I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:142 om
fosterdiagnostik och abort och sexton motionsyrkanden som väckts
med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också
sju motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de i propositionen
föreslagna riktlinjerna för fosterdiagnostik. Utskottet
tillstyrker också propositionens förslag till ändring i
abortlagen (1974:595) med vissa smärre ändringar föranledda av
ett yttrande från Lagrådet. Samtliga motioner avstyrks.
Kds-ledamoten har i en reservation yrkat att riksdagen hos
regeringen begär förslag om en ramlag till skydd för individens
personliga värdighet.
Propositionen
I proposition 1994/95:142 yrkas
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i abortlagen (1974:595),
2. att riksdagen godkänner vad regeringen anför om riktlinjer
för fosterdiagnostik (avsnitt 6.1).
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1994/95:So25 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om register rörande missbildade foster.
1994/95:So26 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en plan för innehåll och
organisation av stöd till gravida kvinnor enligt vad i motionen
anförts om en allsidig informationsinsats när det gäller
fosterdiagnostiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lämpligheten av att
ultraljudsundersökningarna i möjligaste mån centraliseras för
att ge gravida kvinnor det bästa omhändertagandet,
3. att riksdagen hos regeringen begär att en expertgrupp
tillsätts för att ge det ofödda barnet rätt till sekretess
enligt vad i motionen anförts om begränsning av
fosterdiagnostiken.
1994/95:So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om fosterdiagnostik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om abort,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödåtgärder för kvinnor i beslut om
abort,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödåtgärder för kvinnor efter abort,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödåtgärder för personal som arbetar med
abortering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om preimplantatorisk fosterdiagnostik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lagförslag om reglering av forskning inom
preimplantatorisk fosterdiagnostik.
1994/95:So28 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ramlag
till skydd för individens personliga värdighet i enlighet med
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information från fosterdiagnostik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om preimplantatorisk diagnostik,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödsamtal före och efter abort,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
abortförebyggande och graviditetsstödjande program i enlighet
med vad i motionen anförts.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:So453 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om provrörsbefruktning.
1994/95:So496 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om undervisning och information,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rådgivning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett samrådsförfarande borde vara en
rättighet och en skyldighet för båda parter vid eventuell abort.
1994/95:So497 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen beslutar införa ett förbud mot utlämnande av
information om fostrets kön före utgången av 25:e
graviditetsveckan om det inte kan anses medicinskt motiverat.
1994/95:L411 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utredningen av äggdonationer i Sverige.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till legal abort.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas vissa frågor som gäller
fosterdiagnostik, sena aborter samt stödsamtal i samband med
abort.
Riksdagen föreslås godkänna vissa riktlinjer för verksamhet
med fosterdiagnostik. I dessa betonas kvinnans självständiga
beslut. Riktlinjerna avser bl.a. tillgänglighet till och
information om fosterdiagnostik liksom frågan om hur icke
efterfrågad information som framkommit i samband med
fosterdiagnostik bör hanteras. Även preimplantatorisk diagnostik
behandlas.
I propositionen föreslås vidare att abortlagen (1974:595)
ändras så att alla kvinnor som begär abort skall erbjudas
stödsamtal innan aborten utförs. De kvinnor som genomgår abort
skall även erbjudas samtal efter aborten.
Gränsen för abort utan särskilt tillstånd bör enligt
propositionen även fortsättningsvis ligga vid utgången av 18:e
graviditetsveckan. De synnerliga skäl som krävs för abort efter
denna tidpunkt preciseras, liksom hittills, inte närmare i
lagtexten.
Ärendet och dess beredning i regeringskansliet
I september 1989 överlämnades betänkandet Den gravida
kvinnan och fostret -- två individer (SOU 1989:51) till
Socialdepartementet. Betänkandet har remissbehandlats. Statens
medicinsk-etiska råd, som är ett rådgivande organ till
regeringen, har i januari 1992 redovisat sina synpunkter på
betänkandet. Medicinska forskningsrådet har i ett yttrande till
Socialdepartementet den 18 september 1991 redovisat
forskningsläget angående preimplantatorisk diagnostik. Statens
medicinsk-etiska råd har beretts tillfälle att göra en etisk
bedömning av denna fråga och har i februari 1992 inkommit till
Socialdepartementet med ett yttrande härom.
I propositionen anförs att lagändringarna till övervägande
delen är av redaktionell eller språklig karaktär. En ny
bestämmelse föreslås dock om att en kvinna som vill avbryta sitt
havandeskap skall erbjudas ett stödsamtal innan åtgärden utförs.
Regeringen anser på grund av förslagens beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har
därför inte inhämtats anförs det.
Ärendets beredning i riksdagen
Utskottet har hållit en sluten utfrågning om olika etiska
frågor som fosterdiagnostik med företrädare för Statens
medicinsk-etiska råd och bl.a. docenten i klinisk genetik Jan
Wahlström.
Utskottet har vidare den 21 mars 1995 beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över lagförslaget. Yttrandet fogas till
betänkandet som bilaga 2.
De handikappades riksförbund (DHR) har uppvaktat utskottet i
ärendet.
Riktlinjer för fosterdiagnostik
I propositionen föreslås riksdagen godkänna vad regeringen
anför om riktlinjer för fosterdiagnostik. Någon
författningsreglering föreslås inte. Enligt propositionen är det
tillräckligt att Socialstyrelsen utformar allmänna råd i
enlighet med av riksdagen antagna riktlinjer.
Förslaget innebär att alla kvinnor skall erbjudas information
om fosterdiagnostik. Gravida kvinnor som är yngre än 35 år eller
som inte tillhör någon riskgrupp föreslås erbjudas en allmän,
översiktlig information. Gravida kvinnor som är 35 år och äldre
samt kvinnor som tidigare fött barn med funktionsstörning eller
som är bärare av anlag för någon svår ärftlig sjukdom bör,
enligt förslaget, erbjudas en mer ingående information och
vägledning om fosterdiagnostik samt också erbjudas genetisk
rådgivning.
Informationen skall enligt förslaget innehålla uppgift om
vilka möjligheter fosterdiagnostiken erbjuder, på vilka villkor
undersökningarna är tillgängliga samt vilka begränsningar och
risker som är förknippade med dessa.
Kvinnan skall, efter att ha fått information, själv -- i
samråd med läkaren -- bestämma om hon skall genomgå
fosterdiagnostik.
Enligt propositionen skall alla gravida kvinnor erbjudas
information om ultraljudsundersökning.
I de fall risk för fosterskada konstaterats skall kvinnan
erbjudas information och stöd, anförs det. Den gravida kvinnan
bör utan särskild begäran få all information om fostrets
hälsotillstånd som kommer fram vid fosterdiagnostisk
undersökning -- även sådan information som inte eftersökts av
läkaren. Uppgift om fostret som inte rör dess hälsotillstånd,
exempelvis kön, bör dock endast lämnas ut om kvinnan särskilt
begär det.
Screeningundersökning skall i princip undvikas i samband med
fosterdiagnostik enligt förslaget. Om det trots allt skulle
bedömas angeläget med sådan undersökning är det, enligt
propositionen, lämpligt att detta anmäls till Socialstyrelsen.
Information om fosterdiagnostik och information efter
genomförd diagnostik
I propositionen framhålls att fosterdiagnostik i vid
mening omfattar alla slags undersökningar som kan göras,
antingen på den gravida kvinnan eller på fostret, för att bedöma
fostrets utveckling och hälsa. Den helt dominerande delen av
fosterdiagnostik utgörs av rutinmässiga undersökningar som görs
inom mödrahälsovården för att bl.a. fastställa graviditetens
längd och fostrets tillväxt. Undersökningar för att upptäcka
missbildningar och sjukdomstillstånd hos fostret gäller framför
allt familjer med kända anlag för ärftliga sjukdomar och kvinnor
som på grund av sin ålder kan löpa risk att föda barn med
missbildningar. Här avses framför allt den senare typen av
undersökningar.
Resultatet av en fosterdiagnostisk undersökning kan leda till
att de blivande föräldrarna väljer att avbryta graviditeten
genom abort. I propositionen anförs att fosterdiagnostiken
därmed aktualiserar en rad grundläggande existentiella frågor
som bl.a. gäller människosyn, människovärde, rätten till liv,
inställning till sjukdom och lidande samt attityder till
handikapp.
Enligt propositionen måste ställningstagandet till
fosterdiagnostik ta sin utgångspunkt i en människosyn där
människor förväntas klara av att fatta svåra beslut. Ett
ställningstagande till att avbryta graviditeten är ett stort och
svårt beslut. Hur svårt ställningstagandet till fosterdiagnostik
än är så finns det ingen annan än kvinnan som är bättre lämpad
att fatta beslut. Det har framförts farhågor om att
fosterdiagnostiken skulle kunna leda till ett samhälle där svåra
handikapp inte accepteras. Enligt propositionen finns det inget
som säger att en syn på kvinnor och män som kompetenta att fatta
svåra beslut skulle leda till en sådan utveckling.
Användandet av fosterdiagnostik regleras inte i någon särskild
lagstiftning. Enligt gällande bestämmelser inom hälso- och
sjukvården är det den behandlande läkarens skyldighet att inom
möjligheternas gräns göra de undersökningar som den vårdsökandes
tillstånd kräver. Vården och behandlingen skall så långt det är
möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Patienten har också rätt att få information om sitt
hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.
Informationen är en förutsättning för att patienten skall kunna
ge sitt samtycke till den behandling som läkaren föreslår.
Bestämmelserna gäller också gravida kvinnor även om graviditeten
inte är någon sjukdom. Enligt hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) kan dock ingen kräva att få genomgå en viss
undersökning, utan det är läkarens uppgift att bedöma om det
finns medicinska indikationer för undersökningen.
Frågan om information och kunskap är, enligt propositionen, en
av de centrala frågorna i samband med fosterdiagnostiken.
Förutsättningen för att kunna gör ett välunderbyggt
ställningstagande är att kvinnan har god kunskap om
fosterdiagnostiken. Kunskaper om fosterdiagnostikens
möjligheter, begränsningar och risker kommer att vara avgörande
för om kvinnan vill genomgå fosterdiagnostik eller inte, heter
det. Kvinnan måste också göras medveten om det dilemma som kan
uppstå om undersökningen ger besked om en missbildning eller
skada. Det bör vara en självklarhet att kvinnan kan känna att
hon har valfrihet att avstå från fosterdiagnostik. Informationen
måste därför ges på ett sådant sätt, framhålls det, att kvinnan
verkligen upplever sig ha ett reellt val.
Blivande föräldrar som får besked om att deras foster är svårt
skadat eller missbildat upplever ofta en kris- eller
sorgereaktion. I propositionen anförs att det är nödvändigt att
det finns en beredskap hos personalen att hantera dessa
psykologiska reaktioner. Den första informationen kvinnan får
och det sätt den ges på kan vara avgörande för om hon beslutar
sig för abort eller inte. Hos dem som informerar kvinnan krävs
därför en stor lyhördhet och en etisk medvetenhet liksom kunskap
om skadans eller missbildningens omfattning, kunskap om de
praktiska konsekvenserna av handikapp samt kunskap om de
samhällsinsatser som kan erbjudas familjer med handikappade
barn. Det är också, enligt propositionen, en fördel om kvinnan
kan erbjudas möjlighet att träffa flera personer som kan ge
information om den aktuella skadan eller sjukdomen och vilka
framtida konsekvenser denna kan få för barnet och för familjen.
Det kan gälla kurator, psykolog eller genetiker.
I propositionen framhålls att etiska aspekter på
fosterdiagnostik bör ges stort utrymme i fortbildningen av
berörda läkare och barnmorskor för att dessa skall kunna möta
kvinnan på ett bra sätt. Förutom medicinsk kunskap och etiska
diskussioner bör personalen också få grundläggande kunskap om
samhällets stöd till människor med funktionshinder.
Enligt gällande lagstiftning har kvinnan i princip rätt att
få del av all information som kommer fram vid fosterdiagnostik,
även sådan som inte eftersökts vid undersökningen. Endast om det
med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen är av
synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas skall den undanhållas
henne. Utan särskild begäran skall emellertid enbart den
information som rör fostrets hälsotillstånd lämnas till kvinnan.
Om kvinnan särskilt begär det skall hon dock få all information
om fostret, även dess kön.
Statens medicinsk-etiska råd som yttrat sig över
betänkandet Den gravida kvinnan och fostret -- två individer
anför bl.a. följande angående informationen till kvinnan:
Kvinnans rätt till kunskap och värdet av öppenhet från hälso-
och sjukvårdens sida är väsentliga etiska utgångspunkter. Det
gäller även uppgift om fostrets kön, som inte är medicinskt
motiverad. Informationen skall inte vara kopplad till en
tidsgräns (17--18 veckor) under graviditeten. Rådet finner det
svårt att åstadkomma särskilda regler för detta inom ramen för
gällande grundsatser för sekretess.
Kvinnans rätt att få abort utan angivande motiv måste även i
detta fall respekteras.
Som tidigare sagts skall all information på begäran lämnas ut
till de berörda. Det är dock viktigt att betona att sekretessen
strikt upprätthålls gentemot utomstående.
I motion So26 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en plan för innehåll och
organisation av stöd till den gravida kvinnan enligt vad i
motionen anförts om en allsidig informationsinsats när det
gäller fosterdiagnostiken (yrkande 1). Motionärerna anser
att det skall vara kvinnan själv som bestämmer över om hon vill
genomgå fosterdiagnostik eller inte och är därmed positiva till
propositionens förslag. Motionärerna är också positiva till att
utelämna uppgifter om kön och andra ovidkommande uppgifter vid
information om diagnostikens resultat. Den som utför
diagnostiken, läkare eller barnmorska, måste dock alltid delge
patienten all sin kunskap om barnet när så begärs. Motionärerna
framhåller att det är viktigt med allsidig information till
föräldrar om det väntade barnet misstänks kunna födas med en
missbildning och att de är positiva till en utbyggd genetisk
vägledning. I varje skede av graviditeten skall kvinnan ha rätt
till en kuratorskontakt. Det är också viktigt att hon har
tillgång till kontakt med en genetiker och omsorgskurator som
kan förmedla vilka stora livskvaliteter det ändå finns trots ett
handikapp. Motionärerna anser att det i propositionen talas
mycket om kvinnans kapacitet och självbestämmande men knappt
något alls om vilka resurser som skall ges för att det skall
fungera i verkligheten. Regeringen bör därför återkomma med en
plan för utbildning av läkare, barnmorskor och kuratorer som
skall utmynna i en god information och ett gott stöd till
kvinnan.
I samma motion hemställs också att riksdagen hos regeringen
begär att en expertgrupp tillsätts för att ge det ofödda barnet
rätt till sekretess enligt vad i motionen anförts om begränsning
av fosterdiagnostiken (yrkande 3). Enligt motionärernas
synsätt skall rätten till sekretess ingå i den ofödda människans
rättigheter då gentekniken utgör ett hot mot människors
integritet. Motionärerna pekar på att kunskaper om dem som
prenatalt diagnostiseras kommer att finnas utanför deras egen
kontroll hos föräldrarna och andra, t.ex. hos forskare och
försäkringsbolag. Rätten till lagskydd innebär, enligt
motionärerna, att fosterdiagnostikens möjligheter måste
begränsas, dvs. vilka egenskaper som inte skall få efterforskas.
Här kan även sjukdomar anses vara egenskaper. Motionärerna
föreslår att en expertberedning tillsätts för att komma med
förslag till ett system som reglerar fosterdiagnostiken.
Beredningens uppgift skall också vara att ge det ofödda barnet
rätt till sekretess och hur denna rätt skall garanteras. I en
sådan expertberedning föreslås flera representanter för
handikappförbunden vara representerade.
I motion So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fosterdiagnostik (yrkande 1).
Motionärerna delar propositionens uppfattning att
självbestämmande är kopplat till kunskap och att alla gravida
kvinnor skall ges information om att fosterdiagnostik finns.
Motionärerna framhåller att eftersom det alltjämt är läkaren
som, i samråd med kvinnan, avgör om den möjliga medicinska
nyttan väger upp eventuella risker, så tror motionärerna inte
att fosterdiagnostiken kommer att missbrukas. Förslaget stärker
kvinnans möjligheter att få kunskap som möjliggör ett etiskt
avvägt beslut om vilka val hon ställs inför. Information om
fosterdiagnostikens innehåll och konsekvenser kan t.ex. innebära
att kvinnan helt avstår från diagnostik, även rutinmässig
ultraljudsundersökning. Om kvinnan väljer att genomgå
diagnostik, kan information om eventuell fosterskada leda till
bättre förberedelser att rädda barnet, likaväl som till beslut
om abort. Motionärerna delar också uppfattningen att 18-veckors
gränsen utgör en betryggande säkerhetsmarginal till tidpunkten
för fostrets livsduglighet och att det därför inte finns
anledning att ändra den tidpunkt fram till vilken beslutet om
abort helt är kvinnans eget.
Motionärerna anför vidare att antalet aborter efter
fosterdiagnostik i dag är få och som regel, ur vissa perspektiv,
väl motiverade. I propositionen förutsätter regeringen att
Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska forskningsråd och de
forskningsetiska kommittéerna följer utvecklingen och
aktualiserar framtida behov av lagstiftning på området.
Motionärerna ser det som angeläget att detta förs fram som en av
de riktlinjer som skall följas i form av ett särskilt förslag.
I motion So28 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om information från fosterdiagnostiken
(yrkande 2). Motionärerna anser att med nuvarande
abortlagstiftning försämrar regeringens förslag, om ökad
tillgång på fosterdiagnostik och den information som där
framkommer, ytterligare fostrets rättssäkerhet. Ingen avvägning
sker mellan de båda parterna i den konflikt som
fosterdiagnostiken kan skapa. Motionärerna har en mer restriktiv
syn på informationen och anser att endast dödliga och mycket
allvarliga sjukdomar och defekter bör delges utan särskild
begäran. Övrig ärftlighet eller defekt vad avser fostrets
hälsotillstånd bör bara delges om det särskilt efterfrågas.
Karakteristika som inte avser fostrets hälsotillstånd, t.ex. kön
och ögonfärg, bör inte delges alls. I denna del bör riksdagen
avslå regeringens förslag till riktlinjer för fosterdiagnostik
och i stället godkänna här angivna riktlinjer, anförs det.
Motionärerna betonar att det är viktigt att de former som
informationen vidarebefordras i är genomtänkta. För att kunna ge
en fullödig information krävs att informatören har en god etisk
medvetenhet samt kunskaper om de praktiska konsekvenserna av ett
handikapp och om de samhällsinsatser som kan erbjudas familjer
med handikappade barn. Detta kan kräva att den ansvarige läkaren
alltid erbjuder fler samtalspartner som exempelvis genetiker,
kurator eller psykolog. Ytterligare stödsamtal skall alltid
erbjudas. Motionärerna hänvisar till att i Danmark erbjuds
kvinnan ett samtal med en företrädare för en familj som har barn
med den aktuella sjukdomen eller skadan. Denna modell borde bli
praxis även i Sverige, anser motionärerna.
I motion So497 av Margareta Israelsson m.fl. (s) hemställs
att riksdagen beslutar införa ett förbud mot utlämnande av
information om fostrets kön före utgången av 25:e
graviditetsveckan om det inte anses medicinskt motiverat.
Motionärerna anför att fosterdiagnostiken ger information om
fostrets hälsotillstånd men också kan ge information om fostrets
kön. Det finns, enligt motionärerna, en risk att kvinnan kan
besluta sig för abort av andra skäl än strikt medicinska,
exempelvis om hon eller familjen önskar sig ett barn av ett
visst kön. Motionärerna vill därför ändra lagstiftningen så att
ett förbud införs mot att utlämna information om det väntade
barnets kön till 25:e graviditetsveckan, om informationen inte
kan anses medicinskt motiverad. Detta skulle omöjliggöra att
informationen missbrukas.
Ultraljudsundersökning
I motion So26 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om lämpligheten av att
ultraljudsundersökningarna i möjligaste mån centraliseras för
att ge gravida kvinnor det bästa omhändertagandet (yrkande
2).
I propositionen redovisas att ultraljudsundersökning för
närvarande erbjuds i princip alla gravida kvinnor.
Ultraljudstekniken genomgår en snabb utveckling som väntas leda
till att även mindre avvikelser kommer att kunna upptäckas och
att undersökningarna kommer att kunna göras tidigt i
graviditeten.
Preimplantatorisk diagnostik
I propositionen redovisas att Medicinska forskningsrådet
år 1991 ombads att bidra med underlag för ställninstagandet till
preimplantatorisk diagnostik genom att lämna information om
utvecklingen av forskningen inom området. Statens
medicinsk-etiska råd gjorde därefter, år 1992, en etisk
bedömning av frågan. Medicinsk-etiska rådet ansåg att klinisk
forskning borde kunna tillåtas efter godkännande av
forskningsetisk kommitté. Sådan forskning borde, enligt
Medicinska forskningsrådet och Medicinsk-etiska rådets mening,
endast ske i de fall det finns risk för att fostret har anlag
för någon svår ärftlig sjukdom och in-vitro-fertilisering (IVF)
samtidigt är en förutsättning för graviditet. Sedan rådens
yttranden avlämnats har metoden kommit i kliniskt bruk i bl.a.
Storbritannien. I Sverige har viss klinisk forskning bedrivits
och klinisk prövning nyligen startats.
Enligt regeringens bedömning bör metoden användas med stor
restriktivitet. Preimplantatorisk diagnostik föreslås få
användas endast vid diagnostik av allvarliga, progressiva,
ärftliga sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot
eller behandling finns. Könsbestämning föreslås endast få göras
som led i diagnostik av könsbundna ärftliga sjukdomar där bot
eller behandling saknas.
Regeringen avser enligt propositionen att ge Socialstyrelsen i
uppdrag att rapportera om den fortsatta tillämpningen.
I motion So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om preimplantatorisk
fosterdiagnostik (yrkande 6) och lagförslag om reglering av
forskning inom preimplantatorisk fosterdiagnostik (yrkande
7). Motionärerna anför att regeringen har intagit en ställning
mellan utredningen om det ofödda barnet, som inte vill tillåta
preimplantatorisk fosterdiagnostik utanför forskningsområdet och
Statens medicinska forskningsråd, som jämställer
preimplantatorisk diagnostik med annan fosterdiagnostik. Den nu
aktuella propositionen avser fosterdiagnostik i kliniskt syfte
(för bedömning av eventuell abort eller val av ägg vid yttre
befruktning) varför frågan om forskning ej är aktuell i detta
sammanhang. Av de inkomna yttrandena framgår tydligt att olika
sakkunniga gör mycket olika bedömningar av lämpligheten av
preimplantatorisk diagnostik. Det framgår också att osäkerheten
är stor när det gäller effekterna av extern hantering av ägg.
Motionärerna anser att den medicinska osäkerheten tillsammans
med de etiska invändningar som framförts gör att man i dagsläget
rimligen inte kan tillåta preimplantatorisk diagnostik i
kliniskt syfte. För grundforskning och kliniskt tillämpad
forskning skall tillstånd från Socialstyrelsen föreligga.
Motionärerna förutsätter därför att regeringen återkommer med
lagförslag för reglering av forskningen inom detta område.
I motion So28 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
preimplantatorisk diagnostik (yrkande 3). Europarådet har
rekommenderat sina medlemsländer att rätten att födas med
omanipulerad arvsmassa skall räknas till de mänskliga
rättigheterna. Motionärerna anser att det är tveksamt om den
preimplantatoriska diagnostiken ger några garantier för en
omanipulerad avsmassa. De s.k. totiopotenta cellerna som
avlägsnas från det befruktade ägget kan teoretiskt och praktiskt
vara av den beskaffenheten att de inte påverkar individens
biologiska funktion, men helt säker kan man enligt motionärerna
inte vara. Avlägsnande av sådana celler kan kanske visa sig ge
effekter efter mycket lång tid. Motionärerna anser att det mot
denna bakgrund finns en god grund för en mycket restriktiv
hållning till den här typen av diagnostik. I regeringens förslag
till riktlinjer finns bara angivet för vilken typ av sjukdomar
som den får användas, däremot finns inte någon begränsning att
generellt använda den vid alla typer av in-vitro-fertilisering.
Motionärerna anser att det bör vara klarlagt att en risk
föreligger för den av regeringen angivna typen av sjukdomar för
att sådan diagnostik skall ske. Regeringens förslag bör
kompletteras på denna punkt, enligt motionärerna. Motionärerna
yrkar att denna begränsning av den preimplantatoriska
diagnostiken godkänns av riksdagen.
Genteknik vid allmänna hälsoundersökningar
Riksdagen antog våren 1991 lagen (1991:114) om användningen av
viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar. Enligt lagen
får sådan undersökning av arvsmassan som utnyttjar analys av
genernas DNA eller RNA inte ske vid allmänna hälsoundersökningar
utan tillstånd från Socialstyrelsen. Tillstånd får lämnas endast
om undersökningen är inriktad på att söka kunskap om
sjukdomsförhållanden som är av allvarlig art eller annars av
särskild betydelse för hälso- och sjukvården. Vid prövning av
tillståndsfrågan skall särskilt beaktas om de som skall leda och
utföra undersökningen har den kompetens som behövs för ändamålet
och om integritetsskyddet för uppgifter om
undersökningsdeltagarnas genetiska förhållanden kan antas bli
tillfredsställda. Deltagarna måste ge sitt skriftliga samtycke.
Socialutskottet anförde vid sin behandling av ärendet bl.a.
följande i betänkande 1990/91:SoU10 (s. 9 f.):
Utskottet gör följande bedömning. Genom användning av
genteknik vid allmänna hälsoundersökningar skulle det i vissa
fall bli möjligt att identifiera enskilda som riskerar att
drabbas av ärftligt betingad sjukdom. Tidigt insatt medicinsk
behandling eller ändrad livsstil skulle i en del fall kunna
förebygga, lindra eller bota sjukdomen i fråga. Utskottet delar
därför uppfattningen i propositionen att allmänna
hälsoundersökningar med användning av genteknik skall få göras.
För att skydda den enskilde mot opåkallat intrång i privatlivets
innersta sfär är det emellertid angeläget att samhället markerar
en återhållsam inställning och att restriktioner för
verksamheten införs genom lagstiftning. Enligt lagförslaget i
propositionen skall allmänna hälsoundersökningar med hjälp av
DNA- eller RNA-analys inte få göras utan tillstånd av
Socialstyrelsen. Härigenom får man enligt utskottets mening en
tillfredsställande garanti för att sådana genundersökningar bara
används under etiskt godtagbara förutsättningar och att de
utförs med den kompetens och ansvarskänsla som krävs.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i propositionen att alla gravida
kvinnor skall erbjudas en allmän översiktlig information om
fosterdiagnostik. Utskottet delar också uppfattningen att
gravida kvinnor som är 35 år och äldre samt kvinnor som tidigare
fött barn med funktionsstörning eller som är bärare av anlag för
någon svår ärftlig sjukdom bör erbjudas en mer ingående
information och vägledning om fosterdiagnostik samt också
erbjudas genetisk rådgivning. Informationen skall vara allsidig
och innehålla uppgift om vilka möjligheter som
fosterdiagnostiken erbjuder, på vilka villkor undersökningarna
är tillgängliga samt vilka begränsningar och risker som är
förknippade med dem. Kvinnan måste, enligt utskottets mening, få
information om den situation som kan uppstå om undersökningen
ger besked om en missbildning eller skada hos fostret. Hon måste
också informeras om att diagnostiken aldrig kan ge någon garanti
för att fostret inte är skadat. Utskottet anser att det är av
största vikt att informationen om fosterdiagnostik ges på ett
sådant sätt att kvinnan upplever att hon har en reell valfrihet
om hon skall genomgå eller avstå från fosterdiagnostik.
Utskottet delar vidare uppfattningen i propositionen och i
motionerna So26 (v), So27 (mp) och So28 (kds) att det är av
avgörande betydelse på vilket sätt kvinnan ges information om
resultatet av en fosterdiagnostisk undersökning eftersom sättet
att ge informationen kan påverka hennes ställningstagande till
frågan om abort eller inte. Information om att fostret är skadat
eller missbildat väcker ofta en kris- och sorgereaktion hos
kvinnan och hennes man. Det är av största vikt att den personal
som ger informationen är lyhörd och har en etisk medvetenhet
samt kan informera om skadans eller missbildningens omfattning.
Det är enligt utskottets mening angeläget att etiska aspekter
på fosterdiagnostik ges stort utrymme i såväl utbildning som
fortbildning av bl.a. berörda läkare och barnmorskor. Det är en
fördel om kvinnan kan erbjudas möjlighet att träffa flera
personer som kan ge information dels om den aktuella skadan
eller sjukdomen, dels om vilka framtida konsekvenser denna kan
få för barnet och för familjen och dels vilket stöd samhället
kan ge familjer med ett funktionshindrat barn. Medverkan kan
behövas av t.ex. genetiker, kurator och psykolog. Utskottet vill
betona att information kan behövas vid mer än ett tillfälle och
att stödsamtal kan behövas även efter en förlossning.
I några av motionerna tas frågan upp om vilken information
kvinnan skall få i samband med fosterdiagnostiken. Enligt
gällande lagstiftning skall en gravid kvinna ges information om
sitt och fostrets hälsotillstånd och de behandlingsmetoder som
står till buds. I förslaget till riktlinjer om fosterdiagnostik
föreslås att informationen om fostret skall begränsas till
uppgifter om fostrets hälsotillstånd. Om kvinnan begär det skall
hon dock få även annan information om fostret, t.ex. om fostrets
kön.
Utvecklingen inom medicinen, bl.a. inom gentekniken, går
mycket snabbt. Alltmer information blir möjlig att få fram genom
fosterdiagnostik, inte bara väsentlig medicinsk information utan
också information av mindre medicinsk tyngd och av annan art
t.ex. om fostrets kön. Det finns, enligt utskottet, skäl att
noga överväga hur all denna information skall hanteras. Enligt
propositionen avser regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att utforma Allmänna råd om fosterdiagnostiken och dess
användning samt på vilket sätt informationen skall lämnas ut.
Mot bakgrund av den snabba utvecklingen inom bl.a.
fosterdiagnostiken anser utskottet att det kan finnas skäl att
ytterligare överväga frågan om det bör finnas begränsningar när
det gäller den information som bör lämnas ut till den gravida
kvinnan. Utskottet har inte tillräckligt underlag för att ta
ställning till förslaget om införande av en tidsgräns för
utlämnande av information om fostrets kön. Frågan berör centrala
etiska frågor och integritetsfrågor. Utskottet konstaterar att
det ingår i Statens medicinsk-etiska råds uppdrag att följa
utvecklingen på det medicinsk-etiska området och ge regeringen
och därmed även riksdagen råd om huruvida ny kunskap och nya
metoder inom medicinen medför behov av t.ex. lagändringar.
Utskottet anser att det bör ankomma på Statens medicinsk-etiska
råd att ytterligare överväga frågan. Regeringen bör vid lämpligt
tillfälle återkomma till riksdagen i denna fråga.
Utskottet anser vidare att det bör ankomma på varje
sjukvårdshuvudman att organisera verksamheten med
ultraljudsundersökningar. Enligt propositionen har regeringen
för avsikt att ge Statens beredning för utvärdering av medicinsk
teknologi (SBU) i uppdrag att utvärdera
ultraljudsundersökningarnas medicinska nytta.
Utskottet delar också uppfattningen i propositionen att
screeningundersökning i princip bör undvikas i samband med
fosterdiagnostik. Om det bedöms angeläget med sådan undersökning
bör det anmälas till Socialstyrelsen. Utskottet vill erinra om
att screening som inriktas mot analys av genernas DNA eller RNA
kräver tillstånd från Socialstyrelsen enligt lagen (1991:114) om
användning av viss genteknik vid allmänna hälsoundersökningar.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen och motion So28
(kds) att preimplantatorisk diagnostik måste användas med stor
restriktivitet och endast för par med anlag för någon svår
genetisk betingad sjukdom eller kromosomavvikelse. Diagnostiken
skall inriktas mot allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar
som leder till tidig död och där ingen bot eller behandling
finns. Könsbestämning skall endast få göras om det är medicinskt
motiverat. Socialstyrelsen kommer enligt propositionen att få
regeringens uppdrag att noga följa utvecklingen och rapportera
om den fortsatta tillämpningen.
Utskottet anser att såväl regeringen som Socialstyrelsen noga
bör följa upp hur de föreslagna riktlinjerna för
fosterdiagnostik fungererar i praktiken. Regeringen bör om det
behövs återkomma till riksdagen med förslag till ändringar i
riktlinjerna.
Med det ovan sagda förordar utskottet att riksdagen godkänner
vad regeringen anfört om riktlinjer för fosterdiagnostik.
Motionerna So26 (v), So27 (mp) yrkandena 1, 6 och 7, So28 (kds)
yrkandena 2 och 3 och So497 (s) är i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks.
Missbildningsregister
I motion So25 av Margitta Edgren (fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om register rörande missbildade foster. Motionären kan inte
acceptera att ett register inrättas över missbildade foster, då
det är oetiskt och ett alltför stort intrång i kvinnors
integritet. Ett register betyder att de kvinnor som sökt abort
och fått sådan skall registreras. Motionären hänvisar också till
att Datainspektionen har avslagit en begäran från
Socialstyrelsen om att få utvidga det befintliga Medicinska
födelseregistret. Statens medicinsk-etiska råd och
Hälsodatakommittén bör, enligt motionären, ges möjlighet att ta
ställning till ett eventuellt inrättande av registret.
I propositionen bedömer regeringen att det är önskvärt att
ett register över missbildade foster inrättas. De uppgifter som
ett sådant register måste innehålla är emellertid av synnerligen
integritetskänslig natur och kräver särskilda överväganden bl.a.
av rättslig natur. Regeringen anser det lämpligt att arbetet med
att inrätta ett författningsreglerat missbildningsregister över
foster får anstå tills beredningen av Hälsodatakommitténs
förslag. Kommittén, som haft i uppdrag att utreda och lägga fram
förslag till författningsreglering av personregister inom hälso-
och sjukvårdens område (dir. 1993:111), skall slutföra sitt
arbete senast den 1 juli 1995.
Datainspektionen har genom beslut den 26 mars 1993 avslagit
Socialstyrelsens begäran om en utvidgning av "Medicinska
födelseregistret med missbildningsregister" med uppgift från
fosterdiagnostik om fosterskador upptäckta före födelsen.
Socialstyrelsen har överklagat beslutet till regeringen. Ärendet
bereds för närvarande i Justitiedepartementet (Ju 93/4165).
Utskottets bedömning
Utskottet anser att frågan om inrättandet av ett
missbildningregister bör övervägas ytterligare i
regeringskansliet. Utskottet utgår från att regeringen vid den
slutliga bedömningen av lämpligheten av att inrätta ett särskilt
register över missbildade foster, om det behövs, utnyttjar den
kompetens som Statens medicinsk-etiska råd besitter. Motion So25
(fp) avstyrks därmed.
Abortförebyggande insatser
I motion So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
abort (yrkande 2). Motionärerna anser att det behövs en
uttalad hälsopolitisk ambition att minimera antalet aborter
mellan 12:e och 18:e veckan för att kunna försvara ökad
information om fosterdiagnostik med oförändrad tidsgräns för fri
abort. Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med
förslag om hur förebyggande information i syfte att minimera
antalet sena aborter kan utformas. Detta kan t.ex. innebära att
information om fosterdiagnostik, fosterutveckling och abort ges
i samband med undervisning i sex och samlevnadsfrågor i skolan.
Upprepad information kan också ges i samband med första besöket
på mödravårdscentral eller liknande.
Också i motion So496 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs ett
uttalande om abortförebyggande insatser. Motionären yrkar att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om undervisning och information (yrkande 1)
och rådgivning (yrkande 2). För att minska antalet oönskade
graviditeter krävs en rad samordnande insatser som sex- och
samlevnadsundervisning i skolorna, lättillgänglig och
kostnadsfri preventivmedelsrådgivning m.m. Det är oerhört
viktigt att både män och kvinnor, pojkar och flickor deltar i
detta arbete och nås av informationen, anför motionären.
Folkhälsoinstitutet har som central myndighet en
samordnande funktion när det gäller det abortförebyggande
arbetet. Inom programmet sexualitet och hälsa är följande
områden centrala för de tre första årens verksamhet vid
institutet:
Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell
uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i
samband med förändrat sjukvårdssystem.
Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att
nå utsatta grupper.
Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete,
vilket bl.a. innebär konferenser för politiker,
nätverksseminarier, dokumentation av metoder.
Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar,
t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av
p-piller och sänkta aborttal.
Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster, speciellt
gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras.
Utvärdering av lokala sex- och samlevnadsprojekt.
Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen.
Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande
av utbildning av manliga sexualupplysare.
Folkhälsoinstitutet planerar i samarbete med forskare i
Uppsala, Umeå och Göteborg samt SIFO en undersökning om
sexualitet och hälsa. Undersökningen kommer bl.a. att beröra
abort och orsaken till abort. Resultatet av undersökningen
kommer att presenteras i slutet av 1996.
Utskottet behandlade motioner med krav på abortförebyggande
insatser nyligen i betänkandet 1993/94:SoU15. Utskottet
ansåg det mycket tillfredsställande att antalet aborter
fortsätter att minska och ansåg det angeläget att de
förebyggande insatserna även i fortsättningen prioriteras.
Antalet aborter har minskat under senare år. År 1991 utfördes
totalt 35 788 aborter, år 1992 34 849, år 1993 34 170 och år
1994 (preliminärt) 32 284.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det mycket tillfredsställande att antalet
aborter fortsätter att minska och att 92 % av aborterna numera
utförs före den 12:e graviditetsveckan samt att en mycket stor
del av de aborter som utförs senare görs i 13:e eller 14:e
veckan. Numera används i stort sett samma metoder för dessa
senare aborter som för dem som sker tidigt under graviditeten.
Utskottet delar inställningen i motionerna att de förebyggande
insatserna även i fortsättningen bör prioriteras. Att
Folkhälsoinstitutet aktivt arbetar med dessa frågor är enligt
utskottet betydelsefullt. Motionerna So27 (mp) yrkande 2 och
So496 (c) yrkandena 1 och 2 är i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks.
Stödsamtal vid abort
Abortlagens utgångspunkt är kvinnans rätt att själv bestämma i
fråga om abort. Enligt abortlagen (1974:595) får abort göras
före den 18:e graviditetsveckan på kvinnans begäran med den
begränsningen att aborten inte får genomföras om den på grund av
sjukdom hos henne kan antas medföra en allvarlig fara för hennes
liv eller hälsa. Om aborten skall utföras efter utgången av den
12:e graviditetsveckan skall den dock i regel föregås av en
särskild utredning.
I propositionen föreslås nu att om en kvinna begär abort
eller om fråga uppkommit om avbrytande av havandeskapet, skall
hon erbjudas stödsamtal oavsett när under graviditeten aborten
är aktuell. Erbjudandet skall alltid dokumenteras. Ett
stödsamtal skall också erbjudas efter åtgärden. Erbjudandena om
stödsamtal föreslås regleras genom ett tillägg i abortlagen. I
lagtexten anges inte vem som skall genomföra samtalen. Detta bör
enligt propositionen avgöras i samråd med kvinnan efter vad som
är lämpligast i det enskilda fallet, anförs det. Även då
havandeskapet avbryts på grund av fara för kvinnans liv eller
hälsa bör stödsamtal erbjudas efter åtgärden. Riksdagen föreslås
anta förslaget till lag om ändring i abortlagen.
I fyra motioner begärs olika tillkännagivanden i fråga om
stödåtgärder.
I motion So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om
stödåtgärder för kvinnor i beslut om abort (yrkande 3) och
stödåtgärder för kvinnor efter abort (yrkande 4). Ett
övervägande att göra abort präglas för många av motstridiga
känslor. Det stödsamtal som kvinnan skall erbjudas är därför en
viktig del i propositionen, anför motionärerna. Motionärerna
finner det underligt att de psykologiska aspekterna knappast
alls berörs i propositionen. Samtalet bör, enligt dem, utökas
till att omfatta ett erbjudande om mer hjälp när så behövs,
t.ex. remittering till psykolog. För att minska osäkerheten på
denna punkt föreslås att en rekommendation om sådant stöd vid
den psykologiska bearbetningen av en genomgången abort tas med i
riktlinjerna. Härvid bör också uppmärksammas att mannen i många
fall bör kunna få ta del i stödsamtalen.
När det gäller sen abort mellan 12:e och 18:e veckan anser
motionärerna att stödsamtalet är så viktigt att det skall vara
obligatoriskt. Om stödsamtalet inte görs obligatoriskt i detta
intervall finns risken att de som bäst behöver stödsamtalen
avstår på grund av att de förtränger situationens allvar. Det
relativa inkräktandet på kvinnans integritet, anser
motionärerna uppvägs av möjligheten att nå kontakt för att
stärka hennes förutsättningar att gå igenom aborten utan trauma.
Informationen under stödsamtalet kan betraktas som ett led i
behandlingen.
I motion So28 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
stödsamtal före och efter abort (yrkande 4) samt att
riksdagen hos regeringen begär förslag om ett abortförebyggande
och graviditetsstödjande program i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 5). Motionärerna delar regeringens syn att
stödsamtal skall erbjudas men vill också precisera erbjudandet
av stödsamtal till att detta erbjudande skall syfta till att
skapa en praxis. Motionärerna jämför förhållandena när en person
begär sterilisering med vad som föreslås gälla vid begäran om
abort. Den som begär sterilisering måste först obligatoriskt
genomgå samtal vari ingreppets innebörd och i princip
oåterkalleliga verkan klargörs. Information ges också om att
alla kirurgiska ingrepp innebär ett visst mått av risk, så även
sterilisering. Information ges om alternativa preventivmedel.
Efter informationssamtalet uppmanas patienten att tänka igenom
sitt beslut och samtala igenom ingreppet och dess betydelse med
sin partner. Dessa obligatoriska samtal motiveras av omsorg om
patienten, hennes eller hans kropp, och framtiden. Motionärerna
anser att ett samtal före och efter abort är minst lika
motiverat av omsorg om kvinnan, samt naturligtvis också av
omsorg om det väntade barnet. Också en abort har en
oåterkallelig verkan och innebär ett visst mått av risk för
kvinnan. Det behövs information om alternativ till abort och
hjälp till eftertanke, liksom att mannen deltar i dialogen och
tar sitt ansvar, anför motionärerna. Erbjudandet om stödsamtal,
liksom det samtal som föregår en sterilisering, bör utformas
till en praxis. Också stödsamtalet efter en genomgången abort
har stor betydelse för kvinnan och hennes närmaste. Inte minst
kan ett sådant samtal hindra att kvinnan åter kommer i en
abortsituation.
I motion So496 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att ett samrådsförfarande
borde vara en rättighet och en skyldighet för båda parter vid
eventuell abort (yrkande 3). Motionären framhåller att det
många gånger har understrukits att abort inte får ersätta
preventivmedel och att respekten för livet inte får avtrubbas.
Det är därför av största vikt att kvinnan när hon står inför
detta mycket svåra beslutstagande får allt det stöd och den
hjälp hon behöver, anför motionären. Också mannens roll och
betydelse måste understrykas. Motionären anser därför att det
borde vara det mest naturliga att såväl mannen som kvinnan både
har en möjlighet och en skyldighet att delta i ett
samrådsförfarande inför ett abortbeslut som berör båda parter.
I motion A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten till legal abort (yrkande 37).
Motionärerna anför att rätten till legal abort är grundläggande.
Varje år dör mellan 150 000 och 200 000 kvinnor av illegala
aborter enligt WHO. Möjligheten till säker och legal abort är
därför också viktig för att minska kvinnodödligheten. Samtidigt
framhåller motionärerna att det behövs förebyggande arbete och
stödinsatser för att antalet aborter skall kunna minskas.
Lagrådet har på begäran av utskottet yttrat sig över
förslaget till ändring av abortlagen. Lagrådet har därvid
föreslagit att 2 § i förslaget till lag om ändring i abortlagen
ges en annan utformning så att det av paragrafen klart framgår
vem som är skyldig att lämna erbjudande om stödsamtal. Lagrådet
anser sig dock inte för sin del ha tillräckligt med underlag för
att föreslå en föreskrift i frågan.
Lagrådet förordar vidare att ordet "fara" i 6 § i lagförslaget
bör bytas ut mot "överhängande fara", i övrigt föreslås visa
förtydliganden och en viss redaktionell jämkning av paragrafen.
I förtydligande syfte föreslås vidare vissa redaktionella
ändringar i 1 och 8 §§.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att en gravid
kvinna skall erbjudas stödsamtal om hon begär abort eller om
fråga uppkommit om avbrytande av havandeskapet oavsett när under
graviditeten aborten eller avbrytandet av havandeskapet är
aktuell. Syftet med ett stödsamtal är att hjälpa kvinnan att
själv fatta beslut om hon skall genomgå abort eller inte.
Utskottet anser inte att hennes ställningstagande underlättas av
om hon tvingas till ett stödsamtal. Utskottet delar därför inte
förslagen i motionerna So27 (mp) och So496 (c) om
obligatoriska stödsamtal.
Flera undersökningar visar att kvinnor som genomgår abort
ibland får psykiska reaktioner efter aborten. Utskottet delar
därför uppfattningen att kvinnan/föräldraparet skall erbjudas
stödsamtal även efter en abort eller ett avbrutet havandeskap.
Som framhålls i propositionen bör ett stödsamtal efter en
genomgången abort bl.a. kunna vara ett led i arbetet att
förebygga fler oönskade graviditeter. Ansvaret för utformningen
av stödsamtalet är en fråga för sjukvårdshuvudmännen. Utskottet
avstyrker motionerna So27 (mp) yrkandena 3 och 4, So28 (kds)
yrkandena 4 och 5 och So496 (c) yrkande 3. Även motion A807 (c)
yrkande 37 avstyrks.
När det gäller förslaget i propositionen om ändring i 2 §
abortlagen föreslår Lagrådet en språklig ändring och att sista ledet i
paragrafen utgår. Lagrådet har anfört att det kan regleras i
annan ordning att abort inte får genomföras innan det
kontrollerats att kvinnan erbjudits stödsamtal. Vidare har
Lagrådet påtalat att det inte framgår av lagen vem som ansvarar
för att ett erbjudande om stödsamtal lämnas. Enligt Lagrådet
måste detta framgå.
Regeringen har enligt den allmänna motiveringen medvetet låtit
bli att föreslå reglering av vem som skall erbjuda stödsamtal
för att ge den som är mest lämpad i det enskilda fallet
möjlighet att genomföra samtalet. Genom att föreskriva att
erbjudandet skall ske innan åtgärden får utföras blir det en
garanti för att alla som kommer att genomgå abort också erhåller
möjlighet till stödsamtal. Skyldigheten att erbjuda stödsamtal
regleras så att säga indirekt. Av sjukvårdshuvudmännens allmänna
ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) torde följa
att de är skyldiga att erbjuda sådant stödsamtal om det inte
gjorts av någon annan (t.ex. en privat vårdgivare). Den som
skall utföra ingreppet är ansvarig för att det kontrolleras att
ett erbjudande lämnats. Detta får till konsekvens att den
inrättning där åtgärden skall utföras också måste erbjuda
stödsamtal om det inte gjorts tidigare för att kunna utföra
åtgärden. Någon risk för att havandeskapet avbryts utan att
kvinnan har fått möjlighet till stödsamtal föreligger således
inte. Utskottet förordar förslaget i propositionen till ändrad
lydelse av paragrafen.
I propositionen föreslås att bestämmelsen i 6 § första stycket
om avbrytande av havandeskap på grund av allvarlig fara för
kvinnans liv eller hälsa i fortsättningen inte skall benämnas
abort. Detta markerar att fostret skall räddas till livet om det
är livsdugligt. Någon ändring i sak har inte varit avsedd. För
att understryka denna markering och för att förhindra
missförstånd föreslås i propositionen även att undantaget från
bestämmelsen i 3 § andra stycket om att abort inte får utföras
om fostret är livsdugligt skall ersättas med annan lydelse som
omfattar även avbrytande av havandeskap då fostret kan antas
vara livsdugligt. I propositionen föreslås att "oavsett
havandeskapets längd" skall omfatta även de fall där fostret kan
antas vara livsdugligt. Lagrådet har föreslagit en annan lösning
som anger att Socialstyrelsens tillstånd i aktuella fall endast
är nödvändigt efter 18:e havandeskapsveckan och att tillstånd
får ges oavsett hur långt havandeskapet framskridit. Lagrådets
förslag innebär att kvinnan före 18:e havandeskapsveckan är
hänvisad till att begära abort även om hennes vilja att avbryta
havandeskapet endast beror på att hennes egen hälsa är i
allvarlig fara. Utskottet förordar Lagrådets förslag till ändrad
lydelse av 6 § första stycket.
I andra stycket har Lagrådet föreslagit språkliga ändringar
och att det numera föråldrade uttrycket "våda" ersätts med
"överhängande fara" i stället för med, såsom föreslagits i
propositionen, enbart "fara". Enligt Lagrådets motivering skall
det vara fråga om något utöver vad som anges i första stycket,
dvs. något utöver allvarlig fara. I förarbetena (prop. 1974:70
s. 83) till gällande bestämmelser anges att, om iakttagande av
bestämmelserna om Socialstyrelsens tillstånd eller om platser
för ingripandet skulle medföra "allvarlig risk för kvinnans liv
eller hälsa", åtgärden får utföras utan att bestämmelserna
följs. Utskottet anser det tveksamt om den av Lagrådet
föreslagna lydelsen medför någon ändring av innebörden av denna
nödfallsbestämmelse. Möjligen är den föreslagna skrivningen
något mer restriktiv i det att den så strikt betonar att det
skall vara fråga om en akutsituation. Utskottet förordar att det
i propositionen valda uttrycket "fara" behålls. I övrigt
ansluter sig utskottet till Lagrådets förslag i denna del.
I 1 och 8 §§ föreslår Lagrådet endast språkliga ändringar av
förslaget i propositionen. Utskottet instämmer i Lagrådets
förslag. Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget i övrigt.
Utskottet tillstyrker propositionens lagförslag med den
ändringen att 1, 6 och 8 §§ ändras på det sätt som framgår av
bilaga 3.
Stödåtgärder för personal som arbetar med abortering
I motion So27 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stödåtgärder för personal som arbetar med
abortering (yrkande 5). Motionärerna anför att en sen abort
kan innebära en traumatisk händelse för kvinnan och att den i så
fall bör behandlas som en sådan. Den personal som arbetar på en
avdelning för aborter eller på en förlossningsavdelning som
också rymmer aborter måste få speciell utbildning för sin
uppgift samt dessutom få återkommande stödsamtal för att få
rimliga arbetsbetingelser. Motionärerna anser att detta skall
skrivas in som riktlinjer i anslutning till lagförslaget.
Utskottets bedömning
Det är angeläget att personalen har nödvändig utbildning.
Det ankommer dock på arbetsgivaren att tillse att all personal
får den vidareutbildning som behövs för arbetet och i övrigt
rimliga arbetsbetingelser. Motion So27 (mp) yrkande 5 avstyrks
därmed.
Äggdonation och frysning av befruktade ägg
I motion L411 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
utredning av äggdonationer i Sverige (yrkande 2). Frågan om
äggdonation utreds för närvarande av Statens råd för
medicinsk-etiska frågor tillsammans med andra frågor som också
gäller befruktning utanför kroppen. Det rör sig om svåra etiska
ställningstaganden, anför motionären, som samtidigt tycker det
är svårt att acceptera att tillstånd som får behandlas i t.ex.
England inte får behandlas i Sverige. En del svenska par har
sökt sig till England för att få hjälp. Kostnaden för detta
uppgår uppskattningsvis till 30 000 kr, kanske det dubbla om den
donerande kvinnan också får ersättning. Detta leder till att
plånboken får styra vem som får behandling eller inte, anför
motionären. En annan nackdel är att de barn som i dag föds efter
en äggdonation inte har den möjlighet att söka sitt biologiska
ursprung som de barn som har tillkommit genom insemination i
Sverige har. Det är därför angeläget att regeringen utan
dröjsmål återkommer till riksdagen med förslag om hur
äggdonationsverksamhet i Sverige skall regleras.
I motion So453 av Martin Nilsson (s) tas frågan om
förvaring av befruktat ägg vid provrörsbefruktning upp.
Motionären anför att barnlösa par ofta får vänta länge innan
behandlingen inleds och att denna sedan är omfattande. Nuvarande
lagstiftning medger endast att de befruktade äggen förvaras i
högst ett år (det går att få dispens för ytterligare ett år av
Socialstyrelsen). Motionären pekar på att med nuvarande
lagstiftning innebär det att paret i praktiken har tre månader
på sig efter förlossningen att bestämma om de vill ha fler barn.
Detta är en orimligt kort tid att fatta ett så långtgående
beslut på. Det är vidare orimligt att över huvud taget ha en
tidsgräns då det befruktade ägget är en del av kvinnan och
mannen. Några etiska betänkligheter bör inte uppkomma då paret
är de enda som gett upphov till det befruktade ägget, anför
motionären. Inte heller kvaliteten på ägget påverkas av en lång
förvaringstid. Enligt motionären finns starka skäl att låta
paret självt avgöra lagringstiden av ägget. Att gör en ny
provrörsbefruktning är varken speciellt billigt för samhället
eller lätt för det berörda paret.
Utskottet behandlade motioner med likartade frågeställningar i
betänkande 1994/95:SoU2 och redovisade då bl.a. följande:
Regeringen har ett Råd för medicinsk-etiska frågor med
uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor i ett övergripande
samhällsperspektiv.
Regeringen har genom beslut i juni 1994 uppdragit åt rådet
att, i samråd med den medicinska professionen, göra en översyn
av vissa frågor om befruktning utanför kroppen i enlighet med
olika frågeställningar i en bilagd promemoria, vilken berör
äggdonation m.m., frysning av befruktade ägg, flerbarnsfödslar,
kloning och transplantation av fortplantningsorgan. I
promemorian anges bl.a. att Regeringsrätten i ett par domar
medgett att frystiden förlängs med ytterligare ett år.
Socialstyrelsen har fr.o.m. 1994 ändrat praxis och medger
förlängd frystid när syftet med anmälan om förlängd frystid är
att få syskon. Under rubriken Uppdraget anges att rådets
översyn av frågan om äggdonation skall inskränkas till att
överväga om äggdonation bör vara tillåten i vissa fall och i så
fall på vilka grunder. Rådet bör särskilt belysa psykiska och
sociala konsekvenser för barn som föds i en familj med vilken
barnet saknar genetiskt samband. Vidare bör rådet belysa vilka
problem som kan finnas vid användning av frysta befruktade ägg
och därvid överväga frågan om frystidens längd. Rådet bör också
överväga om det av etiska eller medicinska skäl bör ställas krav
på särskild kompetens och utrustning för den som föreskriver
hormonstimulerande medel. Även andra frågor inom
reproduktionsteknologin kan dyka upp under arbetets gång. Det
ingår i rådets ordinarie uppgifter att hålla sig informerat om
vad som händer på forskningsfronten inom detta område. Rådet har
därför möjlighet att ta upp nytillkommna frågor och belysa även
dessa, heter det slutligen.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna med hänvisning
till Medicinsk-etiska rådets uppdrag.
Statens medicinsk-etiska råd har redovisat uppdraget för
regeringen den 6 april 1995.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av frågan
om äggdonation m.m. och avstyrker därmed motionerna L411 (fp)
yrkande 2 och So453 (s).
Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens personliga
värdighet
I motion So28 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en ramlag till skydd
för individens personliga värdighet (yrkande 1).
Motionärerna anför att lagstiftaren, på praktiskt taget alla
forskningsområden som har med livets värde att göra, tenderar
att vidta åtgärder med eftersläpning i utvecklingen. Ett sådant
förhållningssätt leder lätt till en ständigt växande acceptans
av det tillåtna området. Politikerna borde i stället vara
rambestämmande. Med hänsyn härtill föreslår motionärerna att
regeringen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för en
medicinsk-etisk ramlag.
Utskottet har behandlat behovet av lagstiftning med hänsyn
till bl.a. den medicinsk-etiska utvecklingen i betänkande
1993/94:SoU2. Utskottet anförde då bl.a. följande med
anledning av motioner:
Utskottet konstaterar att utvecklingen inom den medicinska och
biologiska forskningen är snabb och att detta skapar nya
förutsättningar för den medicinska verksamheten men också nya
och svåra etiska problem. -- -- --
Utskottet anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt
förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid
vara den syn på människan och människolivets helgd som har sin
förankring bl.a. i den kristna etiken och den västerländska
humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv. Gränser måste, enligt
utskottet, kunna sättas för att förhindra en utveckling inom
forskningens tillämpning och den medicinska verksamheten som kan
leda till negativa etiska konsekvenser. Utskottet förutsätter
att regeringen noga följer utvecklingen på detta område och
återkommer till riksdagen vid lämpligt tillfälle.
De då aktuella motionerna avstyrktes.
Utskottets bedömning
Utskottet vill än en gång framhålla att utvecklingen inom den
medicinska och biologiska forskningen är snabb och att detta
skapar nya förutsättningar för den medicinska verksamheten men
också nya och svåra etiska problem. Utskottet anser det
nödvändigt med en sammanhållen och etisk förankrad politik i
dessa frågor. Gränser måste kunna sättas för att förhindra en
utveckling inom forskningens tillämpning och den medicinska
verksamheten som kan leda till negativa etiska konsekvenser.
Utgångspunkten måste vara alla människors lika värde.
Samtidigt konstaterar utskottet att riksdagen nu behandlar
frågan om riktlinjer för fosterdiagnostiken och senare i vår
skall ta ställning till frågan om ny transplantionslagstiftning.
Statens medicinsk-etiska råd har vidare i dagarna avlämnat ett
utlåtande angående bl.a. äggdonation. Ärendet bereds nu i
regeringskansliet.
Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen
på detta område och återkommer till riksdagen vid lämpligt
tillfälle. Motion So28 (kds) yrkande 1 avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för
fosterdiagnostik
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So26,
1994/95:So27 yrkandena 1, 6 och 7, 1994/95:So28 yrkandena 2 och
3 och 1994/95:So497 godkänner vad regeringen anfört om
riktlinjer för fosterdiagnostik (avsnitt 6.1),
2. beträffande missbildningsregister
att riksdagen avslår motion 1994/95:So25,
3. beträffande abortförebyggande insatser
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So27 yrkande 2 och
1994/95:So496 yrkandena 1 och 2,
4. beträffande stödsamtal vid abort
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So27 yrkandena 3 och
4, 1994/95:So28 yrkandena 4 och 5, 1994/95:So496 yrkande 3 och
1994/95:A807 yrkande 37,
5. beträffande 1, 6 och 8 §§ förslaget till lag om
ändring i abortlagen (1974:595)
att riksdagen antar 1, 6 och 8 §§ förslaget till lag om
ändring i abortlagen (1974:595) med den ändringen att
paragraferna erhåller den i bilaga 3 som utskottets förslag
betecknad lydelse,
6. beträffande förslaget till lag om ändring i abortlagen
(1974:595) i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
abortlagen (1974:595) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt under mom. 5,
7. beträffande stödåtgärder för personal som arbetar med
abortering
att riksdagen avslår motion 1994/95:So27 yrkande 5,
8. beträffande äggdonation och frysning av befruktade
ägg
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:L411 yrkande 2 och
1994/95:So453,
9. beträffande medicinsk-etisk ramlag
att riksdagen avslår motion 1994/95:So28 yrkande 1.
res. (kds)
Stockholm den 20 april 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Christina Pettersson (s), Roland Larsson (c),
Marianne Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp),
Conny Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s),
Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds)
och Annika Jonsell (m).
Reservation
Medicinsk-etisk ramlag (mom. 9)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 22 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den snabba utvecklingen inom den
medicinska och biologiska forskningen skapar nya förutsättningar
för den medicinska verksamheten och också nya och svåra etiska
problem. Lagstiftaren tenderar att vidta åtgärder med
eftersläpning i utvecklingen. Ett sådant förhållningssätt leder
lätt till en ständigt växande acceptans av det tillåtna området.
Utskottet anser att det är nödvändigt med en sammanhållen och
etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste
därvid vara den syn på människan och människolivets helgd som
har sin förankring i den kristna etiken och den västerländska
humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande
mänskliga rättigheten är rätten till liv. Gränser måste kunna
sättas för att förhindra en utveckling inom forskningens
tillämpning och den medicinska verksamheten som kan leda till
negativa etiska konsekvenser. Med hänsyn härtill anser utskottet
att regeringen bör utreda förutsättningarna för en
medicinsk-etisk ramlag.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So28 (kds)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:
9. beträffande medicinsk-etisk ramlag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So28
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Lagrådets yttrande
Bilaga 2
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i abortlagen (1974:595)
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 1, 6 och 8 §§ abortlagen (1974:595)
skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §
Begär en kvinna att hennes Begär en kvinna att hennes
havandeskap skall avbrytas, havandeskap skall avbrytas,
får abort utföras får abort utföras om
före utgången av artonde åtgärden vidtas före
havandeskapsveckan, om inte utgången av artonde
åtgärden på grund av havandeskapsveckan och den
sjukdom hos kvinnan kan antas inte på grund av sjukdom
medföra allvarlig fara hos kvinnan kan antas
för hennes liv eller medföra allvarlig fara
hälsa. för hennes liv eller
hälsa.
6 §
Kan det antas att Kan det antas att
havandeskapet på grund av havandeskapet på grund av
sjukdom eller kroppsfel hos sjukdom eller kroppsfel hos
kvinnan medför allvarlig kvinnan medför allvarlig
fara för hennes liv eller fara för hennes liv eller
hälsa, får hälsa, får
Socialstyrelsen lämna Socialstyrelsen lämna
tillstånd till avbrytande tillstånd till avbrytande
av havandeskap oavsett av havandeskap efter
havandeskapets längd. utgången av artonde
havandeskapsveckan och oavsett
hur långt havandeskapet
framskridit.
Avbrytande av havandeskap Utan Socialstyrelsens
på grund av sjukdom eller tillstånd och utan hinder
kroppsfel som avses i av bestämmelserna i 5 §
första stycket får får avbrytande av
utföras av den som är havandeskap på grund av
behörig att utöva sjukdom eller kroppsfel som
läkaryrket även utan avses i första stycket
Socialstyrelsens tillstånd utföras av den som är
och utan hinder av behörig att utöva
bestämmelserna i 5 §, om läkaryrket, om inte
inte åtgärden kan åtgärden kan anstå
anstå utan fara för utan fara för kvinnan.
kvinnan.
8 §
Efter en abort eller ett Efter en abort eller ett
avbrytande av havandeskap avbrytande av havandeskap
enligt 6 § skall kvinnan enligt 6 § skall kvinnan
erbjudas stödsamtal. erbjudas stödsamtal. Den
Ansvarig för att ett som ansvarar för
sådant erbjudande lämnas verksamheten på det sjukhus
är den som ansvarar för eller den inrättning där
verksamheten på det sjukhus åtgärden utförts
eller den inrättning där skall tillse att ett sådant
åtgärden utförts. erbjudande lämnas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Motioner väckta med anledning av propositionen 1
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995 2
Utskottet 3
Propositionens huvudsakliga innehåll 3
Ärendet och dess beredning i regeringskansliet 3
Ärendets beredning i riksdagen 4
Riktlinjer för fosterdiagnostik 4
Information om fosterdiagnostik och information efter
genomförd diagnostik 5
Ultraljudsundersökning 9
Preimplantatorisk diagnostik 9
Genteknik vid allmänna hälsoundersökningar 11
Utskottets bedömning 11
Missbildningsregister 13
Utskottets bedömning 14
Abortförebyggande insatser 14
Utskottets bedömning 15
Stödsamtal vid abort 16
Utskottets bedömning 18
Stödåtgärder för personal som arbetar med abortering 19
Utskottets bedömning 20
Äggdonation och frysning av befruktade ägg 20
Utskottets bedömning 21
Medicinsk-etisk ramlag till skydd för individens
personliga värdighet 21
Utskottets bedömning 22
Hemställan 22
Reservation 24
I propositionen framlagt lagförslag 25
Lagrådets yttrande 28
Av utskottet framlagt lagförslag 34