I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 1993/94:237
Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993, vilken föreslås bli
lagd till handlingarna. Utskottet behandlar vidare dels de motioner som väckts
med anledning av skrivelsen, dels ett antal motioner från den allmänna
motionstiden 1994. Motionerna rör huvudsakligen redovisningsfrågor,
lagstiftningen på krigsmaterielområdet, generella begränsningar av
krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt krigsmaterielexport
till enskilda stater och områden. Med anledning av motionerna har utskottet
haft anledning att fästa särskilt stor vikt vid frågan om mänskliga rättigheter
i de stater som kommer i fråga för krigsmaterielexport.
Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
2. Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1993/94:237 att Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1993 läggs till handlingarna.
3. Motionerna
3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237
1993/94:U9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till
respektive land,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska
företags avtal om utlandssamarbete,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen till riksdagen bör lämna en förklaring till
avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om
krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Sydkorea,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Ryssland,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Mexico.
1994/95:U1 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för
avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka
för att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning
och samarbetsavtal, skall fastställas i lag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning
bör tillsättas med direktiv att införa ovillkorliga hinder så att svensk
krigsmateriel inte skall kunna säljas till stat som befinner sig i -- eller
kan befaras komma i -- väpnad konflikt inom eller utom landet eller till stat
som undertrycker mänskliga rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den inte bör
godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga
rättigheter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att också
riksdagspartier med negativ syn på vapenexport bör ges representation i
Rådgivande nämnden för krigsmateriel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att Rådgivande
nämnden adjungerar företrädare för svensk fredsrörelse,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör arbeta
efter och internationellt verka för en begränsning av vapenexporten.
3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:U227 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stoppande av ny svensk vapenexport till Indonesien m.m.,
1993/94:U407 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt FN-initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern
med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678,
1993/94:U410 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en avveckling av vapenexporten,
1993/94:U413 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att antalet köparstater av svenska vapen skall minskas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska vapenexportlagstiftningen bör skärpas så att det
generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst
begränsning av möjligheterna till dispens,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet
kommer i krig,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begreppet "övrig krigsmateriel" utgår och att samtliga
exportvillkor skall gälla för all export av "krigsmateriel",
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att redovisningen av exporten bör göras mer öppen så att det blir
offentligt vilka produkter som exporteras till vilka stater,
1993/94:U610 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i enlighet med riksdagens riktlinjer och resolutionerna
966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling stoppar all försäljning
av krigsmateriel till Indonesien,
1993/94:U636 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vapenexport till Indonesien.
1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en modifiering av vapenexportlagen sker enligt i motionen
föreslagen modell,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla
vapensystem oavsett den svenska krigsmaktens behov av dessa,
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv avveckling av svensk vapenexport,
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv avveckling av den svenska vapenexporten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utarbetande av program för omställning av vapenindustrin till civil
produktion.
4. Utskottet
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
4.1.1 Lagen om krigsmateriel
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300)
om krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Båda
författningarna trädde i kraft den 1 januari 1993.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan
regeringens tillstånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan
förutsätter tillstånd av regeringen.
Vid prövningen av frågan om ett utlandssamarbete kan medges skall Sveriges
försvarspolitiska behov av detta samarbete beaktas.
Krigsmateriel indelas enligt lagen i två kategorier. Vapen och
stridsammunition har förts till kategorin krigsmateriel för strid medan
icke förstörelsebringande materiel förts till kategorin övrig
krigsmateriel.
Beslut i ärenden om tillstånd att föra ut krigsmateriel ur landet fattas av
regeringen. Regeringsärendena bereds av Krigsmaterielinspektionen (KMI) i nära
samråd med Utrikesdepartementets politiska avdelning, Försvarsdepartementet och
i vissa fall Näringsdepartementet.
KMI bereder förutom tillståndsärenden också de underrättelser som tillverkare
av krigsmateriel är skyldiga att lämna regeringen.
Tillverkarna skall till KMI kvartalsvis redovisa den marknadsföring de
bedrivit utomlands. De krigsmaterielexporterande företagen skall också
rapportera om de leveranser som görs.
4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport
I regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport understryks den vikt som vid
den utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid
respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Hänsyn skall alltid tas
till mänskliga rättighetskriteriet (se nedan) även i de fall det är fråga om
utförsel av materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga
rättigheter.
För kategorin krigsmateriel för strid gäller i stort sett samma
riktlinjer som tidigare, dvs. att regeringen inte bör ge tillstånd till
export till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, en stat
som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad
konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det
förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar
nya, tidigare oreglerade produkter, gäller att utförseltillstånd bör
beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan
stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte förekommer
omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av
större vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet. Vissa
utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med
nämnden är påkallad. Det har ansetts önskvärt att prövningen av även andra
enskilda utförselärenden av principiell vikt ges en bredare förankring.
Riksdagen beslutade därför år 1984, på grundval av proposition 1984/85:82 om
ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, att en rådgivande
nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas.
Nämnden består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund och har
till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Nämnden höll
år 1993 tio sammanträden. Den sammanträder på kallelse av
krigsmaterielinspektören som också leder överläggningarna. Inspektören
redovisar därefter samrådet för det föredragande statsrådet.
Alla principiellt viktiga ärenden behandlas i Rådgivande nämnden vars
månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande insyn i regeringens
handläggning av krigsmaterielexportärendena. Enhällighet i nämnden eftersträvas
vid bedömningen av utförselärendena. Regeringen fäster stor vikt vid nämndens
rekommendationer. Har nämnden avstyrkt en utförselansökan eller annan
förfrågan, blir detta som regel också regeringens beslut. Har nämnden
tillstyrkt, vägs detta in i den fortsatta beredningen.
4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör
klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt
teknisk-vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över
teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 1993
höll rådet sex sammanträden.
4.1.5 Information om vapenexportpolitiken
En ny upplaga av KMI:s handbok gavs ut i april 1993 till ledning för dem som
inom försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har befattning med ärenden
som rör tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar
gällande lagstiftning, regelverk och handläggningsordning för
tillståndsärenden.
4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993
Värdet av svenska tillverkares krigsmaterielexport under år 1993 uppgick,
enlig skrivelsen, till 2 863 miljoner kronor, varav 1 216 miljoner kronor avsåg
krigsmateriel för strid och 1 647 miljoner kronor övrig krigsmateriel.
För att möjliggöra en jämförelse av 1993 års export med tidigare år har det
statistiska materialet för 1993 bearbetats. Om från 1993 års utförsel undantas
de produkter som tidigare inte utgjorde krigsmateriel, blir den återstående
utförseln ca 1 850 miljoner kronor vilket skall jämföras med 2 753 miljoner
kronor år 1992. Detta innebär dels att värdet av exporten av tidigare
oklassificerade produkter under år 1993 uppgick till ca 1 miljard kronor,
dels att exporten av krigsmateriel i jämförbara siffror och definitioner
minskade med ca 33 % från år 1992 till år 1993.
Regeringen har under år 1993 beviljat utförseltillstånd för försäljning av
krigsmateriel till ett värde av 6 105 miljoner kronor, varav 1 942 miljoner
kronor avser krigsmateriel för strid och 4 162 miljoner kronor övrig
krigsmateriel. Förändringen av krigsmaterielklassificeringen den 1 januari 1993
medförde ett betydande antal ansökningar om utförsel för försäljning av övrig
krigsmateriel som tidigare inte var tillståndspliktig. Många av dessa tillstånd
avser leveranser under flera kalenderår.
4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar
Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution som
anmodar medlemsländerna att till ett register över konventionella vapen
redovisa såväl sin import som sin export av tyngre, konventionella vapen.
Enligt vissa definitioner skall handeln med följande sju vapenkategorier
rapporteras: stridsvagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri,
stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.
Det framgår av statistiken att Sverige i endast obetydlig omfattning deltar i
världshandeln med aktuella, tyngre vapensystem.
Tabell 1. Förenta nationernas register över konventionella vapen för år 1992.
1 Införsel från Tyskland av 5 stridsvagnar T72 och 5
stridsfordon MT-BL som tidigare tillhört Östtyskland.
2 Sverige redovisade utförsel till Australien av en sektion motsvarande
skrovet till en tredjedels ubåt.
3 Robotsystem RBS 15 till Finland.
4 I skr. 1993/94:237 anges 40 st. Enligt den uppdaterade och rättade
versionen av FN:s register skall dock antalet vara 33.
Sverige verkar, enligt skrivelsen, på olika sätt för ökad rapportering till
FN-registret och för större öppenhet om vapentransfereringar. I den europeiska
säkerhetskonferensens (ESK) säkerhetsforum har de deltagande 53 länderna enats
om att iaktta vissa principer vid vapentransfereringar, bl.a. att årligen lämna
uppgifter till FN-registret. I FN:s nedrustningskonferens i Genève deltar
Sverige aktivt i ett arbete som syftar till att utveckla
rapporteringsinstrumentet.
Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta område har sedan
år 1990 regeringens redogörelse till riksdagen över krigsmaterielexporten
överlämnats till FN i engelsk översättning. Så kommer, enligt skrivelsen, att
ske även med årets redogörelse. Få andra länder torde redovisa sin vapenexport
med motsvarande öppenhet och detaljeringsgrad.
4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år
1993 (bilaga till regeringens skrivelse 1993/94:237)
4.2.1 Beviljade utförseltillstånd
Beslut om utförseltillstånd fattas av regeringen. I ärenden som inte avser
utförsel i större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt får det
statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel
pröva frågan om tillstånd. Som framgår av tabell 1 fattades år 1993
regeringsbeslut i utförselärenden som sammantaget motsvarar 97 % av det totala
värdet av givna tillstånd.
Tabell 2. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993.
För år 1993 har en uppdelning skett i krigsmateriel för strid (KS) och övrig
krigsmateriel (ÖK).
Av tabell 3 nedan framgår det sammantagna värdet av beviljade
utförseltillstånd beräknat i fasta priser.
Tabell 3. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993 i
löpande priser och i 1968 års prisnivå 1 jämte den procentuella
volymförändringen.
________________________________________________________________
År Värde i löpande Värde i fasta Volymförändring
priser priser i procent jämfört
mkr mkr med föregående år
________________________________________________________________
1986 4 262 980 + 31
1987 5 383 1 194 + 22
1988 6 405 1 366 + 14
1989 7 247 1 455 + 6
1990 2 980 578 - 60
1991 2 559 478 - 17
1992 3 360 628 + 31
Summa KS ÖK Summa KS ÖK Summa KS ÖK
1993 6 105 1 942 4 162 1 030 328 702 - - -
________________________________________________________________
1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter
använts.
4.2.2 Faktiska leveranser
Tabell 4 visar värdet av svensk krigsmaterielexport under den senaste
tioårsperioden såväl i löpande priser som i 1968 års prisnivå. Av tabellen
framgår även krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport.
Under år 1993 utfördes krigsmateriel för strid till ett värde av 1 216
miljoner kronor och övrig krigsmateriel för 1 647 miljoner kronor, dvs.
tillsammans 2 863 miljoner kronor. För att erhålla ett värde som kan jämföras
med utförseln under år 1992 redovisas i tillägg till detta 1993 års belopp
minskat med värdet för utförsel av sådan krigsmateriel som ej klassificerades
som krigsmateriel enligt den 1992 gällande krigsmaterielförteckningen.
Tabell 4. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1984--1993 i
löpande priser och 1968 års prisnivå 1 , m.m.
1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter
använts.
2 Uppgiften om Sveriges totala varuexport för år 1992 har i årets
sammanställning korrigerats jämfört med motsvarande uppgift i regeringens
skrivelse 1992/93:224 om krigsmaterielexporten år 1992. Korrigeringen innebär
ingen ändring av uppgiften om krigsmaterielexportens andel härav.
3 Preliminär uppgift för varuexporten under år 1993.
Om tidigare års definition av krigsmateriel tillämpas på 1993 års
exportsiffror, skulle den redovisade exporten i fasta priser ha minskat med ca
33 % i jämförelse med år 1992.
Krigsmaterielexporten utgjorde år 1992 ca 0,84 % av Sveriges totala
varuexport. Denna andel sjönk under år 1993 till ca 0,74 %, varav 0,31 %
utgjorde krigsmateriel för strid och 0,42 % övrig krigsmateriel.
Utförseln under år 1993 fördelad enligt nu gällande klassificering redovisas
i tabell 5.
Tabell 5. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor fördelat på
krigsmaterielförteckningens huvudområden.
_____________________________________________________________
1993
_____________________________________________________________
Krigsmateriel för strid
ÖK21 Finkalibriga eldrörsvapen, delar m.m. 1
ÖK22 Kanoner, pansarvärnsvapen, delar m.m. 97
ÖK23 Övningsammunition m.m. 161
ÖK24 Övningsraketer, röjningsutrustning m.m. 81
ÖK25 Spanings- och mätutrustning m.m. 457
ÖK26 Skyddsmateriel m.m. 0
ÖK27 Krut- och sprängämneskomponenter 0
ÖK28 Fartyg för bevakning m.m. 88
ÖK29 Flygplan utformade för militärt bruk m.m. 137
ÖK30 Fordon utformade för militärt bruk m.m. 506
ÖK31 Riktade energivapen 0
ÖK32 Fortifikationer 0
ÖK33 Elektronisk utrustning för militärt bruk 14
ÖK34 Fotografisk och elektrooptisk utrustning 2
ÖK35 Övningsmateriel 92
ÖK36 Tillverkningsutrustning 10
ÖK37 Programvara 0
_________
SUMMA 1 647
4.2.3 Geografisk fördelning
Tabell 6. Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av värdet
under åren 1988--1993.
______________________________________________________________
1988 1989 1990 1991 1992 1993
______________________________________________________________
Summa KS ÖK
_____________
Norden 14 17 27 46 45 35 34 36
Övriga
Västeuropa 19 24 25 35 23 31 44 21
Öst- och
Centraleuropa 0 0 0 0 0 0 0 0
Nordamerika 11 11 8 12 9 9 6 11
Latinamerika 6 3 1 0 1 1 3 0
Australien och
Nya Zeeland 0 0 1 0 17 9 12 7
Asien 50 44 37 6 5 14 0 24
Afrika 0 1 1 0 0 0 0 1
______________________________________________________________
Antal länder 38 36 33 36 40 44
______________________________________________________________
Nedan redovisas krigsmaterielexporten fördelad på mottagarländer. I
tabellerna har medtagits alla länder till vilka utförseln av krigsmateriel har
överstigit 1,0 miljoner kronor under något av åren 1991--1993.
Tabell 7 anger de länder till vilka exporterats krigsmateriel för strid under
år 1993. I tabellen redovisas även utförseln av övrig krigsmateriel till dessa
länder. Som jämförelse anges utförselvärdena under åren 1991 och 1992 enligt
den då gällande klassificeringen.
Tabell 8 upptar de länder till vilka har levererats endast övrig
krigsmateriel år 1993 samt, som jämförelse, exportvärden för de två föregående
åren enligt då gällande klassificering.
Tabell 7. Länder till vilka under år 1993 exporterats krigsmateriel för strid
och övrig krigsmateriel samt utförsel till dessa länder av krigsmateriel under
åren 1991 och 1992 enligt då gällande klassificering (miljoner kronor).
1 Polen
2 Härav torde ca 60 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej
klassificerades som krigsmateriel.
Tabell 8. Länder till vilka under år 1993 exporterats enbart övrig
krigsmateriel samt utförsel av krigsmateriel till dessa länder under åren 1991
och 1992 (miljoner kronor).
1 Avser utförsel av krigsmateriel enligt då gällande
krigsmaterielförteckning.
2 Andorra, Botswana, Förenade Arabemiraten, Ghana, Island, Portugal,
Saudiarabien och Ungern.
3 Härav torde ca 70 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej
klassificerades som krigsmateriel.
Under år 1993 omfattade krigsmaterielexporten leveranser till sammanlagt 44
länder. Till 24 länder levererades endast övrig krigsmateriel, varav för mindre
än 1 miljon kronor till 10 länder. Tillstånd har vidare meddelats för utförsel
av jakt- och sportskyttemateriel till 19 länder.
Inom ramen för det s.k. suveränitetsstödet har Sveriges regering överlämnat
viss, i huvudsak civil, materiel till regeringarna i Estland, Lettland och
Litauen för att stärka ländernas förmåga att övervaka sina gränser, land- och
havsterritorier. Materielen är ämnad i första hand för ländernas polis-, tull-
och gränsbevakningsmyndigheter för att bättre kunna bekämpa smuggling och
organiserad brottslighet. Under år 1992 överlämnades ett bevakningsfartyg till
Estland. Därefter har Estland mottagit ytterligare ett bevakningsfartyg,
Lettland två och Litauen ett bevakningsfartyg. Vidare har till vart och ett av
de baltiska länderna överlämnats tretton pansrade transportfordon, modell 1942.
Den som gåva överlämnade krigsmaterielen anses ej ha något exportvärde och har
därför inte redovisats i ovanstående tabeller.
4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete, m.m.
Under år 1993 har fem tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt
utom riket. De har avsett tillverkning i Amerikas förenta stater, Australien,
Indien (två tillstånd) respektive Tyskland. 17 samarbetsavtal har granskats och
godkänts avseende gemensam utveckling eller produktion med följande länder:
Amerikas förenta stater, Frankrike (två tillstånd), Norge (sex tillstånd),
Polen (två tillstånd), Singapore, Tyskland (fyra tillstånd) och Österrike.
Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och samarbete
med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare kriterier som
gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant samarbete i regel
medför en långsiktigare bindning än regelrätt export.
För år 1993 gäller att 14 företag redovisat sammanlagt 151 gällande
licensupplåtelser och samarbetsavtal i 22 länder.
173 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel varav ca 40 exporterade
sådan materiel under år 1993.
4.3 Sammanfattning av motionerna
I partimotion 1993/94:U9 (v) föreslås en klarare redovisning till riksdagen
av krigsmaterielexportens sammansättning och av de tillstånd för
utlandssamarbete som givits till svenska företag. Vidare föreslås, "helt enligt
gällande svenska bestämmelser", ett omedelbart stopp för all vapenexport till
de nuvarande exportländer som ligger i krigsområden, som bedriver krigföring
mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter och som
ockuperar främmande territorium.
Vänsterpartiet upprepar sitt krav på att regeringens skrivelse bör innehålla
en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land
(yrkande 1). En sådan redovisning lämnas varje år i SIPRI:s årsbok.
Vikten av en sådan redovisning framgår med all tydlighet i fallet
Jugoslavien. Landet var länge ett av de största exportländerna för svensk
krigsmaterielindustri. En redovisning av vilken typ av materiel som hade sålts
skulle ha gett riksdagen en tydlig bild av vilka konsekvenser svensk
vapenexportpolitik kan få. Självfallet har svensktillverkad materiel använts --
och används fortfarande -- i kriget. En skrivelse innehållande en sådan
redovisning skulle således vara ett långt bättre beslutsunderlag än den typ av
skrivelse regeringen i dag lämnar.
Regeringens skrivelse vore ett bättre beslutsunderlag om den innehöll en
redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om
utlandssamarbete (yrkande 2). Det står alltmer klart att utlandssamarbete är
ett sätt för svensk vapenindustri att kringgå exportrestriktionerna.
Mot bakgrund av detta vore det värdefullt för en bedömning av den svenska
krigsmaterielpolitiken om riksdagen gavs inblick i detta utvidgade
utlandssamarbete.
I andra motioner har Vänsterpartiet krävt stopp för all krigsmaterielexport
till Indonesien (1993/94:U610) och att Sverige tar upp en dialog med Kina
rörande Kinas ökande vapenexport (1993/94:U639). Kravet på stopp för exporten
till Indonesien upprepas här (motion 1993/94:U9 yrkande 3).
De omfattande och grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som förekommer
i Kina skall självklart diskvalificera landet som köpare av svensk
krigsmateriel (yrkande 4).
I skrivelsen om 1992 års export redovisade regeringen inte någon export av
krigsmateriel till Turkiet. I årets skrivelse visar det sig dock att Turkiet
under 1992 köpt krigsmateriel för strid för 1,9 miljoner kronor och under 1993
för 0,1 miljoner kronor. Avsaknaden av information om exporten till Turkiet i
föregående års skrivelse bör, enligt motionärerna, givetvis förklaras.
Riksdagen bör besluta att regeringen lämnar en sådan förklaring (yrkande 5).
I Turkiet pågår sedan ett flertal år en väpnad konflikt i landets sydöstra
del. Turkiet bryter dessutom allvarligt mot de mänskliga rättigheterna genom
att förvägra den kurdiska minoriteten att uttrycka sin etnicitet. Sverige bör
självfallet, helt enligt de av riksdagen fastställda riktlinjerna, avbryta all
krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6).
De s.k. Gulfstaterna ligger alla i ett område som är i ständig krigsrisk. Att
som regeringen uppenbarligen har gjort bedöma Kuwait vara ett land som inte
befinner sig i väpnad konflikt med Irak är svårförståeligt. Enligt en rapport
från Amnesty International förekommer i Kuwait dessutom omfattande grova
kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Amnesty har rapporterat om grova
MR-kränkningar även i de övriga Gulfstaterna.
I december 1992 beslöt riksdagen att tillämpningen av mänskliga
rättighets-kriteriet vid beviljande av krigsmaterielexport skall ske med
iakttagande av särskilt stor restriktivitet när det gäller nya exportländer.
Riksdagen bör i enlighet med detta beslut kräva ett stopp för
krigsmaterielexporten till Gulfstaterna (yrkande 7).
Regeringens skrivelse visar att Indien och Pakistan fortsätter att vara stora
köpare av svensk krigsmateriel. Sverige fortsätter att bidra till den
kapprustning som pågår mellan dessa stater vilka befinner sig i permanent
konflikt med varandra. Båda staterna befinner sig i väpnad konflikt och borde
av den anledningen diskvalificeras som exportländer. Båda staterna bryter också
grovt mot de mänskliga rättigheterna. Indien uppfyller heller inte det tredje
kriteriet för godkännande av svensk vapenexport, nämligen avsaknad av inre
väpnade oroligheter. Mot bakgrund av detta yrkar Vänsterpartiet att riksdagen
ger regeringen till känna att all krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8)
och Pakistan (yrkande 9) snarast avbryts.
Sydkorea bör självfallet vara diskvalificerat som köpare av svensk
krigsmateriel (yrkande 10) främst på grund av konflikten med Nordkorea, som
under mars--april i år skärpts på ett oroväckande sätt, men också på grund av
de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som regeringen gör
sig skyldig till.
Malaysia är en stor köpare av svensk krigsmateriel. Importen av de svenska
varorna ingår med all säkerhet i den upprustning landet nu genomför för att
möta den ökade militära spänningen i Sydostasien. Landet har intressen i
konflikten om Spratlyöarna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande
11).
Singapore fortsätter att vara en av Sveriges absolut största
krigsmaterielkunder trots otaliga avslöjanden om att landet fungerar som en
vapenspridare i Sydostasien. Det finns starka misstankar om att svenska
granatgevär som förekommit såväl i kriget i Burma som i Kambodja har spridits
från just Singapore. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 12).
Svenska vapen kan nå Kambodja och Burma också via Thailand. Den thailändska
militärens fortsatta samarbete med de Röda khmererna är väl känt. I december
förra året beslagtogs i Thailand fem ton vapen som var avsedda för Röda
khmererna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 13).
Sverige har under 1993 sålt övrig krigsmateriel till Ryssland för 3,5
miljoner kronor. Det är anmärkningsvärt då Ryssland på intet sätt kan sägas
uppfylla kriterierna för tillåten köpare av svensk materiel. Ryska trupper har
under året varit inblandade i strid i ett flertal stater i det forna
Sovjetunionen. Vidare har Ryssland inre väpnade oroligheter. Mot bakgrund av
detta bör Sverige, enligt Vänsterpartiet, snarast avbryta all
krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14).
Sverige sålde under 1993 krigsmateriel för 1,5 miljoner kronor till Mexico.
Mot bakgrund av de inre väpnade oroligheterna i landet yrkar Vänsterpartiet att
riksdagen ger regeringen till känna att krigsmaterielexporten till Mexiko i
fortsättningen inte skall tillåtas (yrkande 15).
I motion U1 (mp) betonas att Miljöpartiets grundsyn är att all vapenexport på
sikt bör avvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära ett lagförslag om
totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk
krigsmaterielexport på fem år (yrkande 1). Riksdagen bör vidare besluta att
riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning och
samarbetsavtal, skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att
regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv att införa ovillkorliga
hinder så att svensk krigsmateriel inte skall kunna säljas till en stat som
befinner sig i -- eller kan befaras hamna i -- väpnad konflikt inom eller utom
landet eller till en stat som undertrycker de mänskliga rättigheterna (yrkande
3). Tillämpningen av det sistnämnda kriteriet skall ske med iakttagande av
särskilt stor restriktivitet. I enlighet med detta synsätt bör regeringen inte
godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga
rättigheter (yrkande 4).
I Rådgivande nämnden för krigsmateriel bör även partier med negativ syn på
vapenexport ges representation (yrkande 5). Vidare bör nämnden adjungera
företrädare för svensk fredsrörelse (yrkande 6).
Riksdagen bör, enligt yrkande 7, ge regeringen till känna att Sverige skall
verka internationellt för en begränsning av vapenexporten.
Regeringen bör, enligt motion 1993/94:U227 (s) yrkande 2, med hänvisning till
de grava och omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Indonesien och
Östra Timor, inte bevilja tillstånd till ny vapenexport till Indonesien.
Regeringen har att hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966 och 470
från Europarådets parlamentariska församling vad gäller vapenembargo mot
Indonesien. Regeringen bör i olika internationella fora och bilaterala
kontakter verka för genomförandet av Europarådets resolutioner 966 och 470.
I motion 1993/94:U407 (v) framhålls att Gulfkriget blev en larmsignal om
faran att sälja krigsmateriel till Mellanöstern. USA inledde förhandlingar med
de övriga ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd för att nå en
överenskommelse om att förhindra destabiliserande upprustning i regionen. Detta
ingick också i säkerhetsrådets resolution 678 (29 november 1990).
Förhandlingarna har dock inte lett till något stopp för vapenexporten till
Mellersta Östern.
Vänsterpartiet finner det ytterst angeläget att stoppa vapenexporten till
Mellanöstern. Sverige bör ta upp denna fråga i FN och hänvisa till utfästelsen
i resolution 678 (yrkande 6).
Utvecklingen inom krigsindustrin går, enligt motion 1993/94:U410 (fp), mot en
större internationalisering. Det innebär att det är köparens behov och
företagens vinstintressen som kommer att gälla i allt högre grad. De nationella
lagarna och riktlinjerna får mindre betydelse. Sverige bör inte anpassa sig
till denna utveckling.
Om Sverige vill verka för fred och nedrustning i världen går det inte att
samtidigt förse världen med allt fler och alltmer sofistikerade vapen. Därför
bör den svenska krigsmaterielexporten successivt avvecklas (yrkande 1). För att
detta skall vara möjligt krävs en planerad omställning från militär till civil
produktion.
I motion 1993/94:U413 (s) framhålls att världens vapenhandel ökade dramatiskt
under 1970- och 1980-talen. Sedan slutet av 1980-talet har dock utvecklingen
vänt.
Trots denna positiva utveckling utgör fortfarande vapenhandeln i världen ett
stort problem. Vapenhandeln förvärrar och militariserar konflikter, den späder
på regional kapprustning och förlänger krig och inbördeskrig runt om i världen.
Dessutom leder dessa krig till att många människor måste fly. Vapenhandeln har
dessutom medverkat till den svåra skuldsättning som många av tredje världens
länder hamnat i. Den internationella vapenhandeln har bl.a. därigenom mycket
stor betydelse för utvecklingsfrågorna i tredje världen.
Följande ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel skall gälla (yrkande 4),
så att militär materiel med svenskt ursprung inte skall kunna säljas till:
stat som befinner sig i, eller kan befaras komma i, väpnad konflikt inom
eller utom landet (yrkande 5);
stat som undertrycker mänskliga rättigheter;
stat med egna militära styrkor, som är engagerade i stridshandlingar utanför
det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna har
upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i FN eller ESK.
På det internationella planet bör Sverige aktivt verka för en restriktiv
vapenexportpolitik.
I motion 1993/94:U610 (v) anförs att Sverige under åren 1976 till 1988
exporterade vapen till Indonesien för minst 600 miljoner kronor. Efter det har
endast s.k. följdleveranser skett. I oktober 1993 framkom dock att regeringen
nu gett klartecken för nya vapenaffärer med Indonesien.
Den planerade krigsmaterielförsäljningen till Indonesien är en skam för
Sverige och går också stick i stäv med de riktlinjer riksdagen dragit upp för
vapenexporten. Den bryter också mot de resolutioner Europarådets
parlamentariska församling antagit i frågan.
Sverige bör omedelbart, i enlighet med riksdagens riktlinjer och
resolutionerna 966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling, stoppa
all försäljning av krigsmateriel till Indonesien (yrkande 10).
I motion 1993/94:U636 (fp) framhålls att Sverige under årens lopp exporterat
en mängd krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89 levererades t.ex.
för 223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att exportera
vapen på grund av inre oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna
utförsel med motiveringen att det rör sig om följdleveranser.
Det kan aldrig vara Sveriges hållning att stödja förtryckarregimer. Därför
kan, enligt motionären, ingen export av vapen till Indonesien accepteras i
dagens läge.
När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt regeringen att stoppa
all export. Det borde regeringen även göra i fallet Indonesien med hänsyn till
det ökade våldet och till att Indonesien klart deklarerat att man inte kommer
att följa FN:s beslut angående folkomröstning på Östtimor (yrkande 7).
Ny demokrati anför i motion 1993/94:Fö335 att den svenska försvarsindustrin,
som är ett nödvändigt instrument i den svenska försvarspolitiken, bör ges alla
erforderliga chanser att överleva dels för att en stor del av försvarets
återtagningsförmåga baseras på tillgången till inhemsk försvarsmateriel, dels
på grund av det faktum att den genererar en icke föraktlig mängd
arbetstillfällen. I sammanhanget får ej glömmas det faktum att den
försvarsindustriella forskningen har stora spin off-effekter i samhället samt
att den sist men inte minst ger inkomster i form av exportintäkter.
Det svenska försvaret är en kund som inte räcker till att hålla
försvarsindustrin med tillräckliga order. Följaktligen behövs en stor del
export. Försvarsmaterielexportlagstiftningen är en onödigt krånglig och
byråkratisk härva som kan förenklas. För det första (yrkande 3) skall det
generella förbudet mot vapenexport tas bort. Det måste anses som löjeväckande
att ha ett av statsmakten utfärdat förbud som samma statsmakt gör undantag
ifrån. Det behövs bara att producenterna beläggs med en anmälningsplikt samt
tre enkla punkter som reglerar denna hantering:
1. Export får ej ske till krigförande land eller till land som befinner sig i
inbördeskrig.
2. Export får ej ske till land som ej respekterar de mänskliga rättigheterna.
3. Export får ej ske till land som kan befaras hota den svenska säkerheten
eller svenska intressen.
För det andra (yrkande 4) bör den svenska försvarsindustrin få möjlighet att
uppdragsutveckla vapensystem oavsett det svenska försvarets behov.
Sten Söderberg (-) anför i motion 1993/94:Sf608 att krig och väpnade
konflikter är huvudorsak till flykt. Det mest slående sambandet vid betraktande
av världens flyktingsituation är det mellan vapenexport och flyktingar. Ett
stort ansvar vilar på det internationella samfundet och enskilda länder att
begränsa vapenhandeln. En successiv avveckling av den svenska vapenexporten bör
ske (yrkande 2).
I partimotion 1993/94:Sf622 (v) påpekas att väpnade konflikter, som utkämpas
i u-länder med vapen från i-länder, är den i särklass viktigaste orsaken till
att människor tvingas bryta upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar
på det internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller
svensk vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv total
avveckling (yrkande 4). Ett program för omställning av vapenindustrin till
civil produktion bör utarbetas (yrkande 5).
I motion 1993/94:U9 (v), yrkande 1, krävs att regeringens redogörelse för den
svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilken typ av
materiel som sålts till respektive land. Vidare yrkas att regeringens
redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning
av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete
(yrkande 2). I motion 1993/94:U413 (s), yrkande 7, anförs att redovisningen
av exporten bör göras mer öppen så att det blir offentligt vilka produkter som
exporteras till vilka stater.
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens
utveckling under 1993. Skrivelsen finns sammanfattad tidigare i detta
betänkande.
I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har regeringen fr.o.m.
riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser redovisat den svenska
krigsmaterielexporten. Utskottet finner att den redogörelse som lämnas genom
årets skrivelse uppfyller de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är
mera öppen än vad som gäller för flertalet övriga stater som exporterar
krigsmateriel. Utskottet anser, som tidigare framgått bl.a. av betänkandet
1992/93:UU1, att regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med
alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av
hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande
kan ha och de krav som utrikessekretessen ställer.
Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) samt yrkande 7 i
motion 1993/94:U413 (s).
Med vad som ovan anförts får utskottet föreslå att riksdagen lägger
regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna.
4.4.2 Lagstiftning m.m.
En rad motioner innehåller krav på förändringar i den svenska
krigsmateriellagstiftningen. I 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, krävs en
modifiering av vapenexportlagen på ett sätt som väsentligen avviker från nu
gällande lagstiftning. Vidare yrkas i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1
(delvis), på ett totalt förbud för export av krigsmateriel. I samma motion
krävs också att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk
krigsmaterielexport skall fastställas i lag (yrkande 2) samt att en utredning
tillsätts med direktiv om att föreslå vissa ovillkorliga hinder för svensk
krigsmaterielexport (yrkande 3). Motion 1993/94:U413 (s) innehåller krav på att
det generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst
begränsning av möjligheterna till dispens (yrkande 3). Motionärerna kräver
också (yrkande 4) att vissa ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel
fastslås, att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet
kommer i krig (yrkande 5) samt (yrkande 6) att begreppet "övrig krigsmateriel"
utgår ur lagstiftningen så att samtliga exportvillkor skall gälla för all
export av "krigsmateriel".
Den svenska politiken för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet har
nyligen behandlats av utskottet (bet. 1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen
(rskr. 1992/93:61).
Av de därvid fastlagda riktlinjerna framgår att tillstånd till utförsel av
krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser
krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, inte bör beviljas om det
avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om
krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell
konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre
väpnade oroligheter. Den nya lagen gäller fr.o.m. 1993.
Enligt utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för
krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport alltjämt gälla. Utskottet
förutsätter emellertid att regeringen vid lämpligt tillfälle gör en utvärdering
och översyn av såväl lagstiftningen och riktlinjerna som tillämpningen av
dessa.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra om sitt ställningstagande
beträffande frågan om riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, vilket gjordes
med brett partipolitiskt stöd i samband med behandlingen av den nya
krigsmateriellagstiftningen. I sitt betänkande 1992/93:UU1 anförde utskottet
följande.
Utskottet anser att krigsmaterielärenden är förvaltningsärenden som det
ankommer på regeringen att avgöra. Övervägandena i samband med dessa ärenden
omfattar löpande bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en
omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det som en fördel att
regeringens politiska ansvar för besluten i detta sammanhang tydliggörs.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka att riktlinjerna lagfästs
utan finner ordningen med riktlinjer som godkänns av riksdagen men tillämpas av
regeringen under politiskt ansvar ändamålsenlig.
Utskottet vidhåller dessa, tidigare gjorda ställningstaganden.
Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion 1993/94:U413 (s) besvarat.
Motionerna 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, 1994/95:U1 (mp), yrkandena 1
(delvis), 2 och 3, samt 1993/94:U413 (s), yrkandena 3, 4 och 6 avstyrks.
I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 5, hemställs att också riksdagspartier med
negativ syn på vapenexport bör ges representation i Rådgivande nämnden för
krigsmateriel. Nämnden bör (yrkande 6) till sig adjungera företrädare för
svensk fredsrörelse.
Utskottet konstaterar att strävan är att handlägga ärenden om
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd, ofta inom
ramen för det samråd som äger rum i Utrikesnämnden. Detta är viktigt för
kontinuiteten i den svenska säkerhetspolitiken. Alla principiellt viktiga
krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden för
krigsmaterielexportfrågor. Nämnden inrättades 1985 för att åstadkomma ökad
insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. I nämnden ingår för
närvarande företrädare för de fyra största partierna. Nämnden, som sammanträder
varje månad under ledning av krigsmaterielinspektören, har en rådgivande
funktion på beredningsstadiet. Det politiska ansvaret förblir hos regeringen.
Nämnden bör utnyttja möjligheten att konsultera oberoende MR-organisationer vid
bedömningen av situationen avseende de mänskliga rättigheterna i aktuella
köparländer.
Med det anförda anser utskottet yrkandena 5 och 6 i motion 1994/95:U1 (mp)
besvarade.
4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.
I motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande
1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, och 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, krävs
åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport.
I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 4, krävs att inga nya krigsmaterielaffärer
med stater som undertrycker mänskliga rättigheter godkänns. Att antalet
köparstater av svenska vapen skall minskas krävs i motion 1993/94:U413 (s),
yrkande 2.
Som utskottet ovan anfört har den svenska politiken på krigsmaterielområdet
nyligen varit föremål för en samlad prövning varvid den behandlats av utskottet
och fastlagts av riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt
betänkande 1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid med
de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av demokrati, av
mänskliga rättigheter, av avspänning och nedrustning samt av en höjd
levnadsnivå i de fattiga länderna. Utskottet avstyrkte vid sin prövning också
förslag om en avveckling av krigsmaterielexporten.
Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda ställningstaganden
alltjämt giltighet. Någon anledning att särskilt ta fasta på antalet
köparstater finns inte.
I anledning av motion 1994/95:U1 (mp) yrkande 4 vill utskottet hänvisa till
sin tidigare behandling av den nya krigsmateriellagstiftningen (bet.
1992/93:UU1) och den vikt som utskottet då fäste vid situationen beträffande de
mänskliga rättigheterna i de länder som kan bli aktuella för utlandssamverkan
på krigsmaterielområdet. Utskottet understryker ånyo att uppfyllandet av av
MR-kriteriet är ett centralt villkor för att tillstånd för svensk
krigsmaterielexport skall beviljas.
Med det anförda anser utskottet yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) besvarat.
Motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1,
1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, och 1993/94:U413
(s), yrkande 2, avstyrks.
Ett program för omställning av vapenindustrin till civil produktion bör,
enligt motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5, utarbetas.
Utskottet anser inte att de av motionärerna angivna skälen motiverar att
riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk
krigsmaterielindustri.
Därmed avstyrks motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5.
Sverige bör enligt motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, internationellt verka
för en begränsning av vapenexporten.
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella vapenhandeln
särskilt uppmärksammats vid FN:s generalförsamlings båda extra möten om
nedrustning 1978 och 1982 och i samband med den av Inga Thorsson ledda
FN-studien om nedrustning och utveckling (1984). Sverige har under en lång
följd av år varit pådrivande i FN vad avser åtgärder för att stärka system för
kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter samt för att
uppnå större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar.
I december 1991 antog FN:s generalförsamling, med Sverige som
medförslagsställare, en resolution om att upprätta ett internationellt register
för medlemsstaternas export och import av vissa kategorier av tyngre vapen
fr.o.m. kalenderåret 1992. För FN-registrets första år, 1992, lämnade 83 av
FN:s medlemsstater uppgifter om sin export och import avseende aktuella
vapenslag. Inkomna uppgifter beräknas motsvara ca 98 % av den export av tyngre
vapen som förekom under året. Sverige har sedan det inrättades lämnat uppgifter
till detta register. Sverige deltar även aktivt i motsvarande arbete inom ESK:s
säkerhetsforum i Wien och i FN:s nedrustningskonferens i Genève. Det bör i
sammanhanget också noteras att SIPRI bedriver ett uppmärksammat arbete på
området.
Efter Gulfkriget 1990--91 framträdde hos många länder en politisk vilja att
skapa en större internationell insyn i och kontroll över vapenhandeln. Detta
manifesterades i uttalanden av EG-länderna, de fem permanenta medlemmarna i
FN:s säkerhetsråd och inom den europeiska säkerhetskonferensen. Den främsta
uppmärksamheten riktades mot den konventionella vapenhandeln. Det ovan nämnda
FN-beslutet skall ses i detta perspektiv.
Sverige samverkar med en rad andra stater för att förhindra spridning av
produkter som kan användas för tillverkning av kärnvapen (Nuclear Suppliers
Group, NSG), missiler och missilteknologi (Missile Technology Control Regime,
MTCR) samt kemiska och biologiska vapen (Australiengruppen).
En exportkontrollregim för högteknologi som kan ha militär tillämpning är
under övervägande, och Sverige deltar aktivt i dessa internationella
förhandlingar. Eventuellt kan konventionell vapenexport också komma att
omfattas av denna regim.
Utskottet utgår från att regeringen även framgent kommer att verka för en
begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
Med det anförda anser utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, besvarad.
4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete
I motion 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 4, krävs att den svenska
försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla vapensystem oavsett den
svenska krigsmaktens behov av dessa.
Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam utveckling
eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå från de av riksdagen
fastlagda, grundläggande kriterierna. Motionärernas förslag strider mot dessa
och tillfredsställer inte de krav som kan ställas på en ansvarsfull politik.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1993/94:Fö335 (nyd).
4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden
I partimotion 1993/94:U9 (v) krävs stopp för svensk krigsmaterielexport till
Indonesien (yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina (yrkande
4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6), stopp för
svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna (yrkande 7), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Pakistan (yrkande 9), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Sydkorea (yrkande 10), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Malaysia (yrkande 11), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Singapore (yrkande 12), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Thailand (yrkande 13), stopp för svensk
krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14) och stopp för svensk
krigsmaterielexport till Mexico (yrkande 15).
Också i motionerna 1993/94:U227 (s), yrkande 2, 1993/94:U610 (v), yrkande 10,
och 1993/94:U636 (fp), yrkande 7, krävs, med skiftande motiveringar, stopp för
svensk krigsmaterielexport till Indonesien. I motionerna 1993/94:U227 (s) och
1993/94:U610 (v) framhålls som grund särskilt de resolutioner som antagits av
Europarådets parlamentariska församling och som gäller vapenembargo mot
Indonesien.
Som utskottet ovan anfört är strävan att handlägga ärenden om
utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla
principiellt viktiga krigsmaterielärenden föreläggs Rådgivande nämnden för
krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att åstadkomma ökad insyn
och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.
När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för export av
krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och riktlinjer har att
pröva sådana ärenden. Några fall av export under år 1993, bl.a. Indonesien,
Thailand och Gulfstaterna, har varit föremål för konstitutionsutskottets
granskning (bet. 1993/94:KU30). Sammanfattningsvis var KU:s slutsats att
regeringen tillämpat riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel på ett korrekt
sätt och att den rådgivande nämndens rekommendationer följts.
Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena
beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna.
Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty
Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets
politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de
berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses
situationen ha förvärrats i samband med inre oroligheter. Utskottet utgår från
att regeringen delar denna bedömning beträffande samtliga dessa länder och
fäster stor vikt därvid i samband med eventuellt nya ansökningar om
krigsmaterielexport.
Vad gäller frågan om resolutionerna från Europarådets parlamentariska
församling vill utskottet särskilt framhålla att församlingen har status som
rådgivande organ till Europarådets ministerkommitté och att de resolutioner
församlingen antar är av icke-bindande karaktär. I de fall som åsyftas i
motionerna 1993/94:U227 (s) och 1993/94:U610 (v) har Europarådets
ministerkommitté valt att inte följa den parlamentariska församlingens
rekommendationer. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen vid beslut om
utförsel av krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina
bedömningar.
Utskottet noterar att Riksdagsutredningen rekommenderar återhållsamhet
beträffande förslag i frågor som delegerats från riksdagen till regeringen och
myndigheter. Som framgått ovan ankommer det på regeringen att, enligt gällande
lag och riktlinjer, pröva ärenden rörande krigsmaterielexport. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen ej bör göra något särskilt
tillkännagivande beträffande ett vapenembargo avseende de aktuella länderna.
Med det anförda anser utskottet motionerna 1993/94:U9 (v), yrkandena 3--4
samt 6--15, 1993/94:U227 (s), yrkande 2, och 1993/94:U610 (v), yrkande 10, och
1993/94:U636 (fp), yrkande 7, besvarade.
I partimotionen 1993/94:U9 (v), yrkande 5, krävs att regeringen till
riksdagen bör lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets
regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till
Turkiet.
Enligt vad dåvarande statsrådet Ulf Dinkelspiel redovisade i ett svar på en
riksdagsfråga (fråga 1992/93:728) den 25 maj 1993 beror avsaknaden i förra
årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till
Turkiet på en felredovisning i statistiken, vilket sedermera upptäckts.
Korrekta uppgifter finns redovisade (även för år 1992) i årets skrivelse.
Med det anförda anser utskottet motion 1993/94:U9 (v), yrkande 5, besvarad.
Sverige bör, enligt motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6, i FN ta initiativ i
syfte att stoppa vapenexporten till Mellanöstern med hänvisning till
säkerhetsrådets resolution 678.
Enligt utskottets bedömning är säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678
[1990] av den 29 november 1990) inte utformad på sådant sätt att den kan läggas
till grund för ett initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern.
Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN
och andra internationella organisationer avseende kontroll av den
internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit
lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i
första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register till att omfatta
alla stater och alla vapenslag.
Utskottet noterar i detta sammanhang att statsrådet Mats Hellström i ett
frågesvar i riksdagen (fråga 1994/95:61) den 18 oktober 1994 deklarerade att
han "med hänsyn till rådande säkerhetspolitiska läge i Mellanösternområdet"
avser att föreslå regeringen att inte ge tillstånd för ny vapenexport till
området.
Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6.
5. Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den
svenska krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna,
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten
att riksdagen avslår motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion
1993/94:U413 yrkande 7,
res. 1 (v)
3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U413 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört samt avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 3, motion 1994/95:U1
yrkandena 1 (delvis), 2 och 3 samt motion 1993/94:U413 yrkandena 3, 4 och 6,
res. 2 (mp)
4. beträffande Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkandena 5 och 6 besvarade med vad
utskottet anfört,
5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport
m.m.
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört samt avslår motion 1994/95:U1 yrkande 1 (delvis), motion
1993/94:U410 yrkande 1, motion 1993/94:Sf608 yrkande 2, motion 1993/94:Sf622
yrkande 4 samt motion 1993/94:U413 yrkande 2,
res. 3 (v, mp)
6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri
att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 5,
res. 4 (v)
7. beträffande internationell begränsning av vapenexporten
att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 7 besvarad med vad
utskottet anfört,
9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden
att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15,
1993/94:U227 yrkande 2, 1993/94:U610 yrkande 10 samt 1993/94:U636 yrkande 7
besvarade med vad utskottet anfört,
res. 5 (v, mp)
10. beträffande uppgifter om krigsmaterielexport till Turkiet
att riksdagen förklarar motion 1993/94:U9 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,
11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern
att riksdagen avslår motion 1993/94:U407 yrkande 6.
res. 6 (v)
Stockholm den 27 oktober 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit:
Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel
Andersson (s), Göran Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton
(mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Tommy Waidelich (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).
6. Reservationer
1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "motion 1993/94:U413" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att en mer öppen och detaljerad redovisning av den direkta
och indirekta svenska krigsmaterielexporten än den regeringen nu lämnar är
nödvändig för att riksdagen skall få en möjlighet att se vad som döljer sig
bakom de i de årliga skrivelserna redovisade siffrorna. Enligt utskottets
uppfattning bör det av kommande redovisningar därför också framgå vilken typ av
materiel som sålts till respektive land. Vidare bör redovisningarna innehålla
uppgifter om vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om
utlandssamarbete. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) och
yrkande 7 i motion 1993/94:U413 (s).
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion
1993/94:U413 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Den
svenska" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den grundsyn som framförs i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1
(delvis), nämligen att svensk vapenexport ej går att förena med en aktiv
fredspolitik. En följd av detta synsätt blir att all vapenexport på sikt bör
avvecklas. Utskottet anser därför, med tillstyrkande av motion 1994/95:U1 (mp),
yrkande 1 (i berörd del), att regeringen bör verka för att ett lagförslag om
ett totalt förbud mot export av krigsmateriel läggs fram för riksdagen.
Till följd av detta ställningstagande är det utskottets uppfattning att
övriga, ovan redovisade motioner saknar aktualitet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (i
berörd del). Utskottet anser motionerna 1993/94:U413 (s) yrkandena 3--6 samt
1994/95:U1 (mp) yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört. Motion
1993/94:Fö335 (nyd) yrkande 3 avstyrks.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen
att riksdagen dels med avslag på motion 1993/94:Fö335 yrkande 3 och med
bifall till motion 1994/95:U1 yrkande 1 (i berörd del) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels förklarar motionerna 1993/94:U413 yrkandena 3--6 samt 1994/95:U1
yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört.
3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "finns inte" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det emellertid nu anledning att ompröva
det senare ställningstagandet. Utskottet anser, bl.a. i linje med vad som
anförs i motion 1993/94:Sf622 yrkande 4, att ett stort ansvar vilar på det
internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk
vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv och total
avveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Med det
anförda" och slutar med "yrkande 2, avstyrks." bort ha följande lydelse:
Med det anförda, och med anledning av motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1
(delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2,
tillstyrker utskottet motion 1993/94:Sf622 (v) yrkande 4. Med det anförda anser
utskottet vidare yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) och yrkande 2 i motion
1993/94:U413 (s) besvarade.
dels att den del av av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "svensk krigsmaterielindustri" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det nu skäl för riksdagen att uppdra åt
regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk
krigsmaterielindustri.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport
m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 4 och
med anledning av motionerna 1994/95:U1, yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410,
yrkande 1, 1993/94:Sf608, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
dels förklarar motionerna 1994/95:U1 yrkande 4 och 1993/94:U413 yrkande
2 besvarade med vad utskottet anfört.
4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "1993/94:Sf622 (v) yrkande 5." bort ha
följande lydelse:
I enlighet med vad som anförs i motion 1993/93:Sf622 (v) yrkande 5 anser
utskottet att de väpnade konflikter som utkämpas i u-länder med vapen från
i-länder är den i särklass viktigaste orsaken till att människor tvingas bryta
upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar på det internationella
samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk vapenexport är den
enda linje som kan försvaras en successiv total avveckling. Enligt utskottets
uppfattning bör riksdagen därför ge regeringen till känna att ett program för
omställning av vapenindustrin till civil produktion bör utarbetas.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 5 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Som
utskottet" och på s. 23 slutar med "yrkande 7, besvarade" bort ha följande
lydelse:
Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om
krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena
beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna.
Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty
Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets
politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de
berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses
situationen ha förvärrats i samband med inre oro. Utskottet delar helt den
uppfattning som framförs i Vänsterpartiets motioner 1993/94:U9 och 1993/94:U610
angående stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Kina, Turkiet,
Gulfstaterna, Indien, Pakistan, Sydkorea, Malaysia, Singapore, Thailand,
Ryssland och Mexico. Enligt utskottets uppfattning bör, helt i enlighet med
gällande svenska bestämmelser, all vapenexport till dessa stater upphöra,
eftersom det rör sig om stater som ligger i krigsområden, som bedriver
krigföring mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter
eller som ockuperar främmande territorier. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda, och med anledning av motionerna 1993/94:U227 (s) yrkande 2
och 1993/94:U636 (fp) yrkande 7, tillstyrks motionerna 1993/94:U9 (v) yrkandena
3--4 och 6--15 samt 1993/94:U610 (v) yrkande 10.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15
samt 1993/94:U610 yrkande 10 och med anledning av motionerna 1993/94:U227
yrkande 2 och 1993/94:U636 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "alla vapenslag" bort ha följande lydelse:
Säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678 1990 av den 29 november 1990)
innehöll målsättningen att återställa fred och säkerhet i regionen. Ökad
vapenexport till regionen motverkar detta syfte. Utskottet anser därför att
Sverige bör ta ett initiativ i FN för att stoppa vapenexporten till
Mellanöstern.
Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN
och andra internationella organisationer avseende kontroll av den
internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit
lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i
första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register så att det skall
omfatta alla stater och alla slags vapen, även lätta vapen för
upprorsbekämpning. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att meningen "Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6."
på s. 24 borde ha ersatts med följande:
Med det anförda tillstyrks motion 1993/94:U407 (v) yrkande 6.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U407 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Särskilda yttranden
1. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen m.m. (momenten 3 och 4)
Eva Zetterberg (v) anför:
Frågan om svensk vapenexport visar på de betydande svårigheter Sverige har
att leva upp till kraven som ett land som inte bara i ord, utan även i handling
vill driva på nedrustningen i världen. För många svenskar är det obegripligt
att svensk krigsmaterielexport kunnat fortgå till länder, där omfattande och
grova brott mot mänskliga rättigheter sker. Vänsterpartiet kräver att exporten
till dessa länder omedelbart upphör. Vi vill att all svensk vapenproduktion på
sikt skall avvecklas och ersättas med civil produktion.
I propositionen för den nya lagstiftning för krigsmaterielexport, som började
gälla den 1 januari 1993, sägs klart att tillstånd till utförsel av
krigsmateriel inte bör lämnas, om det avser ett land där omfattande och grova
brott förekommer. I utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1 tolkades detta
som en skärpning av reglerna, och utskottet betonade att stor restriktivitet i
beviljande av utförseltillstånd skulle gälla när mänskliga rättighets-kriteriet
tillämpades.
I KU:s granskning våren 1994 av bestämmelserna och utfrågningen av
krigsmaterielinspektören (KMI) framkom emellertid att regeringen tagit fasta på
en annan formulering i propositionen där det sägs följande:
Det får enligt min mening betraktas som klart, att det inte står i samklang
med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigsmaterielområdet med stater som
grovt och och på ett systematiskt sätt förtrycker de mänskliga rättigheterna.
Det bör observeras att i denna formulering sker en avsevärd inskränkning i
förhållande till den övergripande formuleringen "omfattande och grova
kränkningar av mänskliga rättigheter".
Inskränkningen består i dels att det måste vara stater som förtrycker de
mänskliga rättigheterna, dels att de måste vara systematiska. Det
statsrådet i det citerade avsnittet säger är alltså att det är klart att
när stater står för ett systematiskt förtryck av mänskliga rättigheter så skall
inget samarbete ske. Det tolkas då så att om omfattande och grova kränkningar
av mänskliga rättigheter förekommer av t.ex. paramilitära förband, som inte
klart kan sägas vara ett instrument för staten, kan export av krigsmateriel i
vissa fall ske. Likaså kan det ske om statsanställda poliser och militärer
utför övergreppen i strid med landets lagar men staten på grund av
bevissvårigheter inte kan stoppa verksamheten. Det är ju då inte staten som
står för kränkningarna.
Dessutom måste man kunna visa att kränkningarna är systematiska till sin
karaktär och inte utförs slumpmässigt och oplanerat. Det innebär att även om
det uppenbarligen från statsanställda poliser och militärer förekommer
omfattande och grova kränkningar (och dessa kränkningar inte står i strid med
landets lagar), som utförs slumpmässigt eller på ett oplanerat sätt, kan också
export av krigsmateriel ske och annat samarbete i vissa fall ske.
Vid KU:s utfrågning framkom att KMI (Sven Hirdman) ansåg att han inför
utrikesutskottets ledamöter och utrikesutskottets beslut muntligen redogjort
för vilken praxis som tillämpas.
På s. 128 i betänkande 1993/94:KU30 sägs:
Sven Hirdman menade att för utrikesutskottets ledamöter stod det vid
beslutstillfället klart och står fortfarande klart vilken praxis som tillämpas
och vilken tolkning som görs av mänskliga rättigheter i riktlinjesystemet.
Utrikesutskottet borde därför ånyo slå fast att export av krigsmateriel inte
skall ske till stater där omfattande och grova kränkningar mot mänskliga
rättigheter äger rum. Om det finns anledning till misstanke att staten indirekt
stöder eller inte ingriper mot organisationer eller individer som utför
kränkningarna skall krigsmateriel inte exporteras till denna stat. Det skall
heller inte ställas upp något villkor att de omfattande och grova kränkningarna
måste vara systematiska till sin karaktär för att krigsmaterielexport skall
förhindras.
Vid behandlingen av detta ärende har framkommit att lagen på ett flertal
punkter är otydlig och bör ändras. Det gäller dels uppdelningen av
krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Allt bör klassas som
krigsmateriel; dels förhållandet mellan Rådgivande nämnden och Utrikesnämnden.
Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör Rådgivande nämnden avskaffas. Det är i
stället lämpligt att alla tveksamma fall vad gäller vapenexport behandlas av
Utrikesnämnden, där samtliga politiska partier ingår.
En tredje faktor gäller följdleveranser av krigsmateriel. Det har framkommit
att Sverige genom kontrakt eller muntliga överenskommelser kan anses skyldigt
att leverera reservdelar eller annan utrustning under mycket lång tid till
länder som ej anses respektera mänskliga rättigheter. Dessa länder, t.ex.
Turkiet, Indonesien och Gulfstaterna, anses ej kunna komma i fråga för export
av nya produkter och bör därför inte heller kunna komma i fråga för
följdleveranser. Vänsterpartiet avser att återkomma till dessa frågor med
konkreta yrkanden.
2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7)
Margaretha af Ugglas, Göran Lennmarker, Hans Hjortzberg-Nordlund och
Charlotte Cederschiöld (alla m) anför:
Begreppet internationell begränsning av vapenhandeln avser inte en
begränsning av all vapenhandel. Med undantag av vissa förbjudna kategorier av
vapen är handel med vapen avsedda för försvar av frihet, mänskliga rättigheter
och demokrati legitim. Den har stöd i FN-stadgans artikel 51, där "den
naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av
väpnat angrepp" slås fast.
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1
2. Skrivelsen 1
3. Motionerna 1
3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237 1
3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94 3
4. Utskottet 4
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 4
4.1.1 Lagen om krigsmateriel 4
4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport 5
4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor 5
4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd 6
4.1.5 Information om vapenexportpolitiken 6
4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993 6
4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar 7
4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år
1993 8
4.2.1 Beviljade utförseltillstånd 8
4.2.2 Faktiska leveranser 9
4.2.3 Geografisk fördelning 10
4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m. 12
4.3 Sammanfattning av motionerna 13
4.4 Utskottets överväganden 18
4.4.1 Redovisningsfrågor 18
4.4.2 Lagstiftning m.m. 19
4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m 20
4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete 22
4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden 22
5. Hemställan 24
6. Reservationer 26
1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2) 26
2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 26
3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5) 27
4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6) 28
5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9) 28
6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11) 29
7. Särskilda yttranden 30
1. Förändringar i krigsmateriellagstifningen m.m. (momenten 3 och 4) 30
2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7) 31