I betänkandet behandlas förslag till medelsanvisningar m.m.
under avsnittet Vägverket i årets budgetproposition och ca 125
motionsyrkanden i vägfrågor, som väckts under den allmänna
motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker samtliga regeringens förslag. De avser
främst medelsanvisningar för Byggande av vägar (7,6 miljarder
kronor), Drift och underhåll av statliga vägar (5,9 miljarder
kronor), Byggande av länstrafikanläggningar (2,4 miljarder
kronor), Vägverkets administrationskostnader (463,6 miljoner
kronor) och Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
(329,4 miljoner kronor).
Mot bakgrund av att den sistnämnda medelsanvisningen innebär
en halvering i förhållande till den som gäller för innevarande
budgetår erinrar utskottet om att många kommuner på olika sätt
bidrar till den enskilda väghållningen. Utskottet betonar vikten
av att de samlade medlen används så effektivt som möjligt och
framhåller att en analys av medelsanvändningen bör ske genom
regeringens försorg. Därvid skall möjligheten att säkerställa att
de enskilda vägarna hålls öppna för alla i oförändrad
utsträckning särskilt beaktas. Vidare säger sig utskottet
förutsätta att de i propositionen aviserade förhandlingarna med
Svenska Kommunförbundet om en överföring av de statliga medlen
till kommunerna inte sker förrän analysen är genomförd.
En betydande del av betänkandet ägnas frågor som gäller det
stamvägnät som riksdagen beslutade om år 1993. Utskottet
tillstyrker ett förslag av regeringen om en sänkt ambitionsnivå i
fråga om målstandarden för vissa avsnitt av stamvägnätet. I
samband därmed avstyrks en mängd motionsyrkanden i den frågan,
liksom i frågor som gäller väginvesteringarnas allmänna inriktning
och stamvägnätets utbyggnadstakt.
Utskottet behandlar också en stor mängd motionsyrkanden med
krav på vissa väghållningsåtgärder i en kommun, ett län eller en
region. Utskottet avstyrker summariskt samtliga dessa yrkanden,
vilkas antal överstiger 50, med hänvisning till de bestämmelser
som gäller för vägplaneringsprocessen och till riksdagens roll i
denna process.
Till betänkandet är fogat 19 reservationer.
De gäller bolagisering av Vägverkets produktionsdivision (m),
Vägverkets dotterbolag (mp), vägväsendets finansiering (m och mp
var för sig), stamvägnätets utbyggnadstakt (c),
väginvesteringarnas allmänna inriktning m.m. (v och mp var för
sig), anslag till Vägverket: Administrationskostnader (m och mp
var för sig), anslag till Drift och underhåll av statliga vägar
m.m. (m och c var för sig), anslag till Byggande av vägar (m, c, v
och mp var för sig), anslag till Byggande av
länstrafikanläggningar (mp), anslag till Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar m.m. (m samt c och mp) och saltning av
vägar (mp).
Till betänkandet har också fogats ett särskilt yttrande från
fp-ledamoten.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Förslag till riksdagsbeslut
Vägverket
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) i avsnitt A. Infrastruktur under
denna rubrik (s. 16--22) att riksdagen godkänner att målstandard
på vägarna E 6 mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan
Gävle och Sundsvall, E 20 mellan Göteborg och Örebro och E 22
mellan Malmö och Karlskrona bör vara 13 m med rätt att avvika från
målstandard då det är uppenbart att en avvikelse skulle innebära
betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster.
Anslagsfrågor
Regeringen föreslår under rubriken Anslag för budgetåret
1995/96, punkterna A 1--A 6 och A 8 (s. 33--41),
1. att riksdagen till Vägverket:Administrationskostnader för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 463 631 000 kr
(punkt A 1),
2. att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar
för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 867 250 000
kr (punkt A 2),
3. att riksdagen godkänner att en låneram om totalt 2 000
miljoner kronor får användas för inköp av såväl
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som
ersätter färjor (punkt A 2),
4. att riksdagen till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 7 592 656 000 kr (punkt A 3),
5. att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om
användningen av anslaget A 3 för att täcka viss kapitalkostnad
för utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen
Stenungsund--Ljungskile (punkt A 3),
7. att riksdagen till Byggande av länstrafikanläggningar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 2 374 000 000 kr
(punkt A 4),
8. att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 329 449 000 kr (punkt A 5),
9. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 43 826 000
kr (punkt A 6),
10. att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett
beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa
reservbromateriel år 1996 som avser år 1997 (punkt A 6),
11. att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1 000 kr (punkt A 8).
Motionerna
1994/95:T201 av Lars Stjernkvist och Maj-Inger Klingvall
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av ökat stöd till
miljövänlig kollektivtrafik.
1994/95:T203 av Annika Nordgren m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att E 20 i huvudsak skall ha samma
sträckning som i dag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de olycksdrabbade avsnitten på E 20
skall byggas om med bl.a. planfria korsningar och viltstaket.
1994/95:T205 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas (delvis) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rendöden på våra vägar och järnvägar.
1994/95:T206 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utveckla metoder för att i budget
säkerställa medel för vägunderhåll.
1994/95:T208 av Karl-Gösta Svenson och Jeppe Johnsson (båda
m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om investeringsplanerna avseende väg E 22 och
riksväg 29,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att hänföra riksväg 27/30 till nationell
stamväg.
1994/95:T209 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av spårvägstrafiken.
1994/95:T210 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bolagiseringen av Vägverkets olika delar och
om ett direktare samband mellan statens inkomster och utgifter på
vägområdet.
1994/95:T211 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvidgade anslag till länstrafikanläggningar
i de västsvenska länen.
1994/95:T213 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att Värmland får utökade resurser
vid fördelningen av väganslagen.
1994/95:T214 av Patrik Norinder och Rolf Dahlberg (båda m)
vari yrkas (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av
kommunikationer i Gävleborgs län.
1994/95:T217 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att liknande projekt i övriga delar av
landet bör omprövas.
1994/95:T218 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utbyggnad av riksväg 23 till
Europavägstandard,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprustning av väg 25.
1994/95:T220 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget A 3. Byggande av
vägar inom Kommunikationsdepartementet anvisa ett i förhållande
till regeringen minskat anslag med 750 000 000 kr,
3. att riksdagen beslutar att under anslaget A 1. Vägverket:
Administrationskostnader inom Kommunikationsdepartementet anvisa
ett i förhållande till regeringen minskat anslag med 150 000 000
kr.
1994/95:T221 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vägprojekt i mycket restriktiv
omfattning bör läggs i dotterbolag till Vägverket,
5. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket ges
direktiv om att ytterligare anpassa sin verksamhet så att de
administrativa kostnaderna inte ökar vid förseningar av projekt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att investeringstakten på stamvägnätet inte
skall genomföras enligt 1992 års trafikpolitiska beslut utan
sänkas till något under den normala investeringstakten,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka anslaget till länstrafikanläggningar
som regionalpolitisk satsning och för att få till stånd nödvändiga
investeringar i cykelbanor, m.m.
1994/95:T224 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen till Byggande av riksvägar (A 3) för
budgetåret 1995/96 anvisar 2 175 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 5 417 656 000 kr,
12. att riksdagen till kommunerna för byggande av gång- och
cykelbanor för budgetåret 1995/96 anvisar 30 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit.
1994/95:T225 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU verkar för att stoppa de
infrastruktursatsningar som domineras av nya motorvägar.
1994/95:T232 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fullföljande av 10-årsprogrammet för
väginvesteringar,
5. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär en plan för
drift och underhåll av vägar och järnvägar i ett långsiktigt
perspektiv,
6. att riksdagen till A 3. Byggande av vägar för budgetåret
1995/96 anvisar 1 000 000 000 kr mindre än vad regeringen
föreslagit eller således 6 592 656 000 kr,
7. att riksdagen till A 2. Drift och underhåll av statliga
vägar för budgetåret 1995/96 anvisar 1 000 000 000 kr utöver
regeringens förslag eller således 6 867 250 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överförande av ansvaret för drift och
byggande av enskilda vägar till kommunerna,
9. att riksdagen till A 5. Drift och underhåll av enskilda
vägar för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr utöver
regeringens förslag eller således 829 449 000 kr.
1994/95:T237 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anslaget för underhåll av enskilda vägar.
1994/95:T238 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om senareläggning av utbyggnaden av
stråkvägarna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vägunderhållsanslaget,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar.
1994/95:T239 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det tidigare riksdagsbeslutet om
målstandard för vägarna E 6, E 4, E 20 och E 22 skall ligga
fast,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det under år 1994 fattade beslutet om
bolagisering av Vägverkets produktionsdivision skall ligga fast.
1994/95:T301 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utbyggnad av väg E 6 till
motorvägsstandard genom hela Bohuslän,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förbifart
förbi Uddevalla skall prioriteras.
1994/95:T302 av Torsten Gavelin och Kenth Skårvik (båda fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppgradering av riksväg 45 till
Europaväg.
1994/95:T303 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fördelning av medel för vägunderhåll i Västernorrlands län.
1994/95:T304 av Viola Furubjelke (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för E 22:s dragning förbi Söderköping.
1994/95:T305 av Birgit Henriksson och Tomas Högström (båda
m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatt utbyggnad av Europavägarna E 18
och E 3 till motorväg inom ramen för de medel som anvisats till
infrastruktur,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprustning och modernisering av övriga
vägnätet i Västmanland inom ramen för de medel som anvisats till
infrastruktur.
1994/95:T306 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utvärdering av den genomförda
konkurrensutsättningen inom Vägverkets drift- och
underhållsverksamhet,
2. att riksdagen beslutar upphäva tidigare fattat beslut om
bolagisering av Vägverkets produktionsdivision fr.o.m. den 1
januari 1996.
1994/95:T307 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regeringens ansvar för att de
trafikpolitiska målen också gäller den regionala trafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om LTA-anslagen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den särskilda kommissionen inom
Kommunikationsdepartementet bör uppdras att pröva behovet av ett
särskilt ROT-program för länsvägnätet m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillskapande av vägstråk med godtagbar
bärighet året om.
1994/95:T308 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av nuvarande gällande
regler beträffande trafikplaner på olika nivåer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den demokratiska processen på det
regionala planet bör förstärkas.
1994/95:T309 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen begär en omprövning av Vägverkets planer på att bygga
motorväg över Sunninge--Sund och i stället utreder alternativet
med anslutning till redan befintlig väg i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:T310 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (båda c)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en omprioritering av anslagen för byggande
av motorvägar och anslaget till enskilda vägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tidigarelägga igångsättningar av
vägobjekt i läns- och riksvägplanerna för Kalmar län.
1994/95:T311 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta utreda eller ompröva Vägverkets planer på
motorväg på sträckan Göteborg--Vänersborg.
1994/95:T312 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om saltning av vintervägarna.
1994/95:T313 av Stig Sandström och Alice Åström (båda v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att slopa planerna på motorväg mellan Borås
och Jönköping och i stället satsa på trefilig väg och
trafiksäkerhetshöjande åtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av de pengar som sparas in
genom ett billigare vägbygge på sträckan Borås--Jönköping.
1994/95:T314 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nationell prioritering av väganslagen till
Västernorrland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bred utvärdering av Vägverkets
organisationsförändringar och konkurrensutsättning av drift- och
underhållsverksamheten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upphäva riksdagens beslut om
bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet fr.o.m. den 1
januari 1996.
1994/95:T315 av Susanne Eberstein m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av att utbyggnaden av E 4 genom
Sundsvall snarast påbörjas med de ur miljösynpunkt viktigaste
etapperna.
1994/95:T316 av Kent Olsson m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringar på kommunikationsområdet i Göteborgs och
Bohus län inom ramen för anslaget för investeringar i vägar.
1994/95:T317 av Michael Stjernström och Ulf Björklund (båda
kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statliga medel till vägar i
Norrland.
1994/95:T318 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, v, kds) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i
uppdrag att utreda alternativa dragningar av riksväg 60 utanför
Ludvika tätort,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beakta miljökonsekvenserna av
alternativa dragningar av riksväg 60.
1994/95:T319 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ompröva beslutet att bygga Saltsjöbron och i
stället låta bygga Hagabergsavfarten.
1994/95:T320 av Lennart Beijer och Alice Åström (båda v)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Europavägen Baltic Link,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättande av särskild arbetsgrupp för
utveckling av Baltic Link-projektet.
1994/95:T321 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gamla banvallar som cykelleder.
1994/95:T322 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprustning av länsvägnätet i Östergötland,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbifart vid Söderköping,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tvärförbindelse
Kinda--Åtvidaberg--Valdemarsvik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riksväg 50.
1994/95:T323 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att investeringar i Bergslagsdiagonalen inte
förskjuts jämfört med nuvarande planering,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i
uppdrag att tidigarelägga projekteringen av nya sträckor av
Bergslagsdiagonalen för att komma i fråga för särskilda medel för
beredskapsarbeten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Bergslagsdiagonalen i sin helhet skall
ingå i stamvägnätet.
1994/95:T324 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fortsatt ekonomiskt ansvar för det enskilda
vägnätet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en översyn av principerna för
bidragsgivning bör göras så att de kan anses svara mot de krav som
i dag kan ställas.
1994/95:T325 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till enskilda vägar i Jämtlands län.
1994/95:T326 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägunderhållet i Jämtlands län.
1994/95:T327 av andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skogsnäringens betydelse i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om riktade åtgärder till vägarna i Region Mitt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om 200 miljoner kronor i extra medel till
länets vägar i Västernorrland budgetåret 1995/96,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett påbyggnadspaket till
bärighetspaketet.
1994/95:T328 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en omfördelning av vägmedel från övriga regioner till Region Mitt.
1994/95:T329 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen
till upprustning av länsvägnätet och då i synnerhet grusvägnätet
anslår 75 000 000 kr i extra anslag för budgetåret 1995/96.
1994/95:T330 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens framställan om neddragning av
anslaget till enskilda vägar.
1994/95:T331 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
200 miljoner kronor i extra anslag under budgetåret 1995/96 till
upprustning av länsvägnätet och då i synnerhet grusvägnätet i
Västerbottens län.
1994/95:T332 av Marianne Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en heltäckande analys beträffande
väginvesteringar i trafikförsörjning i Västsverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att avbryta motorvägsplaneringen i Älvsborgs
län till förmån för planering för 13-metersstandard,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade resurser till det mindre vägnätet i
Älvsborgs län.
1994/95:T333 av Lennart Brunander (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en större del av väganslaget skall
tilldelas de mindre vägarna, i första hand då grusvägarna,
2. att riksdagen beslutar att statens anslag till Drift och
byggande av enskilda vägar skall vara kvar på nuvarande nivå, med
en medelsanvisning på 987 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
18-månadersperioden.
1994/95:T334 av Elisa Abascal Reyes och Thomas Julin (båda
mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiv om minimikrav enligt trekravsregeln
för vägar där Vägverket har flera alternativ,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpning av bestämmelser om minimikrav på
riksväg 40 mellan Jönköping och Borås, riksväg 50 genom
Östergötland och E 4 mellan Gävle och Sundsvall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Vägverkets kartläggning av sträckningar där
minimikrav bör tillämpas.
1994/95:T335 av Ulf Björklund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
minimering av bruket av vägsalt samt behovet av en heltäckande
bild av vägsaltets inverkan på den totala miljön.
1994/95:T336 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Vägverkets medel inte skall tas i anspråk för att bygga de
planerade motorvägarna E 18 och E 20 i Örebro län.
1994/95:T337 av Märta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid beslut om
målstandard på vägar.
1994/95:T338 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljökonsekvensutredning även omfattande
strövområdesaspekten görs på nuvarande E 4 (förbifart
Örkelljunga) och den nya planerade E 4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att förslagen jämförs ur social
konsekvenssynpunkt.
1994/95:T339 av Elver Jonsson och Kenth Skårvik (båda fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av upprustning av vägnäten i
Älvsborg och norra Bohuslän,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om otillräcklig underhållsnivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fördelningen av underhållsanslaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anslaget till enskilda vägar.
1994/95:T340 av Bo Lundgren och Wiggo Komstedt (båda m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att inom ramen för anvisade medel
bygga ut väg E 22 till motorvägstandard på inledningsvis sträckan
Malmö--Kristianstad i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:T341 av Börje Nilsson och Johnny Ahlqvist (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid
beslut om målstandard på vägar.
1994/95:T342 av Ingrid Burman (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om målstandard och dragning av E 4 genom
Uppsala län,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Vägverket får i
uppdrag att återkomma med förslag till vägförbättringar på E 4
genom Uppsala län.
1994/95:T343 av Jan Björkman m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för tvärleden Blekinge--Halland.
1994/95:T344 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att andelen medel för upprustning av
vägnätet i Norra Älvsborg anpassas till behovet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upprustningen av riksväg 45
tidigareläggs.
1994/95:T345 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en fast förbindelse mellan Orust och Stenungsund.
1994/95:T346 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till drift och
underhåll av enskilda vägar.
1994/95:T347 av Rune Backlund (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att statsbidrag till färjeleden
mellan Gränna och Visingsö skall utgå med 70 % av
driftskostnaderna under budgetåret 1995/96 och att finansiering
skall ske inom ramen för anvisade medel på anslaget A 5,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överläggningar med Jönköpings kommun om en
långsiktig finansiering fr.o.m. budgetåret 1995/96.
1994/95:T348 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist
(båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre
skyddsanordningar vid vägavsnitt i anslutning till sjöar och
vattendrag.
1994/95:T532 av Widar Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällsekonomiska bedömningar vid beslut om
målstandard på vägar.
1994/95:A442 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökade insatser för upprustning av grusvägar.
1994/95:A447 av Ulf Björklund och Inger Davidson (båda kds)
vari yrkas
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Botniabanan, Inlandsbanan och
inlandsvägen.
1994/95:A468 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om satsningar på kommunikationer och att
E 20:s breddning och upprustning nu skall prioriteras.
1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
20. att riksdagen till anslaget A 1. Vägverket anslår
303 631 000 kr för budgetåret 1995/96, vilket innebär en
minskning med 160 000 000 kr jämfört med regeringens förslag,
21. att riksdagen anslår 2 092 656 000 kr till anslaget
A 3. Byggande av vägar för budgetåret 1995/96, vilket innebär en
minskning med 5 500 000 000 kr jämfört med regeringens förslag,
22. att riksdagen anslår 3 374 000 000 kr till anslaget
A 4. Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96,
vilket innebär en ökning med 1 000 000 000 kr jämfört med
regeringens förslag.
Utskottet
1 Vägnätets omfattning och indelning samt
vägtrafikarbetets fördelning
Det svenska vägnätet omfattar ca 420 000 km. Härav utgör
statsvägar, som indelas i riksvägar och länsvägar, ca
100 000 km. Kommunernas vägar och gator omfattar ca 40 000 km.
Återstoden, ca 280 000 km, är enskilda vägar, av vilka ca 75 000
km är statsbidragsberättigade.
Den sammanlagda längden av riksvägarna är ca 15 000 km och av
länsvägarna ca 85 000 km. Cirka 8 000 km av riksvägarna ingår i
det nät av stamvägar som riksdagen beslutade om år 1993. Cirka
1 100 km av riksvägarna och 30 km av länsvägarna är motorvägar.
Vissa riksvägar är utmärkta som Europavägar i enlighet med en
internationell överenskommelse som träffades år 1975 inom ramen
för det arbete som bedrivs av FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE).
Av propositionen framgår att av det totala vägtrafikarbetet
utförs 73 % på statsvägarna, dvs. riksvägar och länsvägar, 24 %
på det kommunala vägnätet och 3 % på det enskilda vägnätet.
2 Vägpolitikens mål
Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut är det övergripande målet
för samhällets trafikpolitik att erbjuda medborgarna och
näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker
och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad (prop. 1987/88:50, bet. TU13, rskr.
159). Detta övergripande mål vidareutvecklades i beslutet i
följande fem delmål:
Transportsystemet skall utformas så att medborgarnas och
näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses.
Transportsystemet skall utformas så att det bidrar till ett
effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet.
Transportsystemet skall utformas så att det motsvarar högt
ställda krav på säkerhet i trafiken.
Transportsystemet skall utvecklas så att en god miljö och
hushållningen med naturresurser främjas.
Transportsystemet skall byggas upp så att det bidrar till
regional balans.
Utöver dessa fem allmänt trafikpolitiska mål gäller för
vägväsendet även följande två specifikt vägpolitiska mål
(prop.1987/88:50, bet. TU20, rskr. 297):
Väghållningsansvaret skall vara lämpligt avgränsat.
Vägkapitalet skall säkras.
3 Vägverkets uppgifter och organisation
3.1 Vägverkets huvuduppgifter och verksamhetsmål
Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om
väghållning, dvs. byggande och drift av vägar, och säkerheten i
vägtrafiken. Den främsta uppgiften är att svara för statens
väghållning. Till huvuduppgifterna hör också bl.a. att fördela
statsbidrag till vägar samt att främja ett miljöanpassat
vägtrafiksystem och en miljöanpassad fordonstrafik. Verkets
övergripande mål är att verksamheten skall bidra till att uppfylla
de väg- och trafikpolitiska målen.
Vägverket bedriver också bolagsverksamhet och förvaltar
samtliga aktier i holdingbolaget Väginvest AB, som har dotter-
eller intressebolagen Stockholmsleder AB (80 %), Sweroad AB
(100 %), Rödöbron AB (15 %) och Road Survey Technology Sweden AB
(40 %). (Siffrorna inom parentes anger statens andel av
aktiekapitalet). Vägverket förvaltar också 50 % av aktierna i
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB).
3.2 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision
Våren 1991 beslutade riksdagen om en uppdelning av Vägverket i
en beställardel -- väg- och trafikdivisionen -- och en
produktionsdel, produktionsdivisionen (prop. 1990/91:87, bet.
TU26, rskr. 326). I samband med denna organisationsförändring
ändrades även Vägverkets regionala förvaltning. Vidare ställde sig
riksdagen bakom uttalanden i den nämnda propositionen om vikten av
att Vägverket utnyttjar, och verkar för, konkurrens på
producentområdet. I sammanhanget framhölls att verket, sedan
erfarenheter vunnits av den nya organisationen, borde kunna
överväga att närmare utreda frågan om att helt eller delvis
bolagisera produktionsorganisationen.
Våren 1993 ställde sig riksdagen bakom regeringsuttalanden om
att produktionsverksamheten borde helt marknadsanpassas och
utsättas för full konkurrens (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. TU24,
rskr. 272). Samtliga nyinvesteringar skulle fr.o.m. år 1994
upphandlas i konkurrens. Om drift- och underhållsverksamheten
sades att den till 50 % skulle upphandlas i konkurrens under år
1994.
Våren 1994 godkände riksdagen att Vägverkets
produktionsdivision ombildas till ett av staten helägt aktiebolag
den 1 januari 1996 (prop. 1993/94:180, bet. TU32, rskr. 387). Från
den dagen skall all tillkommande produktion upphandlas i full
konkurrens.
3.3 Regeringens överväganden i fråga om bolagisering av
Vägverkets produktionsdivision
Regeringen framhåller att produktionsdivisionen för närvarande
upphandlar en tredjedel av vinterväghållningen och den
grundläggande driften av det statliga vägnätet i konkurrens.
Erfarenheten härav är att produktionen har effektiviserats och att
kapitalbindningen för produktionsdivisionen som helhet har minskat
med 1 000 miljoner kronor. Till följd av effektiviseringen har ca
1 500 personer lämnat sina anställningar i Vägverket under de
senaste tre åren. För närvarande är ca 50 personer övertaliga.
Under innevarande år och nästa bedöms ytterligare ca 800 anställda
kunna bli övertaliga. Utvecklingen hänger samman med den
omfattning som vägproduktionen kommer att få och den framtida
konkurrenskraften för produktionsdivisionen/bolaget.
Regeringen betonar att den står fast vid att
konkurrensutsättningen av produktionsverksamheten skall fortsätta
i syfte att nå ytterligare effektivisering och
kapitalrationalisering. Det är emellertid viktigt att
konkurrensutsättningen sker på ett sådant sätt att Vägverkets
beställarkompetens utvecklas, eftersom de grundläggande
trafikpolitiska målen annars skulle kunna äventyras. Regeringen
kommer därför att i en dialog med Vägverket följa upp hur
konkurrensutsättningen av produktionsverksamheten utvecklas. I
syfte att vinna erfarenheter av vintersäsongen 1994/95 kommer
regeringen och Vägverket att under våren 1995 utvärdera genomförd
drift- och underhållsverksamhet. Regeringen vill avvakta denna
utvärdering innan den tar slutlig ställning till frågan om
tidpunkt för bolagisering av produktionsdivisionen.
Vidare framhåller regeringen att den avser återkomma till
riksdagen under hösten 1995 med överväganden och förslag angående
huvudman för produktionsbolaget. I samband därmed kommer
regeringen även att redovisa erfarenheterna av den väghållning som
upphandlats i konkurrens samt de följder dessa erfarenheter får
för den fortsatta konkurrensutsättningen och för
bolagiseringstidpunkten.
3.4 Motionsförslag
3.4.1 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision
I motion T306 (s) utgår motionärerna från vad regeringen uppger
om det antal personer som lämnat sina anställningar i Vägverket
och det antal anställda som nu bedöms vara, eller komma att bli,
övertaliga. Motionärerna säger sig inte vara övertygade att den
utvecklingen innebär övervägande fördelar. Självfallet -- betonar
de -- skall drift och underhåll av våra vägar ske så effektivt som
möjligt. Effektiviteten kan dock inte mätas enbart i det antal
egna anställda som Vägverket sysselsätter i verksamheten. För ett
effektivt vägunderhåll krävs god kunskap samt samordnade och
förebyggande insatser. Inom Vägverket har man genom åren förvärvat
hög kompetens och betydande erfarenheter, som man nu riskerar att
förlora i jakten på billiga entreprenörer. Det som i dag kan
avläsas som en besparing kan därför komma att leda till
mångdubbelt högre kostnader i framtiden.
Motionärerna understryker att det behövs en utvärdering av
beslutet om att konkurrensutsätta produktionsdivisionens drift-
och underhållsverksamhet. Utvärderingen bör innefatta alla frågor
om kostnader, kvalitet och service. Både omedelbara och
långsiktiga effekter bör analyseras. Även regionala aspekter på
frågan måste beaktas. I avvaktan på utförliga
konsekvensbeskrivningar av organisationsförändringarna och
uppgifter om direkta kostnader för en bolagisering bör riksdagen
upphäva beslutet om att bolagisera prouktionsdivisionen fr.o.m.
den 1 januari 1996.
Även i motion T314 (s) framhålls att
organisationsförändringarna och konkurrensutsättningen behöver
utvärderas och att beslutet om bolagisering bör upphävas.
I motion T239 (kds) framhålls däremot att riksdagsbeslutet om
bolagisering bör ligga fast. Därigenom når man enligt motionärerna
den säkraste garantin för att Vägverkets beställarkompetens skall
utvecklas i önskvärd riktning.
I motion T210 (m) framhålls att konkurrensutsättningen av
Vägverkets produktionsdivision resulterat i miljardbesparingar som
kunnat satsas på förbättrat underhåll. Det är därför viktigt att
bolagiseringen av Vägverkets olika delar sker så att
konkurrensneutralitet skapas.
3.4.2 Vägverkets dotterbolag
I motion T221 (mp) ifrågasätts, i anslutning till kritiska
synpunkter på Dennisöverenskommelsen och Öresundsbroprojektet, det
berättigade i att staten låter bygga avgiftsfinansierade vägar
genom dotterbolag till Vägerket. Vid försening av ett projekt kan
detta fördyras ytterligare -- betonar motionärerna -- på grund av
de löpande kostnader som ett bolag har. Om Vägverket självt
administrerar vägprojekt av ifrågavarande slag, kan vid
förseningar resurser omfördelas för att minska
administrationskostnaderna.
3.5 Utskottets ställningstagande
I fjolårets beslut om bolagisering av Vägverket ställde sig
riksdagen bakom uttalanden av den dåvarande regeringen om vikten
av att produktionsdivisionen inför en bolagisering vann insteg på
nya marknader. För att kunna verka och långsiktigt överleva på
anläggningsmarknaden är det nödvändigt -- betonades det i beslutet
-- att produktionsdivisionen skaffar sig kunder utanför Vägverket.
Riksdagen bemyndigade därför regeringen att ge
produktionsdivisionen möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1995
agera inom ett utökat verksamhetsområde som avser arbeten inom
mark- och anläggningsområdet och gäller vägar, järnvägar,
flygplatser, hamnar, parker samt vatten- och avloppsledningar och
därmed jämförbara projekt. Den nuvarande regeringen har nyligen
beslutat att utnyttja bemyndigandet genom en ändring i
förordningen (1992:1467) med instruktion för Vägverket.
Den i propositionen nämnda utvärderingen av drift- och
underhållsverksamheten pågår för närvarande, enligt vad utskottet
erfarit. Utvärderingen sker för att regeringen vill förvissa sig
om att konkurrensutsättningen av produktionsdivisionens verksamhet
inte påverkar trafiksäkerheten och vägstandarden negativt. Fram
till dess utvärderingen är helt genomförd kommer Vägverket inte
att ingå några ytterligare avtal om upphandling av vägunderhåll.
Utskottet vill avvakta med slutligt ställningstagande i
bolagiseringsfrågan till dess utvärderingen är klar. Emellertid
bör nu framhållas att genom utvidgningen av produktionsdivisionens
verksamhetsområde ökar möjligheterna för divisionen att inte bara
behålla sina anställda utan också att öka deras antal.
I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen, på
sätt som förutskickas i propositionen, anser utskottet att
samtliga motionsyrkanden i bolagiseringsfrågan bör lämnas utan
åtgärd från riksdagens sida. Dessa yrkanden avstyrks följaktligen.
Med anledning av de synpunkter på Vägverkets dotterbolags
verksamhet som framförs i motion T221 (mp) vill utskottet till en
början framhålla att Stockholmsleder AB (SLAB), vari staten äger
80 % av aktierna, inte är engagerat i projektering och byggande av
vägobjekt som omfattas av Dennisöverenskommelsen. SLAB, som för
närvarande inte har någon anställd, utgör blott en del av den
samlade organisationen för genomförandet av överenskommelsens
intentioner i fråga om väginvesteringar. Bolagets primära uppgift
är att svara för finansieringen av dessa genom att ta upp lån, som
vidareförmedlas till Vägverket. Projektering och byggande är en
uppgift för Vägverket, som därvid kan anlita en entreprenör.
Enligt det av riksdagen godkända avtalet mellan Sverige och
Danmark har de båda länderna åtagit sig att se till att det bildas
ett av resp. stat helägt aktiebolag (prop. 1990/91:158, bet. TU31,
rskr. 379). De två aktiebolagen skulle bilda ett konsortium som
äger och för gemensam räkning, och som en enhet, svarar för
projektering, finansiering, byggande och drift av
Öresundsförbindelsen. Det svenska bolaget i konsortiet är
Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB). Vägverket förvaltar
hälften av aktierna i bolaget och Banverket den andra hälften.
Bolaget har ett drygt tiotal personer anställda. I 1991 års
riksdagsbeslut framhölls att SVEDAB, förutom uppgiften enligt
avtalet, även borde svara för byggandet, driften, underhållet och
finansieringen av de svenska anslutningarna. Med den
sammansättning som bolaget skulle få bedömdes det ha goda
förutsättningar att få till stånd nödvändig samordning med
erforderlig utbyggnad av järnvägar och vägar i Malmö-området.
Utskottet finner alltjämt sådan samordning erforderlig och har
inte ändrat sin uppfattning om det ändamålsenliga i den
organisatoriska formen för samordningen. Med det sagda avstyrks
motion T221 (mp) yrkandena 4 och 5.
4 Vägväsendets finansiering
Byggande och drift av allmänna vägar, dvs. vägar för vilka stat
eller kommun är väghållare, finansieras i princip med allmänna
medel. I budgetpropositionen fördelas de för vägväsendet avsedda
medlen på sex anslag, som utskottet återkommer till i det
följande.
Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tidigare uttalat att
det inte är möjligt att över statsbudgeten tillgodose de stora
behov som finns inom väghållningen. Det framtida arbetet måste
därför inriktas på att finna kompletterande finansieringsformer.
Utskottet kan konstatera att regeringen i december 1994
fastställde direktiv för en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i Sverige
(dir. 1994:140). Utredningen skall, med utgångspunkt i 1988 års
trafikpolitiska beslut, vissa riksdagsbeslut därefter och av
regeringen fastställda planer för investeringar i vägar, järnvägar
och länstrafikanläggningar, bl.a. ge förslag till finansiering av
kommunikationerna inom de beslutade statsfinansiella ramarna.
Vidare har utredningen att analysera bl.a. hur avgifter inom
transportsektorn kan anpassas för att främja ett miljöanpassat och
säkert transportsystem och öka den samhällsekonomiska
effektiviteten i sektorn.
I motion T210 (m) framhålls att frågan om vägväsendets
finansiering bör ses över. Därvid bör en direkt koppling mellan
avgifter eller skatter och vägkostnader diskuteras. En sådan
ordning skulle kunna innebära att en ökad andel av statens
intäkter hämtas från den motoriserade vägtrafikens rörliga
kostnader, i form av bränsleskatt, och en minskad andel från denna
trafiks fasta kostnader, i form av fordonsskatt.
Som framgår av vad utskottet anfört om direktiven för den
nämnda trafikpolitiska utredningen har denna att överväga frågor
av det slag som motionärerna aktualiserar. Utskottet anser att
utredningens resultat bör avvaktas och är därför inte berett att
förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.
Detta avstyrks följaktligen.
5 Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägsnätets
utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard
5.1 1993 års riksdagsbeslut om väginvesteringarnas inriktning
och om fastställelse av ett stamvägnät
Riksdagen beslutade i juni 1993, i enlighet med regeringens
förslag om investeringar i trafikens infrastruktur m.m., att
vägsystemet skulle inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med hänsyn
tagen till miljö och regional balans (prop. 1992/93:176, bet.
TU35, rskr. 446).
I det nämnda beslutet fastställdes också ett stamvägnät till
omfattning, standard och utbyggnadstakt samt en planeringsram för
investeringar i detta vägnät om 32 miljarder kronor för
tioårsperioden 1994--2003.
Som utskottet framhållit inledningsvis omfattar stamvägnätet
drygt 8 000 km av riksvägnätet, vars totala längd uppgår till ca
15 000 km. I stamvägnätet ingår främst riksvägarna E 41 ,
E 62 , E 183 och E 204 men även ett flertal andra
riksvägar, med eller utan Europavägsnumrering, över hela landet.
I riksdagsbeslutet angavs målstandard för de i stamvägnätet
ingående vägarna eller för vissa avsnitt av dessa vägar, s.k.
stråk. Med målstandard avsågs i sammanhanget den bredd som ett
visst stråk skulle nå vid planperiodens slut eller därefter.
Graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut angavs i procent
av stråkets totala längd. Därmed angavs också ett mått på
utbyggnadstakten för stråket i fråga. Enligt riksdagsbeslutet
varierar målstandarden för stamvägnätet från motorvägar till vägar
med en bredd mellan 7 och 13 meter. Motorvägarna återfinns framför
allt söder och väster om Stockholm, medan vägar med en bredd under
13 meter huvudsakligen står att finna i Norrland.
För stråken Stockholm--E 4--Jönköping--riksväg
40--Göteborg--E 6/E 20--Malmö--E 6/E 20--Helsingborg--E
4--Jönköping--E 4--Stockholm angavs målstandarden motorväg och
graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut till 100 %. En
motorvägsförbindelse mellan våra tre största städer, med den
angivna sträckningen, skulle med andra ord enligt riksdagsbeslutet
vara helt färdig vid slutet av år 2003. Även för den s.k.
Vedabron, med 13 meters bredd på E 4 över Ångermanälven,
fastställdes graden av måluppfyllelse vid planperiodens slut till
100 %.
Riksdagen avvek från regeringens förslag i viss utsträckning
genom att för vissa stamvägsavsnitt -- eller stråk -- uttala
önskemål om en högre målstandard än vad regeringen hade
föreslagit.
1 E 4: Helsingborg--Jönköping--Stockholm--Sundsvall--Haparanda.
2 E 6: Trelleborg--Helsingborg--Göteborg--Svinesund.
3 E18: Svensk-norska
gränsen--Karlstad--Örebro--Västerås--Stockholm-- Kapellskär.
4 E 20: Malmö--Helsingborg--Göteborg--Örebro--Södertälje--Stockholm.
Dessa önskemål gällde till en början norra E 6, dvs. sträckan mellan
Uddevalla och norska gränsen. Härom framhölls i det nämnda betänkandet,
1992/93:TU35, att vägen i fråga är av stor betydelse för trafiken på Norge
och att den inte minst av trafiksäkerhetsskäl behöver motorvägsstandard.
Utskottet slog därför fast att en sådan standard borde uppnås på hela
sträckan. Samtidigt betonade utskottet att det ekonomiska utrymmet för en
sådan utbyggnad under planperioden, 1994--2003, var begränsat. Eftersom
andra stråk i stamvägnätet inte borde påverkas av utbyggnaden, kunde denna
följaktligen inte genomföras i sin helhet förrän efter planperiodens slut.
Vidare underströk utskottet att regeringen i fråga om vissa vägavsnitt
och inom investeringsramen borde kunna avvika från den standard som hade
angivits i infrastrukturpropositionen, i fall då det var uppenbart att en
sådan avvikelse skulle innebära betydande effektivitetsvinster. Sådana
vinster kunde enligt utskottets bedömning nås på t.ex. två stråk för vilka
regeringen hade förordat målstandarden 13 meter, nämligen E 20, sträckan
Göteborg--Örebro, och E 4, sträckan Gävle--Sundsvall. I fråga om E 20,
för vilken regeringen hade förordat motorvägsstandard på sträckan
Örebro--Södertälje, var det utskottets uppfattning att inga åtgärder borde
vidtas som hindrade att även sträckan Göteborg--Örebro på sikt kunde nå
motorvägsstandard. Riksdagen ställde sig som nämnts bakom dessa
uttalanden.
Riksdagen godkände också regeringens förslag i
infrastrukturpropositionen att väg- och järnvägsinvesteringar skulle
planeras inom en ram om totalt 88 miljarder kronor för tioårsperioden
1994--2003. Rambeloppet skulle fördelas på investeringar i stomjärnvägar
med 32 miljarder kronor, i riksvägar med 40 miljarder kronor, i
länstrafikanläggningar med 9 miljarder kronor och i bärighetsåtgärder på
vägar med 7 miljarder kronor. I beslutet angavs också, i enlighet med
regeringens förslag, att av det totala beloppet avsett för investeringar i
riksvägar skulle 32 miljarder kronor gälla stamvägnätet och 8 miljarder
kronor övriga riksvägar.
5.2 1994 års riksdagsbeslut om vissa stamvägsavsnitts målstandard
I en skrivelse 1993/94:170 till riksdagen om investeringsplaner för
infrastukturen anmälde regeringen att den hade beslutat godkänna
Vägverkets förslag till investeringsplan för det nationella stamvägnätet
med vissa ändringar. Ändringarna avsåg bl.a. målstandard på E 4 mellan
Gävle och Sundsvall, på E 20 mellan Göteborg och Örebro och på E 22
mellan Malmö och Karlskrona. Vägverket hade för dessa sträckor angivit
motorväg som målstandard. Som skäl för ändringarna angav regeringen att
Vägverket hade avvikit från riksdagens inriktningsbeslut. Målstandarden
skall således följa riksdagens beslut -- betonade regeringen -- vilket
innebär 13 meter med möjlighet att avvika från målstandard där betydande
effektivitetsvinster uppnås.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU30 (rskr. 434) med
anledning av regeringens skrivelse konstaterade utskottet att regeringen
och Vägverket hade redovisat olika målstandard för de aktuella vägarna.
Detta beror sannolikt på -- förklarade utskottet -- att regeringen och
Vägverket ser investeringarna i olika tidsperspektiv. Regeringens beslut
avsåg en tioårsperiod, medan Vägverkets förslag utgick från ett betydligt
längre tidsperspektiv. Vägverkets förslag måste tolkas så -- framhöll
utskottet -- att verket anser att betydande effektivitetsvinster kan
uppnås om vägsträckorna på sikt byggs ut till motorvägsstandard.
Utskottet, och riksdagen, sade sig dela denna uppfattning och framhöll
sammanfattningsvis att riksdagsbeslutet våren 1993 skulle ligga fast.
5.3 Regeringens överväganden och förslag i årets budgetproposition
5.3.1 Överväganden om väginvesteringarnas allmänna inriktning och
stamvägnätets utbyggnadstakt
Regeringen erinrar om att den under fjolåret, mot bakgrund av 1993 års
riksdagsbeslut, fastställde en långsiktig investeringsplan för vägnätets
utbyggnad. Den planen, och den under fjolåret likaledes fastställda
långsiktiga planen för investeringar i järnvägsnätets utbyggnad, skall
utgöra utgångspunkten för den medelstilldelning till
infrastrukturinvesteringar som årligen sker i statsbudgeten. I vilken takt
planerna kan genomföras beror på hur statens finanser utvecklar sig.
Genomförandet skall dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen
beslutat och som också finns fastställd i bl.a. Vägverkets
väghållningsplan.
I propositionen betonas vidare att underskottet i statsbudgeten ökade
under den förra mandatperioden. Härigenom har statsskulden snabbt ökat.
Regeringen har därför tvingats till kraftfulla besparingar. Dessa bör även
omfatta infrastrukturanslagen. Besparingarna innebär att genomförandet av
planerna skjuts något på framtiden. Den koncentration i byggandet, som var
planerad under de närmast kommande åren, försvagas därför, och
investeringarna fördelas på en längre tid än vad som avsågs år 1993. Den
nationella väghållningsplanen beräknas dock kunna slutföras år 2004, dvs.
med ett års försening. Inför budgetåret 1997 kommer emellertid en ny
prövning av investeringsanslagen att ske. Takten i genomförandet kommer
att omprövas varje budgetår. Eventuella förändringar av
investeringsplanernas innehåll kommer att prövas av den trafikpolitiska
utredningen inom ramen för dess uppdrag att utarbeta en nationell plan för
kommunikationerna i Sverige. Regeringen avser att förelägga riksdagen
förslag om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen under år 1996
bl.a. på grundval av den delredovisning som utredningen skall lämna den 15
januari 1996. Reviderade investeringsplaner kommer härigenom att kunna
föreligga våren 1998.
5.3.2 Överväganden och förslag om vissa stamvägsavsnitts målstandard
Regeringen framhåller att den mot bakgrund av riksdagens beslut år 1994
om vissa stamvägsavsnitts målstandard uppdrog åt Vägverket att redovisa
hur utbyggnaden av vägavsnitten i fråga bör ske från samhällsekonomisk
synpunkt. Vägverket har -- säger regeringen -- under hösten 1994 redovisat
ett sådant förslag. Det innebär att vägarna etappvis byggs ut till
motorvägsstandard. Vägverket har även på regeringens uppdrag redovisat hur
utbyggnaden av E 6 mellan Göteborg och norska gränsen bör ske.
Regeringen erinrar om att genomförandet av den nationella
väghållningsplanen kommer att försenas. Eftersom det finns behov av att
förbättra befintliga vägar och att i vissa fall bygga nya vägar förbi
tätorter m.m., ser regeringen en risk i att utbyggnaden av ett fåtal
projekt till en mycket hög standard allvarligt och under lång tid kan
komma att försvåra möjligheterna att genomföra andra angelägna åtgärder på
de aktuella vägsträckorna. Det är därför inte lämpligt att ha en hög
målstandard för vissa vägar där huvuddelen av utbyggnaden av vägarna
ligger efter planperiodens slut. Risken finns då att användningen av
statens resurser inte blir optimal. Dessutom kommer en prövning av
standarden på vägnätet att ske inom ramen för den trafikpolitiska
utredningens arbete. Utredningen har ju fått uppdraget att utarbeta en
nationell plan för kommunikationerna i Sverige. Det är därför mycket
osäkert om projekt som ligger efter år 2003 kan fullföljas.
Mot den angivna bakgrunden förordar regeringen att riksdagen omprövar
sitt beslut om målstandard på riksvägarna E 6 mellan Uddevalla och norska
gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall, E 20 mellan Göteborg och Örebro
och E 22 mellan Malmö och Karlskrona. Målstandarden på dessa vägar bör
vara 13 meter med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att
en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska
effektivitetsvinster. Inga åtgärder bör dock vidtas som hindrar eller
avsevärt fördyrar utbyggnad till högre standard vid en senare tidpunkt.
5.4 Motionsförslag
5.4.1 Väginvesteringarnas allmänna inriktning
I motion T217 (v) framhålls att Vänsterpartiets politik innebär att ett
flertal planerade motorvägsbyggen skrinläggs. Investeringsmedel avsedda
för motorvägsbyggen bör i stället användas för satsningar på
järnvägstrafik, informationsteknologi och biobränsledrivna bussar m.m.
I motion T225 (mp) framhålls att Sverige inom EU bör verka för att
stoppa de infrastrukturinvesteringar som domineras av nya motorvägar.
I motion A442 (mp) framhålls att alltför mycket resurser inriktas på
stora motorvägar och alltför lite på det finmaskiga vägnätet på
landsbygden.
I motion T334 (mp) framhålls att det är nödvändigt att man bygger så
pass mycket att trafiksäkerheten inte äventyras, men även så pass litet
att natur inte skadas, pengar inte slösas och bilismen inte tillåts
expandera. Motionärerna föreslår att Vägverket ges tydliga direktiv att, i
de fall då det finns flera byggalternativ, alltid välja det sparsammaste
och minsta så länge det sker på grund av miljöhänsyn. Bestämmelser om
minimikrav skulle alltså -- säger motionärerna -- basera sig på en
bedömning av miljöhänsyn, ekonomisk sparsamhet och utrymmeskrav, dvs. en
trekravsregel. I motionen anges därefter vissa vägprojekt på vilka den
nämnda regeln borde tillämpas. Slutligen framhålls att Vägverket bör
kartlägga alla övriga vägsträckningar där regeln skulle kunna vara
tillämplig.
I motion T307 (s) framhålls att nuvarande vägning av kriterier för att
beräkna och fördela vägmedel inte ger hela landet en möjlighet att uppnå
en godtagbar vägstandard. Det regionala kriteriet, regional balans, måste
tillmätas större vikt. Vidare betonar motionärerna betydelsen av
satsningar som, förutom underhåll av länsvägarna, också skapar nätverk av
riksvägar med året-runt-standard av hög klass.
5.4.2 Stamvägnätets utbyggnadstakt
I motion T232 (c) säger sig motionärerna kunna acceptera att regeringen
senarelägger några av väginvesteringarna. Programmet bör dock i huvudsak
fullföljas inom den år 1993 fastställda tioårsperioden.
I motion T238 (fp) framhålls att regeringens förslag om att senarelägga
utbyggnaden av stamvägnätet kan godtas i nuvarande statsfinansiella läge.
Planeringen måste emellertid fortsätta, och utbyggnaden i enlighet med
riksdagens beslut år 1993 säkerställas.
I motion T221 (mp) framhålls att de planerade väginvesteringarna enligt
1993 års beslut måste tillbakavisas. Beslutet är enligt motionärerna
starkt undermåligt från miljösynpunkt, vartill kommer att de ekonomiska
kalkylerna inte längre kan anses hållbara. Med den ansträngda situation
som statsfinanserna befinner sig i, är det givet att investeringarna inte
kan genomföras enligt beslutet. Investeringstakten bör därför sänkas till
något under den normala.
I motion A468 (c) utgår motionären från att regeringens förslag om en
målstandard på 13 meters bredd för E 20 på sträckan Göteborg--Örebro
vinner riksdagens bifall. Om så sker, är det enligt motionären angeläget
att den målstandarden uppnås inom ramen för tioårsprogrammet om
stamvägnätets utbyggnadstakt.
5.4.3 Vissa stamvägsavsnitts målstandard
I motion T239 (kds) framhålls att riksdagens beslut förra året om
målstandard för de av regeringen nu aktualiserade vägsträckorna bör stå
fast.
I motionerna T301 (fp), T316 (m) och T337 (s) framhålls att E 6 på
sträckan Uddevalla--norska gränsen snarast möjligt bör byggas ut till
motorväg.
I motion T214 (m) och T532 (s) framhålls att E 4 på stäckan
Norrala--Enånger (norr om Söderhamn) bör ha motorvägsstandard.
I motionerna T340 (m) och T341 (s) framhålls att E 22 på sträckan
Malmö--Kristianstad bör ha motorvägsstandard.
I motion T208 (m) framhålls vikten av att investeringsplanen för E 22,
i dess sträckning genom Blekinge län, fullföljs.
I motion T309 (mp) framhålls att riksdagen bör begära en omprövning av
Vägverkets planer på att bygga en motorväg på sträckan Sunninge--Sund på
E 6, nära Uddevalla.
I motion T334 (mp) framhålls att alternativet med en 13 meter bred väg
på E 4, på sträckan Norrala--Enånger, inte har blivit ordentligt utrett.
Undersökningar av Naturskyddsföreningen visar enligt motionären att en
motorväg på den sträckan inte kommer att behövas de närmaste 50 åren.
I motion T336 (mp) framhålls att Vägverkets medel inte bör tas i anspråk
för att bygga en motorväg på E 20 genom Örebro län.
I motion T203 (mp) framhålls att målstandarden på E 20, sträckan
Göteborg--Örebro, inte bör vara vare sig motorväg eller 13 meters bredd.
Motionärerna betonar också att vägen bör ha samma sträckning som i dag.
5.5 Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att inte minst trafiksäkerhetsskäl
talar för att det kan vara lönsamt att på sikt bygga ut flera av de
stamvägsavsnitt som regeringen aktualiserar till motorvägsstandard. En
utbyggnad nu till 13 meter skulle i vissa fall avsevärt försvåra och
fördyra en framtida förändring av målstandarden. Där sådana fall
föreligger, förutsätter utskottet att regeringen noga prövar om en
utbyggnad till 13 meter bör anstå till dess en högre målstandard bedöms
samhällsekonomiskt och finansiellt möjlig. Vidare utgår utskottet från att
regeringen kommer att låta Vägverket pröva lämplig målstandard för vart
och ett av de aktuella stamvägsavsnitten med utgångspunkt i
samhällsekonomiska bedömningar. Genom en sådan ordning kommer Vägverket,
och i sista hand regeringen, att kunna fastställa den lämpliga
målstandarden för vägavsnitten i fråga.
Av det anförda framgår att riksdagen enligt utskottets mening bör
godkänna vad regeringen anfört om målstandard på ifrågavarande avsnitt av
E 6, E 4, E 20 och E 22. Syftet med samtliga de motionsyrkanden som
avser vissa stamvägsavsnitts målstandard torde genom utskottets
ställningstagande få anses till väsentlig del tillgodosett. Yrkandena bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Den trafikpolitiska utredningen, med sitt uppdrag att utarbeta en
nationell plan för kommunikationerna i Sverige, har -- som nämnts -- att
ta ställning till frågor om förändringar av planerna för investeringar i
trafikens infrastruktur. Resultatet av utredningens arbete kommer att
redovisas genom att regeringen under nästa år förelägger riksdagen förslag
om en ny inriktning för infrastrukturplaneringen. I avvaktan på ett sådant
förslag
är utskottet inte berett att förorda någon sådan förändrad inriktning av
väginvesteringarna som föreslås i de motioner som utskottet redovisat
ovan under rubriken Väginvesteringarnas allmänna inriktning. Dessa
motionsyrkanden bär därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Som regeringen framhåller bör väginvesteringarna genomföras i enlighet
med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd
i Vägverkets investeringsplan för stamvägnätet. Takten i genomförandet bör
dock även enligt utskottets mening sänkas med hänsyn till det
statsfinansiella läget. Det innebär att investeringarna enligt planen kan
genomföras år 2004, dvs. med ett års försening. Utskottet delar sålunda
inte de motionsledes uttalade uppfattningarna att investeringarna skall
genomföras i en snabbare eller långsammare takt än den regeringen nu
förordar.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om
vissa stamvägsavsnitts målstandard samt avstyrker alla motionsyrkanden
i den frågan liksom i frågorna om väginvesteringarnas allmänna
inriktning och stamvägnätets utbyggnadstakt.
6 Anslagsfrågor
6.1 Anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader
Med anslaget finansieras kostnaderna för Vägverkets ledning,
ekonomiadministration, personaladministration och verkets gemensamma
kostnader.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 463,6 miljoner kronor för
nästa budgetår.
I motion T220 (m) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 150
miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.
I motion Fi212 (mp) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 160
miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandena.
6.2 Anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar
Av propositionen framgår att Vägverket på regeringens uppdrag har
redovisat ett underlag gällande drift- och underhållsverksamhet för tiden
1994--2003. I redovisningen framhåller verket att det krävs ett drift- och
underhållsanslag på 9,5 miljarder kronor per år under tio år.
Regeringen betonar att de medel som erfordras för att nå upp till den
av Vägverket föreslagna anslagsnivån under den kommande tioårsperioden
inte kan rymmas inom statsbudgetens ramar. Det finns därför skäl för
regeringen att överväga om den standard på vägnätet som Vägverket har
föreslagit är rimlig. Regeringen erinrar om att konkurrensutsättningen av
produktionsdivisionen har medfört att resurser frigjorts för ett ökat
underhåll av vägnätet. Långsiktigt kan denna rationalisering ge ett
utrymme på ca 1 miljard kronor per år. Regeringen säger sig inte se någon
möjlighet att under den närmaste tiden höja anslaget. Vägverket bör i
stället ompröva sin strategi för drift och underhåll av vägnätet till att
omfatta ett effektiviserat underhåll inom oförändrade ramar.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 5 867,3 miljoner kronor för
nästa budgetår. Vidare föreslår regeringen en låneram om 2 miljarder
kronor för anläggningstillgångar m.m.
I motion T232 (c) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor
överstiger det belopp som regeringen föreslår. Vidare framhålls i motionen
att principen vid beräkning av anslaget måste vara att förvaltningen av
vägkapitalet skall ske på sådant sätt att värdet av gjorda investeringar
inte urholkas. I underlaget för en sådan strategi bör även ingå
möjligheten att skapa ekonomiskt utrymme genom att rationalisera
Vägverkets verksamhet.
I motion T206 (m) framhålls att det är ett kapitalslöseri av stora mått
att investera i nya infrastrukturanläggningar samtidigt som gamla
investeringar får förfalla. Det är därför nödvändigt att utveckla metoder
för att i statsbudgeten säkerställa medel för vägunderhåll. En möjlig väg
är -- betonar motionärerna -- att riksdagen beslutar att
underhållsanslagen alltid skall vara relaterade till befintliga och nya
investeringar. Detta kräver ett beslutsunderlag som är annorlunda utformat
än i dag. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att förelägga riksdagen ett
sådant underlag i nästa budgetproposition.
I motion T238 (fp) erinras om Vägverkets bedömning att det behövs en
medelsanvisning på 9,3 miljarder kronor. Om verkets beräkningar stämmer,
bör det -- understryker motionärerna -- ankomma på den trafikpolitiska
utredningen att föreslå lämpliga åtgärder.
I motion T307 (s) framhålls att den trafikpolitiska utredningen bör
pröva behovet av ett särskilt program för reparation, ombyggnad och
tillbyggnad, ett ROT-program, av länsvägnätet.
Utskottet erinrar om det vägpolitiska målet att vägkapitalet skall
säkras. Det målet ligger enligt utskottets mening fast. I nuvarande
finansiella läge ser utskottet i likhet med regeringen dock ingen
möjlighet att höja anslaget över den i propositionen föreslagna nivån.
Därför måste Vägverket söka effektivisera driften och underhållet av
vägnätet inom den ram som nu är möjlig. I sammanhanget vill utskottet
erinra om att riksdagen i december 1994 anvisade 900 miljoner kronor till
underhålls- och reinvesteringsåtgärder för vägar inom ramen för ett anslag
på 2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1994/95:25, bet.
FiU1, rskr. 145--146).
Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning och avstyrker yrkandet i motion T232 (c) om att denna
skall omfatta ett 1 miljard kronor högre belopp.
Till den trafikpolitiska utredningens uppgifter hör att -- med
utgångspunkt i 1988 års trafikpolitiska beslut -- analysera hur
investerings-, underhålls- och driftåtgärder i transportinfrastrukturen
samt andra typer av åtgärder och styrmedel kan bidra till att uppfylla de
trafik-, miljö- och regionalpolitiska målen.
I avvaktan på resultatet av utredningens arbete avstyrker utskottet
alla de övriga motionsyrkanden som nu är i fråga.
Däremot tillstyrker utskottet det nämnda regeringsförslaget om en
låneram på 2 miljarder kronor för anläggningstillgångar m.m.
6.3 Anslaget A 3. Byggande av vägar
Från anslaget betalas kostnaderna för investeringar i stamvägnätet,
övriga riksvägar och särskilda bärighetshöjande åtgärder.
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 7,6 miljarder kronor för
nästa budgetår.
Vidare erinrar regeringen om att kapitalkostnaderna för en kredit i
Riksgäldskontoret för finansiering av utbyggnaden av E 6 till motorväg
mellan Stenungsund och Ljungskile årligen belastar anslaget.
I motion T220 (m) föreslås en medelsanvisning som med 750 miljoner
kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.
I motion T232 (c) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor
understiger det belopp som regeringen föreslår.
I motion T224 (v) föreslås en medelsanvisning som med
2,2 miljarder kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.
I motion Fi212 (mp) föreslås en medelsanvisning som med 5,5 miljarder
kronor understiger det belopp som regeringen föreslår.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker motionsyrkandena.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om användningen av
anslaget för att täcka den angivna kapitalkostnaden för utbyggnaden av
E 6.
6.4 Anslaget A 4. Byggande av länstrafikanläggningar
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för byggande av länsvägar och
Banverkets kostnader för investeringar i länsjärnvägar. Vidare lämnas från
anslaget bidrag till fullföljande av pågående byggande av
statskommunvägar, till väg- och gatuanläggningar, till kajanläggningar och
fartyg för regional kollektiv person- och godstrafik, till kommunala
flygplatser samt till spåranläggningar för kollektiv persontrafik. Från
anslaget betalas även medel till kollektivtrafikinvesteringar enligt
storstadsöverenskommelserna i de fall någon annan än staten är huvudman
för genomförandet.
Regeringen erinrar om att anslagen för byggande av vägar samt
nyinvesteringar i stomjärnvägar höjdes kraftigt i samband med riksdagens
beslut våren 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur. Däremot
ökade inte planeringsramen för investeringar i länstrafikanläggningar
(LTA). Mot den bakgrunden föreslår regeringen nu inga besparingar under
LTA-anslaget.
Medelsanvisningen för nästa budgetår bör enligt regeringen omfatta 2,4
miljarder kronor.
I motion Fi212 (mp) föreslås en medelsanvisning som med 1 miljard kronor
överstiger det belopp som regeringen föreslår.
I motion T224 (v) yrkas "att riksdagen till kommunerna för byggande av
gång- och cykelbanor för budgetåret 1995/96 anvisar 30 000 000 kr utöver
vad regeringen föreslagit".
I motion T221 (mp) framhålls att LTA-anslaget bör öka för att det skall
bli möjligt att utvidga och underhålla cykelbanor,
kollektivtrafikanläggningar, länsjärnvägar och länsvägar.
I motion T307 (s) framhålls att "LTA-anslagen måste ges större
tilldelning".
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrker yrkandet i motion Fi212 (mp) om att riksdagen skall anvisa ett 1
miljard kronor högre belopp än vad regeringen föreslår.
Utskottet erinrar om att riksdagen våren 1994 anvisade
1 200 miljoner kronor för innevarande budgetår under anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt till särskilda insatser
för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.
1993/94:100 bilaga 7, bet. TU13, rskr. 157). Vidare erinrar utskottet om
det nämnda riksdagsbeslutet i december 1994 att för innevarande budgetår
anvisa 2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Av det beloppet avsåg, som
nämnts, 900 miljoner kronor underhålls- och reinvesteringsåtgärder på det
statliga vägnätet, dvs. bl.a. länsvägarna. Även återstoden av beloppet,
1 100 miljoner kronor, skulle enligt beslutet i stor utsträckning
användas för ändamål till vilka medel anvisas från LTA-anslaget.
LTA-anslaget upptog tidigare en delpost avseende ett statsbidrag till
kommunerna för byggande av cykelleder. Riksdagen beslutade emellertid år
1992 att bidraget skulle upphöra per den 1 januari 1993 och inordnas i ett
nytt generellt bidragssystem (prop. 1991/92:150, bet. FiU29, rskr. 345).
Utskottet anser att det beslutet bör stå fast.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även motionerna
T221 (mp) yrkande 35, T224 (v) yrkande 12 och T307 (s) yrkande 2.
I motionerna T201 (s) och T209 (c) framhålls vikten av ökat statligt
stöd till kommunerna för att de skall kunna utveckla miljövänlig
kollektivtrafik av t.ex. det slag som spårvägen i Norrköping utgör.
Som framgår av vad utskottet anfört lämnas från LTA-anslaget bidrag
till spåranläggningar för kollektiv persontrafik. Vidare kan nämnas att
Kommunikationsforskningsberedningen initierar och finansierar forskning av
betydelse för utvecklingen av miljövänlig kollektiv persontrafik på lokal
och regional nivå. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna
till väsentlig del tillgodosett. De bör därför lämnas utan någon
riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
I motion T321 (s) betonas att cykling är hälsosamt och miljövänligt. Det
finns därför enligt motionärerna flera skäl för att samhället skall
underlätta en ökad användning av cyklar. Vidare framhåller
motionärerna att nedlagda banvallar finns bevarade runt om i landet och
att dessa är väl lämpade att tjäna som cykelleder. Fördelen med sådana
cykelleder, i jämförelse med dem som följer befintliga vägar, är att
cyklisten färdas på en bilfri väg.
Utskottet erinrar om vad det anfört ovan om statsbidraget till
kommunerna för byggande av cykelleder. Vidare vill utskottet fästa
uppmärksamheten på det nationella trafiksäkerhetsprogram för perioden
1995--2000 som fastställts av Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska
Kommunförbundet. Programmet har utarbetats med utgångspunkt bl.a. i den av
riksdagen fastställda målsättningen att de oskyddade trafikanternas
situation skall göras säkrare. Med det anförda finner utskottet syftet med
motionen i huvudsak tillgodosett. Denna bör sålunda inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks därför.
6.5 Anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
6.5.1 Bakgrund
Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
som tillgodoser ett kommunikationsbehov för fast boende, näringslivet
eller det rörliga friluftslivet. Bidrag lämnas också för vägar som är av
väsentlig betydelse som genomfartsvägar eller som uppsamlingsvägar för
fritidsbebyggelse. Till enskilda vägar räknas även färjleder som drivs av
enskilda. Bidragen betalas ut av Vägverket.
Bidrag till enskild väghållning lämnas också av många kommuner. Enligt
vad utskottet erfarit omfattade de kommunala bidragen under år 1993 ett
sammanlagt belopp på ca 195 miljoner kronor. Vissa kommuner sköter också
själva väghållningen på enskilda vägar. Kostnaden härför uppgick under
samma år till ca 125 miljoner kronor. Det kommunala ekonomiska
engagemanget i den enskilda väghållningen omfattar sålunda totalt ca 320
miljoner kronor per år.
6.5.2 Regeringens överväganden och förslag till medelsanvisning
Regeringen föreslår en medelsanvisning på 329,4 miljoner kronor för
nästa budgetår. Det innebär en halvering av anslaget jämfört med vad som
gäller för innevarande budgetår. Regeringen framhåller också att den ämnar
ta upp förhandlingar med Svenska Kommunförbundet om en överföring av
medlen till kommunerna.
6.5.3 Motionsförslag m.m.
I motion T232 (c) yrkas att riksdagen under anslaget anvisar ett 500
miljoner kronor högre belopp än vad regeringen föreslår.
I motion T333 (c) yrkas att riksdagen beslutar att anslaget skall vara
kvar på nuvarande nivå. Det innebär -- framhåller motionären -- en
medelsanvisning på 987 miljoner kronor för det till 18 månader förlängda
budgetåret 1995/96.
I motion T310 (c) framhålls att regeringen bör göra en omprioritering av
väganslagen till motorvägar till förmån för ett bibehållet anslag till det
enskilda vägnätet.
I motion T330 (c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en
minskning av anslaget till enskilda vägar.
I motionerna T232 (c), T237 (m), T238 (fp), T324 (c), T325 (c), T339
(fp) och T346 (c) uttalas farhågor för att en kommunalisering av
bidragsgivningen skall försämra de enskilda vägarnas tillgänglighet till
skada för skogs- och jordbrukets transporter samt det rörliga
friluftslivet. Det skulle vara mycket olyckligt -- betonas det i en av
dessa motioner -- om enskilda väghållare tvingas sätta upp bommar på grund
av uteblivna väganslag.
I motion T347 (c) yrkas att riksdagen beslutar att statsbidrag till
färjeleden mellan Gränna och Visingsö skall utgå med 70 % av
driftskostnaderna under nästa budgetår och att finansiering skall ske inom
ramen för anvisade medel under ifrågavarande anslag. Vidare framhåller
motionären att regeringen, inom ramen för de aviserade förhandlingarna med
Svenska Kommunförbundet, bör ta upp särskilda förhandlingar med Jönköpings
kommun om en långsiktig finansiering av färjeleden mellan Gränna och
Visingsö.
I motion T324 (c) framhålls att en översyn av principerna för
bidragsgivningen i fråga bör göras så att den svarar mot dagens krav.
Under beredningsarbetet har utskottet mottagit opinionsyttringar och
synpunkter i form av namnlistor och skrivelser från såväl enskilda
personer som olika organisationer.
6.5.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar den oro som framförs i flera motioner för att en
förändring av stödet till det enskilda vägnätet skulle kunna leda till
försämring i framkomlighet och tillgänglighet. Med hänsyn till det
lågtrafikerade vägnätets betydelse för landsbygden är det utskottets
uppfattning att de samlade medel som anslås från olika håll till enskilda
vägar måste användas så effektivt som möjligt. Mot den bakgrunden bör en
analys göras av stödets användning bl.a. vad avser fördelningen mellan
underhåll och nybyggnad av det statliga stödet, samt av omfattningen och
fördelningen av det kommunala stödet till enskilda vägar. Därvid skall
möjligheten att säkerställa att de enskilda vägarna hålls öppna för alla i
oförändrad utsträckning särskilt beaktas. Det bör också ingå att ta
särskild hänsyn till den färjtrafik som omfattas av anslaget. Analysen bör
vara färdig under år 1995. Utskottet förutsätter att de i propositionen
aviserade förhandlingarna med Svenska Kommunförbundet inte sker förrän
analysen är genomförd.
Vad utskottet nu anfört -- och som synes ägnat att tillgodose syftet
med samtliga motionsyrkanden, utom dem som avser medelsanvisningen -- bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det statsfinansiella läget och till vad utskottet
just anfört tillstyrks dock regeringens förslag till medelsanvisning och
avstyrks motionsyrkandena om att denna bör omfatta ett högre belopp än vad
regeringen föreslår.
6.6 Anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter
Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. och
investeringar inom totalförsvarets civila delar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Det
innebär att riksdagen under anslaget för nästa budgetår anvisar 43,8
miljoner kronor. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag att
riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på
10 miljoner kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1996 som avser år
1997.
6.7 Anslaget A 8. Uppdragsverksamhet m.m.
Vägverket får utföra uppdrag åt utomstående samt utföra vissa uppgifter
som finansieras med avgifter, under förutsättning att full
kostnadstäckning uppnås. Denna verksamhet redovisas under detta anslag.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en medelsanvisning på
1 000 kr för nästa budgetår.
7 Vissa vägtrafikfrågor
I motion T205 (s) framhålls att åtgärder bör vidtas för att minska
antalet vägtrafikdödade renar. Motionären vill att fler stängsel sätts
upp längs vägarna, att vägsaltningen stoppas, att renägarna tar ett ökat
ansvar för att minska antalet olyckor och att informationen genom bl.a.
media förbättras.
Enligt uppgifter från Vägverkets Region Norr, som utskottet under hand
inhämtat, inträffar ca 4 000 vägtrafikolyckor per år med ren eller annat
större vilt i regionen. Dessa olyckor utgör därmed ca 80 % av det totala
antalet vägtrafikolyckor. Omfattande siktröjningar har genomförts på
delsträckor av E 4 och ytterligare sådana planeras. Vägsaltningen -- som
utskottet nedan återkommer till -- kommer att minska. Viltstängsel
förekommer i betydande omfattning, särskilt i Västerbotten, där antalet
olyckor med älg är större än i Norrbotten. Vägverkets åtgärder omfattar
bl.a. också helikopterspaning efter renanhopningar och varningar till
bilisterna genom meddelanden i lokalradion och tillfälliga vägmärken.
Samerna kan även själva -- utan myndighetsmedverkan -- sätta upp
varningstecken på tillfälligt särskilt riskfyllda vägavsnitt.
Utskottet ser självfallet i likhet med motionären mycket allvarligt på
det problem hon aktualiserar. Med beaktande av det övergripande
väghållnings- och trafiksäkerhetsansvar som riksdagen lagt på Vägverket
kan dock utskottet inte för sin del finna något riksdagens uttalande med
anledning av motionen erforderligt. Denna avstyrks följaktligen.
Saltning av vägar är en fråga som särskilt behandlas i motionerna
T312 (mp) och T335 (kds).
I den förstnämnda motionen framhålls att saltet bör bytas ut mot
uppvärmt grus eller kalkföreningar och att sådan ersättning endast bör få
användas vid underkylt regn. Motionärerna hänvisar till en bestämmelse i
lagen (1985:426) om kemiska produkter och framhåller att riksdagen i
lagens anda bör fatta ett för Vägverket bindande beslut om användningen av
vägsalt.
I den andra motionen, T335 (kds), framhålls att användningen av
vägsalt är förenad med en rad olägenheter och att den därför bör minskas
så långt det är möjligt. Vidare framhåller motionären att det skulle vara
värdefullt om en heltäckande bild av miljökonsekvenserna av fortsatt
vägsaltanvändning kunde utarbetas.
Enligt vad utskottet erfarit ökade saltningen av vägarna under de två
vintrar som föregick årets från 200 000 ton till 400 000 ton. Inför den
nu avslutade vintersäsongen beslutade emellertid Vägverket, som ett led i
en ny strategi för vinterunderhållet,
att minska saltningen med 115 000 ton. Så bedömdes kunna ske utan men för
trafiksäkerheten.
Utskottet har självfallet ingen erinran mot att saltningen minskar, så
länge som trafiksäkerheten inte äventyras. Utskottet förutsätter att
Vägverket fortsätter att söka minska saltningen, om erfarenheterna från
årets vintersäsong ger anledning härtill. Med det anförda finner utskottet
syftet med motionerna i väsentlig mån tillgodosett. Dessa bör därför inte
nu föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
I motion T348 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till
bättre skyddsanordningar vid vägavsnitt i anslutning till sjöar och
vattendrag. Nuvarande utformning av vägräcken utgör enligt
motionärerna inte tillräckligt skydd mot trafikolyckor av ett slag som
inträffat i nordvästra Skåne och som närmare beskrivs i motionen.
Utskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända fjolårsbetänkande om
Vägverket, 1993/94:TU26, en motion med samma upphovsmän och innehåll som
den nu återgivna. Därvid sade sig utskottet självfallet dela motionärernas
uppfattning om betydelsen av effektiva vägräcken. Utskottet fann
emellertid inte något riksdagens uttalande erforderligt och avstyrkte
motionen med hänvisning till att Vägverkets övergripande väghållnings- och
trafiksäkerhetsansvar även gäller frågor om vägräckens utformning.
Utskottet gör ingen annan bedömning i år och avstyrker därför även den nu
aktuella motionen.
8 Vägplaneringsprocessen m.m.
8.1 Vägplaneringsprocessen
Fördelningen av statens medel till olika vägändamål styrs ytterst av de
mål för trafik- och vägpolitiken som riksdagen fastställde år 1988 och som
utskottet erinrat om i det föregående. En övergripande avvägning av dessa
mål sker genom riksdagens medelsanvisningar för olika vägändamål.
Riksdagens beslut år 1993 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.
innebar att vägsystemet skulle inriktas mot en ökad trafiksäkerhet med
hänsyn tagen till miljö och regional balans. I samband med den sålunda
beslutade inriktningen fastställde riksdagen bl.a. ett stamvägnät och en
planeringsram för investeringar däri om 32 miljarder kronor för
tioårsperioden 1994--2003. En planeringsram för samma period fastställdes
också för andra riksvägar än de som ingår i stamvägnätet, för
länstrafikanläggningar och för bärighetshöjande åtgärder på vägar.
I motion T308 (s) behandlas vägplaneringsprocessen med utgångspunkt i
de bestämmelser som återfinns i förordningen (1991:1809) om rikstäckande
väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för
länstrafikanläggningar. Motionärerna vill ha en översyn av bestämmelserna
och betonar att den demokratiska processen på det regionala planet bör
förstärkas. Utskottet har mot den bakgrunden valt att med viss utförlighet
redogöra för förordningens innehåll.
Enligt förordningen skall till ledning vid fördelning av medel för
byggande och drift av statliga vägar upprättas en rikstäckande
väghållningsplan för hela landet och en regional väghållningsplan
för var och en av Vägverkets sju väg- och trafikregioner. För byggande av
allmänna vägar som är länsvägar, länsjärnvägar och andra
trafikanläggningar skall det för varje län upprättas en plan för
länstrafikanläggningar. Samtliga dessa planer skall avse tio år. De
skall emellertid revideras vart tredje år. Här bör inskjutas att utskottet
i sitt betänkande 1994/95:TU13 tillstyrkt ett regeringsförslag att
revideringen av bl.a. den nationella väghållningsplanen och
länstrafikanläggningsplanerna skall ske vart fjärde år (prop. 1994/95:100
bilaga 7).
Den rikstäckande planen upprättas av Vägverket och skall omfatta
angivandet av ett rikstäckande vägnät av riksvägar av särskild betydelse
(stamvägnätet) och av mål för standard på detta vägnät,
den inriktning av byggande och drift på stamvägnätet som är nödvändig
för att nå målen,
förutsättningar, ramar och mål för regionala planer,
övergripande avvägning mellan olika väghållningsåtgärder i den
rikstäckande planen och de regionala planerna,
förslag till fördelning av anslag till olika väghållningsåtgärder och
andra finansiella förutsättningar,
beskrivning av konsekvenser av planens genomförande, bl.a. genom
upprättande av en miljökonsekvensbeskrivning.
Innan den rikstäckande planen upprättas skall Vägverket hämta in
synpunkter på utbyggnad och drift av stamvägnätet från länsstyrelserna,
kommunerna och andra som kan ha ett väsentligt intresse av planen.
Sedan planen upprättats skall Vägverket hämta in yttranden från
länsstyrelserna och vissa i förordningen närmare angivna verk och
myndigheter. Kommunerna skall ges tillfälle att yttra sig.
Slutligen skall den rikstäckande planen godkännas av regeringen.
De regionala väghållningsplanerna upprättas av Vägverkets
väghållningsregioner. De skall bl.a. omfatta mål för standard på riksvägar
och länsvägar i regionen för vilka staten är väghållare och som inte ingår
i stamvägnätet. Planerna skall godkännas av Vägverket.
Varje länsstyrelse skall upprätta en plan för
länstrafikanläggningar som bl.a. omfattar allmänna vägar som är
länsvägar. I planen skall i ordning efter angelägenhetsgrad redovisas alla
företag som beräknas bli utförda under planens giltighetstid med hänsyn
till de medel för byggande av länstrafikanläggningar som anvisas i
statsbudgeten. Innan planen upprättas skall förslag inhämtas från bl.a.
Vägverkets väg- och trafikregion, trafikhuvudmannen och kommunerna i
länet. Länsstyrelsen fastställer planen sedan bl.a. Vägverket yttrat sig
över den. Om Vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar om
innehållet i en regional väghållningsplan eller en plan för
länstrafikanläggningar skall planen överlämnas till regeringen för att
godkännas resp. fastställas.
I den nämnda motionen, T308 (s), framhålls att regeringens godkännande
av den nationella väghållningsplanen i praktiken endast innebär en
kontroll av att Vägverket investerar i rätt vägnät och håller sig till av
riksdagen angiven målstandard. Planen innehåller ingen utbyggnadsordning
-- säger motionärerna -- och anger endast vägsträckor, inte byggprojekt,
för olika tidsintervaller. Man saknar avgränsade byggprojekt, ekonomiska
beräkningar och en bättre precisering av tiden/turordningen för de
tre--fyra första åren, för vilka planen inte revideras.
Vidare erinrar motionärerna om att riksdagen har definierat ett
nationellt vägnät. Övriga vägar är därmed av mera regional karaktär.
Därför bör antalet planer minska från tre till två. För det nationella
vägnätet bör accepteras ett fortsatt starkt inflytande för riksdagen,
regeringen och Vägverket. Däremot bör inflytandet stärkas -- betonar
motionärerna -- för den regionala nivån genom att övriga vägar hanteras i
länstrafikanläggningsplanen. En sådan ordning skulle ge större
valmöjligheter för den regionala nivån, något som borde vara naturligt för
ett trafiksystem som framför allt skall stödja de regionala transporterna.
Avslutningsvis betonar motionärerna att den demokratiska processen bör
ges möjlighet till ökat inflytande över de frågor som skall behandlas inom
trafikplaneringsområdet. Detta sker bäst genom att länsstyrelsernas
styrelser får en betydligt mer framträdande roll än vad de har i dag.
Utskottet kan konstatera att motionärerna behandlar frågor av
principiell betydelse för vägplaneringsprocessen. Då denna år 1991
fastställdes i sin nuvarande form, framhöll utskottet det angelägna i att
man bibehåller det inslag i planeringsprocessen som innebär att man på
lokal och regional nivå gör avvägningar mellan olika investeringar i
transportsystemet (prop. 1990/91:87, bet. TU26, rskr. 326). Utskottet har
alltjämt den uppfattningen. Till den trafikpolitiska utredningens
uppgifter hör att analysera hur planerings- och finansieringssystemet för
investeringar i transportinfrastrukturen kan anpassas och förbättras för
att bl.a. öka den samhällsekonomiska effektiviteten i transportsektorn.
Utskottet förutsätter att utredningen inom den ramen närmare överväger
motionärernas förslag.
Med det sagda och i avvaktan på resultatet av utredningens arbete
avstyrker utskottet motion T308 (s).
8.2 Vägplaneringsprocessen och den geografiska fördelningen av
väghållningsmedel
Den utförliga redogörelsen ovan för vissa bestämmelser om
vägplaneringsprocessen har valts att tjäna som bakgrund inte bara till
motion T308 (s) utan också till den stora mängd motioner som utskottet nu,
liksom varje år, har att behandla och som innehåller krav på att riksdagen
skall uttala sig för eller mot vissa väghållningsåtgärder i en
kommun, ett län eller en region.
Motioner av det förstnämnda slaget, som brukar starkt överväga,
innebär i allmänhet att väghållningsåtgärderna inom området i fråga skall
komma till stånd tidigare än vad som förutses i planerna eller att detta
område skall tillföras ytterligare medel från de ordinarie väganslagen
eller på annat sätt. Vanligen uttalas också önskemål om att vägar skall
uppgraderas genom att införas i stamvägnätet eller genom att utmärkas som
Europavägar. Till stöd för yrkandena brukar åberopas marknadsmässiga samt
trafik-, miljö- regional- och arbetsmarknadspolitiska överväganden. Detta
mönster återfinns även i årets motioner.
Motioner med krav på att riksdagen skall uttala sig mot
väghållningsåtgärder i en kommun, ett län eller en region innebär vanligen
att planerna på ett visst vägobjekt bör överges eller förändras, så att
det ges en mindre kostnadskrävande utformning, eller att det bör ersättas
av en järnvägsinvestering. Till stöd för sådana yrkanden åberopas främst
miljöpolitiska överväganden.
Utskottet avstyrker regelmässigt och summariskt motionsyrkanden av de
angivna slagen. Så sker med hänvisning till planeringsprocessen och till
vad utskottet anser vara riksdagens roll i denna. Riksdagens grundläggande
uppgift i vägplaneringen är att fastställa dess övergripande mål och
därmed den allmänna inriktningen av de medel som den anvisar för
väghållning. Riksdagen avväger målen och beslutar om medelsanvisningar för
de olika väghållningsändamålen. År 1993 fastställde riksdagen också ett
stamvägnät och beslutade i samband därmed om en långsiktig planeringsram
för stamvägnätets utbyggnad. Riksdagen spelar sålunda en central roll i
vägplaneringsprocessen.
Utskottet vill emellertid betona att det inte är, och inte bör vara,
en uppgift för riksdagen att ta ställning till motionsledes väckta frågor
om väghållningsåtgärder på lokalt, regionalt eller nationellt plan i annan
mån än vad som följer av den angivna rollen i vägplaneringsprocessen. Den
närmare planeringen av de olika vägobjekten och fördelningen av medel för
dessa kräver ett omfattande berednings- och samrådsförfarande samt en
mängd beslut på lokal, regional och nationell nivå av därtill kompetenta
organ.
Utöver den nämnda övergripande planeringen är det enligt utskottets
mening en angelägen uppgift för riksdagen att se till att det skapas en
effektiv organisation för att förvalta de medel som avsätts till
väghållningsåtgärder, i form av investeringar samt drift och underhåll.
Som en följd av den uppgiften är det vidare angeläget att riksdagen följer
upp och utvärderar de åtgärder som vidtas av de kompetenta organen.
Utskottet har i det föregående tagit ställning till flertalet av de
för riksdagen centrala frågorna och avstyrker med hänvisning härtill,
liksom till det nu i övrigt anförda, samtliga de motionsyrkanden som
redovisas i följande sammanställning.
Sydsverige
00>T208 (m)
- yrk. 2 delvis
27>Investeringsplan för riksväg 29 bör fullföljas inom aktuella
tidsramar.
00>T208 (m)
- yrk. 3
27>Riksvägarna 27 och 30 bör ingå i stamvägnätet.
00>T218 (s)
- yrk. 1
27>Riksväg 23 bör byggas ut till Europavägsstandard.
00>T218 (s)
- yrk. 2
27>Riksväg 25 bör rustas upp.
00>T310 (c)
- yrk. 3
27>Vägobjekt i läns- och riksvägsplanerna för Kalmar län bör
tidigareläggas.
00>T338 (mp)
- yrk. 1
27>En miljökonsekvensutredning omfattande strövområdesaspekten bör
göras på E 4 vid förbifarten för Örkelljunga och vad gäller sträckningen
i övrigt av E 4 genom Skåne.
00>T338 (mp)
- yrk. 2
27>Alternativa sträckningar av E 4 genom Skåne bör jämföras från
social konsekvenssynpunkt.
00>T343 (s)
27>En tvärförbindelse mellan västra Blekinge och södra Halland bör
påskyndas.
Syd- och Västsverige
00>T320 (v)
- yrk. 1
27>En satsning bör göras på en Europaväg mellan Göteborg och
Västervik/Oskarshamn som en Baltic Link.
00>T320 (v)
- yrk. 2
27>En arbetsgrupp bör tillsättas för utveckling av Baltic
Link-projektet.
Västsverige
00>T203 (mp)
- yrk. 2
27>Olycksdrabbade avsnitt av E 20 bör byggas om med planskilda
korsningar och förses med viltstaket.
00>T211 (mp)
- yrk. 1
27>De västsvenska länen bör få en ökad medelstilldelning för
länstrafikanläggningar.
00>T301 (fp)
- yrk. 2
27>En förbifart på E 6 vid Uddevalla bör prioriteras.
00>T311 (mp)
27>Planerna på en motorväg mellan Göteborg och Vänersborg bör
omprövas.
00>T313 (v)
- yrk. 1
27>Planerna på en motorväg mellan Borås och Jönköping bör överges till
förmån för en trefilig väg och trafiksäkerhetshöjande åtgärder.
00>T313 (v)
- yrk. 2
27>Besparingar, som uppstår genom att motorvägsplanerna på sträckan
Borås--Jönköping överges, bör satsas på Götalandsbanan.
00>T332 (c)
- yrk. 1
27>Väginvesteringar och trafikförsörjning i Västsverige bör omfattas
av en heltäckande analys.
00>T332 (c)
- yrk. 2
27>Planerna på en motorväg genom Älvsborgs län bör överges till förmån
för planering av en 13 meter bred väg.
00>T332 (c)
- yrk. 3
27>Det mindre vägnätet i Älvsborgs län bör tillföras ökade resurser.
00>T333 (c)
- yrk. 1
27>Mindre vägar, särskilt grusvägar, i Sjuhäradsbygden bör tillföras
ökade resurser.
00>T334 (mp)
- yrk. 2 (delvis)
27>Planerna på motorväg mellan Borås och Jönköping bör omprövas.
00>T339 (fp)
- yrk. 1
27>Vägnäten i norra Älvsborgs län och norra Bohuslän bör upprustas.
00>T339 (fp)
- yrk. 2--3
27>Vägarna i norra Älvsborgs län och norra Bohuslän bör tillföras
ökade resurser för underhåll.
00>T344 (s)
- yrk. 1
27>Vägnätet i norra Älvsborgs län bör tillföras ökade resurser.
00>T344 (s)
- yrk. 2
27>Upprustning av riksväg 45 genom Dalsland bör tidigareläggas.
00>T345 (fp)
27>En bro eller tunnel bör anläggas mellan Svanesund på Orust och
Kolhättan på fastlandet.
Väst- och Mellansverige, nedre och övre Norrland
00>T302 (fp)
27>Den s.k. inlandsvägen, som sträcker sig från Göteborg till
Karesuando, bör uppgraderas till Europaväg.
00>A447 (kds)
- yrk. 2 (delvis)
27>Medel bör utverkas från EU för upprustning av inlandsvägen.
Mellansverige
00>T213 (c,m,fp)
- yrk. 1
27>Värmland bör få utökade resurser vid fördelningen av väganslagen.
00>T304 (s)
27>En förbifart på E 22 vid Söderköping bör prioriteras.
00>T305 (m)
- yrk. 1
27>E 18 och E 20 i Västmanlands och Örebro län bör byggas ut till
motorväg.
00>T305 (m)
- yrk. 2
27>Övriga vägnät i Västmanlands län bör upprustas.
00>T318 (mp,c,v,kds)
- yrk. 1
27>Vägverket bör utreda alternativa sträckningar av riksväg 60 utanför
Ludvika tätort.
00>T318 (mp,c,v,kds)
- yrk. 2
27>Miljökonsekvenser av alternativa sträckningar av riksväg 60 bör
beaktas.
00>T319 (mp)
27>Saltsjöbron i Södertälje bör inte byggas utan i stället en avfart
vid Hagaberg.
00>T322 (fp)
- yrk. 1
27>Länsvägnätet i Östergötland bör rustas upp.
00>T322 (fp)
- yrk. 2
27>Söderköping bör få en förbifart på E 22.
00>T322 (fp)
- yrk. 3
27>En tvärförbindelse mellan Kinda, Åtvidaberg och Valdemarsvik bör
komma till stånd.
00>T322 (fp)
- yrk. 4
27>Riksväg 50 mellan Vadstena och Örebro bör rustas upp.
00>T323 (s)
- yrk. 1
27>Investeringar i Bergslagsdiagonalen får inte förskjutas i
förhållande till nuvarande planering.
00>T323 (s)
- yrk. 2
27>Projektering av nya sträckor av Bergslagsdiagonalen bör
tidigareläggas för att komma i fråga för tilldelning av medel för
beredskapsarbeten.
00>T323 (s)
- yrk. 3
27>Bergslagsdiagonalen bör i sin helhet ingå i stamvägnätet.
00>T329 (c)
27>Länsvägnätet, särskilt grusvägnätet, i Värmland bör få ett extra
anslag på 75 miljoner kronor.
00>T334 (mp)
- yrk. 2 (delvis)
27>Planerna på upprustning av riksväg 50 genom Östergötland bör
omprövas.
00>T336 (mp)
- delvis
27>Vägverkets medel bör inte tas i anspråk för byggande av motorväg på
E 18.
00>T342 (v)
- yrk. 1
27>Arbetet på en ny motorväg genom Uppsala län bör avbrytas.
00>T342 (v)
- yrk. 2
27>Vägverket bör få i uppdrag att föreslå förbättringar av E 4 genom
Uppsala.
Nedre Norrland
00>T217 (v)
- yrk. 2 (delvis)
27>Planerna på en bro över Sundsvallsfjärden bör omprövas.
00>T303 (m)
27>Västernorrlands län bör få en ökad andel av medlen för
vägunderhåll.
00>T314 (s)
- yrk. 1
27>Västernorrlands län bör få en ökad andel av anslagen för
väginvesteringar och för drift och underhåll.
00>T315 (s)
27>Utbyggnaden av E 4 genom Sundsvall bör påskyndas med de från
miljösynpunkt viktigaste etapperna.
00>T317 (kds)
27>Vägnäten i Jämtlands och Västernorrlands län bör tillföras ökade
resurser.
00>T326 (c)
27>Vägnätet i Jämtlands län bör tillföras ökade resurser för
underhåll.
00>T327 (c)
- yrk. 1
27>Länsvägarna i Västernorrland bör förbättras för skogsnäringens
skull.
00>T327 (c)
- yrk. 2
27>Riktade åtgärder bör vidtas för att rusta upp de viktigaste stråken
i Västernorrlands län till godtagbar standard.
00>T327 (c)
- yrk. 3
27>Vägarna i Västernorrlands län bör tillföras 200 miljoner kronor som
extra medel för upprustning.
00>T327 (c)
- yrk. 4
27>Regeringen bör initiera ett påbyggnadspaket, avsett för
Västernorrlands län, till det tidigare bärighetspaketet.
00>T328 (fp)
27>Vägmedel avsedda för andra regioner bör omfördelas till förmån för
Region Mitt.
Övre Norrland
00>T331 (c)
27>Länsvägnätet, särskilt grusvägnätet, i Västerbottens län bör få ett
extra anslag på 200 miljoner kronor.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bolagisering av Vägverkets produktionsdivision
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del,
1994/95:T239 yrkande 8, 1994/95:T306 och 1994/95:T314 yrkandena 2 och 3,
res. 1 (m)
2. beträffande Vägverkets dotterbolag
att riksdagen avslår motion 1994/95:T221 yrkandena 4 och 5,
res. 2 (mp)
3. beträffande vägväsendets finansiering
att riksdagen avslår motion 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del,
res. 3 (m)
res. 4 (mp) - motiv.
4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,
stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard
att riksdagen
dels godkänner regeringens förslag att målstandard på vägarna E 6
mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall, E 20
mellan Göteborg och Örebro och E 22 mellan Malmö och Karlskrona bör vara
13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att en
avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska
effektivitetsvinster,
dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208
yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T217 yrkande 2 i
denna del, 1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T232
yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7, 1994/95:T301
yrkande 1, 1994/95:T307 yrkandena 1 och 4, 1994/95:T309, 1994/95:T316,
1994/95:T334 yrkandena 1 och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i
denna del, 1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532,
1994/95:A442 yrkande 10 och 1994/95:A468 yrkande 1,
res. 5 (c)
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1994/95:T220 yrkande 3 och 1994/95:Fi212 yrkande 20 till
Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 463 631 000 kr,
res. 8 (m)
res. 9 (mp)
6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.
att riksdagen
dels med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
1994/95:T232 yrkande 7 till Drift och underhåll av statliga vägar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 867 250 000 kr,
dels avslår motionerna 1994/95:T206 yrkande 2, 1994/95:T232
yrkande 5 i denna del, 1994/95:T238 yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande
3,
res. 10 (m)
res. 11 (c)
7. beträffande låneram
att riksdagen godkänner regeringens förslag att en låneram om totalt
2 000 miljoner kronor får användas för inköp av såväl
omsättningstillgångar och anläggningstillgångar som för broar som ersätter
färjor,
8. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1994/95:T220 yrkande 1, 1994/95:T224 yrkande 9, 1994/95:T232
yrkande 6 och 1994/95:Fi212 yrkande 21 till Byggande av vägar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 7 592 656 000 kr,
res. 12 (m)
res. 13 (c)
res. 14 (v)
res. 15 (mp)
9. beträffande utbyggnaden av E 6 till motorväg på delen
Stenungsund--Ljungskile
att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om användningen
av anslaget Byggande av vägar för att täcka viss kapitalkostnad för
utbyggnaden av väg E 6 till motorväg på delen Stenungsund--Ljungskile,
10. beträffande anslag till Byggande av länstrafikanläggningar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1994/95:T221 yrkande 35, 1994/95:T224 yrkande 12, 1994/95:T307
yrkande 2 och 1994/95:Fi212 yrkande 22 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
2 374 000 000 kr,
res. 16 (mp)
11. beträffande stöd till miljövänlig kollektivtrafik
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T201 och 1994/95:T209,
12. beträffande ökad användning av cyklar
att riksdagen avslår motion 1994/95:T321,
13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
m.m.
att riksdagen
dels med bifall till regeringens förslag samt med avslag på
motionerna 1994/95:T232 yrkande 9, 1994/95:T310 yrkande 2, 1994/95:T330
och 1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
329 449 000 kr,
dels med anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8,
1994/95:T237 yrkande 11, 1994/95:T238 yrkande 8, 1994/95:T324,
1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och
1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
res. 17 (m) - villk. res. 9
res. 18 (c, mp)
14. beträffande anslag till Vägverket: Försvarsuppgifter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vägverket:
Försvarsuppgifter för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 43 826 000 kr,
15. beträffande beställningsbemyndigande
att riksdagen godkänner regeringens förslag att Vägverket ges ett
beställningsbemyndigande på 10 000 000 kr för att anskaffa
reservbromateriel år 1996 som avser år 1997,
16. beträffande anslag till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vägverket:
Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 1
000 kr,
17. beträffande vägtrafikdödade renar
att riksdagen avslår motion 1994/95:T205 i denna del,
18. beträffande saltning av vägar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T312 och 1994/95:T335,
res. 19 (mp)
19. beträffande vägräcken
att riksdagen avslår motion 1994/95:T348,
20. beträffande vägplaneringsprocessen
att riksdagen avslår motion 1994/95:T308,
21. beträffande vägplaneringsprocessen och den geografiska
fördelningen av väghållningsmedel
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 2, 1994/95:T208
yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1994/95:T211 yrkande 1, 1994/95:T213
yrkande 1, 1994/95:T217 yrkande 2 i denna del, 1994/95:T218 yrkandena 1
och 2, 1994/95:T301 yrkande 2, 1994/95:T302, 1994/95:T303, 1994/95:T304,
1994/95:T305, 1994/95:T310 yrkande 3, 1994/95:T311, 1994/95:T313,
1994/95:T314 yrkande 1, 1994/95:T315, 1994/95:T317, 1994/95:T318,
1994/95:T319, 1994/95:T320, 1994/95:T322, 1994/95:T323,
1994/95:T326, 1994/95:T327, 1994/95:T328, 1994/95:T329,
1994/95:T331, 1994/95:T332, 1994/95:T333 yrkande 1, 1994/95:T334
yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i denna del, 1994/95:T338,
1994/95:T339 yrkandena 1--3, 1994/95:T342, 1994/95:T343,
1994/95:T344, 1994/95:T345 och 1994/95:A447 yrkande 2 i denna del.
Stockholm den 4 april 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan
Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Ulrica Messing (s),
Krister Örnfjäder (s), Tom Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg
(s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Lena Sandlin (s),
Claes-Göran Brandin (s), Ulla Löfgren (m), Sven Bergström (c) och Roy
Ottosson (mp).
Reservationer
1. Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision (mom. 1)
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:
Med anledning av de något otydliga uttalandena i propositionen om
tidpunkten för en bolagisering av produktionsdivisionen vill utskottet
framhålla att fjolårets riksdagsbeslut står fast. Det innebär att
bolagiseringen skall ske per den 1 januari 1996. Härigenom når man den
säkraste garantin för att Vägverkets beställarkompetens skall utvecklas i
den takt som är önskvärd. Utskottet förutsätter sålunda att regeringen,
när den återkommer till riksdagen med förslag till huvudman för
produktionsbolaget, inte förelägger riksdagen förslag som avviker från det
nämnda beslutet.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med motionerna
T210 (m) och T239 (kds) i nu aktuella delar torde få anses tillgodosett --
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande bolagisering av Vägverkets produktionsdivision
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:T210 yrkande 9 i denna
del och 1994/95:T239 yrkande 8 samt med avslag på motionerna 1994/95:T306
och 1994/95:T314 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Vägverkets dotterbolag (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 18 slutar med "yrkandena 4 och 5" bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motion T221 (mp) finns det anledning att ifrågasätta
systemet att bygga vägar som på sikt skall vara självfinansierande via
dotterbolag som ägs av staten (förvaltas av Vägverket). Vid förseningar
kan projekt fördyras ytterligare på grund av de löpande kostnader som ett
bolag har. Om projekten låg helt under Vägverkets administration kunde
resurser vid eventuella problem och fördröjningar omprioriteras. Därigenom
skulle administrationskostnaderna minska.
Med hänvisning till det anförda instämmer utskottet i yrkandena 4 och
5 i motion T221 (mp). Enligt det förstnämnda bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna att vägprojekt i mycket restriktiv omfattning bör
läggas i dotterbolag till Vägverket. Enligt det sistnämnda yrkandet bör
riksdagen hos regeringen begära att Vägverket ges direktiv om att
ytterligare anpassa sin verksamhet så att de administrativa kostnaderna
inte ökar vid förseningar av projekt.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T221 (mp)
yrkandena 4 och 5 tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande Vägverkets dotterbolag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T221 yrkandena 4 och 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Vägväsendets finansiering (mom. 3)
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Som
framgår" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning och tillstyrker yrkande 9 i
motion T210 (m) i den del yrkandet avser ett direktare samband mellan
statens inkomster och utgifter på vägområdet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande vägväsendets finansiering
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T210 yrkande 9 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Som framgår"
och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att ett
direktare samband mellan statens inkomster och utgifter på
vägområdet bör eftersträvas. Det skulle innebära en öronmärkning av pengar
från statsbudgetens inkomstsida till vissa
utgiftsanslag. Därmed skulle dessa budgetmedel undandras en
normal prioritering mellan olika önskemål, både vad gäller
utformningen av statens skatter och vad gäller de behov som
statens utgifter avser täcka. Såvitt utskottet kunnat utröna
syftar motionärernas förslag till att försäkra vägväsendet en
bättre och mer oberoende finansiering. Med hänsyn till att en
tredjedel av innevarande budgetsårs statliga utgifter täcks med
nya lån och att statslånen sammantaget uppgår till över 90 % av BNP,
anser utskottet att motionärernas förslag är synnerligen
obetänkt. I praktiken skulle förslaget, om det genomfördes,
innebära omfattande besparingskrav på andra delar av den
offentliga sektorn.
Utskottet avstyrker således motion T210 (m) yrkande 9.
5. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets
utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)
Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med "Som
regeringen" och slutar med "stamvägnätets utbyggnadstakt" bort ha
följande lydelse:
Som framhålls i motion T232 (c) innebar riksdagens beslut år 1993 för
första gången en 10-årig investeringsplanering. Utskottet kan med hänsyn
till det statsfinansiella läget godta att väginvesteringarna nu
senareläggs men vill dock betona att det år 1993 beslutade programmet för
väginvesteringar i huvudsak bör fullföljas inom 10-årsperioden.
Vad utskottet nu anfört om stamvägnätets utbyggnadstakt bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär att motion T232 (c) yrkande 3 tillstyrks. Vidare
torde syftet med motion A468 (c) yrkande 1 få anses tillgodosett.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet regeringens förslag om
vissa stamvägsavsnitts målstandard och avstyrker alla motionsyrkanden
i den frågan liksom i frågan om väginvesteringarnas allmänna
inriktning. Vad gäller motionsyrkandena om stamvägnätets utbyggnadstakt
har utskottet just angivit sitt ställningstagande till två av dem. De
övriga två, som återfinns i motionerna T221 (mp) och T238 (fp), avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,
stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard
att riksdagen
dels godkänner regeringens förslag att målstandard på vägarna E 6
mellan Uddevalla och norska gränsen, E 4 mellan Gävle och Sundsvall,
E 20 mellan Göteborg och Örebro och E 22 mellan Malmö och Karlskrona bör
vara 13 m med rätt att avvika från målstandard då det är uppenbart att en
avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska
effektivitetsvinster,
dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 3 och med
anledning av motion 1994/95:A468 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208
yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T217 yrkande 2 i
denna del, 1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T238
yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7, 1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307
yrkandena 1 och 4, 1994/95:T309, 1994/95:T316, 1994/95:T334 yrkandena 1
och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i denna del, 1994/95:T337,
1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och 1994/95:A442 yrkande 10,
6. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets
utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet vidhåller" och på s. 25 slutar med "stamvägnätets
utbyggnadstakt" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T217 (v) uttalade uppfattningen
att minskad biltrafik är en förutsättning för vårt framtida, ekologiskt
uthålliga samhälle. Investeringsmedel bör därför överföras från nya
motorvägsbyggen till investeringar i järnvägstrafik,
informationsteknologi, biobränsledrivna bussar m.m.
Som en följd av detta ställningstagande anser utskottet att 1993 års
riksdagsbeslut om ett stamvägnät -- i hög grad präglat av motorvägar --
bör omprövas.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med
motion T217 (v) yrkande 2 -- i den del yrkandet avser väginvesteringarnas
allmänna inriktning -- torde få anses tillgodosett.
Vidare torde syftet med följande motionsyrkanden få anses
tillgodosett: T225 (mp) yrkande 14, T307 (s) yrkande 1,
T309 (mp), T334 (mp) yrkande 1, yrkande 2, i den del det avser visst
stamvägsavsnitts målstandard, och yrkande 3, T336 (mp) i den del motionen
avser visst stamvägsavsnitts målstandard och
A442 (mp) yrkande 10.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,
stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard
att riksdagen
dels med anledning av regeringens förslag om vissa
stamvägsavsnitts målstandard samt motionerna 1994/95:T217 yrkande 2 i
denna del, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T307 yrkande 1, 1994/95:T309,
1994/95:T334 yrkande 1, yrkande 2 i denna del och yrkande 3, 1994/95:T336
i denna del och 1994/95:A442 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
dels avslår motionerna 1994/95:T203 yrkande 1, 1994/95:T208 yrkande
2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del, 1994/95:T221 yrkande 16,
1994/95:T232 yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7,
1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307 yrkande 4, 1994/95:T316,
1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och
1994/95:A468 yrkande 1,
7. Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägnätets
utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med
"Utskottet vidhåller" och på s. 25 slutar med "stamvägnätets
utbyggnadstakt" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill till en början knyta an till den internationella aspekt
på infrastrukturinvesteringarnas allmänna inriktning som tas upp i motion
T225 (mp). Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör
utnyttja medlemskapet i EU till att motverka de överdrivna satsningar på
motorvägar som sker inom unionen, däri inbegripet vårt eget land.
Utskottet anser att de trafikpolitiska målen om en god miljö och en
regional balans i alltför hög grad har åsidosatts i 1993 års
riksdagsbeslut om väginvesteringarnas inriktning. Med tanke dessutom på
den ansträngda situationen för statsfinanserna och de bristfälliga
ekonomiska kalkyler som beslutet vilar på kan det -- som framhålls i
motion T221 (mp) -- inte bli tal om att genomföra beslutet i den takt som
ursprungligen avsågs.
Hela frågan om väginvesteringarnas inriktning bör enligt utskottets
mening bli föremål för en radikal omprövning. En sådan bör -- som
framhålls i motion A442 (mp) -- resultera i att satsningar på motorvägar
minskar till förmån för upprustning av grusvägar, länsvägar och vägnätet i
övrigt.
En sådan omorientering av vägpolitiken kräver också -- som framhålls i
motion T334 (mp) -- en förändrad planeringsprocess. Den bör utformas så
att alla som berörs av ett vägbygge ges ökade möjligheter till inflytande.
Vägverket bör inom ramen för sin planering utgå från den trekravsregel som
motionärerna föreslår skall tillämpas. Den innebär att man, i de fall då
det finns flera byggalternativ, alltid väljer det sparsammaste och minsta
så länge det sker på grund av miljöhänsyn. Inriktningen bör alltid vara --
som understryks i motion T334 (mp) -- att man bygger så pass mycket att
trafiksäkerheten inte äventyras, men även att man bygger så pass litet att
natur inte skadas, pengar inte slösas och bilismen inte tillåts expandera.
Nu angivna riktlinjer bör Vägverket tillämpa på t.ex. E 4, sträckan
Norrala--Enånger, där alternativet med en 13-metersväg inte blivit
ordentligt utrett. Undersökningar gjorda av Naturskyddsföreningen visar
att motorväg på den sträckan inte kommer att behövas under de närmaste 50
åren. Vidare bör Vägverket -- i enlighet med vad som framhålls i motion
T334 (mp) -- kartlägga alla övriga vägsträckningar där trekravsregeln är
tillämplig.
Utskottet delar också den i motion T309 (mp) uttalade uppfattningen
att någon motorväg på E 6 över Sunninge--Sund inte bör komma i fråga.
Däremot bör alternativet med en anslutning till den redan befintliga vägen
utanför Uddevalla utredas.
Utskottet ställer sig också bakom kraven i motionerna T203 (mp) och
T336 (mp) på att någon utbyggnad till motorväg inte bör komma till stånd
på E 20, sträckan Göteborg--Örebro. Som framhålls i den förstnämnda
motionen behöver vägen inte heller byggas ut till 13 meters bredd och ges
ny sträckning.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att de nämnda motionerna
tillstyrks i här berörda delar -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med en rad
motionsyrkanden, som utskottet behandlar i en annan del av detta
betänkande, torde få anses tillgodosett. Det gäller till en början
följande yrkanden:
T203 (mp) yrkande 2 med krav på att olycksdrabbade avsnitt av E 20 på
sträckan Göteborg--Örebro bör byggas om med planskilda korsningar och
förses med viltstaket,
T211 (mp) yrkande 1 med krav på att de västsvenska länen bör få en ökad
medelstilldelning för länstrafikanläggningar,
T311 (mp) med krav på att planerna på en motorväg mellan Göteborg och
Vänersborg omprövas,
T319 (mp) med krav på att planerna på Saltsjöbron i Södertälje överges
till förmån för en avfart vid Hagaberg,
T334 (mp) yrkande 2 i den del yrkandet avser krav på omprövning av
planerna på en motorväg mellan Borås och Jönköping och på upprustning av
riksväg 50 genom Östergötland,
T336 (mp) i den del motionen avser krav på att Vägverkets medel inte
skall tas i anspråk för byggande av motorväg på E 18,
T338 (mp) yrkande 1 med krav på en miljökonsekvensutredning på E 4 vid
förbifarten för Örkelljunga och vad gäller sträckningen i övrigt av E 4
genom Skåne,
T338 (mp) yrkande 2 med krav på att alternativa sträckningar av E 4
genom Skåne jämförs från social konsekvenssynpunkt.
Av utskottets ställningstagande följer vidare att syftet med motionerna
T217 (v) yrkande 2, i den del det avser väginvesteringarnas allmänna
inriktning, torde få anses tillgodosett. Detsamma gäller motion T307 (s)
yrkande 1 med krav på att trafikpolitikens regionalpolitiska mål skall
tillmätas ökad betydelse vid beräkning och fördelning av vägmedel.
Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande väginvesteringarnas allmänna inriktning,
stamvägnätets utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:T203 yrkande 1,
1994/95:T221 yrkande 16, 1994/95:T225 yrkande 14, 1994/95:T309,
1994/95:T334 yrkandena 1 och 3 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:T336 i
denna del och 1994/95:A442 yrkande 10, med anledning av regeringens
förslag om vissa stamvägsavsnitts målstandard samt motionerna 1994/95:T217
yrkande 2 i denna del och 1994/95:T307 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1994/95:T208 yrkande 2 i denna del, 1994/95:T214 i denna del,
1994/95:T232 yrkande 3, 1994/95:T238 yrkande 6, 1994/95:T239 yrkande 7,
1994/95:T301 yrkande 1, 1994/95:T307 yrkande 4, 1994/95:T316,
1994/95:T337, 1994/95:T340, 1994/95:T341, 1994/95:T532 och 1994/95:A468
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Anslag till Vägverket: Administrationskostnader (mom. 5)
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T220 (m) uttalade uppfattningen att
regeringens sänkta ambitionsnivå i fråga om väginvesteringarna, liksom
även rationaliseringar i Vägverkets administration, gör det möjligt att
minska medelsanvisningen i förhållande till regeringens förslag. Den i
motionen föreslagna medelsanvisningen, 150 miljoner kronor, synes
utskottet väl avvägd. Utskottet tillstyrker motionen i den delen. Genom
detta ställningstagande torde syftet med motion Fi212 (mp) få anses
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 3 samt med
anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Fi212 yrkande 20 till
Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 313 631 000 kr,
9. Anslag till Vägverket: Administrationskostnader (mom. 5)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker yrkandet i motion Fi212 (mp) att riksdagen under
anslaget bör anvisa ett 160 miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen
föreslår. Medelsanvisningen bör således omfatta 303,6 miljoner kronor.
Genom detta ställningstagande torde syftet med motion T220 (m) yrkande 3
få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande anslag till Vägverket: Administrationskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 20 samt med
anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T220 yrkande 3 till
Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 303 631 000 kr,
10. Drift och underhåll av statliga vägar m.m. (mom. 6)
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet erinrar" och på s. 27 slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:
Utskottet föreslår att riksdagen under anslaget anvisar ett 200
miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår. Besparingen bör
enligt utskottets mening komma det enskilda vägnätet till godo.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker motion T232 (c) yrkande
7.
Utskottet ansluter sig till den i motion T206 (m) uttalade
uppfattningen att det är nödvändigt att utveckla metoder för att
säkerställa medel för vägunderhåll. En möjlig väg vore att besluta om att
underhållsanslagen alltid skall vara relaterade till befintliga och nya
investeringar. Detta kräver dock, som betonas i motionen, ett
beslutsunderlag som har en annan utformning än i dag. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att regeringen bör förelägga riksdagen ett
beslutsunderlag i nästa budgetproposition. Med det sagda tillstyrker
utskottet yrkande 2 i motion T206 (m). Syftet med övriga nu aktuella
motionsyrkanden torde genom utskottets ställningstagande få anses
tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.
att riksdagen
dels med anledning av regeringens förslag och med avslag på motion
1994/95:T232 yrkande 7 till Drift och underhåll av statliga vägar för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 5 667 250 000 kr,
dels med bifall till motion 1994/95:T206 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 5 i denna del, 1994/95:T238
yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
11. Drift och underhåll av statliga vägar m.m. (mom. 6)
Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med
"Utskottet erinrar" och på s. 27 slutar med "i fråga" bort ha följande
lydelse:
Regeringens förslag till medelsanvisning kan enligt utskottets mening
inte accepteras. Minskningen i förhållande till Vägverkets förslag är
alltför kraftig och skulle, om den godtogs av riksdagen, kunna leda till
ytterligare allvarliga försämringar av det lågtrafikerade vägnätets
standard -- i strid mot den vägpolitiska målsättning som avser regional
balans.
Mot den angivna bakgrunden tillstyrker utskottet förslaget i motion
T232 (c) om att riksdagen under anslaget anvisar ett 1 miljard kronor
högre belopp än vad regeringen föreslår.
Även utskottet bekänner sig till den i motion T232 (c) hävdade
principen att vägkapitalet skall förvaltas på sådant sätt att värdet av
gjorda investeringar inte urholkas. För att kunna upprätthålla en sådan
princip krävs en långsiktig strategi för drift- och underhållsåtgärder.
Strategin måste syfta till att dels komma i fatt den eftersläpning i
underhållet som finns på vägarna, dels att långsiktigt säkerställa en
fullgod nivå. I underlaget för strategin bör -- som betonas i motionen --
även ingå möjligheten att skapa ekonomiskt utrymme genom att rationalisera
Vägverkets verksamhet.
Av det anförda följer att även utskottet anser att regeringen bör
förelägga riksdagen en analys av, och ett förslag till, strategi för drift
och underhåll av vägar i ett långsiktigt perspektiv. Vad utskottet nu
anfört -- och som innebär att motion T232 (c) yrkande 5 i här berörd del
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med övriga nu aktuella
motionsyrkanden torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande drift och underhåll av statliga vägar m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 7 och med
anledning av regeringens förslag till Drift och underhåll av statliga
vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 6 867 250 000
kr,
dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 5 i denna del
samt med anledning av motionerna 1994/95:T206 yrkande 2, 1994/95:T238
yrkande 7 och 1994/95:T307 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
12. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T220 (m) är reella budgetförstärkningar i
nuvarande finansiella läge av stor vikt. Det kan därför vara motiverat att
ta 1993 års program för investeringar i infrastrukturen under omprövning.
Ytterligare något eller ett par års försening kan accepteras. Genom
prioritering av påbörjade projekt, och därefter en prioritering av de
vägsträckor som behöver förbättras av miljö- och trafiksäkerhetsskäl, kan
en nivåsänkning av investeringarna utöver regeringens förslag uppnås.
Projekt inom investeringsprogrammet som kan finansieras utan att belasta
statsbudgeten, t.ex. genom vägavgifter, bör genomföras i den takt det är
möjligt.
Utskottet ställer sig, med hänvisning till det anförda, bakom
motionärernas förslag att riksdagen under anslaget bör anvisa ett 750
miljoner kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit.
Medelsanvisningen bör sålunda omfatta 6,8 miljarder kronor. Detta
ställningstagande innebär att motion T220 (m) yrkande 1 tillstyrks och att
syftet med motion T232 (c) yrkande 6 torde få anses tillgodosett. Övriga
nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T220 yrkande 1, med
anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T232 yrkande 6 samt
med avslag på motionerna 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:Fi212 yrkande
21 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 6 842 656 000 kr,
13. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)
Sven Bergström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Nuvarande statsfinansiella läge nödvändiggör vissa omprioriteringar av
väghållningsmedlens användning på sätt som framhålls i motion T232 (c).
Utskottet kan därför ställa sig bakom motionärernas tanke att
motorvägsbyggandet nu får en lägre prioritet än tidigare till förmån för
angelägnare satsningar inom vägsektorn. Med det sagda tillstyrker
utskottet yrkandet i motion T232 (c) om att riksdagen under anslaget
anvisar ett 1 miljard kronor lägre belopp än vad regeringen föreslagit
eller således 6,6 miljarder kronor. Detta ställningstagande innebär att
syftet med motion T220 (m) yrkande 1 torde få anses tillgodosett. Övriga
nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 6, med
anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:T220 yrkande 1 samt
med avslag på motionerna 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:Fi212 yrkande
21 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 6 592 656 000 kr,
14. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är Sverige på det hela taget färdigbyggt när
det gäller vägar. Vi lever nu i ett helt annat samhälle, sett från
kommunikationssynpunkt. Vägtrafik kommer i framtiden inte att stå för en
ökad andel av transporterna. Skall vi klara miljömålen och den
internationella solidariteten måste Sveriges biltrafik minska -- oavsett
katalysatorer och miljövänligare drivmedel.
Mot bakgrund av dessa överväganden tillstyrker utskottet yrkandet i
motion T224 (v) om att riksdagen under anslaget anvisar ett 2,2 miljarder
kronor lägre belopp än vad regeringen föreslår. Genom detta
ställningstagande torde syftet med yrkande 21 i motion Fi212 (mp) få anses
delvis tillgodosett. Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T224 yrkande 9,
med anledning av regeringens förslag och motion 1994/95:Fi212 yrkande 21
samt med avslag på motionerna 1994/95:T220 yrkande 1 och 1994/95:T232
yrkande 6 till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 5 417 656 000 kr,
15. Anslag till Byggande av vägar (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrker motionsyrkandena" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med de motionärer som står bakom motion
Fi212 (mp), att utbyggnaden av miljövänliga transportsystem bör
prioriteras och anser därför att anslaget för byggande av vägar -- vilka i
orimligt stor utsträckning är motorvägar -- bör minska kraftigt till
förmån för de nämnda transportsystemen.
Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 21 i motion Fi212 (mp) om
att riksdagen under anslaget anvisar ett 5,5 miljarder kronor lägre belopp
än vad regeringen föreslagit eller således 2,1 miljarder kronor. Övriga nu
aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anslag till Byggande av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 21, med
anledning av regeringens förslag samt med avslag på motionerna
1994/95:T220 yrkande 1, 1994/95:T224 yrkande 9 och 1994/95:T232 yrkande 6
till Byggande av vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
2 092 656 000 kr,
16. Anslag till Byggande av länstrafikanläggningar (mom. 10)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med
"Utskottet tillstyrker" och på s. 29 slutar med "T307 (s) yrkande 2" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar den enligt yrkande 35 i motion T221 (mp) uttalade
uppfattningen att anslaget behöver ökas för att det skall bli möjligt att
utvidga och underhålla sådana funktioner som stöds eller borde stödjas med
medel från anslaget. Utskottet syftar i första hand på länsvägar,
länsjärnvägar, kollektivtrafikanläggningar och cykelbanor.
Som en följd av detta ställningstagande tillstyrker utskottet vidare
yrkande 22 i motion Fi212 (mp) om att riksdagen under anslaget anvisar ett
1 miljard kronor högre belopp än vad regeringen föreslår, eller således
3,4 miljarder kronor. Härigenom torde syftet med det nämnda yrkandet i
motion T221 (mp) få anses tillgodosett. Detsamma gäller motionerna T224
(v) yrkande 12 och T307 (s) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande anslag till Byggande av länstrafikanläggningar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi212 yrkande 22 och med
anledning av regeringens förslag samt motionerna 1994/95:T221 yrkande 35,
1994/95:T224 yrkande 12 och 1994/95:T307 yrkande 2 till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 3 374 000 kr,
17. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Wiggo Komstedt, Jan Sandberg, Tom Heyman och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "regeringen föreslår" bort ha följande
lydelse:
Utskottet har i det föregående föreslagit riksdagen att minska den av
regeringen föreslagna medelsanvisningen för drift och underhåll av
statliga vägar med 200 miljoner kronor. Om riksdagen bifaller utskottets
hemställan på den punkten, bör beloppet i fråga enligt utskottets mening
tillföras anslaget för bidrag till drift och byggande av enskilda vägar.
Genom detta ställningstagande torde syftet med de motionsyrkanden som
avser en högre medelsanvisning än den regeringen föreslår få anses delvis
tillgodosett.
Som skäl för sitt ställningstagande vill utskottet framhålla det
angelägna i att tillgängligheten på det enskilda vägnätet bevaras i
oförändrad utsträckning. De enskilda vägarnas betydelse för att landets
totala trafiksystem skall fungera och för våra möjligheter att utnyttja
allemansrätten och komma ut i naturen bör inte underskattas. Det skulle --
som betonas i motion T237 (m) -- vara mycket olyckligt om enskilda
väghållare tvingades sätta upp bommar på grund av uteblivna väganslag. En
annan möjlighet är -- som också framhålls i motion T237 (m) -- att se över
möjligheterna att använda EU:s regionalpolitiska stöd till underhållet av
enskilda vägar. En analys av det enskilda vägnätet bör också omfatta det
lågtrafikerade allmänna vägnätet, som har en likartad status som stora
delar av det enskilda vägnätet.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkande 11 i motion
T237 (m). Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna
T232 (c) yrkande 8, T238 (fp) yrkande 8, T324 (c), T325 (c), T330 (c),
T339 (fp) yrkande 4, T346 (c) och T347(c) torde få anses tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
m.m.
att riksdagen
dels med anledning av regeringens förslag och motionerna
1994/95:T232 yrkande 9, 1994/95:T310 yrkande 2, 1994/95:T330 och
1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och byggande av enskilda
vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
529 449 000 kr,
dels med bifall till motion 1994/95:T237 yrkande 11 samt med
anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8, 1994/95:T238 yrkande 8,
1994/95:T324, 1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och
1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
18. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)
Sven Bergström (c) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "regeringen föreslår" bort ha följande
lydelse:
Som framgår av det första avsnittet i detta betänkande utgör de
enskilda vägarna landets i särklass mest omfattande vägnät. Huvuddelen av
detta vägnät finns på landsbygden. Utskottet avvisar med bestämdhet
regeringens tankar på att föra över såväl det politiska som ekonomiska
ansvaret för drift och byggande av enskilda vägar till kommunerna. Därmed
skulle man enligt utskottets mening riskera att staten småningom helt
upphör med sitt ekonomiska engagemang för dessa vägar. Följden härav kan
bli att bidragen minskas eller helt slopas. De glesa och ytvida kommunerna
har en stor andel av de enskilda vägarna. Det skulle slå hårt mot dessa
kommuner och de människor och det näringsliv som bor och verkar i dessa
områden, om regeringens planer på en kommunalisering av bidragsgivningen
genomfördes.
Utskottet vill erinra om att i stort sett alla ut-transporter av hela
skogs- och jordbrukets produktion och in-transporter av insatsvaror
påbörjas resp. avslutas på de enskilda vägarna. Dessa har även en mycket
stor betydelse för allmänheten på grund av turismen och den tillgång de
ger till rekreation samt fritids- och friluftsliv inom allemansrättens
ram.
Trots det mycket stora samhällsekonomiska värde som de enskilda
vägarna representerar utgår statsbidrag endast till cirka en fjärdedel av
det enskilda vägnätet. Många vägföreningar och vägsamfälligheter, som
söker bidrag och som i och för sig uppfyller de formella kraven för
statsbidrag, kan i dag inte tas in i bidragssystemet. Medelstilldelningen
räcker inte ens till nödvändiga underhållsåtgärder för de vägar som
beviljats statsbidrag. Detta har medfört ett eftersatt upprustningsbehov
som Vägverket beräknat till 1 300 miljoner kronor. Till följd av
otillfredsställande bärighet drabbas vår basnäring skogsbruket av ökade
transportkostnader på hundratals miljoner kronor årligen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet yrkande 9 i
motion T232 (c) att riksdagen under anslaget anvisar ett 500 miljoner
kronor högre belopp än vad regeringen föreslår, eller således
829 449 000 kr.
Genom detta ställningstagande torde syftet med motionerna T310 (c)
yrkande 2, T330 (c) och T333 (c) yrkande 2 få anses i huvudsak
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande bidrag till drift och byggande av enskilda vägar
m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:T232 yrkande 9 och med
anledning av regeringens förslag samt motionerna 1994/95:T310 yrkande 2,
1994/95:T330 och 1994/95:T333 yrkande 2 till Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 829 449 000 kr,
dels med anledning av motionerna 1994/95:T232 yrkande 8,
1994/95:T237 yrkande 11, 1994/95:T238 yrkande 8, 1994/95:T324,
1994/95:T325, 1994/95:T339 yrkande 4, 1994/95:T346 och
1994/95:T347 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
19. Saltning av vägar (mom. 18)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med
"Enligt vad" och på s. 33 slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T312 (mp) framförda åsikten att
vägsaltningen bör minskas radikalt. Det är inte rimligt att
sprida ut tonvis med salt och kemikalier på vägarna på ett tämligen
okontrollerat och slentrianmässigt sätt. Vägsaltet hotar bl.a.
vattentäkter och leder till ökad användning av miljöfarliga
kemikalier vid efterföljande rengöring. Nedsatt hastighet och
högre krav på däcken kan vara väl så effektivt ur
trafiksäkerhetssynpunkt vid normalt vinterlag. Vid allvarlig
halka kan t.ex. uppvärmt grus eller kalkföreningar komma i
fråga i stället för salt.
Utskottet enrinrar om att Sverige vid den internationella
miljökonferensen i Rio de Janeiro år 1992 ställde sig bakom den
arbetsordning, Agenda 21, som konferensen antog för att minimera
miljöförstöringen och bana väg för ett kretsloppstänkande.
Vidare vill utskottet erinra om följande bestämmelse i 5 § lagen
(1985:426) om kemiska produkter:
Den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall vidta de
åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att
hindra eller motverka skada på människor eller i miljön. Därvid skall
sådana kemiska produkter undvikas som kan ersättas med mindre farliga
produkter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.
Regeringen bör enligt utskottets mening använda det bemyndigande som
lagen ger den till att utfärda föreskrifter om att Vägverket skall
minimera användningen av salt på vägarna.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att motion T312 (mp)
tillstyrks -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion
T335 (kds) torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande
lydelse:
18. beträffande saltning av vägar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T312 och med anledning av
motion 1994/95:T335 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilt yttrande
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar m.m. (mom. 13)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna delar utskottets oro över att en förändring av
stödet till det enskilda vägnätet skulle kunna leda till en försämring av
det enskilda vägnätets standard. Det är därför bra att en analys nu görs
under år 1995 som syftar till att se att stödet används på ett effektivt
sätt. Det är också tillfredsställande att pengarna tills vidare ligger
kvar hos Vägverket.
Vi vill dock från Folkpartiets sida betona att vi anser att det är
viktigt att analysen blir klar under 1995 och att frågan återkommer till
riksdagen för behandling innan några eventuella förändringar görs av
stödet till det enskilda vägnätet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen2
Förslag till riksdagsbeslut2
Vägverket2
Anslagsfrågor2
Motionerna3
Utskottet13
1 Vägnätets omfattning och indelning samt vägtrafikarbetets
fördelning.13
2 Vägpolitikens mål13
3 Vägverkets uppgifter och organisation14
3.1 Vägverkets huvuduppgifter och verksamhetsmål14
3.2 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision14
3.3 Regeringens överväganden i fråga om bolagisering
av Vägverkets produktionsdivision15
3.4 Motionsförslag15
3.4.1 Bolagisering av Vägverkets produktions-
division15
3.4.2 Vägverkets dotterbolag16
3.5 Utskottets ställningstagande16
4 Vägväsendets finansiering18
5 Väginvesteringarnas allmänna inriktning, stamvägsnätets
utbyggnadstakt och vissa stamvägsavsnitts målstandard19
5.1 1993 års riksdagsbeslut om väginvesteringarnas
inriktning och om fastställelse av ett stamvägnät19
5.2 1994 års riksdagsbeslut om vissa stamvägsavsnitts målstandard20
5.3 Regeringens överväganden och förslag i årets budgetproposition21
5.3.1 Överväganden om väginvesteringarnas all-
männa inriktning och stamvägnätets utbyggnadstakt21
5.3.2 Överväganden och förslag om vissa
stamvägsavsnitts målstandard22
5.4 Motionsförslag22
5.4.1 Väginvesteringarnas allmänna inriktning22
5.4.2 Stamvägnätets utbyggnadstakt23
5.4.3 Vissa stamvägsavsnitts målstandard24
5.5 Utskottets ställningstagande24
6 Anslagsfrågor25
6.1 Anslaget A 1. Vägverket: Administrationskostnader25
6.2 Anslaget A 2. Drift och underhåll av statliga vägar26
6.3 Anslaget A 3. Byggande av vägar27
6.4 Anslaget A 4. Byggande av länstrafikanläggningar28
6.5 Anslaget A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar29
6.5.1 Bakgrund29
6.5.2 Regeringens överväganden och förslag till
medelsanvisning30
6.5.3 Motionsförslag m.m.30
6.5.4 Utskottets ställningstagande31
6.6 Anslaget A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter31
6.7 Anslaget A 8. Uppdragsverksamhet m.m.31
7 Vissa vägtrafikfrågor32
8 Vägplaneringsprocessen m.m.33
8.1 Vägplaneringsprocessen33
8.2 Vägplaneringsprocessen och den geografiska
fördelningen av väghållningsmedel35
Hemställan41
Reservationer44
Särskilt yttrande59