Utskottet tillstyrker i detta betänkande regeringens
(Utrikesdepartementets) förslag (prop. 1994/95:156) om att
godkänna en överenskommelse mellan Sverige och Finland om
avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av Sveriges
ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och fiskezon.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner ett protokoll
om att 1972 års överenskommelse med Finland om avgränsning av
kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och
nordligaste delen av Östersjön skall tillämpas vid avgränsning
av Sveriges ekonomiska zon och Finlands kontinentalsockel och
fiskezon norr om ön Märket i avvaktan på en teknisk revision.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium. Genom
lagändringen utsträcks det svenska territorialhavet något i
Bottenviken utanför Haparanda, i Norra Kvarken, i Bottenhavets
sydligaste del samt i Ålands hav. Utskottet delar regeringens
bedömning att lagändringen bör träda i kraft den dag regeringen
bestämmer.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Propositionen
I proposition 1994/95:156 föreslår regeringen
(Utrikesdepartementet) att riksdagen
1. godkänner överenskommelsen den 2 juni 1994 mellan Sverige
och Finland om avgränsningen i Ålands hav och norra Östersjön av
Sveriges ekonomiska zon och av Finlands kontinentalsockel och
fiskezon,
2. godkänner protokollet om tillämpning av överenskommelsen
den 29 september 1972 mellan Sverige och Finland om avgränsning
av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och
nordligaste delen av Östersjön såsom avgränsning av svensk
ekonomisk zon och av finländsk kontinentalsockel och fiskezon i
avvaktan på att en teknisk revision av avgränsningen har
genomförts,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
I propositionen anförs att beredning skett efter hörande av
Fiskeriverket, Kustbevaknigen och Sjöfartsverket.
Avtalshandlingarna är upprättade på svenska och finska språken.
Båda texterna äger lika giltighet.
Lagförslaget har fogats till betänkandet som bilaga 1.
Lagändringen föreslås träda i kraft i anslutning till
ikraftträdandet av överenskommelsen med Finland. Denna träder i
kraft 30 dagar efter den dag då avtalsparterna meddelat varandra
om överenskommelsens godkännande (artikel 4 i överenskommelsen).
Regeringen föreslår därför att den ges befogenhet att genom
förordning besluta om lagens ikraftträdande.
Överenskommelsen och protokollet har tagits in som bilaga
2 i betänkandet.
Utskottet
I propositionen redogörs dels för lagen (1966:374) om Sveriges
sjöterritorium, dels för lagen (1966:314) om kontinentalsockeln.
Av 1 § i lagen om Sveriges sjöterritorium framgår att
sjöterritoriet omfattar inre vatten och territorialhavet. I
lagen om kontinentalsockeln definieras kontinentalsockeln som
havsbottnen och dess underlag inom allmänt vattenområde samt
inom det havsområde utanför Sveriges territorialgräns som
regeringen bestämmer i enlighet med 1958 års Genèvekonvention om
kontinentalsockeln (SÖ 1966:24). På grund av närheten till andra
staters kuster kan Sverige inte fullt ut göra anspråk på en
kontinentalsockel enligt 1958 års konvention utan att möta
motsvarande anspråk från andra stater. I sådana fall skall
avgränsningen mellan de berörda staternas sockelområden
bestämmas genom avtal dem emellan (Genèvekonventionens artikel
6).
Genom 1982 års havsrättskonvention introducerades begreppet
ekonomisk zon. Inom en ekonomisk zon ges kuststaten dels
rättigheter och skyldigheter som motsvarar de sedan tidigare
gällande bestämmelserna om fiskezon och kontinentalsockel, dels
vissa andra rättigheter och skyldigheter på bl.a. miljörättens
område. En ekonomisk zon får ha en bredd av högst 200 nautiska
mil räknat från baslinjerna vid strandstatens kust. Beroende på
geografiska omständigheter förekommer det att en kuststat inte
kan göra anspråk på en 200 nautiska mil bred ekonomisk zon utan
att möta ett motsvarande krav från en annan kuststat. I en sådan
situation måste en avgränsning av den ekonomiska zonen göras.
Utanför territorialhavsgränsen har Sverige inrättat en
ekonomisk zon genom lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon
(prop. 1992/93:54, bet. 1992/93:UU10, rskr. 1992/93:54). Enligt
1 § i denna lag föreskriver regeringen om zonens närmare
avgränsning. Sådana föreskrifter har beslutats genom
förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon. Enligt
gällande folkrätt får en ekonomisk zon omfatta högst 200
nautiska mil från de baslinjer vid kusten varifrån bredden av
territorialhavet räknas. Inte någonstans längs Sveriges kust kan
Sverige i full utsräckning göra gällande en zon om 200 nautiska
mil utan att möta andra staters anspråk. En avgränsning måste
alltså ske. Den fråga som aktualiseras i föreliggande
proposition är avgränsningen mellan Sverige och Finland i Ålands
hav och norra Östersjön.
Av propositionen framgår vidare att Sverige tidigare har
träffat avtal med Norge om avgränsning av kontinentalsockeln i
Skagerrak (prop. 1968:152, bet 1968:UU14, rskr. 1969:413, SÖ
1969:3) och med Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i
Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav och ned till en punkt i
nordligaste delen av Östersjön (prop. 1972:123, bet. 1972:UU21,
rskr. 1972:324, SÖ 1973:1). Denna avgränsning gäller sedan år
1977 även som avgränsning av Sveriges och Finlands fiskezoner i
Bottenhavet och Bottenviken fram till en punkt strax norr om
Södra Kvarken (prop. 1977/78:107, bet. 1977/78:JoU19, rskr.
1977/78:235, SÖ 1978:16). Avgränsningen av området vid Bogskär,
som behandlas i föreliggande proposition, har tidigare inte
reglerats i avtal mellan Sverige och Finland.
Sverige ingick år 1978 avtal med dåvarande Tyska Demokratiska
Republiken om avgränsning av kontinentalsockeln i Östersjön
(prop. 1978/79:14, bet. 1978/79:UU7, rskr. 1978/79:49, SÖ
1978:42). Detta avtal gäller alltjämt i förhållande till
Förbundsrepubliken Tyskland.
Med Danmark slöts år 1984 avtal om avgränsning av
kontinentalsockeln och fiskezonerna i Skagerrak, Kattegatt och
Östersjön (prop. 1984/85:131, bet. 1984/85:UU15, rskr.
1984/85:239, SÖ 1984:54).
Med dåvarande Sovjetunionen träffades år 1988 en
överenskommelse om principer för avgränsning av vissa
havsområden i Östersjön, följd av en överenskommelse om
avgränsning av kontinentalsockeln samt av den svenska fiskezonen
och den sovjetiska ekonomiska zonen i Östersjön, liksom av en
överenskommelse om ömsesidiga förbindelser på fiskets område i
det tidigare omtvistade området i Östersjön (prop. 1987/88:175,
1987/88:UU33, rskr. 1987/88:378, SÖ 1988:3 resp. SÖ 1988:39).
Genom upplösningen av Sovjetunionen har dess traktaträttsliga
förpliktelser vad gäller avgränsningen övertagits av de baltiska
staterna och Ryska federationen.
En överenskommelse om avgränsning av kontinentalsockeln slöts
år 1989 mellan Sverige och Polen (prop. 1988/89:87, bet.
1988/89:UU13, rskr. 1988/89:162, SÖ 1989:27).
Den nu ingångna överenskommelsen av den 2 juni 1994 mellan
Sverige och Finland innebär enligt propositionen en
tillfredsställande lösning av gränsproblemen i Ålands hav och
norra Östersjön. Den uppdelning av det omdiskuterade området,
som nu uppnåtts med Finland, motsvarar den uppdelning -- 75 %
för Sverige och 25 % för den andra parten -- som Sverige under
år 1988 uppnådde med dåvarande Sovjeunionen beträffande det
tidigare omtvistade området öster om Gotland. Nuvarande
avgränsningar i Ålands hav och norra Östersjön är svåra att
övervaka för svenska myndigheter. När 1994 års överenskommelse
träder i kraft erhålls en enda avgränsning, vilket underlättar
övervakningen. Genom avgränsningsöverenskommelsen med Finland
har Sverige kommit ytterligare ett steg mot målet att få
yttergränserna för den svenska ekonomiska zonen fastställda till
alla grannstater. Tillämpligheten av överenskommelserna år 1972
om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet,
Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön samt år 1977 om
vissa gränsfrågor upphör när avtalet av den 2 juni 1994 träder i
kraft. Ikraftträdande sker 30 dagar efter det att parterna
meddelat varandra att överenskommelsen godkänts (artikel 4 i
överenskommelsen).
Antagandet av protokollet medför enligt propositionen att 1972
års avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet
och Ålands hav norr om ön Märket skall tillämpas som avgränsning
av den svenska ekonomiska zonen och av den finländska fiskezonen
och kontinentalsockeln. Denna avgränsning kommer i ett senare
skede att bli föremål för en teknisk revision. Med teknisk
revision avses att koordinaterna skall definieras med modern
mätteknik.
Lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium anger, som
framgått ovan, avgränsningen av det svenska sjöterritoriet. 3 §
första stycket i lagen fastställer som huvudprincip att det
svenska territorialhavet får ha en bredd av högst tolv nautiska
mil. På grund av avståndet till angränsande staters kuster kan
dock Sverige inte alltid göra anspråk på ett tolv nautiska mil
brett territorialhav utan att stöta på motsvarande krav från
andra stater. Ett antal undantag från huvudprincipen i 3 §
första stycket har därför meddelats i paragrafens andra stycke.
Det nu relevanta undantaget återfinns i andra stycket punkten f.
Här anges tre fall där territorialhavet inte får uppgå till
fulla tolv naautiska mil. Det tredje av dessa undantag
föreskriver att territorialhavet inte får utsträckas utöver
mittlinjen mellan de svenska och finländska baslinjerna.
Undantaget tar sikte på de fall där de överenskomna
kontinentalsockel- och fiskezonsgränserna löper bortom
mittlinjen från svensk sida sett och har införts av hänsyn till
Finland. I överläggningar har, enligt propositionen, parterna
enats om att skäl saknas att behålla denna begränsning. Genom
att begränsningen tas bort utvidgas det svenska territorialhavet
något dels i Bottenviken utanför Haparanda, dels i Norra
Kvarken, dels i Bottenhavets sydligaste del, dels i Ålands hav.
Några hinder mot dessa förändringar har i överläggningar med
Finland inte ansetts föreligga från folkrättslig eller annan
synpunkt. Vidare kan lagrummet i sin nuvarande lydelse tolkas så
att en eventuell förändring av de finländska baslinjerna skulle
få omedelbar effekt för utsträckningen av det svenska
sjöterritoriet. I syfte att undvika oklarheter i denna fråga är
det enligt propositionen regeringens bedömning att 3 § andra
stycket f) också av detta skäl bör ändras så att hänvisningen
till respektive lands baslinjer tas bort.
Överväganden
Utskottet har tagit del av regeringens framställning och
föreslår att riksdagen antar det med propositionen framlagda
lagändringsförslaget respektive godkänner överenskommelsen
mellan Sverige och Finland med tillhörande protokoll.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande överenskommelse den 2 juni 1994
att riksdagen godkänner överenskommelsen den 2 juni 1994
mellan Sverige och Finland om avgränsningen i Ålands hav och
norra Östersjön av Sveriges ekonomiska zon och av Finlands
kontinentalsockel och fiskezon,
2. beträffande protokollet
att riksdagen godkänner protokollet om tillämpning av
överenskommelsen den 29 september 1972 mellan Sverige och
Finland om avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken,
Bottenhavet, Ålands hav och nordligaste delen av Östersjön såsom
avgränsning av svensk ekonomisk zon och av finländsk
kontinentalsockel och fiskezon i avvaktan på att en teknisk
revision av avgränsningen har genomförts,
3. beträffande ändring i lagen om Sveriges sjöterritorium
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium.
Stockholm den 27 april 1995
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Kristina
Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Anneli Hulthén
(s), Helena Nilsson (c), Lena Klevenås (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v),
Arne Mellqvist (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson
(mp), Ingrid Näslund (kds) och Elisebeht Markström (s).