I detta betänkande behandlar utskottet dels ett förslag
från regeringen i budgetpropositionen om medelsanvisning till
anslaget Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m., dels motioner som väckts under den
allmänna motionstiden om riksfärdtjänsten och
handikappanpassningen av kollektivtrafiken.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottet framhåller att ett av de viktigaste målen för
trafikpolitiken är att en grundläggande trafikförsörjning skall
finnas tillgänglig för alla i samhället, således även för de
funktionshindrade. För att nå detta mål är det viktigt att de
funktionshindrade får ökade möjligheter att använda sig av
allmänna färdmedel samt att riksfärdtjänsten är väl utvecklad i
hela landet. Med hänvisning till att regeringens
ställningstagande till olika utredningar bör avvaktas avstyrker
emellertid utskottet samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden, ett från
fp-ledamoten och ett från mp-ledamoten.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:100 bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet H. Övriga ändamål
under denna rubrik (anslaget H 2, s. 114--115) att riksdagen
till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst
m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
285 000 kr.
Motionerna
1994/95:T204 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillgängligheten av kollektivtrafik för
handikappade.
1994/95:T903 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en snabb utvärdering av den
kommunaliserade riksfärdtjänsten,
2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag till lagändring om utvärderingen visar att
skärpning av lagtexten är nödvändig,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetet bör påskyndas med att
handikappanpassa den ordinarie kollektivtrafiken, framför allt
bussar och tåg.
1994/95:T909 av Ingegerd Wärnersson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en skyldighetsbestämmelse för kommunerna
angående riksfärdtjänst.
1994/95:K216 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpning
av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik enligt vad i
motionen anförts om snabbare och bättre handikappanpassning av
kollektivtrafiken.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om trafikens handikappanpassning.
Utskottet
1 Riksfärdtjänst
1.1 Bakgrund
Riksfärdtjänsten inrättades år 1980. Syftet med
den är att ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor
i landet till normala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst
är personer som på grund av sitt handikapp och brist på
tillgängliga färdmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.
Sådana resor kan göras med allmänna kommunikationer, taxi eller
ett för ändamålet särskilt anpassat fordon. Resorna skall avse
rekreation, fritidsverksamhet eller annan enskild angelägenhet.
Riksdagen beslutade i juni 1993 om en kommunalisering av
riksfärdjänsten fr.o.m. den 1 januari 1994 och antog i samband
därmed lagen (1993:963) om kommunal riksfärdjänst (prop.
1992/93:150 bil. 5, bet. TU39, rskr. 445). Vid detta tillfälle
överfördes till kommunerna inom ramen för det allmänna
skatteutjämningssystemet det belopp som motsvarade vad som
skulle behövts om verksamheten hade förblivit en statlig
uppgift. Före den 1 januari 1994 finansierades riksfärdtjänsten
av staten.
1.2 Regeringens förslag
En särskild avvecklingskommitté inrättades vid årsskiftet
1993/94 för att bl.a. svara för utbetalning av medel för de
resor med riksfärdtjänsten som beslutats före den 1 januari 1994
och som gjordes före utgången av januari 1994.
Avvecklingskommittén verkade t.o.m. den 30 juni 1994. Det
kan dock enligt regeringen tänkas att det även efter den
tidpunkten kan komma in räkningar för resor för vilka staten har
betalningsansvar. Regeringen föreslår därför att 285 000 kr
anvisas för nästa budgetår under anslaget Kostnader för
avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
1.3 Motionsförslag
I motion T903 (s) anförs att det framkommit exempel som visar
att kommuner inte behandlat frågorna om riksfärdtjänsten på ett
seriöst sätt. Det gäller t.ex. starka begränsningar i antalet
resor och besked till handikappade att kommunen inte har råd med
riksfärdtjänsten. Enligt motionärerna står ett sådant
förhållningssätt inte i överensstämmelse med riksdagens beslut.
De anser därför att en snabb utvärdering bör göras av resultatet
av kommunaliseringen av riksfärdtjänsten. Vid behov bör
lagstiftningen skärpas.
I motion T909 (s) framhålls att det finns skillnader i
kommunernas tolkning av skyldigheten att erbjuda riksfärdtjänst.
Motionären anser att det bör tas in en bestämmelse i lagen som
innebär att kommunerna skall vara skyldiga att tillhandahålla
riksfärdtjänst till alla som har behov. Några möjligheter till
begränsningar, t.ex. när det gäller antal resor eller längden på
resorna, bör inte finnas. Kommunerna bör kunna ta ut skäliga
avgifter. Grundtanken bör dock vara att de som har behov av
riksfärdtjänst inte skall ha högre kostnader för sitt resande än
de som är friska.
1.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning och föreslår således att riksdagen för nästa
budgetår anvisar 285 000 kr under anslaget Kostnader för
avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
I motionerna anförs att standarden på riksfärdtjänsten i vissa
kommuner har försämrats efter kommunaliseringen.
Utskottet vill framhålla att det vid sin behandling av
förslaget om kommunalisering av riksfärdtjänsten förutsatte att
standarden kunde behållas samt att de handikappades krav på
likartade villkor för riksfärdtjänsten oavsett vilken kommun man
bor i kunde tillgodoses (bet. 1992/93:TU39, rskr. 445).
Utskottet anförde vidare i detta betänkande att den av
regeringen aviserade utvärderingen av kommunaliseringen borde
genomföras så snart som möjligt och att utvärderingen skulle ske
i sådana former att företrädare för handikapporganisationerna
gavs möjlighet att medverka i arbetet.
Regeringen beslutade den 8 december 1994 att uppdra åt
Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom
transportsektorn (DPU) att utvärdera kommunaliseringen av
riksfärdtjänsten. I direktiven omnämns särskilt att det kan bli
vissa skillnader för resenärerna kommunerna emellan vad gäller
villkoren för att resa med riksfärdtjänsten och att det bör vara
en statlig uppgift att övervaka att dessa skillnader inte blir
alltför stora. DPU skall studera detta liksom effekterna av en
eventuell maximering av resorna per person och år. Någon sådan
begränsning av antalet resor finns inte i nuvarande
bestämmelser. Utvecklingen av resandet med riksfärdtjänsten med
fördelning på olika färdmedel samt reseavstånd skall redovisas
liksom kostnadsutvecklingen. DPU skall slutföra sitt arbete
senast den 10 oktober 1995.
Ett av de viktigaste målen för trafikpolitiken är att en
grundläggande transportförsörjning skall finnas tillgänglig för
alla i samhället. Riksfärdtjänsten är enligt utskottets mening
betydelsefull i strävandena att erbjuda trafikanter med
funktionshinder en tillfredsställande trafikförsörjning.
Utskottet vill upprepa vad det tidigare uttalat om att
kommunaliseringen av riksfärdtjänsten inte får medföra att
standarden på den försämras och att de handikappades krav på
likartade villkor för riksfärdtjänsten i alla kommuner bör
tillgodoses.
DPU kommer i sin utvärdering att särskilt studera dessa
frågor. I avvaktan på resultatet av utvärderingen och
regeringens ställningstagande bör motionerna enligt utskottets
mening inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. De
avstyrks därför av utskottet.
2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken
2.1 Motionsförslag
I motion T903 (s) hänvisas till trafikutskottets betänkande
1993/94:TU22 vari bl.a. framhålls att arbetet med att utfärda
föreskrifter om anpassningen av kollektiva färdmedel med stöd av
lagen om handikappanpassad kollektivtrafik bör gå vidare, samt
att det finns en bred uppslutning bakom de ambitioner som ligger
till grund för Handikapputredningens förslag om åtgärder för att
öka tillgängligheten till olika färdmedel. Motionärerna vill att
arbetet påskyndas med att handikappanpassa den ordinarie
kollektivtrafiken, framför allt bussar och tåg.
I motion K216 (v) framhålls att resultatet av lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik är generande för riksdagen, de
myndigheter som ansvarar för genomförandet samt för
trafikanordnarna. I huvudsak har de åtgärder som vidtagits
underlättat resandet för dem som redan tidigare kunde använda
sig av kollektivtrafiken. Med få undantag har inga
resemöjligheter för nya grupper tillkommit. Samtidigt som
huvuddelen av den kollektiva trafiken är otillgänglig för
funktionshindrade görs allvarliga inskränkningar i färdtjänst
och riksfärdtjänst. Motionärerna yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag till skärpning av lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik för att uppnå en snabbare och
bättre handikappanpassning av kollektivtrafiken.
I motion So224 (mp) framhålls att de handikappade bör få vara
med vid utvecklingsarbetet inom transportsektorn, särskilt vid
utveckling av kollektiva transportmedel. Om handikapprörelsen
får medverka på ett tidigt stadium behöver nybyggda
transportmedel inte handikappanpassas i efterhand.
I motion T204 (s) framhålls att de regionala länstrafikbolagen
har ett stort ansvar vid upphandlingen av kollektivtrafik. Krav
måste ställas på att trafikmaterialet är handikappanpassat.
Hållplatser och vägarna fram till dessa måste planeras för av-
och påstigning för rörelsehindrade.
2.2 Utskottets ställningstagande
Utskottet har framhållit att målet för arbetet med att främja
funktionshindrades kommunikationsmöjligheter bör vara att
funktionshindrade personer så långt möjligt skall kunna
tillförsäkras samma villkor som andra medborgare när det gäller
möjligheter att förflytta sig och resa eller att utnyttja andra
former av kommunikationer.
För att nå detta mål är det viktigt att de funktionshindrade
får ökade möjligheter att använda sig av allmänna färdmedel.
Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik
skall de färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt
det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer.
Vägverket har till uppgift att initiera, planera och följa upp
anpassningen samt att verka för att den samordnas. Banverket,
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket skall vidare, var
och en inom sitt område, meddela de föreskrifter som behövs om
färdmedlens och terminalernas konstruktion, utrustning och
drift. Innan föreskrifter meddelas skall verken samråda med
berörda myndigheter samt med företrädare för handikappade och
trafikutövare.
Ett omfattande arbete har lagts ner bl.a. på att utarbeta
föreskrifter för utformningen av olika typer av fordon.
Föreskrifterna har haft stor betydelse för att påskynda
införandet av fordon som är bättre anpassade till
funktionshindrades behov och har därigenom underlättat deras
resemöjligheter. Undersökningar har dock visat att åtgärderna
haft en begränsad effekt på funktionshindrades faktiska
utnyttjande av kollektivtrafiken.
Handikapputredningen har i sitt betänkande Ett samhälle för
alla (SOU 1992:52) lagt fram ett stort antal förslag om åtgärder
för att öka de handikappades tillgänglighet till olika
färdmedel. Regeringen tillkallade den 1 juli 1993 en
särskild utredare med uppgift att lägga fram förslag om en
bättre samordning av olika slag av offentligt betalda resor. En
av utredarens viktigaste uppgifter är att han, bl.a. mot
bakgrund av Handikapputredningens förslag, skall överväga på vad
sätt och i vilken omfattning en ytterligare anpassning av de
kollektiva färdmedlen kan göra det möjligt för fler
funktionshindrade att resa kollektivt. Utredningsuppdraget skall
vara slutfört senast den 15 juni 1995.
Regeringen har gett Vägverket i uppdrag att överlägga med
Svenska Lokaltrafikföreningen i syfte att nå en överenskommelse
om vissa riktlinjer för den framtida upphandlingen av den
kollektiva trafiken. Dessa riktlinjer bör bl.a. innefatta en
rekommendation för trafikhuvudmännen att upphandla trafik med
låggolvs- eller lågentréfordon och att sätta in sådana fordon i
trafik där effekterna för funktionshindrade kan väntas bli
störst med hänsyn till lokala behov och förutsättningar.
Regeringen har vidare gett Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket
och Luftfartsverket i uppdrag att redovisa förslag som syftar
till att öka tillgängligheten för funktionshindrade i
kollektivtrafiken.
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion So224
(mp) att de handikappade bör få vara med vid utvecklingen av
kollektiva färdmedel. Vägverket har samordningsansvar för frågor
om handikappanpassning av kollektiva färdmedel och terminaler.
Till Vägverket har knutits en rådgivande delegation med
representanter för handikapprörelsen som har till uppgift att
hjälpa Vägverket i sådana frågor om handikappanpassning av
färdmedel och terminaler som är av större vikt. Vidare har
trafikverken tillsatt eller planerar att tillsätta egna
samrådsgrupper med företrädare för handikapporganisationerna.
Utskottet förutsätter att organisationerna på detta sätt ges ett
tillfredsställande inflytande bl.a. vid utvecklingen av
kollektiva färdmedel.
I likhet med vad som framförs i motionerna anser utskottet
att det är väsentligt att en grundläggande transportförsörjning
finns tillgänglig för alla i samhället. Det innebär att en
tillfredsställande transportförsörjning skall kunna erbjudas
även de resenärer som har funktionshinder. Som redovisats ovan
pågår ett omfattande arbete som syftar till att göra det möjligt
för fler funktionshindrade att resa kollektivt. Utskottet anser
att regeringens ställningstagande till de olika
utredningsförslagen bör avvaktas. Något initiativ från
riksdagens sida är därför nu inte erforderligt. Utskottet
avstyrker därför samtliga motionsyrkanden som behandlats i detta
avsnitt.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Kostnader för avveckling av
Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.
att riksdagen till Kostnader för avveckling av Styrelsen för
riksfärdtjänst m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 285 000 kr,
2. beträffande riksfärdtjänsten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T903 yrkandena 1
och 2 och 1994/95:T909,
3. beträffande handikappanpassning av kollektivtrafiken
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T204, 1994/95:T903
yrkande 3, 1994/95:K216 yrkande 5 och 1994/95:So224 yrkande 3.
Stockholm den 28 mars 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt
(m), Håkan Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan
Sandberg (m), Sivert Carlsson (c), Krister Örnfjäder (s), Tom
Heyman (m), Kenth Skårvik (fp), Hans Stenberg (s), Karl-Erik
Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m), Elisa
Abascal Reyes (mp), Claes-Göran Brandin (s) och Ingemar
Josefsson (s).
Särskilda yttranden
1. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)
Kenth Skårvik (fp) anför:
Lagen om handikappanpassning av kollektivtrafiken tillkom på
initiativ av den dåvarande folkpartiregeringen år 1979. Tyvärr
har utvecklingen på detta område inte gått i den takt som vi i
Folkpartiet önskat. Alltför litet har gjorts under de 16 år som
gått sedan år 1979 för att anpassa den svenska kollektivtrafiken
till de handikappade och deras behov.
Folkpartiet liberalerna hoppas dock att de uppdrag som
regeringen givit till en rad olika myndigheter, om att utreda
hur kollektivtrafiken skall kunna handikappanpassas på ett
bättre sätt, ger resultat. Jag har därför valt att inte gå emot
utskottsmajoriteten i denna del av betänkandet utan återkommer
med Folkpartiet liberalernas synpunkter när regeringen redovisar
sina förslag till åtgärder på området.
2. Handikappanpassning av kollektivtrafiken (mom. 3)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Miljöpartiet anser att det är angeläget att påskynda
handikappanpassningen i samhället när det gäller bostäder,
offentliga lokaler och kollektiva färdmedel. Därför anser
Miljöpartiet att regeringen måste se till att Vägverket
intensifierar och påskyndar sitt arbete när det gäller
handikappanpassning av kollektiva färdmedel.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst
m.m.1
Motionerna2
Utskottet2
1 Riksfärdtjänst2
1.1 Bakgrund2
1.2 Regeringens förslag3
1.3 Motionsförslag3
1.4 Utskottets ställningstagande3
2 Handikappanpassning av kollektivtrafiken4
2.1 Motionsförslag4
2.2 Utskottets ställningstagande5
Hemställan7
Särskilda yttranden7