I betänkandet föreslår utskottet med stöd av sin initiativrätt
att riksdagen beslutar att undanta statsministerns tjänstebostad
från förmånsbeskattning.
Utskottet
Det s.k. Sagerska huset har inköpts av staten för att användas
som tjänstebostad åt statsministern. Huset har sedan det köptes
iordningställts och stora kostnader har lagts ned på att
uppfylla de krav på säkerhet som måste gälla beträffande
statsministerns person. I beslutet att inrätta Sagerska huset
som tjänstebostad för statsministern deltog alla vid detta
tillfälle i riksdagen representerade partier.
Beskattningskonsekvenserna av att inrätta en särskild
tjänstebostad för statsministern behandlades dock inte i det
sammanhanget. Utskottet har mot bakgrund härav funnit anledning
att på eget initiativ ta upp denna fråga till behandling.
Utskottet gör följande bedömning.
Enligt kommunalskattelagen är en förmån av fri tjänstebostad
en skattepliktig intäkt. Enligt huvudregeln i 42 §
kommunalskattelagen skall förmånen värderas till ortens pris.
Förmånsvärdet kan emellertid jämkas, bl.a. när
representationsskyldighet i hemmet föreligger.
Dessa regler är i linje med de grundläggande principerna i
skattesystemet och det finns anledning att vara mycket
restriktiv med att göra avsteg från dem.
Beträffande statsministerns tjänstebostad föreligger
emellertid enligt utskottet så speciella förhållanden att ett
undantag från den nämnda huvudregeln kan vara motiverat.
Det främsta skälet för att ha en särskild tjänstebostad för
statsministern är som framgått inledningsvis nödvändigheten av
att kunna garantera statsministerns personliga säkerhet.
Detta är ett viktigt nationellt intresse. Det är förenat med
betydande svårigheter att ordna ett fullgott skydd i en normal
bostad utan stora kostnader för det allmänna och utan att
inkräkta på kringboende. Med hänsyn härtill och till beslutet
att inrätta en särskild tjänstebostad föreligger det ett starkt
krav på statsministern att använda den anvisade tjänstebostaden,
även om en statsminister av personliga skäl skulle föredra att
bo i sin privata bostad.
Med hänsyn till ämbetets speciella karaktär och den osäkerhet
det för med sig vad gäller hur länge tjänstebostaden kan
disponeras torde det regelmässigt komma att vara så att
statsministern har behov av en privat permanentbostad vid sidan
av tjänstebostaden. Vid sådant förhållande uppkommer knappast
någon påtaglig inbesparing i de privata levnadskostnaderna.
På grund av de anförda omständigheterna är det enligt
utskottets mening motiverat att införa en särskild regel om
förmånsbeskattningen av statsministerns tjänstebostad. Regeln
bör innebära att förmånsbeskattning inte skall utlösas om
statsministern samtidigt med att denne disponerar sin
tjänstebostad också har och faktiskt disponerar en privat
permanentbostad. Sistnämnda krav innebär att undantaget från
förmånsbeskattning inte bör gälla om den privata bostaden är
uthyrd. Den undantagsregel som utskottet förordar bör utformas
på sådant sätt att den inte behöver ändras för det fall en ny
tjänstebostad anskaffas.
Statsministern har förutom tjänstebostad i Sagerska huset även
tillgång till bostad på Harpsund. Harpsund torde så gott som
uteslutande användas för informella möten med
regeringsledamöterna och för representation. Även tjänstebostad
som används huvudsakligen på sådant sätt bör enligt utskottet
omfattas av skattefriheten.
Lagtekniskt bör frågan regleras i ett nytt moment i 32 §
kommunalskattelagen på sätt som framgår av utskottets
hemställan.
Även för andra kategorier av tjänstebostäder kan föreligga
förhållanden av liknande slag och där en förmånsbeskattning
leder till resultat som inte kan anses skäligt. Utskottet
förutsätter att regeringen genomför en översyn och vidtar de
åtgärder som kan anses erforderliga.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar följande
Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen
(1928:370) att det i lagen skall införas en ny bestämmelse,
32 § 3 g mom., av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
3 g mom. Förmån av
sådan bostad som är
förenad med tjänsten som
statsminister skall inte tas
upp som intäkt om
statsministern för sin
privata disposition har annan
bostad som är inrättad
för permanent boende.
Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1995 och tillämpas
första gången vid 1996 års taxering.
Stockholm den 2 juni 1995
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren
(m), Anita Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson
(m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn
Ericson (s), Carl Fredrik Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger
Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla Rudin (s), Jan-Olof
Franzén (m), Ronny Korsberg (mp), Michael Stjernström (kds) och
Lars U Granberg (s).