte givet att källan
måste vara svensk. Utskottet anser att det bör vara möjligt att
kräva gemenskapsinstitutionernas respekt för ståndpunkten att
svenska myndigheter i sådana fall är förhindrade att efterforska
källan.
Sammanfattningsvis får utskottet anföra följande.
När det gäller den politiska berednings- och beslutsprocessen
kommer ett svenskt medlemskap att få vissa konsekvenser för
offentlighetsprincipen. Som regeringen anför kommer nämligen den
viktigaste skillnaden antagligen att bli att underlaget för det
offentliga samtalet i lagstiftningsfrågor kan komma att bli
mindre omfattande än nu på grund av att redovisningen av de
överväganden som lett fram till ett beslut torde komma att bli
mindre utförliga än vad vi är vana vid. Här finns det emellertid
möjlighet för Sverige att själv påverka förhållandena genom att
sträva efter så öppna former som möjligt för den del av
beslutsprocessen som äger rum här i landet och att driva på
arbetet mot ökad öppenhet i gemenskapens institutioner.
Utskottet kan vidare konstatera att det kan uppstå konflikter
mellan EG-rätten och vår svenska offentlighetsprincip och
meddelarfrihet. Det är emellertid utskottets uppfattning att
Sverige har goda möjligheter att försvara sina konstitutionella
traditioner på detta område. Utskottet delar således regeringens
bedömning att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer
att bestå även vid ett svenskt medlemskap i EU. Utskottet vill
avslutningsvis framhålla att Sverige bör spela en aktiv roll i
dessa frågor. Som medlem bör Sverige således dela med sig av sin
erfarenhet av den betydelse som tryckfrihets- och
offentlighetprinciperna har för ett fritt samhällsskick och med
kraft driva frågorna om öppenhet inom gemenskapens
institutioner.
Stockholm den 24 november 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp). Nils-Göran Holmqvist (s) och
Lennart Brunander (c).
Avvikande meningar
1. Offentlighet och sekretess
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser beträffande
utskottets yttrande under rubriken Utskottets bedömning i
avsnittet Offentlighet och sekretess
dels att den del av sjätte stycket som börjar med "Mot
denna bakgrund" och slutar med "ens hejdas" bort utgå.
dels att det mellan det stycke som slutar med "tryck- och
yttrandefrihetslagstiftningen" och det stycke som börjar med
"Regeringen har anfört" borde ha satts in ett nytt stycke av
följande lydelse:
Utskottet vill också framhålla att frågan om
offentlighetsprincipen och EU inte endast gäller den formella
möjligheten att bibehålla den svenska lagstiftningen på området.
Det faktum att en betydande del av lagstiftningen,
lagstiftningsprocessen och myndighetsutövningen flyttar från
svensk riksdag och svenska myndigheter gör att möjligheten för
svenska medborgare att få insyn och delta i en offentlig debatt
minskar avsevärt.
dels att andra och tredje meningarna i sista stycket bort
ha följande lydelse:
Ett aktivt försvar av dessa svenska konstitutionella
traditioner kräver både svenska lagändringar för att begränsa
sekretesslagstiftningens omfattning och en medveten och fast
hållning vad gäller svenska myndigheters och politikers agerande
i unionssammanhang.
2. Offentlighet och sekretess
Kenneth Kvist (v) anser beträffande utskottets yttrande under
rubriken Utskottets bedömning i avsnittet Offentlighet och
sekretess att sista meningen i det stycke som börjar med "Som
regeringen anför" och slutar med "någon annan mening" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening är risken uppenbar att gemenskapens
rättsregler kan komma att medföra en begränsning av underlaget
för det offentliga samtalet, eftersom i dag inrikespolitiska
frågor kommer att kunna betecknas som utrikespolitiska och stå
under EU-rättens regler. Det är regeringens och riksdagens
ansvar att motverka att denna begränsning uppstår.
3. Offentlighet och sekretess
Peter Eriksson (mp) anser beträffande utskottets yttrande
under rubriken Utskottets bedömning i avsnittet Offentlighet och
sekretess
dels att sista meningen i det stycke som börjar med "Som
regeringen anför" och slutar med "någon annan mening" bort ha
följande lydelse:
Utskottet ser för sin del flera möjliga konfliktsituationer.
dels att det i det stycke som börjar med "Det kan dock"
och slutar med "av just detta" bort läggas till en mening av
följande lydelse:
Oaktat detta anser utskottet att en lagändring krävs för att
försvara den svenska traditionen i detta sammanhang.
Finansutskottets yttrande
1994/95:FiU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:19)
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda
samtliga övriga utskott tillfälle att -- senast den
24 november 1994 -- yttra sig över proposition 1994/95:19 om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (den del som
remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner i de delar som
berör resp. utskotts beredningsområde.
Propositionen
I propositionen föreslås -- i den del av propositionen som har
remitterats till utrikesutskottet -- att riksdagen godkänner det
anslutningsfördrag samt slutakt till fördraget som förhandlats
fram mellan Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande
länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige.
Motionerna
Finansutskottet behandlar i detta yttrande endast
partimotionerna 1994/95:U15 (v) och U24 (mp). I dessa berörs
vissa övergripande ekonomisk-politiska frågor. Frågor om
statistik, uppgiftslämnande och offentlig upphandling, som
tillhör finansutskottets beredningsområde, berörs inte i de
motioner som väckts med anledning av propositionen.
I den socialdemokratiska partimotionen, U16, tas vissa
speciella frågor upp där enighet inte uppnåddes mellan den förra
regeringen och Socialdemokraterna. Motionärerna framhåller att
motionen inte ger en helhetsbild av deras EU-politik. Några
yrkanden som formellt sett tillhör finansutskottets
beredningsområde finns inte i motionen. Frågan om finansieringen
av medlemsavgiften berörs avslutningsvis i motionen, dock utan
något yrkande i denna del. Finansutskottet behandlar denna fråga
i betänkandet 1994/95:FiU5 med anledning av proposition
1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen m.m.
Vänsterpartiet anför inledningsvis i sin motion, U15,
att man godtagit att den rådgivande folkomröstningens resultat
får vara avgörande för riksdagens beslut om EU-medlemskap. Vid
ett medlemskap, som enligt motionärerna innebär att
initiativrätt och beslutsmakt flyttas från riksdagen, är det
nödvändigt att så långt möjligt utnyttja de möjligheter som
finns för att stärka det folkvalda parlamentets inflytande i
EU:s beslutssystem. Riksdagen måste hitta metoder att verka
styrande på regeringens beslut i EU-systemet.
Riksdagens möjligheter till inflytande över penningpolitiken
ersätts av att Sveriges riksbankschef blir medlem i ECB:s råd.
Där skall han enligt motionärernas tolkning inte bevaka Sveriges
intressen utan främja unionens penningpolitik. För att det
ekonomisk-politiska arbetet skall bli effektivt på
internationell nivå, anför motionärerna vidare, bör det finnas
en skyldighet för regeringen att samråda med Riksbanken.
I motionen kritiseras formandet av EU:s ekonomiska politik som
i princip överordnas nationell lagstiftning. Även om unionens
ekonomisk-politiska mål uppnås -- stabila priser, sunda
offentliga finanser och stabila valuta- och penningpolitiska
förhållanden -- kan arbetslösheten, klassklyftorna,
massfattigdomen och de regionala obalanserna bli hur stora som
helst, och den totala uppmätta aktivitetsnivån i ekonomin kan
till och med sjunka. En öppen marknadsekonomi med fri konkurrens
och prisstabilitet kan mycket väl vara ett mycket eländigt
samhälle, anför motionärerna.
I EU-kommissionens vitbok i december 1993 om tillväxt- och
sysselsättningsproblemen i EU underströks att de överordnade
målen för den ekonomiska politiken och konvergenskraven skulle
gälla. Motionärerna kritiserar vitboken för att den inte utredde
det eventuella sambandet mellan den förda ekonomiska politiken,
arbetslösheten och den svaga tillväxten. Motionärerna
konstaterar att i nästan varje EU-land där priserna pressats ned
har arbetslösheten gått upp. I stället förklarar vitboken att
arbetslösheten uppkommer genom stelhet på arbetsmarknaden och
höga lönenivåer i förhållande till andra länder. Huvudförslagen
i vitboken blev därför -- förutom bättre utbildning -- ökad
flexibilitet på arbetsmarknaden, större löneskillnader, ökad
geografisk rörlighet, lägre löneökningar och -- om det behövs --
lönesänkningar. Med vitboken som grund antog ministerrådet i
december 1993 riktlinjer för medlemsländernas ekonomiska
politik. Motionärerna konstaterar också att åtgärder mot
arbetslösheten i EU-sammanhang inte behandlas som en del av den
ekonomiska politiken utan som en social fråga.
Motionärerna tar också upp några konsekvenser av den fasta
växelkurspolitiken som ett uppgående i EMU skulle innebära.
Internationaliseringen har medfört en specialisering av
produktionen i olika länder. För de nettoexportvärden som
tillförs Sverige spelar skogsindustrin stor roll. Om t.ex.
priset på skogsindustriprodukter faller under lång tid kan
Sverige som exportland behöva vidta precis motsatta
ekonomisk-politiska åtgärder mot importländerna. Offentliga
utgifter kan behöva minskas. Skatter, avgifter och räntor kan
behöva höjas och valutan planmässigt behöva skrivas ned. Det
kommer inte att vara möjligt enligt de gemensamma
EU-bestämmelserna. Motionärerna konstaterar att Sverige inte har
begärt något hållbart undantag från EMU.
Motionärerna anser att hela målsättningen för unionens
ekonomiska politik måste omarbetas. Kampen mot arbetslösheten
och för en rättvis fördelningspolitik måste bli en del av
unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Den svenska
hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa
och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. De
rättigheter löntagarna uppnått i vårt land måste värnas. Den
svenska regeringen måste hävda principen att i Sverige gäller
svenska löne- och anställningsvillkor från första arbetsdagen.
Målet att upprätta en gemensam valuta skall enligt
motionärerna skrinläggas till dess fullödiga bevis finns för den
gemensamma valutans överlägsenhet. Den kvarvarande nationella
politiska kontrollen av valuta- och penningpolitiken skall
behållas. Förhandlingar bör inledas på global nivå i syfte att
förhindra valutaspekulation och skärpa kontrollen över
valutaflödena. Unionen måste inordna sig i en global ekonomisk
politik som ger den största ekonomiska tillväxten i de fattigare
delarna av världen.
Motionärerna konstaterar också att på jordbruksområdet
återinförs i och med EU-medlemskapet en omfattande och dyr
regleringsverksamhet i Sverige.
I motion U15 (v) yrkande 9 begärs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad i motionen anförs om svenska
mål för ekonomisk politik och politik mot arbetslöshet i EU.
I Miljöpartiet de grönas motion, U24, kritiseras ett
EU-medlemskap ur en mängd synvinklar. Det är därför välkommet,
skriver motionärerna, att folkomröstningen får avgöra frågan om
ett EU-medlemskap. Omröstningen borde enligt Miljöpartiet ha
varit beslutande. Motionärerna konstaterar att riksdagens
möjligheter att vid ett ja i omröstningen ändra i enskildheter i
propositionens förslag är ytterst begränsade. I motionen
kritiseras under rubriken EMU -- garanti för hög arbetslöshet
att möjligheterna att bekämpa arbetslösheten vid ett
EU-medlemskap ges en underordnad roll i propositionen.
Miljöpartiet de gröna anser att medlemskap i EMU -- vilket
enligt motionärerna är en ofrånkomlig del av EU-medlemskapet
(och som Sverige enligt motionärerna varken sökt eller fått
undantag ifrån) -- är ett sätt att garantera att arbetslösheten
också när den nuvarande krisen är över kommer att anpassas till
EU:s höga nivå, för närvarande 10--12 %. Detta anser
motionärerna vara oacceptabelt och ett av de starkaste skälen
till att säga nej till ett EU-medlemskap.
Motionärerna vill i stället bibehålla EES-avtalet och begär i
yrkande 10 i motionen att riksdagen hos regeringen skall begära
en utförlig årlig redovisning av EES-avtalets verkningar med
tonvikt på konsekvenserna för bl.a. svensk ekonomi.
Utskottet
EES-avtalet och tidigare behandling
EES-avtalet har i väsentliga avseenden banat vägen för ett
svenskt EU-medlemskap. Ett medlemskap innebär dock, förutom att
det ger större möjligheter till politiskt inflytande, att
samarbetet utvidgas på väsentliga områden. Finansutskottet
behandlade frågor med anledning av EES-avtalet i yttrandet
1992/93:FiU1y. Utskottet tog i detta upp allmänna
samhällsekonomiska effekter av avtalet och den fria rörlighet
som därigenom skapades för varor, personer, tjänster och
kapital. Vidare behandlades upphandlings- och statistikfrågor.
Miljöpartiets yrkande 10 i motion U24 om att regeringen varje
år skall lämna en utförlig redovisning av EES-avtalets
konsekvenser för svensk ekonomi saknar numera aktualitet mot
bakgrund av utfallet i omröstningen. Det bör därför avstyrkas av
utrikesutskottet.
Avgränsning av yttrandet
Finansutskottet tar i detta yttrande till utrikesutskottet upp
några frågor på de områden där samarbetet vid ett medlemskap
kommer att utvidgas samt hur detta kan komma att utvecklas på
sikt. Utskottet behandlar vissa delar av den makroekonomiska
samordningen, som skall äga rum under andra fasen, samt
förberedelserna inför övergången till tredje fasen av
utvecklingen mot den ekonomiska och monetära unionen (EMU).
Vidare behandlas Riksbankens ställning och samrådet med
Finansdepartementet.
De frågor som i propositionen berörs i avsnittet 31
Finansiella och budgetära frågor (prop. s. 446--450) kommer
finansutskottet att ta upp i samband med behandlingen av
proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen m.m. (1994/95:FiU5). I denna proposition
presenteras förnyade beräkningar av utgifterna för medlemskapet.
Makroekonomiskt samarbete
Under senare år har EU och EU-länderna ägnat allt större
uppmärksamhet åt att minska arbetslösheten och att söka uppnå en
högre och samtidigt uthållig tillväxt. Samarbetet inom EU
innebär att länderna söker utforma sin politik under ömsesidigt
hänsynstagande som tar sig formen av en kontinuerlig diskussion
länderna emellan om det aktuella ekonomisk-politiska läget.
Samarbetet väntas leda till stabila, förutsägbara och mindre
osäkra ramvillkor för varje enskilt lands makroekonomiska
politik.
Europeiska rådet beslutade vid sitt möte i Bryssel i december
1993 att på basis av en vitbok utarbetad inom kommissionen
fastlägga en omfattande handlingsplan med följande huvudelement:
nationella insatser för att förbättra arbetsmarknadens
funktionssätt genom bättre utbildning, ökad flexibilitet, ändrat
skattesystem som främjar sysselsättningen, aktiv
arbetsmarknadspolitik och särskilda insatser för unga och
långtidsarbetslösa
fullt utnyttjande av den inre marknaden
transeuropeiska nätverk för transporter, miljö och energi
infrastruktur för informationsteknologi
finansieringssamarbete
social dialog.
En förutsättning för att handlingsplanen skall fungera är att
det råder sunda makroekonomiska förhållanden (dvs. låg
inflation, sunda statsfinanser och stabil växelkurs), frihandel
och solidaritet mellan medlemsländerna och att närhetsprincipen
skall gälla. De ekonomiskt mest betydelsefulla åtgärderna
åligger det länderna att enskilt besluta om och genomföra, men
viktiga delar av handlingsplanen ligger på gemenskapsnivån. Det
gäller t.ex. frågor om finansiering av
infrastrukturinvesteringar där bl.a. Europeiska
investeringsbanken kommer att medverka.
Med anledning av vad som anförs i motion U15 (v) är det
viktigt att notera att den ekonomiska politiken och
skattepolitiken alltjämt är en nationell angelägenhet. Det
faktum att EU:s makroekonomiska samarbete inte bara syftar till
högre sysselsättning, låg inflation, tillväxthöjande
infrastrukturinvesteringar m.m. utan även till en god
budgetdisciplin, innebär inte att EU har makt att för något
enskilt EU-land föreskriva om avvägningen mellan olika poster
(politikområden) i den nationella budgeten eller om landets
skattekvot, dess offentliga sektors storlek eller utformningen
av dess olika välfärdssystem, för att ta några exempel. Däremot
kan naturligtvis länder lära av varandras goda exempel och
gjorda misstag när de samarbetar.
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad
sysselsättning som nämns i propositionen och som förtjänar att
nämnas i sammanhanget är den rapport, Put Europe to work, som
utarbetades av de europeiska socialdemokraterna och som
presenterades i december 1993. Även andra partigrupper har
lämnat bidrag som förtjänar uppmärksamhet.
Traditionella mål för svensk ekonomisk politik som hög
sysselsättning på den reguljära arbetsmarknaden, tillförlitliga
välfärdssystem, god tillväxt, låg inflation, regional utjämning
och en god miljö garanteras inte av att Sverige går med i EU.
Målen står dock i överensstämmelse med vad som gäller inom EU.
I Maastrichtfördragets artikel 2 slås de övergripande målen för
den ekonomiska politiken i EU fast. Målen för den samlade
ekonomiska politiken är att uppnå:
harmonisk och balanserad ekonomisk utveckling
hållbar och icke-inflationistisk tillväxt som tar hänsyn till
miljön
hög grad av ekonomisk konvergens
hög sysselsättning och hög social skyddsnivå
ökad levnadsstandard och livskvalitet
ekonomisk och social samhörighet
solidaritet mellan medlemsstaterna.
Dessa mål skall uppnås genom att medlemsstaterna upprättar en
gemensam marknad och en ekonomisk och monetär union. De åtar sig
att föra den ekonomiska politiken enligt vissa vägledande
principer: stabila priser, sunda offentliga finanser och
monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.
Principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens skall
gälla.
Utskottet anser att det bör vara en viktig uppgift för Sverige i
Europeiska unionen att verka för en finanspolitisk samordning i
syfte att öka sysselsättning och välfärd.
EU:s riktmärken för den ekonomiska utvecklingen ligger således
väl i linje med målen för den ekonomiska politiken i Sverige.
Det finns inte någon motsättning, som hävdas i motion U15 (v),
mellan EU:s kriterier på stabilitet och de långsiktiga målen för
den ekonomiska politiken i Sverige så som de brukar anges i
finansplanerna och i finansutskottets betänkanden.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
I fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget) finns
bl.a. bestämmelserna om den ekonomiska och monetära unionen
(EMU). Unionen avses bli genomförd i tre etapper. Den andra
etappen, som EMU nu befinner sig i, innefattar bl.a.
upprättandet av Europeiska monetära institutet och en förstärkt
ekonomisk-politisk samordning. Den tredje etappen inleds i
enlighet med Maastrichtfördragets intention med upprättandet av
en europeisk centralbank (ECB) och därefter införande av en
gemensam valuta.
Syftet med samarbetet på det ekonomisk-politiska området är
att lättare uppnå de gemensamma målen för den ekonomiska
politiken (se ovan). Genom förverkligandet av den inre marknaden
samt upprättandet av EMU skall bl.a. skapas förutsättningar för
en ökad och miljömässigt uthållig tillväxt samt ökad
sysselsättning utan att stabiliteten i ekonomierna äventyras. De
överenskomna kriterierna för ekonomisk stabilitet finns angivna
i de s.k. konvergenskraven (se s. 437 i prop.)
Den mest långtgående samordningen av den ekonomiska politiken
i EMU gäller penning- och valutapolitiken. Fas tre av EMU
(valutaunionen) innebär en fullständig samordning av politiken
på dessa områden. Kompetensen för den allmänna ekonomiska
politiken ligger kvar hos medlemsländerna, men formerna för
samarbetet stärks. Strävandena att samordna den ekonomiska
politiken bygger i hög grad på konsensus. Tanken är att själva
diskussionerna om den ekonomiska politiken skall bidra till att
bygga upp en samsyn kring politikens utformning.
Fas två av EMU
I och med övergången till fas två av EMU, som inleddes den
1 januari 1994, har betydelsefulla instrument tillkommit i
gemenskapens arsenal av åtgärder för att påverka den ekonomiska
utvecklingen i medlemsstaterna. Det viktigaste är att
samordningen och utformandet av de övergripande riktlinjerna
för den ekonomiska politiken (artikel 103.2) skall ske
årligen i det högsta politiska organet inom gemenskapen,
nämligen Europeiska rådet (EU:s stats- och regeringschefer).
Riktlinjerna är visserligen rekommendationer och inte av
bindande karaktär men genom den ömsesidiga övervakningen
(artikel 103.3 och 103.4) skapas instrument för uppföljning av
i vilken mån den ekonomiska politiken i medlemsländerna är i
överensstämmelse med de gemensamma åtagandena. Därtill finns ett
förfarande reglerat vid alltför stora underskott i de
offentliga finanserna (artikel 104c). Vidare finns kravet att
varje medlemsland som inte uppfyller konvergenskraven skall
utarbeta konvergensprogram (artikel 109e.2) för den
ekonomiska politiken och ange de medel som skall användas för
att uppnå målen.
Alla medlemsländer med undantag för Luxemburg och Irland, som
är de enda länder som i stort sett uppfyller
konvergenskriterierna, har lagt eller kommer att lägga fram
konvergensprogram. Vid ett medlemskap kommer också Sverige att
åläggas att utarbeta ett sådant. Det finns därför anledning för
finansutskottet att något kommentera konvergensprogrammets
utformning och redovisa sin syn på hur det skall hanteras i
förhållande till riksdagen.
Det finns riktlinjer angivna för hur ett konvergensprogram bör
utformas. Ett sådant program skall följas upp och revideras en
gång per år. Det skall sträcka sig fram till 1996 och gärna
längre om inte konvergenskravet för budgetunderskottet (högst
3 % av BNP) förutses bli uppnått till dess.
Konvergensprogrammet skall vidare innehålla prognoser och mål
för tillväxt, räntor, inflation, budgetunderskott och offentlig
skuldkvot. Det skall framgå vad som är mål och antaganden resp.
bedömda resultat. Tydliga åtaganden skall redovisas för hur
utgiftskontroll och avsedd inkomsttillväxt skall kunna uppnås.
Det markeras att ansvaret för programmet åligger resp. land och
att det därför inte går eller är önskvärt att standardisera
innehållet alltför mycket. De institutionella skillnaderna
länderna emellan kan vara betydande. Det framhålls dock att när
det gäller budgeten och budgetpolitiken kan en större tydlighet
i redovisningen, vad som i dessa sammanhang brukar kallas
transparens, underlätta och bidra till att öka trovärdigheten
till politiken. Det är t.ex. önskvärt att alla de delar av den
offentliga sektorn som statsmakterna har direkt eller indirekt
kontroll över redovisas på detta sätt. Programmen bör innehålla
en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga att vidta för
att konvergenskraven skall uppfyllas. Regeringen åläggs att
följa upp hur tidigare konvergensprogram fallit ut och redovisa
om och i vilken utsträckning parlamentet har godtagit
regeringens program och konkreta förslag till beslut.
Det sägs också att konvergensprogrammen bör presenteras
offentligt om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av
medlemsländernas regeringar. Flera länder gör så att man
redovisar de program man redan utarbetat för inhemska politiska
syften. Det finns dock länder som inte offentliggjort sina
program.
Utskottet förutsätter att ett konvergensprogram för Sveriges
del kommer att offentliggöras och redovisas för riksdagen. Av
programmet bör framgå för det första effekterna av de beslut
riksdagen redan fattat med anledning av tidigare program, för
det andra vilka konkreta förslag som förelagts riksdagen och för
det tredje en plan för vilka ytterligare åtgärder som kommer att
läggas fram för riksdagen. För att förslagen och deras effekter
på den statliga upplåningen skall framgå är det önskvärt att
budgeten får en sådan utformning att effekterna tydligt kan
avläsas och mätas. Detta kräver att t.ex. stora delar av de
statliga åtaganden som i dag redovisas vid sidan av budgeten
förs upp på budgeten. Enligt vad utskottet erfarit är det
regeringens avsikt att komplettera redovisningen av budgeten i
denna riktning. Det förtjänar också att nämnas att det nya sätt
att hantera budgetförslaget som riksdagen beslutat skall
genomföras fr.o.m. hösten 1996 är ett väsentligt inslag i de
ansträngningar som görs i Sverige för att skapa en bättre
utgiftskontroll.
Fas tre av EMU
Konvergensprogrammen och kravet på att uppfylla
konvergenskriterierna syftar till att säkerställa stabilitet i
valutaunionen. Före utgången av 1996 skall det prövas om en
övergång kan ske till den tredje och slutliga fasen i EMU. En
övergång förutsätter att en majoritet av medlemsländerna då
uppfyller de i fördraget stipulerade villkoren. Om ett beslut
att inleda fas tre inte fattas före utgången av år 1997, inleds
i stället denna fas den 1 januari 1999 med de länder som då
uppfyller villkoren.
I och med övergången till fas tre skärps det s.k. förfarandet
vid alltför stora underskott i de offentliga finanserna. Under
fas två skall medlemsstaterna enligt fördraget sträva efter
att undvika sådana underskott. I fas tre skall de undvika
alltför stora underskott. Förfarandet innebär att om en
medlemsstat trots detta uppvisar alltför stora underskott skall
rådet rikta en rekommendation till landets regering om att
minska underskottet samt utfärda bestämmelser för vad som skall
ske om rekommendationen inte följs.
Slutfasen i EMU innebär att växelkurserna mellan de deltagande
länderna slutgiltigt låses. En europeisk centralbank (ECB)
upprättas inom ramen för ett europeiskt centralbankssystem
(ECBS). Den ges ansvar för dessa länders monetära politik.
Samtidigt införs en gemensam valuta.
Medlemsländernas centralbankschefer ingår i ECB:s styrelse och
har därmed ett inflytande över penningpolitiken även i tredje
fasen av EMU. Fram till dess ett land går med i valutaunionen
ligger beslutanderätten i frågor om monetär politik kvar hos
landet i fråga. Inför den tredje fasen skall medlemslandet ändra
den nationella lagstiftningen så att centralbanken får en
oberoende ställning. Det innebär bl.a. att centralbankschefen
inte skall kunna avsättas annat än då han inte kan fullgöra sin
tjänst eller uppenbart missköter sitt uppdrag. Dessutom får
centralbankschefens mandatperiod inte understiga fem år.
I propositionen sägs att Riksbanken i dag inte har den
oberoende ställning som fördraget kräver. Det hävdas att det
främsta hindret härför är att Riksbanken är en myndighet under
riksdagen (s. 442). Härtill kommer att riksbankschefen genom
beslut av riksbanksfullmäktige kan avsättas utan att några skäl
behöver anges. Däremot är villkoret beträffande riksbankschefens
mandatperiod uppfyllt i gällande lag.
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i
propositionen att det främsta hindret för att ge Riksbanken en
oberoende ställning är att Riksbanken är en myndighet under
riksdagen. Riksbanken kan även fortsättningsvis vara ett
riksdagens organ.
Regeringens inställning till deltagande i EMU:s valutaunion är
enligt propositionen att Sverige vill delta i den framväxande
ekonomiska monetära unionen. Angående formerna för beslut gäller
enligt propositionen följande. Om Sverige kommer att delta i en
tredje fas av EMU beror dels på när vi uppfyller inträdeskraven
(se prop. s. 437--438), dels på om vi själva vill. Sverige
kommer inte att automatiskt bli medlem i den slutliga
valutaunionen enbart för att vi ratificerar medlemskap i EU.
Sverige har i förhandlingarna anmält, och detta har noterats
till protokollet, att riksdagen har det slutliga avgörandet.
Angående förverkligandet av EMU vill utskottet anföra
följande. Det framgår av propositionen och det är även
utskottets uppfattning att sedan Maastrichtfördraget beslutades
har flera faktorer tillkommit som innebär att tidsplanen,
omfattningen och villkoren för det framtida penning- och
valutapolitiska samarbetet inte längre kan tas för givna.
Recessionen i Europa har försämrat utsikterna för att flertalet
medlemsländer skall uppfylla fördragets konvergenskriterier,
inte minst i fråga om den offentliga sektorns underskott och
skuldsättning. Utvecklingen som ledde till beslutet i augusti
1993 att utvidga bandgränserna för tillåtna växelkursvariationer
inom valutasamarbetet (ERM) gör vidare att Maastrichtfördragets
ansats med ett stegvis förverkligande av EMU baserat på ERM:s
fasta växelkurser framstår som mer problematisk än då fördraget
slöts i december 1991. Chefen för EU:s monetära institut har
även uttalat tveksamhet beträffande tidsschemat för
genomförandet av tredje fasen i EMU. Utskottet kan således
konstatera att det finns frågetecken kring EMU, särskilt vad
gäller tidpunkten för starten av fas tre och den exakta
utformningen av övergången från fas två till fas tre.
Samråd med Riksbanken
Riksbanken anser att det vid ett medlemskap i EU bör införas
en lagfäst skyldighet om samråd mellan regeringen och Riksbanken
för frågor av större vikt som behandlas inom ramen för
samarbetet inom EU och som berör såväl regeringens som
Riksbankens verksamhetsområde. Vänsterpartiet ställer sig bakom
detta i sin motion U15.
Regeringen delar i propositionen riksbanksfullmäktiges syn på
att ett sådant samråd är viktigt. Ett sådant samråd har också
utvecklats för frågor som behandlas i internationella
sammanhang. I frågor som rör det ekonomisk-politiska samarbetet
är det svårt att entydigt definiera vad som skulle omfattas av
ett legalt samråd. Det är därför regeringens uppfattning att
nuvarande väl fungerande praxis bör tillämpas tills vidare.
Finansutskottet delar denna uppfattning och anser att någon
författningsreglering inte bör göras utan att denna fråga har
analyserats närmare.
Slutsatser
Unionens uppgift är att främja en harmonisk och väl avvägd
utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en
hållbar och icke-inflatorisk tillväxt som tar hänsyn till
miljön, en hög grad av ekonomisk konvergens, en hög nivå i fråga
om sysselsättning och socialt skydd, en höjning av
levnadsstandarden och livskvaliteten samt ekonomisk och social
sammanhållning och solidaritet mellan medlemsstaterna
(artikel 2). Det är som utskottet ser det angeläget att
ansträngningar görs för att uppnå monetär stabilitet. Det är en
viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning.
Ekonomisk tillväxt och en neddragning av arbetslösheten är i sin
tur nödvändiga förutsättningar för att få ned underskottet i de
offentliga finanserna. En långsiktigt hållbar utveckling
förutsätter hänsyn till miljön. Detta kräver ett förstärkt
samarbete inom EU:s ram.
De senaste årens oro på valutamarknaderna och de kraftiga
ränteförändringar som följt har drabbat många länder och
särskilt Sverige och den svenska kronan som är en
internationellt sett liten valuta. Detta har understrukit
behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt samarbete för att
främja monetär stabilitet. Det är därför utskottets uppfattning
att Sverige bör delta i det fördjupade penning- och
valutapolitiska samarbete som syftar till en ekonomisk och
monetär union. Ett slutligt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen inom EMU bör
göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
Sveriges åtaganden som medlemsland.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU
är att skapa förutsättningar för nya arbeten liksom möjligheter
till utbildning och praktik så att arbetslösheten kan
nedbringas. För att uppnå de ambitiösa målen för tillväxt,
investeringar och sysselsättning är det nödvändigt att
upprätthålla prisstabilitet och på så vis skapa lägre
räntenivåer och internationell monetär stabilitet, dvs. uppnå
konvergenskriterierna såsom de fastställs i Maastrichtfördraget.
Det arbete som pågår med anledning av vitboken är av stor
betydelse. Arbetslöshetssituationen är oacceptabel. Europeiska
rådet har slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för
att råda bot på arbetslöshetssituationen. Utskottet delar
uppfattningen som framförs i propositionen att det är nödvändigt
att sätta ambitiösa mål när det gäller att skapa nya arbeten,
att bekämpa arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt
att fungera och att säkerställa medborgarnas välfärd. Utskottet
anser att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i det
tredje steget måste föregås av en grundlig analys av hur
Sveriges ekonomi kommer att påverkas av en gemensam valuta. Av
särskild vikt är då inverkan på arbetsmarknaden och våra
möjligheter att bekämpa arbetslösheten. Ökad tillväxt,
sysselsättning och reducerad arbetslöshet är förutsättningar för
att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för att på
medellång sikt förstärka budgeten är också nödvändiga.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionens
förslag att Sverige bör ansluta sig till den europeiska unionen
och att utrikesutskottet bör godkänna fördraget om anslutningen
samt slutakten. Motion U15 (v) yrkande 9 avstyrks därmed av
finansutskottet.
Stockholm den 24 november 1994
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per Olof
Håkansson (s), Lars Tobisson (m), Sören Lekberg (s), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Arne Kjörnsberg (s), Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp), Sonia Karlsson (s), Johan Lönnroth (v),
Susanne Eberstein (s), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kds),
Kristina Persson (s), Per Bill (m), Karin Starrin (c) och Tom
Heyman (m).
Avvikande meningar
1. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Lars Tobisson, Lennart Hedquist, Per Bill och Tom Heyman
(alla m) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Makroekonomiskt samarbete börjar med "Ett av
flera" och slutar med "förtjänar uppmärksamhet" bort ha följande
lydelse:
Ett av flera bidrag till den europeiska debatten om ökad
sysselsättning som förtjänar att nämnas i sammanhanget är det
handlingsprogram som framlades av den konservativa och
kristdemokratiska partigruppen EPP inför valet till
Europaparlamentet i juni 1994 (EPP Action Programme 1994--1999).
dels att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Slutsatser börjar med "Den viktigaste uppgiften"
och slutar med "är också nödvändiga" bort ha följande lydelse:
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken inom EU
är att skapa förutsättningar för en balanserad tillväxt som ger
nya jobb. För att uppnå de ambitiösa målen för investeringar och
sysselsättning är det nödvändigt att upprätthålla prisstabilitet
och på så vis skapa lägre räntenivåer och internationell monetär
stabilitet, dvs. uppnå konvergenskriterierna såsom de fastställs
i Maastrichtfördraget. Utskottet anser att genomförandet av EMU
kommer att medverka till låg inflation, lägre räntenivåer och
större valutastabilitet för medlemsländerna, vilket skapar
förutsättningar för nya riktiga jobb. Det arbete som pågår med
anledning av vitboken är av stor betydelse. Den stora
arbetslösheten kan inte accepteras. Det europeiska rådet har
slagit fast att varje ansträngning måste vidtas för att motverka
arbetslösheten. Utskottet delar den uppfattning som framförs i
propositionen att det är nödvändigt att sätta ambitiösa mål när
det gäller att få till stånd nya arbeten, att bekämpa
arbetslösheten, att förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera
och att säkerställa medborgarnas välfärd. Ökad tillväxt och
sysselsättning samt reducerad arbetslöshet är förutsättningar
för att få ned de offentliga underskotten. Andra åtgärder för
att på medellång sikt förstärka budgeten, främst
utgiftsminskningar, är också nödvändiga.
2. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Makroekonomiskt samarbete börjar med "Med
anledning av" och slutar med "finansutskottets betänkanden" bort
ha följande lydelse:
Det är positivt att den nationella ekonomiska politiken ges
ett utrymme även vid ett medlemskap. Men bakom vitbokens
rekommendationer ligger bl.a. krav på ökad flexibilitet hos
arbetskraften, dvs. krav ställs på att acceptera lägre löner,
större löneskillnader och på ökad geografisk rörlighet. Om
vitbokens förslag genomförs och EU:s ekonomisk-politiska mål
därmed skulle uppnås kan resultatet bli ökade klassklyftor, samt
att massfattigdomen och de regionala obalanserna växer. Att de
mål som ställs upp för EU:s ekonomiska politik kan ha viss
likhet med de som brukar ställas upp för den nationella
ekonomiska politiken är således inte någon garanti för att
resultatet blir detsamma på europeisk som nationell nivå.
Skillnaden i värderingen av olika mål är betydande. EU:s tunga
betoning på de monetära målen sker på bekostnad av de
arbetsmarknadspolitiska målen, vilket får till följd att
medborgarnas välbefinnande underordnas kravet på monetär
stabilitet. Den monetära stabiliteten har som främsta syfte att
underlätta kapitalets rörlighet och höja avkastningen. Omsorgen
om människor och miljö kommer i andra hand.
dels att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Fas tre av EMU börjar med "Angående
förverkligandet" och slutar med "till fas tre" bort ha följande
lydelse:
Det finns som utskottet ser det inte några hållbara skäl för
att knyta den svenska kronan till ecun. Det visar inte minst
erfarenheterna under den period då Sverige senast försökte med
detta. En förutsättning för att skapa ett valutaområde är att
det är någorlunda homogent vad gäller språk och kultur så att
arbetskraften har möjlighet att flytta och byta arbete. Området
bör också ha en relativt likformig produktionsstruktur. En
låsning av den svenska växelkursen till ecun innebär också en
låsning av den ekonomiska politiken. Eftersom medlemsländerna i
EU har specialiserat produktionen är känsligheten för störningar
olika. I den mån ett land behöver vidta åtgärder för att
kompensera för dessa störningar hindras detta av en låst
växelkurspolitik. Som framhålls i motion U15 (v) kan Sverige som
exportland av skogsindustriprodukter, om priset skulle falla
under en lång period, behöva vidta åtgärder som är motsatta de
åtgärder som importländerna vill vidta. Sverige kan behöva
minska de offentliga utgifterna, höja skatter, avgifter och
räntor och planmässigt skriva ned valutan. Detta blir omöjligt
med en gemensam ekonomisk politik. Det blir de anställda i
skogsindustrin som får anpassa sig i stället.
Det finns som utskottet ser det inte anledning för Sverige att
gå längre i ett penning- och valutapolitiskt samarbete än vad
själva medlemskapet kräver. Alla rimliga skäl talar mot att
Sverige t.ex. skulle delta i ERM. Det finns därför inte någon
anledning att ändra lagarna för Riksbanken i syfte att anpassa
sig till den ekonomiska och monetära unionen.
dels att den del av finansutskottets yttrande som i
avsnittet Samråd med Riksbanken börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "analyserats närmare" bort ha följande
lydelse:
Det är viktigt att regeringens och Riksbankens agerande i
EU-systemet är samordnat. Som utskottet ser det har det inte
i propositionen anförts några godtagbara skäl mot att formellt
ålägga såväl riksbanksfullmäktige som regeringen ansvar för
detta. Detta bör utrikesutskottet föreslå riksdagen att som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att avsnittet Slutsatser i finansutskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
Vad utskottet anfört i yttrandet bör utrikesutskottet med
anledning av motion U15 (v) yrkande 9 föreslå riksdagen att som
sin mening ge regeringen till känna.
3. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Roy Ottosson (mp) anför:
Folkomröstningen den 13 november 1994 innebar att svenska
folket med tvekan godtog svenskt medlemskap i Europeiska
unionen. En stor del av ja-sidans företrädare lovade att en
ja-röst inte innebär ett ja till medlemskap i Europeiska
monetära unionen, dvs. den tredje fasen i unionens valuta- och
penningpolitiska samarbete med gemensam valuta, gemensam
centralbank m.m. Den frågan skall avgöras av riksdagen i ett
senare skede. Detta besked hade sannolikt stor betydelse för att
det blev ett ja och inte ett nej i folkomröstningen.
Jag anser att utskottet skall respektera resultatet i
folkomröstningen. Utskottet bör därför inte göra
ställningstagandet att det svenska penning- och valutapolitiska
samarbetet i Europeiska unionen skall syfta till att genomföra
den monetära unionen. Så har emellertid skett i yttrandets
slutsatser. Därigenom föregrips också den av utskottet förordade
ekonomisk-politiska analys som skall föregå ett framtida
riksdagsbeslut om ett eventuellt deltagande i EMU.
Därmed bekräftas misstanken som framförts i Miljöpartiets
partimotion U24 att ett ja till medlemskap i Europeiska unionen
(EU) i själva verket också är ett ja till fullt svenskt
deltagande i Europeiska monetära unionen (EMU).
Skatteutskottets yttrande
1994/95:SkU2y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Ärendet
Utrikesutskottet har vid sammanträde den 18 oktober 1994
beslutat bereda samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig
över regeringens proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen jämte motioner i de delar som har samband med
respektive utskotts beredningsområde. I några av de motioner som
väckts med anledning av propositionen berörs bl.a.
gränskontrollfrågor, särskilt avseende narkotika, och i ett par
motioner anförs synpunkter på gränshandeln med och beskattningen
av alkoholdrycker. I det följande tar utskottet upp dessa frågor
samt frågan om övriga indirekta skatter inom EU.
Utskottet
Bifall till propositionen
En majoritet av de röstande har vid folkomröstningen den 13
november 1994 röstat för ett medlemskap i Europeiska unionen
(EU). Utskottet förutsätter därför att utrikesutskottet
tillstyrker propositionen.
Gränskontrollen
I och med ett svenskt medlemskap i EU avvecklas de
traditionella tullkontrollerna mellan Sverige och övriga
EU-länder. För att värna om säkerheten på ett ännu effektivare
sätt i framtiden skall kompensatoriska åtgärder införas för att
väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria
rörligheten innebär. Dessa kompensatoriska åtgärder innebär
bl.a.
skärpt kontroll mot länderna utanför EU,
nära polis- och tullsamarbete mellan medlemsländerna för att
effektivare kunna gripa brottslingar och beslagta narkotika både
vid gränserna och på andra platser samt
gemensamma system för att utbyta information om den illegala
narkotikatrafiken.
I några av de motioner som väckts och som utskottet behandlar
i detta yttrande uttrycks oro för att medlemskapet kommer att
göra det svårare att hejda flödet av narkotika över våra
gränser. I yrkande 2 i motion UU16 (s), yrkandena 1 och 2 i
motion UU12 (s), yrkande 11 delvis i motion UU15 (v) och yrkande
2 i motion UU5 (kds) framställs sålunda yrkanden att tullens
nuvarande befogenheter med avseende på gränskontrollen skall
behållas tills vidare och i varje fall inte avvecklas förrän de
kompensatoriska åtgärderna införts och utvecklats till
tillfredsställande effektivitet.
I denna fråga noterar utskottet att regeringen i proposition
1994/95:34 om den svenska tullagstiftningen vid ett
EU-medlemskap gör bedömningen att tullens kontrollverksamhet hör
till de frågor som i huvudsak skall regleras i medlemsstaternas
nationella lagstiftning (s. 103 i propositionen). Med
utgångspunkt i denna bedömning föreslås därför i samma
proposition att tullens befogenheter vid inre gräns när det
gäller att utföra "stickprovskontroll" för att hindra olaga
införsel av narkotika, vapen m.m. tills vidare behålls (s.
110--112). Propositionen är för närvarande under beredning i
skatteutskottet med inriktning på att ett beslut skall fattas i
kammaren före juluppehållet.
Till det sagda vill utskottet tillägga att utskottet
förutsätter att regeringen även i fortsättningen högt
prioriterar ansträngningarna att hålla Sverige fritt från
narkotika och aktivt medverkar till narkotikabekämpningen inom
EU med utnyttjande av de nya möjligheter och metoder som
medlemskapet ger. I detta sammanhang vill utskottet erinra om
att enligt Romfördraget i dess lydelse enligt
Maastrichtfördraget gäller att gemenskapen särskilt skall
inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de
stora folksjukdomarna, inklusive narkotikamissbruket. Med hänsyn
härtill och till att förslaget i den ovan angivna propositionen
enligt utskottets uppfattning bör tillgodose motionärernas
önskemål anser utskottet att det inte finns anledning att vidta
någon åtgärd med anledning av de aktuella motionsyrkandena.
Alkohol
I motion UU15 (v) uttrycks farhågor för att minskade
alkoholskatter och ökad gränshandel vid ett svenskt
EU-medlemskap kommer att förorsaka allvarliga alkoholproblem i
landet. Motionärerna begär därför i yrkande 11 bl.a. ett
tillkännagivande om att Alkoholkommissionens nyligen avslutade
arbete skall ligga till grund för Sveriges EG-politik på detta
område. I motion UU6 (kds) krävs ett uttalande om att
hälsoaspekterna bör väga tyngre än frihandelsaspekterna när det
gäller alkohol.
Utskottet vill erinra om att utskottet tidigare i samband med
ett ställningstagande till den västeuropeiska
integrationsprocessen understrukit att målet för ett svenskt
deltagande bör vara att de sociala och hälsomässiga strävandena
inom den svenska politiken inte får försvagas. Denna inställning
ligger enligt utskottets uppfattning väl i linje med de
klausuler i Maastrichtfördraget som bl.a. stipulerar att skyddet
för folkhälsan skall ingå som en del i gemenskapens verksamhet
och att unionen skall bidra till att säkerställa en hög
hälsoskyddsnivå för människor genom att främja samarbetet mellan
medlemsländerna och vid behov stödja deras insatser. Sverige har
också fått gehör för flera alkoholpolitiskt motiverade krav
under förhandlingarna, bl.a. ett bibehållande av Systembolagets
detaljhandelsmonopol och under en övergångstid avsevärt mera
begränsade regler om skattefri införsel av alkoholdrycker än EU
i övrigt. Medan reglerna för EU i övrigt gör det möjligt att
privat införa 10 liter sprit, 90 liter vin och 110 liter öl utan
att betala skatt i införsellandet om varorna inköpts beskattade
i ett annat EU-land har Sverige fått rätt att begränsa dessa
kvantiteter till 1 liter starksprit eller 3 liter starkvin, 5
liter annat vin och 15 liter öl.
I proposition 1994/95:56 föreslås en lagreglering av denna
skattefria privatinförsel från andra EU-länder. I samma
proposition föreslås också en ny lag om alkoholskatt. Trots att
principen ändras från en progressiv till en proportionell
beskattning med avseende på alkoholinnehållet i drycken innebär
den nya lagen inte några mera väsentliga förändringar på
skattenivåerna. Propositionen är för närvarande under beredning
i skatteutskottet och ett beslut i kammaren beräknas fattas före
juluppehållet.
Av det anförda framgår att motion UU6 i väsentliga avseenden
kan anses tillgodosedd genom den särlösning som skall gälla
övergångsvis för svensk del i fråga om privatinförsel av
alkoholdrycker. Vad gäller motion UU15 delar utskottet
motionärernas uppfattning att regeringen även i fortsättningen
bör bedriva en alkoholpolitik som syftar till att minska
alkoholskadorna i samhället, också med utnyttjande av andra
medel än beskattning och införselrestriktioner. Givetvis bör
regeringen även verka för att vinna gehör för den svenska
ståndpunkten i denna fråga inom EU. Det ankommer inte på
skatteutskottet att bedöma vilka alkoholpreventiva åtgärder som
bör komma i fråga vid sidan av beskattning och
införselrestriktioner, men utskottet utgår ifrån att regeringen
vägleds av de nyss angivna principerna i sitt fortsatta
handlande. Med det anförda avstyrker utskottet båda de nu
berörda motionerna i aktuella delar.
Indirekta skatter
I fråga om de indirekta skatterna har inga motioner väckts.
Eftersom detta område av beskattningen berörs ganska mycket av
EU-avtalet och kräver relativt omfattande lagstiftningsåtgärder
vill utskottet som en komplettering till de uppgifter som lämnas
i propositionen erinra om att avtalet innebär att Sverige i
likhet med andra medlemsländer måste följa EG-direktiven om moms
och punktskatter. I dessa direktiv regleras
beskattningsförfarandet samt skattebaser och skattesatser.
Sverige har redan vidtagit viktiga anpassningsåtgärder på dessa
områden men ytterligare arbete återstår för att harmoniseringen
skall vara färdig till årsskiftet. På en hel del punkter har
dock Sverige utverkat undantag och särlösningar under en
övergångstid. De områden som kräver ytterligare
lagstiftningsåtgärder till årsskiftet är momsen, tobaksskatten,
alkoholskatten, energiskatten och bilaccisen. Propositioner på
samtliga dessa områden har inkommit och behandlas för närvarande
i skatteutskottet.
Särskilt yttrande
Alkohol
Per Rosengren (v) och Holger Gustafsson (kds) anför följande:
I syfte att uppnå WHO:s målsättning om en reducerad
alkoholkonsumtion med 25 % fram till år 2000 har Sverige och
många av Europas övriga länder infört olika restriktioner på det
alkoholpolitiska området. Vid Sveriges medlemskapsförhandlingar
med EU har överenskommits om volymbegränsningar i gränshandeln
mellan Sverige och övriga medlemsländer. En avvägning har gjorts
där hälsoaspekten har fått väga tyngre än frihandelsaspekten.
Övergångsbestämmelserna kan komma att omprövas 1996. Av denna
anledning är det angeläget att redan nu uttala sin hållning i
vad avser prioriteringen mellan hälsoaspekterna och
alkoholvarors fria rörlighet. Vi förutsätter att regeringens
handlande på detta område även i fortsättningen kommer att bygga
på synsättet att hälsoaspekterna bör väga tyngre än
frihandelsaspekterna när det gäller alkoholprodukter, inom ramen
för svensk alkoholpolitik.
Stockholm den 22 november 1994
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren
(m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf
Kenneryd (c), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Ulla
Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Holger
Gustafsson (kds), Lars U Granberg (s), Nils Fredrik Aurelius (m)
och Per Rosengren (v).
Justitieutskottets yttrande
1994/95:JuU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Inledning
Proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt avser
yrkandena 2, 3 och 4 och i övrigt till utrikesutskottet.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle
att yttra sig över propositionen och de motioner som väckts med
anledning av propositionen i den mån de berör resp. utskotts
beredningsområde.
Med anledning av propositionen har väckts motionerna
1994/95:U2--U24.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Inledning
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)
avslutades i april i år. Förhandlingarna resulterade i ett
anslutningsfördrag mellan EU:s medlemsländer och de ansökande
länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget och
slutakten undertecknades den 24 juni 1994. I en folkomröstning
den 13 november har svenska folket tagit ställning för att
Sverige skall inträda som medlem i unionen.
I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner
anslutningsfördraget samt slutakten till fördraget.
Yttrandets omfattning
De frågor som aktualiseras i ärendet och som ligger inom
justitieutskottets beredningsområde gäller i första hand den
svenska narkotikapolitiken i ett EU-perspektiv och skapandet av
s.k. kompensatoriska åtgärder inför slopandet av den inre
gränskontrollen inom unionen. Utskottet begränsar sitt yttrande
till sådana frågor och behandlar således motionerna U5 yrkande
1, U12 yrkande 1, U15 yrkande 11 delvis och U16 yrkande 2.
Legalisering av narkotika m.m.
Bakgrund
Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen
av illegal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln
med narkotika blir alltmer välorganiserad och svårare att
bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och
Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas
såväl inom regionen som till andra länder. Många känner också
oro för att slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall
leda till en ökad tillgång på narkotika. I Europa finns grupper
som propagerar för en liberalisering av narkotikakontrollen.
Vissa förespråkar till och med en legalisering av i första hand
cannabis. Det är dock inte fråga om en politik som är förankrad
på regeringsnivå i något europeiskt land. Inte heller inom EU
finns det gehör för en sådan politik; tvärtom tar EU som
organisation absolut avstånd från kraven på legalisering (prop.
1993/94:100 bil. 6 s. 155).
Motionerna
I motion U5 yrkande 1 (kds) begärs ett tillkännagivande om att
Sverige inom EU aktivt bör verka för att stävja
legaliseringstendenserna av droger i Europa. I motion U16
yrkande 2 (s) begärs bl.a. ett tillkännagivande om att Sveriges
restriktiva narkotikapolitik bör fullföljas vid ett medlemskap i
EU.
Svensk narkotikapolitik m.m.
Från svensk sida har kampen mot narkotikabrottsligheten setts
som en av de viktigaste kriminalpolitiska uppgifterna, och 1984
års narkotikapolitiska beslut (prop. 1984/85:19 och 46, JuU12,
SoU8, SkU9 och UbU7) utgör grunden för en samordnad och
intensifierad narkotikapolitik. Den vägledande principen för den
svenska narkotikapolitiken är att samhällets samlade insatser
skall ge ett tydligt och entydigt budskap om att all
icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel. Målet är
att skapa ett narkotikafritt samhälle där annat bruk av
narkotikan än det som är medicinskt motiverat inte förekommer.
Den svenska narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan
förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och
rehabilitering av narkotikamissbrukare. Insatser mot narkotika
är högt prioriterade inom polisen, tullen, åklagarväsendet,
kriminalvården, socialtjänsten, skolan och olika
fritidsverksamheter.
När det gäller inriktningen av polisverksamheten mot olika
slag av brottslighet anförde justitieministern i årets
budgetproposition liksom tidigare år bl.a. att särskilda
satsningar borde göras mot narkotikabrott. Justitieutskottet och
riksdagen instämde i justitieministerns uttalande (prop.
1993/94:100 bil. 3, JuU19 s. 14, rskr. 229). I sammanhanget bör
anmärkas att den svenska straffrättsliga synen på narkotikabrott
är sträng. T.ex. leder också små innehav av cannabis till
lagföring och straff, och allvarliga narkotikabrott medför
regelmässigt långa fängelsepåföljder.
På senare tid har också antagits lagstiftning som visar att
Sverige vidmakthåller sin restriktiva hållning när det gäller
narkotikabrottsligheten.
Riksdagen beslutade således våren 1993 att anta en lag
(1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, som bygger på ett
EU-direktiv (prop. 1992/93:207, JuU37, rskr. 375). Lagen trädde
i kraft den 1 januari 1994. Åtgärder mot penningtvätt är av
strategisk betydelse vid bekämpning av organiserad
narkotikabrottslighet.
Genom ett riksdagsbeslut samma vår (prop. 1992/93:142, JuU17,
rskr. 221) skärptes också straffskalan vid ringa narkotikabrott
i syfte att tydligare markera att narkotikamissbruk inte
accepteras i vårt samhälle. Fängelse fördes in i straffskalan
för ringa fall av eget bruk av narkotika. Detta innebär att det
numera är möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt
narkotikabruk och att den som använt narkotika kan dömas till en
påföljd som innefattar behandling av missbruket.
Sverige deltar redan nu, som framgår av årets
budgetproposition (1993/94:100 bil. 6 s. 156 f), mycket aktivt i
det internationella samarbetet mot narkotikahandeln m.m. inom FN
och Europarådet och hör till de länder som ger de största
frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen behandlade i våras motioner vari bl.a. begärdes
tillkännagivanden om aktiva insatser mot legalisering av
narkotika både i Sverige och utomlands. I sitt betänkande
uttalade socialutskottet att insatserna för att bekämpa
narkotikabrottslighet och drogmissbruk måste intensifieras och
ges högsta prioritet. Socialutskottet konstaterade att
omfattande insatser görs eller förbereds på detta område och att
Sverige också deltar mycket aktivt i det internationella
samarbetet mot narkotika. Enligt socialutskottets mening är
Sveriges deltagande i det internationella samarbetet mycket
betydelsefullt inte minst för att i dessa sammanhang bestämt
markera vårt avståndstagande från de krav på legalisering av
vissa narkotiska preparat och liberalisering av
narkotikakontrollen som ställts i flera västeuropeiska länder.
Utskottet ansåg dock att något ytterligare initiativ från
riksdagens sida inte behövdes i anledning av motionerna.
Riksdagen följde utskottet (1993/94:SoU31, rskr. 106).
Propositionen
I propositionen redovisas (s. 211) att unionens medlemsländer
under många år samarbetat för att bekämpa narkotikamissbruk och
narkotikabrottslighet, och den första europeiska planen för
bekämpning av narkotika godkändes i december 1990.
Narkotikaproblemet ses som ett globalt problem som kräver
samarbete över nations- och sektorsgränser. Det anses att såväl
kontrollåtgärder som åtgärder för att minska efterfrågan behövs
för att komma till rätta med problemen. Kommissionen har nyligen
presenterat ett förslag till ny handlingsplan omfattande
efterfrågedämpande åtgärder, insatser för att bekämpa illegal
handel samt insatser på internationell nivå.
Samarbetet mellan medlemsländerna har hittills skett
huvudsakligen utanför det formella samarbetet inom gemenskapen.
Genom unionsfördraget tas bekämpningen av narkotikamissbruk upp
som en fråga av gemensamt intresse. Narkotikafrågorna täcks nu
in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare; hälsofrågorna i
första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den
andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren. Förslaget
till en ny europeisk plan för bekämpning av narkotika är
anpassad till dessa strukturer och de utökade möjligheterna till
samarbete som de ger.
Regeringen understryker att Sverige har en framgångsrik och
konsekvent genomförd narkotikapolitik med en bred politisk och
folklig förankring. Stora insatser har gjorts för att utveckla
såväl narkotikakontrollen som förebyggande insatser och vård och
behandling. Som ett resultat av denna politik har Sverige i dag
en i internationell jämförelse, relativt god narkotikasituation.
Det finns därför, enligt regeringens uppfattning, inte några
skäl att förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett
medlemskap.
Utskottets överväganden
Justitieutskottet vill i anledning av motionerna U5 och U16
anföra följande. I Sverige har sedan lång tid tillbaka lagts
fast en narkotikapolitik där narkotikahotet mötts med offensiva
insatser från kommuner, myndigheter och organisationer. Genom en
konsekvent politik inriktad på att minska tillgången på
narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan ligger det
experimentella bruket av narkotika och nyrekryteringen till
tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå i
vårt land. Det finns enligt utskottets mening inte några skäl
att ändra grunderna för denna politik vid ett medlemskap.
Tvärtom bör Sverige, i enlighet med vad som framförs i
propositionen, vidmakthålla sin restriktiva narkotikapolitik.
Utskottet utgår för sin del från att Sverige inom EU kommer att
fortsätta att föra samma narkotikapolitik som hittills och bl.a.
förespråka ett utnyttjande av de kriminalpolitiska medel som
står till buds i kampen mot narkotikan. Mot den bakgrunden är
det också närmast självklart att Sverige tar avstånd och inom EU
kraftfullt motarbetar de legaliseringstankar m.m. avseende
narkotika som finns i Europa. Några riksdagsuttalanden med
anledning av motionerna U5 och U16 i nu behandlade delar behövs
inte.
Inre och yttre gränskontroll inom unionen
Inledning
Den fria rörligheten för personer enligt artikel 7a i
Romfördraget är en av EG:s grundläggande friheter vid sidan av
fri rörlighet för varor, tjänster och kapital. Dessa friheter
utgör tillsammans grundpelarna för den inre marknaden.
Rörligheten över inre gränser förutsätter i princip att
kontrollerna där försvinner. En viss möjlighet finns dock enligt
Romfördraget att behålla restriktioner i fråga om rörlighet över
inre gränser med hänsyn bl.a. till skyddet för liv och hälsa.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre
gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan
att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett
effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete
mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att
kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att
väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria
rörligheten innebär.
Kompensatoriska åtgärder faller i huvudsak utanför EG-rätten
och regleras genom särskilda konventioner eller andra former av
mellanstatligt samarbete. I enlighet med artikel K1 (p. 4, 8 och
9) i Maastrichtfördraget kommer åtgärder således att vidtas för
att förhindra att den fria rörligheten inom den inre marknaden
utnyttjas för narkotikasmuggling eller annan internationell
brottslighet. Hit hör åtgärder som exempelvis ett ökat tull- och
polissamarbete och en utveckling av teknik och arbetsmetoder hos
berörda myndigheter med bl.a. Europols särskilda
narkotikaunderrättelseenhet och tullens utökade samarbete inom
ramen för Customs Information System (CIS). Till de
kompensatoriska åtgärderna hör också den skärpning av kontrollen
vid de yttre gränserna som skall genomföras och som regleras i
den yttre gränskontrollkonventionen.
Motionerna
I motion U12 yrkande 1 (s) begärs ett tillkännagivande om att
ett förstärkt narkotikaskydd blir följden av ett svenskt
EU-medlemskap genom de kompensatoriska åtgärderna. I motion U16
yrkande 2 (s) begärs bl.a. att den inre gränskontrollen av
personer inte avvecklas förrän kompensatoriska åtgärder har
införts och utvecklats tillfredsställande både i Sverige och
andra medlemsländer. I motion U15 yrkande 11 (v) förespråkas en
bibehållen inre gränskontroll.
Nuvarande svenska gränskontroll
Den nuvarande gränskontrollen för personer regleras genom
bestämmelser i utlänningslagen (1989:529),
utlänningsförordningen (1989:547) och i lagen (1991:572) om
särskild utlänningskontroll. Av betydelse är också den nordiska
passkontrollöverenskommelsen publicerad i kungörelsen (1958:122)
angående tillämpning av en mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge träffad överenskommelse om upphävande av passkontrollen
vid de internordiska gränserna.
Polisen svarar för personkontrollen vid gränserna. Tullverket
och Kustbevakningen kan medverka i kontrollen, varvid den
deltagande personalen har befogenhet som polismän. Kontrollen
avser i första hand inresa till Sverige. Utresekontroll
tillämpas numera inte rutinmässigt. Enligt
utlänningsförordningen kan dock utresekontroll ske för att
förebygga eller beivra brott eller för att upprätthålla allmän
ordning och säkerhet. I övrigt kan sådan äga rum för att
genomföra den kontroll över utlänningar som föreskrivs i
utlänningslagen.
Tullen har huvudansvar för kontroll av varor som passerar
gränsen enligt tullagen (1987:1065) och tullförordningen
(1987:1114). Den lagstiftning som främst reglerar tullens
verksamhet när det gäller beivrande av brott är lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling. Polisen och Kustbevakningen är
enligt tullagen skyldiga att medverka i denna
kontrollverksamhet. Någon motsvarande skyldighet för tullen att
medverka i polisens kontroll av personers rörlighet finns inte.
Polisen och Kustbevakningen har samma befogenhet som
tullpersonalen då de medverkar i tullkontrollen.
Utredningsarbete m.m. om gränskontrollen i anledning av
EU-medlemskap
Genom beslut den 26 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen
för Utrikesdepartementets handelsavdelning att tillsätta en
interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor
rörande gränskontroller och gränsformaliteter i ett
EG/EU-perspektiv (gränskontrollgruppen). I arbetet deltog såväl
departementet som myndigheter som berörs av
gränskontrollfrågorna. Arbetsgruppen har redovisat en
slutrapport med förslag till kompensatoriska åtgärder på en rad
områden. Gränskontrollgruppen har ingående analyserat
gränskontrollens funktion och effektivitet. Därvid har gruppen
anfört att gränskontrollen vad gäller personer utgör ett filter
mot smuggling och mot att personer reser in i landet utan
tillstånd, men att det är svårt att säkert bedöma kontrollens
effektivitet. Personkontrollen vid landets gränser får enligt
gruppen anses ha en begränsad effektivitet som en spärr mot den
internationella kriminaliteten.
Mot bakgrund av gränskontrollgruppens förslag beslöt
regeringen i december 1993 att tillsätta två utredningar inom
kommittéväsendet med inriktning på organisationen av den yttre
gränskontrollen resp. narkotikabekämpningen m.m. i ett
EU-perspektiv. Samtidigt uppdrog regeringen åt
Rikspolisstyrelsen att svara för utvecklingsfrågor i övrigt inom
polisen när det gäller internationellt polissamarbete m.m. i ett
EU-perspektiv.
Yttre gränskontrollutredningen har avlämnat sitt betänkande
(SOU 1994:124) Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns.
Betänkandet är föremål för remissbehandling. I betänkandet
föreslås att vid EU:s yttre gräns varor och personer skall
kontrolleras i princip på samma sätt som sker vid Sveriges
gränser i dag. För varor skall tullar och andra skatter eller
avgifter fastställas, och det skall kontrolleras att in- eller
utförselförbud inte råder. Personkontrollen skall säkerställa
att medborgare i stater utanför EU har erforderliga
identitetshandlingar och de tillstånd som krävs för inresa. Det
anförs att krav på utresekontroll sannolikt kommer att gälla vid
de yttre gränserna, vilket inte är obligatoriskt i Sverige i
dag.
EU-gränskontrollutredningen har i sitt betänkande (SOU
1994:131) Skyddet vid den inre gränsen lämnat ett förslag till
ny lagstiftning om kontroll vid den inre gränsen. Betänkandet
innehåller bl.a. förslag om att Sverige också som EU-medlem
skall behålla införselförbud i fråga om vissa varor. I
förslaget, som bl.a. innebär att varusmugglingslagen inte skall
gälla för varor som införs från eller utförs till ett annat
EU-land, föreslås en ny lag om straff för olovlig införsel eller
utförsel över EU-gräns. De varor som där upptas är bl.a.
narkotika, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel, vapen
och ammunition, springstiletter och andra s.k.
gatustridsvapen, krigsmateriel m.m. Lagen innehåller, förutom
straffbestämmelser, regler om olika slag av ingripanden på
grundval av brottsmisstanke. Det föreslås också liknande regler
när det gäller införsel av spritdrycker, vin och starköl samt
tobaksvaror för privat bruk. Enligt utredningens förslag skall
tullens möjligheter att göra helt slumpmässiga kontroller
upphöra vid ett svenskt medlemskap i EU. I stället skall tullen
ha befogenhet att ingripa redan vid en låg grad av misstanke om
olaga införsel. Detta, i kombination med förbättrade
arbetsmetoder och ett fördjupat internationellt samarbete, skall
enligt utredningen ge ett lika gott, eller bättre, skydd som
dagens system. Den föreslagna lagen innehåller således ingen
motsvarighet till reglerna om "stickprovskontroll" i nuvarande
63 § tullagen. Det nya kontrollsystemet bygger också på att
tullen får tillgång till vissa uppgifter ur transportföretagens
bokningsregister och att nya arbetsmetoder utvecklas för
kontroll vid den inre gränsen. Inom regeringskansliet pågår för
närvarande beredning av utredningens förslag.
I proposition 1994/95:34, Den svenska tullagstiftningen vid
ett EU-medlemskap, föreslås bl.a. en ny lagstiftning som skall
gälla i förhållande till icke medlemsländer. I förslaget
föreslås vidare att den nuvarande tullagen upphävs.
Propositionen innehåller i övergångsbestämmelserna till
förslaget om ny tullag förslag till bestämmelser som innebär att
tullens nuvarande befogenheter att utföra kontroller vid inre
gräns, inkl. stickprovskontroller, behålls tills vidare, i
avvaktan på att ett nytt kontrollsystem införs. Bestämmelserna
gäller narkotika, injektionssprutor och kanyler, dopningsmedel,
vapen, springstiletter och vissa gatustridsvapen, krigsmateriel,
spritdrycker, vin och starköl m.m. I propositionen anförs bl.a.
(prop. 1994/95:34 s. 111) att ett nytt kontrollsystem vid inre
gräns inte kan vara på plats till den 1 januari 1995. I avvaktan
på ett nytt kontrollsystem bör därför tillses att nuvarande
kontrollmöjligheter inte försämras. Tullens nuvarande
kontrollbefogenheter bör därför behållas i den utsträckning de
inte strider mot EU:s regelverk. Varusmugglingslagen skall
således tills vidare fortsätta att gälla också i fråga om den
inre gränsen. Den kan därmed tillämpas i fråga om narkotika,
vapen och andra varor beträffande vilka Sverige bör behålla in-
eller utförselrestriktioner också som EU-medlem. Också bl.a.
reglerna om tullkontroll utan åberopande av misstanke, dvs.
"stickprovskontroll", bör enligt propositionen behållas tills
vidare. Sammanfattningsvis innebär regeringsförslaget att tullen
behåller alla de befogenheter att ingripa mot bl.a. illegal
införsel av narkotika och vapen som i dag tillämpas.
Propositionen
I propositionen redogörs för (s. 422 f) att man nu inom EU är
i färd med att utveckla en rad kompensatoriska åtgärder, som
skall hindra att en avskaffad kontroll vid de inre gränserna
leder till ökad internationell brottslighet och därmed ökat
narkotikamissbruk. Det handlar bl.a. om att närma ländernas
lagstiftning till varandra, att gemensamt påverka utomstående
länder, att ingripa mot inhemsk narkotikaproduktion eller vidta
andra åtgärder mot internationell brottslighet, att bygga upp
gemensamma kontrollsystem och se till att polis, tull och andra
berörda myndigheter i medlemsländerna fördjupar sitt samarbete.
På myndighetsnivå innebär medlemskapet i EU, sägs det, bl.a. att
den svenska polisen och tullen kommer att kunna utveckla
samarbetet med sina motsvarigheter i de andra medlemsländerna.
Samarbetet sägs ha åtskilliga aspekter, såsom gemensam
utbildning och metodutveckling, teknikutveckling, gemensamma
informationssystem och samarbete i konkreta brottsutredningar.
Härigenom kan den sammantagna kunskapen om internationella
brottslingar och internationell brottslighet och den sammantagna
kompetensen hos medlemsländernas polis och tull användas i
kampen mot denna brottslighet. Till samarbetet mot den
internationella brottsligheten hör upprättandet av en europeisk
polisbyrå, Europol, tullmyndigheternas europeiska samarbetsgrupp
(MAG 92), stationering av polissambandsmän i olika länder,
förstärkning av åtgärder mot narkotikasmuggling m.m. vid de
yttre gränserna, samarbete i fråga om kontroll i anslutning till
de inre gränserna samt gemensamma rutiner för samarbete i
utredningar som syftar att avslöja pågående eller inträffad
brottslighet och att förhindra fortsatt brottslighet i
medlemsländerna. Till åtgärderna hör också utarbetandet av en
konvention om ett europeiskt informationssystem (EIS). EIS
kommer att innehålla uppgifter som är av betydelse för det
internationella polissamarbetet när det gäller att bekämpa grov
internationell brottslighet, bl.a. uppgifter om personer som är
efterlysta eller som annars kan misstänkas för grova brott. Ett
informationsutbyte inom ramen för EIS kan ge ett mycket
värdefullt bidrag bl.a. till den svenska polisens
kriminalunderrättelsetjänst anförs det i propositionen.
Sammantaget bedömer regeringen att detta samarbete inom EU:s
ram innebär att Sverige som medlem i EU kommer att stå betydligt
bättre rustat när det gäller att bekämpa internationell
brottslighet. Sverige får härigenom bättre möjligheter både att
påverka samhällsutvecklingen här i landet i rätt riktning och
att verksamt bidra till en positiv utveckling i vår del av
världen.
Utskottets överväganden
En följd av medlemskapet i EU är att tullklareringen vid gräns
mot EU-land försvinner mot andra medlemsländer den 1 januari
1995. Identitetskontroller av personer vid inre gräns behålls
till dess att ett beslut fattats på svensk sida om avveckling av
dem. Ett sådant beslut är beroende av att effektiva
kompensatoriska åtgärder införs i EU och i Sverige. Som framgått
ovan är dessa under uppbyggnad inom EU, och i Sverige föreligger
flera utredningsförslag till sådana kompensatoriska åtgärder som
nu är föremål för regeringens överväganden eller som nu
remissbehandlas. Utskottet har även inhämtat att
Rikspolisstyrelsen nyligen i anledning av sitt regeringsuppdrag
kommit med förslag om placering av sambandsmän inom bl.a.
Europol.
Utskottet kan konstatera att en följd av ett medlemskap i EU
på sikt är att tullkontroller av traditionellt slag försvinner
mot andra medlemsländer. Detta måste mötas med kraftfulla
alternativa motåtgärder. Effektiva spanings- och
kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas mellan de olika
europeiska polismyndigheterna. Vidare måste tullens och polisens
metoder förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan
tull och polis bör effektiviteten kunna skärpas. Enligt
utskottets mening finns skäl att anta att dessa nya
kontrollformer blir väl så effektiva som traditionella
gränskontroller.
Som framgått ovan pågår ett intensivt arbete i denna riktning,
och inom EU förbereds olika konventioner med inriktning på
kompensatoriska åtgärder. Utskottet välkomnar dessa förslag men
inser att kompensatoriska åtgärder först efter en tid kan nå
full kraft. Utskottet har uppfattningen att fram till dess bör
den nuvarande gränskontrollen inte försämras vid den inre
gränsen. Ett förslag till lagstiftning med denna innebörd har
lagts fram av regeringen (prop. 1994/95:34). Från
justitieutskottets utgångspunkter framstår förslaget som väl
avvägt. I det rådande beredningsläget saknas det enligt
justitieutskottets mening i övrigt anledning till något särskilt
riksdagsuttalande i anledning av motionerna U15 och U16 i nu
behandlade delar.
Som EU-medlem kommer Sverige som ovan beskrivits att få del av
det nya, effektivare samarbetet mellan EU-länderna när det
gäller att bekämpa internationell brottslighet. Hit hör bl.a.
inrättandet av Europol, som redan börjat bygga upp en verksamhet
inriktad mot narkotikabekämpning.
Allt detta sammantaget bidrar enligt utskottets mening till
att Sverige får ökade förutsättningar att bekämpa den
internationella brottsligheten, vilket också framförs i motion
U12. Justitieutskottet anser att det saknas anledning för något
särskilt riksdagens uttalande i denna fråga.
Stockholm den 24 november 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid
Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Görel Thurdin (c), Margareta
Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Kia Andreasson
(mp), Rolf Åbjörnsson (kds) och Jeppe Johnsson (m).
Lagutskottets yttrande
1994/95:LU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 berett samtliga
utskott tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:19,
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen -- i den del som
remitterats till utrikesutskottet -- jämte motioner som har
samband med respektive utskotts beredningsområde.
Lagutskottet, som har beslutat att avge yttrande i ärendet,
får anföra följande.
Inledning
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
anslutningsfördraget den 24 juni 1994 mellan EU:s medlemsländer
och de ansökande länderna Norge, Österrike, Finland och Sverige
samt slutakten till fördraget (yrkande 1). Därutöver innehåller
propositionen förslag till lagstiftning med anledning av
Sveriges anslutning till unionen (yrkandena 2--4).
Propositionen består av fyra delar. Efter de inledande
avsnitten redovisas i den första delen (avsnitt 4) allmänna
överväganden och motiveringar till varför Sverige bör ansluta
sig till den europeiska unionen (EU). Den andra delen (avsnitt
5--10) består av avsnitt som redogör för den europeiska
integrationens historik, förhandlingarnas gång, det svenska
beredningsarbetet, de grundläggande fördragen och
anslutningsfördraget. Den tredje delen (avsnitten 11--34) av
propositionen innehåller en redogörelse, område för område, för
förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap.
Samtliga avsnitt inleds med en sammanfattande bedömning av
betydelsen och innebörden av ett EU-medlemskap på respektive
område. I den fjärde delen (avsnitten 35--44) behandlas bl.a.
frågan om den övergripande lagstiftning som behövs vid en svensk
anslutning till EU liksom viss annan lagstiftning som föranleds
av ett medlemskap.
Propositionen har hänvisats till konstitutionsutskottet såvitt
gäller lagstiftningsfrågorna och i övrigt till utrikesutskottet.
Lagutskottets beredningsområde berörs i första hand av fyra
avsnitt i propositionens tredje del, nämligen avsnitt 11.7,
Civilrättsliga regler, avsnitt 14, Konsumentpolitiska frågor,
avsnitt 22.5.2, Livsmedel och avsnitt 19.5.3, Upphovsrätt. De
motionsyrkanden som rör lagutskottets beredningsområde är motion
U15 yrkande 13 av Gudrun Schyman m.fl. (v) samt motion U16
yrkandena 1 och 10 av Sven Hulterström m.fl. (s).
Utskottet kan konstatera att på samtliga dessa områden Sverige
redan genom EES-avtalet har åtagit sig att anpassa svensk rätt
till EG-rätten. Från dessa utgångspunkter kommer ett
EU-medlemskap att innebära att Sverige fullt ut och aktivt kan
medverka och påverka gemenskapsreglerna som är av betydelse på
områdena.
I det följande kommer utskottet under skilda rubriker att
behandla de frågor som aktualiserats i de ovan nämnda
motionsyrkandena.
Konsumentpolitiska frågor
Sven Hulterström m.fl. (s) anför i motion U16 att den
marknadskontroll som redovisas i propositionen inte är
tillfredsställande. Motionärerna påpekar att Sverige, enligt
Konsumentverkets uppfattning, riskerar att bli en dumpingmarknad
för varor som inte uppfyller gällande säkerhetskrav. När det
gäller de finansiella tjänsterna menar motionärerna att EG:s
nuvarande regler är mindre tillfredsställande ur svensk
synpunkt. Det direktiv om distansförsäljning som nu är under
utarbetande undantar finansiella tjänster. Sverige måste enligt
motionärernas mening med full kraft arbeta för att det skall
gälla samma regler för finansiella tjänster som vid försäljning
av varor och andra tjänster. I motionen yrkas att riksdagen
skall ge regeringen till känna vad som sålunda anförts om
konsumentpolitiken (yrkande 1).
I motion U15 kritiserar Gudrun Schyman m.fl. (v) EG:s
produktsäkerhetsdirektiv. I motionen anförs att huvudprincipen
enligt direktivet är att den som tillhandahåller produkter bara
behöver anlita fristående provnings- och certifieringsorgan om
olycksrisken är stor. Motionärerna anser att sådana organ skall
anlitas vid minsta misstanke om olycksrisk. Vidare kritiseras
EG:s leksaksdirektiv och direktivet om personlig
skyddsutrustning. Motionärerna menar att leksaksdirektivet inte
beaktar risken för hörselskador och allergier. I motionen yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen sålunda anförts (yrkande 13 delvis).
När det gäller lagstiftning på konsumentområdet vill
utskottet, såsom också görs i propositionen, peka på de
grundläggande skillnader som finns mellan rättsakter som berör
produktsäkerhet och annan produktutformning å ena sidan och
sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och rättsliga
intressen å den andra. Rättsakter av det förstnämnda slaget har
i allmänhet inte bara ett konsumentskyddssyfte. De avser också
att främja den fria rörligheten av varor genom att ställa upp
gemensamma produktnormer m.m. Det innebär att de angivna
normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att
nationella avvikelser i princip inte tillåts. Annorlunda
förhåller det sig med de rättsakter som reglerar konsumenternas
ekonomiska eller rättsliga skydd, t.ex. marknadsföring,
hemförsäljning och konsumentkrediter. De har, såsom anförs i
propositionen, i allmänhet s.k. minimikaraktär, vilket innebär
att varje medlemsstat måste säkerställa att konsumenterna får
åtnjuta minst det skydd som anges i rättsakten i fråga. Det är
dock inget som hindrar att staten i fråga utsträcker
konsumentskyddet ännu längre. Det är således möjligt för svensk
del att behålla eller förstärka konsumentskyddet inom de områden
som inte är direkt varu- eller tjänsterelaterade.
Som ovan berörts innebär ett svenskt EU-medlemskap att Sverige
fullt ut och aktivt kan medverka i och påverka utvecklingen av
konsumentpolitiken inom gemenskapen och utformningen av de
gemenskapsregler som är av betydelse från
konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige som EU-medlem bör arbeta
för att uppnå Romfördragets viljeinriktning att uppnå en hög
konsumentskyddsnivå framstår enligt utskottets mening som
odiskutabelt. Enligt utskottets mening tillhör konsumentskyddet
ett av de områden som bör prioriteras från svensk sida inom
ramen för EU-samarbetet. Inte minst angeläget härvidlag är att
åstadkomma högre skyddsnivåer när det gäller produktsäkerhet och
produktutformning. En annan viktig fråga är, såsom framhålls i
motion U16, att förbättra konsumentskyddet vid finansiella
tjänster.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U16 yrkande
1 och motion U15 yrkande 13 i denna del bör tillstyrkas.
Livsmedelspolitiska frågor
I motion U16 anför Sven Hulterström m.fl. (s) att EU:s politik
på livsmedelsområdet har en rad brister. Enligt motionärernas
mening är det angeläget att agera inom EU för att förstärka
livsmedelskontrollen genom att inrätta en europeisk
livsmedelsmyndighet, som skall finansieras inom FEOGA (Fond
Européen d'Orientation et de Garantie Agricole, den europeiska
jordbruksfonden). Vidare vill motionärerna ha till stånd ett
agerande inom EG för att förbjuda bestrålning av livsmedel, öka
livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav
samt införa en tydligare märkning av livsmedel med avseende på
ursprung och tillsatser. I motionen yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts
(yrkande 10).
Gudrun Schyman m.fl. (v) kritiserar i motion U15 EG:s regler
om datummärkning av bröd och märkning av ingredienserna i
sammansatta livsmedel. Vidare kritiseras att EG vill tillåta
s.k. azofärger, som är allergiframkallande, i vissa livsmedel.
Sådana färgämnen har, anför motionärerna, varit förbjudna i
Sverige i åtskilliga år. I motionen yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som sålunda anförts
(yrkande 13 delvis).
Enligt utskottets mening borde livsmedelsfrågorna ha fått en
utförligare och mera omsorgsfull behandling i propositionen,
särskilt mot bakgrund av de starka konsumentintressen som gör
sig gällande på området och den allmänna debatt som förts under
längre tid. En närmare analys av vad avskaffandet av
gränskontrollerna generellt innebär på livsmedelsområdet saknas
helt.
Utskottet vill understryka att ett svenskt medlemskap i EU
inte bör föranleda att Sverige minskar sina ambitioner på
livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är det angeläget att
vi med utnyttjande av de resurser som står till buds försöker
påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå
som tillgodoser konsumenternas intressen. Särskilt viktigt är
därvid, såsom också anförs i motionerna, att förbättra
livsmedelskontrollen samt att höja kvalitets- och hälsokraven.
Inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet kan därvid vara
en ändamålsenlig åtgärd. Vidare är det angeläget att man från
svensk sida arbetar för att åstadkomma en tillfredsställande
ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna
bl.a. i syfte att tillgodose allergikernas intressen. Även
insatser syftande till ett förbud mot bestrålning av livsmedel
bör ha hög prioritet.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U15 yrkande
13 i denna del och motion U16 yrkande 10 bör tillstyrkas.
Stockholm den 24 november 1994
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson
(s), Bengt Kronblad (s), Per Stenmarck (m), Carin Lundberg (s),
Rune Berglund (s), Rolf Dahlberg (m), Karin Olsson (s), Eva
Arvidsson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Inger Segelström (s),
Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Yvonne Ruwaida
(mp), Birgitta Carlsson (c), Göran R Hedberg (m) och Rigmor
Ahlstedt (c).
Avvikande meningar
1. Konsumentpolitiska frågor
Agne Hansson (c), Per Stenmarck (m), Rolf Dahlberg (m),
Charlotte Cederschiöld (m), Birgitta Carlsson (c), Göran R
Hedberg (m) och Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av
lagutskottets yttrande i avsnittet Konsumentpolitiska frågor
som börjar med "Som ovan" och slutar med "bör tillstyrkas" bort
ha följande lydelse:
Vad gäller frågan om marknadskontroll som tas upp i motion U16
vill utskottet erinra om att Sverige genom EES-avtalet
förpliktat sig att bedriva en marknadskontroll av produkter, som
omfattas av säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och miljö, i
samma utsträckning som görs inom EU-länderna. Ett svenskt
medlemskap i EU innebär inga ändringar härvidlag. Skyldigheten
att bedriva marknadskontroll grundas i huvudsak på EG:s
produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG). Direktivet förutsätter att
medlemsländerna utför marknadskontroll, men direktivet
innehåller i stort sett inga regler för hur den skall bedrivas.
Det ankommer på varje enskild stat att själv utforma och
finansiera sin marknadskontroll.
Våren 1994 beslutade riksdagen, som en följd av EES-avtalet,
om riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av
produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö (prop.
1993/94:161, bet. NU21, rskr. 328). Riktlinjerna innebär att
ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan
befintliga tillsynsmyndigheter med Styrelsen för teknisk
ackreditering (SWEDAC) som samordnande organ. De regler som i
linje med EES-avtalet och ett svenskt EU-medlemskap numera utgör
svensk rätt innebär att de nationella myndigheterna måste ta
initiativ till systematiska granskningar och provningar av
produkterna för att fastställa om dessa uppfyller
säkerhetskraven. Marknadskontrollen omfattar både importerade
produkter och sådana som har tillverkats i Sverige och skall
kunna genomföras i hela landet.
I sammanhanget vill utskottet vidare hänvisa till att man inom
ramen för det europeiska samarbetet har upprättat ett
notifikationssystem varigenom medlemsländerna snabbt skall
kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat
land. I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas
information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor
som varit inblandande i hem- och fritidsolyckor. Dessutom
har olika nätverk bildats i syfte att utbyta erfarenheter om
bl.a. marknadskontroll.
Mot bakgrund av det redovisade anser utskottet att det inte
finns anledning att befara en sådan utveckling som påstås i
motion U16. Eftersom ett svenskt EU-medlemskap innebär att
marknadskontrollen kommer att tillmätas en ökad betydelse som
konsumentpolitiskt instrument förutsätter utskottet att
regeringen i lämpligt sammanhang återkommer när det gäller
resurser och prioriteringar inför framtiden.
I övrigt innehåller motionerna i nu aktuella delar kritik mot
gällande och planerade EG-direktiv på konsumentskyddsområdet.
Yrkandena syftar till att riksdagen skall ta initiativ som
innebär att regeringen skall verka för att vissa ändringar
kommer till stånd.
Utskottet ifrågasätter inte att det kan förekomma direktiv
eller andra rättsakter som är mindre tillfredsställande från
svenska utgångspunkter och som därför bör förbättras. Utskottet
är emellertid för sin del inte nu berett att göra några
uttalanden om vilka insatser på konsumentskyddsområdet som
från svensk sida bör prioriteras. Den frågan måste lösas i ett
större sammanhang och med beaktande av svenska insatser också på
andra angelägna intresseområden. Några formella
tillkännagivanden från riksdagens sida i enlighet med vad som
begärs i motionerna bör enligt utskottet därför inte komma till
stånd.
Det anförda innebär att utskottet anser att motion U16 yrkande
1 och motion U15 yrkande 13 i denna del bör avstyrkas.
2. Livsmedelspolitiska frågor
Agne Hansson (c), Per Stenmarck (m), Rolf Dahlberg (m),
Charlotte Cederschiöld (m), Birgitta Carlsson (c), Göran R
Hedberg (m) och Rigmor Ahlstedt (c) anser att den del av
lagutskottets yttrande i avsnittet Livsmedelspolitiska
frågor som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "bör
tillstyrkas" bort ha följande lydelse:
Av samma skäl som anförts ovan om prioriteringar på
konsumentskyddsområdet saknas även på detta område anledning
för riksdagen att nu ta några särskilda initiativ. Det anförda
innebär att utskottet anser att också motion U16 yrkande 10 och
motion U15 yrkande 13 i denna del bör avstyrkas.
Försvarsutskottets yttrande
1994/95:FöU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 14 oktober beslutat bereda samtliga
övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens
proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte
motioner i de delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde.
I det följande redovisas den förutvarande regeringens
ställningstaganden och bedömning.
Propositionen
Tillkomsten av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Regeringen redovisar bakgrunden till EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik som till följd av de förändringar som
skedde i Europa och i övriga världen under senare delen av
åttiotalet och i början av nittiotalet slogs fast i
Maastrichtfördraget. I detta sägs att medlemsländerna i EU skall
genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, ofta
benämnd "den andra pelaren" inom EU-samarbetet. Målsättningen
med GUSP är "att skydda unionens gemensamma värden,
grundläggande intressen och oavhängighet, att på alla sätt
stärka unionens och medlemsstaternas säkerhet, att bevara freden
och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med
principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i
Helsingforskonferensens slutakt och målen i Parisstadgan, att
främja det internationella samarbetet och att utveckla och
befästa demokratin och rättsprincipen samt respekten för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter".
I Maastrichtfördraget framhålls att medlemsländerna förväntas
aktivt och förbehållslöst stödja den överenskomna politiken i en
anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet. Medlemsländerna
skall vidare samordna sitt agerande inom internationella
organisationer. Samarbetet inom GUSP är av mellanstatlig
karaktär vilket enligt regeringen innebär att alla medlemmar
måste vara överens för att ett beslut skall komma till stånd och
att de enskilda länderna behåller sin nationella suveränitet
inom den utrikespolitiska sfären.
Instrument för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
De instrument som står till GUSP:s förfogande är dels s.k.
gemensamma ståndpunkter (Common Positions), dels gemensamma
aktioner (Joint Actions).
Regeringen redovisar de fem första områdena där gemensamma
aktioner lagts fast inom ramen för GUSP: demokratistöd och
valövervakning i Ryssland, stöd till fredsprocessen i
Mellanöstern och till demokratiseringsprocessen i Sydafrika,
fredsinitiativ och humanitär hjälp i f.d. Jugoslavien samt
främjandet av stabilitet och fred i Central- och Östeuropa.
Regeringen anför att dessa områden är högt prioriterade också
inom svensk utrikespolitik.
Regeringen anför vidare att alla medlemsländer måste vara
överens om aktionens mål och medel för att den skall komma till
stånd. Om enhällighet nås och ett beslut kan fattas, blir det
förpliktigande för medlemsländerna.
Inom ramen för en redan överenskommen gemensam aktion kan
utrikesministrarna komma överens om att låta eventuella
följdbeslut fattas med kvalificerad majoritet. I en sådan
situation måste dock beslutsordningen fastställas enhälligt av
ministrarna i varje enskilt fall. Beslutsordningen har kommit
att jämföras med FN-stadgans "dubbla veto". Regeringen
understryker dock att bestämmelserna skall tillämpas i en anda
av allmän solidaritet och ömsesidig lojalitet, vilket är kärnan
i medlemskapet. Regeringen framhåller att frågor som berör
försvaret inte skall vara föremål för samfällda aktioner.
Försvarsfrågan inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken
Det finns i dag ingen gemensam försvarspolitik inom EU. Inte
heller finns något gemensamt försvar. Försvarsfrågor kan i dag
beröras i viss utsträckning inom ramen för de diskussioner som
förs inom GUSP. Eventuella unionsbeslut och unionsaktioner som
berör försvaret överlåts emellertid till Västeuropeiska unionen,
VEU.
VEU är en försvarsallians där samtliga medlemsländer ingår med
undantag för Danmark och Irland som valt observatörskap. Härtill
har ett antal länder utanför EU andra formaliserade förbindelser
med VEU.
Regeringen framhåller att en framtida gemensam försvarspolitik
eller ett gemensamt försvar samt VEU:s relation till EU är fråga
om beslut som kommer att kräva enhällighet mellan
medlemsländerna. Regeringen har därför från svensk sida slagit
fast att vi själva kommer att avgöra om vi i en framtid skall
delta i ett sådant försvarspolitiskt samarbete.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i ett svenskt
medlemskapsperspektiv
Riksdagen fastslog våren 1992, (1991/92:UU19), att "ett
fullvärdigt deltagande i det europeiska samarbetet, redan nu
inom ESK och vid medlemskap även inom den europeiska unionen, är
en förutsättning för att ett land skall kunna påverka
utvecklingen och aktivt bidra till att skapa en ny freds- och
säkerhetsordning på vår kontinent". Riksdagen framhöll även "att
Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land
skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består" samt att bevarande av den militära alliansfriheten inte
förutsätter att Sverige i något annat avseende skulle behöva
ålägga sig restriktioner vad gäller deltagandet i det
framväxande, mångfasetterade europeiska samarbetet.
Genom dessa uttalanden har regeringen markerat att Sverige med
bibehållen militär alliansfrihet kommer att delta fullt ut i den
utrikes- och säkerhetspolitiska processen i Europa för att
därigenom kunna bidra till skapandet av en ny europeisk freds-
och säkerhetsordning.
Regeringens bedömning
Regeringen anser att inget är viktigare för de europeiska
staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till vara
möjligheterna till ett närmare samarbete. Den europeiska unionen
är kärnan och själva motorn i detta samarbete.
Sverige avser att fullt ut delta i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom EU (GUSP), något som underlättas av att
vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar och
målsättningar.
Svenska uppfattningar som får gehör i EU-kretsen får en helt
annan tyngd i den internationella politiken. Sverige kan då --
enligt regeringens bedömning -- få det inflytande som är
nödvändigt för att tillvarata sina intressen i den nya
utrikespolitiska miljö som är under framväxt i Europa och övriga
världen.
Ett deltagande i GUSP ligger enligt regeringens bedömning väl
i linje med den inriktning som har varit vägledande för svensk
utrikespolitik under lång tid. Regeringen menar att som medlem i
EU förstärks våra möjligheter att verka för att våra
säkerhetspolitiska intressen i närområdet tillgodoses. Vidare
framhåller regeringen att Sverige inom ramen för GUSP kan inta
en central roll i EU:s politik i Östersjöregionen.
Sveriges deltagande i GUSP kan enligt regeringens mening ske
med bevarad svensk militär alliansfrihet.
Genom ett medlemskap i EU och deltagande i GUSP stärks Sverige
i säkerhetspolitiskt hänseende. Vi kan enligt regeringen påräkna
stöd för insatser som kan förebygga eller förhindra att
säkerhetspolitiska lågnivåhot utvecklas i närområdet.
Motioner
I partimotion U15 (v) anförs att Sverige kommer att få problem
med att göra sin militära alliansfrihet trovärdig, eftersom vi
skall vara med och fatta beslut om aktioner, som VEU skall
verkställa. Sverige bör därför inte söka observatörskap i VEU.
Motionärerna anser vidare att fredsbevarande insatser endast
skall ske inom ramen för FN och Europeiska säkerhetskonferensen
(ESK).
Inför regeringskonferensen 1996, då EU skall utforma sin
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik mer konkret, bör enligt
motionärerna Sverige stärka strävandena att utveckla
icke-militära medel för att skapa fred, stabilitet och
demokrati.
Miljöpartiet de gröna anför i motion U24 (mp) att effekten av
svensk anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik är att Sveriges möjlighet att agera
självständigt i utrikespolitiken försvinner. Motionärerna anser
vidare att Sverige skall förbli neutralt och alliansfritt. Detta
är enligt motionen inte möjligt vid EU-medlemskap.
Med hänvisning till en till Maastrichtfördraget fogad
förklaring anser motionärerna att någon reellt användbar
vetorätt för Sverige som EU-medlem när det gäller utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor inte förligger.
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet delar regeringens bedömning om att ett allt
vidare samarbete har möjliggjorts i Europa genom de förändringar
som har skett under senare år och att inget är viktigare för de
europeiska staternas säkerhet än att vi tillsammans tar till
vara möjligheterna till ett närmare samarbete. Genom
medlemskapet i EU blir ett sådant samarbete från svensk sida nu
möjligt även inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området.
Utskottet anser i likhet med regeringen att ett deltagande i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ligger väl i linje
med den inriktning som har varit vägledande för svensk
utrikespolitik under lång tid. Det är vidare utskottets
bedömning att som medlem i EU förstärks våra möjligheter att
verka för att våra säkerhetspolitiska intressen i närområdet
tillgodoses.
Detta gäller även för olika slag av säkerhetspolitiska
lågnivåhot såsom organiserad brottslighet, miljöhot, illegal
spridning av klyvbart material, terrorism, uppkomsten av
aggressiv nationalism och risk för massflyktingströmmar. Det är
utskottets uppfattning att ett samordnat stöd från EU-länderna
och en utveckling med siktet inställt på ett alleuropeiskt
samarbete inom ramen för ett utvidgat EU verksamt kan bidra till
att förhindra och förebygga även sådana hot.
Av betydelse för försvarspolitiken är vidare enligt utskottet
det närmare samarbete och samordning av utveckling och
produktion av försvarsmateriel som torde kunna breddas och
fördjupas genom ett medlemskap i EU. Ett sådant utvidgat
samarbete bör enligt utskottet inom ramen för den svenska
exportlagstiftningen kunna bidra till att stärka såväl den
inhemska försvarsindustrin som att i mån av behov öka våra
möjligheter att tillgodose våra egna intressen för en mer
importbaserad försörjning.
Vänsterpartiet konstaterar i sin motion att EU-medlemskapet
innebär att Sverige avsagt sig sin utrikespolitiska frihet i
alla de frågor där EU tagit ställning och anför vidare att
Sverige kommer att få problem med att göra sin militära
alliansfrihet trovärdig. Motionärerna anser sålunda att Sverige
inte skall söka observatörskap i VEU.
Miljöpartiet de gröna anser att effekten av svensk anslutning
till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är att
Sveriges möjlighet att agera självständigt i utrikespolitiken
försvinner och att Sverige inte kan förbli neutralt och
alliansfritt vid medlemskap i EU. Motionärerna anser vidare att
någon reellt användbar vetorätt för Sverige när det gäller
utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inte föreligger.
Utskottet erinrar om vad riksdagen framhöll våren 1992
(1991/92:UU19) om "att Sveriges militära alliansfrihet
syftande till att vårt land skall kunna vara neutralt i händelse
av krig i vårt närområde består". Det är således utskottets
mening att ett deltagande i GUSP kan ske med bevarad svensk
militär alliansfrihet.
Sverige har, som regeringen redovisat i propositionen, klart
markerat att Sverige avser att delta fullt ut i GUSP men med
bevarad militär alliansfrihet. Utskottet konstaterar i detta
sammanhang att avtalet innehåller inga alliansförpliktelser. EU
är härvidlag en gemenskap bestående av självständiga stater.
Sverige kan således inte inordnas i ett försvarspolitiskt
samarbete mot sin vilja.
Vid översynskonferensen 1996 kommer bl.a. VEU:s relation till
EU att diskuteras. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
vikten av att Sveriges relation till VEU ges en sådan utformning
och lösning att insyn i, information och kunskap om EU:s
försvarssamarbete kan ges till oss genom observatörskap utan att
trovärdigheten för den militära alliansfriheten rubbas. Även som
medlem i EU konstaterar utskottet att det även fortsättningsvis
är en fråga för Sveriges riksdag att besluta eventuella
förändringar beträffande reglerna om när svensk väpnad styrka
får sändas till annat land.
Sammanfattningsvis anser utskottet att den integrationsprocess
som pågått under en följd av år och som nu för Sveriges del
innebär ett medlemskap i EU kommer att stärka Sveriges
möjligheter att få gehör för sina ståndpunkter i omvärlden. För
Sverige är det både naturligt och angeläget att medverka i detta
arbete. Sverige kan därigenom även inom EU:s ram bidra till att
lägga grunden till en ny europeisk freds- och säkerhetsordning
och därmed skapa en säkrare framtid i Europa.
Stockholm den 24 november 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Arne Andersson
(m), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål
(s), Ola Rask (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta
Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Olle Lindström (m), Annika
Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds), Ulf Kero (s), Reynoldh
Furustrand (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Avvikande mening
Jan Jennehag (v) och Annika Nordgren (mp) anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:
Propositionen förklarar entydigt att "Sverige avser att såsom
medlem i EU, delta fullt ut i GUSP (=den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken)". Det heter också att detta "underlättas av
att vi i hög grad delar EU-ländernas grundläggande värderingar
och målsättningar".
Det är vår mening att Sveriges u-landspolitik har varit
annorlunda än EU-ländernas, vilka -- enligt SIDA:s remissvar --
i sina relationer med tredje världen fortfarande präglas av att
de varit kolonialmakter.
Under den större delen av tiden sedan andra världskriget har
Sverige fört en självständig utrikespolitik som på många punkter
t.ex. Vietnam, Sydafrika, Falklandskriget, Mellanöstern,
nedrustning, förhållande till u-länderna, m.m. har avvikit från
EG:s och NATO:s.
Vi anser att den uppenbara och avsedda effekten av en svensk
anslutning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är
att Sveriges möjlighet att agera självständigt försvinner. Detta
är oacceptabelt; tvärtom skall Sverige bedriva en aktiv
internationell solidaritetspolitik.
I försvarsutskottets yttrande tar man upp beslutsordningen som
jämförs med FN-stadgans "dubbla veto". I texten konstateras dock
att "bestämmelserna skall tillämpas i en anda av allmän
solidaritet och ömsesidig lojalitet". I en till
Maastrichtfördraget fogad förklaring kan man läsa: "Konferensen
är enig om att medlemsstaterna beträffande rådsbeslut som kräver
enhällighet, i största möjliga utsträckning avstår från att
hindra enhälliga beslut, om det föreligger ett kvalificerat
flertal för detta beslut." Sverige accepterade att inte utnyttja
vetorätten, när kvalificerad majoritet föreligger. Dessutom
skrev Sverige under på att "fullständigt och förbehållslöst"
anamma alla Maastrichtfördragets mål och bestämmelser.
Enligt paragraf 223 i Romfördraget kontrollerar
medlemsländerna fortfarande själva frågor som handlar om
"tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och
krigsmateriel". Kritiken mot denna bestämmelse är dock stark
från EU:s ledande personligheter och en gemensam vapenmarknad i
EU kan bli verklighet vid regeringskonferensen år 1996. Jacques
Delors har kritiserat dels "slöseriet" med att varje lands
krigsmakt köper in utrustning var för sig, dels att amerikanska
vapen dominerar i de flesta EU-länder. EU-kommissionären Leon
Brittan har undrat varför just försvarsindustrin skall
särbehandlas som nationell angelägenhet "när vi försöker uppnå
en europeisk försvarspolitik". Nytt i reglerna för svensk
vapenexport (prop. 1991/92:174, 1992/93:UU1) är att "i takt med
att samarbetet med övriga länder inom Europeiska gemenskaperna
byggs ut bör samma principer för utlandssamverkan och export
tillämpas i fråga om dessa länder". Dessutom sägs att regeln om
att tillstånd till vapenexport skall återkallas om
mottagarlandet råkar i krig eller inbördeskrig, inte behöver
tillämpas "om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och
principerna och målen för Sveriges utrikespolitik". Svenska
Freds- och skiljedomsföreningen tolkar detta som att "samtliga
EG-länder skall undantas från vapenexportreglerna, även om dessa
länder kommer i krig".
Det är enligt vår mening uppenbart att Sverige stegvis
inrättar sig för en framtid där EU utgör en fri vapenmarknad.
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna vill förbjuda
svensk vapenexport och vi anser att detta mål försvårats genom
ett svenskt EU-medlemskap.
Vi bedömer att Sverige icke kan behålla den militära
alliansfriheten och neutraliteten vid ett EU-medlemskap. VEU:s
generalsekreterare avfärdade också möjligheten för Sverige att
förbli neutralt i EU. (Glashuset TV 2, oktober -94). Finlands
försvarsutskott har i ett klarsynt betänkande instämt i att
alliansfrihet är oförenlig med ett EU-medlemskap. Med ett
observatörskap i VEU kommer enligt vår mening Sverige definitivt
inte att kunna hävda trovärdigheten av en militär alliansfrihet.
Ett för försvarsutskottet viktigt område är den civila
beredskapen. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har
genomfört en studie av konsekvenserna av EU-medlemskap för
Sveriges civila beredskap och bl.a. funnit att medlemskap i EU
minskar självförsörjningsförmågan, vilket "minskar vår förmåga
att klara en avspärrning i en krigssituation".
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU4y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Socialförsäkringsutskottet har den 18 oktober 1994 beretts
tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:19 om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen jämte motioner till den del
propositionen och motionerna remitterats till utrikesutskottet
och har samband med socialförsäkringsutskottets
beredningsområde.
Propositionen berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde såvitt gäller personers rörlighet och sociala
skydd enligt EG-reglerna samt rättsliga och inrikes frågor om
samarbete på det asyl- och migrationsrättsliga området enligt
Maastrichtfördragets artikel K.4. Yrkande 16 i motion
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) tar upp frågor om
samarbetet inom den europeiska unionen (EU) på invandrings- och
asylområdet.
EG-reglerna om personers rörlighet har i anslutning till
EES-avtalet införlivats med svensk rätt genom lagen (1992:1163)
om arbetskraftens fria rörlighet inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) och följdändringar i utlänningslagen
(1989:529). Om Sverige blir medlem i EU blir gemenskapens regler
direkt tillämpliga i Sverige. Regeringen har i proposition
1994/95:83 som hänvisats till socialförsäkringsutskottet
föreslagit att den nämnda lagen -- under förutsättning av
svenskt medlemskap i EU den 1 januari 1995 -- skall upphävas och
att vissa ändringar skall göras i utlänningslagen (UtlL) fr.o.m.
samma datum.
Genom lagen (1992:1776) om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES) har också i anslutning till EES-avtalet
EG:s regelverk om social trygghet för personer som flyttar inom
Europeiska unionen införlivats med svensk rätt. Lagen föreslås
-- likaså under förutsättning av svenskt medlemskap i EU --
upphävd i proposition 1994/95:37 som hänvisats till
socialförsäkringsutskottet.
I anslutningsförhandlingarna har Sverige accepterat ett
samarbete i rättsliga och inrikes frågor i enlighet med
bestämmelser i bl.a. Maastrichtfördragets avdelning VI art.
K.1--K.9. De frågor som samarbetet kommer att röra sig om är
bl.a. asylpolitik, regler för människors passage av
medlemsstaternas yttre gränser och för kontrollförfarandet i
samband med detta, invandringspolitiken och politiken gentemot
medborgare i tredje land vad avser dessas inresa och rörlighet
inom medlemsstaternas territorier, villkor för bosättning för
medborgare i tredje land på medlemsstaternas territorier, inkl.
villkoren för familjers återförening och tillträde till
arbetsmarknaden och åtgärder mot tredje lands medborgares
olagliga invandring, bosättning och arbete inom medlemsstaternas
territorium. Frågorna skall behandlas med beaktande av
Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
grundläggande friheterna och konventionen om flyktingars
rättsliga ställning, liksom det skydd som medlemsstaterna ger
personer som förföljs av politiska skäl.
I samband med anslutningsförhandlingarna har Sverige också
accepterat att ansluta sig till den s.k. Dublinkonventionen
eller första asyllandskonventionen, som skall säkerställa att en
asylansökan prövas i sak och att ett medlemsland identifieras
som ansvarigt för prövningen. Konventionen förutsätter ingen
harmonisering av nationella asylregler, och varje
medlemsland har rätt att pröva en asylansökan även om ansvaret
för prövningen enligt kriterierna i konventionen åligger en
annan medlemsstat. Vid tillämpningen av konventionen förutsätts
ett informationsutbyte mellan medlemsländerna. Konventionen har
enligt propositionen undertecknats av alla nuvarande
medlemsstater och flertalet har även ratificerat den. Första
asyllandsprincipen tillämpas i Sverige enligt bestämmelser i 3
kap. 4 § andra stycket 4 UtlL.
Samarbetet mellan de nuvarande EG-länderna kring asyl- och
migrationsrättsliga frågor har också lett till att
konventionstexter till den yttre gränskontrollkonventionen
föreligger i utkast. Vidare är konventionstexter under
utarbetande vad gäller ett europeiskt informationssystem
(EIS). Yttre gränskontrollkonventionen förutsätter att de
anslutna länderna i princip håller en enhetlig kontrollnivå
utefter hela den yttre gränsen. Den syftar till att slå fast
gemensamma principer för det praktiska genomförandet av yttre
gränskontroller, t.ex. villkor som en resande skall uppfylla för
att tillåtas inresa på medlemsländernas område, bestämmelser som
rör transportörers ansvar, frågor om avlägsnande, platser för
gränsövergång, gränskontroller av pass och bagage etc.
Regler om svensk kontroll i samband med in- och utresa finns i
5 kap. UtlL, bl.a. regler om kroppsvisitering och undersökning
av bagage m.m. Vidare finns regler om transportörers
kostnadsansvar i 9 kap. samma lag.
Åtgärder under avdelning VI i Maastrichtfördraget har endast
folkrättslig status. Samarbetet omfattas inte av EG-rätten och
dess principer. Om alla medlemsstaterna är överens kan
emellertid artikel 100c i Romfördraget tillämpas på de ovan
nämnda samarbetsområdena. Denna artikel har redan gjorts
tillämpligt på visumfrågor och rådet skall på förslag av
kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet enhälligt
fastställa för vilka medborgare som visumtvånget skall gälla vid
passage av medlemsstaternas yttre gränser. Besluten skall
fr.o.m. den 1 januari 1996 fattas med kvalificerad majoritet.
I yrkande 16 i motion U15 begärs att riksdagen -- vid ett
klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om regeringens hållning i
EU-samarbetet på invandrings- och asylområdet.
Enligt motionärerna har Sverige passivt godtagit
EU-majoritetens politik, och de anför bl.a. att
Dublinkonventionen innebär att den asylsökande inte själv får
bestämma i vilket land han eller hon skall söka asyl och att ett
avslag i ett EU-land kommer att gälla i alla EU-länder.
Motionärerna anser att det är nödvändigt att harmonisera
tillämpningen av både flyktingbegreppet, olika de
facto-flyktingbegrepp och uppehållstillstånd av humanitära skäl.
De anser också att Sverige bör ta initiativ och verka kraftigt
pådrivande för att EU-staterna antar en kompletterande
flyktingdefinition efter mönster av OAU-konventionen och
Cartagenakonventionen. Regeringen bör enligt motionärerna verka
för att artikel 14 i yttre gränskontrollkonventionen om
transportörsansvaret tas bort eller att regeln mildras. När det
gäller arbetet med EIS-konventionen måste regeringen enligt
motionärerna fortlöpande samråda med riksdagen om arbetet med
konventionen och hur riskerna för den enskildes rättssäkerhet
och integritet skall elimineras eller i vart fall begränsas i
största möjliga utsträckning.
Motionärerna anför också att regeringen i EU-samarbetet bör
motverka de tydliga tendenserna i många EU-stater att söka
skyffla över ansvaret för flyktingarna på utanförstående länder.
Regeringen bör vidare verka för att harmoniseringen av
familjeåterförening sker på en högre nivå än för närvarande.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att internationellt
samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning
och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd ingår som ett
av många element i den svenska flyktingpolitiken. Regeringen
lämnar varje år en skrivelse till riksdagen med en redogörelse
för bl.a. det internationella samarbetet. Av den senaste
redogörelsen i skrivelse 1993/94:127 framgick bl.a. att Sverige
i flera fora verkat för att Europas länder skall dela på
ansvaret i flyktingsituationen till följd av kriget i f.d.
Jugoslavien. I anslutning härtill framhöll utskottet i
betänkande 1993/94:SfU14 att regeringen lagt stor vikt vid det
internationella samarbetet inom flykting- och
migrationspolitikens område och aktivt drivit dessa frågor.
Utskottet, som behandlade motioner med delvis samma inriktning
som den förevarande, utgick från att regeringen även
fortsättningsvis kommer att spela en aktiv roll på det
internationella och nordiska planet. Utskottet erinrade om att
överväganden om flyktingpolitiska insatser internationellt också
ligger inom Invandrar- och flyktingkommitténs uppdrag och att i
kommitténs direktiv bl.a. betonats att behoven av en
internationell samordning av insatserna har blivit uppenbara,
och att ett omfattande samarbete pågår mellan de länder som
mottar invandrare och flyktingar. Utskottet ansåg att resultatet
av kommitténs utredning borde avvaktas och riksdagen avslog
motionerna på förslag av utskottet.
Utskottet vill erinra om att Sverige även efter ett medlemskap
har kvar möjligheten att självständigt pröva en asylansökan,
även om den sökande vägrats asyl i ett annat EU-land.
Utskottet utgår från att Sverige kommer att kraftfullt verka
för en solidarisk och human flyktingpolitik inom EU enligt de
traditioner som Sverige har på området. Utskottet utgår också
från att regeringen kommer att sträva efter bredast möjliga
förankring i riksdagen av hur Sverige skall förhålla sig i
samarbetet om asyl- och migrationsrättsliga frågor.
Med hänsyn bl.a. till det pågående arbetet inom Invandrar- och
flyktingkommittén anser utskottet att regeringen inte nu bör
bindas upp av uttalanden från riksdagens sida i olika delfrågor
om EU-samarbetet på det aktuella området.
Syftet med yrkande 16 i motion U15 får anses tillgodosett med
vad utskottet anfört ovan.
Stockholm den 24 november 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Rune
Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge
Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke
Nygårds (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds),
Mona Berglund Nilsson (s), Ronny Olander (s), Margareta E
Nordenvall (m) och Rolf Gunnarsson (m).
Socialutskottets yttrande
1994/95:SoU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda
samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över regeringens
proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen (den del som remitterats till utrikesutskottet) jämte
motioner i de delar som har samband med respektive utskotts
beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till narkotika- och
alkoholfrågor (propositionen Del 1 avsnitt 16.3 och 16.4 samt
motionerna U5 (kds), U6 (kds), U12 (s), U15 (v) yrkande 11 och
U16 (s) yrkande 2).
Proposition 1994/95:19
I propositionen föreslår den förra regeringen att riksdagen
godkänner anslutningsfördraget mellan Europeiska unionens
medlemsländer och de ansökande länderna, bl.a. Sverige, och
slutakten till fördraget. Vidare lämnas förslag till bl.a.
övergripande lagstiftning med anledning av Sveriges anslutning
till Europeiska unionen (EU).
Propositionen är efter de inledande avsnitten delad i fyra
delar. I den tredje delen redogörs område för område för
förhandlingsresultatet och innebörden av ett medlemskap.
Beträffande narkotika- och alkoholfrågorna sägs bl.a. följande
i propositionen.
Fördragen ger inte ministerrådet någon allmän kompetens att
lagstifta i socialpolitiska frågor som sådana frågor
vanligen definieras i Sverige. Medlemsstaterna utformar själva
sin socialpolitik. Bristen på befogenhet för rådet att lagstifta
innebär dock inte att gemenskapen och kommissionen är overksamma
på det socialpolitiska fältet. Kommissionen främjar samarbete
mellan medlemsländerna bl.a. på området social trygghet. Ett
omfattande samarbete i form av program och nätverk har också
utvecklats. Medlemskapet ger Sverige möjlighet att aktivt delta
i och påverka detta samarbete.
Inte heller på det hälsopolitiska området har unionen
någon i grundfördragen given allmän kompetens att lagstifta i
form av direktiv eller förordningar. Medlemsstaterna utformar
själva sin lagstiftning på det hälsopolitiska fältet.
Genom Maastrichtfördraget har gemenskapen emellertid tillagts
en viss behörighet vad gäller frågor som rör folkhälsan i
medlemsländerna. Skyddet för folkhälsan skall ingå som en del i
gemenskapens verksamhet att uppnå de gemensamma målen. Unionen
skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå för
människor genom att främja samarbetet mellan medlemsländerna och
vid behov stödja deras insatser. Gemenskapen skall särskilt
inrikta sina insatser på ett förebyggande arbete vad gäller de
stora folksjukdomarna, inkl. narkotikamissbruket. Detta skall
ske genom att gemenskapen främjar forskning om sjukdomarnas
orsaker och överföring samt genom hälsoupplysning och
hälsoundervisning.
Medlemsstaterna skall vidare i samverkan med kommissionen
inbördes samordna sin politik och sina program på dessa områden.
Även kommissionen kan ta lämpliga initiativ för att främja en
sådan samordning. Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja
samarbetet med tredje land och behöriga internationella
organisationer på folkhälsans område. Rådet kan besluta om
stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering
av medlemsstaternas lagar eller andra författningar samt anta
rekommendationer genom beslut med kvalificerad majoritet på
förslag av kommissionen.
Kommissionen har i en rapport i november 1993 dragit upp
riktlinjer för det fortsatta arbetet med folkhälsofrågorna. I
rapporten redovisas vissa nyckelområden som bör prioriteras och
där kommissionen avser att lägga fram flerårsprogram. De områden
som uppmärksammas är följande: folkhälsoarbete med betoning på
utbildning, information och vidareutbildning, insamling av
hälso- och sjukdomsdata liksom hälso- och sjukdomsindikatorer,
alkohol, tobak och cancer, droger, aids och andra smittosamma
sjukdomar, olyckor och skador, miljörelaterade sjukdomar,
ovanliga sjukdomar. Inom dessa områden har kommissionen hittills
presenterat ett handlingsprogram såvitt gäller kampen mot
cancersjukdomar.
Några svårigheter för Sverige att aktivt bidra till samarbetet
på det hälsopolitiska området, sådant detta i dag bedrivs eller
planeras, föreligger inte.
Unionens medlemsländer har under många år samarbetat för att
bekämpa narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet. Vid
Europeiska rådets möte i Rom i december 1990 godkändes den
första europeiska planen för bekämpning av narkotika.
Narkotikaproblemet ses där som ett globalt problem som kräver
samarbete över nations- och sektorsgränser. Såväl
kontrollåtgärder som åtgärder för att minska efterfrågan behövs
för att komma till rätta med problemen. Kommissionen har nyligen
presenterat sitt förslag (COM (94) 234 final) till en ny
handlingsplan omfattande efterfrågedämpande åtgärder, insatser
för att bekämpa illegal handel samt insatser på internationell
nivå.
Samarbetet mellan medlemsstaterna har hittills skett
huvudsakligen utanför det formella samarbetet inom gemenskapen.
Inom några områden har dock åtgärder vidtagits på
gemenskapsnivå.
Vidare har rådet beslutat (förordning 302/93/EEG) att inrätta
ett europeiskt observatorium för narkotikafrågor (European
Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, EMCDDA) med
placering i Lissabon. Observatoriets uppgift är att i samarbete
med medlemsländerna samla in, sammanställa och sprida objektiv,
tillförlitlig och jämförbar information om narkotika och
narkotikamissbruk. Vidare skall man organisera seminarier och
studier. Observatoriet, som kommer att vara fullt verksamt
tidigast under sommaren 1995, kommer att under de tre första
åren ge prioritet åt frågor kring efterfrågeminskning. Efter
hand kommer även andra narkotikarelaterade frågor att belysas,
såsom kontroll av handeln med narkotika, psykotropa ämnen och
prekursorer.
Genom unionsfördraget tas bekämpningen av narkotikamissbruk
upp som en fråga av gemensamt intresse. Narkotikafrågorna täcks
nu in i Maastrichtfördragets samtliga tre pelare, hälsofrågorna
i första pelaren (artikel 129), internationella aspekter i den
andra och övervakning/kontroll i den tredje pelaren. Förslaget
till ny europeisk plan för bekämpning av narkotika är anpassad
till dessa strukturer och de utökade möjligheter till samarbete
som de ger.
Europeiska rådet har uttalat att slopandet av de inre
gränserna inte får ske på bekostnad av människors säkerhet, utan
att säkerheten tvärtom kommer att kunna värnas på ett
effektivare sätt i framtiden genom ett systematiskt samarbete
mellan medlemsländerna. Man har därför förutsatt att
kompensatoriska åtgärder av olika slag skall införas för att
väga upp det bortfall i fråga om kontroll som den fria
rörligheten innebär. Åtgärder kommer att vidtas för att
förhindra att den inre marknaden med fri rörlighet utnyttjas för
narkotikasmuggling eller annan internationell brottslighet.
Det finns enligt propositionen inte några skäl att förändra
den svenska narkotikapolitiken vid ett medlemskap. Kampen mot
narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är prioriterade
områden inom gemenskapen som i och med Maastrichtfördraget också
har fått ett nytt mandat på detta område. Ett nytt
narkotikaprogram är under utarbetning. Detta program kommer att
bygga på de grunder som fastlades i Rom år 1990 och skall
utvecklas i samråd med medlemsländerna.
Gemenskapens regelsystem och den policy som kommer till
uttryck i narkotikaprogrammet stämmer väl överens med den
svenska narkotikapolitiken. Som medlem kommer Sverige att fullt
ut delta i de fora som kommer att påverka den europeiska
utvecklingen på narkotikaområdet.
Vid Europeiska rådets möte i oktober 1993 förklarade man att
samarbetet mellan medlemsländerna måste ge garantier för att den
fria rörligheten för varor och personer inte uppnås på bekostnad
av säkerheten utan att denna tvärtom skall förbättras genom ett
organiserat samarbete. Man är nu i färd med att utveckla en rad
åtgärder som skall hindra att en avskaffad kontroll vid de inre
gränserna leder till ökad internationell brottslighet och därmed
ökat narkotikamissbruk.
Att gränskontrollen har betydelse när det gäller att dämpa
inflödet av narkotika och därigenom bidrar till att förverkliga
en restriktiv narkotikapolitik är således enligt propositionen
klart. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i
december 1993 en särskild utredning, Nya former för
narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv (dir. 1993:131),
för att se över lagstiftning m.m. i sammanhang med kontroll av
inre gräns.
Det går emellertid enligt propositionen inte att bortse från
att den slumpmässiga gränskontroll som vi i dag har utgör ett
avskräckande inslag och att den därmed också har en preventiv
effekt på den småskaliga smugglingen. I synnerhet gäller detta
för personer som överväger att ta in narkotika i Sverige för
eget bruk. Sverige måste därför, vid sidan av en skärpt
gränsbevakning i nya former avseende illegal narkotikatrafik,
med alla hittillsvarande medel fortsätta kampen för ett
narkotikafritt Sverige.
Även vid ett medlemskap förblir Sveriges efterfrågedämpande
åtgärder en nationell angelägenhet. Enligt den förra regeringen
fanns inga planer på någon harmonisering på dessa områden.
Unionen avser dock att stärka sina insatser. Som medlem i
unionen kommer Sverige enligt propositionen att få tillgång till
detta utökade samarbete och aktivt kunna delta i skapandet av
ett europeiskt narkotikaprogram.
Inom unionen beslutar varje enskilt land om vilken
alkoholpolitik respektive land skall driva. Alkoholpolitiken
berörs dock indirekt vid ett medlemskap genom att vissa av de
alkoholpolitiska medel som Sverige använder sig av i syfte att
minska alkoholkonsumtionen faller under EG:s handelspolitiska
regelsystem. Detta gäller framför allt de svenska
alkoholmonopolen, marknadsföringsreglerna för alkoholdrycker,
alkoholskatterna och begränsningen av den privata införseln av
alkoholdrycker. Dessutom måste EG:s konkurrensregler tillämpas
även vid försäljning av alkoholdrycker.
EES-avtalet innebär att Sverige redan har åtagit sig att
tillämpa gemenskapens regelverk om monopol, konkurrens och
kvantitativa handelshinder.
När det gäller de nuvarande import-, export-, tillverknings-
och partihandelsmonopolen för spritdrycker, vin och starköl har
riksdagen därför den 20 april 1994 beslutat i enlighet med
regeringens proposition 1993/94:136 om riktlinjer för ett nytt
tillståndssystem för import, export, tillverkning och
partihandel med alkoholdrycker. Därmed har riksdagen godkänt
avsikten att Vin & Sprit AB:s nuvarande monopol skall avskaffas
och fr.o.m. den 1 januari 1995 ersättas av ett alkoholpolitiskt
motiverat tillståndssystem. En ny myndighet för
tillståndsgivning, kontroll och tillsyn vad gäller hanteringen
av alkoholdrycker skall inrättas fr.o.m. den 1 januari 1995.
Den dåvarande regeringen utgick -- efter den skriftväxling som
förevarit med kommissionen och den protokollsanteckning som
gjorts i avtalet -- ifrån att Systembolagets
detaljhandelsmonopol kan bibehållas, men är medveten om att
frågan, liksom alla andra EG-rättsliga regler, alltid kan bli
föremål för EG-domstolens prövning. Regeringen utgick ifrån att
Systembolaget gör sitt yttersta för att utforma verksamheten på
ett sådant sätt att ingen tvekan uppstår om dess
icke-diskriminerande behandling av varor från övriga EU-länder.
Principen att inte godta att privata vinstintressen blir
styrande i alkoholhanteringen har enligt den dåvarande
regeringens uppfattning fortsatt giltighet och är en
betydelsefull grundsats när staten skall utforma regler för
marknadsföring av och riktlinjer för detaljhandeln med
alkoholdrycker.
Riksdagen har den 10 juni 1994 beslutat (prop. 1993/94:150
bil. 5, bet. 1993/94:FiU20, rskr. 1993/94:454) att anvisa 75
miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder
under budgetåret 1994/95. Regeringen har den 30 juni 1994
uppdragit åt Folkhälsoinstitutet att ansvara för och leda det
alkohol- och drogpolitiska arbetet som riksdagen beslutat om.
Folkhälsoinstitutet skall snarast sammankalla en nationell
ledningsgrupp som bl.a. skall arbeta fram en långsiktig
handlingsplan.
Den nationella ledningsgruppen skall engagera andra
myndigheter, organisationer och enskilda i det förebyggande
arbetet samt verka för att en generell samordning av den
preventiva strategin kommer till stånd. Ledningsgruppen skall
stimulera och stödja en lokal och regional mobilisering inom det
alkohol- och drogförebyggande arbetet, inte bara på
myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Hälso- och
sjukvården samt arbetslivet bör i större utsträckning involveras
i det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Insatser riktade
till ungdomar bör också utgöra en viktig del i den ökade
satsningen.
Vidare skall Folkhälsoinstitutet ta initiativ till att andra
berörda myndigheter tillsammans utarbetar ett samlat program för
forskning inom alkoholområdet.
För att genomföra de uppgifter som omfattas av uppdraget får
Folkhälsoinstitutet disponera högst 50 miljoner kronor av de
medel som riksdagen anvisat. De verksamheter som initieras inom
ramen för regeringens uppdrag skall utvärderas och fortlöpande
redovisas till regeringen.
Den svenska alkoholpolitiska målsättningen att minska den
totala konsumtionen för att motverka medicinska och sociala
alkoholskador är inte en fråga för gemenskapsrätten. Det är
diskriminerande effekter av åtgärder för att nå målen som inte
tillåts.
Proposition 1994/95:34
I proposition 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett
EU-medlemskap läggs fram förslag till den tullagstiftning som
behövs vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU). I
propositionen läggs bl.a. fram förslag till
övergångsbestämmelser som innebär att tullmyndigheterna skall
behålla sina befogenheter för att vid den s.k. inre gränsen
kunna kontrollera det undantag avseende införselbeskattning av
bl.a. alkohol som Sverige fått i anslutningsfördraget med EU:s
medlemsländer samt illegal införsel bl.a. av narkotika. Tullens
kontrollbefogenheter utan åberopande av brottstanke, s.k.
stickprovskontroll, behålls sålunda tills vidare.
Motioner
I fyra motioner behandlas frågor om narkotika.
I motion U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om narkotikafrågor vid ett
svenskt EU-medlemskap (yrkande 2). Motionärerna anför
följande. Ett svenskt medlemskap i EU ställer betydande krav på
den svenska narkotikapolitiken. Avskaffandet av tullgränsen
måste mötas med kraftfulla alternativa motåtgärder. Effektiva
spanings- och kriminalunderrättelseinsatser måste tillskapas
mellan de olika europeiska polismyndigheterna. Sverige måste
även vid ett medlemskap i EU ha en väl utbyggd gränskontroll som
ett led i brottsbekämpningen. Tullens och polisens metoder måste
förstärkas och utvecklas. Genom en ökad samverkan mellan tull
och polis bör effektiviteten kunna skärpas.
Den fria rörligheten inom EU för varor, tjänster, människor
och kapital har aldrig avsetts gälla narkotika och annan
kriminalitet, anför motionärerna. Därför genomför nu EU en rad
"kompensatoriska åtgärder". Uppbyggnaden av Europol, av
övervaktningscentret i Lissabon, det gemensamma
informationssystemet (CIS) samt ett gemensamt ansvar för
bevakningen av EU:s yttre gränser. Det är en klar fördel för
Sverige att delta i dessa program. Vi bör kunna ha en pådrivande
roll i detta arbete. Dessa åtgärder kommer dock inte att nå full
kraft förrän om 5--10 år.
Vidare anför motionärerna att det även vid ett svenskt
EU-medlemskap är möjligt att behålla gränskontrollen mot
narkotika. Trovärdigheten i vår narkotikapolitik och EU:s
ambitioner att lyfta narkotikapolitiken till en fråga av
"allmänt intresse" ger oss anledning att med fasthet fullfölja
den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Mot denna bakgrund
är det angeläget att personkontrollen vid inre gränser, i fall
av ett svenskt EU-medlemskap, inte avvecklas förrän
kompensatoriska åtgärder har införts och utvecklats till en
tillfredsställande effektivitet i både Sverige och andra
medlemsländer.
Liknande synpunkter framförs också i motionerna U5 av
Chatrine Pålsson m.fl. (kds) yrkande 2 och U12 av Widar
Andersson (s). I den förra motionen begärs också ett
tillkännagivande om vikten av ett aktivt ställningstagande i
samarbetet med EU om att stävja legaliseringstendenserna i
Europa (yrkande 1).
Liknande synpunkter som de nu nämnda framförs också i motion
U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 11 (delvis).
Motionärerna anför att Sverige vid ett svenskt EU-medlemskap bör
arbeta för att kunna stoppa narkotikan vid gränsen. Sverige
skall vara pådrivande i den diskussion som förekommer i vissa
EU-länder för att få behålla en viss kontroll i anslutning till
den inre gränsen. Målsättningen måste för Sveriges vidkommande
vara bibehållen gränskontroll. Detta är utomordentligt viktigt
av flera skäl, men framför allt därför att de s.k.
kompensatoriska åtgärderna -- t.ex. Europol -- bara är i början
av sitt uppbyggnadsskede. Det är dessutom oklart, om de kommer
att omfatta alla typer av narkotika, då t.ex. cannabis är fullt
legalt i flera EU-länder. Dessutom riktar sig de
"kompensatoriska" åtgärderna endast mot smuggling av stora
mängder, inte mot små och medelstora mängder. Mycket av arbetet
kommer att riktas mot de yttre gränserna, men 70 % av det
amfetamin som kommer till Sverige tillverkas i Holland -- även
större delen av cannabisen.
I två motioner tas alkoholfrågan upp.
I motion U15 (v) yrkande 11 (delvis) begärs, under
förutsättning att det blir ett klart ja i folkomröstningen, ett
tillkännagivande om vad som anförts om hälso- och socialpolitik
i EU-samarbetet. Motionärerna anför i denna del följande. Som
EU-medlem skall Sverige agera kraftfullt för att EU skall få en
alkoholpolitik värd namnet. Alkoholfrågan skall inte behandlas
som jordbrukspolitik. Sverige måste verka för att
alkoholpolitiken görs till ett instrument för en god folkhälsa.
Sverige måste få med sig övriga länder i ett sådant långsiktigt
arbete. Det kan ta flera generationer att få gehör för detta i
ett alkoholdränkt Europa. Före sommaren avslutade
Alkoholkommissionen sitt arbete med att föreslå åtgärder för en
ny svensk alkoholpolitik. Vänsterpartiet anser att dessa förslag
kan ligga till grund för Sveriges arbete för att få till stånd
en acceptabel EU-politik på detta område.
I motion U6 av Fanny Rizell m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande om att hälsoaspekterna bör väga tyngre än
frihandelsaspekterna vid ställningstaganden om inskränkningar av
frihandeln. Motionärerna anser att det krävs en samlad politisk
viljeinriktning för att upprätthålla vår svenska alkoholpolitik.
Det är av yttersta vikt att en sådan gemensam viljeinriktning
kommer till stånd. Vår alkoholpolitik kan bestå om detta görs
och om svenska politiker i framtiden inte ändrar målet. Sverige
bör enligt motionärerna klart ta ställning för att det i fall av
tveksamheter vid inskränkningar av frihandeln bör vara vår
inställning till hälsoaspekterna som skall ligga till grund.
Socialutskottets bedömning
Målet för den svenska narkotikapolitiken är att skapa ett
narkotikafritt samhälle. Detta mål har stark förankring i den
svenska medborgaropinionen, de politiska partierna,
ungdomsorganisationerna och övriga folkrörelser.
Narkotikapolitiken bygger på ett nära samspel mellan
förebyggande åtgärder, kontrollpolitik samt behandling och
rehabilitering av narkotikamissbrukare. Samhällets samlade
insatser skall ge ett tydligt och entydigt budskap att all
icke-medicinsk användning av narkotika är oacceptabel.
Enligt proposition 1994/95:19 finns det inte några skäl att
förändra den svenska narkotikapolitiken vid ett EU-medlemskap.
Kampen mot narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet är
prioriterade områden inom gemenskapen som i och med
Maastrichtfördraget också fått ett nytt mandat på detta område.
Ett nytt narkotikapolitiskt program är under utarbetning.
Utskottet delar inställningen i propositionen att det inte
finns någon anledning att nu ändra den svenska
narkotikapolitiken. Det är enligt utskottet nödvändigt att
Sverige vid ett EU-medlemskap är pådrivande i kampen inom EU mot
narkotikamissbruk och narkotikabrottslighet samt med kraft
vänder sig mot alla tankar på en legalisering av narkotika eller
ett accepterande av narkotikamissbruk som en normal företeelse i
samhället.
Utskottet delar inställningen i proposition 1994/95:34 om
övergångsbestämmelser till den nya tullagen som innebär att
tullmyndigheterna behåller sina befogenheter att vid den s.k.
inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende
införselbeskattning av bl.a. alkohol som Sverige fått i
anslutningsfördraget med EU:s medlemsländer samt illegal
införsel bl.a. av narkotika.
Utskottet anser att motionerna U5 (kds), U12 (s), U15 (v)
yrkande 11 i motsvarande del och U16 (s) yrkande 2 i huvudsak är
tillgodosedda och därför bör avstyrkas.
Utskottet konstaterar vidare att alkoholfrågorna vid ett
EU-medlemskap ingående behandlas i propositionen. Riksdagen
skall inom kort ta ställning till två propositioner på det
alkoholpolitiska området, proposition 1994/95:56 Nya lagar om
tobaksskatt och alkoholskatt, m.m. och proposition 1994/95:89
Förslag till alkohollag. Alkoholpolitiska kommissionens
huvudbetänkande, i vilket kommissionen bl.a. utvärderat den
hittillsvarande alkoholpolitiken och lagt fram förslag till mål
för den framtida svenska alkoholpolitiken och till
alkoholpolitiska handlingsprogram, bereds fortfarande i
regeringskansliet. Motionerna U6 (kds) och U15 (v) yrkande 11 i
motsvarande del bör enligt socialutskottet avstyrkas.
Stockholm den 22 november 1994
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Rinaldo
Karlsson (s), Jan Andersson (s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson
(s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte
Wågö (m), Birgitta Ahlqvist (s) Stig Sandström (v), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Thomas Julin (mp), Chatrine
Pålsson (kds), Conny Öhman (s), Mariann Ytterberg (s) och
Kerstin Heinemann (fp).
Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU3y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda
samtliga övriga utskott tillfälle att -- i de delar som har
samband med resp. utskotts beredningsområde -- yttra sig över
den del av proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen som hänvisats till utrikesutskottet jämte
motioner.
Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet såvitt avser
frågan om godkännande av det anslutningsfördrag och den slutakt
som undertecknades den 24 juni 1994 av Europeiska unionens
medlemsländer och de medlemsansökande länderna Norge, Österrike,
Finland och Sverige.
Kulturutskottet yttrar sig över dels propositionen i vad avser
utskottets beredningsområde, dels motion 1994/95:U15 (v) yrkande
15 såvitt avser skydd för det nationella kulturarvet, dels
motion 1994/95:U24 (mp) yrkande 4 vilket avser användandet av
svenska språket i EU-organ.
Utskottets ställningstagande i ärendet sker mot bakgrund av
att svenska folket i folkomröstningen den 13 november 1994 gett
sitt bifall till medlemskapet i Europeiska unionen (EU).
Utskottet
Övergripande bedömning av kultur- och mediepolitiken
I Romfördraget saknades tidigare bestämmelser som gav EG
kompetens på kulturområdet i allmänhet. I konsekvens härmed
fanns det inte heller i EES-avtalet bestämmelser som
uttryckligen reglerade området. Däremot hade de avtalsslutande
parterna i den slutakt, vid vilken avtalet godkänts, även
godkänt ett antal gemensamma förklaringar på vitt skilda
områden, däribland två förklaringar som avsåg samarbete på
kulturområdet (se närmare härom bl.a. yttr. 1992/93:KrU1y).
Trots avsaknaden av uttryckliga bestämmelser om samarbete på
kulturområdet i Romfördraget uppstod emellertid ett efter hand
alltmer ökande intresse för samarbete kring kulturfrågor inom
gemenskapen. Ett sådant samarbete har sedan slutet av 1980-talet
utvecklats genom särskilda rådsbeslut utan stöd i Romfördraget.
Som anges i propositionen (del 1 s. 230) har EG nu ett väl
förgrenat kulturprogram med insatser till skydd för bl.a.
Europas kulturminnen och stöd till litteratur, kulturevenemang
och medieproduktioner.
Genom Maastrichtfördraget, som trädde i kraft år 1993,
infördes artikel 128 i Romfördraget. Denna kulturartikel
innehåller följande.
1. Gemenskapen skall bidra till kulturens utveckling i
medlemsstaterna med respekt för deras nationella och regionala
mångfald samtidigt som gemenskapen skall framhäva det gemensamma
kulturarvet.
2. Gemenskapens insatser skall syfta till att främja
samarbetet mellan medlemsstaterna och vid behov stödja och
komplettera deras verksamhet när det gäller
att förbättra kunskaperna om och att sprida de europeiska
folkens kultur och historia,
att bevara och skydda det kulturarv som har europeisk
betydelse,
icke-kommersiellt kulturutbyte,
konstnärligt och litterärt skapande, även inom den
audiovisuella sektorn.
3. Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med
tredje land och behöriga internationella organisationer på
kulturområdet, särskilt Europarådet.
4. Gemenskapen skall beakta de kulturella aspekterna då den
handlar enligt andra bestämmelser i detta fördrag.
För att bidra till de mål som anges i de fyra punkterna skall
rådet enligt en femte punkt i artikeln dels med iakttagande av
vissa förfaranderegler besluta om stimulansåtgärder som dock
inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar
eller andra författningar, dels på förslag av kommissionen anta
rekommendationer. Rådets beslut skall vara enhälliga.
För närvarande förs inom olika berörda EU-organ en allmän
diskussion om kultursamarbetets utveckling och inriktning med
utgångspunkt i artikel 128 i Romfördraget.
I propositionen erinras om att det i allmänhet inte görs någon
avgränsning i ett mediepolitiskt område inom EU och att artikel
128 i Romfördraget även omfattar mediepolitik i den mån den är
synonym med kulturpolitik.
Det erinras vidare om att inom EG massmediernas betydelse
numera framhålls både då det gäller att stärka den nationella
identiteten och då det gäller att levandegöra det gemensamma
europeiska kulturarvet. Samtidigt understryks mediernas roll i
integrationsprocessen, bl.a. genom att de bidrar till
kommunikationen mellan och inom unionens medlemsstater.
Det är en avgränsad del av det mediepolitiska området som i
praktiken står i fokus, nämligen den s.k. audiovisuella sektorn,
varmed förstås produktion och distribution av TV-program och
film. Sektorn bedöms ha en vital betydelse som ekonomisk
tillväxtpotential och förutsätts generera många nya
arbetstillfällen -- om den kan bryta dels den nuvarande
stagnationen, dels det nuvarande underläget i förhållande till
programindustrin i USA och Japan. Ambitionen är inte bara att
öka den europeiska marknadsandelen inom Europa utan även att
kunna ta upp konkurrensen på världsmarknaden.
Hittillsvarande åtgärder på gemenskapsnivå kan sammanfattas på
följande sätt:
ett regelverk med avseende på TV-sändningar
ett program för att stärka den audiovisuella sektorns
konkurrenskraft m.m. (MEDIA 95) samt
olika åtgärder för att stärka och samordna det tekniska
utvecklings- och standardiseringsarbetet, bl.a. avseende
högupplösnings-TV och digital-TV.
I propositionen redovisas närmare bl.a. betydelsen för Sverige
av de angivna åtgärderna, vilka insatser av olika slag som
Sverige vidtagit och vilka påverkansmöjligheter Sverige kommer
att få vid ett svenskt EU-medlemskap (se prop. del 1 s. 232).
Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning att Sverige
som medlem i EU behåller rätten att föra en egen kulturpolitik.
Den nationella bestämmanderätten omfattar i allt väsentligt även
det mediepolitiska området.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att
kultursamarbetet inom EU, vad gäller inflytandet på den
nationella politiken, i grunden inte kommer att skilja sig från
det kultursamarbete som Sverige deltar i inom ramen för andra
internationella organisationer, t.ex. Europarådet eller Unesco.
Det regelverk som redan tillämpas på den audiovisuella sektorn
-- liksom programsamarbetet inom ramen för MEDIA 95 -- har
accepterats för svenskt vidkommande i och med EES-avtalet. Ett
medlemskap torde komma att innebära större påverkansmöjligheter,
anser regeringen. Utskottet delar denna uppfattning.
EU:s inverkan på det nordiska kultur- och mediesamarbetet
Utskottet ansluter sig till bedömningen i propositionen att en
anslutning av Sverige till EU inte utgör något hinder för att
vidmakthålla och utveckla Nordens kulturella gemenskap.
Utskottet vill -- liksom regeringen -- i sammanhanget erinra
om att de nordiska statsministrarna år 1992 -- bl.a. med tanke
på Nordens närmande till EG -- beslöt att stärka det nordiska
kultursamarbetet genom att ge högsta prioritet åt områdena
kultur, utbildning och forskning i Nordiska ministerrådets
arbetsprogram. Som i propositionen anges understryker ett
förstärkt och självständigt nordiskt kultursamarbete det
kulturella oberoendet i ett läge där vissa nordiska länder är
medlemmar i EU och andra inte.
Svenska språkets ställning i EU
Vid en anslutning av Sverige till EU blir svenska språket ett
av unionens officiella språk och arbetsspråk (se prop. främst
del 1 s. 36, 197 och 233 samt del 3 s. 468). Detta betyder att
inte bara alla rättsakter och officiella dokument måste finnas i
en svensk version, utan också att skriftväxling och muntliga
kommunikationer i officiella sammanhang får ske på svenska.
I motion U24 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att svenska företrädare i de olika
EU-organen i tal och skrift bör använda det svenska språket
(yrkande 4). Motionärerna ställer bl.a. frågan om det kommer att
vara ett villkor för aktivt deltagande i beslutsprocessen att
behärska två tre utländska språk och frågan om vilken inverkan
detta har på demokratin.
Som framhålls i propositionen utgör den omständigheten att
medlemsländernas officiella språk också är officiella språk inom
EU ett uttryck för EU:s demokratiska förhållningssätt. Det
svenska språket får i EU en starkare ställning än i någon annan
utomnordisk organisation. Av naturliga skäl är emellertid de
mindre språkens ställning i EU i praktiken svagare än de språk
som talas och förstås av ett större antal människor. Det är mot
den bakgrunden angeläget att det svenska språket aktivt
utnyttjas i umgänget med EU:s institutioner så att rätten att
använda det egna språket hålls levande, anförs det också i
propositionen.
Kulturutskottet ansluter sig till de bedömningar som i
enlighet med det anförda redovisas i propositionen. Utskottet
vill tillägga följande.
Då det gäller den demokratiska aspekten på språkanvändningen
inom EU är det naturligtvis särskilt angeläget att rätten för
svenska folkvalda representanter att uttrycka sig på sitt
modersmål hävdas inom EU. Denna rätt måste med kraft hävdas
redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU, eftersom det
eljest kan finnas en risk för att den i praktiken snabbt
förlorar i värde. Det är också enligt utskottets mening viktigt
att enskilda personer och företag håller på rätten att få
kommunicera med EU:s institutioner på sitt modersmål.
Det har i olika sammanhang från språkvårdshåll uttryckts oro
för att det vid en svensk anslutning till EU kan bli svårt att
skydda den del av vårt kulturarv som det svenska språket utgör.
En sådan oro kommer till uttryck även i motiveringen till det
här behandlade motionsyrkandet. Utskottet anser för sin del att
denna oro inte får negligeras. Det övergripande ansvaret för
vården av det svenska språket efter en svensk EU-anslutning
kommer liksom hitintills varit fallet att vila på Svenska
språknämnden och andra språkvårdande organ. Av central betydelse
för språkvården kommer emellertid att bli kvaliteten i
översättningarna till svenska av EU:s rättsakter. Utskottet har
inhämtat att det inom regeringskansliet ägnas stor uppmärksamhet
åt denna fråga. I en PM från Delegationen för översättning av
EG:s regelverk utvecklas närmare vilka insatser som är lämpliga
och nödvändiga för att en god kvalitet på översättningarna skall
kunna uppnås. Angelägenheten framhålls av att man från svensk
sida söker få ett inflytande över den språkliga grundtext
varifrån översättningen till svenska skall ske. Vidare framhålls
bl.a. angelägenheten av att man i svensk översättarutbildning
lägger större vikt vid utbildningen i svenska språket än vad som
hitintills varit fallet. Utskottet ansluter sig till dessa
ställningstaganden.
Kulturutskottet förutsätter att man från svensk sida beaktar
de synpunkter rörande svenska språket och EU som redovisats i
det föregående. Synpunkterna står i god överensstämmelse med vad
som anförs i propositionen. Någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionsyrkandet är enligt utskottets mening inte
erforderlig.
Kultur- och mediepolitiska effekter av EU:s åtgärder på andra
områden
Som framgår av artikel 128 p.4 i Romfördraget skall
gemenskapen beakta de kulturella aspekterna då den handlar
enligt andra bestämmelser i fördraget. I propositionen uttalas
att det utan tvivel är så, att EG:s handlande inom andra
samarbetsområden i vissa fall kan få större kultur- och
mediepolitisk betydelse än direkta insatser på dessa områden.
Därvidlag skiljer sig inte förhållandena inom unionen från vad
som gäller nationellt. I propositionen (del 1 s. 234) anförs
vidare följande.
Den inre marknaden, som Sverige för övrigt har tillgång till
redan genom EES-avtalet, bygger på fri rörlighet mellan
medlemsländerna för varor, personer, tjänster och kapital.
Effekter av den fria rörligheten för arbetskraft uppkommer i
första hand inom de delar av kulturområdet som domineras av
en internationell repertoar. Gästspel och utbyte av
utställningar underlättas. Svenska kulturskapare och svenska
kulturprodukter får tillgång till en större marknad. Samtidigt
utsätts svenska kulturproducenter för större konkurrens från
övriga EU-länder. Det gäller särskilt för det kulturutbud som
inte bygger på det svenska språket. Den friare och intensivare
samverkan inom en större kultursfär som medlemskapet ger
möjlighet till bör dock sammantaget få en stimulerande och
utvecklande effekt på svenskt kulturliv.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i
propositionen i denna del. I överensstämmelse med det ovan
anförda kan kultur- och mediepolitik inte behandlas isolerat
från andra politikområden. Med hänvisning till förhållandena på
olika sådana områden som mera i detalj behandlas i särskilda
avsnitt i propositionen uttalas det i denna att det är viktigt
att i EU:s arbete beakta de kultur- och mediepolitiska
konsekvenserna av olika ställningstaganden. Utskottet, som delar
denna uppfattning, hänvisar då det gäller de åsyftade områdena
till propositionen (del 1 s. 234--237) samt till följande
avsnitt.
Utförsel av kulturföremål
Enligt Romfördraget (artikel 36) är det tillåtet med
nationella exportrestriktioner bl.a. för att skydda skatter av
konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde. I enlighet
härmed har flertalet av de nuvarande medlemsländerna i EU en
lagstiftning mot olovlig utförsel av föremål som tillhör det
nationella kulturarvet. I Sverige finns bestämmelser på området
i 5 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
(kulturminneslagen). Den som från Sverige vill föra ut
kulturföremål som anges där skall ha tillstånd till utförseln.
Gemenskapen har för att säkra efterlevnaden av de nationella
utförselreglerna antagit kompletterande regler dels om
licensplikt vid export av kulturföremål till icke-medlemsländer
(förordningen /EEG/ nr 3911/92), dels om återlämnande av
kulturföremål som olovligen förts från ett medlemsland till ett
annat (direktiv nr 93/7/EEG). I proposition 1994/95:74
Återlämnande av kulturföremål, som kommer att beredas av
kulturutskottet senare under hösten (bet. 1994/95:KrU6), har
regeringen lagt fram förslag till lagstiftning som krävs för att
reglerna i direktivet skall införlivas i svensk rätt, något som
skall ske redan som en följd av EES-avtalet.
Motionärerna bakom motion U15 (v) anser att EU:s regler om
licensplikt och om återförande av kulturföremål som olagligen
förts ur landet inte är tillräckliga för att skydda väsentliga
delar av våra kulturföremål. Motionärerna anser därför att
regeringen skyndsamt skall utarbeta förslag till lagstiftning om
hur ett sådant skydd skall vara utformat (yrkande 15 delvis).
Kulturutskottet gör följande bedömning.
Stora delar av det kulturarv som har skydd enligt
kulturminneslagen, t.ex. många allmogeföremål, uppnår inte de
värdegränser som gäller för det gemensamma skyddet enligt EU:s
regler om licensplikt vid export (förordningen) och om
återförande av olagligt utförda kulturföremål (direktivet).
Sverige har likväl godtagit såväl den aktuella förordningen som
direktivet. Detta har skett bl.a. mot bakgrund av att regeringen
gjort bedömningen att det med stöd av artikel 36 i Romfördraget
skall vara möjligt att vidta sådana åtgärder nationellt att de
svenska utförselreglerna ter sig meningsfulla även vad gäller
sådana föremål som inte fångas upp av EG:s kompletterande skydd.
Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet vill vidare erinra om följande. Tidigare i år har en
särskild utredare tillkallats med uppgift att se över vissa
frågor om lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer.
Utredningen, som antagit namnet Kulturarvsutredningen, skall
bl.a. -- för att underlätta en parallell tillämpning av
EG-reglerna och de svenska reglerna -- se över de svenska
reglernas systematik, t.ex. när det gäller katergoriindelningen
av tillståndspliktiga föremål och även i övrigt överväga i vad
mån en teknisk anpassning kan ske mellan de båda regelverken. I
det sammanhanget skall också övervägas ett förslag till
ändringar av de svenska reglerna som tillståndsmyndigheterna
lämnat. Översynen skall inte ha till syfte att anpassa det
svenska skyddet till den gemensamma EG-nivån. Dock bör de
svenska reglerna ytterligare fjärmas från EG-reglerna endast om
starka skäl talar för det.
Utskottet, som inhämtat att utredningen med förtur kommer att
behandla den här aktuella delen av utredningsuppdraget, anser
mot bakgrund av det anförda att motionsyrkandet i här aktuell
del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Ungdomsfrågorna inom EU
Av propositionen framgår att ungdomsfrågorna sedan den
Europeiska gemenskapens tillkomst vid ett flertal tillfällen
sagts vara ett prioriterat intresse. Först i slutet av
1980-talet följdes uttalandena av mer konkreta aktiviteter. Det
första egentliga ungdomsprogrammet, Ungdom för Europa, är ett
utbytesprogram som startades år 1988. Ett annat program är PETRA
som syftar till att underlätta övergången mellan skola och
arbetsliv. Vidare har inom EU väckts förslag om ett nytt
ungdomsprogram, kallat Youth Start, som syftar till att ge
ungdomar möjlighet att utvecklas genom arbetslivserfarenhet.
Programmet skall ge ungdomar möjlighet att tillbringa sex till
nio månader i ett EU-land för att skaffa sig
arbetslivserfarenhet genom ett arbete eller en praktikplats.
I juni 1991 antog de ministrar som var ansvariga för
ungdomsfrågor en resolution som syftade till att starta en
process för att få en "europeisk dimension" i det pågående
ungdomsarbetet i medlemsstaterna. Ministrarna beslöt att
prioritera fyra områden rörande gemenskapens framtida
ungdomsaktiviteter. De fyra områdena är
intensifierat samarbete mellan strukturer med ansvar för
ungdomsfrågor inom medlemsländerna
information till unga människor
pilotprojekt för att stimulera unga människors kreativitet och
initiativ
samarbete avseende utbildning för ungdomsledare, särskilt med
tanke på den "europeiska dimensionen".
Genom Maastrichtfördraget har ungdomsfrågorna blivit
traktatsfästa. Fördragets artikel 126, som till största delen
handlar om utbildningsfrågor, stadgar att ett mål för
gemenskapens insatser skall vara att främja utvecklingen av
ungdoms- och ungdomsledarutbyte. EU-rådet beslutar om
stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering
av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.
Regeringen framhåller att EU:s huvudsakliga roll inom
ungdomsområdet är att genom olika åtgärder stödja och
komplettera den verksamhet som medlemsländerna själva bedriver.
Regeringen anser att det är av särskild vikt att ungdomar görs
delaktiga i processen att utveckla den Europeiska unionen och
att förbereda ungdomar för en framtid som europeiska medborgare.
Regeringen erinrar om att Sverige genom EES-avtalet deltar i
programmet Ungdom för Europa. Genom ett medlemskap kommer --
framhåller regeringen -- Sverige att få möjlighet att fullt ut
delta i EU:s beslutsprocess samt att ta del av de medel som
fördelas av EU:s Socialfond till medlemsländerna, bl.a. till
ungdomsprojekt.
Kulturutskottet konstaterar att ungdomspolitiken liksom
hittills kommer att skötas på nationell nivå. Som framgår av
propositionen är det endast i de fall som det finns ett
"europeiskt mervärde" som EU kommer att ta initiativ till
gemensamma insatser på ungdomsområdet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget
att ungdomar görs delaktiga i arbetet med att utveckla EU.
Utskottet anser att utbytesprogram för ungdomar och
ungdomsledare bör kunna bidra till förståelsen mellan folk av
olika nationaliteter. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att utskottet vid olika tillfällen uttalat att ett
internationellt utbyte är viktigt för unga människor i både
personligt och socialt hänseende samt att ungdomars kontakter
med andra länder har betydelse för samhället i stort. (Se bl.a.
yttr. 1992/93:KrU1y.)
Vidare anser utskottet -- i likhet med vad som anges i
propositionen -- att särskild vikt bör läggas vid att nå
ungdomar som i vanliga fall inte skulle ha deltagit i ett
ungdomsutbyte samt att projekt som leder till långsiktigt
samarbete mellan organisationer och/eller deltagare skall
prioriteras.
Slutligen noterar utskottet att EU:s social- och
arbetsmarknadspolitik för närvarande diskuteras. En rad förslag
som rör ungdomar har lagts fram av kommissionen i en grönbok om
europeisk socialpolitik. Utskottet anser -- med hänvisning till
den arbetslöshet som råder också bland svenska ungdomar -- att
det är värdefullt att EU:s roll diskuteras när det gäller att
stimulera olika insatser som leder till ungdomars integrering i
samhället, exempelvis hur de skall kunna etablera sig på
arbetsmarknaden.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis tillstyrker kulturutskottet, såvitt avser
utskottets beredningsområde, att riksdagen godkänner
anslutningsfördraget och slutakten samt avstyrker de i yttrandet
behandlade motionsförslagen.
Stockholm den 24 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd
Sahlström (s), Marianne Andersson (c), Björn Kaaling (s),
Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L
Bjälkebring (v), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell
(kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Annika Nilsson (s), Catarina
Rönnung (s) och Birgitta Wistrand (m).
Avvikande meningar
1. Svenska språkets ställning i EU
Ewa Larsson (mp) anser att utskottet även bort anföra
följande:
Utskottet har då det gäller den demokratiska aspekten på
språkanvändningen inom EU framhållit att det naturligtvis är
särskilt angeläget att rätten för svenska folkvalda
representanter att uttrycka sig på sitt modersmål hävdas inom
EU. Utskottet har också framhållit att denna rätt med kraft
måste hävdas redan från tidpunkten för Sveriges inträde i EU,
eftersom det eljest kan finnas en risk för att den i praktiken
snabbt förlorar i värde. Det finns skäl att här tillägga att det
också kan finnas en risk för att om möjligheterna att utnyttja
svenska språket inte tas till vara, kommer i framtiden
språkkunskaperna och inte andra kvalifikationer att bli
avgörande för vilka folkvalda representanter i EU som skall
utses.
2. TV-direktivet och utförsel av kulturföremål
Charlotta L Bjälkebring (v) och Ewa Larsson (mp) anser att
utskottet även bort anföra följande:
EG:s direktiv (89/552/EEG) om gränsöverskridande television
(TV-direktivet) avser frågor som formellt tillhör
konstitutionsutskottets beredningsområde (jfr prop. del 1 s.
232). Frågorna har dock nära samband med kulturutskottets
beredningsområde. Utskottet vill därför med anledning av motion
U15 (v) yrkande 15 i motsvarande del framhålla angelägenheten av
att företrädarna för Sverige vid den pågående översynen och
utvärderingen på området aktivt verkar för ett effektivare
utnyttjande av regelverket inte minst då det gäller
restriktionerna mot pornografi och våldsskildringar. Utskottet
utgår från att utrikesutskottet vid sin prövning av
motionsyrkandet i denna del överväger om det är erforderligt med
något riksdagens initiativ för att detta syfte skall uppnås.
Då det gäller den i samma motionsyrkande (U15 yrkande 15)
upptagna frågan om innehållet i lagstiftningen till skydd för
kulturarvet innebär vad utskottet anfört i det föregående att
Kulturarvsutredningens förslag bör avvaktas. Utskottet
förutsätter att utredningen vid utarbetandet av sitt förslag i
denna del beaktar synpunkterna i motionen.
Trafikutskottets yttrande
1994/95:TU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Genom beslut i kammaren den 12 oktober 1994 hänvisades
proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
vad avser yrkandena 2, 3 och 4 till konstitutionsutskottet samt
propositionen i övrigt till utrikesutskottet. Det innebär att
utrikesutskottet har att bereda propositionens yrkande 1, enligt
vilket riksdagen bör godkänna fördraget mellan Europeiska
unionens nuvarande medlemsstater och Norge, Österrike, Finland
och Sverige om de sistnämnda staternas anslutning till
Europeiska unionen samt slutakten till fördraget.
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat bereda
samtliga övriga utskott tillfälle att senast den 24 november
yttra sig över den del av proposition 1994/95:19 som remitterats
till utrikesutskottet jämte motioner i de delar som har samband
med resp. utskotts beredningsområde.
I detta yttrande behandlar trafikutskottet
avsnittet Transporttjänster (s. 154--156) i propositionens
kapitel 11,
propositionens kapitel 12 Transportpolitik (s. 161--170),
motion 1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 10,
motion 1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) yrkande 9, i
den del yrkandet rör utskottets beredningsområde.
1 Bakgrund
1.1 Trafikutskottets yttrande år 1992 om EES-avtalet
I sitt yttrande 1992/93:TU1y över proposition 1991/92:170 om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) framhöll
utskottet att utvecklingen inom transport- och
kommunikationssystemet har en avgörande betydelse för
möjligheterna att stärka den svenska industrins konkurrenskraft
och därmed skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. En
fortsatt utveckling av ett effektivt trafiksystem, där ansvar
tas för miljö, säkerhet och regional balans, förutsätter --
betonade utskottet -- att det svenska transportväsendet
betraktas som en del av ett större europeiskt transportsystem
med snabba och flexibla förbindelser oberoende av nationella
gränser. Villkoren för transportföretagen i Sverige måste vidare
vara sådana att en effektiv och livskraftig transportnäring kan
utvecklas. Detta sades i sin tur kräva att transportföretagen i
Sverige och andra europeiska länder får arbeta under så
likvärdiga villkor som möjligt.
Utskottet framhöll vidare att EES-avtalet i betydande
utsträckning innebar likvärdiga villkor för utförande av de
internationella transporterna för svenska och andra länders
transportföretag. Det av EG självt uppställda målet att nå en
inre fri transportmarknad år 1992 hade emellertid inte --
påpekade utskottet -- till alla delar nåtts. Som exempel angavs
att cabotage -- dvs. rätt att utföra inrikes transporter med
transportmedel som är registrerade utomlands -- inte skulle
komma att införas i full utsträckning för vare sig luftfarten,
sjöfarten eller lastbilstrafiken i och med att den inre
marknaden trädde i kraft den 1 januari 1993. Med hänvisning till
de resultat EG hade uppnått och det arbete som pågick i syfte
att ytterligare liberalisera transportmarknaden -- samt de
effekter detta arbete kunde väntas få för EES och därmed för
Sverige -- ansåg utskottet, från de synpunkter det hade att
företräda, att riksdagen borde godkänna EES-avtalet.
1.2 Trafikutskottets yttrande i maj 1994 om ändringar av
EES-avtalet
I sitt yttrande 1993/94:TU4y den 5 maj 1994 över proposition
1993/94:203 om ändringar av EES-avtalet m.m. (det s.k.
tilläggsavtalet) noterade utskottet att EES-avtalet därigenom
bl.a. tillfördes en rådsförordning från mars 1992, som innebar
rätt till gränsöverskridande lastbilstrafik utan restriktioner
inom hela EES-området. Vidare noterade utskottet en
rådsförordning från oktober 1993 som innebär att cabotage för
lastbilstrafik får bedrivas inom EES-området i en till början
begränsad omfattning samt att sådant cabotage fr.o.m. den 1 juli
1998 skall tillåtas i full utsträckning. Utskottet kunde också
konstatera att tilläggsavtalet innebär att lufttrafikföretag med
säte inom EES får rätt att fritt bedriva kommersiell luftfart
mellan sådana flygplatser inom området som är öppna för civil
luftfart. Rätten till cabotage inom EES skulle dock införas
stegvis för att den 1 april 1997 bli i princip obegränsad.
Vad gäller cabotage inom sjöfartssektorn framhöll utskottet
att den tillämpliga rättsakten hade undantagits från
tilläggsavtalets tillämpningsområde. I sammanhanget nämndes att
cabotagerätten i fråga var begränsad. Begränsningarna skulle
dock avvecklas gradvis för att helt upphöra den 1 januari 2004.
Vidare framhöll utskottet att den rättsakt som reglerar rätten
till cabotage på EU:s inre vattenvägar inte kunde bli
tillämplig beträffande Sverige förrän vi har tillgång till dessa
på samma villkor som EU:s medlemsstater. Detta skulle bli fallet
först sedan en uppgörelse nåtts om sjöfarten på Rhen, som styrs
av en särskild konvention.
Den från principiella och praktiska synpunkter
betydelsefulla cabotagerätten hade sålunda -- framhöll utskottet
-- ännu inte genomförts inom EU i full utsträckning för vare sig
luftfarten, sjöfarten eller godstransporterna på väg. Sådan rätt
skulle emellertid införas gradvis för alla dessa transportslag
och därvid -- utom såvitt avser sjöfarten och transporterna på
inre vattenvägar -- komma hela EES-området till del. Med
hänvisning härtill, till den liberalisering som hade skett av
den gränsöverskridande lastbilstrafiken och betydelsen härav för
den svenska åkerinäringen samt till vad utskottet hade anfört i
sitt yttrande år 1992, tillstyrkte utskottet för sin del att
riksdagen godkände tilläggsavtalet.
Frågor som berör utskottets beredningsområde behandlas i
propositionen främst i avsnittet Transporttjänster
(s. 154--156) i kapitel 11 och i kapitel 12
Transportpolitik (s. 161--170).
I den förstnämnda delen av propositionen lämnas en
redogörelse för cabotagefrågorna med i stort sett samma innehåll
som det utskottet redovisade i sitt yttrande över ändringarna i
EES-avtalet. Härutöver framhålls i propositionen att någon total
avreglering för linjetrafik med buss inte är att förvänta. I
flera avseenden fordras fortfarande -- betonas det -- tillägg
till tidigare fattade beslut för att den fria marknaden skall
kunna fungera på avsett sätt. Detta understryks också, framgår
det av propositionen, i en av EG-kommissionen i december 1992
publicerad vitbok om den framtida transportpolitiken inom EG.
Innehållet i denna vitbok intar en dominerande plats i det
inledande avsnittet av kapitel 12, Transportpolitik. Här erinras
till en början om att Romfördraget numera innehåller en
avdelning XII (artikel 129b--129d), som tillkom genom
Maastrichtfördraget och som har rubriken Transeuropeiska nät.
Här betonas vikten av s.k. nätverk på transportområdet för att
främja sammanhållningen i Europa och utjämna klyftorna mellan
olika regioner. Nätverkstänkandet och vikten av att utveckla
transportsystemen och rörligheten för människor med tillbörlig
hänsyn till miljön och kostnadsansvaret för denna betonas starkt
i vitboken. EU:s transportministrar ställde sig i juni 1993
bakom vitbokens idéer och uppmanade kommissionen att för
ministerrådet lägga fram konkreta förslag till åtgärder.
Vidare framhålls i propositionen att förhandlingarna om
svenskt medlemskap i EU inte reste några problem på områdena
transportpolitik, telekommunikationer och post. EES-avtalet
omfattar huvuddelen av rättsakterna inom dessa områden. Det
framhålls också att de remissinstanser som yttrat sig över
transport- och kommunikationsavsnitten i departementspromemorian
om Sveriges medlemskap i den europeiska unionen (Ds 1994:48) har
konstaterat att ett EU-medlemskap inte medför några dramatiska
förändringar för svensk del. Samtidigt pekar remissinstanserna
på vikten av att Sverige får fullt inflytande i besluten om den
framtida politiken.
Efter inledningsavsnittet följer en redogörelse i sju
avsnitt med rubrikerna Landtransporter, Inre vattenvägar,
Sjöfart, Luftfart, Farligt gods, Post och telekommunikationer
och Transeuropeiska nät (TEN).
I avsnittet om landtransporter framhålls bl.a. att
lastbilstrafiken för närvarande ökar starkt inom EU. Det är --
betonas det -- angeläget att den inre marknaden och
avregleringen av landtransporterna inte leder till negativa
miljöeffekter. Sverige bör därför verka för att varje trafikslag
bär sina samhällsekonomiska kostnader (principen om
kostnadsansvar) samt för skärpta avgas- och bränslekrav.
I fråga om de gränsöverskridande lastbilstransporterna
erinras i propositionen om att de inbördes bilaterala avtalen
mellan Österrike och de andra EFTA-länderna har ändrats så att
den hittillsvarande fria trafiken kvoteras på ett sätt som
motsvarar den s.k. ekopunktsreglering som EG har i förhållande
till Österrike. Österrike har genom medlemskapsförhandlingarna
fått en uppgörelse som gör det möjligt att behålla
ekopunktssystemet gentemot de nuvarande medlemsstaterna i EU
även vid ett medlemskap. Det återstår ännu att tekniskt lösa om
Sverige, Norge och Finland skall gå över till ekopunkter eller
om de bilaterala kvoterna skall behållas.
Det betonas i propositionen att ett medlemskap i EU i fråga
om marknadstillträde på landtransportområdet inte innebär några
väsentliga skillnader i förhållande till EES-avtalet. I
sammanhanget erinras emellertid om att kommissionen -- i syfte
att neutralisera konkurrensvillkoren på den inre marknaden --
föreslagit harmonisering av tyngre fordons vikt och dimensioner
även i nationell trafik. Det är enligt propositionen
utomordentligt viktigt att vi i Sverige kan behålla våra mått-
och viktregler. I annat fall skulle transportkostnaderna öka
kraftigt, samtidigt som negativa effekter för miljön och
trafiksäkerheten skulle kunna befaras.
I avsnittet Inre vattenvägar erinras om att Sverige inte
har någon kanal- och flodtrafik av det slag som är vanligt på
kontinenten. Vi kommer därför att beröras i mycket liten
omfattning av de rättsakter som finns på området. De från
praktisk synpunkt mest betydelsefulla rättsakterna är de som
reglerar marknadstillträdet och rätten till cabotage på de inre
vattenvägarna. Även om vi endast marginellt kommer att beröras
av regleringen om de inre vattenvägarna, kan denna få betydelse
för fraktköparna genom ökad konkurrens med lägre priser som
följd.
I propositionen framhålls att i stort sett samtliga rättsakter
som har utfärdats på sjötransportområdet tidigare har
redovisats i propositionerna om EES-avtalet och om
tilläggsavtalet. Detta gäller dock inte den viktiga
rådsförordningen om cabotage, som utskottet redogjorde för i
sitt ovan nämnda yttrande i maj 1994. Förordningen innebär, som
nämnts, att alla nuvarande begränsningar i den fria
cabotagerätten successivt avvecklas och helt avlägsnas den 1
januari 2004.
I fråga om luftfarten erinras om att svenska
lufttrafikföretag redan gjorts delaktiga i EG:s fria inre
luftfartsmarknad. Ett medlemskap i EU innebär därför i princip
endast institutionella förändringar.
Under rubriken Farligt gods framhålls i propositionen att
EG-kommissionen har lagt fram ett förslag om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar om transport av farligt gods på väg.
Enligt förslaget skall det vara möjligt att bibehålla strängare
regler på nationell nivå, om detta kan motiveras på grund av
hänsyn till miljön eller nationell säkerhet, dvs. andra skäl än
transportsäkerheten. Kommissionen har också lagt fram ett
förslag om enhetliga procedurer för kontroller av transporter av
gods på väg. Förslaget har utformats mot bakgrund av EG-reglerna
om avskaffande av gränskontroller och med syfte att åstadkomma
gemensamma regler för kontroll av fordon vid den yttre gränsen
från länder utanför EU.
Av propositionen framgår att EG-kommissionen initierat ett
arbete som syftar till att delvis liberalisera och harmonisera
marknaden för posttjänster. Det framhålls att Sverige har en
väl fungerande postservice som upprätthålls på en
konkurrensutsatt marknad. Anpassningen till framtida
gemenskapsregler torde därför kunna genomföras utan problem.
Vidare betonas i propositionen att Sverige i många avseenden
ligger före flertalet EU-stater i fråga om liberalisering av
telemarknaden. Den svenska telemarknaden kommer därför
troligen att påverkas endast marginellt av ett svenskt
medlemskap i EU. De marknadsförhållanden som EG skapar
föreligger ändå i Sverige. EG:s allt öppnare telemarknad medför
dock att fler och aktivare operatörer uppträder, bl.a. också på
den svenska marknaden. I gengäld öppnas nya marknader för
svenska operatörer.
Av propositionens redogörelse för frågan om transeuropeiska
nät framgår att ministerrådet i oktober 1993 antagit beslut
som gäller t.o.m. juni 1995 och som bl.a. avser nätverk för
kombinerade transporter och nätverk för vägar. Enligt det
förstnämnda beslutet bör ett kombinerat järnvägs-, inre
vattenvägs- och vägtransportnätverk tillskapas inom gemenskapen
i två faser (sex och tolv år) i enlighet med ett till beslutet
hörande förslag till översiktlig plan. Beslutet om ett nätverk
för vägar ger förutsättningar för en översiktsplan för
vägprojekt och förbättring av vägar inom en tioårsperiod. Planen
syftar till bättre sammanbindning av nationella motorvägsnät
inom gemenskapen och mellan gemenskapen och vissa tredje länder.
Sverige har hittills -- framhålls det i propositionen -- såsom
observatör deltagit i de arbetsgrupper inom kommissionen som tar
fram förslag till nätverk inom olika transportsektorer och har
också kunnat presentera de svenska investeringsplanerna inom
dessa områden. De väg- och järnvägsnät inom Sverige som är av
intresse för gemenskapen avses redovisas i kommande förslag till
nätverk. Medlemsländerna har möjlighet att få finansiellt stöd
för att genomföra för gemenskapen viktiga projekt. Dock
förutsätts resp. land stå för merparten av de investeringar som
är förenade med att uppfylla uppsatta mål.
3 Motionsyrkandena
Enligt motion U16 (s) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska
prioriterade områden inom trafik och miljö, kemikaliehantering,
luft- och vattenföroreningar resp. avfall. Vad gäller trafiken
och därmed sammanhängande miljöfrågor framhåller motionärerna
vikten av att Sverige driver på inom EU för att förverkliga ett
mer miljöanpassat transportsystem. Gjorda beräkningar tyder på
att ett svenskt medlemskap i EU kommer att medföra ett ökat
transportarbete. För att undvika att en sådan ökning leder till
ökade miljöutsläpp krävs åtgärder både här hemma och inom EU.
Sådana åtgärder bör syfta både till att minska den nuvarande
ökningstakten av transportarbetet och till att styra mot en ökad
andel järnvägs- och sjötransporter. Samtidigt måste
fordonsparken bli renare. Vidare bör Sverige verka för att
minska bilarnas bränsleförbrukning och för att minska flygets
utsläpp.
Enligt motion U15 (v) bör riksdagen -- under förutsättning av
ett klart ja i folkomröstningen -- som sin mening ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om svenska krav inom
transportpolitikens område i EU-samarbetet. Motionärerna erinrar
om att EG-kommissionen i sin vitbok från december 1992 talar om
en transportpolitik som bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt
som minsta möjliga skada åsamkas miljön. Övergång till mer
miljövänliga transporter skall stimuleras genom lämplig
utformning av skatter och avgifter. Motionärerna finner denna
målsättning riktig men framhåller att den rimmar illa med
kommissionens förslag om fordons mått och vikter. Om detta
förslag genomförs får det enorma ekonomiska och miljömässiga
konsekvenser. En minskning av högsta tillåtna längd för
lastbilar från 24 meter till 16 eller 18 meter skulle medföra en
dubblering av lastbilsbehovet. Koldioxidutsläppen skulle öka med
700 000 ton per år och kostnaderna med 20 %. Skogsindustrin
skulle åsamkas 50 % högre transportkostnader, och gränsen för
lönsam avverkning skulle flyttas närmare industrierna. Det är
därför av utomordentlig vikt att Sverige kan behålla sina mått-
och viktregler för inrikes lastbilstrafik. Virkestransporterna
kan bara till en ringa del tas över av järnvägstrafik.
Vidare framhåller motionärerna att man bör utreda
möjligheterna att i Sverige införa en kvotering av den
gränsöverskridande lastbilstrafiken enligt det för Österrike
gällande ekopunktssystemet.
Under rubriken Motorcyklar framhåller motionärerna till
en början att EG:s typgodkännandedirektiv för motorcyklar kan
komma att innebära förbud mot varje form av modifiering av en
motorcykel. Härigenom hotas den "chopperkultur" som utvecklats i
Sverige och som varit helt förenlig med svensk fordonskontroll
och svenska trafiksäkerhetskrav. Vidare betonar motionärerna att
EG:s nuvarande körkortsdirektiv kan uppfattas som
diskriminerande för Sveriges motorcyklister. Kraven på
harmonisering av bestämmelser för motorcyklar bör begränsas till
de fall då de är till fördel för miljökrav och höjd
trafiksäkerhet.
Slutligen framhåller motionärerna att man inom EU arbetar
med ett förslag om effektbegränsning för motorcyklar. Det är
enligt motionärerna högst oklart om en effektbegränsning är till
gagn eller skada för trafiksäkerheten. Vad som däremot
förefaller säkert är att det blir nödvändigt att bygga upp ett
omfattande kontrollsystem.
4 Trafikutskottets ställningstagande
Som framgår av redogörelsen ovan förordade utskottet i
yttranden år 1992 och innevarande år för sin del att riksdagen
godkände EES-avtalet resp. tilläggsavtalet. Utskottet betonade
därvid vikten av ett effektivt transport- och
kommunikationssystem -- inom vars ram ansvar tas för miljö,
säkerhet och regional balans -- och av att ett sådant system ses
i ett europeiskt perspektiv.
Av propositionen framgår att EES-avtalet omfattar huvuddelen
av de rättsakter som för närvarande gäller inom EU på områdena
transportpolitik, telekommunikationer och post. Ett svenskt
medlemskap i EU medför därför inte några större förändringar i
fråga om de regler som Sverige har att följa inom dessa områden.
Däremot förändras, och förbättras, våra möjligheter att påverka
den fortsatta utformningen av sådana regler.
I Romfördragets artikel 2, där de övergripande målen för
gemenskapen anges, betonas bl.a. hänsynen till miljön. Enligt
artikel 30a gäller vidare att gemenskapen särskilt skall sträva
efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas
utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade
regionerna, inbegripet landsbygdsområdena. Av artiklarna 74 och
75 framgår att medlemsstaterna inom ramen för sin gemensamma
transportpolitik har att fastställa åtgärder för att förbättra
transportsäkerheten.
EU:s transportministrar har -- som utskottet framhållit i
det föregående -- ställt sig bakom riktlinjer för
transportpolitikens utveckling inom gemenskapen som
EG-kommissionen föreslagit i en vitbok från år 1992. Enligt
dessa riktlinjer bör man inom EU föra en transportpolitik som
bidrar till ekonomisk tillväxt samtidigt som miljön åsamkas
minsta möjliga skada. I Europa bör skapas ett integrerat
transportsystem som omfattar alla transportmedel, vilka skall
stå i balans med varandra, och där den totala kapaciteten
utnyttjas optimalt. Hänsynen till miljön är därvid av mycket
stor betydelse, liksom en rättvis fördelning av kostnadsansvaret
för en utbyggd infrastruktur. Vidare skall enligt vitboken en
övergång till mer miljövänliga transportmedel stimuleras genom
lämplig utformning av skatter och avgifter. Transportforskningen
skall ges ökat utrymme, och trafiksäkerhet och sociala frågor
skall beaktas ytterligare.
De angivna bestämmelserna i Romfördraget och vitbokens
riktlinjer står enligt utskottets mening i god överensstämmelse
med svenska önskemål om trafikpolitikens utformning. Utskottet
noterar därför med tillfredsställelse den uppmaning som EU:s
transportministrar riktat till kommissionen att lägga fram
konkreta förslag till åtgärder på grundval av vitbokens
innehåll. Ett svenskt medlemskap i EU ger goda möjligheter att
driva på utvecklingen av sådana åtgärder och påverka
utformningen av erforderliga bestämmelser.
Som framhålls i propositionens redogörelse för EG:s regler
om marknadstillträde inom transportsektorn fordras fortfarande
tillägg till tidigare fattade beslut för att den fria
transportmarknaden skall kunna fungera på avsett sätt. Utskottet
finner det värdefullt att man från svensk sida kan påverka
utformningen av sådana beslut.
Mot bakgrund av det anförda anser trafikutskottet, från de
synpunkter det har att företräda, att riksdagen bör godkänna
anslutningsfördraget mellan EU:s medlemsstater och Norge,
Österrike, Finland och Sverige om de sistnämnda staternas
anslutning till Europeiska unionen samt slutakten till
fördraget.
Utskottet har, som framgår av det anförda, ingen annan
uppfattning än den som uttalas i motion U16 (s) -- och i
propositionen -- om vikten av att Sverige driver på inom EU för
att förverkliga ett mer miljöanpassat transportsystem. Utskottet
utgår från att även regeringen delar denna uppfattning och
förutsätter sålunda att den verkar för att inom hela EU minska
den nuvarande ökningstakten av transportarbetet och för en
tillväxt av järnvägs- och sjötransporternas andel av detta
arbete. Vidare förutsätter utskottet att regeringen inom EU
verkar för miljövänligare motorfordon genom bl.a. ekonomiska
styrmedel, skärpta avgaskrav och ökat tillverkaransvar. Åtgärder
för att minska flygets utsläpp är också angelägna.
Med det anförda finner utskottet syftet med motion U16 (s)
yrkande 9, i den del som avser utskottets beredningsområde,
tillgodosett. Trafikutskottet anser därför, för sitt
vidkommande, att motionen i den delen kan lämnas utan någon
riksdagens åtgärd.
Trafikutskottet delar också den i motion U15 (v), och i
propositionen, uttalade uppfattningen att det är utomordentligt
viktigt att Sverige kan behålla sina nuvarande mått- och
viktregler för tyngre vägfordon i nationell trafik. Som
framhålls i motionen skulle ett genomförande av kommissionens
förslag innebära starkt ökade transportkostnader för
skogsindustrin. Härtill kommer -- som betonas i propositionen --
att negativa effekter för miljön och trafiksäkerheten kan
befaras. Utskottet förutsätter att regeringen med kraft verkar
för att tillgodose det sålunda uttalade önskemålet.
Med anledning av de motorcykel- och körkortsfrågor som
behandlas i motion U15 (v) vill utskottet erinra om att Sverige
redan genom tilläggsavtalet till EES-avtalet åtagit sig att
tillämpa EG:s direktiv om typgodkännande av två- och trehjuliga
motorfordon (92/61/EEG) och körkortsdirektiv (91/439/EEG). Det
förstnämnda innebär inget hinder för att en typgodkänd
motorcykel, som tagits i bruk, ändras och därefter
registreringsbesiktigas.
Körkortsdirektivet skall träda i kraft inom EU den 1 juli
1996. Dess syfte är att harmonisera körkortsbestämmelserna inom
hela EU så att körkorten kan ha lika giltighet i samtliga
medlemsstater. I fråga om motorcyklar innebär direktivet delvis
högre behörighetsålder än vad som gäller enligt körkortslagen
(1972:603). För behörighet att föra de allra tyngsta
motorcyklarna krävs sålunda att föraren har fyllt 20 år eller,
under vissa förutsättningar, 21 år. Motsvarande ålder enligt
körkortslagen är 18 år. Regeringen har tillsatt en utredning
(dir. 1994:90) med uppdrag att göra en översyn av
körkortsförfattningarna samt analysera hur EG-direktivet i fråga
skall införlivas med svensk rätt.
Utskottet kan konstatera att direktivet gör det nödvändigt
att ändra körkortslagen. I avvaktan på en proposition härom är
utskottet inte för sin del berett att förorda någon riksdagens
åtgärd med anledning av v-motionen i nu aktuell del. Utskottet
förutsätter dock att regeringen inom EU fortlöpande
uppmärksammar körkortsfrågorna och tar de initiativ som med
beaktande av trafiksäkerhetens krav, behovet av EU-harmonisering
och berörda ungdomars intresse av en lägre behörighetsålder kan
synas påkallade.
Utskottet förutsätter vidare att regeringen vid beredningen
av förslag om en effektbegränsning för motorcyklar överväger
synpunkter av det slag som framförs i v-motionen.
Med det anförda finner trafikutskottet, för sin del, att
yrkande 10 i motion U15 (v) kan lämnas utan någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 24 november 1994
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt
(m), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m),
Krister Örnfjäder (s), Hans Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v),
Monica Green (s), Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s),
Tommy Waidelich (s), Claes-Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m),
Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp).
Jordbruksutskottets yttrande
1994/95:JoU2y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 13 oktober 1994 berett bl.a.
jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens
proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(den del som hänvisats till utrikesutskottet) jämte motioner i
de delar som har samband med jordbruksutskottets
beredningsområde. Utskottet har den 25 oktober beslutat avge
yttrande över propositionen och nedan angivna motioner.
Yttrandet omfattar i huvudsak de miljöpolitiska och
jordbrukspolitiska avsnitten av propositionen jämte
motionsyrkanden inom samma ämnesområden.
Proposition nr 19 lades fram före årets riksdagsval av den
förra regeringen. Propositionen innehåller inga förslag till
riksdagsbeslut vad avser särskilt jordbruksutskottets
beredningsområde. I en senare proposition, 1994/95:75 Vissa
livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska
unionen, har den nuvarande regeringen lagt fram förslag till
riksdagen innefattande bl.a. ett miljöprogram för jordbruket och
stödet till jordbruket i norra Sverige. De kapitel i proposition
nr 19 som rör samma eller närliggande områden behandlas med
anledning härav inte i detta yttrande, liksom inte heller
motioner i motsvarande ämnen. Proposition 75 jämte motioner
behandlas i jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU7.
Propositionen
I propositionen konstateras att Sveriges förhandlingar om
medlemskap i Europeiska unionen (EU) resulterat i ett
anslutningsfördrag mellan bl.a. Sverige och unionens
medlemsländer. I en folkomröstning den 13 november 1994 har
svenska folket tagit ställning till medlemskapsfrågan. I
propositionen föreslås att riksdagen godkänner
anslutningsfördraget samt slutakten till fördraget. Därutöver
lämnas förslag till bl.a. övergripande lagstiftning med
anledning av Sveriges anslutning till unionen.
I propositionen lämnas en ingående beskrivning av
Romfördragets -- med senare tilläggsfördrag -- bestämmelser om
bl.a. jordbruks- och miljösamarbetet inom gemenskapen och
unionen. Vidare görs bedömningar av de beräknade konsekvenserna
för svensk del av Sveriges anslutning till unionen.
Frågor som avser jordbruksutskottets beredningsområde upptas i
propositionen främst i följande avsnitt i del 1, nämligen
kapitel
7.2 Särlösningar för Sverige vad gäller miljönormer, fiske och
jordbruk (s. 74--76);
8.2.4 Redogörelse för Romfördragets innehåll vad avser Tredje
delen: Gemenskapens politik, där jordbrukspolitiken redovisas i
avdelning II (s. 83--84) och miljöpolitiken i avdelning XVI
(s. 94);
9.3.4 Anpassningar m.m. som måste ske avseende existerande
(mellanstatliga) avtal, bl.a. Sveriges fiskeavtal med Estland,
Lettland, Litauen, Polen och Ryssland (s. 117--118);
10.6 Miljökonsekvenser vid ett medlemskap (s. 123--124);
11.2.6 Tekniska handelshinder m.m. vad avser miljöskydd
(s. 131 och 135);
13.4 Områden i konkurrenshänseende där skillnader i sak
föreligger i förhållande till EG:s regler -- bl.a. återreglering
av jordbruket (s. 175);
Kap. 20 Miljöpolitiska frågor inklusive naturvård och jakt-
och viltvård (s. 238--272); samt
Kap. 22 Jordbruk och fiske (s. 288--326); jordbrukskapitlet i
denna del innehåller dels regeringens sammanfattande
bedömningar, dels en redogörelse för remissinstansernas
ställningstaganden.
Del 2 av propositionen (bilaga 9) ägnas i sin helhet åt
redovisning av förhandlingsresultatet vad beträffar jordbruket
och fisket tillsammans med bedömningar av vilka politiska beslut
som bör fattas i Sverige inför vårt lands anslutning till
unionen. Även skogsfrågornas behandling i EG-sammanhang
diskuteras.
Motionerna
Utskottets yttrande omfattar -- helt eller delvis -- följande
med anledning av propositionen väckta motioner.
1994/95:U2 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att bruna bönor klassificeras som
proteingröda i syfte att rädda kvar den öländska bönodlingen vid
ett EU-medlemskap.
1994/95:U4 av Lilian Virgin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att Gotland skall tilldelas 10 % av den sockerkvot som
Sverige enligt avtal med Europeiska unionen får utnyttja vid ett
medlemskap.
1994/95:U8 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas såvitt nu
är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om antal klasser för arealbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelning av mjölkkvoter till dem som
gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i
gödselvårdsanläggning.
1994/95:U13 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett fortsatt stöd till odlingen
av bruna bönor på Öland.
1994/95:U14 av Dan Ericsson och Holger Gustafsson (kds) vari
yrkas såvitt nu är i fråga
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i EU verka för en förenkling av CAP på
så sätt att en generell och lika arealersättning inkluderande
vall och gröngödsling prövas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att överföring av mjölkkvoter bör hanteras
av Jordbruksverket inom ramen för ett system med administrativt
fastställda priser,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att dela in södra mjölkregionen i en
"skogsbygdsdel" och en "slättbygdsdel",
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka den generella neddragningen av
mjölkkvoter något för att öka utrymmet för jordbruksföretag som
nystartat eller byggt ut mjölkproduktionen fram till den 31
december 1994 varvid den maximala självrisken bör minimeras till
25 % avseende den utbyggda delen.
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas såvitt nu
är i fråga
12. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i
Romfördraget,
14. -- delvis -- att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges jordbrukspolitik i EU-samarbetet.
1994/95:U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) vari yrkas såvitt nu
är i fråga
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en strategi för det miljöpolitiska arbetet
inom EU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om prioritering av olika miljöfrågor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om EU:s varubestämmelser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Central- och Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sektorsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkta resurser för miljöarbetet i EU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenska prioriterade områden inom trafik
och miljö, kemikaliehantering, luft- och vattenföroreningar
respektive avfall,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om livsmedelspolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om spannmål och oljeväxter,
12. att riksdagen avslår förslaget om att restituera
avgifterna avseende förmalning och fettvaror och i övrigt som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
detta,
13. att riksdagen avslår förslaget om att kompensera
stärkelsen med 36 miljoner kronor,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mjölkkvoter.
1994/95:U17 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen utformar ett system med
administrativt fastställda priser vid handel med mjölkkvoter i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen begär att regeringen fördelar sockerkvoten så
att det fortsättningsvis blir möjligt att producera socker på
Gotland.
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
såvitt nu är i fråga
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ratificering av ännu ej ratificerade miljöavtal.
Utskottet har under beredningen av ärendet inhämtat
upplysningar vid utfrågningar av jordbruksministern samt av
cheferna för Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen.
Utskottet har även berett följande organisationer och företag
tillfälle att lämna synpunkter inför utskottet, nämligen
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sveriges
livsmedelsindustriförbund (SLIM), Svenska Kvarnföreningen,
Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF), Mjölkbönder i
Östergötland, Sveriges Ekologiska mjölkproducenter, Småbrukare i
väst, Föreningen Sveriges spannmålsodlare, Branschorganet för
svensk oljeväxtodling, Svenska naturskyddsföreningen,
Sockerbolaget, Svenska Mejeriernas Riksförening och
Familjejordbrukarnas Riksförbund.
Landshövdingarna i de fyra nordligaste länen har inkommit med
skriftliga synpunkter på propositionen. Vidare har skrivelser
inkommit från ett stort antal intressenter i övrigt.
Miljöpolitiken
Propositionen
De miljöpolitiska frågorna behandlas huvudsakligen i kapitel
20 av propositionen (del 1). I propositionen anförs
sammanfattningsvis att vi som medlem i EU ansluter oss till ett
regelsystem på miljöområdet som är i snabb utveckling. De
allmänna principer för miljöpolitiken som slagits fast genom
Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med principerna
för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen mot en
hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att Sverige får
avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet
med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs
dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att
miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete. En fördjupad svensk
strategi för det miljöpolitiska EU-arbetet kommer att utarbetas
under år 1995.
En allmän utgångspunkt för förhandlingarna var att den högsta
tillämpade nivån för miljöskyddet skulle gälla och att inga
standarder skulle sänkas genom ett medlemskap. I propositionen
konstateras att de målsättningar som lades fast när
förhandlingarna inleddes har uppnåtts. Det är enligt
propositionen en betydande framgång att EU som en följd av
förhandlingarna kommer att inleda ett arbete med att se över de
gemensamma reglerna på viktiga områden.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG
skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på
de områden där Sverige har strängare krav. Översynen skall
slutföras inom fyra år. Under den tiden behåller Sverige de
strängare reglerna. På bilavgasområdet där EG nu går vidare mot
skärpta bestämmelser kommer det ekonomiska stödet till bilar i
miljöklass 1 att behöva utformas på ett annat sätt under en
övergångsperiod. I övrigt innehåller anslutningsakten på
miljöområdet anpassningar i EG-reglerna som i huvudsak är av
teknisk karaktär.
Det är viktigt att Sverige arbetar aktivt för att utveckla en
europeisk strategi på klimatområdet och stödjer introduktionen
av skatter på fossila bränslen för att minska koldioxidutsläppen
och stimulera energieffektivitet. Även när det gäller andra
luftföroreningar och vattenföroreningar pågår ett arbete
inom EG för att ta fram nya strängare regler.
Sverige bör aktivt bidra till ett miljöanpassat europeiskt
transportsystem bl.a. genom att principen om trafikens
kostnadsansvar tillämpas och att avgas- och bränslekrav skärps.
För avfallsområdet gäller att utformningen av EG:s produktkrav
blir viktig för vårt arbete att minska det miljöfarliga
avfallet.
Sverige bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av
samhället får genomslag inom EU.
Användningen av ekonomiska styrmedel framhålls i EG:s femte
åtgärdsprogram för miljön. Detta ligger i linje med Sveriges
strävan att använda marknadsanpassade styrmedel på bl.a.
skatteområdet.
EG-reglerna på naturvårdsområdet syftar till att bevara arter
och naturliga livsmiljöer och säkerställa den biologiska
mångfalden. Bl.a. skall ett sammanhängande europeiskt nätverk
med skyddsvärda områden inrättas, Natura 2000. Vidare finns
liksom i Sverige regler grundade på den internationella
överenskommelsen om handeln med utrotningshotade arter (CITES).
Genom förhandlingarna har EG-reglerna kompletterats för att ta
hänsyn till de svenska naturtyperna och populationerna av vissa
arter. Sveriges traditionella jakt på fåglar och däggdjur kan
vid ett medlemskap fortsätta som tidigare. Förslag till vissa
kompletteringar i de svenska reglerna på naturvårdsområdet
bereds inom regeringskansliet och kommer senare att redovisas
för riksdagen.
Utvecklingen av miljöarbetet inom EU
I det ursprungliga Romfördraget från år 1957 fanns inga
särskilda regler om miljöskydd. Den växande insikten om
miljöfrågornas betydelse medförde dock att miljöaspekterna
alltmer kom att uppmärksammas när regler på andra områden skulle
utarbetas. Särskilda bestämmelser har numera införts i den s.k.
enhetsakten som trädde i kraft 1987, samt i Maastrichtfördraget.
Den grundläggande bestämmelsen om gemenskapens syfte har utökats
med en hänvisning till miljöpolitiken. Behovet av att
säkerställa en hållbar utveckling har därvid getts en
framträdande roll. Målen för gemenskapens miljöpolitik räknas
upp i artikel 130r.
Bestämmelser som har till syfte att förverkliga den inre
marknaden antas med stöd av artikel 100a i fördraget. Artikeln
ligger till grund för regler om harmoniserade miljökrav för
varor, t.ex. kemikalier. Beslut fattas med kvalificerad
majoritet enligt det s.k. medbestämmandeförfarandet i artikel
189b.
Av artikel 100a.3 framgår att kommissionens förslag skall utgå
från en hög skyddsnivå när det gäller hälso-, miljö- och
konsumentskydd. Även om de regler som beslutas med stöd av
artikel 100a i allmänhet utformas så att medlemsstaterna är
förhindrade att ställa mer långtgående krav, finns en viss
möjlighet att tillämpa strängare krav med stöd av den s.k.
miljögarantin i artikel 100a.4. Harmoniserade regler skall också
vid behov innehålla en skyddsklausul, som gör det möjligt för en
medlemsstat att temporärt tillgripa strängare åtgärder (artikel
100a.5).
Miljögarantin innebär att en stat kan tillämpa strängare
regler till skydd för bl.a. miljön än vad som följer av en
EG-rättsakt. Förutsättningen är att kommissionen godtar att den
nationella regeln inte innebär godtycklig diskriminering eller
ett förtäckt handelshinder.
Riktlinjer för den framtida utvecklingen har antagits i det
femte åtgärdsprogrammet för miljön. I programmet slås fast
att hänsyn till miljön skall tas vid alla viktiga politiska
beslut inom gemenskapen och att EU skall sträva mot en
långsiktigt hållbar utveckling som inte skadar miljön eller
naturresurserna. Miljöproblem skall förebyggas och miljöhänsyn
skall integreras i alla samhällssektorer. Luftföroreningarna
skall minska till en nivå som motsvarar vad naturen tål med
hänsyn till s.k. kritiska belastningsgränser. Extensiv odling
skall uppmuntras för att minska överskottsproduktionen och bidra
till en med hänsyn till miljön hållbar jordbruksproduktion.
Motionerna
I den socialdemokratiska partimotionen U16 framhålls att det
behövs en betydligt mer handlingsinriktad strategi gentemot EU
än den som den tidigare regeringen lade fram i sin skrivelse
(1992/93:255) för riksdagen våren 1993 (yrkande 3).
Motionärerna understryker att motionen inte ger en helhetsbild
av socialdemokraternas EU-politik utan enbart bör ses som en
reaktion på den förra, borgerliga, regeringens proposition. Den
socialdemokratiska regeringen kommer framdeles på andra sätt att
redovisa den politik som regeringen avser att driva i EU vid ett
eventuellt medlemskap. Riksdagen bör hemställa att regeringen
återkommer med en mer grundlig redovisning av detta
miljöpolitiska arbete i början av 1995.
Med tanke på att Sveriges resurser är förhållandevis små
kommer vi att vara tvungna att hårt prioritera de för oss
viktigaste områdena, framhåller motionärerna. Det gäller
utsläppsbegränsningar inom EU för att klara våra miljömål, i de
fall det handlar om långväga föroreningar. Särskilda åtgärder
krävs för att minska utsläppen av försurande och gödande ämnen.
Det är särskilt viktigt att få ner utsläppen från
energiproduktion och trafik (yrkande 4). EG:s varubestämmelser
inklusive kemikaliehantering är andra områden som skall
prioriteras (yrkande 5). EU:s inställning till viktiga
internationella frågor som exempelvis miljön i Central- och
Östeuropa skall vi vara med och påverka (yrkande 6). Våra
tankar om sektorsansvar för miljön måste få genomslag i EU både
inom trafik- och energisektorn, men också inom jordbruket
(yrkande 7).
För att ett litet land som Sverige skall kunna påverka EU:s
miljöarbete krävs information om svensk miljöpolitik på flera
språk samt att resurser finns för utarbetande av nya förslag och
bakgrundsinformation (yrkande 8).
Vad gäller miljöpolitiken är det särskilt viktigt att Sverige
aktivt påverkar för att
minska utsläppen av försurande och gödande ämnen,
förbättra kemikaliekontrollen i EU-länderna,
via avgifter och andra styrmedel minska koldioxidutsläppen,
förbättra miljön i Östeuropa.
Särskild vikt skall Sverige lägga vid att påverka EU på de
områden där medlemskapsförhandlingarna drivit fram en översyn av
EU:s regler. Det gäller speciellt kemikalieområdet. Men även
trafik- och energisektorn är viktiga. Sverige skall arbeta för
att miniminivåerna för beskattning av bensin och diesel höjs
liksom att svavelhalten i eldningsolja regleras.
Samarbetet för att minska utsläppen av miljöföroreningar till
Östersjön bör bli en del i ett aktivt EU-arbete där Sverige tar
på sig en ledande roll. Tydliga minimiregler bör införas om
minskning av avfallsmängderna och producentansvar. Även på detta
område måste Sverige agera för ökad användning av ekonomiska
styrmedel (yrkande 9).
I motion U15 (v) yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om
miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget. Enligt
motionen förtydligar ett nyligen fattat beslut av kommissionen,
vilket inneburit godkännande av Tysklands förbud mot
pentaklorfenol (PCP), att det är förenat med avsevärda hinder
att använda denna miljögaranti. Sverige måste med kraft verka
för att enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa
strängare miljöregler.
I motion U24 (mp) yrkande 7 yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ratificering av ännu ej ratificerade
miljöavtal.
Utskottets överväganden
Det svenska miljöarbetet i EU
Utskottet ansluter sig i väsentlig utsträckning till vad som
anförs i propositionen om Sveriges politik på miljöområdet inom
Europeiska unionen. Utskottet delar dock den mening som framförs
i den socialdemokratiska partimotionen U16, att en betydligt mer
handlingsinriktad strategi behövs för att påverka EU. En sådan
strategi bör utarbetas och presenteras för riksdagen redan i
början av år 1995. De analyser och riktningsangivelser som läggs
fram i propositionen och som kompletterats i den
socialdemokratiska motionen med tyngdpunktsförskjutning till
förmån för vissa prioriterade insatsområden bör utgöra en god
grund för en sådan strategi.
Strategin bör ha som mål att högsta tillämpade ambitionsnivå
på miljöområdet bör gälla och att Sverige inte skall behöva
sänka några miljöstandarder till följd av medlemskapet i EU.
Sverige skall vara drivande i EU:s miljöpolitik så att nya
miljöregler, såväl harmoniserande som minimiregler, sätts på så
hög skyddsnivå som möjligt. Reglerna bör utformas som
minimiregler, så att de tillåter en medlemsstat att vidta
strängare åtgärder och vara ett föredöme i miljöhänseende. De
enskilda länderna måste också få behålla sin frihet att använda
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. En hög miljöprofil bör
således hållas över hela fältet. Av resursskäl och
allmänpolitiska skäl är dock en noggrann prioritering nödvändig.
Särskilt bör följande områden prioriteras, nämligen försurningen
och klimatet, avfallet och kretsloppet, kemikaliefrågorna samt
de övergripande internationella frågorna.
Utskottet vill betona vikten av att de svenska positionerna
inom EU-samarbetet presenteras och följs upp med kraft. Som
motionärerna framhåller krävs det information om svensk
miljöpolitik och resurser för utarbetande av nya förslag för att
Sverige som ett litet land skall kunna påverka EU:s
miljöpolitik. Den svenska utrikesrepresentationen har en
betydelsefull roll att spela för att bevaka och på ett tidigt
stadium i miljöarbetet kunna påverka EU-ländernas politik.
Miljöarbetet berör många olika samhällsområden. För att
Sverige skall kunna påverka EU:s miljöpolitik krävs att våra
företrädare för olika samhällssektorer drar åt samma håll i
miljöhänseende. Sektorsansvaret för miljön måste få
genomslag i EU. Det gäller såväl trafik- och energisektorerna
som jordbruket.
Sverige bör verka för ett kraftfullt engagemang från EU:s sida
när det gäller internationell miljöpolitik. Miljöaspekterna på
handelspolitiken behöver lyftas upp både inom EU och inom
Världshandelsorganisationen WTO. Sverige intar av tradition en
framskjuten ställning i det mellanstatliga miljösamarbetet. I
globala miljöfrågor som drivhusgasernas påverkan på klimatet
eller nedbrytningen av ozonskiktet bör Sverige som en del av EU
även fortsättningsvis spela en viktig roll. Motsvarande gäller i
det regionala samarbetet inom Europa. Den pågående försurningen
av mark och vatten har särskilt stor betydelse i vårt eget land,
och den är i stor utsträckning påverkad av gränsöverskridande
miljöstörningar. Från svensk sida bör vi även, som medlem i
unionen, söka påverka miljöarbetet i Central- och Östeuropa.
Östersjöns miljö kommer att förbli av största betydelse för
svensk miljöpolitik. Inom unionen bör Sverige särskilt verka för
att belastningen på Östersjön reduceras.
När det gäller insatserna för att minska koldioxidutsläppen --
vilka i de samlade EU-länderna gemensamt är 30--40 gånger större
än i Sverige -- är det viktigt att Sverige bidrar till att en
kostnadseffektiv politik förs inom EU. Att förändra
transportsystemet i miljövänlig riktning utgör en av de svåraste
och viktigaste delarna av detta arbete. Huvudinriktningen av
EU:s miljöpolitik inom denna sektor bör vara att på sikt skapa
ett miljövänligt och hållbart transportsystem.
Förhandlingsresultatet avseende kemikalier innebär att EG
skall genomföra en översyn av gemensamma regler om kemikalier på
de områden där Sverige har strängare krav. Därvid kommer man
från svensk sida att kunna fortsätta det arbete som bedrivs av
bland andra Kemikalieinspektionen för att skärpa EG:s regler på
området och främja en utveckling mot mindre skadliga produkter.
Det är viktigt att få full förståelse för vikten av
producentansvar, utbytesprincipen och en strikt tillämpning av
försiktighetsprincipen.
Kretsloppsanpassning av varusektorn och avfallshanteringen är
ytterligare ett område som bör prioriteras i EU-arbetet. Sverige
bör verka för att principen om kretsloppsanpassning av samhället
får genomslag inom EU.
Sverige bör också ge aktivt stöd åt EU-kommissionens femte
miljöhandlingsprogram vilket kortfattat refererats i den
inledande framställningen.
Utskottet vill avslutningsvis erinra om att Miljö- och
naturresursdepartementet nyligen lagt fram en promemoria med
förslag om det svenska miljöarbetet i EU (Ds 1994:126). I
promemorian lyfts särskilt fram försurning, klimat, avfall,
kretslopp, kemikaliefrågor och de övergripande internationella
frågorna som speciellt prioriterade områden. Här föreligger
således på väsentliga områden en samstämmighet mellan den
socialdemokratiska regeringen och motionerna. De överväganden
som görs i propositionen leder också till slutsatsen att det
finns en betydande enighet över partigränserna om inriktningen
av det svenska miljöarbetet i EU. För att ytterligare markera
den svenska inställningen anser utskottet emellertid att
riksdagen bör göra ett särskilt uttalande i denna fråga.
Utrikesutskottet bör således föreslå riksdagen att med
anledning av motion U16 yrkandena 3--9 som sin mening ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört om Sveriges
miljöpolitik inom Europeiska unionens ram.
Miljögarantin m.m.
Med anledning av Vänsterpartiets förslag i motion U15 yrkande
12 om miljögarantin enligt artikel 100a.4 i Romfördraget får
jordbruksutskottet hänvisa till vad som anförts inledningsvis om
miljögarantin. Därav framgår att harmonisering av tekniska
regler rörande bl.a. miljöskydd enligt Romfördraget skall
baseras på en hög skyddsnivå (artikel 100a.3). Tendensen i EU
går också i riktning mot påtagligt ökade krav i dessa
hänseenden. I första hand bör man givetvis från svensk sida
påverka reglerna redan i samband med att de antas. Om å andra
sidan det i undantagsfall skulle visa sig nödvändigt att av
miljöskäl tillämpa strängare regler än EG:s, bör Sverige, vilket
också framhålls i propositionen, inte tveka att utnyttja de
möjligheter som ges i fördraget.
Handläggningen i EU av det fall som åberopas i motionen,
nämligen Tysklands förbud mot pentaklorfenol (PCP), visar att
kommissionen har att noga utreda frågan om grunden till ett
utnyttjande av miljögarantin. Frågan fick stor publicitet våren
1994 då EG-domstolen på formella grunder ogiltigförklarade
kommissionens godkännande av Tysklands PCP-förbud och
återförvisade ärendet till kommissionen för förnyad prövning.
Kommissionen har därefter återkommit med en fördjupad
redogörelse för skälen till sitt godkännande av förbudet. I
detta senare beslut konstateras att förbudet icke utgör ett
tekniskt handelshinder. Vidare hänvisas till att PCP -- ett
giftigt träskyddsmedel som även innehåller dioxiner -- använts i
Tyskland betydligt mer än i flertalet grannländer, bl.a.
inomhus. Halterna uppges dock ha sjunkit sedan förbudet
infördes. I beslutet meddelas slutligen att kommissionen begärt
en rapport om möjligheten att byta ut PCP för att helt kunna
förbjuda ämnet i EU vid årsslutet.
Utskottet har i den föregående framställningen betonat vikten
av att EU:s miljöregler utformas som minimiregler, så att de
tillåter en medlemsstat att vidta strängare åtgärder, liksom att
de enskilda länderna måste få behålla sin frihet att använda
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Detta uttalande synes
ägnat att i väsentlig grad tillgodose synpunkterna i motion U15
yrkande 12. Motionen bör inte föranleda något särskilt
uttalande av riksdagen.
Enligt vad utskottet erfarit har Sverige ratificerat samtliga
miljökonventioner som vårt land anslutit sig till och som
förhandlats fram inom ramen för Miljödepartementets område.
Utskottet avstyrker mot den bakgrunden motion U24 yrkande 7.
Jordbrukspolitiken
Propositionen
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
Den gemensamma jordbrukspolitiken -- Common Agricultural
Policy (CAP) -- utgör en av grundpelarna i EU-samarbetet.
Politiken har flera likheter med den svenska jordbrukspolitiken.
Båda bygger på ett prisstöd till jordbruket som upprätthålls med
hjälp av ett gränsskydd. I båda fallen inkluderas i
jordbrukspolitiken olika typer av regional- och
strukturpolitiska åtgärder. I både Sverige och EU ges direkta
bidrag, utbetalade per arealenhet eller per djur, som en del av
stödet till jordbruket.
I Romfördragets artiklar 38--43 anges den gemensamma
jordbrukspolitikens mål. De mål som eftersträvas är ökad
produktivitet, skälig levnadsstandard för producenterna,
marknadsstabilitet, tryggad livsmedelsförsörjning och rimliga
livsmedelspriser för konsumenterna. Den gemensamma
jordbrukspolitiken består av en pris- och marknadsreglerande del
och en struktur- och regionalpolitisk del. Den pris- och
marknadsreglerande delen är av störst betydelse.
Strukturpolitiken har emellertid kommit att spela en allt större
roll de senaste åren.
Den gemensamma finansieringen av pris- och marknadsregleringen
och av strukturåtgärderna sker genom den europeiska utvecklings-
och garantifonden för jordbruket, jordbruksfonden (Fonds
européen d'orientation et de garantie agricole, FEOGA). Fonden
är uppdelad i en garantisektion och en utvecklingssektion. Från
garantisektionen finansieras marknadsstöd till jordbruket, bl.a.
exportstöd, arealstöd, djurbidrag, interventionsköp, miljöstöd
samt stöd till trädgårdsnäringen och fisket. Från
utvecklingssektionen finansieras bl.a. åtgärder för
strukturrationaliseringar inom jordbruket och åtgärder för
landsbygdsutveckling. Fondens intäkter består av bidrag från
EU:s budget. Fondens utgifter uppgick år 1993 till 37 miljarder
ecu motsvarande ca 350 miljarder svenska kronor. Mer än 90 %
av FEOGA:s utgifter avser garantisektionens område. Av EG:s
totala budget har jordbruksdelen under flera år tagit i anspråk
närmare två tredjedelar. Detta förhållande håller på att
förändras. För närvarande beräknas jordbruksutgifterna utgöra
omkring hälften av budgeten.
Jordbrukspolitiken var länge det enda politikområde inom EG
som drevs gemensamt. Redan i Romfördraget utformades
jordbrukspolitiken på ett sätt som förutsatte att
medlemsstaterna underordnade sig rådets och kommissionens beslut
när det gällde att uppfylla fördragspunkterna.
CAP byggde redan från början på tre grundprinciper, nämligen
en gemensam marknad med gemensamma priser, företräde för EG:s
varor framför importerade och en gemensam finansiering av
jordbrukspolitiken. I juni 1992 antog rådet en stor reform av
CAP. Reformbeslutets viktigaste inslag är en sänkning av
stödpriset för spannmål med 29 % som skall genomföras under
treårsperioden 1993/94--1995/96. För sänkningen av stödpriserna
kompenseras jordbrukarna med arealbidrag vilkas storlek
relateras till avkastningen under en referensperiod i respektive
region.
Jordbruksreformen innebär således inte att de traditionella
instrumenten i jordbrukspolitiken -- gränsskydd, intervention
och exportbidrag -- avskaffas, men de kommer att minska i
betydelse. Förskjutningen från prisstöd till direktstöd väntas
innebära en minskad intensitet i odlingen, ökad konsumtion och
minskade överskott. Av betydelse när det gäller att begränsa
överskottsproduktionen är också villkoret för arealbidrag,
nämligen att större jordbruk måste lägga 15 % (eller mer
beroende på val av trädesform) av arealen i träda. Trädan, som
också berättigar till arealbidrag, kan användas för produktion
av alternativa grödor.
Konsekvenserna av ett deltagande i EG:s gemensamma
jordbrukspolitik
Ett svenskt medlemskap i EU betyder att
marknadsförutsättningarna för jordbruket och
livsmedelsproduktionen förändras. Gränserna öppnas för handel,
och konkurrensen skärps. EG:s gemensamma jordbrukspolitik kommer
att tillämpas i Sverige och jordbruket får del av de stöd som
finns inom ramen för denna.
På kort sikt kommer enligt propositionen intäkterna av
produktförsäljningen att minska medan intäkterna från
direktstöden kommer att öka. Den totala intäktsnivån kommer att
öka.
Produktionen de närmaste åren efter en anslutning beräknas
hamna på ungefär samma nivå som i dag. Däremot kan det bli
förskjutningar mellan olika produktionsgrenar. Lönsamheten för
spannmål förbättras åtminstone på kort sikt, medan intäkterna i
animaliesektorn kan bli lägre. Viktigt för jordbrukets lönsamhet
blir de svenska produkternas förmåga att hävda sig när
konkurrensen ökar.
Flera produktområden styrs av att produktionen kvoteras. Detta
sker på olika sätt inom olika områden. Sverige fick i
medlemskapsförhandlingarna kvoter som ganska väl överensstämmer
med dagens produktion.
Utgifterna på den svenska statsbudgeten minskar vid ett
EU-medlemskap. Den borgerliga regeringen har valt att höja
ambitionsnivån totalt sett genom att införa olika stöd och
ersättningar som delvis finansieras av EG. Även vid denna högre
ambitionsnivå blir dock utgiften över statsbudgeten lägre till
följd av EG:s delfinansiering. Främst gäller detta åtgärder på
miljöområdet och åtgärder för att förbättra förutsättningarna
för en levande landsbygd.
Sverige bör som medlem arbeta för en förenkling och
avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Som medlem av EU omfattas Sverige av EG:s marknadsreglering
för spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Systemet, så som det
fungerar efter CAP-reformen, är baserat på årliga direktbidrag
och obligatorisk träda. Bidragen är avsedda att kompensera
sänkningen av spannmålspriserna och lämnas som ett arealbidrag.
Den stödberättigade basarealen definieras som det genomsnittliga
antalet hektar inom en region som besåtts med spannmål,
oljeväxter eller proteingrödor eller trädats inom ramen för ett
offentligt trädesprogram under åren 1989--1991. Arealbidragets
storlek är beroende av avkastningen per hektar under
referensperioden i hela landet eller i mindre områden.
Indelningen bestäms av medlemsländerna. Beloppet varierar för
spannmål, oljeväxter och proteingrödor. Deltagande i
trädesprogrammet är ett villkor för att få del av arealbidragen.
Kravet är att odlaren trädar minst 15 % av sin stödberättigade
åkermark. Trädesmark kan få användas för produktion av annat än
livsmedel.
Det svenska inlösensystemet för spannmål, oljeväxter och
stärkelse upphör vid ett svenskt medlemskap i EU. EG:s system
med intervention och exportstöd gäller således från samma
tidpunkt. Hela landet bör utgöra en basregion om
ca 1,8 miljoner ha. Arealbidraget bör beräknas i relation till
spannmålsavkastningen i resp. skördeområde. För att minska
antalet produktionsregioner bör dock skördeområden med
avkastning inom ett visst intervall tillhöra en och samma klass
med en gemensam ersättningsnivå. Totalt blir det 11 klasser och
med en skillnad på ca 200 kronor mellan klasserna.
Grunden för beräkning av den totala stödnivån för oljeväxter
skall vara spannmålsavkastningen.
Svensk stärkelseindustri bör erhålla en övergångsersättning
med ca 800 kronor/ton stärkelse producerad på 1994 års
potatisskörd. Den totala kostnaden beräknas bli ca 36 miljoner
kronor, en kostnad som i stort motsvarar de kostnader för
teknisk framställning som svenska staten hade haft i ett
utanförskap.
Sverige fick i förhandlingarna en total produktionskvot för
socker om ca 370 000 ton.
Enligt propositionen kommer inte odling av bruna bönor att
berättiga till arealbidrag.
Den svenska förmalningsavgiften och fettvaruavgiften upphör
vid ett EU-medlemskap. Avgifter som betalats in för befintligt
lager per den 1 januari 1995 bör restitueras. Detta för att
undvika de kraftiga marknadsstörningar som uppkommer vid
spekulation inför ett EU-medlemskap.
Mjölkkvoter
Enligt propositionen bör EG:s mjölkreglering tillämpas från
den 1 januari 1995. Den mjölkkvot som Sverige erhållit bör
fördelas på de produktionsplatser som levererar mjölk den 1
januari 1995. Den grundläggande principen för fördelningen bör
vara att leveranskvoten skall motsvara levererad mängd mjölk
under något av åren 1991, 1992 eller 1993 reducerad med
ca 3 %.
Producenter som antingen utökat sin produktion eller nystartat
under tiden fram till den 1 januari 1995 kan som alternativ
välja en annan beräkningsmetod.
Det ligger i konsumenternas intresse att produktionen sker
till så låg kostnad som möjligt. I propositionen görs
bedömningen att detta mål bäst tillfredsställs i ett system med
fri handel med kvoter.
Producenter som upphör med mjölkproduktion men inte säljer
marken till vilken kvoten är knuten bör därför inom ramen för
vissa villkor kunna överlåta kvoten till ett fritt pris. Företag
som efter den 1 januari 1995 önskar en utökad kvot får köpa
denna på en fri marknad eller från tillgänglig nationell reserv.
En indelning av landet i tre regioner görs. Inom varje region
får kvoter utan mark endast försäljas till producent inom samma
region.
En utvärdering av systemet bör ske sedan erfarenheter vunnits
av den praktiska tillämpningen.
Trädgårdssektorn
Ett svenskt EU-medlemskap kommer sammanfattningsvis att
förändra förutsättningarna för svensk trädgårdsproduktion främst
genom gränsskyddssänkningar. Det är enligt propositionen
sannolikt att anpassningen till EG:s lägre producentpriser
kommer att ske snabbare än utjämningen av kostnaderna för
arbetskraft, energi m.m.
Motionerna
Den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU
I den socialdemokratiska partimotionen U16 yrkas på ett
tillkännagivande om livsmedelspolitiken (yrkande 10).
Livsmedelspolitiken är ett område där medlemskapet innebär en
tydlig förändring, anför motionärerna. Medlemskap i EU innebär
också ett medlemskap i den gemensamma jordbruks- och den
gemensamma fiskeripolitiken. Den borgerliga regeringen har under
perioden 1991--1994 genomfört en anpassning av den svenska
politiken till förhållandena inom EU. Socialdemokraterna har
kritiserat denna anpassning då den alltför ensidigt har gynnat
producenterna medan konsumentperspektivet lyst med sin frånvaro.
Enligt motionärernas uppfattning hade den bästa förberedelsen
varit att fullt ut genomföra 1990 års beslut om en intern
avreglering av den svenska jordbrukspolitiken. Den borgerliga
regeringen har dock inte fullföljt beslutet. Subventioner och
exportstöd har återinförts. Förädlingsindustrins marginaler har
tillåtits öka samtidigt som priserna till bonden sänkts. En
följd av tre års borgerlig regering är att skattebetalarnas
kostnader för jordbruket ökat.
Konsumentens intresse av bra mat till rimliga priser bör
dominera livsmedelspolitiken, anser motionärerna. Ett medlemskap
i EU kommer sannolikt att innebära en viss matprissänkning till
följd av den förändrade jordbrukspolitiken som innebär att
prisstöd ersätts med direktstöd samt att våra gränser öppnas för
import. En framtida sänkning av tullar och införselavgifter,
till följd av GATT-avtalet, kommer att inleda en friare handel
också på en större världsmarknad vilket kan skapa ytterligare
vinster för konsumenten.
Socialdemokraterna avser att, efter ett medlemskap, arbeta för
att förändra jordbrukspolitiken inom EU på en rad viktiga
punkter. Deras förslag ligger i linje med det förändringsarbete
som inletts inom gemenskapen. Det viktigaste är en fortsatt och
fördjupad CAP-reform efter 1997, anför motionärerna. Bl.a. bör
priserna sänkas till världsmarknadsnivå, och gränsskyddet
avskaffas.
Spannmål, oljeväxter och stärkelse m.m.
Enligt motion U8 (mp) yrkande 1 kan antalet klasser för
arealstöd med fördel reduceras. Liknande synpunkter anförs i
motionerna U15 (v) yrkande 14 i denna del och U16 (s)
yrkande 11. Enligt denna motion bör regeringen få fatta beslut
i frågan. Det finns vidare starka skäl för att som ett led i
fördjupningen av CAP-reformen verka för att arealbidragen riktas
mot mindre jordbruk och för att deras värde begränsas för de
stora och intensiva producenterna. I motion U14 (kds)
yrkande 4 föreslås att Sverige i EU skall verka för en
förenkling av CAP på så sätt att en generell och lika
arealersättning inkluderande vall och gröngödsling prövas.
I motion U16 (s) yrkas avslag på förslaget i propositionen om
att kompensera stärkelsen med 36 miljoner kronor. De skäl som
framförs för en sådan kompensation är inte starka nog för att
utge en sådan kompensation i dagens statsfinansiella läge, anser
motionärerna (yrkande 13). De yrkar även avslag på förslaget
att restituera avgifterna avseende förmalning och fettvaror.
Allt talar enligt deras mening för att trögheter i
anpassningsprocessen innebär att restitutionen blir en
engångssubvention till förädlingsindustri och partihandel
(yrkande 12).
I motionerna U2 (s) och U13 (c) påtalas behovet av fortsatt
stöd till odlingen av bruna bönor på Öland. I den förstnämnda
motionen föreslås att bruna bönor klassificeras som proteingröda
i detta syfte.
I motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 yrkas på ett
tillkännagivande att Gotland skall tilldelas 10 % av den
sockerkvot som Sverige enligt avtal med EU får utnyttja vid ett
medlemskap.
Mjölkkvoter
Propositionens förslag om fördelning av mjölkkvoter är föremål
för ändringsyrkanden i flera motioner. Enligt motion U8 (mp)
yrkande 2 bör vid fördelning av mjölkkvoter hänsyn tas till de
mjölkbönder som gjort av myndighet krävda investeringar, t.ex. i
gödselvårdsanläggning. Enligt motion U14 (kds) yrkande 6 bör
mjölkkvoterna hanteras av Jordbruksverket inom ramen för ett
system med administrativt fastställda priser. Vidare bör den
södra mjölkregionen delas i en "skogsbygdsdel" och en
"slättbygdsdel" (yrkande 7). I sistnämnda motion yrkas även att
den generella neddragningen av mjölkkvoter ökas något för att
vidga utrymmet för jordbruksföretag som startat eller byggt ut
mjölkproduktionen fram till den 31 december 1994. Den maximala
självrisken bör minimeras till 25 % avseende den utbyggda
delen, anser motionärerna (yrkande 8).
Enligt motion U16 (s) råder det bred enighet om att
kvotsystemet är ineffektivt och bidrar till bristande
konkurrens, högre priser och en låg förändringstakt inom
jordbruket. Sverige bör aktivt arbeta för att kvotsystemet
avskaffas. I förhållande till propositionen anser motionärerna
att den första fördelningen av mjölkkvoterna bör utgå från ett
genomsnitt av produktionen åren 1991 och 1992. När fördelningen
görs skall särskild hänsyn tas till jordbrukare som lagt om sin
produktion till ekomjölk. Hela kvotadministrationen bör utföras
av en statlig myndighet. Systemet bör utformas så att det håller
tillbaka kapitalisering av kvoterna. Hänsyn bör även tas till
mjölkproduktionens stora betydelse för jordbruket i norra
Sverige (yrkande 14).
Ett system med administrativt fastställda priser vid handel
med mjölkkvoter förordas även i motion U17 (c) yrkande 1.
Utskottets överväganden
Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Utskottet delar den syn som anläggs i motion U16, att
jordbruks- och fiskeripolitiken är en del av
livsmedelspolitiken. Den senare bör domineras av konsumenternas
intresse av bra mat till rimliga priser. Den anpassning av
jordbrukspolitiken till förhållandena inom EU som ägt rum under
de senaste åren har enligt utskottets mening gynnat
producenterna alltför ensidigt. Konsumentperspektivet har inte
givits tillräckligt utrymme.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för att
förändra politiken på en rad viktiga områden inom ramen för det
förändringsarbete som inletts med CAP-reformen. Den gemensamma
jordbrukspolitiken är i dag en källa till budgetproblem. En
fortsatt och fördjupad CAP-reform som även omfattar trädgårds-
och vinnäringen bör inriktas på en friare handel med livsmedel
vilket i sin tur förutsätter en ökad livsmedelskontroll.
Utskottet delar således motionärernas syn på
livsmedelspolitikens allmänna inriktning. Politiken bör ha det
övergripande syftet att
få till stånd en mer rättvis fördelning av EU-medlemskapets
kostnader och intäkter mellan konsumenter, skattebetalare och
bönder;
bidra till en minskning av utgifterna över statsbudgeten till
jordbruket;
begränsa jordbrukets negativa miljöpåverkan genom att bl.a.
använda miljöavgifterna som ekonomiska styrmedel;
öka jordbrukets positiva miljöpåverkan genom att prioritera
åtgärder för landskapsvård och ett bevarande av den biologiska
mångfalden; samt
öka den svenska livsmedelssektorns konkurrenskraft genom en
mer offensiv konkurrenspolitik.
Enligt utskottets mening ligger det anförda väl i linje med
den inriktning av livsmedelspolitiken som den nuvarande
regeringen arbetar för. Något särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motion U16 yrkande 10 synes därför inte påkallat.
Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
För spannmål och utbytbara grödor redovisas i propositionen
bedömningen att hela landet bör utgöra en basregion om ca 1,8
miljoner ha. Arealbidragen beräknas i relation till
spannmålsavkastningen, och landet bör enligt propositionen delas
upp i 11 områden, arealbidragsklasser, med en skillnad på
ca 200 kronor mellan varje klass.
Utskottet konstaterar att medlemsländerna enligt de regler som
gäller efter CAP-reformen lämnas frihet att själva bestämma hur
arealbidraget skall fördelas på olika regioner. Utskottet anser
för egen del att de skäl som anförs i flera motioner för en
mindre långtgående uppdelning av Sverige i olika arealklasser,
med en mindre spännvidd mellan den högsta och lägsta klassen, är
övertygande. Utskottet bedömer att propositionens förslag
riskerar att leda till en snabb och kraftig kapitalisering av
bidragen i Sveriges bästa jordbruksområden vilket i sin tur
riskerar att leda till en fortsatt allt intensivare odling. Inte
minst av miljöskäl finns det enligt utskottets mening anledning
att undvika en sådan utveckling. Med ett mindre antal
arealklasser åstadkoms en utjämning av arealbidragen mellan
olika delar av landet. Därigenom gynnas framför allt jordbruket
i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde
4 i norra Sverige. En minskning av det delvis nationellt
finansierade strukturstödet kan då göras vilket från
statsfinansiell synpunkt är eftersträvansvärt. Ett minskat antal
arealklasser innebär vidare betydligt mindre administrativt
arbete.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet
lämpligen bör delas upp i tre regioner för fördelning av
arealbidragen, med ett intervall på ca 200 kronor mellan de
olika regionerna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på
motion U8 yrkande 1 samt med anledning av motionerna U15
yrkande 14 i denna del och U16 yrkande 11 som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om arealbidrag för
spannmål och oljeväxter m.m.
Utskottet har noterat att regeringen i proposition 1994/95:75
lagt fram konkreta förslag om återbetalning av
omställningsbidrag till jordbrukare som ansluter sig till EG:s
trädesprogram. Denna problemställning kommer att behandlas i
samband med behandlingen av den propositionen. Någon ställning i
frågan bör därför inte tas i förevarande sammanhang.
Utskottet avstyrker motion U14 (kds) yrkande 4. Frågan om den
fortsatta CAP-reformens inriktning i olika detaljer bör anstå
till ett senare tillfälle.
Kompensation till industrin m.m.
Utskottet delar den syn på kompensation till
stärkelseindustrin som redovisas i motion U16 yrkande 13. De
skäl som framförs i propositionen är enligt utskottets
uppfattning inte starka nog för att motivera en
övergångskompensation i dagens statsfinansiella läge.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motionen i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört i frågan.
Utskottet biträder även förslaget i motion U16 yrkande 12 att
någon restitution av förmalningsavgifter och fettvaruavgifter
som betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 icke
bör medges. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med
anledning av motionen i denna del som sin mening ge regeringen
till känna vad jordbruksutskottet anfört i denna fråga.
Sockerproduktionen på Gotland, m.m.
Utskottet har ingen annan mening än den som framförs i
motionerna U4 (s) och U17 (c) yrkande 3 att den sockerkvot
Sverige tilldelats i förhandlingarna i möjligaste mån bör delas
upp så att det även fortsättningsvis blir möjligt att producera
socker på Gotland. Sockerproduktionen är av vital betydelse för
öns näringsliv. Utskottet bedömer att det finns goda
förutsättningar för att det även framdeles skall kunna bedrivas
en ekonomiskt hållbar sockerproduktion på Gotland. Regeringen
bör fortsätta sina ansträngningar att nå en överenskommelse med
EG-kommissionen i detta syfte. Utrikesutskottet bör föreslå
riksdagen att med anledning av motionerna som sin mening ge
regeringen till känna vad jordbruksutskottet anfört.
För jordbruket på Öland har odlingen av bruna bönor fått stor
betydelse sedan öns sockerbruk lades ner. Odlingen har under de
senaste åren intensifierats med hjälp av statliga arealbidrag,
och dessutom har de svenska bruna bönorna tullskyddats. Sverige
har i EG-förhandlingarna begärt fortsatt stöd åt odlingen av
bruna bönor, men inte fått gehör för sitt yrkande. Utskottet
delar dock den mening som förts fram i motionerna U2 (s) och
U13 (c), att det är ett svenskt intresse att bönodlingen även i
fortsättningen ges ett stöd, i varje fall under en
övergångsperiod. Regeringen bör därför fortsätta sina
ansträngningar att nå överenskommelse om stöd åt odlingen av
bruna bönor i Sverige. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen
att med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen
till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Mjölkkvoter
Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i
motion U16 att kvotsystemet är ineffektivt och behäftat med en
rad nackdelar. På sikt bör därför Sverige aktivt arbeta för att
kvotsystemet avskaffas. I inledningsskedet bör följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet ha viss flexibilitet.
Storleken av den kvot som varje producent har att disponera bör
baseras på levererad kvantitet under en tidigare tidsperiod.
Utskottet finner för sin del att den basperiod för tilldelningen
som anvisas i propositionen, nämligen ettdera av åren 1991, 1992
eller 1993, inte lämnar tillräcklig mängd fritt kvotutrymme för
olika kategorier av producenter. Med hänsyn till de
fluktuationer i produktionen som ägt rum under senare år bedömer
utskottet inte heller att den basperiod som förordas i motion
U16 är tillfredsställande. Som utgångspunkt anser utskottet i
stället att den genomsnittliga produktionen under åren 1991,
1992 och 1993 bör läggas till bas vid fördelningen till varje
producent. Enligt tillgänglig statistik från Jordbruksverket
innebär detta att en sammanlagd mängd om ca 3 130 000 ton bör
kunna fördelas enligt den angivna principen och att en nationell
reserv om ca 170 000 ton återstår att fördela till bl.a. s.k.
utökare och nystartare. Enligt EG:s regler bör därvid fasta
kriterier tillämpas.
Utskottet förordar att producenter av s.k. ekomjölk inte
åläggs några begränsningar i kvothänseende. Särskild hänsyn bör
tas till mjölkproducenter i norra Sverige. I övrigt bör
producenter som nystartat under perioden från 1993 fram till den
1 januari 1995 prioriteras vid fördelningen av den nationella
reservkvoten. Först därefter bör kvoter fördelas på jordbrukare
som ökat ut sin produktionskapacitet under 1993 eller 1994. För
sistnämnda kategori av producenter bör det finnas möjlighet att
beakta om produktionsökningen har ett direkt samband med
investeringar som tillkommit på grund av miljö- och
djurskyddskrav.
Det är särskilt viktigt att se till att den småskaliga och
fristående förädlingsindustrin inte missgynnas vid fördelningen
av kvoter och vid deras administration.
Det torde i dag finnas ett inte obetydligt antal
mjölkproducenter vars anläggningar inte motsvarar de miljökrav
och djurhållningskrav som fastlagts av statsmakterna. Utskottet
förutsätter att regeringen överväger om tilldelandet av
mjölkkvot skall villkoras i förhållande till denna typ av
investeringar och vilka övergångs- och dispensregler som i så
fall kan bli nödvändiga. I övrigt går utskottet inte närmare in
på denna fråga.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motion U16 yrkande 14 i denna del som sin mening ge regeringen
till känna vad jordbruksutskottet anfört.
Som anförs i propositionen motsvarar den kvot Sverige erhållit
i stort sett den nuvarande sammanlagda produktionen. Utskottet
finner anledning betona att Sverige skall utnyttja hela den
produktionskvot, 3,3 miljoner ton, som erhållits i
förhandlingarna. Denna bör fördelas på de produktionsplatser som
dels har levererat mjölk den 1 mars 1994, dels stadigvarande
levererar den 1 januari 1995. Utskottet finner det även rimligt
att producenter som stadigvarande levererat mjölk under året men
av någon anledning har tillfälligt produktionsstopp vid
årsskiftet bör tilldelas mjölkkvot.
Vad utskottet anfört om ekomjölk, miljösatsningar m.m. är
ägnat att i betydande grad tillgodose de förslag som lagts fram
i motionerna U8 yrkande 2, U14 yrkande 8 och U15 yrkande 14 i
denna del. Något särskilt riksdagsuttalande synes inte påkallat.
Utskottet avstyrker motion U14 yrkande 7.
Införandet av mjölkkvoter enligt EG:s regler innebär ett stort
ingrepp i den svenska mjölkregleringen. Ett tidsödande
detaljarbete förestår för att fördela Sveriges mjölkkvot på de
produktionsplatser som levererar mjölk. Regeringen bör under
inledningsskedet hålla riksdagen informerad om tillämpningen av
kvotsystemet. Praktiska skäl talar enligt utskottets mening för
att tidpunkten för tillämpningen av EG:s regler något
senareläggs, till den 1 april 1995. Det torde ankomma på
regeringen att besluta i frågan, vilket eventuellt kan kräva
samråd med EU-kommissionen.
Propositionens bedömning att mjölkkvoter skall kunna överlåtas
till ett fritt pris kritiseras allmänt i motionerna. Utskottet
delar den mening som framförs i motionerna U14 (kds) yrkande 6,
U16 (s) yrkande 14 i denna del och U17 (c) yrkande 1 att en
fri prisbildning av mjölkkvoterna kan leda till en snabb
kapitalisering som vore olycklig. Kvoterna bör enligt utskottets
mening hanteras inom ramen för ett system med administrativt
fastställda priser. Utrikesutskottet bör med anledning av nämnda
motioner förorda ett särskilt riksdagsuttalande av detta
innehåll.
Övrigt
Utskottet har ingen erinran mot de bedömningar som görs i de
delar av propositionens miljöpolitiska kapitel som inte berörts
i den föregående framställningen. Utskottet lämnar även följande
kapitel i det jordbrukspolitiska avsnittet (bilaga 9) utan
erinran, nämligen 1.3.4 Trädgårdssektorn, 2 Fiske,
3 Skogsbruk och 5 Livsmedel, veterinära frågor, foder och
frågor om växtskydd och växtodling. Det anförda gäller även
avsnitt 22 i propositionens huvuddel.
Som inledningsvis anförts bör riksdagen, med hänvisning till
de förslag som lagts fram i proposition nr 75 Vissa
livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i Europeiska
unionen inte i detta sammanhang göra något uttalande beträffande
propositionens bedömningar i följande kapitel av bilaga 9,
nämligen 1.3.5 Strukturåtgärder inom jordbruket inkl. stöd till
jordbruket i mindre gynnade områden i södra Sverige, 1.3.6 Stöd
till jordbruket i norra Sverige och 1.3.7 Kompletterande
miljöersättning till jordbruket, jämte motioner.
Stockholm den 24 november 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inga-Britt
Johansson (s), Inge Carlsson (s), Ivar Virgin (m), Kaj Larsson
(s), Ingvar Eriksson (m), Leif Marklund (s), Alf Eriksson (s),
Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ann-Kristine
Johansson (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Åsa
Stenberg (s), Ola Sundell (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp).
Avvikande meningar
1. Miljögarantin
Maggi Mikaelsson (v) anser att den del av utskottets yttrande
som under avsnittet Miljögarantin m.m. börjar med "Utskottet
har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- i
miljöpolitiken. Som Vänsterpartiet framhåller i motion U15
förtydligar det refererade rättsfallet, Tysklands förbud mot
PCP, att det är förenat med avsevärda hinder att använda
miljögarantin i fördragets artikel 100a.4. Utskottet delar
motionärernas åsikt att Sverige med kraft måste verka för att
enskilda länder i EU ges större möjligheter att införa strängare
miljöregler. Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med
anledning av yrkande 12 i motionen rikta ett tillkännagivande
till regeringen i enlighet med vad jordbruksutskottet anfört.
2. Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
(motiveringen)
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte påkallat" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på jordbrukspolitiken som anläggs i
propositionen. Den livsmedelspolitik som riksdagen fattade
beslut om år 1990 och som syftade till en marknadsanpassning och
avreglering av jordbruket har under åren därefter anpassats
efter de ändrade förutsättningar som bl.a. den svenska ansökan
om medlemskap i EU medfört. Den under de senaste åren förda
politiken har inriktats på att Sverige vid en integration med EU
skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som
möjligt. Detta gäller med hänsyn tagen till såväl behovet av en
stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring som till
konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Den förda
politiken har varit framgångsrik. Den har lett till sänkning av
konsumentpriserna på livsmedel. Kvaliteten på våra livsmedel har
nått en hög standard. Utgifterna på statsbudgeten har minskat.
Enligt utskottets mening bör de senaste årens inriktning av
livsmedelspolitiken fullföljas när Sverige vid årsskiftet
inträder som medlem i Europeiska unionen.
De förslag som läggs fram i motion U16 till ändrad inriktning
av den politik som Sverige skall föra inom Europeiska unionen är
enligt utskottets mening inte grundade på hänsyn till Sveriges
samhällsekonomiska intressen. Den motsättning som utmålas i
motionen mellan producent- och konsumentintressen synes starkt
överdriven. För att kunna producera bra mat till rimliga priser
och med goda miljöbetingelser krävs att Sveriges jordbrukare ges
en ekonomisk trygghet. Denna är enligt utskottets mening möjlig
att bereda inom ramen för det avtal som slutits med EG för
svenskt jordbruk utan att konsumenternas eller skattebetalarnas
intressen träds för när.
Som framhålls i propositionen bör Sverige som medlem i EU
arbeta för en förenkling och avreglering av den gemensamma
jordbrukspolitiken. Detta är ett arbete på sikt. För att nå
framgång i det arbetet bör Sverige i ingångsskedet utnyttja de
möjligheter som öppnats i förhandlingarna.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda avstyrka
bifall till motion U16 yrkande 10.
3. Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "oljeväxter
m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att de årliga arealbidragen i EG kommit
att utgöra den grundläggande stödformen för spannmål och
utbytbara grödor sedan pristilläggen avskaffats i samband med
CAP-reformen år 1992. Bidragen är avsedda att kompensera
sänkningen av spannmålspriserna. Arealbidragets storlek är
enligt EG:s regler beroende av avkastningen per hektar i hela
landet eller i mindre områden. Utskottet delar den mening som
framförs i propositionen att arealbidraget bör beräknas i
relation till spannmålsavkastningen i respektive skördeområden
och att skördeområden med avkastning inom ett visst intervall
bör tillhöra en och samma klass med en gemensam ersättningsnivå.
Totalt blir det enligt propositionen 11 klasser och med en
skillnad på ca 200 kronor mellan klasserna. Även arealbidraget
för oljeväxter differentieras i förhållande till den regionala
avkastningen. Utskottet avstyrker således de förslag som
framförts i flera motioner om en utjämning över hela landet i
färre arealstödsklasser. En lösning i den riktning motionärerna
förordar skulle enligt utskottets mening strida mot den
grundläggande tanken bakom systemet, att arealstödets storlek
skall beräknas i förhållande till avkastningen i vederbörande
område. Ett sådant system skulle slå orättvist och bidra till en
kapitalisering av de sämre jordarna vilka skulle få en prisbild
som inte motsvarade avkastningsvärdet.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda avstyrka
motionerna U8 yrkande 1, U15 yrkande 14 i denna del och U16
yrkande 11 i denna del.
4. Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m.
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande
under avsnittet Arealbidrag för spannmål och oljeväxter m.m. som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "oljeväxter
m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar -- -- -- (= utskottet) -- -- -- av
landet. Därigenom gynnas framför allt spannmålsodlarna i skogs-
och mellanbygderna i södra Sverige liksom i stödområde 4 i norra
Sverige. Detta innebär dock inte någon minskning av de delvis
nationellt finansierade programmen för strukturstöd och
miljöstöd till nämnda områden. Dessa stöd ges som djurbidrag
respektive stöd till vall och bete och kompletterar arealstöden
på ett för natur- och kulturvärdena fördelaktigt sätt.
Det anförda leder utskottet till slutsatsen att landet
lämpligen bör delas upp i färre regioner för fördelning av
arealbidragen. Den slutliga uppdelningen får dock behandlas i
samband med övriga stödformer inom jordbruket.
Utrikesutskottet bör med anledning av motion U8 yrkande 1 och
med avslag på motionerna U15 yrkande 14 i denna del samt U16
yrkande 11 som sin mening ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört.
5. Kompensation av stärkelsen m.m.
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
avsnittet Kompensation till industrin m.m. börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "i frågan" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till propositionens bedömningar om
kompensation till den svenska stärkelseproduktionen. Denna
kommer att utsättas för konkurrenssnedvridning vid övergången
till ett EU-medlemskap. Industrin bör enligt utskottets mening
erhålla en övergångskompensation på ca 800 kronor/ton stärkelse
för inneliggande lager vid årsskiftet för sådan stärkelse där
odlarna erhållit fullt pris. Enligt vad utskottet erfarit
beräknas övergångslagret bli betydligt lägre än vad som
förutsetts i propositionen. Högst 26 miljoner kronor bör därför
anvisas för de sammanlagda utbetalningarna.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på
motion U16 yrkande 13 som sin mening ge regeringen till känna
vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
6. Restitution av förmalningsavgifter m.m.
Lennart Daléus, Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
avsnittet Kompensation till industrin m.m. börjar med "Utskottet
biträder" och slutar med "denna fråga" bort ha följande lydelse:
Som framgår av propositionen upphör den svenska
förmalningsavgiften och fettvaruavgiften när Sverige blir medlem
i EU. Utskottet delar propositionens bedömning att avgifter som
betalats in för befintligt lager per den 1 januari 1995 bör
restitueras. Därigenom kan marknadsstörningar som uppkommer vid
spekulation inför ett EU-medlemskap undvikas.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med avslag på
motion U16 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna
vad jordbruksutskottet anfört i frågan.
7. Mjölkkvoter
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anser att den del av utskottets yttrande under
avsnittet Mjölkkvoter som börjar med "Utskottet har" och slutar
med "jordbruksutskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Som anförs i propositionen bör mjölkkvotregleringen tillämpas
så att den
medverkar till en nödvändig företagsutveckling som möjliggör
en konkurrenskraftig jordbruksnäring,
skapar förutsättningar för en optimal användning av tilldelad
landskvot,
ger möjlighet för statsmakten att styra utvecklingen i den
utsträckning som anses nödvändigt för att uppnå samhälleliga
målsättningar på detta område,
så långt möjligt minimerar den administrativa handläggningen.
Utskottet anser att de bedömningar som görs i propositionen är
ägnade att i stort sett tillgodose de ovan nämnda kriterierna.
Den grundläggande principen för fördelningen av landskvoten bör
vara att leveranskvoten för varje produktionsplats skall
motsvara levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992
eller 1993 reducerad med ca 3 %. Producenter som antingen
utökat sin produktion eller nystartat under tiden fram till den
1 januari 1995 kan som alternativ välja en annan
beräkningsmetod.
Behörighet för kvottilldelning bör baseras på två faktorer.
Behöriga produktionsplatser skall dels ha levererat mjölk den 1
mars 1994, dels stadigvarande leverera den 1 januari 1995. I
detta sammanhang kan erinras om att det dessutom ställs krav på
att produktionen och produktionsanläggningen skall uppfylla
miljökrav m.m. som ställs på mjölkproduktionen, t.ex. regler
rörande gödselvårdsanläggning. Utskottet förutsätter att
regeringen överväger övergångslösningar med kortvarig
dispensmöjlighet för de producenter vars anläggningar inte
motsvarar de miljökrav och djurskyddskrav som gäller vid
årsskiftet.
Genom det angivna förfarandet med valfrihet mellan basåren kan
hänsyn tas till sådana tillfälliga variationer som kan uppstå
till följd av t.ex. skador på produktionsanläggningen eller
bekämpning av djursjukdomar. Samtidigt behöver ingen särskild
reservkvot skapas för att hantera sådana fall.
Den reserv som uppstår genom den 3-procentiga minskning av
referenskvantiteten som föreslås bör kunna användas för flera
olika fall. Producenter av s.k. ekomjölk bör inte åläggas några
begränsningar i kvothänseende. Vidare bör reserven kunna
användas för s.k. nystartare och utökare i enlighet med den
bedömning som görs i propositionen. Det bör därvid särskilt
beaktas om en produktionsökning har ett direkt samband med
investeringar som tillkommit på grund av miljö- och
djurskyddskrav.
De regionala målsättningarna för jordbruksproduktionen som
gäller inom landet bör beaktas vid den framtida hanteringen av
mjölkkvoter. Särskild hänsyn bör därvid tas till jordbruket i
norra Sverige.
Enligt utskottets mening innebär de förslag som lagts fram i
motion U16 mindre rättvisa, och framför allt kommer de att
föranleda ett stort antal dispensansökningar.
Utrikesutskottet bör med hänvisning till det anförda föreslå
riksdagen att med avslag på motion U16 yrkande 14 i denna del
som sin mening ge regeringen till känna vad jordbruksutskottet
anfört.
8. Mjölkkvoter
Gudrun Lindvall (mp) anser att den del av utskottets yttrande
under avsnittet Mjölkkvoter som börjar med "Utskottet har" och
slutar med "fasta kriterier tillämpas" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- följande gälla.
För att fungera måste kvotsystemet vara flexibelt. Vid
fördelningen av den kvot som varje producent får att disponera
måste ett fördelningssystem väljas, som så långt möjligt
efterliknar dagens situation. Det måste också eliminera
fluktuationer i levererad mängd mjölk beroende på tillfällig
sjukdom eller annan produktionsstörning. Den grundläggande
principen vid tilldelning av kvoter bör därför vara, att
leveranskvoten för varje produktionsplats skall motsvara
levererad mängd mjölk under något av åren 1991, 1992 eller 1993
reducerad med 3 %. Den kvot som då blir över skall därefter
fördelas till nystartare och s.k. utökare.
Utrikesutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
propositionen som sin mening ge regeringen till känna vad
jordbruksutskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Det svenska miljöarbetet i EU
Lennart Daléus (c), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola
Sundell (m), Eva Björne (m), Marie Wilén (c) och Lennart
Fremling (fp) anför:
Som framhålls i propositionen ansluter sig Sverige som medlem
i EU till ett regelsystem på miljöområdet som är i snabb
utveckling. De allmänna principer för miljöpolitiken som slagits
fast genom Maastrichtfördraget överensstämmer i huvudsak med
principerna för svensk miljöpolitik. Viktigast är inriktningen
mot en hållbar utveckling. Medlemskapet innebär att vi får
avsevärt ökade möjligheter att driva på det europeiska arbetet
med att begränsa de gränsöverskridande miljöproblemen. Det krävs
dock engagemang och offensivt arbete för att säkerställa att
miljöfrågorna ges ökad tyngd i EU:s arbete.
De förslag som läggs fram i den socialdemokratiska motionen
U16 innebär enligt utskottets mening inga framsteg i förhållande
till propositionen. I stället för att, som motionärerna påstår,
komplettera propositionens bedömningar synes motionen innebära
en ökad osäkerhet om vårt lands miljöpolitik. Motionen är
knappast ägnad att konstruktivt bidra till den miljöpolitiska
inriktningen av Sveriges politik inom Europeiska unionen. Med
hänsyn till att skiljaktigheterna i detta avseende är av
begränsad natur har vi dock inte velat reservera oss i denna
fråga.
2. Miljögarantin
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Miljöpartiet har förespråkat att Sverige skall stå utanför EU
och vara ett föregångsland på miljöområdet. Jag anser, i likhet
med många miljöorganisationer, att det svenska miljöarbetet
försvåras av EU-medlemskapet. Den s.k. miljögarantin, artikel
100a har aldrig gett EU-länderna någon ovillkorlig rätt att
behålla eller införa avvikande varunormer utan enbart möjlighet
att begära detta av kommissionen -- och om kommissionen gett
sitt godkännande -- behålla särregeln endast om domstolen inte
finner att den strider mot EU:s grundprinciper. Miljöpartiet
återkommer till miljöaspekterna på det svenska EU-medlemskapet
då propositionen behandlas av utrikesutskottet.
3. Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Gudrun Lindvall (mp) anför:
Det svenska lantbruket är i dag inte långsiktigt hållbart.
Detsamma gäller lantbruken i Europeiska unionen. Specialisering
med stora spannmålsgårdar på slätten och animaliegårdar i skogs-
och mellanbygder har alltmer omöjliggjort ett lantbruk med
naturliga kretslopp. Jordbruket har blivit alltmer beroende av
ändliga resurser som fossila bränslen både för transporter och
tillverkning av konstgödsel. Även fosfor i gödselmedel är en
sådan ändlig resurs.
Sverige bör som medlem i Europeiska unionen arbeta för en
förändrad syn på jordbruket. Det intensiva kemikaliejordbruket
måste ersättas av ett betydligt resurssnålare jordbruk, där
intensiteten och användningen av insatsmedel kraftigt
reducerats. Det ekologiska jordbruket måste ses som förebild och
ges kraftigt stöd. Sverige har goda förutsättningar att bli ett
föregångsland på detta område, och den svenska
jordbrukspolitiken måste inriktas på detta.
För att intensifiera utvecklingen mot detta lantbruk måste
inriktningen av EU:s stöd ges en betydligt starkare miljöprofil
än i dag. CAP-reformen måste ses över och miljökrav kopplas till
stödet.
För att minska mängden insatsmedel bör miljöavgifter användas
som styrmedel. Dessa avgifter bör återgå till jordbruket i form
av stöd till resurssnåla jordbruk, till ekologiska odlare och
till andra miljöinsatser, som gynnar natur- och kulturvärden och
bibehåller och ökar den biologiska mångfalden. Miljöpartiet kan
alltså inte ansluta sig till majoritetens skrivning under
rubriken Sveriges deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik.
Många av dessa frågor behandlas åter vid behandlingen av
proposition 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid
ett medlemskap i Europeiska unionen.
4. Sockerproduktionen på Gotland
Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Ola Sundell (m), Eva
Björne (m) och Lennart Fremling (fp) anför:
Sockerproduktionen på Gotland är av vital betydelse för öns
näringsliv och sysselsättning. Vi delar också uppfattningen att
det framdeles skall kunna bedrivas produktion av sockerbetor för
socker där på ett ekonomiskt hållbart sätt. Riksdagen kan dock
inte ålägga något företag att bedriva viss fabrikation. Därför
är det angeläget att de förhandlingar som enligt uppgift i
betänkandet pågår inriktas på regionalpolitiska stödåtgärder
inom ramen för EU-avtalet.
Att bedriva regionalpolitik med framförhandlade och tilldelade
landskvoter, anser vi riskabelt inte minst för betodlingen på
Gotland. Rimliga lösningar bör, inom ramen för EU:s regelverk,
kunna uppnås som är acceptabla för såväl betodlare som
sockerindustri.
Näringsutskottets yttrande
1994/95:NU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle
att yttra sig över proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna berör resp. utskotts beredningsområde.
Näringsutskottet
Inledning
Vid folkomröstningen den 13 november 1994 har en majoritet av
de röstande tagit ställning för att Sverige skall bli medlem i
Europeiska unionen (EU). Därigenom finns förutsättningar för
riksdagen dels att godkänna fördraget om Sveriges anslutning
till EU, dels att anta det i propositionen framlagda förslaget
till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
unionen. Enligt artikel 2.2 i anslutningsfördraget träder den
svenska EU-anslutningen i kraft den 1 januari 1995 förutsatt att
avtalsparterna då har ratificerat avtalet och
ratifikationsinstrumenten deponerats i enlighet med
bestämmelserna i fördraget.
De fördrag som EU:s medlemsländer slutit innebär att
beslutanderätten i vissa frågor har överlåtits till EU:s organ.
Sverige kommer genom anslutningsfördraget att få representation
och rösträtt i EU:s alla institutioner och därigenom inflytande
över de kommande besluten inom EU. Det blir en uppgift för
regeringen att efter samråd med riksdagen formulera den
ståndpunkt som Sverige skall inta i de olika frågor som blir
föremål för beslut av EU:s organ. Enligt 5 § förslaget till
anslutningslag skall regeringen underrätta riksdagen om frågor
som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd. Inför beslut
som regeringen bedömer vara betydelsefulla och i andra frågor
som riksdagen bestämmer skall regeringen rådgöra med riksdagen.
Inom EU:s olika organ behandlas en rad frågor som ligger inom
näringsutskottets beredningsområde. Här kan nämnas finansiella
tjänster, konkurrenspolitiken, forsknings- och
utvecklingsfrågor, samarbetet inom ramen för Euratom, den
gemensamma handelspolitiken samt närings- och energipolitiska
frågor. I propositionen finns redogörelser för EU:s samarbete
inom dessa områden och för de förändringar som följer av att
EES-avtalet ersätts av ett svenskt medlemskap i EU.
I de motioner som har väckts med anledning av propositionen
finns endast ett yrkande som rör näringsutskottets område. Det
är yrkande 7 angående handelspolitiken i Vänsterpartiets
partimotion 1994/95:U15. Näringsutskottet begränsar därför sitt
yttrande till handelspolitiken.
Propositionen
Europeiska unionen upprättades genom det s.k.
Maastrichtfördraget. EU omfattar dels de tidigare skapade
Europeiska gemenskaperna, dels de två nya samarbetsområdena
utrikes- och säkerhetspolitik resp. rättsliga och inre
angelägenheter som tillfördes genom Maastrichtfördraget.
Handelspolitiken utformas inom den del av EU som betecknas
Europeiska gemenskapen (EG) och upprättades genom Romfördraget
år 1957.
I propositionen framhålls att EG är en tullunion med gemensam
handelspolitik. Beslut om handelspolitiken fattas av rådet, i
regel med kvalificerad majoritet. Besluten blir bindande för
medlemsländerna. Det enskilda medlemslandet har möjlighet att
agera självständigt på områden dels där EG ännu inte utvecklat
något regelverk, t.ex. i fråga om statsstödd exportfinansiering,
dels där EG inte har några befogenheter, t.ex. i fråga om
exportfrämjande åtgärder samt beträffande avtal med andra länder
om ekonomiskt och industriellt samarbete.
I och med medlemskapet kommer de handelsavtal som EG träffat
med olika länder att ersätta Sveriges befintliga avtal med resp.
land.
I propositionen görs sammanfattningsvis den bedömningen att
det ligger i Sveriges intresse och innebär stora vinster för de
svenska företagen i form av minskade kostnader och ökad
konkurrenskraft om Sverige ansluter sig till EG:s tullunion och
handelspolitik och därigenom får tillträde till den gemensamma
marknaden utan gränsformaliteter och ursprungsregler. Det
innebär också fördelar att de svenska företagen får samma
import- och exportvillkor som våra viktigaste handelspartners
och konkurrenter i förhållande till tredje land.
Ett medlemskap kommer att leda till att vissa importvaror blir
dyrare, dels därför att EG:s tullnivå genomsnittligt ligger
något högre än Sveriges, dels därför att vissa varor i EG är
föremål för antidumpningstullar eller kvoteringar. Dessa
nackdelar uppvägs dock mer än väl av de avsevärda fördelar som
samtidigt uppnås på andra områden, sägs det i propositionen.
Det konstateras vidare att Sveriges handelspolitik uppvisar
stora likheter med EG:s. Skillnader finns dock beträffande
tekoområdet och när det gäller vissa avtal med tredje land.
Av propositionen framgår att EU har slutit associationsavtal
med Polen, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien. EG:s
tullar och kvoter för industrivaror skall vara avvecklade i
förhållande till de tre förstnämnda länderna senast år 1996. För
Bulgarien och Rumänien sker avvecklingen ett år senare. För
jordbruksprodukter har EG beviljat länderna förmånlig behandling
i olika avseenden, t.ex. beträffande kvoter och tullnivåer.
Begränsningarna av tekoimporten från Central- och Östeuropa
kommer att avskaffas senast år 1998. Med de baltiska staterna
har EG slutit frihandelsavtal som innebär att Sverige kan
behålla sin frihandel i förhållande till dessa länder.
Som ett resultat av de multilaterala handelsförhandlingarna
inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer
EG:s samtliga tekoavtal att omförhandlas. Vid uppräkningen av
importkvoterna kommer de nya medlemsländernas faktiska
importutveckling att beaktas. Kvoterna skall avvecklas över en
tioårsperiod.
I Sveriges medlemskapsförhandlingar överenskoms att EG skulle
inleda förhandlingar med tredje land med sikte på att göra
sådana anpassningar av de kvantitativa restriktionerna för
import av textil- och klädesvaror till EU:s medlemsländer som
tar hänsyn till existerande handelsmönster mellan Sverige och
våra leverantörer. Enligt vad som sägs i propositionen kommer de
negativa effekterna av att Sverige inordnas i EG:s importregim
att bli begränsade, dels därför att huvuddelen av tekoimporten
kommer från EG- och EFTA-länder, dels därför att begränsningarna
mot Central- och Östeuropa inom några år kommer att avvecklas
och att inga kvantitativa begränsningar förutses i förhållande
till de baltiska länderna. Vidare har EG en lägre genomsnittlig
tullnivå för tekovaror än Sverige.
Motionen
I motion 1994/95:U15 (v) hävdas bl.a. att EU:s handelspolitik
är protektionistisk. Tillämpningen av antidumpningstullar och
restriktioner mot t.ex. tekoimport från u-länder och östländer
kritiseras. Motionärerna anser att Sverige bör verka för att EU
skall bli mer öppen mot omvärlden, främja frihandel och vidga
sitt ekonomiska samarbete med Central- och Östeuropa och med
u-länderna. Det understryks att handelspolitiken mot Central-
och Östeuropa måste liberaliseras. Sverige bör vara pådrivande
för att minska de rika ländernas protektionism, understryker
motionärerna och föreslår ett uttalande av riksdagen i frågan.
Den nya regeringens syn på handelspolitiken
Den nytillträdande regeringen anförde i sin
regeringsförklaring (prot. 1994/95:6) i oktober 1994 bl.a. att
det inte råder någon motsättning mellan en aktiv Europapolitik
och ett starkt engagemang för de fattiga folken och
internationellt ansvarstagande. I regeringsförklaringen heter
det vidare att Europeiska unionen bör vara öppen mot omvärlden,
främja frihandel och vidga sitt ekonomiska samarbete med
Central- och Östeuropa och utvecklingsländerna. Avslutningsvis
konstateras att Sverige tillsammans med andra länder kommer att
kunna göra Europa till en progressiv kraft för att åstadkomma
ekonomiska och sociala framsteg i världen.
Statsrådet Mats Hellström besvarade i oktober 1994 en
interpellation av Marie Wilén (c) om handelspolitiken vid ett
EU-medlemskap (prot. 1994/95:16). I fråga om EU:s handelspolitik
på teko- och jordbruksområdena anförde statsrådet att det kommer
att vara en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EU:s
politik på dessa områden snarast möjligt frigörs. Han framhöll
att det alltid kommer att vara en angelägen uppgift att
motarbeta protektionism i alla former. Statsrådet betonade
vidare att avsikten är att Sverige skall verka för att de
preferenssystem som EU har för u-länder utformas på ett sådant
sätt att de innebär största möjliga marknadstillträde för dessa
länder. Vidare skall Sverige, enligt statsrådet, tillsammans med
andra frihandelsinriktade länder inom EU motverka användningen
av antidumpningsvapnet.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet konstaterar att Sverige genom att gå in i
EG:s tullunion och fullt ut delta i den gemensamma
handelspolitiken skapar möjligheter till besparingar för svenska
företag genom att dessa får fri tillgång till EG:s inre marknad
utan kostnadshöjande krav på ursprungsregler och
gränskontroller. En ytterligare fördel för företagen är att
dessa får samma villkor i förhållande till tredje land som de
konkurrerande företagen hemmahörande i de övriga EU-länderna
har.
I propositionen påtalas emellertid att ett övertagande av EG:s
handelspolitik också medför vissa nackdelar för företag och
konsumenter genom höjning av tullar och införande av
importbegränsningar på vissa varuområden. Näringsutskottet gör
samma bedömning av handelspolitiken i detta avseende och kan
därför delvis instämma i den beskrivning som lämnas i motion
1994/95:U15 (v). Det bör dock noteras att vissa av de beskrivna
problemen är av övergående natur som en följd av det nya
GATT-avtalet.
Med hänsyn till de negativa inslag som i vissa fall förekommer
i EG:s handelspolitik är det enligt näringsutskottets
uppfattning angeläget att Sverige som medlem i EU med kraft
fortsätter att driva sin traditionellt frihandelsvänliga linje.
Denna innefattar även att en miljömässigt hållbar utveckling
skall eftersträvas och att sociala aspekter skall beaktas.
I propositionen framhålls att Sverige har goda möjligheter att
i samverkan med andra frihandelsinriktade EU-länder verka för
fortsatt liberalisering och avreglering. Även den nya regeringen
har som framgått av den tidigare redovisningen uttalat sig för
att EU bör främja frihandeln. Den har vidare betonat att det är
en naturlig uppgift för Sverige att verka för att EG:s
handelspolitik på t.ex. teko- och jordbruksområdena snarast
möjligt frigörs och att Sverige tillsammans med andra
frihandelsinriktade länder bör motverka protektionism i alla
former.
Genom dessa uttalanden om hur Sverige bör agera inom EG i
fråga om handelspolitiken är de synpunkter som kommer till
uttryck i den här aktuella motionen i huvudsak tillgodosedda.
Näringsutskottet avstyrker därför motion 1994/95:U15 (v) i
berörd del.
Stockholm den 24 november 1994
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Hadar
Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Reynoldh
Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Bo
Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia Lindgren (s),
Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Eva
Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Sten Tolgfors (m) och Ingrid
Burman (v).
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1994/95:AU1y
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 18 oktober 1994 beslutat att bereda
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (i den
del som remitterats till utrikesutskottet) jämte motioner inom
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande omfattar Vänsterpartiets
motion 1994/95:U15 (yrk. 9 delvis) samt motion 1994/95:U16 (yrk.
18 och 19) av Sven Hulterström m.fl. (s).
Inledning
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)
avslutades i april i år. Anslutningsfördraget och slutakten
undertecknades i juni 1994. I folkomröstning den 13 november
1994 har svenska folket tagit ställning för Sveriges inträde som
medlem i unionen.
I propositionen föreslås (i den del som remitterats till
utrikesutskottet) att riksdagen godkänner anslutningsfördraget
och slutakten till fördraget. Propositionen omfattar bl.a. en
redogörelse, område för område, för förhandlingsresultatet och
innebörden av ett medlemskap samt regeringens bedömning i
samband därmed. På detta sätt redovisas arbetsmarknads- och
arbetslivsfrågor samt regionalpolitiska frågor.
Övriga förslag i propositionen behandlas av
konstitutionsutskottet.
Arbetsmarknadsfrågor
I motion U15 deklarerar Vänsterpartiet att man godtar att
folkomröstningens resultat får vara avgörande för riksdagens
beslut om EU-medlemskap. Vänsterpartiet begär mot denna bakgrund
ett tillkännagivande om de svenska målen för ekonomisk politik
och politik mot arbetslöshet i EU (yrk. 9).
Vänsterpartiet anför -- i den del yrk. 9 ligger inom
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde -- att
EU-kommissionens vitbok i december 1993 om tillväxt- och
sysselsättningsproblemen inte innehåller någon utredning om ett
eventuellt samband mellan den förda ekonomiska politiken,
arbetslösheten och den svaga tillväxten.
Vänsterpartiet kritiserar att EU:s ekonomiska politik i
alltför stor utsträckning bortser från arbetslöshet, regional
obalans m.m. och låter åtgärder mot arbetslösheten ingå bland de
sociala frågorna. Arbetsmarknadspolitiken är inom EU
huvudsakligen en nationell angelägenhet, anförs det. Kampen mot
arbetslösheten måste bli en del av unionens övergripande
ekonomisk-politiska mål, anser motionärerna. Den svenska
hållningen måste vara att full sysselsättning, social rättvisa
och ekologisk uthållighet också är ekonomiskt effektiva. De
rättigheter löntagarna i vårt land uppnått måste värnas.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Utskottet konstaterar att arbetsmarknadspolitikens utformning
inom EU huvudsakligen är en nationell angelägenhet. Enligt
utskottets uppfattning föreligger det inte något
motsatsförhållande mellan denna ordning och att såväl Sverige
som andra länder aktivt kan driva frågor rörande
arbetslöshetsbekämpning inom EU. Samordnade insatser över
nationsgränserna är nödvändiga för att arbetslösheten
framgångsrikt skall kunna bekämpas. I den föreliggande
propositionen ges också exempel på EU-initiativ för ökad
sysselsättning.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är
en grundpelare i svensk politik och att vårt land på detta
område bör kunna fungera som en inspirationskälla för andra
länder. Som utskottet vid tidigare tillfällen har anfört är
emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt
instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla
politikområden måste samverka för att dessa mål skall kunna
uppnås.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom
skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Direkta
vinster följer av att handelsbarriärer försvinner. I
konsekvensutredningen Sverige och Europa, En samhällsekonomisk
konsekvensanalys (SOU 1994:6) påpekas att ett EU-medlemskap inte
automatiskt kommer att lösa de problem som svensk ekonomi står
inför. Däremot skulle möjligheterna att komma till rätta med dem
underlättas av högre investeringar och en gynnsammare
produktivitetsutveckling, anförs det. Även förutsättningarna att
öka sysselsättningen kan därmed enligt utskottets uppfattning
förbättras.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa
gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv
arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen
för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k.
konvergenskraven inför EMU:s tredje steg. Detta anser utskottet
är en förutsättning för att man skall kunna uppfylla de mål om
bland annat hög sysselsättning och hög social skyddsnivå som
ställts upp i Maastrichtavtalet.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga
modellen i samband med en EU-integration konstaterar utskottet
att LO har uttryckt tillfredsställelse över att det svenska
förhandlingsresultatet tillgodoser väsentliga fackliga intressen
som möjligheter till inflytande samt att svenska
arbetsrättstraditioner erkänts. Även TCO och Arbetslivscentrum
har uttryckt tillfredsställelse i frågan om kollektivavtalens
ställning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört får motion U15 (yrk.
9 i den del det berör arbetmarknadsutskottets beredningsområde)
i det väsentliga anses vara tillgodosedd.
Regionalpolitiska frågor
I motion U16 av Sven Hulterström m.fl. (s) tas
landsbygdsutveckling och regionalpolitik upp (yrk. 18, 19).
Enligt motionärerna ger propositionen ingen vägledning för hur
Sverige skall utnyttja de medel till landsbygdsutveckling som EU
anvisar och hur Sverige skall ansluta sig till EU:s
landsbygdsutvecklingsprogram. Regeringen bör därför återkomma
till riksdagen med en mer detaljerad plan för hur denna stödform
skall användas och avvägas i förhållande till andra insatser.
Vidare anser motionärerna att uppföljningen av de
regionalpolitiska förhandlingarna inte bedrivits tillräckligt
kraftfullt av regeringen. Bl.a. måste den geografiska
avgränsningen av de s.k. mål 2 och 5 lösas internt inom landet
och vid samtal med kommissionen. Regeringen bör få i uppdrag att
återkomma med slutgiltiga förslag på detta område, vad gäller
resursfördelning mellan samtliga mål samt beträffande det totala
utrymmet.
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Mål 1 (främja svagt utvecklade regioner), 2 (omstrukturera
regioner med industriell tillbakagång), 5 b (underlätta
utveckling på landsbygden) och 6 (främja utveckling i ytterst
glesbefolkade regioner) är alla regionalt inriktade, medan stöd
till de övriga målen lämnas utan direkt geografisk koppling. Av
de regionalt inriktade målen är mål 2, 5 b och 6 aktuella i
Sverige.
Mål 5 a gäller att främja omstrukturering av jordbruket. På
jordbruksområdet finns även EG:s stöd till miljöprogram samt
stöd till mindre gynnade områden.
För år 1995 avsätts för Sveriges del från EG:s budget 227
miljoner ecu (ca 2 miljarder kronor enligt aktuell växelkurs)
för målen 2, 3, 4, 5 a, 5 b. Denna ram kommer att öka under de
närmaste åren så att den år 1999 uppgår till ca 248 miljoner
ecu. Fördelning av resurser på de olika målen kan emellertid
inte göras förrän den geografiska avgränsningen av målen är
klarlagd. Beträffande mål 6 avsätts 41 miljoner ecu (ca 370
miljoner kronor) från EG:s budget för år 1995. Även detta
belopp räknas upp till år 1999.
Utöver ovan nämnda målinriktade insatser avsätts medel, ca 9 %
av strukturfonderna, för s.k. gemenskapsinitiativ. Ett sådant
initiativ är landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader som syftar
till att främja innovationsprojekt, utbyte av erfarenheter samt
gränsöverskridande samarbete.
För att få del av medel från strukturfonderna gäller generellt
att nationell medfinansiering krävs. Dessa medel kan bestå av
såväl anslagsmedel som medel från berörda sektorer, kommuner,
landsting eller privata intressenter.
Utskottet har inhämtat att frågan om den geografiska
avgränsningen av målen 2 och 5 b bereds inom regeringskansliet.
Resultat kan förväntas föreligga inom kort. Efter förslag från
Sverige kommer kommissionen att fastställa områdesavgränsningen.
Även åtgärdernas inriktning kommer att avgöras i överläggningar
med kommissionen. Enligt den tidplan som gäller vid ett
EU-inträde skall Sverige senast den 31 mars 1995 lämna förslag
till programplaner för strukturfonderna till kommissionen. De
ekonomiska frågorna berörs i viss utsträckning i regeringens
proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap
i Europeiska unionen m.m., vilken nyligen avlämnats till
riksdagen.
De av motionärerna upptagna frågorna är alltså under
beredning. Utskottet anser att regeringen snarast skall
återkomma till riksdagen med en uttömmande redovisning av
områdesavgränsningen, åtgärdsinriktningen och medelsfrågorna.
Vad nu anförts med anledning av motion U16 (yrk. 18, 19) bör ges
regeringen till känna.
Stockholm den 15 november 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per
Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s),
Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Christina Zedell (s),
Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m),
Ola Ström (fp), Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp).
Avvikande mening
Arbetsmarknadsfrågor
Ingrid Burman (v) och Birger Schlaug (mp) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
anför" och slutar med "vara tillgodosedd" bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anför följande.
Utskottet konstaterar att en stor del av den nationella
ekonomiska politiken underställs EU:s, vilket kan få negativa
konsekvenser när det gäller arbetsmarknaden på längre sikt. Det
har tyvärr visat sig att samordnade insatser i stora ekonomiska
och politiska enheter inte självklart leder till framgång då det
gäller att bekämpa arbetslösheten; USA är ett exempel på detta.
Utskottet understryker att en aktiv arbetsmarknadspolitik är
en grundpelare i svensk politik. Rätten och möjligheten att vara
föredöme måste säkras fullt ut för att Sverige skall kunna
fungera som inspirationskälla för andra länder och unioner.
Den inre marknaden syftar till att öka tillväxten både genom
skärpt konkurrens och genom ökade stordriftsfördelar. Detta
innebär att man stimulerar en utveckling där allt färre
människor får tillgång till sysselsättning samtidigt som risken
är stor att transportbehovet ökar, vilket i sig leder till en
ökad miljöbelastning. Ökad konkurrens på en fri stor marknad
leder dessutom till en ökad lönespridning, något som utskottet
inte accepterar.
Förhoppningarna att Sverige efter medlemskapet i EU kan vinna
fler investeringar, som skall skapa sysselsättning, medför att
man önskar att investeringar uteblir i andra delar av unionen.
Detta är varken eftertraktansvärt eller långsiktigt rationellt.
Enligt utskottets uppfattning bör sambandet mellan ekonomisk
politik, arbetslöshet och tillväxt klargöras tydligare och få
resultera i en ny målformulering. Arbetsmarknadspolitiken,
vilken nu är en nationell angelägenhet inom EU, bör lyftas upp
till ett högre plan, så att kampen mot arbetslösheten blir en
del av unionens övergripande ekonomisk-politiska mål. Därvid bör
sysselsättningsmålet och prisstabilitetsmålet stå sida vid sida
och vara lika viktiga även för centralbanken. Den svenska
hållningen i det kommande samarbetet måste vara att full
sysselsättning, social rättvisa och ekologisk uthållighet också
är ekonomiskt effektiva.
Beträffande frågan om att värna den svenska arbetsrättsliga
modellen konstaterar utskottet att Sverige endast gjort en
ensidig deklaration, vilken inte innebär någon garanti för
framtiden.
Vad nu anförts med anledning av motion U15 i berörd del bör
ges regeringen till känna.
Bilaga 2
Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket
Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Hellenska
republiken, Konungariket Spanien, Franska republiken,
Irland, Italienska republiken, Storhertigdömet Luxemburg,
Konungariket Nederländerna, Portugisiska republiken,
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
(Europeiska unionens medlemsstater) och Konungariket
Norge, Republiken Österrike, Republiken Finland och
Konungariket Sverige om Konungariket Norges, Republiken
Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges
anslutning till Europeiska unionen
Akt om villkoren för Konungariket Norges, Republiken
Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges
anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska
unionen och om anpassning av fördragen
Del ett: Principer
Del två: Anpassning av fördragen
Avdelning I: Institutionella bestämmelser
Avdelning II: Annan anpassning
Del tre: Anpassning av institutionernas rättsakter
Del fyra: Övergångsbestämmelser
Avdelning I: Institutionella bestämmelser
-- -- --
Avdelning V: Övergångsbestämmelser för Sverige
Avdelning VI: Jordbruk
Avdelning VII: Andra bestämmelser
Del fem: Genomförandebestämmelser
Avdelning I: Upprättande av institutioner och organ
Avdelning II: Tillämpning av institutionernas
rättsakter
Avdelning III: Slutbestämmelser
-- -- --
Protokoll
Protokoll 1 om Europeiska investeringsbankens stadga
-- -- --
Protokoll 3 om det samiska folket
-- -- --
Protokoll 5 om de nya medlemsstaternas bidrag till Europeiska
kol- och stålgemenskapens budget
Protokoll 6 om särskilda bestämmelser för mål 6 inom ramen
för strukturfonderna i Finland, Norge och Sverige
Protokoll 7 om Spetsbergen
Protokoll 8 om val till Europaparlamentet i de nya
medlemsstaterna under tiden fram till anslutningen
-- -- --
Slutakt
Skriftväxlingar rörande alkoholmonopol och kollektivavtal
Bilaga 3
Termer och förkortningar
(delar av materialet är med benäget tillstånd hämtat ur
publikationen "Europa ABC" utgiven av Utrikesdepartementets
handelsavdelning 1994)
ABEL Official Journal som elektroniskt
beställningssystem. En databas med Official Journals
innehållsförteckning och möjligheter att on line-beställa
direktiv, förordningar, m.m.
ACE Action Committee for Europe.
Aktionskommittén för Europa med företrädare för EU-staternas
politiska, ekonomiska såväl som fackliga organisationer.
ACNAT Finansiellt instrument inom EU för
naturskydd.
ACP African, Caribbean and Pacific States
(ACP-stater) -- den grupp (främst afrikanska) stater (70 st) som
är associerade till gemenskapen genom Lomé-konventionen.
Konventionen, som har sitt ursprung i EU-staternas tidigare
samarbete med de forna kolonierna, är ett avtal om handel,
samarbete och bistånd.
ACPM Advisory Committee on Programme Management
-- EG:s rådgivande kommitté för programverksamhet.
ActeurAmélioration des Conditions de Travail en
Europe -- ett Europaforum för nationella institut vad gäller
förbättringen av arbetsmiljön och -förutsättningar.
AEA Association of European Airlines -- en
handelssammanslutning mellan Västeuropas internationella
flygbolag.
AER Assembly of European Regions. Sammanslutning
av 237 regioner i Väst- och Östeuropa. Bildades 1985 i syfte att
ge regionerna en enhetlig och kvalificerad röst i EG,
Europarådet och ESK. Tidigare medlemmar som Slovenien, Kroatien
och Slovakien är nu suveräna stater.
Aéronautique
-- Forskningsprogram inom EG för flygteknologi. Ingår
inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet i
särprogrammet för industri och materialforskning.
AETR-konventionen
-- Accord Européen sur le Transport Routier -- europeisk
överenskommelse, mellan bland andra EU-staterna och Sverige,
rörande kör- och vilotider i Europa.
Agra-Europe
Fristående nyhetstjänst som en gång i veckan redovisar
den senaste utvecklingen vad gäller jordbruksproduktion och
distribution inom EU.
AgriculturalManagementCommittees
Förvaltningskommittéer inom EU på jordbrukets område.
Agrimed
Agriculture Méditerranéenne/Mediterranean Agriculture --
EG-program för stöd till jordbruket i stater och regioner i
Medelhavsområdet.
Agro-MonetarySystem
Ett system inom EU för utjämning av
priserna på jordbruksprodukter, räknat i nationella valutor.
AIM Advanced Informatics in Medicine in Europe
-- forskningsprogram i EG för avancerad informationsteknologi
inom läkekonsten. Syftet med programmet är att utveckla
användningen av informationsteknologi i medlemsstaternas
hälsovårdsväsenden samt inom medicinsk forskning.
ALA Asia and Latin-America -- Samlingsbegrepp
för EU-staternas bistånd till länder i Asien och Latinamerika.
Altener
Alternative Energy -- EG-program för utveckling av
förnybara energikällor. Ingår i EG:s strategi för begränsning av
koldioxidutsläppen och ökning av energieffektiviteten via
regleringar och ekonomiska styrmedel. Syftet med programmet är
att finansiellt stöd skall utgå till projekt, utbildning,
yrkesutbildning och information samt samarbete med
icke-medlemsstater.
Annual Report
EG-kommissionens årsrapport -- redovisar kommissionens
arbete under det gångna året samt redogör för planerade
kommissionsförslag.
Anti-Dumping
Antidumpningsåtgärd (ofta i form av importtullar) för att
motverka att utanförstående handelspartners dumpar, dvs. säljer
sina varor till ett pris som understiger produktionskostnaden.
Apollo
Ett med European Space Agency gemensamt EG-projekt för
digital satellitkommunikation. Jämför ESA.
Aproder
Association of Protestant Development Oganizations in
Europe. Europeisk sammanslutning av protestantiska
frivilligorganisationer, omfattande bl.a. svenska Diakonia,
verksamma på biståndsområdet.
A-punkt
Ett ärende i EU på ministerrådets dagordning i vilket
enighet redan föreligger och där beslut endast är en formsak.
Jämför B-punkt.
Arge-Alp
Intra-regionalt samarbetsorgan som bildades 1972 med
syfte att främst värna miljön i alpområden. Omfattade
ursprungligen sju regioner i fyra stater i de centrala Alperna
(Bayern, Tyrolen, Vorarlberg, Salzburg, Graubünden, Sydtyrolen
och Lombardiet). På senare år har även provinsen Trento,
kantonerna Ticino och St. Gallen samt delstaten
Baden-Württemberg anslutit sig.
Arion
EG-program för utbildningsadministratörer, m.fl. Syftar
till att främja ömsesidig förståelse för medlemsstaternas
utbildningssystem.
AssociationAgreements
EG:s associationsavtal enligt Romfördragets artikel 238.
Överenskommelserna är baserade på ömsesidighet vad gäller
rättigheter och skyldigheter, men medger vanligen viss
förmånsbehandling av den associerade parten. Associationsavtal
finns med bl.a. Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har särskilda
associationsavtal, s.k. Europaavtal, undertecknats med Polen,
Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien.
Europaavtalen innehåller en referens till framtida
EU-medlemskap. Jämför Europa-avtal.
AssociatedOverseas Countriesand Territories
Associerade transoceana länder och territorier -- länder
och territorier utanför Gemenskapen med associationsstatus
p.g.a. sina juridiska bindningar med vissa medlemsstater (ex.
Martinique).
Aqua Europa
European Federation of Water Treatment -- den europeiska
vattenreningsfederationen.
Avis
Utlåtande, yttrande, eng. opinion; används i Sverige som
citatord om EG-kommissionens yttrande om huruvida förhandlingar
om medlemskap med en kandidatstat skall inledas eller ej. Enligt
de informella procedurreglerna upprättar kommissionen för
arbetet på sitt yttrande en s.k. task-force för att utreda de
ekonomiska, institutionella och juridiska förutsättningarna för
medlemskap. Yttrandet framläggs slutligen för ministerrådet, som
har att ta ställning till om förhandlingar skall komma till
stånd. Finns förutsättningar härför, beslutar rådet enhälligt i
frågan. De formella förhandlingarna om ett tillträdesfördrag kan
sedan inledas. EG-kommissionens yttrande om svenskt medlemskap
antogs den 31 juli 1992.
Avis conforme
EU-term som syftar på den beslutsprocedur som infördes i
och med Enhetsakten 1987, och som kräver Europaparlamentets
godkännande innan gemenskapen beslutar om internationella avtal
(associationsavtal och anslutning av nya medlemsstater).
Parlamentets godkännande kan ges först efter det att en
majoritet av samtliga ledamöter (minst 260) röstat ja.
B-punkt
Ett ärende i EU på ministerrådets dagordning som på grund
av sin art föranleder diskussion. Jämför A-punkt.
BC-Net
Business Cooperation Network -- är en del av EG:s
småföretagarprogram och utgörs av ett datorbaserat system för
små och medelstora företag, med syftet att bistå i sökande efter
samarbetspartner.
BCR Bureau of Community Reference --
EG-forskningsprogram för tillämpad meteorologi och kemisk
analys.
Behörighets-skyddade yrken
Yrken som kräver särskild behörighet, t.ex. domare och
läkare.
Benelux
Ekonomisk union etablerad genom Haag-överenskommelsen
1948 mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
Beslut
Är bindande för dem de riktar sig till. Beslut har t.ex.
fattats om införande av system för informationsutbyte om
vattenkvalitet.
BEUC Bureau Européen des Unions de Consommateurs
-- EU-staternas konsumentorganisation, numera öppen även för
icke-medlemsstater.
BIC Business and Innovation Centre --
småföretagsprogram inom EG som stödjer uppbyggnaden av
innovationscentra.
Bilateralt
som innefattar två parter (om avtal, förhandlingar etc.,
vanligen mellan stater, stora organisationer e.d.). Jämför
multilateralt.
Biomed
Biomedical/Health Research -- kortnamn för EG:s program
för medicin- och hälsoforskning. Syftar huvudsakligen till
samordning av medlemsländernas forsknings- och
utvecklingsprogram.
BIS Bank of International Settlements --
Internationella regleringsbanken (med säte i Basel).
Samarbetsorgan för de nationella centralbankerna. Bildades 1930
med syftet att hjälpa till i organisationen av Tysklands
krigsskuld efter första världskriget. Har i dag 32 medlemmar
(efter det att Estland, Lettland och Litauen 15 juni 1992
återigen inträtt som medlemmar).
Blue Angel
Se Environmental labelling.
Blue Book
EG-kommissionens sammanställning av nationellt förordade
praktikanter för praktiktjänstgöring i EG-kommissionen. Den "blå
boken" är varken blå eller en bok, utan en kortlista från vilken
generaldirektoraten kan rekrytera korttidspraktikanter.
BRIDGE
Biotechnology Research for Innovation, Development and
Growth in Europe -- ett forsknings- och utbildningsprogram inom
EG för bioteknisk forskning koncentrerad kring innovation,
utveckling och tillväxt i Europa. Ersätts inom ramen för det
tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991
av forskningsprogrammet Biotechnology.
BRITE/EURAM
Basic Research in Industrial Technologies for Europe och
European Research on Advanced Materials -- EG:s
forskningsprogram inom ramen för det andra
ramforskningsprogrammet till stöd för avancerad
materialteknologi. Syftar till förbättrad utformning, kvalitet
och produktivitet. Berör även forskning på flygteknologiområdet
(jämför Aéronautique). Ersattes inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet fr.o.m. september 1991 av
forskningsprogrammet Industrial and Material Technologies.
BroadcastingDirective
Direktiv som togs av EG 1989 med bestämda regler för
transnationella televisionsöverföringar. Reglerar bl.a.
användningen av reklam, dess omfattning och frekvens samt regler
för program som eventuellt kan skada barn. Motsvarar delvis
Europarådets konvention på samma område. Jämför Television
Without Frontiers.
Bulletin of theEuropeanCommunities
En EG-publikation som redogör för kommissionens och andra
gemenskapsinstitutioners arbete. Publiceras 11 gånger om året.
Cabotage
Rätten att utföra inrikes transporttjänster (till lands,
sjöss eller i luften) inom annan stat.
CADDET
Centre for the Analysis and Dissemination of Demonstrated
Energy Technologies -- det europeiska informationscentret för
analys av och information om energiteknologier bildades 1988 av
nio västeuropeiska länder, däribland Sverige.
Caddia
Cooperation in Automation of Data and Documentation for
Imports, Exports and Agriculture -- samarbetsprogram i EG för
datorisering av gemenskapens informationssystem.
CAP/PAC
Common Agricultural Policy/Politique Agricole Commune --
EG:s gemensamma jordbrukspolitik. I artikel 39 i Romfördraget
fastställs att gemenskapens jordbrukspolitik syftar till att öka
produktionen av jordbruksprodukter, garantera jordbrukare en
dräglig levnadsstandard, stabilisera jordbruksmarknaderna, samt
garantera rimliga priser för konsumenterna. Knappt 60 procent av
EG:s totala budget går till CAP. Under 1992 har CAP genomgått en
reform, vars huvudsyfte varit en övergång från produktionsstöd
till inkomststöd.
CCC
1. ConsumersConsultativeCouncil
EG-kommissionens konsumentråd.
2. CustomsCooperationCouncil
Det internationella tullsamarbetsrådet (med säte i
Bryssel).
CCITT Comité Consultatif International
Télégraphique et Téléphonique -- internationella rådgivande
telegraf- och telefonkommittén inom Europeiska teleunionen
(ETU). Jämför ETU.
CCT Common Customs Tariff -- EG:s gemensamma
tulltaxa gentemot tredjeländer.
D Coordinated Development of Computerized
Administrative Procedures -- samordnad utveckling av EG:s
datoriserade tulldokumentation.
CDI Centre pour le Développement
Industriel-/Centre for Industrial Development. Samarbetsform
inom ramen för Lomé-konventionen mellan små och medelstora
industrier i EU och ACP-staterna.
CE Communauté Européenne (CE)/Europeiska
gemenskapen (EG).
CE-märkning
Inom EU skall varor som uppfyller de av gemenskapen
fastlagda säkerhetskraven, och som därigenom får cirkulera fritt
på den gemensamma marknaden, märkas med CE-symbolen,
CE-märkning, tidigare kallat EG-märket.
CECA Communauté Européenne du Charbon et de
l'Acier/Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG).
CEDAG
Comité Européen des Associations d'intérêt Général -- Det
nyligen upprättade europeiska rådet för frivilligorganisationer.
Cedefop
Centre Européen pour le Développement de la Formation
Professionnelle/European Centre for the Development of
Vocational Training/Europeiskt center för utveckling av
yrkesutbildning. -- EG:s center för yrkesutbildning i Berlin
(även med kontor i Bryssel). Inom Cedefops ram arbetar
medlemsstaternas regeringar, industrin och fackföreningsrörelsen
samt EG-kommissionen med frågor som berör yrkesinriktad
ubildning, ungdomars roll i yrkeslivet samt arbetares rörlighet
över gränserna.
CEDRE
Centre Européen de Développement Régional. Organisation
med syfte att verka som ett kontaktorgan mellan regioner i
ekonomiska och vetenskapliga frågor. Har sitt säte i Strasbourg
och representation i Bryssel.
CEEP
Centre Européen pour les Entreprises Publiques/European
Centre of Public Enterprises -- Europacentret för offentliga
affärsverk och företag. Samlar representanter från EU-staternas
arbetsgivarorganisationer, med syftet att genom täta kontakter
med EU:s olika institutioner bevaka gemenskapsarbetet som får
konsekvenser för deras verksamheter (främst den s.k. sociala
dialogen). Centret är beläget i Bryssel.
CEJA/ECYF
Conseil Européen des Jeunes Agriculteurs/European
Council of Young Farmers -- EG:s särskilda råd för yngre
jordbrukare.
CEFIC
European Council of Chemical Industry Federation -- det
europeiska förbundsrådet för den kemiska industrin.
CELAD
Comité Européen pour la Lutte Anti-Drogue -- EU:s
samarbetsorgan med syfte att bekämpa den gränsöverskridande
handeln med narkotika.
CELEX
EG-kommissionens rättsdatabas. Innehåller i full text
bl.a. EG:s grundläggande traktater (t.ex. Romfördraget),
sekundär lagstiftning (förordningar, direktiv, beslut, etc.),
avtal mellan EG och tredje land (t.ex. frihandelsavtalen med
Sverige) samt rättsfallen från EG-domstolen.
CEMR
Council of European Municipalities and Regions -- Ett
samarbetsorgan för lokala och regionala myndigheter i Europa.
Utgör numera den europeiska sektionen av IULA (International
Union of Local Authorities). Har sitt säte i Bryssel.
CEMT
Conférence Européenne des Ministres des Transports --
Europeiska transportministerkonferensen. Är ett systerorgan till
OECD för antagande av icke-bindande resolutioner på det
europeiska transportområdet. Ministerkonferensen, även med
deltagande från icke EU-stater och staterna i Central- och
Östeuropa, möts två ggr/år. Har ett särskilt sekretariat i
Paris.
CEN Comité Européen de Normalisation/European
Committee for Standardization/Europeiska unionen för
standardisering -- det västeuropeiska standardiseringsorganet på
alla teknikområden utom el-, informationsteknologi- och
teleområdena.
Cenelec
Comité Européen de Normalisation
Electrotechnique/European Committee for Electrotechnical
Standardization/Europeiska organisationen för standardisering
inom elområdet -- det västeuropeiska standardiseringsorganet som
ansvarar för elektronik/elektroteknikområdena.
CEOP European Committee of Worker's Cooperative
Production Societies.
CEPT Conference of European Postal and
Telecommunications Administrations -- Europeiska post- och
telesammanslutningen.
CER Community of European Railways. Nätverk
mellan de nationella järnvägsmyndigheterna i EU. Antalet
medlemmar har utökats till 16, däribland ingår även vissa icke
EU-stater.
CERN Conseil Européen pour la Recherche
Nucléaire/European Organization for Nuclear Research --
Europeiska atomforskningscentret med säte utanför Genève.
Bildades 1954 för att utföra och koordinera forskning inom
partikelfysik. Sverige deltar som full medlem i centrets
forskningsverksamhet.
Certificate ofExperience
EU:s medlemsstater kan utfärda certifikat som tillåter
arbetstagare inom vissa yrkeskategorier, och som uppfyller de
direktiv som gäller, att arbeta i samtliga medlemsstater utan
att gå igenom någon sorts kvalifikationskontroll.
CET Common External Tariff -- EG:s gemensamma
tullar mot tredje land.
CFE Conventional Forces in Europe --
Förhandlingar om konventionella militära nedskärningar i Europa.
Hölls inom ramen för ESK-processen och inbegrep samtliga
NATO-länder och de f.d. Warszawapaktsstaterna. Sammanslogs
1992 med CSBM-förhandlingarna till militära förhandlingar med
deltagande av ESK-stater.
CFP Common Fisheries Policy -- EG:s gemensamma
fiskeripolitik. Enligt dess grundläggande bestämmelser, skall
fiskeresurserna mellan EU:s medlemsstater fördelas utifrån
kriterierna traditionellt fiske; förlust av fiskemöjligheter på
grund av införande av 200-milsgräns för fiskezoner; samt
prioritering av områden som är starkt beroende av fiske (Irland,
norra Storbritannien). En översyn av CFP har nyligen gjorts.
CGC Management and Co-ordination Advisory
Committee/Comité consultatif en matière de gestion et de
coordination -- EG:s förvaltnings- och koordineringskommitté.
CHD Conference on the Human Dimension -- den
mänskliga dimensionen i ESK-processen, som bl.a. berör mänskliga
rättigheter, arbetsmarknadspolitiska frågor, o.dyl.
CITES
Europarådskonventionen om internationell handel med
utrotningshotade arter (växter och djur).
Citizen's Europe/Europe desCitoyens
Medborgarnas Europa. Blev i mitten av 1980-talet ett
samlingsnamn för de fördelar som de enskilda medborgarna i EG
skulle få av den inre marknaden. "Medborgarnas Europa" har inget
eget namn, än mindre en egen tidtabell. Det syftar på alla de
åtgärder på arbetsmarknadens, socialpolitikens,
konsumentpolitikens, utbildningens, miljöns och den fria
rörlighetens område som direkt gagnar de enskilda EG-medborgarna
(numera EU-medborgarna).
CN Combined Nomenclature/Kombinerade
nomenklaturen -- EG:s kombinerade varunomenklatur för
tarifferings- och statistiska ändamål.
COCOR
Comité de Coordination -- kommitté (inom ECISS) som leder
standardiseringsarbetet på stålområdet.
Co-decision
EU-uttryck som syftar på Europaparlamentets medbeslutande
i beslutsprocessen. I och med Maastricht-fördraget infördes en
ny beslutsprocedur som för första gången ger parlamentet
vetorätt inom ett femtontal områden såsom inre marknadsfrågor,
utbildning, kultur, hälsovård, konsumentskydd, transport,
kommunikation, forskning och miljö. Jämför Cooperation
procedure.
CODEST
Committee for the European Development of Science and
Technology -- rådgivande organ för EG:s forskningsaktiviteter,
särskilt vad gäller forskningsprogrammet Human Capital and
Mobility.
COFACE
Confederation of European Family
Organizations/Confédération des Organisations Familiales de la
Communauté Européenne -- självständigt paraplyorgan för
familjeorganisationer inom EU. Bevakar gemenskapens konsument-,
utbldnings-, jordbruks- och allmänna sociala frågor. Har sitt
säte i Bryssel.
Cogeca
Comité Général de Coopération Agricole -- EG:s kommitté
för jordbrukssamarbete.
Cohesion
EU:s målsättning att uppnå ekonomisk och social utjämning
inom gemenskapen. Detta påverkar all verksamhet inom unionen men
bedrivs främst genom de tre strukturfonderna -- regionalfonden,
socialfonden och jordbruksfondens utvecklingssektion. Enligt
unionsfördraget i Maastricht skall en särskild utjämningsfond
(cohesion fund) för de ekonomiskt mindre utvecklade
medlemsstaterna inrättas.
College ofEurope/Collège d'Europe
Högskola i Brügge, Belgien, för högre europeiska studier
med inriktning på den europeiska integrationen. Delfinansieras
av EG-kommissionen.
Action Programme of the Community in Education and
Training for Technology -- EG-program för utbildning och praktik
för samarbete mellan universitet och näringsliv inom
gemenskapen. COMETT-programmets syften är i första hand att
allmänt stärka samarbetet mellan universitet och företag,
särskilt över nationsgränserna; ge ekonomiskt stöd till
utvecklandet av ett stort antal fortbildningspaket inom
högteknologi, paket/kurser som sedan skall användas inom
respektive stats näringsliv; ge stipendier för teknologers
praktikperioder i företag i annan medlemsstat; samt ge
stipendier för universitetslärare/nyckelpersoner i industrin
till kunskapshöjande perioder i annan stat.
Comitextil
Cooperation Committee for the Textile Industries of the
EC -- samarbetskommitté för EG:s textilindustrier.
Comité desMinistres/Committee ofMinisters
Europarådets ministerkommitté. Består av medlemsstaternas
utrikesministrar, som sammanträder minst två gånger om året.
Kommittén kompletteras med fackministermöten. Mellan
minstermötena sköts arbetet av den s.k.
ställföreträdarkommittén.
Comitology
EU:s kommittésystem. Som ett led i strävan att
effektivisera beslutsprocessen i EG-organen, få ett snabbare
beslutsfattande och lösa upp blockeringar på grund av
motsättningar mellan medlemsländerna, tillsätts kommittéer med
olika status. Vissa har beslutanderätt, andra är bara
rådgivande. Kommittésystemet kommer att få en viktig roll även i
beslutsprocessen i EES.
Community Patent
Gemenskapspatent inom EG.
CommunitySupportFrameworks(CSFs)
Utfästelser gjorda av EG-kommissionen till
medlemsländerna om på vilka områden och med hur mycket
regionalfonderna kan användas för nationella regionalpolitiska
stödåtgärder. Som regel lämnar EU bidrag motsvarande högst 70
procent av totalkostnaderna för ett projekt.
Cooperationprocedure
I Europeiska enhetsakten från 1987, fick
Europaparlamentet större möjlighet att påverka EG:s lagstiftning
genom det s.k. samarbetsförfarandet. Detta tillämpas inom de
områden där ministerrådet fattar beslut med majoritet. Det
gäller framför allt den s.k harmoniseringen av EG:s lagar för
den inre marknaden. Dessutom gäller det vissa andra områden;
forskningsprogram, den regionala fonden samt vissa sociala
frågor. Allt som allt handlar det om ett tiotal artiklar i
Romfördraget. Samarbetsförfarandet utsträcks i
Maastrichtfördraget till att gälla omkring 15 nya områden,
samtidigt som den bibehålls för tre gamla. Jämför Co-decision.
COPA Committee for Agricultural Organizations of
the European Community. -- Kommittén för jordbrukets
näringslivsorganisationer inom EG.
COPO Comité Politique. Politiska kommittén som
består av chefstjänstemän från medlemsstaternas
utrikesdepartement är högsta tjänstemannaorgan för det
utrikespolitiska samarbetet mellan EU-staterna.
CORDIS
Community Research and Development Information Service.
Databas som innehåller information om EG:s forsknings- och
utvecklingsprogram.
Coreper
Comité des Représentants Permanents/Committee for
Permanent Representatives -- De ständiga representanternas
kommitté som består av medlemsstaternas EG-ambassadörer och
deras ställföreträdare. Coreper sammanträder varje vecka och har
till huvuduppgift att förbereda ministerrådets möten (jämför
A-punkt/B-punkt). Kommittén leder hela den mångfald
arbetsgrupper som bearbetar kommissionens förslag inför
behandling i ministerrådet.
COREU
Correspondence Européen -- EG:s interna kommunikationsnät
för det utrikespolitiska samarbetet mellan medlemsstaterna.
Corine
Community-wide Co-ordination of Information on the
Environment in Europe -- EG:s program för samordning av
europeisk miljöinformation. Jämför den europeiska
miljömyndigheten, EEA.
COROR
Comité de Coordination -- kommitté (inom ECISS) som leder
standardiseringsarbetet på stålområdet.
COST
Coopération européenne dans le domaine de la recherche
scientifique et technique/European Cooperation in the Field of
Scientific and Technical Research -- mellanstatligt
forskningssamarbete mellan EG-kommissionen, EU:s medlemsstater
och nio andra stater. Syftar till att främja tillämpad
vetenskaplig och teknisk forskning för att öka Europas
konkurrenskraft inom dessa områden.
CorrespondenceCentres
Motsvarande Euro-Info-Centres inom EU som vänder sig till
tredje land med prioritering av EFTA-länderna och länderna i
Central- och Östeuropa.
COTRAO
Den västalpinska sammanslutningen omfattande de tre
kantonerna Genève, Vaud och Valais, franska Rhônes-Alpes och
Provence-Côte d'Azur och de italienska regionerna Piemonte,
Ligurien och Val d'Aosta.
Council ofMinisters
1. EG:s ministerråd. Se EG:s råd.
2. ESK:s ministerråd. Är högsta beslutande organ. Består av
ESK-staternas utrikesministrar, som enligt ESK-dokumentet skall
mötas "minst en gång om året". Det löpande arbetet sker i den
s.k. högre tjänstemannakommittén.
CouncilSecretariat
EG-ministerrådets sekretariat med över 2 300 anställda
(som leds av en generalsekreterare). Rådsekretariatet bistår
ministerrådet, Coreper och dem underställda arbetsgrupper i
beslutsberedningen. Har sitt säte i Bryssel.
Court of FirstInstance
EG:s första instansrätt -- EG-domstolens lägre instans
som handlägger konkurrensärenden, EKSG-mål samt arbetsrättsliga
frågor mellan och inom gemenskapens institutioner. Besluten kan
överklagas hos domstolens högre instans.
CPC1. CommunityPatent Convention
-- EG:s patentkonvention.
2. ConflictPrevention Centre
-- ESK:s center för konfliktlösning och medling. En av
ESK-processens tre fasta institutioner, belägen i Wien.
CPMR Conference of Peripheral Maritime Regions.
Intra-regionalt samarbetsorgan som bildades 1973 med syfte att
tillvarata kustregionernas intressen inom EG. Medlemskretsen,
som i dag uppgår till ett åttiotal, sträcker sig från
Nordjylland via Skottland, Wales och sydvästra England, västra
Irland, franska Atlantkusten ner till Iberiska halvön och över
till Syditalien. Har sitt säte i Rennes, Frankrike.
CRAFT
Cooperative Research Action for Technology. Forsknings-
och teknologiutvecklingsprogram inom EG riktat till små och
medelstora företag.
CREST
Comité de la recherche scientifique et technique -- EG:s
kommitté för vetenskap och teknisk forskning. Ger bl.a.
forskningspolitiska råd både till EG-kommissionen och
ministerrådet. I kommittén ingår högre tjänstemän från
medlemsländernas berörda ministerier.
CREW
Centre for Research on European Women -- Ett av EU
oberoende centrum för forskning, information och konsultation i
kvinnofrågor. Utger bl.a. publikationen "CREW Reports".
Cronos
Database of macroeconomic statistics -- EG:s databas för
makroekonomisk statistik. Cronos är en databas, som sköts av
EG:s statistikkontor Eurostat. Den innehåller uppgifter om
ekonomiska och sociala förhållanden i EU:s medlemsstater, men
också i USA, Japan m.fl. länder.
CSBM
Confidence and Security Building Measures -- Förtroende-
och säkerhetsskapande åtgärder i Europa. En del av de militära
ESK-förhandlingarna som till skillnad från CFE ägde rum med
deltagande av alla medlemsstater. Jämför CFE.
CUBE Concertation Unit for Biotechnology in
Europe -- EG:s samrådsorgan för forskning om bioteknologi.
Customs code
EG:s gemensamma procedurregler för importörer och
myndigheter vid import av varor från tredje land.
DAC Development Assistance Committee -- OECD:s
kommitté för bistånd till utvecklingsländer. Jämför OECD.
Davignon-rapporten
EG:s medlemsstater ingick i oktober 1970 en
överenskommelse om att inleda ett närmare och oförbindligt
utrikespolitiskt samarbete. Riktlinjerna till detta samarbete
hade skisserats i en rapport av Etienne Davignon, belgisk
diplomat och sedermera framträdande ledamot av EG-komissionen.
Beslutet om närmare utrikespolitiskt samarbete inom gemenskapen
var bl.a. ett avgörande skäl för Sveriges beslut att inte ansöka
om EG-medlemskap vid denna tidpunkt.
Delors Plan/Report
Europeiska rådet tillsatte 1988 en kommitté under ledning
av EG-kommissionens president Jacques Delors med uppgift att
utreda och föreslå steg i riktning mot en ekonomisk och monetär
union, EMU. På våren 1989 presenterade kommittén sitt förslag
som rekommenderar att EMU införs i tre faser och omfattar
gemensam penning- och valutapolitik, samordning av den
ekonomiska politiken, gemensam centralbank och en enhetlig
valuta, ecun.
DELTA
Developing European Learning through Technological
Advance -- EG-program för utveckling av utbildningsmetoder vid
yrkesutbildning och annan utbildning genom användning av nya
teknologier.
Demosthenes
Europarådets program för stöd till länderna i Central-
och Östeuropa i syfte att främja demokrati och skydd av de
mänskliga rättigheterna.
DG Directorate General -- Generaldirektorat.
EG-kommissionens sekretariat är organiserat i sju
stabsfunktioner och 23 generaldirektorat (GD) för olika
fackområden. Dessa är externa förbindelser (GD I), ekonomi och
finans (GD II), inre marknad och industripolitik (GD III),
konkurrens (GD IV), sysselsättning, arbetsmarknads- och
socialpolitik (GD V), jordbruk (GD VI), transporter (GD VII),
bistånd (GD VIII), personal och administration (GD IX),
information, kommunikation och kultur (GD X), miljö,
nukleärsäkerhet och civilskydd (GD XII), informationsteknologi
och innovation (GD XIII), fiske (GD XIV), finansinstitutioner
och direkta skatter (GD XV), regionalpolitik (GD XVI), energi
(GD XVII), kredit och investeringar (GD XVIII), budget (GD XIX),
revision (GD XX), tullunion och indirekta skatter (GD XXI),
samordning av strukturpolitiken (GD XXII) och företagspolitik,
handel, turism och kooperation (GD XXIII).
DIANE
Direct Information Access Network of Europe --
informationstjänster som erbjuds via Euronet.
Direktiv
Är bindande för EU:s medlemsstater när det gäller målen
som skall uppnås, men ger varje stat valfrihet beträffande
medlen. Ofta innehåller direktiven åtaganden om tid för
införande.
DRIVE
Dedicated Road Infrastructure for Vehicle Safety in
Europe -- EG-program som syftar till att skapa förutsättningar
för ökad effektivitet i transportsektorn och ökad trafiksäkerhet
med hjälp av informationsteknologi och telekommunikationer.
Dublin-konventionen
EU:s konvention om asyl undertecknades i Dublin 11 juni
1990 av 11 medlemsstater. Danmark undertecknade ett år senare.
Konventionen har ännu ej trätt i kraft.
EAC European Accreditation for Certification --
Europeiskt samarbete rörande ackreditering av
certifieringsorgan.
EAEC
European Atomic Energy Community. Se Euratom.
EBN European Business and Innovation Centre
Network. Nätverksorganisation som utvecklar, samordnar och
stödjer BIC-programmet (jämför BIC).
EBRD European Bank for Reconstruction and
Development -- Europeiska banken för återuppbyggnad och
utveckling. Bildades 1990 i syfte att underlätta övergången till
öppna, marknadsorienterade ekonomier och främja privata
initiativ i Central- och Östeuropa. Har sitt säte i London.
EBU European Broadcasting Union -- Europeiska
radiounionen.
EC European Community -- Europeiska
gemenskapen. Se EG.
ECAC European Civil Aviation Conference -- den
europeiska luftfartsorganisationen.
ECAS Euro Citizen Action Service -- En
informations- och lobbyorganisation i EU, med syftet att
balansera näringslivsintressen och statliga intressen bland
medlemsländerna. Bildades 1990.
ECB/ECBS
European Central Bank/European Central Bank System -- den
europeiska centralbanken respektive det europeiska
centralbankssystemet (inkl. de nationella centralbankerna) som
avses upprättas i EMU:s fas tre i slutet av 1990-talet (jämför
EMU). Frågan om bankens säte är fortfarande inte löst.
Officiella kandidater är London, Bonn, Frankfurt och Amsterdam.
ECE Economic Commission for Europe -- FN:s
ekonomiska kommission för Europa. Bildades 1947 med syftet att
initiera och delta i gemensamma aktiviteter för en ekonomisk
återuppbyggnad av det krigshärjade Europa. Syftet med ECE idag
är att höja Europas ekonomiska nivå, stärka de ekonomiska banden
mellan Europas stater och med övriga världen. Hade 1993 34 väst-
och östeuropeiska medlemsstater.
ECHO 1. European Commission Host Organization --
EG-kommissionens databasvärd med kontor i Bryssel.
2. European Community Humanitarian Office--EG-kommissionens
samordningsenhet för katastrofbistånd.
ECISS
European Committee for Iron and Steel Standardization --
europeiskt standardiseringsorgan på stålområdet (inom CEN).
ECLAIR
European Collaborative Linkage of Agriculture and
Industry Through Research -- EG:s forskningsprogram för närmare
samarbete mellan gemenskapens jordbruks- och industrisektorer.
Ersätts inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet
successivt fr.o.m. september 1991 av forskningsprogrammet
Agriculture.
EC-NGO LiaisonCommittee
Samarbetsråd mellan EG-kommissionen och enskilda
organisationer som arbetar med utvecklingsbistånd. Kommittén
representerar nära 700 enskilda organisationer från de 12
EG-staterna.
ECLAS
Referensdatabas med registret till EG-kommissionens
centralbibliotek. Innhåller referenser till en stor mängd
litteratur och publikationer av intresse för europeisk
integration.
ECO Economic Cooperation Organization. Består av
tio främst muslimska stater, däribland vissa ex-republiker i det
forna Sovjetunionen, med syfte att ge bl.a. finansiellt stöd
till och uppmuntra investeringar i ett område som sträcker sig
mellan Europa och Kina. ECO-staterna är Turkiet, Iran, Pakistan,
Afghanistan, Azerbaijan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kazakhstan,
Kirghistan och Tadjikstan.
Ecofin
Ministerrådsmöte i EU sammansatt av medlemsstaternas
ekonomi- och finansministrar. Är tillsammans med General Affairs
Council (som behandlar frågor av allmän och utrikespolitisk
karaktär) ett av de viktigaste ministerrådsmötena i EU.
Ecu European Currency Unit -- EG:s "valutakorg",
dvs. en sammanvägning av de 12 ingående medlemsvalutorna. Ecuns
värde mot nationella valutor fastställs dag för dag.
EDFEuropean Development Fund
-- Europeiska utvecklingsfonden som förvaltar EG:s
biståndsmedel till
ACP-staterna under Lomékonventionen. Har sitt säte i Luxemburg.
Medel tillskjuts i femårsramar knutna till Lomékonventionen. Den
senaste ramen, EDF VII, omfattar 10 miljarder ecu.
EDG European Democratic Group. -- En politisk
grupp i Europaparlamentet bestående av danska och brittiska
konservativa.
Edifact
Electronic Data Interchange for Administration, Commerce
and Transport -- EG:s elektroniska datautväxling för
administration, handel och transport.
EDI Electronic Data Interchange -- EG:s
elektroniska datautväxling. Syftar bl.a. till elektroniskt
utbyte av handelsinformation.
EDU Europol Drugs Unit. EU-staternas gemensamma
organ för insamling, analys och spridning av informationen om
illegal narkotikahandel. Har sitt säte i Haag.
EEA 1. European Environment Agency -- Europeiska
miljöbyrån med säte i Köpenhamn. Dess roll är främst rådgivande
till EG i miljöfrågor samt ett informationscenter för statistik
över miljösituationen i medlemsstaterna.
2. European Economic Area -- Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Se EES.
EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen. Se EG.
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
bestående av EG:s och EFTA:s samtliga medlemsstater. Avtalet om
att upprätta EES trädde i kraft den 1 januari 1994. Avtalet
omfattar de fyra friheterna samt angränsande politikområden
(t.ex. utbildnings- och forskningssamarbete). Det omfattar också
de legala och institutionella frågor som ligger till grund för
avtalet. Avtalet bygger på EG:s regelverk -- acquis
communautaire -- exklusive den gemensamma jordbrukspolitiken,
fiskepolitiken, handelspolitiken och skattepolitiken, m.fl.
områden.
EES-rådet
EEA Council. Består av medlemmar av EU:s ministerråd och
EG-kommissionen samt en regeringsmedlem från varje EFTA-stat.
Svarar för den allmänna vägledningen för fortsatt utveckling av
EES-samarbetet och för den politiska styrningen vad beträffar
avtalets genomförande. Besluten i rådet fattas enhälligt av EG å
ena sidan och EFTA-staterna å den andra. Sammanträder två ggr/år
och därutöver vid behov.
EFA European Fighter Aircraft -- Ett
fyrnationsprojekt bland EU-staterna Italien, Spanien,
Storbritannien och Tyskland om utveckling och produktion av ett
europeiskt attackflygplan.
EFC European Foundation Centre --
Intresseorganisation för europeiska föreningar, sällskap och
stiftelser med syftet att för sina medlemmar bevaka EG:s
lagstiftningsarbete med konsekvenser för deras verksamhet.
Centret ligger i Bryssel.
EFLA European Food Law Association -- Europeiska
livsmedelsassociationen med deltagare från EU och andra
västeuropeiska stater, däribland Sverige. Har som huvudsyfte att
reglera handeln med livsmedel i Europa och kontrollera reglernas
efterlevnad.
EFTA European Free Trade Association -- den
Europeiska frihandelssammanslutningen som grundades 1960.
Medlemmarna har fram till och med 1994 varit Finland, Island,
Norge, Schweiz, Sverige och Österrike samt Liechtenstein, som
blev EFTA-medlem i juni 1991. Danmark, Portugal och
Storbritannien var medlemmar av EFTA fram till sin anslutning
till EG.
EFTA-domstolen
Enligt EES-avtalet har EFTA-staterna inrättat en särskild
domstol, EFTA-domstolen, vars förebild kan sägas vara de båda
domstolarna inom EG, dvs. EG-domstolen och EG:s första
instansrätt. Domstolens huvuduppgifter är att övervaka att
EFTA-staterna följer avtalet samt handlägga överklaganden av
beslut på konkurrensområdet som har initierats av EFTA:s
övervakningsmyndighet ESA och tvistlösning mellan två eller
flera EFTA-stater. I domstolen finns sju domare, en från
respektive EFTA-land. Domstolen har sitt säte i Genève.
EG/EC/CE
Europeiska gemenskapen (EG)/European Community
(EC)/Communauté Européenne (CE). Består av EKSG, EEG och
Euratom. EG:s medlemsstater är Belgien (1951), Frankrike (1951),
Italien (1951), Luxemburg (1951), Nederländerna (1951), Tyskland
(1951 för Västtyskland och 1990 för f.d. DDR), Danmark (1973),
Irland (1973), Storbritannien (1973), Grekland (1981), Portugal
(1986) och Spanien (1986). Se också EU.
EG-domstolen
Court of Justice of the European Communities -- med säte
i Luxemburg. Är högsta uttolkare av EG-fördragen och
gemenskapens lagstiftning. Domstolen består av 13 ledamöter och
sex generaladvokater (vars uppgift det är att i varje mål
framlägga ett förslag till beslut) och har ca 600 anställda.
EG-kommissionen
Är ett utredande, förslagsställande, verkställande och
övervakande organ. Kommissionen består av 17 ledamöter -- två
från vart och ett av de fem stora medlemsstaterna (Frankrike,
Italien, Spanien, Storbritannien och Tyskland), en från vart och
ett av de övriga. Ledamöterna i kommissionen nomineras av
medlemsstaterna och utses för en fyraårsperiod (fr.o.m. 1995 fem
år, enligt fördraget om Europeiska unionen). Kommissionen leds
av en president som väljs för en period av två år. Varje ledamot
har ett eller flera ansvarsområden. Kommissionen biträds av ett
sekretariat som är organiserat i stabsfunktioner,
generaldirektorat (jämför DG) och andra enheter. Ca 13 000
tjänstemän arbetar i kommissionen, vars säte är Bryssel.
EG:s regelverk
Acquis Communautaire -- det samlade regelverket inom
EG-förordningar, direktiv, resolutioner, domstolsavgöranden,
m.m. I exempelvis samarbetet mellan EG och EFTA-staterna om EES
(Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) har parterna kommit
överens om att relevanta delar av EG:s regelverk integreras i
EES-avtalet liksom i EFTA-staternas rättsordningar, så att
enhetliga regler gäller inom hela området. Jämför EES.
EGT Europeiska gemenskapens officiella tidning.
EG:s sammanställning av direktiv, förordningar, etc. som
antagits av ministerrådet. Kan jämföras med Svensk
författningssamling i Sverige.
EHLASS
European Home and Leisure Accident Surveillance System --
EG:s skaderapporteringssystem. Ett viktigt instrument inom EU
för att spåra säkerhetsrisker. Detta sker främst genom att
information samlas in från utvalda sjukhus i medlemsstaterna, om
varor som varit inblandade i hem- och fritidsolyckor. Avsikten
med systemet är att man skall kunna studera de mest frekventa
och/eller allvarliga olyckorna med syftet att få säkrare
produkter och att få konsumenterna att använda produkterna på
rätt sätt.
EIB European Investment Bank -- Europeiska
investeringsbanken är ett självständigt EG-organ med egen
förvaltning. Etablerades i och med Romfördraget, med syftet att
till speciellt utsatta och mindre utvecklade regioner i EG:s
medlemsstater ge lån främst för investeringar i infrastruktur,
energisektorn och industriell modernisation. Lån ges också till
staterna i Central- och Östeuropa och till de stater som ingår i
Lomékonventionen. Banken har sitt säte i Luxemburg. Styrelsen
består av de tolv medlemsstaternas finans- och ekonomiministrar.
EIPA European Institute of Public Administration
-- institut med säte i Maastricht, Nederländerna, för
utbildning, konsultverksamhet och forskning primärt kring frågor
som rör europeisk politik och offentlig förvaltning. Grundades
1981 som en självständig institution, med representation i
styrelsen från samtliga EG:s medlemsstater samt från
EG-kommissionen.
EIS European Information System. EU:s
datainformationsnät som skall regleras i en konvention och som
syftar till att underlätta kontrollen vid gemenskapens yttre
gränser. Den skall utgöra ett komplement till konventionen om de
yttre gränserna.
EISCAT
European Incoherent Scatter Facility -- Europeiska
inkoherentspridningsanläggningen med säte i Kiruna. Är en
forskningsorganisation för studier av jonosfären med hjälp av
inkoherent spridning av radiovågor.
Ekonomiska ochsociala kommittén
Är ett rådgivande organ inom EU med representanter från
arbetsmarknadens parter, producent- och konsumentintressen,
jordbruk, m.m. Kommittén har 189 ledamöter och ett sekretariat
med säte i Bryssel med ca 500 anställda.
EKSG Europeiska kol- och stålgemenskapen.
Bildades 1951 genom det s.k. Parisfördraget. De sex ursprungliga
medlemsstaterna -- Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg,
Nederländerna och Västtyskland -- samordnade sina befogenheter
att bestämma i frågor som påverkar produktion och distribution
av kol och stål i den nya organisationen.
ELISE European Information-Exchange Network on
Local Development and Local Employment Initiatives --
Informationstjänst och nätverk i EU för utveckling av lokal och
regional sysselsättning i gemenskapen.
EMAC The Committee on Economic and Monetary
Affairs and Industrial Policy of the European Parliament --
Europaparlamentets kommitté för ekonomisk-monetära frågor och
näringspolitik.
EMCF European Monetary Cooperation Fund -- EG:s
monetära samarbetsfond förvaltar EU-staternas ecu-konton och har
hand om de korta krediterna. Dess förvaltningsråd består av
medlemsstaternas centralbankschefer.
EMEP European Monitoring of Environmental
Pollution -- det europeiska samarbetet om övervakning av vissa
luftföroreningar.
EMS Europeiska monetära systemet/European
Monetary System -- EG:s monetära samarbetssystem skapades
1978/79 och är lagfäst i Europeiska enhetsakten från 1987.
Samarbetet inriktas på att vidareutveckla växelkursmekanismen,
ERM, och främja ömsesidigt ekonomisk-politiskt närmande, s.k.
konvergens. EMS består av en gemensam valuta, ecu,
växelkursmekanismen, ERM, den monetära samarbetsfonden, EMCF,
samt kreditstödsfaciliteter.
EMU Economic and Monetary Union -- EU:s
ekonomiska och monetära union. En av EG:s två
regeringskonferenser, som inleddes i december 1990, behandlade
EMU. EMU är tänkt att genomföras i tre faser: den första, som
redan inletts, innebär dels upprättandet av den inre marknaden
och införandet av fria kapitalrörelser mellan EU-staterna, dels
att alla valutor knyts till växelkursmekanismen i EMS. Fas två
innebär huvudsakligen en förstärkning av den ekonomisk-politiska
samordningen och fas tre skapandet av en gemensam centralbank,
att man låser växelkurserna mellan medlemsstaterna och att en
enhetlig valuta införs. Denna sista fas skall enligt
unionsfördraget inledas senast 1999.
EN/NE
European Norm/Norme Européenne -- Europastandard. Används
i standardiseringsarbetet i de europeiska
standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI.
Envireg
Regional Action Programme on the Initiative of the
Commission concerning the Environment -- Regionalt stödprogram
för EU:s ekonomiskt eftersatta kustområden. Programmet
koncentreras till ekonomisk utveckling och miljövård samt
utbildning av lokala och regionala myndigheter i särskilt
turistutsatta områden.
EnvironmentalLabelling
Miljömärkning. Ett allt vanligare inslag i
EU:s konsumentpolitik är märkning av varor som uppfyller
vissa miljökrav. Symbolen är en blomma med EU-stjärnorna som
kronblad.
EOTA European Organization for Technical
Approvals -- Europeiska organisationen för tekniska
föreskrifter.
EOTC The European Organization for Testing and
Certification -- ett västeuropeiskt nätverk för provning och
certifiering som bildades 1990 av EG och EFTA samt de europeiska
standardiseringsorganen CEN och Cenelec. Målet för den nya
organisationen är att skapa förutsättningar för överenskommelser
om ömsesidigt erkännande av provningsresultat och bevis om
överensstämmelse. Detta sker parallellt med harmoniseringen av
föreskrifter och standarder.
EP News
Periodiskt nyhetsbrev som utges av Europaparlamentet.
EPO European Patent Office -- den europeiska
patentorganisationen med säte i München.
EPOCH
European Programme for Climatology and Natural Hazards --
EG:s forskningsprogram för klimatologi och naturkatastrofrisker.
Tillhör EG:s andra ramforskningsprogram. Fr.o.m. september 1991
ersätts detta successivt inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet av forskningsprogrammet Environment.
EPS Europeiska politiska samarbetet. -- EG:s
utrikespolitiska samarbete, EPS. Inleddes informellt 1970 och
stadgefästes i vissa icke bindande samordningsregler på det
utrikespolitiska området i enhetsakten 1987. Denna samordning av
utrikespolitiken innebär i stort att medlemsstaterna skall
samråda med övriga medlemsstater innan beslut fattas i
utrikespolitiska frågor, att medlemsstaterna tar hänsyn till
Europaparlamentets åsikter och att man i andra internationella
fora, exempelvis ESK och FN, söker uppträda gemensamt. Enligt
unionsfördraget som överenskoms i Maastricht i december 1991,
skall EPS gradvis förstärkas till en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik, med viss bindande samordning och möjlighet
till försvarspolitiskt samarbete. Se även GUSP.
EPU European Political Union -- EG:s politiska
union. En central målsättning alltsedan Kol- och
stålgemenskapens tillkomst 1951 har varit att skapa en politisk
union. I Romfördraget från 1957 framhålls också de
fördragsslutande parternas beslutsamhet att "lägga grunden till
ett ständigt fastare förbund mellan de europeiska folken". Denna
målsättning bekräftades i och med enhetsakten från 1987. I
december 1990 inleddes en av två regeringskonferenser för att
behandla EG:s allmänpolitiska och institutionella utveckling i
riktning mot en "politisk union". Resultatet av denna konferens
och den om ekonomisk och monetär union blev överenskommelsen i
Maastricht i december 1991 om skapandet av Europeiska unionen.
Erasmus
European Action Scheme for the Mobility of University
Students -- EG:s program för utbyte av studerande mellan
högskolor. Syftar till att förbättra möjligheterna för studenter
att tillbringa en del av utbildningstiden utomlands samt att
uppmuntra universitetssamarbete.
ERDF/FEDER
European Regional Development Fund/Fonds Européen pour le
Développement Régional -- EG:s regionala utvecklingsfond. En av
gemenskapens tre strukturfonder, vilka är instrument för det
regionalpolitiska stödet (jämför EG:s sociala utvecklingsfond,
ESF, och EG:s jordbruksfond, EUGFJ). Strukturfonderna
administreras av EG-kommissionen.
ERGO European Community Action Programme for the
Long-term Unemployed -- EG-program för informations- och
erfarenhetsutbyte mellan medlemsstaterna och vissa stater
utanför EG vad gäller frågor som rör långtidsarbetslöshet. Genom
detta program söker man öka medvetenheten om politikens
möjligheter samt att utveckla mätmetoder för utvärdering och
kostnadsuppföljning. Är en försöksverksamhet på tre år som för
närvarande håller på att utvärderas.
ERM Exchange Rate Mechanism --
växelkurssamarbetet inom EMS. Inom ERM har varje valuta en
fastställd centralkurs uttryckt i ecu. På grundval av denna
bestämmer man kurser gentemot de andra valutorna i systemet.
Grekland deltar ej i ERM.
ERT European Round Table of Industrialists --
Europeiskt forum med 45 industriledare från 17 stater som möts
regelbundet ett par gånger om året i syfte att stärka och
utveckla Europas tekniska och industriella utveckling. Grundades
1983 på initiativ av Pehr G Gyllenhammar.
ERYICA
EG:s databaserade ungdomsinformationssystem.
ESA 1. European Space Agency -- Europeiska
rymdorganisationen. Europeiskt samarbetsorgan för fredlig
rymdforskning (bl.a. ARIANE-projektet). Bildades 1975. Medlemmar
är Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Norge, Irland,
Italien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och
Österrike. Kanada och Finland är associerade.
2. EFTA Surveillance Authority/EFTA:s övervakningsmyndighet --
organ inom ramen för EES-avtalet. Inom vissa bestämda områden
har ESA motsvarande befogenheter och liknande funktioner som
EG-kommissionen, dvs. övervakning av att EES-reglerna efterlevs
såvitt avser EFTA:s medlemsstater. ESA består av sju medlemmar,
en från vart och ett av EFTA-staterna. Beslut fattas genom
majoritetsbeslut.
3. Euratom Supply Agency -- Euratoms försörjningsbyrå är
ansvarig för en säker och ekonomisk försörjning av kärnbränsle
till kärnkraftsindustrin inom EG. Byrån har i detta syfte rätt
att granska medlemsstaternas bränslekontrakt, m.m.
ESAs Environmentally Sensitive Areas --
miljömässigt känsliga regioner och områden i EU:s medlemsstater.
ESF European Science Foundations --
intresseorganisation för Europas forskningsråd. De områden som
berörs är humaniora, samhällsvetenskaper, medicin,
naturvetenskaper och teknisk grundforskning.
ESF/FSE
European Social Fund/Fonds Social Européen -- EG:s
socialfond. En av gemenskapens tre strukturfonder vars syfte
främst är att främja ökade arbetstillfällen, ge stöd åt projekt
som motarbetar långtidsarbetslöshet bland ungdomar, o.dyl.
ESKEuropeiskasäkerhets-konferensen
Conference on Security and Cooperation
in Europe -- Kallas ibland Helsingforsprocessen då arbetet
inleddes i
Helsingfors 1975. Omfattar alla stater i Europa och det forna
Sovjetunionen samt USA och Kanada (för närvarande 52 länder).
Till ämnen som behandlas inom ESK-processen hör säkerhetsfrågor
av militär och politisk art; ekonomiskt, vetenskapligt,
teknologiskt och miljömässigt samarbete liksom frågor med
anknytning till det humanitära och kulturella området ofta
kallade ESK:s mänskliga dimension. Konferensen är ännu inte en
organisation i formell mening, utan har utvecklats utifrån en
process av på varandra följande ministermöten. Arbetet leds av
ett ordförandeland (Sverige under 1993), som till sitt stöd har
en generalsekreterare och tre institutioner -- ett sekretariat i
Prag, ett konfliktlösningscenter i Wien och ett
demokratistödscenter i Warszawa.
ESPO
European Community Seaports Organization.
Samarbetsorganisation mellan ett antal EU-staters (Belgien,
Danmark, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal,
Storbritannien och Tyskland) hamnmyndigheter. Organisationens
syfte är att bevaka dess intressen i EU:s institutioner.
Sjöfartssäkerhet, utveckling av cabotage-systemet och
förbättring av perifera hamnar (i Grekland och Irland) är några
av huvudfrågorna.
ESPRIT
European Strategic Programme for Research and development
in Information Technologies -- EG:s strategiska
informationsteknologiprogram syftar till att stimulera forskning
och utveckling på det informationsteknologiska området och att
uppmuntra samarbete inom detta område mellan företag,
universitet och andra organisationer i olika EU-stater.
ESRC
European Science Research Councils -- de europeiska
naturvetenskapliga forskningsråden. En i Europeiska
forskningsfondens, ESF (European Science Foundation), ingående
sammanslutning av de naturvetenskapliga forskningsråden i
Europa.
ETAGEuropean TourismAction Group
Lobbying-organ med uppgift att tillvarata
resesektorns intressen i EU. Bildades 1981
och består utöver ETC av internationella branschorgan inom
turism- och reselivssektorn.
ETCEuropean TravelCommission
Samarbetsorgan mellan de västeuropeiska
turistråden med syfte att bl.a. genomföra
gemensamma marknadsaktiviteter. Dess främsta uppgift i dag är
att söka öka Europas marknadsandel på den amerikanska
resemarknaden och vissa andra fjärrmarknader, framför allt Japan
och Kanada. ETC, som bildades 1948 har i dag 24 medlemsstater,
inkl. Ungern.
ETF European Training Foundation -- EG:s
stiftelse för yrkesutbildning. Med nära anknytning till EG:s
center för yrkesutbildning, Cedefop, skall ETF fungera som det
centrala samordnande organet för insatser beträffande
yrkesutbildning för Central- och Östeuropa. Stiftelsen är öppen
för medlemskap också för stater utanför EU.
ETSI European Telecommunication Standardization
Institute/Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder
-- Europeiskt standardiseringsorgan på
telekommunikationsområdet.
ETU European Telecommunications Union --
Europeiska teleunionen med säte i Genève.
EU Europeiska unionen, dvs. den påbyggnad och
fördjupning av gemenskapsarbetet som överenskoms i Maastricht i
december 1991. Begreppet EU används om den övergripande helhet
som omfattas av Maastrichtfördraget. Av de tre s.k. pelare som
unionen vilar på är det pelare 2 (gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik) och pelare 3 (området för rättsliga frågor och
inrikes angelägenheter) som bildar unionens nya
samarbetsområden. Begreppet EG betecknar också fortsättningsvis
det traditionella ekonomiska samarbetet inom unionen (dvs. EG,
EKSG samt Euratom).
EU-rådet/ministerrådet
Europeiska unionens råd. Består av de 12 medlemsstaternas
utrikes- eller fackministrar. Beslutar om EU:s budget och
stiftar lagar inom de områden där medlemsstaterna har förbundit
sig att föra gemensam politik. Kallas vanligen "ministerrådet".
EUA European Unit of Account/Europeiska
beräkningsenheten -- EG-myntenhet ersatt av ecun.
EUGFJ
European Agricultural Guidance and Guarantee Fund/Fond
Européen d'Orientation et de Garantie Agricole/Europeiska
utvecklings- och garantifonden för jordbruk. Fondens
utvecklingssektion ger bidrag till modernisering av
brukningsmetoder, jordförbättring, yrkesutbildning, omställning
till annan produktion, ägosammanläggning, samt stöd till
jordbruk i bergstrakter eller andra områden som är mindre
lönsamma att bruka. Medel har också avsatts för skogsplantering
och miljövård. Fondens garantisektion utbetalar diverse stöd
till jordbrukarna.
Euratom
European Atomic Energy Community -- Europeiska
atomenergigemenskapen. Bildades i samband med EEG i Rom 1957.
Euratom har gemensamma regler om frågor som berör kärnsäkerhet
och kärnenergin, i vilka ingår en gemensam marknad för
uranförsörjning, reaktorer och delar av reaktorer. Fungerar som
kontrollorgan och driver ett europeiskt
fusionsforskningsprogram.
Eureka
European Research Coordination Agency -- europeisk
samordnad civil högteknologisatsning -- europeisk
forskningssamverkan. Målet är att stärka samarbetet mellan
företag och forskande institutioner inom högteknologins område
för att därmed höja europeiska industriers konkurrenskraft på
världsmarknaden. Formellt ligger samarbetsprojektet, som
etablerades 1985, utanför EG:s ram, men EU-staterna deltar
tillsammans med Schweiz, Island m.fl. länder. Även
EG-kommissionen deltar i Eureka.
EURET
European Research for Transport -- EG-program för
forskning på transportområdet.
Eurimages
Europarådsfond för filmsamarbete. Syftet med fonden är
främst att öka det västeuropeiska samarbetet på filmens område.
Har nu även öppnats för deltagande från Central- och Östeuropa.
Eurobarometer
Regelbundet återkommande undersökning bland allmänheten i
medlemsländerna för att mäta eventuella attitydförändringar
visavi EG.
Eurocare
(Eureka)-EG-program för vård av kulturminnesmärken.
Eurochambres
Association des Chambres de Commerce Européennes --
samarbetsorgan för Europas handelskamrar.
Eurocontrol
Den europeiska organisationen för flygsäkerhet. Består av
15 medlemsstater. Italien, Spanien och Danmark tilhör de
EU-stater som inom kort förväntas tas upp som medlemmar.
Eurocoop
European Community of Consumer Cooperation -- EG:s
konsumentkooperativ. Även öppen för icke EU-stater i Västeuropa.
Eurocustoms
Konsortium bestående av tulladministrationerna i EG:s
medlemsstater som upprättats inom ramen för PHARE-programmet.
Samordnar och utför aktiviteter rörande utbildning och tekniskt
bistånd på tullområdet till staterna i Central- och Östeuropa.
Eurofed/European CentralBank
Arbetsnamn för det europeiska centralbanksystem som
förutses etableras inom ramen för EMU-processen.
Eurofer
European Federation of the Iron and Steel Industry -- det
europeiska stålindustriförbundet.
Euroform
EG-program på det sociala området för förmedling i
medlemsstaterna av nya yrkeskunskaper, färdigheter och
sysselsättningsmöjligheter.
Eurogas
Intresseorganisation (med säte i Bryssel) för Europas
gasdistributörer.
Euro-Info-Centres
Inom ramen för den EG-aktionsplan som särskilt inriktas
på att öka möjligheterna för små och medelstora företag att
tillgodogöra sig fördelarna av den inre marknaden, har
informationskontor, s.k. Euro-Info-Centres, upprättats i
medlemsstaterna. Syftar främst till att möjliggöra bättre
information mellan företagen samt mellan företagen och
allmänheten.
Euromar
EG-program för studier av ekologiska samband i europeiska
hav.
Europaavtal
Associationsavtal mellan EU och vissa stater i Cental-
och Östeuropa. Avtal har undertecknats med Polen, Ungern,
Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien och träder i kraft
så snart de ratificerats av samtliga medlemsstater.
Interimsavtal beträffande handelsavsnitten har redan trätt i
kraft.
Europaavtalen innebär att ett frihandelsområde skall upprättas
inom tio år. EG åtar sig att å sin sida avveckla handelshinder
för industrivaror redan inom fem år. Avtalen innehåller vidare
regler om arbetstagares rörlighet, investeringar, tjänstehandel,
konkurrensrätt, ekonomiskt samarbete, kulturellt utbyte och en
utrikespolitisk dialog. I avtalens inledande avsnitt anges också
att de skall ses som ett första steg på vägen mot ett framtida
EU-medlemskap. Jämför Association Agreements.
Europaparlamentet
Är rådgivande, kontrollerande och i vissa fall -- t.ex. i
budgetfrågor -- medbeslutande organ. Består av 518 ledamöter,
valda direkt för fem år. Parlamentet håller vanligen sina
sessioner en vecka varje månad (utom i augusti) i Strasbourg.
Normalt möts utskott och partigrupper i Bryssel. Huvuddelen av
parlamentets sekretariat, som har ca 3 000 anställda, finns i
Luxemburg.
Europarådet
Dess stadgar undertecknades 1949 i London. Syftet är att
samarbeta inom en rad områden: mänskliga rättigheter, sociala
frågor, utbildning, kultur, ungdomsfrågor, hälsofrågor och
naturvård. Organisationen har i dag 32 medlemmar, däribland
Sverige. Har sitt säte i Strasbourg. Rådets generalsekreterare
är f.n. svensken Daniel Tarschys.
Europe
Det äldsta europeiska nyhetsbrevet. Startades av
italienaren Emanuele Gazzo 1952 (och som fortfarande är dess
utgivare). Utkommer dagligen.
EuropeanEconomic InterestGroup
Europeisk ekonomisk intressegruppering
(EEIG) -- EG-företagsform av typen samriskföretag. Syftar till
att underlätta samarbete över gränserna mellan mindre företag
utan att det kolliderar med EG:s konkurrensregler.
European Centrefor Work andSociety
Europainstitut förlagt till Maastricht,
Nederländerna, som verkar som länk mellan vetenskap och praktik
mellan myndigheter och privat verksamhet. Bygger upp nätverk i
Europa med experter och forskare från skilda discipliner och
beslutsfattare från offentlig och privat sektor. Verksamheten
inriktas mot sociala aspekter på arbetsmarknads- och
arbetslivsområdet. Har en filial i Bryssel.
EuropeanConvention onHuman Rights
Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Se
Europarådet.
European Courtof Human Rights
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter.
Domstolen, med säte i Strasbourg, ska se till att Europarådets
konvention från 1950 om de mänskliga rättigheterna efterföljs.
EuropeanDocumentationCentre
I varje EU-stat finns ett antal informationscentra med
uppgift att
tillhandahålla information om EG:s regelverk, institutioner,
e.dyl. Är oftast knutna till universitet eller högskolor.
European Environ-mental Bureau
Europeiska miljöbyrån. Upprättades 1974 med syftet att
fungera som ett informationsnätverk för miljöfrågor i Europa,
främst i EU:s medlemsstater. Består i dag av cirka 200
miljöorganisationer. Har sitt säte i Bryssel.
En autonom institution förlagd till Dublin som genomför
fördjupade studier inom de områden som påverkar EU-medborgarnas
levnads- och arbetsvillkor. Studierna berör främst EG:s sociala
dimension. Institutet arbetar numera även med icke
EU-medlemsstater. (Benämns även Dublin-institutet).
European Report
Nyhetsbrev som utkommer två ggr/vecka. Redogör kortfattat
för aktuella EU-frågor och andra frågor relaterade till den
europeiska integrationsprocessen.
European Unionof Women
En europeisk kvinnosammanslutning bestående av kvinnor
från ca 15 europeiska stater med anknytning till partier höger
om mitten på den politiska skalan. Sammanslutningen syftar
främst till informationsutbyte i bl.a. jämställdhetsfrågor och
hur kvinnor kan ta aktiv del i samhällslivets olika områden.
EuropeanUniversityInstitut
Institut i Florens, Italien, för forskarutbildning i
europeiska studier med
inriktning på den västeuropeiska integrationsprocessen.
Finansieras huvudsakligen av EG-kommissionen.
EuropeanUniversityNetwork
EU:s kontakt- och samarbetsnät som via bl.a. gemensamma
databanker skall underlätta erfarenhetsutbyte, vidgat samarbete
och tillgodoräknande av studier vid annat universitet inom
Gemenskapen.
EuropeanWomen's Lobby
EU-nätverk för kvinnoorganisationer med
huvudsyfte att stärka situationen för kvinnor i EU och uppmuntra
till jämställda förhållanden mellan kvinnor och män, bl.a. genom
att påverka beslut och politik på EU-nivå.
Europeiskaenhetsakten
Acte Unique. Reviderade 1987 EG:s gemenskapsfördrag --
Romfördraget och Parisfördraget. Innebar ökad användning av
majoritetsbeslut, förstärkning av Europaparlamentets roll och
fördragsfäster målet att till utgången av 1992 upprätta den inre
marknaden. Fördragsfäster även områdena miljö, arbetsmiljö,
regionalstöd och forskning samt det europeiska utrikespolitiska
samarbetet, EPS. Den ökade användningen av majoritetsbeslut har
inneburit en markant förbättring av ministerrådets
beslutsförmåga.
Europeiska rådet
Detta EG:s toppmöte, som tillkom på informell basis 1974,
består av medlemsstaternas stats- och regeringschefer och
EG-kommissionens ordförande. Europeiska rådet stadgefästes först
i enhetsakten 1987, och förs i det nya unionsfördraget in i den
formella beslutshierarkin. Skall sammanträda två gånger per år
för att bl.a. ge politiska impulser i arbetet och behandla
större frågor.
Europmi
European Committee for small and medium-sized industries
-- Europeiska kommittén för små och medelstora industrier.
Europol
EU-organ för polissamarbete inom ramen för
Maastricht-avtalets tredje pelare för att förhindra och
bekämpa terrorism, narkotikahandel och annan internationell
brottslighet. Ett första steg blir informationssamarbete kring
illegal narkotikahandel genom den nyupprättade narkotikaenheten
(Europol Drugs Unit).
EUROS
Inom ramen för EG:s sjöfartspolitik har kommissionen lagt
fram förslag till administrativa åtgärder med syftet att stärka
konkurrenskraften hos medlemsstaternas handelsflottor, bl.a.
genom upprättandet av ett särskilt EG-register, s.k.
EUROS-register. Registret ska vara ett parallellregister till
medlemsstaternas register och ge vissa fördelar såsom rätt att
tillsätta upp till 50 % av besättningen med
tredjelandsmedborgare på lokala arbetsvillkor.
Eurostat
Statistical Office of the European Community/Europeiska
gemenskapens statistikkontor i Luxemburg. Tidigare förkortat
SEOC.
Eurotecnet
EG-program för spridning i samhället av förnyelse på
yrkesutbildningsområdet kopplad till de senaste rönen inom
teknologin. Verksamheten är främst inriktad på stöd till nätverk
av demonstrationsprojekt för teknologifortbildning.
Eurotrac
Eureka-program med syftet att följa transport och
omvandling av luftföroreningar.
Eurydice
Nätverk inom EU för informationsutbyte på
utbildningsområdet, framför allt mellan medlemsstaternas
regeringar. Fungerar som dokumentationscenter för
utbildningsfrågor i form av databanker och ger
informationsservice via nationella centra.
Eutelsat
European organization for satellite telecommunications.
Den europeiska organisationen för satellitöverföring på
telekommunikationsområdet.
FAST
Forecasting and Assessment in Science and Technology --
framtidsforskningsaktivitet inom EG.
Fedarene
European Federation of Regional Energy and Environment
Agencies. Europafederationen av regionala energi- och
miljöbyråer. Skapades 1990 med syftet att fungera som ett
nätverk för organisation och genomförande av regionala åtgärder
inom områdena energi, avfallshantering och miljöskydd. Fedarene,
som i september 1992 öppnade ett representationskontor i
Bryssel, bidrar genom stöd till särskilda regionala
utvecklingsprojekt och -program till EU:s övergripande strategi
för ekonomisk och social utjämning inom gemenskapen.
Feoga
Fond Européen d'Orientation et de Garantie Agricole --
den europeiska jordbruksfonden. Se EUGFJ.
FLAIR
Food-linked agro-industrial research -- EG-program för
livsmedelsforskning. Ersattes inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av
forskningsprogrammet Agriculture.
FORCE
Community Action Programme for the Development of
Continuing Vocational Training -- EG-program för återkommande
yrkesutbildning med syfte att höja arbetskraftens kompetens och
skicklighet. Ersattes inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av
forskningsprogrammet Agriculture.
FOREST
Forestry Sectoral Research and Technology -- EG:s program
för samarbete på träforskningsområdet och utveckling av
förnybara energislag.
Freedom ofPractice
Friheten för vissa yrkesgrupper -- som bl.a. läkare,
tandläkare, revisorer och andra -- att välja den EU-medlemsstat
man önskar utöva sitt yrke i.
Förordning
Antas av EU-rådet på förslag från kommissionen. Är
omedelbart bindande för alla medlemsstater liksom för företag
och enskilda inom EU. Förordning tar över nationell lag.
G7 Internationellt forum för
ekonomisk-politiskt samarbete mellan USA, Kanada, Japan,
Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien samt EU genom
kommissionen och ordförandestaten. Håller årliga toppmöten i
juli.
G10 Internationellt forum för
ekonomisk-politiskt samarbete bestående av USA, Japan, Tyskland,
Frankrike, Storbritannien, Kanada, Italien, Belgien,
Nederländerna, Sverige och Schweiz.
G24 Forum bestående av OECD-staterna för
samordning av biståndet till staterna i Central- och
Östeuropa. Samordning och förvaltning sköts av
EG-kommissionen. Sammanträder på ministernivå, med högre
tjänstemän och i arbetsgrupper. I vissa möten deltar även
Internationella valutafonden, Världsbanken, Parisklubben, ECE
och EBRD.
GATT General Agreement on Tariffs and Trade --
det allmänna tull- och handelsavtalet. Eftersträvar avreglering
av världshandeln. För närvarande pågår förhandlingar inom ramen
för Uruguay-rundan.
GemensammaEES-kommittén
EEA Joint Committee. Den gemensamma kommittén för EFTA
och EG med ansvar för EES-samarbetets löpande administration.
Arbetet i kommittén bygger på ett löpande informations- och
samrådsförfarande parterna emellan. Beslut (som får karaktären
av internationella överenskommelser) skall fattas med
enhällighet av EG å ena sidan och EFTA-staterna gemensamt å den
andra. Parterna skall i kommittén representeras av högre
tjänstemän.
GSP Generalized System of Preferences -- det
allmänna tullpreferenssystemet (till förmån för
utvecklingsländer).
Green Currency
Den "gröna valutan" är den kurs inom EU med vilken de
administrativt fastställda priserna räknas om till nationell
valuta. Jämför Green ECU.
Green ECU
Den enhet som används inom EU för att räkna ut stödet
till jordbrukarna. Kursen ligger för närvarande cirka 15 % över
kommersiell ecu.
Gruppunderlag
Undantag för vissa konsortier från EG:s konkurrensregler.
GUSP
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik som EU:s
medlemsstater skall utveckla inom ramen för fördraget om
Europeiska unionen (eng. Common Foreign and Security Policy,
CFSP).
Gymnich
Informellt utrikesministermöte inom EU varje halvår, som
ägnas en allmän diskussion om övergripande utrikespolitiska
frågor. Uppkallat efter den by utanför Bonn där det första mötet
ägde rum.
Harmonisering
EU-term som syftar på ändring av nationell lagstiftning
så att den överensstämmer med EG:s regelverk.
Helios
Handicapped People in the European Community Living
Independently in an Open Society -- EG-program som syftar till
utveckling av arbetsmarknadsutbildning och rehabiliterande
åtgärder för personer med svåra fysiska och/eller psykiska
handikapp, att söka integrera dem i samhället och göra det
möjligt för dem att leva ett självständigt liv.
HLCG
High Level Contact Group -- Högnivågrupp EFTA-EG för
uppföljning av Luxemburg-deklarationen från 1984.
HLIG
High Level Interim Group -- Högnivågrupp
(chefsförhandlarna) EFTA-EG för diskussioner om EES under
interimsperioden mellan avtalets undertecknande (2 maj 1992) och
dess ikraftträdande (vilket sker först efter det att berörda 20
parlament ratificerat avtalet).
HLNG
High Level Negotiating Group -- Högnivågrupp
(chefsförhandlarna) EFTA-EG för förhandlingarna om upprättandet
av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES.
HLSG
High Level Steering Group -- Högnivågrupp
(chefsförhandlarna) EFTA-EG för uppföljningen av
Oslo/Bryssel-processen. Gruppen bytte automatiskt namn till HLNG
i och med att EES-förhandlingarna formellt startade.
Home CountryControl
Hemlandskontroll av exempelvis finansiella
institut som agerar utanför landets gränser. Om kontrollen är
utförd i ursprungslandet är detta tillräckligt för att
näringsidkare skall kunna utöva sin verksamhet i annat land som
accepterat denna princip.
Horizon
EG-program för handikappade personer (och andra som har
det särskilt svårt i samhället) i syfte att underlätta deras
inträde på arbetsmarknaden, speciellt i sådana regioner och
områden inom EU som är mindre utvecklade eller där
omstruktureringen av näringslivet sker. Finansieras i huvudsak
via EG:s sociala fond, ESF.
HS Harmonized Commodity Description and Coding
System -- Internationellt varuklassificeringssystem.
Icke-ingripandebesked
Bekräftelse från EG-kommissionen att ett förfarande inte
strider mot EG:s konkurrensregler.
ICONE
Index comparatif des normes en Europe/Comparative Index
of National and European Standards -- EG:s index för jämförande
av Europastandarder.
ICP
Inter-University Cooperation Programme -- Nätverk inom EG
mellan universitet och högskolor inom ramen för
Erasmusprogrammet.
IDA Interchange of Data Network between
Administrations. EG-program för europeiska datanätverk mellan
myndigheter inom olika områden.
IDIS Interbours Data Information System --
datainformationssystem mellan fondbörserna inom EG.
IMF International Monetary Fund --
Internationella valutafonden med säte i Washington DC, USA.
Upprättades 1947 genom Bretton Woods-överenskommelsen.
IMP Integrated Mediterranean Programme -- EG:s
program för regional och lokal utveckling i Medelhavsområdet
(främst i Frankrike, Italien och Grekland). Programmet, som
påbörjades 1986, syftar till att få igång lokal småindustri för
att höja levnadsstandarden i ekonomiskt svaga områden som
präglas av små och olönsamma familjejordbruk.
IMPACT
Information Market Policy Actions -- EG-program för att
skapa en gemensam marknad för informationsteknologiska produkter
och tjänster.
INFO 92
EG-kommissionens vitboksdatabas. Presenterar med en
sammanfattning innehåll, syfte, användningsområde, m.m. av de
289 förslagen i EG:s vitbok. Uppgifter lämnas vidare om var i
beslutsprocessen förslagen befinner sig, ikraftträdandedatum,
referens till var de är publicerade, m.m.
Institute forEuropean Environ-mental Policy(IEEP)
Fristående institut för studier av europeisk miljöpolitik
med kontor i flera olika stater i Europa. Gör bl.a. analyser åt
EU-stater och Europaparlamentet.
INTAS
International Association for the Promotion of
Cooperation with Scientists in the Independent States of the
Former Soviet Union. Stiftelse för FoU-samarbete med de forna
republikerna i Sovjetunionen. Bildad av EU men öppen även för
andra stater.
Interprise
Initiative to Encourage Partnerships among Industries or
Services in Europe. Småföretagsprogram inom industri- och
tjänstesektorn som stödjer enskilda företagarkontakter.
Interreg
EG:s regionalpolitiska program för stöd till
gränsregioner mellan medlemsstaterna. Programmet syftar främst
till att förbereda ekonomiskt mindre utvecklade gränsregioner
för den ökade konkurrensen i och med upprättandet av den inre
marknaden.
IPSE
Institut pour la Protection Sociale en Europe/European
Institute for Social Protection. Bryssel-baserat institut för
europeiska välfärds- och sociala frågor.
IRDAC
Industrial Research and Development Advisory Committee --
EG:s rådgivande kommitté för industriell forskning och
utveckling.
IRIS
1. Initiative de Recherche en Matière d'Informatique
appliquée dans le Domaine Social/Initiative for Research in
Information Applied to Society -- forskningsprogram i EG om
informationsteknologins tillämpning på det sociala området.
Programmet, som etablerades 1985, skall uppmuntra forskning om
samhällsrelaterad informationsteknologi kring följande områden:
medicinsk utbildning samt hälso- och sjukvård, säkerhet och
integritet, utbildning och fortbildning, kultur och
kommunikation, social service, miljöskydd, ekologi och
jordbruk, samt trafikplanering.
2. European Network of Women's Vocational Training Programmes --
ett nätverk lanserat av EG och administrerat av EG:s centrum för
kvinnoforskning (CREW) i syfte att öka kunskapen om
yrkesutbildning för kvinnor och stimulera utvecklingen inom
området. Har ett kontor i Bryssel.
ISO International Organization for
Standardization -- internationella
standardiseringsorganisationen.
IT Information Technology --
informationsteknologi.
ITER Samarbete mellan USA, Japan, Ryssland och EG
(Euratom) för utvecklingen av en prototyp av fusionsreaktor.
Schweiz omfattas också av ITER-överenskommelsen.
ITSTC
Information Technology Steering Committee -- styrkommitté
för informationsteknologi inom CEN och Cenelec.
JET 1. Joint European Torus -- EG:s
fusionsforskningsanläggning. Här bedrivs forskning om
termonukleär fusionsteknologi med hjälp av gemensamt finansierad
experimentutrustning.
2. Joint European Transport -- det gemensamma europeiska
flygtransportprojektet.
JO/OJ/EGT
Journal Officiel/Official Journal/Europeiska
gemenskapernas officiella tidning. Se EGT.
JOULE
Joint Opportunities for Unconventional or Long-term
Energy supply -- EG-forskningsprogram för icke-nukleär energi,
med syfte att utveckla nya, miljövänliga och förnyelsebara
energikällor. Ersattes inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. september 1991 av
forskningsprogrammet Non-nuclear Energies.
JRC Joint Research Center -- gemenskapens
forskningscenter inom ramen för Euratom. Samordnar arbetet vid
fyra av EG:s åtta forskningscentra bland medlemsstaterna
(Italien, Belgien, Nederländerna och Tyskland).
JUS-letter
På initiativ av kommissionen, men ej formellt av EU,
utges regelbundet ett informationsbrev avsett för jurister.
Kaleidoscope
EG-program för stöd till europeiska kulturevenemang. För
att komma ifråga för stöd måste evenemanget ha nyhetsvärde, vara
professionellt utfört och engagera minst tre av EU:s
medlemsstater.
Konver
Stödprogram inom EU för områden som drabbats av
nedläggningar i försvarsindustrin. Syftar främst till
strukturomvandling för övergång från krigsmaterialtillverkning
till civil produktion. Stödet riktas till regioner inom EU som
har särskilt stor koncentration av försvarsindustri.
LEDA
Local Employment Development Action Programme -- EG:s
aktionsprogram för utveckling av lokala sysselsättningsskapande
alternativ i gemenskapen.
LEADER
EG:s regionalpolitiska program för utveckling av
jordbruksområden. Syftar till att stödja initiativ till åtgärder
som kan bli framtida modeller för utveckling av jordbruket i
gemenskapens ekonomiskt mer eftersatta regioner.
LFAs Less Favoured Areas -- stödområden inom EU
med sämre produktionsförutsättningar.
Library Programme
EG-program som försöker knyta samman i ett stort
datakommunikationsnät merparten av de 93 000 bibliotek som
finns i medlemsstaterna. Målet är att kunderna skall få bättre
service genom ett snabbt och effektivt utbyte av information
mellan biblioteken.
LIFE
L'Instrument Financier pour l'Environnement -- EG:s
blivande finansmekanism på miljöområdet. Ersatte fr.o.m.
årsskiftet 1992/93 programmen MEDSPA och ACE. Kommer att ha som
huvudsyfte finansiering av åtgärder för naturskydd med särskild
inriktning på gemenskapens havsområden. Programmets existens har
under en längre tid blockerats som en konsekvens av att Spanien,
Portugal, Grekland och Irland kräver ekonomisk kompensation för
införande av skärpta miljökrav.
LINGUA
European Community Action Scheme for the Promotion of
Training in Foreign Languages -- EG:s språkutbildningsprogram
för att stärka arbetet med breddade språkkunskaper inom
gemenskapen. LINGUA omfattar alla studieinriktningar med syftet
att kunna ge språkutbildningsstipendium för studerande i
exempelvis samhällsvetenskap, medicin eller teknik, dvs.
möjligheten att bredda en utbildning och en examen med
språkstudier.
Lomé-konventionen
Ramavtal för EU:s bistånd till de 70 s.k. ACP-staterna
(Afrika, Karibien och Stilla havet). Lomé-konventionen är ett
avtal om handel, samarbete och bistånd. De viktigaste inslagen i
konventionen gäller handelslättnader, kommersiellt,
ekonomisk-finansiellt och industriellt samarbete samt
bestämmelser avsedda att stabilisera utvecklingsländernas
exportinkomster. Den nuvarande fjärde konventionen (Lomé IV)
slöts 1990 för tio år. Biståndsåtaganden under konventionen
förvaltas av Europeiska utvecklingsfonden (EDF). Jämför ACP och
EDF.
Luxemburg-kompromissen
Vid två EG-möten i januari 1966 beslutades
efter franskt villkor att viktiga beslut i ministerrådet även
fortsättningsvis skulle fattas enhälligt, dvs. varje medlemsstat
kunde inlägga veto mot beslut vars genomförande den ansåg skada
dess nationella intressen. Detta beslut, som både brukades och
missbrukades under de följande åren, utgjorde en av de främsta
anledningarna till att EG:s beslutskraft försvagades fram till
1987 då enhetsakten införde ökad användning av majoritetsbeslut.
Luxemburg-processen
Startade med en gemensam deklaration i anslutning till
ministermötet EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att skapa ett
breddat och fördjupat samarbete parterna emellan.
LVD Low Voltage Directive -- EG:s
lågspänningsdirektiv. Direktivet grundar sig på en allmän
referens till standard. Elektriska produkter som utarbetats i
enlighet med de harmoniserade standarderna antas uppfylla de
säkerhetskrav som direktivet föreskriver. Det innebär bl.a. att
elmaterial inte ska behöva provas.
MAST
Marine Science and Technology -- EG-program för
gemenskapens kustområden och havsregioner. Ersattes inom ramen
för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. juni
1991 av forskningsprogrammet Marine Science.
Matthaeus
EG-program (uppkallat efter tulltjänstemännens
skyddshelgon) för utbytestjänstgöring för tullpersonal.
Programmets syfte är att förbereda tullpersonalen för
konsekvenserna av att de inre gränserna slopas och att
kontrollen av de yttre gränserna måste förstärkas samt att vinna
personalens intresse och förståelse härför.
MCA Monetary Compensatory Amount -- monetära
utjämningsbelopp i EU i jordbrukssammanhang. Utjämningsbeloppen
fungerar som importavgifter respektive exportbidrag vid handel
mellan medlemsstaterna. Syftet är att återställa en gemensam
prisnivå för handeln inom EU.
MECU
Miljoner ecu.
Meddelanden
Skrivelser som används av EG-kommissionen för att
exempelvis informera medlemsländerna eller lägga fram förslag om
förordningar, beslut, direktiv, osv.
MEDIA
Measures to Encourage the Development of the Audio-Visual
Industry -- EG:s program för stöd av både produktion och
distribution av film och video.
Med-Media
EG:s ettårsprogram för ömsesidigt utbyte och samarbete
inom mediaområdet (television, radio och press) mellan
medlemsstaterna och 12 medelhavsstater (Algeriet, Cypern,
Egypten, Israel, Jordanien, Tunisien, Libanon, Malta, Marocko,
Syrien, Turkiet och de palestinska territorierna (Gaza och
Västbanken)). Denna regionalpolitiska samarbetsform existerar
också inom områdena studentutbyte (Med-Campus), utbyte mellan
stadsregioner (Med-Urbs) och utbyte mellan små och medelstora
företag (Med-Invest).
MEDSPA
Action Programme for the Environment in the Mediterranean
Basin -- Ett f.d. miljövårdsprogram inom EG för
medelhavsområdet. Finansierade fram till juli 1992 bl.a.
åtgärder mot nedsmutsning i Medelhavet från EU:s medlemsstater
och icke-medlemsstater i området. Har numera ersatts av
programmet LIFE.
Mercator
Ett informations- och dokumentationsnätverk i
EG-kommissionen för gemenskapens minoritetsspråk.
Merger Treaty
Fusionsfördraget. Överenskommelser från 1965 som samlade
de tre gemenskapsfördragen -- EKSG, EEG och Euratom -- under
gemensam kontroll av en kommission och ett ministerråd.
Överenskommelsen trädde i kraft i juli 1967.
MISEP
Mutual Information System on Employment Policies -- EG:s
system för kunskapsöverföring beträffande arbetsmarknadspolitik
i de enskilda medlemsstaterna.
MutualRecognition
1. Ömsesidigt erkännande (för varor). Principen bygger på
det utslag i vilket EG-domstolen konstaterat att en vara som är
lagligen producerad och marknadsförd i en EU-stat fritt skall
kunna säljas inom hela EU. Detta såvida inte en annan
medlemsstat kan åberopa t.ex. behov av skydd för människors och
djurs liv och hälsa som grund för egna krav.
2. Ömsesidigt erkännande (för examina). Erkännande inom EU av
högskoleexamina från annan medlemsstat för att kunna utöva ett
yrke med särskilda behörighetskrav.
NAC North Atlantic Council -- Nordatlantiska
rådet består av de 16 NATO-staternas utrikesministrar. Håller
regelbundet återkommande möten.
NACC
North Atlantic Cooperation Council -- Nordatlantiska
samarbetsrådet är ett samrådsforum för säkerhetsfrågor mellan
NATO:s medlemsstater, de f.d. Warzawa-paktsstaterna och
OSS-staterna. Uttalas "nack-si".
NATO
North Atlantic Treaty Organisation -- den nordatlantiska
försvarsorganisationen, även kallad Atlantpakten, grundades 1949
med säte i Bryssel. De 16 medlemmarna är EU:s medlemsstater
(utom Irland), Island, Norge, USA, Kanada och Turkiet.
NCI/NIC
New Community Instrument/Nouvel Instrument Communautaire
-- regionalpolitiskt instrument i EU för lån till investeringar
i gemenskapens eftersatta regioner. Används främst av privata
företag och offentliga myndigheter i projekt och investeringar
som bidrar till integrationen av medlemsstaternas ekonomier.
NET 1. Norme Européenne de Télécommunications --
Europeisk standard på telekommunikationsområdet.
2. Next European Torus -- Inom ramen för EG:s termonukleära
forskning och framtagandet av en säker och miljöanpassad
reaktorprototyp är målsättningen att etablera en
experimentreaktor, den s.k. NET. Jämför ITER.
NETT Network for Environmental Technology
Transfer -- EG-databas för utförliga uppgifter om farliga ämnen
i kemiska produkter, samordning av forskning i miljöfrågor och
publicering av forskningsresultaten.
New Approach
Nya metoden -- EG:s nya harmoniseringsmetod, vilken går
ut på att EG formulerar väsentliga produktsäkerhetskrav i
direktiv och sedan uppdrar åt de västeuropeiska
standardiseringsorganen (där EFTA-staterna deltar) att utarbeta
detaljreglerna i form av standarder (s.k. hänvisning till
standard).
New Impetus
Program inom EU fr.o.m. 1985 med syfte att ge ökad vikt
åt konsumentpolitiken.
NIP/PIN
National Indicative Programme. Femårig landram med
planeringsmål som utarbetas med vart och ett av ACP-staterna för
biståndssamarbete under Lomé-konventionen.
Notices
Icke bindande tillkännagivanden om EG-kommissionen:
tolkning av gällande bestämmelser.
NOW New Opportunities for Women -- EG-program
för att stimulera kvinnor till yrkesutbildning och
förvärvsverksamhet. Finansieras inom ramen för strukturfonderna.
Närhetsprincipen
Även subsidiaritetsprincipen eller vanligen
närhetsprincipen. Denna EU-princip går ut på att endast det som
inte kan göras effektivt på nationell, regional eller lokal nivå
ska göras på gemenskapsnivå. Dvs. beslut inom gemenskapen bör
tas så nära medborgarna som möjligt. Principen fördragsfästes i
och med Maastricht-avtalet om en europeisk union, men har redan
tidigare varit vägledande för arbetet på många områden.
Odette
Organization for Data Exchange by Tele Transmission --
EG-projekt för den västeuropeiska bilbranschen inom ramen för
EDI.
OECD
Organization for Economic Co-operation and Development --
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Hette
ursprungligen OEEC -- Organization for European Economic
Cooperation (organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete)
-- och skapades 1948 för att främja återuppbyggnaden i Europa
efter kriget. OECD, som har sitt säte i Paris, omfattar i dag 24
"västekonomier" (Europa, Nordamerika, Japan, Australien och Nya
Zeeland) och ägnar sig främst åt informationsutbyte, analys och
viss samordning av ett brett spektrum av ekonomiska frågor.
OSS Oberoende staters samvälde (f.d.
Sovjetunionen). Oberoende staters samvälde (OSS) är en lös
samarbetsorganisation mellan de f.d. Sovjetrepublikerna utom
Georgien och de tre baltiska staterna Estland, Lettland och
Litauen. Organisationen har sitt säte i Vitrysslands huvudstad
Minsk.
PACE
European Programme of Advanced Continuing Education --
EG-program som syftar till att utveckla kvalificerad
fortbildning med hjälp av kommunikationsteknik (satellit, video,
datanät). Programmet baseras på samverkan mellan företag och
universitet och är främst inriktat på fortbildning inom
högteknologi.
Parisfördraget
Parisfördraget 1951 upprättade den europeiska kol- och
stålgemenskapen EKSG mellan Frankrike, Belgien, Nederländerna,
Luxemburg, Italien och dåvarande Västtyskland. EKSG var
föregångare till EEG och betraktas med Romfördraget som
EG-samarbetets grundsten.
Paris Charter
Parisstadgan. Slutdokument från ESK:s toppmöte i Paris i
november 1990, som beseglade försoningen mellan Öst- och
Västeuropa. Är tillsammans med Helsingforsdokumentet från 1975
grunddokument för ESK:s verksamhet.
PETRA
Action Programme for the Vocational Training of young
People and their Preparation for Adult and Working Life --
EG-program för grundläggande yrkesutbildning med syftet att
underlätta övergången från skola till arbetslivet. Fr.o.m. 1
januari 1992 slogs EG:s yrkesutbildningsprogram Young Worker's
Exchange Programme samman med PETRA till ett nytt program, PETRA
II. Huvudsyftet med PETRA II är att erbjuda förvärvsarbetande
ungdomar och ungdomar i yrkesutbildning möjlighet att vistas
under en viss period i annan EU-stat.
PFF
Partnerskap för fred, samarbete på det fredsbevarande
området i vilket deltar NATO-staterna och nästan alla stater i
Central- och Östeuropa samt Sverige och Finland.
PHARE
Poland and Hungary Aid for Restructuring of the Economies
-- Den del av EU-staternas tekniska bistånd till samtliga
central- och östeuropeiska stater, som kanaliseras via EU:s
budget och administreras av EG-kommissionen. Har i takt med den
politiska utvecklingen utsträckts till alla staterna i Central-
och Östeuropa. 1992 uppgick detta bistånd till 1 miljard ecu.
PPP Polluter Pays Principle. EG:s miljöprincip
om att "förorenaren betalar".
PRISMA
EG:s regionalpolitiska program för provnings- och
testningscentra lokaliserade till stödområden i gemenskapen.
Product SafetyDirective
I EG-kommissionens förslag till direktiv om
produktsäkerhet anges att endast säkra varor får marknadsföras
inom gemenskapen.
Prometheus
Programme for a European Traffic with Highest Efficiency
and Unprecedented Safety -- Eureka-projekt med syfte att gynna
trafiksäkerheten i Europa.
Proportionality
En EU-princip ofta använd av EG:s domstol för att hindra
oproportionella åtgärder (i form av importförbud, tullar,
o.dyl.) av en medlemsstat mot en annan.
Public procure-ment
Offentlig upphandling. Uppgår inom EU till ca 12
miljarder kr/dag.
Proteas
Databas som redogör för forskningsresultaten inom EU och
EFTA-länderna.
RACE
Research and Development in Advanced Communications
Technologies for Europe -- EG:s forskningsprogram för avancerad
kommunikationsteknik. Syftar till forskning om och utveckling av
telekommunikationsteknologi för att öka EU-staternas
konkurrenskraft och förbättra EU:s infrastruktur. Ersattes inom
ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m.
juni 1991 av forskningsprogrammet Communications Technologies.
RAPID
EG-kommissionens pressmeddelanden på databas (nås via
Eurobases). Utkommer kl. 10.00 varje dag.
Rapid informationExchange System
EU:s anmälningssystem för snabbt utbyte av information om
varor som befaras utgöra risk för konsumentens hälsa och
säkerhet.
RECHAR
Reconversion des Bassins Charbonniers --
Regionalpolitiskt stödprogram inom EG för ekonomisk utveckling
av gemenskapens koldistrikt. Programmets huvudinriktning är
miljöförbättrande åtgärder, yrkesutbildning och skapande av nya
arbetstillfällen.
RECITE
Regions and Cities in Europe -- EG-program för samarbete
mellan städer och/eller regioner inom gemenskapen. Stöd via
detta program förutsätter inte att dessa geografiskt gränsar
till varandra.
REGEN
EG:s energiprogram med syfte att utvidga den inre
energimarknaden till ekonomiskt mer eftersatta regioner inom
gemenskapen. Ett annat syfte är att uppmuntra till större
gasanvändning än hittills för att på så vis undvika ett allt för
stort oljeberoende.
REGIS
Régions Insulaires -- Regionalpolitiskt stödprogram inom
EG för socio-ekonomisk integration av vissa transoceana regioner
och territorier (Franska Guyana, Martinique, Guadeloupe,
Réunion, Kanarieöarna, Azorerna och Madeira). Huvudsyftet med
programmet är att utifrån varje regions förutsättningar utveckla
och diversifiera ekonomiska aktiviteter för marknader inom
landet, i grannstaterna och i EU.
Rekommendationer ochyttranden
Recommendations and Opinions. Antagna av EU-rådet på
förslag från kommissionen. Saknar legal verkan och är således
inte bindande.
Renaval
Reconversion des zones de chantiers navals --
Regionalpolitiskt stödprogram i EG för strukturomvandling av
gemenskapens skeppsindustri.
Resider
Reconversion des zones sidérurgiques -- Regionalpolitiskt
stödprogram i EG för strukturomvandling av gemenskapens
järnindustri.
RETEX Economic reconversion of areas dependent on
the textile industry and clothing. EG-program för diversifiering
inom textilsektorn.
Revisionsrätten
Har sitt säte i Luxemburg. Är EG:s högsta revisionsorgan.
Domstolen har 12 ledamöter och ett sekretariat med drygt 300
anställda.
REWARD
Recycling of Waste and Development --
EG-forskningsprogram för avfallsåtervinning.
REX Committee on External Economic Relations --
Europaparlamentets utskott för externa ekonomiska relationer,
som bl.a. ansvarar för kontakterna med EFTA-länderna beträffande
EES-avtalet.
Romfördraget
Detta fördrag som slöts år 1957 om den europeiska
ekonomiska gemenskapen (EEG) med senare tillägg och ändringar,
kan kallas EG:s grundlag och regeringsform. Till sin egentliga
natur är fördraget en överenskommelse mellan stater som behåller
sin nationella handlingsfrihet, men samtidigt är beredda att på
klart angivna villkor och inom precist definierade områden
begränsa eller avstå från sin suveräna handlingsfrihet och
överlämna denna till "gemenskapen".
Rådgivandekommitté
1. Rådgivande kommittéer upprättade av EG-kommissionen.
Deras uppgift är att ge råd och yttra sig över specifika frågor:
exempelvis yttrar sig EG:s rådgivande kommitté för
konsumentfrågor (Consumer's Consultative Committee) över förslag
till beslut som rör konsumentfrågor.
2. Rådgivande kommitté inom EFTA. Består av representanter för
industri, handel, fackföreningar och andra ekonomiska
intressenter. Bildades 1961.
SAVE
Special Action for Vigorous Energy Efficiency --
EG-program för att effektivisera energianvändningen, med
målsättningen att minska denna per BNP-enhet med 20 procent på
fem år.
SCAD
Community Documentation Access System -- EU:s
bibliografiska referensdatabas. Innehåller bibliografisk
information och referenser till viktigare rättsakter och förslag
till rättsakter i EG, alla officiella publikationer och dokument
utgivna av EU, uttalanden och rapporter från europeiska
intresseorganisationer samt tidnings- och tidskriftsartiklar som
berör europeisk integration.
SCAR
Standing Committee on Agricultural Research -- EG:s
ständiga kommitté för forskning på jordbruksområdet.
SchengenAgreement
Schengen-överenskommelsen mellan Beneluxländerna,
Frankrike och Tyskland med syftet att avskaffa gränskontrollerna
för persontrafik staterna emellan, samt ökad kontroll vid de
externa gränserna, gemensam viseringspolitik och utökat
informationsutbyte. Flera EU-stater har sedermera anslutit sig
till avtalet som dock ännu ej trätt i kraft.
SEDOC
Système Européen de Diffusion des Offres et Demandes
d'Emploi en Compensation Internaionale/European System for
International Clearing of Vacancies and Applications for
Employment -- EG-program på det sociala området som syftar till
insamling i medlemsländerna av underlag för skapande av ett
gemensamt arbetsförmedlingssystem.
SCIENCE
Stimulation des Coopérations Internationales Nécessaires
aux Chercheurs Européens -- EG:s forskningsprogram för
underlättande av forskares rörlighet mellan medlemsstaterna.
Ersattes inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet
successivt fr.o.m. 1992 av forskningsprogrammet Human Capital
and Mobility.
Sesame
Databas i EU för forsknings- och energiprojekt.
Innehåller bl.a. information om forskning och utveckling (FoU)
inom råvaru-, miljö- och textilområdena, demonstrationsprojekt
rörande energisparande samt teknologiprojekt.
SIS Schengen Information System. Ett
datainformationsnät som syftar till att underlätta kontrollen av
Schengen-staternas yttre gränser. Systemet utgör modell för EIS
som på sikt skall omfatta samtliga EU-stater.
Social Charter
EU:s sociala stadga. Antogs av alla EG-stater utom
Storbritannien i form av en deklaration 1989. Betraktas som ett
politiskt instrument med "moraliska förpliktelser" för
medlemsstaterna att se till att de grundläggande sociala
rättigheter som stadgan behandlar garanteras i respektive stat.
Den ger också en uppmaning till kommissionen att lägga fram
förslag till direktiv och rekommendationer eller på andra sätt
söka genomföra innehållet i stadgan som bl.a. omfattar
arbetsmarknads- och yrkesutbildningsfrågor, jämställdhet,
arbetsmiljö- och handikappfrågor. Har följts upp via ett
speciellt handlingsprogram.
SPEC EG-program inom det sociala området för
åtgärder i bekämpningen av eventuella negativa konsekvenser på
sysselsättningen till följd av genomförandet av EG:s inre
marknad till utgången av 1992.
SPES
Stimulation Plan for Economic Science -- EG-program för
ekonomisk forskning. Ersattes inom ramen för det tredje
ramforskningsprogrammet successivt fr.o.m. 1992 av
forskningsprogrammet Human Capital and Mobility.
SPRINT
Strategic Programme for Innovation and Technology
Transfer -- forskningsprogram i EG för teknologisk överföring.
Syftar till att uppmuntra innovationer och användningen av
modern teknologi i små och medelstora företag. Detta ska
åstadkommas genom stöd till infrastrukturförstärkning och ökade
möjligheter till överföring av teknologi.
STABEX
Stabilisation of Export Earning -- system för
stabilisering av u-ländernas exportintäkter från vissa
jordbruksprodukter. Utgör ett av EU:s biståndsinstrument under
Lomé-konventionen.
StandingConference ofLocal
andRegionalAuthoritiesof Europe
Konferens, med säte i Strasbourg, som bildades 1987 och
som i dag samlar delegater från den regionala och kommunala
nivån i Europarådets medlemsstater. Har som syfte att stödja
regionalt och lokalt samarbete i Europa.
STAR
Community Programme for the Development of Certain
Less-Favoured Regions by Improving Telecommunications --
EG-program för utveckling av telekommunikationer i gemenskapens
ekonomiskt eftersatta regioner.
STC Scientific and Technical Committee --
Euratoms kommitté för vetenskap och forskning.
STD Sciences and Technology for Development --
EG-program för stärkandet av forskningen i utvecklingsländer och
av forskningen i medlemsstaterna om utvecklingsländer. Ersattes
inom ramen för det tredje ramforskningsprogrammet successivt
fr.o.m. juni 1991 av forskningsprogrammet Life Sciences for
Developing Countries.
STEP Science and Technology for Environmental
Protection -- EG-program för allmän miljöforskning.
Structural Funds
Strukturfonderna. För perioden 1994--99 kommer de tre
strukturfonderna (regionalfonden, socialfonden och
utvecklingssektionen av jordbruksfonden) att disponera cirka 1
300 miljarder kronor för regionala utvecklingsprogram med syfte
att utjämna de regionala och lokala ojämlikheterna inom
gemenskapen. Bidragen går huvudsakligen (70 %) till de
fattigaste regionerna men även till industriregioner på
tillbakagång liksom till landsbygdsutveckling och
sysselsättningsskapande projekt i de rikare medlemsstaterna.
Ytterligare bidrag för dessa ändamål kan erhållas i form av lån
från EIB.
Subsidiaritets-principen
Se Närhetsprincipen.
SYSDEM
European System of Documentation on Employment -- EU:s
system för insamling, sammanställning, analys och information om
sysselsättningen inom gemenskapen.
SYSMIN
Special financing facility for ACP and OCT mining
products -- exportstödfunktion inom EG för de
mineralexporterande ACP-länderna och de franska transoceana
territorierna. Stöd lämnas för stabilisering av intäkter för
export av fosfat, bauxit och koppar samt till rationalisering av
gruvindustrin och malmletning.
SYSTRON
Maskinellt översättningssystem använt av bl.a. EU för
råöversättning mellan EU-språken.
TAC Total Allowable Catch -- totalt tillåten
fångstmängd inom ett visst fiskeområde.
TACIS
Technical Assistance to the Commonwealth of Independent
States and Georgia. EG-kommissionens biståndsprogram för
staterna i forna Sovjetunionen (utom de tre baltiska staterna,
som faller under PHARE-programmet). 1992 uppgick detta bistånd
till 450 miljoner ecu, katastrofbistånd oräknat.
TAFI
Textile Anti-fraud Initiative. EG-program med syfte att
bevaka textilindustrin för eventuellt fusk på tull- och
skatteområdet.
TBTs Technical Barriers to Trade -- tekniska
handelshinder. Syftar på problem som uppstår genom att skilda
stater har olika regler om hur en produkt skall vara beskaffad i
fråga om t.ex. dimensioner, säkerhetsordningar och
märkningsbestämmelser.
Trade Electronic Data Interchange Systems -- EG:s
datoriserade handelsutbytessystem.
Télématique
EG:s regionalpolitiska program för telekommunikationer
med syfte att göra stödområden intressanta för
företagsetablering.
TelevisionWithout Frontiers
EG-direktivet TV utan gränser -- som på många punkter
överensstämmer med Europarådets konvention för
gränsöverskridande television -- fastställer principen om fri
mottagning och överföring av sändning från andra medlemsstater.
TEMPUS
Trans-European Mobility Programme for University
Students.
-- EG:s särskilda utbildningsprogram för Östeuropa med
inriktning på universitet och högskolor. Kan beskrivas som en
kombination av EG-programmen Erasmus, LINGUA och COMETT. Ger
stöd åt samarbetsavtal mellan universitet i EU-stater och i
berörda östeuropeiska stater; avtal som reglerar utbyte av
studerande och lärare, samarbete vad gäller kursutveckling,
pedagogisk fortbildning av lärare m.m.
Trevi-gruppen
Samarbetet mellan EU:s justitie- och inrikesministrar
beträffande bekämpning av internationell terrorism,
narkotikahandel och organiserad brottslighet.
Trojka
Trepartsgrupp inom EU:s utrikesministerråd bestående av
den tidigare, den pågående och den kommande
ordförandeskapsstaten assisterade av EG-kommissionen. Trojkan
företräder ofta EU gemensamt i utrikespolitiska sammanhang.
UETF University, Enterprise, Training Partnership
-- Nätverk inom EU mellan högskolor och företag inom ramen för
COMETT-programmet.
UNICE
Union des Industries de la Communauté Européenne --
samarbetsorganisation för EG-staternas arbetsgivareföreningar
och industriförbund. Har sitt säte i Bryssel. UNICE är en part i
den s.k. sociala dialogen. Svenska medlemmar är SAF och
Industriförbundet.
Valoren
Programme Communautaire Relatif au Développement de
Certaines Régions Dé-favorisées de la Communauté par la
Valorisation du Potentiel Energétique Endogène --
regionalpolitiskt stödprogram för exploatering av inhemska
energislag i vissa ekonomiskt mer eftersatta regioner inom
gemenskapen.
Val Duchesse-dialogen
Överläggningar som förs under ledning av EG-kommissionen
med delegationer från arbetsmarknadens parter på europeisk nivå
(UNICE, CEEP, ETUC). Inleddes 1985 på initiativ av
kommissionspresidenten Delors. Dialogen har hittills resulterat
i överenskommelse (joint opinions) om ekonomisk tillväxt,
introduktion av ny teknik, grundläggande utbildning och
yrkesutbildning och -praktik samt den samordnade
tillväxtstrategin. Har tagit sitt namn från det slott i Bryssel
där det första mötet ägde rum.
VALUE
Valorization and Utilization for Europe -- system som
syftar till att avsätta 1 procent av budgeten för EG:s
forskningsprogram med målsättningen att maximera utnyttjandet av
forskningsresultaten.
WELMEC
Western European Legal Metrology Cooperation -- det
västeuropeiska metrologiska samarbetet på det juridiska området.
Werner-rapporten
Med utgångspunkt från en utredning ledd av Luxemburgs
dåvarande statsminister Werner, beslutade EG:s medlemsstater i
februari 1971 att skapa en ekonomisk och monetär union. Se EMU.
VEU/WEU
Västeuropeiska unionen/Western European Union --
organisation för försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete som
upprättades 1948. Medlemmar är EU:s medlemsstater utom Irland
och Danmark (som dock båda är observatörer).
WIS Women's Information Service -- En enhet inom
EG-kommissionens informationsdirektorat (GD X) som publicerar
informationsmaterial på jämställdhetsområdet inom gemenskapen.
Visegrad-staterna
En beteckning på de fyra centraleuropeiska staterna
Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien. Dessa utvecklar ett allt
närmare samarbete, med bl.a frihandelsplaner, och söker
samtidigt gemensamt ett närmande till EU och EFTA. Bl.a. har man
med EU förhandlat fram associationsavtal, s.k. Europaavtal
(jämför Europaavtal) och frihandelsavtal med EFTA-staterna
uppkallat efter den stad i Ungern där det första mötet ägde rum.
Vitboken
Antogs av EG år 1985 och är en lista på alla de 289
åtgärder som måste vidtas för att man skall nå målet om ett
fritt flöde av varor, personer, tjänster och kapital till
utgången av 1992. Åtgärderna koncentreras främst kring
undanröjandet av olika hinder av teknisk, fysisk och fiskal
karaktär för att uppnå denna gränsöverskridande rörlighet.
Women of EuropeNewsletter
Nyhetsbrev om kvinnofrågor som ges ut av
EG-kommissionen (Women's Information Service, WIS).
Youth for Europe
EG:s ungdomsutbytesprogram. EG-program som syftar till
att förbättra, utveckla och variera ungdomsutbyten i
medlemsstaterna. Stöd ges bl.a. till ungdomsutbyte på minst en
vecka, stöd till nationella centra för information och service
till ungdomsutbyte samt stipendier och fortbildningsstöd till
dem som organiserar ungdomsutbyte.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
1 Handläggning i riksdagen av frågor om europeisk
integration6
2 Betänkandets disposition9
3 Historisk återblick10
4 EG:s institutioner12
4.1 Europaparlamentet13
4.2 Rådet13
4.3 Kommissionen13
4.4 Ekonomiska och sociala kommittén14
4.5 Domstolen14
4.6 Revisionsrätten14
5 EG:s rättsliga regelsystem15
5.1 Allmänt om EG:s regelverk15
5.2 Kompetensfördelningen15
6 Förhandlingarna om svenskt medlemskap i EU17
6.1 Ärendets beredning i regeringskansliet18
6.2 Översiktlig redogörelse för anslutningsfördraget18
Utskottet21
7 Allmänna överväganden21
7.1 Demokrati och inflytande26
7.2 Utrikes- och säkerhetspolitik31
7.3 Ekonomi och välfärd40
7.4 Miljöfrågor45
8 Fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital47
8.1 Sverige och den inre marknaden47
9 Transportpolitik50
10 Konkurrenspolitik53
11 Konsumentpolitiska frågor54
12 Utbildning, forskning och utveckling55
13 Hälso- och socialpolitiska frågor56
14 Jämställdhetsfrågor62
15 Arbetsmarknads- och arbetslivsfrågor62
15.1 Den sociala dimensionen63
16 Kultur- och mediepolitiska frågor65
17 Miljöfrågor68
18 Euratom73
19 Jordbruk och fiske74
20 Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken83
20.1 Handelssanktioner88
21 Regionalpolitiska frågor88
22 Närings- och energipolitiska frågor91
23 Utrikes- och säkerhetspolitik samt krigsmaterielexport91
24 Biståndspolitik93
24.1 Sverige, EU och biståndet till utvecklingsländerna93
24.2 Sverige och EU:s östsamarbete97
25 Europeiska investeringsbanken99
26 Rättsliga och inrikes frågor100
27 Ekonomiskt och monetärt samarbete102
28 Finansiella och budgetära frågor106
29 Statistik107
30 Konsekvenser för svensk förvaltning, offentlighet och
sekretess107
31 Övriga frågor109
Hemställan110
Reservationer116
Särskilda yttranden129
Bilaga 1 Yttranden från andra utskott136
Bilaga 2 Anslutningsfördraget (utdrag), slutakten och
skriftväxlingar262
Bilaga 3 Termer och förkortningar362