Socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/95:SFU10

Socialförsäkring -- inriktning och anslag


Innehåll

1994/95
SfU10
FEMTE HUVUDTITELN

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag på socialförsäkringens område i
proposition 1994/95:100 bilaga 6 (Socialdepartementet) och
proposition 1994/95:147 Rätten till förtidspension och
sjukpenning samt folkpension för gifta.
Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring redovisas
regeringens förslag i budgetpropositionen om dels inriktningen av
besparingsåtgärder inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren
1997 och 1998, dels inriktningen av åtgärder inom området
försäkring vid sjukdom och handikapp för dessa budgetår. Vidare
redovisas att regeringen i kompletteringspropositionen har lagt
fram förslag som avviker från dem i budgetpropositionen och att
nya direktiv som ansluter till förslagen i
kompletteringspropositionen har utfärdats till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Utskottet anser att regeringens förslag i
budgetpropositionen i dessa avseenden inte längre har någon
aktualitet. Riksdagen bör därför lämna budgetpropositionen i
denna del utan vidare åtgärd.
Härefter behandlar utskottet ett flertal motioner med förslag
om inriktning på förändringar av socialförsäkringarna vad avser
ersättningsnivåer, karenstider m.m. Utskottet anser att flera av
motionerna tillgodoses med vad utskottet anfört och att många av
förslagen ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens
arbete. Med hänsyn till beredningens parlamentariska
sammansättning finns goda förutsättningar att där driva de olika
frågorna. Några ställningstaganden från riksdagens sida bör
därför nu inte göras. Inte heller i övrigt bör motionerna
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Under rubriken behandlas också i proposition 1994/95:147
framlagda förslag avseende bedömningen av arbetsförmågan och ett
förbättrat underlag för prövning av rätt till sjukpenning. Ett
tydliggörande av sjukdomsbegreppet i lagen om allmän försäkring
föreslås också. Utskottet tillstyrker propositionen i denna del.
Utskottet behandlar vidare några motioner angående
rehabilitering. Utskottet föreslår med anledning av två av
motionerna (m, c, fp, kds) resp. (c) ett tillkännagivande om att
kvinnors rehabiliteringssituation bör beaktas inom ramen för ett
kommande samlat åtgärdsprogram för rehabilitering. Övriga
motioner avstyrks.
Under denna rubrik behandlas också förslag om bruttoredovisning
av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen. Samtidigt
föreslås viss ändring i bestämmelserna om statsbidraget för dessa
utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Under rubriken Sjuk- och föräldraförsäkring behandlas anslagen
A 3. Föräldraförsäkring, B 1. Sjukpenning och rehabilitering samt
B 3. Närståendepenning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning. Beträffande anslaget B 1 gör utskottet ett
förtydligande såvitt avser beräkningen av medel för
rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Utskottet föreslår
också ett tillkännagivande av att en utredning bör göras av
verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus. Här
behandlas också några motioner med anknytning till anslagen.
Motionerna avstyrks av utskottet.
Under rubriken Sjukvårdsförmåner m.m. behandlas det under
littera B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
upptagna anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m. Ett antal motioner
om läkemedelsförmåner och högkostnadsskydd,
tandvårdsförsäkringen och patientavgifter vid sjukhusvård
behandlas också under denna rubrik. I propositionen föreslås
fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av högkostnadsskyddet till
1 800 kr och en höjning av patientavgiften för inköp av
prisnedsatta läkemedel till 135 kr och till 35 kr för varje
ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel. Utskottet
tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om en höjning av
högkostnadsskyddet till 1 800 kr fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt. I
kompletteringspropositionen föreslås emellertid fr.o.m. samma
tidpunkt ytterligare höjningar av patientavgifterna varför
utskottet anser att det nu föreliggande lagförslaget inte bör
antas av riksdagen. I stället bör det ankomma på finansutskottet
att bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m.
den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i
frågan. Beträffande medelsanvisningen förutsätter utskottet att
besparingen inom läkemedelsområdet blir minst av den
storleksordning som förutsätts i budgetpropositionen och
utskottet tillstyrker därför det föreliggande förslaget till
medelsanvisning. Utskottet avstyrker bifall till samtliga
motioner.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlar utskottet anslagen
A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för handikappade barn,
anslagen B 4. Handikappersättningar, B 5. Förtidspensioner,
B 6. Vissa yrkesskadeersättningar m.m., B 7. Ålderspensioner,
B 8. Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt
pensionstillägg, B 10. Bostadstillägg till pensionärer och
B 11. Ersättning till Posten AB m.m. Vidare behandlar utskottet
under detta avsnitt ett antal motioner som har anknytning till
anslagen. Utskottet avstyrker bifall till motionerna och
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Under denna rubrik behandlas vidare i proposition 1994/95:100
framlagda förslag att folkpension i form av förtidspension skall
sänkas med 6 % av basbeloppet och pensionstillskott till
förtidspension höjas från 105,5 % till 111,5 % av basbeloppet.
Utskottet biträder förslagen.
Regeringen har beträffande bostadstillägg till pensionärer
(BTP) föreslagit att
 för den som uppbär ålderspension skall vid beräkning av BTP i
årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv
näringsverksamhet,
 pensionärer med inkomst utöver folkpension och
pensionstillskott skall få sitt bostadstillägg minskat  snabbare
än idag. Inkomstavdraget föreslås höjt med fem procentenheter,
 den skäliga levnadsnivån vid beräkning av särskilt
bostadstillägg till pensionärer skall regleras i lagen (1994:308)
om bostadstillägg till pensionärer,
 vid beräkning av årsinkomst för BTP bör ränta på skuld endast
få dras av från det inkomstslag som skuldräntan hänför sig till,
 BTP bör samordnas med hela bostadsbidraget, inkl. den s.k.
barndelen, enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag.
Utskottet biträder förlagen.
Regeringens förslag i propoposition 1994/95:100 om förändring
av det särskilda grundavdraget för pensionärer har jämte motioner
i frågan överlämnats till skatteutskottet för behandling i detta
utskott. Skatteutskottet har därefter föreslagit en nedsättning
av det allmänna grundavdraget som i princip innebär att den
budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha uppkommit
genom regeringens förslag om det särskilda grundavdraget ändå kan
uppnås. Till följd härav föreslår utskottet att riksdagen avslår
regeringens förslag om en utgiftsökning inom ramen för BTP på 400
miljoner kronor. Anslaget minskas i motsvarande mån.
Under rubriken Pensioner m.m. behandlas också i proposition
1994/95:147 framlagda förslag till åtgärder för att förbättra
underlaget för beslut om förtidspension. I propositionen föreslås
också att de särregler som gäller för rätt till förtidspension
för försäkrade som är 60 år och äldre skall avskaffas. Vidare
föreslås, såsom förutskickats i budgetpropositionen, att för
gifta pensionärer skall samma folkpensionsbelopp utges oavsett om
maken uppbär pension. Utskottet tillstyrker förslagen och
avstyrker bifall till samtliga motioner.
Utskottet har uppmärksammat att vissa ändringar erfordras till
följd av ändringen av 7 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) och föreslår med anledning härav ett
tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen
med författningsförslag som kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet har vidare förslagit en redaktionell ändring av 3 kap.
16 § AFL.
Under rubriken Administration behandlas de under littera F.
Myndigheter under Socialdepartementet upptagna anslagen F 1.
Riksförsäkringsverket och F 2. Allmänna försäkringskassor samt
motioner med anknytning till anslagen. Vidare behandlas
regeringens förslag om besparingsåtgärder avseende statlig
konsumtiom inom Socialdepartementets områden såvitt avser
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna för budgetåren 1997
och 1998. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Med
anledning av en motion föreslår utskottet ett tillkännagivande om
en utredning angående en sammanslagning av försäkringskassorna
i Skåne. Övriga motioner avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats 37 reservationer och åtta särskilda
yttranden.

Propositionerna

Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1994/95:100
bilaga 6 under littera A, B och F samt i proposition 1994/95:147
Rätten till förtidspension och sjukpenning samt folkpension för
gifta föreslagit riksdagen
Sjuk- och föräldraförsäkring
Proposition 1994/95:100
1. att (A) godkänna inriktningen av de besparingsåtgärder
inom föräldraförsäkringsområdet för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade åtgärder,
Föräldraförsäkring),
2. till (A 3) Föräldraförsäkring för budgetåret 1995/96 anvisa
ett förslagsanslag på 28 463 000 000 kr,
3. att (B) godkänna inriktningen av de åtgärder inom området
försäkring vid sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998
som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade
åtgärder),
4. att (B) anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring i denna del,
5. att till (B 1) Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 34 663 000 000 kr,
6. att till (B 3) Närståendepenning för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 41 400 000 kr,
7. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om ändrad
finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökning m.m.
vid RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn,
Proposition 1994/95:147
8. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring i denna del,
9. att till Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret
1995/96 anvisa ett belopp som är 1 500 000 000 kr lägre än vad
som föreslagits i proposition 1994/95:100 bilaga 6,
Sjukvårdsförmåner m.m.
Proposition 1994/95:100
10. att (B) godkänna inriktningen att besparingar motsvarande
1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels-
och tandvårdsområdena samt underhålls- och
bidragsförskottssystemet (i detta betänkande behandlas yrkandet i
vad avser besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena),
11. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
12. att (B 2) anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,
13. att till  (B 2) Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr,
Pensioner m.m.
Proposition 1994/95:100
14. att till (A 7) Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisa
ett förslagsanslag på 449 000 000 kr,
15. att till (A 8) Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 2 180 500 000
kr,
16. att (B) godkänna vad regeringen anfört om framflyttning av
det formella ikraftträdandet av det reformerade
ålderspensionssystemets intjänanderegler,
17. att (B) godkänna inriktningen av de förändringar inom
området försäkring vid ålderdom m.m. för budgetåren 1997 och 1998
som regeringen förordar (avsnitt Vidtagna och planerade
åtgärder),
18. att till (B 4) Handikappersättningar för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,
19. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring i denna del,
20. att (B 5) anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1969:205) om pensionstillskott,
21. att (B 5) godkänna vad regeringen anfört om folkpension i
form av förtidspension till gift pensionsberättigad vars make
inte uppbär folkpension,
22. att till(B 5) Förtidspensioner för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 21 080 000 000 kr.
23. att till (B 6) Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,
24. att (B 7) godkänna vad regeringen anfört om folkpension
till gift pensionsberättigad,
25. att till (B 7) Ålderspensioner för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 80 125 000 000 kr,
26. att till (B 8) Efterlevandepensioner till vuxna för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på
2 429 000 000 kr,
27. att till (B 9) Särskilt pensionstillägg för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,
28. att (B 10) anta regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
29. att (B 10) godkänna vad regeringen anfört om förändring av
reglerna för bostadstillägg,
30. att till (B 10) Bostadstillägg till pensionärer för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på
15 200 000 000 kr,
31. att till (B 11) Ersättning till Posten AB m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på
282 025 000 kr.
Under litt. B har regeringen också föreslagit att riksdagen
godkänner vad regeringen anfört om förändring av reglerna om
särskilt grundavdrag för pensionärer. Denna hemställanspunkt har,
tillsammans med motion 1994/95:Sf266 yrkande 3 i denna del och
motion 1994/95:Sk328 yrkande 20, överlämnats till skatteutskottet
för behandling i detta utskott.
Proposition 1994/95:147
32. att till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett
belopp som är 260 000 000 kr lägre än vad som föreslagits i
propopsition 1994/95:100 bilaga 6,
33. att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring i denna del,
Administration
Proposition 1994/95:100
33. att (F) godkänna inriktningen av besparingsåtgärder
avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (i detta
betänkande behandlas yrkandet i vad avser besparingar på anslaget
till Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna),
34. att till (F 1) Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96
anvisa ett ramanslag på 819 626 000 kr,
35. att till (F 2) Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1995/96 anvisa ett ramanslag på 6 452 907 000 kr.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Sjuk- och föräldraförsäkring
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avtalsförsäkringen.
1994/95:Sf206 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en grundlig utredning för att åstadkomma ett nytt och
bättre trygghetssystem.
1994/95:Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samordnad arbetslivsförsäkring vid
sjukdom, arbetslöshet och funktionshinder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen ges
tilläggsdirektiv för att lägga förslag till en samlad
arbetslivsförsäkring.
1994/95:Sf219 av Christina Zedell och Eva Johansson (s) vari
yrkas att riksdagen beslutar att åldersgränsen för utnyttjande av
garantidagar förlängs t.o.m. det kalenderår barnet fyller 15 år.
1994/95:Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en förenklad rapportskyldighet i
bestämmelserna om sjuklön.
1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa särbestämmelsen i
föräldraförsäkringen om pappamånad.
1994/95:Sf228 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ideologiska förändringen i den generella
välfärden.
1994/95:Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reform av socialförsäkringarna.
1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rehabilitering bör ske på lika villkor
för kvinnor och män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att rehabiliteringssituationen för kvinnor
med reumatiska sjukdomar och andra "tysta sjukdomar" bör beaktas
särskilt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att informationsteknologins betydelse inom
rehabiliteringsarbetet bör uppmärksammas.
1994/95:Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall räknas på ett medelvärde av de senaste 24
månadernas inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i
sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på nödvändiga
förändringar vid införandet av ytterligare en karensdag i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen under Socialdepartementets anslag B 1.
Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett
i förhållande till regeringens förslag minskat anslag med 4 300
000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att arbetsgivaransvaret för rehabilitering
skärps,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utredning bör göras om
arbetsgivarskyldighet att i bokslut redovisa kostnader för
sjukfrånvaro,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att försäkringskassans roll i
rehabiliteringsarbete tydliggörs genom direktiv,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans
roll i rehabiliteringsarbete poängterar den enskildes centrala
roll,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att direktiven vad gäller försäkringskassans
roll i rehabiliteringsarbete poängterar vikten av samarbete med
YI,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att erforderliga medel tilldelas
försäkringskassan för att kunna systematisera kunskapen kring
rehabilitering och arbetsmiljöproblem.
1994/95:Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om föräldrars möjlighet att gemensamt delta i
utbildning för föräldrar till döva och hörselskadade barn.
1994/95:Sf252 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att volontärer i u-landstjänst får
behålla sociala förmåner,
2. att riksdagen hos regeringen begär att behovet av
socialförsäkringsskydd för volontärer i biståndsarbete skall
kartläggas i enlighet med socialförsäkringsutskottets betänkande
1986/87:5 s. 6.
1994/95:Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ej slopa karensdagen.
1994/95:Sf257 av Lars Bäckström (v) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en utredning om en samlad
reformering av de sociala trygghetssystemen och
socialförsäkringarna.
1994/95:Sf264 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
ersättningsnivån i närståendepenningen till 75 %,
2. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1995 förlänga
rätten till närståendepenning och den därtill kopplade rätten
till ledighet från nuvarande två till fyra månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om överläggningar med de båda kommunförbunden
och förbättrade förutsättningar för närståendevård.
1994/95:Sf265 av Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att klargöra arbetsgivarnas ansvar
för rehabilitering.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
avskaffa karensdagen i sjukförsäkringen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av
en arbetslivsförsäkring i enlighet med vad i motion 1994/95:Sf212
samt i denna motion föreslås,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
sjuklöneperiod som omfattar dag 2 till och med dag 28 i en
sjukperiod.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om insatser för att undvika
förtidspensionering bland kvinnor genom individuella
rehabiliteringsprogram.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om principer för den fortsatta reformeringen av
socialförsäkringssystemen,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa
karensdagen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
ersättningsnivån i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen samt
föräldraförsäkringen,
14. att riksdagen beslutar höja ersättningsnivån i
sjukförsäkringen för sjukfall längre än 1 år till 80 %,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lägre
ersättningsnivå i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen under
sjuklöneperioden enligt vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana
förändringar i sjukpenninggrundande inkomst (SGI) som redovisats
i motionen.
1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
29. att riksdagen beslutar att ändra ersättningsreglerna i
socialförsäkringarna i enlighet med vad som anförts om brutet tak
m.m. i motionen från den 1 juli 1995.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
8. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar
om ny ersättningsgrundande inkomst i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen,
13. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om återinförande av karensdagar och ersättningsnivåer i
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om höjd ersättning till 80 % för de långtidssjuka.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att även långtidssjuka bör få 80 % i alla
socialförsäkringar upp till en årsinkomst på 144 000 kr.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om
bakomliggande orsaker och samband till de senaste årens stora
förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
ersättningsnivån i föräldrapenningen till 75 % (för 10 månader)
resp. 85 % (för mamma- och pappamånaderna),
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
ersättningsnivån i tillfällig föräldrapenning till 75 %,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
ersättningsnivåerna i havandeskapspenningen till 75 %.
1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att den del av föräldraförsäkringen
som ersätts med den sjukpenninggrundande inkomsten skall vara
samma alla de tolv månaderna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa havandeskapspenningen
fr.o.m. den 1 juli 1995 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen under anslaget A 3. Föräldraförsäkring för
budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag minskat anslag med 660 000 000 kr i enlighet med vad som
i motionen anförts.
1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en successiv utökning av kvoterad
föräldraledighet.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av de sociala förmånerna för
missionärer/u-landsvolontärer.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147
1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i
ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av
sjukvårdsenhet enligt vad i motionen anförts om den försäkrades
rättssäkerhet.
1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätten att överklaga valet av sjukvårdsenhet.
1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens ändringsförslag i 7 §
första stycket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt att begära omprövning vid kommunicering
av indragning av sjukpenning.
Sjukvårdsförmåner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf202 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar om ändring i reglerna för högkostnadsskyddet för
utnyttjande av läkarvård och receptbelagda läkemedel i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ytterligare besparingar i
referensprissystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fastställande av apotekens inköpspris och
utförsäljningspris,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändringarna av regler för avgiftsfria
förbrukningsartiklar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om "läkemedels-Dagmar",
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uttag av läkemedelskostnader från landstingen
och om betalningssystem för läkemedel,
10. att riksdagen beslutar om fria förbrukningsartiklar i
enlighet med vad som föreslagits i motionen,
11. att riksdagen beslutar anta förslag till lag om ändring i
lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
innebärande att högkostnadsskyddet lägst skall utgå med 1 900 kr
samt att sjukvårdsförmåner m.m. skall utgå i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar att till sjukvårdskostnader m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag om 21 840 000 000 kr
vilket med 1 305 000 000 kr understiger regeringens förslag,
13. att riksdagen beslutar att det befolkningsrelaterade
finansieringsbidraget till kommunerna minskas i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1994/95:Sf207 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högkostnadsskyddet.
1994/95:Sf208 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
läkemedelsförmånen och högkostnadsskyddet.
1994/95:Sf210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en förändring av tandvårdsförsäkringen till
att enbart omfatta ett högkostnadsskydd,
3. att riksdagen beslutar att förslagsanslaget
Sjukvårdsförmåner m.m. minskas med 1 600 miljoner kronor för
tandvård i förhållande till regeringens förslag.
1994/95:Sf213 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen
begär tillsättande av en utredning med direktiv vari slås fast
behovet av en fri läkemedelslista och en uppdatering av listan.
1994/95:Sf215 av Birthe Sörestedt och Iréne Vestlund (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av rabatteringssystemet för att
nedbringa läkemedelskostnaderna.
1994/95:Sf218 av Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om periodicering av högkostnadsskyddet för
sjukvårds- och läkemedelskostnader.
1994/95:Sf232 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rättvisa förmånsregler för olika grupper av
kroniskt sjuka.
1994/95:Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om läkemedelsavgifter.
1994/95:Sf241 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kostnadsfria läkemedel och kostnadsfria
förbrukningsartiklar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppdatering av listan över diagnoser och
läkemedel som berörs av kostnadsfriheten med modernare läkemedel
och nya grupper av kroniska medicinska funktionshinder som kräver
livslång behandling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förändring av kommittédirektiven till HSU
2000 vad gäller kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar.
1994/95:Sf245 av Leif Marklund (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av samordning av debiteringen vid vård under LPT och LRV.
1994/95:Sf263 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
framförts om tilläggsdirektiv till HSU 2000 angående kostnaden
för läkemedel för patienter med diagnosen Sjögrens syndrom.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av besparingsarbetet vad avser
läkemedelsförmånerna i den allmänna försäkringen.
1994/95:So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om läkemedel,
4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om
läkemedelsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en årlig
höjning av högkostnadsskyddet med 100 kr utöver prisindexökningen
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om läkemedlens finansiering och återföring av
läkemedelsförskrivningsdata till läkare och distriktssköterskor.
Pensioner m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra 11 kap. 2 a § lagen om allmän
försäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om intyg av två läkare vid bedömning av behov av
förtidspension,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krav på rehabilitering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om aktivitetsträning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regelbundna efterkontroller av givna
förtidspensioner,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med Ds
1994:91.
1994/95:Sf209 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen i enlighet med vad som anförts i motionen begär
förslag om ändring i lagen om allmän försäkring.
1994/95:Sf224 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om särregler vid beräkning av pensionsgrundande tid för personer
som beviljats asyl.
1994/95:Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas  1. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kostnadsfritt informationsmaterial om den nya
pensionen skall lämnas ut till dem som vill sätta sig in i det
reformerade pensionssystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att remisstiden bör vara minst sex månader
och att den tiden inte till största delen skall vara sommartid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en granskning av ett nytt pensionssystem ur
ett klass- och kvinnoperspektiv.
1994/95:Sf237 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja pensionsåldern till 66 år i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag
B 5. Förtidspensioner anvisa ett i förhållande till regeringens
förslag minskat anslag med 2 800 000 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen.
4. att riksdagen beslutar införa det tillväxtbaserade indexet
för pensioner fr.o.m. den 1 januari 1996 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att
arbetsinkomst för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning
av bostadstillägget i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag
B 10. Bostadstillägg till pensionärer anvisa ett i förhållande
till regeringens förslag ökat anslag med 100 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Sf244 av Birgitta Gidblom m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av ordet sjukbidrag till
rehabiliteringsbidrag.
1994/95:Sf246 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning om möjligheten att genom
frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet till sabbatsår för
den som är över 45 år.
1994/95:Sf248 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en utredning kring 9 kap. 4 § lagen om allmän
försäkring.
1994/95:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en ny
form av grundpension,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkt tak för ATP och höjd folkpension.
1994/95:Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rättvisare regler för barnpension och
efterlevandepension.
1994/95:Sf259 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtidspensionärer, ålderspensionärer och
barntillägg.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid beräkningen av basbeloppet för åren
1996, 1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst 1 %
inflation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett stöd,
särskilt barntillägg, till förtidspensionärer med
försörjningsansvar för barn och som endast har förtidspension och
pensionstillskott.
3. (delvis) att riksdagen hos regeringen begär förslag till
justering av reglerna för reduceringar av SGA och reglerna om
förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP i enlighet med vad
i motionen anförts,
1994/95:Sf504 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid RGD och RGH
blir föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis
och enhetlig nivå för samtliga studerande.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd
pensionsålder enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar
om höjd reell pensionsålder,
9. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar
om förtida uttag i stället för förtidspension efter 61 år.
23. att riksdagen till kompensation till sämst ställda
pensionärer genom bostadstillägg, pensionstillskott och SGA för
budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit.
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen till Bostadstillägg för pensionärer (riktat
till förtidspensionärer) för budgetåret 1995/96 anvisar 120
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fullt inflationsskydd för vårdbidrag och
handikappersättning samt full kompensation för inflationen under
1995.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
11. att riksdagen för att återställa förtidspensionärernas
ekonomiska situation anslår 500 000 000 kr.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av rätt till sabbatsår.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:147
1994/95:Sf13 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avskaffa äldreregeln i
förtidspensionen (7 kap. 3 § AFL) fr.o.m. den 1 januari 1996 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen begär att regeringen ser över reglerna för
förtida uttag i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att omprövning av givna
förtidspensioner skall ske minst vart femte år i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1994/95:Sf14 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas med
hänvisning till det anförda att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i lagen
om allmän försäkring (AFL).
1994/95:Sf15 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen i sitt förslag till hur regelverket i
förtidspensioneringen skall reformeras även lägger fram förslag
om äldreregeln.
1994/95:Sf16 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som förhindrar
orimliga sociala konsekvenser av avskaffade äldreregler.
1994/95:Sf17 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
4. att riksdagen avslår propositionens förslag att avskaffa
nuvarande äldreregler i förtidspensionen.
Motion väckt med anledning av regeringens skrivelse 1994/95:127
Ungdomsfrågor
1994/95:Kr2 av Ola Ström m.fl. (fp) vari yrkas  4. att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av konsekvenserna av det sänkta reala värdet
av vårdbidraget till familjer med funktionshindrade barn och
vuxna med funktionshinder.

Administration
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av anställda vid försäkringskassorna.
1994/95:Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att personal inom vården och
socialförsäkringen ges ökad utbildning om olika patientgruppers
behov samt kompetensutveckling för att åstadkomma en aktiv
rehabilitering.
1994/95:Sf249 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder rörande försäkringskassorna med anledning av RRV:s
rapport.
1994/95:Sf250 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kompetenshöjande åtgärder för försäkringskassorna.
1994/95:K630 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda en sammanslagning av
försäkringskassorna i M och L län.

Utskottet

Sjuk- och föräldraförsäkring
Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön
Sjukförsäkringen ger rätt till sjukpenning vid sjukdom med
viss del av arbetsinkomsterna upp till 7,5 gånger basbeloppet.
Arbetsgivaren svarar dock enligt lagen (1991:1047) om sjuklön
för ersättning till den anställde för de första 14 dagarna av
ett sjukfall. För tid därefter och för personer som inte
omfattas av sjuklönesystemet svarar sjukförsäkringen för
ersättningen till de försäkrade.
Sjuklön enligt sjuklönelagen utges inte för den första dagen
då arbetstagaren gått miste om lön och andra
anställningsförmåner (karensdag). För de två följande dagarna
skall sjuklön utges med 75 % av mistade anställningsförmåner och
för tid därefter med 90 % av mistade anställningsförmåner.
Sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
utges med vissa undantag inte för den första dagen i
sjukperioden (karensdag) och med 65 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för de två följande dagarna
i varje sjukperiod. För tid därefter är kompensationsnivån 80 %
t.o.m. den 365:e dagen och sedan 70 %. Den som genomgår
medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan dock få
behålla ersättningsnivån 80 % även efter den 365:e dagen i
sjukperioden. Vidare utges sjukpenning med 70 alternativt 80 %
av SGI:n om den försäkrade under de senaste 450 dagarna haft
sjukperioder som sammanlagt omfattar minst 365 dagar.
Sjukpenning enligt AFL utges vid sjukdom som sätter ned
arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Saknar den försäkrade
arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges tre
fjärdedels, en halv eller en fjärdedels sjukpenning, beroende på
graden av nedsättningen av arbetsförmågan.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga förmåner som den försäkrade
kan antas för år räknat tills vidare erhålla av eget arbete,
antingen på grund av anställning eller genom annat
förvärvsarbete. Vid beräkning av SGI bortses från sådan inkomst
av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger basbeloppet.
Inom såväl sjuklöne- som sjukpenningsystemen gäller att en ny
sjukperiod som börjar inom fem dagar från det en tidigare
sjukperiod avslutats betraktas som en fortsättning på den
tidigare perioden när det gäller karensdag, ersättningens
storlek samt sjuklöneperiodens längd. Vidare gäller att antalet
karensdagar -- i sjuklönesystemet i förhållande till en
arbetsgivare -- är begränsat till tio inom en
tolvmånadersperiod, s.k. allmänt högriskskydd. Enligt ett s.k.
särskilt högriskskydd kan en arbetstagare som lider av sjukdom
som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med rätt
till sjuklön under en tolvmånadersperiod i stället för en
karensdag och två dagar med kompensationsnivån 75 % av lönen få
sjuklön från första dagen med 90 % av lönen. Inom AFL gäller
samma regler men kompensationsnivån är då 80 % av SGI:n från
första dagen.
De flesta anställda har genom avtal ersättning vid sjukdom
utöver den ersättning den allmänna försäkringen ger. Sådan
avtalsersättning får dock inte utges med mer än 10 % och endast
t.o.m. den 90:e dagen i sjukperioden. Om avtalsersättningen --
och fr.o.m. den 1 juli 1994 även förmåner i form av bil, bostad
och helt fri kost -- överstiger tillåten nivå minskas ersättning
från den allmänna försäkringen i motsvarande mån.
En särskild ersättning, rehabiliteringsersättning, utges när
en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är
nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad
rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att
helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av
arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättningen består av
rehabiliteringspenning som utges med 95 % av SGI:n och ett
särskilt bidrag.
Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner
Föräldraförsäkringen omfattar ersättningsförmånerna
föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning i samband med ett barns födelse eller
adoptivbarns ankomst utges under 450 dagar. Om föräldrarna
gemensamt har vårdnaden om barnet har varje förälder rätt att
uppbära föräldrapenning under hälften av denna tid. En förälder
kan avstå rätt att uppbära föräldrapenning till förmån för den
andra föräldern med undantag för föräldrapenning med
sjukpenningbelopp under 30 dagar. Under 360 av de 450 dagarna
utges föräldrapenning med viss andel av förälderns
sjukpenninggrundande inkomst delad med 365, dock lägst med ett
garantibelopp på 60 kr per dag. För de första 30 dagarna med
sjukpenningbelopp för vardera föräldern är kompensationsnivån 90
% och för övriga dagar med sjukpenningbelopp 80 %. För barn
födda före år 1995 är dock kompensationsnivån 90 % t.o.m. år
1996. Under resterande 90 dagar av de 450 dagarna utges
ersättning enligt garantinivån. Föräldrapenning får tas ut
längst till dess barnet har fyllt åtta år eller till den senare
tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret.
Tillfällig föräldrapenning utges till förälder som behöver
avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a.
till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets
ordinarie vårdare. Även för barn som har fyllt tolv år kan
ersättning utges under vissa förutsättningar. Tillfällig
föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år.
Om skälet till att föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
är sjukdom hos barnets ordinarie vårdare kan dock ersättning
utges under högst 60 dagar. Tillfällig föräldrapenning utges
vidare för s.k. kontaktdagar för barn som under året fyller fyra
år t.o.m. det år barnet fyller tolv år. Sådan ersättning utges
under högst två dagar per barn och år. För vissa
funktionshindrade barn gäller utökad rätt till kontaktdagar.
Härutöver har fadern rätt till tio ersättningsdagar i samband
med barns födelse. Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av
den sjukpenninggrundande inkomsten delad med årsarbetstiden.
Har tillfällig föräldrapenning utgetts för 14 dagar under ett år
för samma barn utges därefter ersättning med 90 % av SGI:n delad
med årsarbetstiden. Karensdag tillämpas inte i samband med den
tillfälliga föräldrapenningen.
Inriktning avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna
Proposition 100
I budgetpropositionen begär regeringen att riksdagen godkänner
dels inriktningen av de åtgärder inom området försäkring vid
sjukdom och handikapp för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordar, dels inriktningen av besparingsåtgärder
inom föräldraförsäkringsområdet för samma tid.
Regeringen anser att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % av
inkomstbortfallet resp. SGI:n bör införas i sjuklöne- och
sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen jämte
havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1997. Högre
kompensationsnivå, 85 %, skall dock gälla för
rehabiliteringspenning, föräldrapenning under de första 30
dagarna för vardera föräldern och tillfällig föräldrapenning
utöver de första 14 dagarna för varje barn och år. Vidare bör
reglerna om karensdag i sjuklöne- och sjukpenningsystemen tas
bort. Principen om den enhetliga ersättningsnivån skall ligga
till grund för Sjuk- och arbetsskadeberedningens reformförslag.
I propositionen anges också att vissa förändringar vad avser
de förmåner i form av kontant lön m.m. som skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten bör vidtas fr.o.m. den 1 januari
1997.
Vidare anser regeringen att kontaktdagarna inom den
tillfälliga föräldrapenningen bör slopas fr.o.m. den 1 januari
1997. Detta skall dock inte gälla de tio dagar som kan utges
till föräldrar med barn som omfattas av lagen (1993:387) om stöd
och service till vissa funktionshindrade, LSS.
Åtgärderna att införa en enhetlig nivå samt avskaffa
karensdagen i sjuklöneperioden bedöms innebära en kostnadsökning
för arbetsgivarna. Regeringen anser att denna kostnadsökning
inte skall belasta arbetsgivarkollektivet. Förslaget om en
enhetlig nivå och avskaffad karensdag inom sjuklöne- och
sjukpenningförsäkringen beräknas därmed innebära en
kostnadsökning på 426 miljoner kronor netto fr.o.m. budgetåret
1997. Med beaktande av effekterna inom föräldraförsäkringen blir
det i stället en besparing på 225 miljoner kronor netto.
Motioner
Förslag om förändringar i sjukersättningssystemen och
föräldraförsäkringen har lagts fram i ett flertal motioner
väckta under den allmänna motionstiden.
Moderata samlingspartiet
I motion Sf238 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslår
motionärerna att riksdagen beslutar dels att den
sjukpenninggrundande inkomsten skall baseras på medelvärdet av
de senaste 24 månadernas inkomst (yrkande 1), dels att
ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen
(yrkande 2). Ändringarna skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1996.
Genom att införa två karensdagar får man ned sjukskrivningarna
ytterligare och arbetslinjen markeras starkare. Ett tak på tio
karensdagar under en ettårsperiod skall fortfarande gälla.
Motionärerna föreslår vidare (yrkande 3) att regeringen får i
uppdrag att redovisa förslag som innebär att ingen drabbas av
fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för
småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör
också omarbetas så att det anpassas för två karensdagar.
I motion Sf205 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs
tillkännagivande om att det för att undvika överförsäkringar bör
råda restriktivitet vad gäller avtalsförsäkringen.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna
i yrkande 3 att riksdagen beslutar att kompensationsnivån inom
föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 juli 1995 skall vara densamma
under alla tolv månaderna. Med hänvisning till att
föräldraledigheten, både vad gäller ledighetens längd och
inkomstkompensation, är världens mest generösa och till det
statsfinansiella läget begär motionärerna i yrkande 4 att
havandeskapspenningen avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1995. Det
skall i stället vara möjligt att ta ut föräldraledighet två
månader före nedkomsten om man så önskar. För den som enligt
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter är förbjuden att arbeta som
gravid eller om graviditeten av andra orsaker är komplicerad
skall sedvanlig sjukskrivning gälla.
I motion Sf227 yrkande 1 av Margit Gennser (m) anför
motionären att lagar skall utformas så att de ger hushållen
största möjliga handlingsfrihet. Eftersom lagstiftningen om
"pappamånad" i föräldraförsäkringen inte är motiverad av behov
om någon slags skyddslagstiftning för hushållen bör
"pappamånaden" avskaffas.
Härutöver begärs i motion Sf256 av Jan-Olof Franzén och Anders
G Högmark (m) ett tillkännagivande om att karensdagen inte bör
slopas.
Centerpartiet
I motion Sf212 av Olof Johansson m.fl. (c) anser motionärerna
att en samordnad arbetslivsförsäkring vid sjukdom, arbetslöshet
och funktionshinder bör införas. Försäkringen skall ersätta
nuvarande ersättning vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och
förtidspension samt tillfällig föräldrapenning och lönegaranti
vid konkurser. Arbetslivsförsäkringen skall innehålla dels en
grundpenning, dels en inkomstrelaterad arbetslivspenning.
Grundpenningen bör motsvara ersättningen i kontant
arbetsmarknadsstöd, KAS. Den inkomstrelaterade
arbetslivspenningen bör ersätta 80 % av inkomsten, dock endast
upp till en normal löntagarinkomst, ca 175 000--180 000 kr per
år. Vid sjukdom skall ingen ersättning utges för
insjuknandedagen och första sjukdagen upp till tio karensdagar
per år. Försäkringen skall innehålla en sjuklöneperiod för
arbetsgivare på fyra veckor. Vidare skall försäkringen
finansieras av avgifter som förvaltas utanför statsbudgeten i
ett samordnat fondsystem. Fonden skall tillföras medel via
statsbudgeten för finansieringen av grundpenningen. Det bör
dessutom finnas starka stimulanser för att återgå till arbete
t.ex. genom aktiveringstillägg. Motionärerna anser att systemet
blir enklare och lättare att överblicka för den enskilde och att
möjlighet att växla mellan systemen för att erhålla den
förmånligaste ersättningen elimineras. Enligt motionärerna skall
försäkringen i princip omfatta hela arbetskraften, dvs. samtliga
medborgare i landet mellan 18 år och upp till normal
pensionsålder som står till arbetsmarknadens förfogande. Den som
vill arbeta men tillfälligt eller långvarigt på grund av sjukdom
eller funktionshinder är oförmögen att göra detta skall också
ingå i den generella tryggheten. Det skall också ställas krav på
deltagande i rehabilitering. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om en samlad arbetslivsförsäkring och i yrkande
2 att Sjuk- och arbetsskadeberedningen får tilläggsdirektiv för
att lägga förslag till en sådan arbetslivsförsäkring. Även i
motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) behandlas
arbetslivsförsäkringen, och motionärerna begär i yrkande 6 att
regeringen skall lägga fram förslag om införande av en sådan
försäkring fr.o.m. den 1 januari 1997. I motionen begärs
dessutom i yrkande 5 avslag på förslaget att avskaffa
karensdagen. I yrkande 7 begär motionärerna att regeringen skall
lägga fram förslag om en förlängd sjuklöneperiod t.o.m. dag 28 i
en sjukperiod, dock med full kompensation till arbetsgivarna.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) redovisar
motionärerna följande riktlinjer för den fortsatta reformeringen
av socialförsäkringarna. Finansieringen bör i ökad utsträckning
ske genom växling till försäkringsmässigt utformade
egenavgifter. Arbetsskadeförsäkringen bör utformas som en
riskförsäkring för arbetsgivare. Vidare skall inkomsttryggheten
vara utgångspunkt. Det är lämpligt med ett tak på 7,5 basbelopp
och en ersättningsnivå, för det som inte är pension, på 80 %.
Arbetslöshetsförsäkringen bör bli obligatorisk.
Socialförsäkringarna som helhet bör göras mer trovärdiga, bl.a.
genom en strävan efter bred politisk uppslutning. Motionärerna
begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om dessa principer.
Motionärerna anför vidare att avskaffandet av en karensdag
riskerar att bli mycket kostsamt. Förslaget om sänkt
ersättningsnivå till 75 % innebär en orimlig prioritering och
får konsekvenser för tilltron till försäkringssystemet. De begär
därför avslag på regeringens förslag om avskaffad karensdag i
sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och om sänkt ersättningsnivå i
dessa försäkringar och föräldraförsäkringen (yrkandena 12 och
13). Däremot anser de att ersättningsnivån för långtidssjuka bör
höjas från 70 till 80 % (yrkande 14). Motionärerna framhåller
att bedömningen av budgeteffekterna är extremt komplicerade. Det
är troligt att det för att uppnå en besparing på 2 miljarder
kronor är nödvändigt att vidta någon annan åtgärd. Motionärerna
förordar i så fall att antalet dagar med 75 % ersättning i
början av varje sjukperiod utökas från nuvarande två till kanske
fem. Motionärerna begär i yrkande 15 förslag härom. Motionärerna
hänvisar vidare till ESO-rapporten En Social Försäkring (Ds
1994:81) och menar att det vore en strukturellt riktig åtgärd
att låta sjukpenninggrundande inkomst fastställas med hänsyn
till den levnadsstandard man haft under en tid tillbaka. Enligt
yrkande 16 bör regeringen återkomma med förslag till
förändringar som bör genomföras redan fr.o.m. år 1996.
Motionärerna har vid sina budgetberäkningar utgått från att den
genomsnittliga inkomsten under den senaste tolvmånadersperioden
skulle gälla. Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen
begär Lars Leijonborg m.fl. (fp) i motion So615 yrkande 2 avslag
på förslaget att sänka ersättningsnivån i föräldrapenningen till
75 resp. 85 %. Motionärerna hänvisar till att starka
jämställdhetsskäl talar för en hög kompensationsnivå.
Motionärerna begär vidare avslag på förslaget att sänka
ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen till 75 %
(yrkande 3) och på förslaget att sänka ersättningsnivån i
havandeskapspenningen till 75 % (yrkande 4). I motion Sf264 av
Sigge Godin m.fl. (fp) begär motionärerna avslag på förslaget om
sänkt ersättningsnivå till 75 % såvitt gäller
närståendepenningen (yrkande 1).
Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann m.fl. (v) anför i motion Sf228 att det är både
omoraliskt och ekonomiskt felaktigt att som nu görs skära i
socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i andra
sektorer. Enligt motionärerna föreslår regeringen omfattande
ideologiska förändringar i socialförsäkringssystemen under den
felaktiga förevändningen att de går med förlust. Motionärerna
anser att den förändrade ideologiska inriktningen bör förankras
hos folket innan några beslut fattas. Förändringarna bör också
analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. De begär ett
tillkännagivande härom. I motion Sf257 begär Lars Bäckström (v)
att en parlamentarisk utredning tillsätts med syfte att redovisa
förslag till en samlad reformering av socialförsäkringarna och
arbetslöshetsförsäkringen i syfte att utveckla den generella
välfärden och skapa enklare, enhetligare och rättvisare system.
Motionären anser att olikheterna mellan trygghetssystemen vad
gäller principer, nivåer m.m. medför att systemen blir
svåröverskådliga och leder till orättvisor. Skillnaderna kan
dessutom möjliggöra missbruk och ge snedvridande effekter för
samhällsekonomin i stort.
I motion So618 anser Gudrun Schyman m.fl. (v) att en utbyggd
föräldraförsäkring måste prioriteras inom familjepolitiken så
fort resurserna tillåter. Motionärerna anser också att mannens
rätt till föräldraledighet inte skall kunna överlåtas på
kvinnan. De föreslår att de kvoterade månaderna successivt byggs
ut, och de begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Miljöpartiet de Gröna
I motionerna Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 29 och
So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkande 9 föreslås att
ett s.k. brutet tak införs i samtliga försäkringssystem --
arbetslöshet, föräldraförsäkring, sjukpenning. I
försäkringssystemen skall ersättning utges med 80 % av inkomsten
under 144 000 kr per år och med 40 % av inkomsten över denna
nivå. I motion Fi212 begärs att riksdagen beslutar att sådana
ersättningsregler skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995.
Kristdemokratiska samhällspartiet
I motion Sf206 redovisar Alf Svensson m.fl. (kds) sina viktiga
utgångspunkter för en reformering av trygghetssystemen.
Motionärerna förordar ett obligatoriskt och i huvudsak
offentligt trygghetssystem med utrymme för egna lösningar. Samma
ersättning bör också gälla vid sjukdom, arbetslöshet och
föräldraledighet. Enligt motionärerna bör taket vara 7,5
basbelopp, där en enhetlig lägsta nivå är 2 basbelopp.
Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på 80 % av  inkomsten
upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten mellan 5 och 7,5
basbelopp. Antalet karensdagar i de olika delsystemen behöver
inte vara lika men det bör finnas ett tak på hur många
karensdagar som sammantaget kan drabba en person under ett år.
Trygghetssystemet utom föräldraförsäkringen bör ligga utanför
statsbudgeten och finansieras genom egen- och
arbetsgivaravgifter med ett ökat inslag av egenavgifter.
Enhetliga avgifter bör tas ut på inkomster upp till nuvarande
tak och förslagsvis kan halv avgift tas ut på inkomster däröver.
Enligt motionärerna bör en ny parlamentarisk utredning snarast
tillsättas som bör arbeta skyndsamt så att ett reformerat
trygghetssystem kan genomföras från och med år 1997.
Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I motion Fi216 av
Alf Svensson m.fl. (kds) föreslås att sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen skall innehålla två karensdagar med ett
högkostnadsskydd på tio dagar per år och en ersättningsnivå på
80 % (yrkande 13). Vidare föreslås att ersättningsnivån för
långtidssjuka höjs från 70 till 80 % (yrkande 24). Motionärerna
anser dessutom att en ytterligare besparing bör göras genom att
ersättningen i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen grundas på den
genomsnittliga inkomsten under de två senaste åren (yrkande 8).
M-, c- och kds-motion
I motion Sf230 av Sten Svensson m.fl. (m, c, kds) anför
motionärerna att en reform av socialförsäkringarna är påkallad.
Riktpunkten bör vara att så många som möjligt får sin
försörjning genom arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Ersättningen från socialförsäkringarna bör därför alltid ligga
klart under förlusten av inkomst. Den bör också täcka en inkomst
som är normal för den enskilde, inte en onormalt hög inkomst som
har uppburits en kortare tid. Genom karensperioder får den
enskilde bära en del av risken själv. Socialförsäkringarna bör
vara obligatoriska och omfatta alla, men ett utrymme för
individuella lösningar bör finnas. Förenklingar av
socialförsäkringarna är nödvändiga, och flera försäkringar kan
föras samman. Det bör också övervägas om delar av
socialförsäkringarna kan föras bort från det offentliga. Ett
förslag är en förlängd arbetsgivarperiod i kombination med en
sänkning av avgifterna. Frigjorda resurser kan användas till att
hjälpa utsatta gruper, t.ex. att rehabilitera
långtidssjukskrivna eller förbättra villkoren för personer med
handikapp. Motionärerna begär ett tillkännagivande om det
anförda.
Kompletteringspropositionen
Med hänsyn till fortsatt osäkerhet i det ekonomiska och
statsfinansiella läget har regeringen funnit det motiverat att i
kompletteringspropositionen, som beslutades den 18 april 1995,
föreslå att en enhetlig ersättningsnivå om 75 % skall införas i
sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen redan fr.o.m.
den 1 januari 1996 och även gälla arbetslöshetsförsäkringen.
Dessutom föreslås att karensdagen bibehålls i
sjukersättningssystemen.
Den 75-procentiga ersättningsnivån skall även gälla
rehabiliteringspenning och tillfällig föräldrapenning fr.o.m.
den 15:e dagen. Däremot skall föräldrapenningen under den första
månaden för vardera föräldern utges med 85 % av
ersättningsunderlaget.
Enligt regeringen kan såväl ersättningarnas storlek som andra
villkor i ett trygghetssystem ha betydelse för hur effektiva
åtgärderna i angränsande trygghetssystem blir. För en
långtidssjuk som saknar arbete är drivkrafterna för
rehabilitering utomordentligt svaga om den som tillfrisknar
riskerar arbetslöshet utan någon rätt till ersättning. Detta är
ett exempel bland flera på frågor som rör samspelet mellan sjuk-
och arbetslöshetsförsäkringarna. Andra konkreta frågor rör
kvalifikationsregler samt försäkrad inkomst. Huruvida dessa
skillnader är rationella eller kan behöva ändras, bör analyseras
gemensamt av Sjuk- och arbetsskadeberedningen och en kommande
utredning om arbetslöshetsförsäkringen. En särskild utredning
kommer vidare att tillsättas i samråd mellan social- och
arbetsmarknadsministrarna för att göra en bred analys av de
äldres situation på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad
samt av alternativ till förtidspensionering när
ohälsoprövningen för förtidspension skärps.
I kompletteringspropositionen begär regeringen riksdagens
godkännande av vad som anförts om den enhetliga
kompensationsnivån om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och
föräldraförsäkringarna.
Regeringen lägger också fram förslag om att de två
kontaktdagarna inom den tillfälliga föräldrapenningen slopas
redan fr.o.m. den 1 juli 1995.
Kompletteringspropositionen bereds av finansutskottet. För
närvarande löper motionstid, och socialförsäkringsutskottet
kommer därefter att avge yttrande över förslagen.
Nya direktiv till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
De ursprungliga direktiven till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen fastställdes den 15 april 1993 (dir.
1993:44). I direktiven fick beredningen i uppdrag att lämna
förslag till en ny ordning för lagfästa
försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada.
Den 20 april 1995 har regeringen beslutat om nya direktiv till
Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt dessa direktiv skall
beredningen bl.a.
 utforma förslag till en av staten organiserad allmän
ohälsoförsäkring som ger ersättning för inkomstbortfall orsakat
av temporärt eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av
sjukdom, skada eller funktionshinder,
 lämna förlag till kriterier för rätt till ersättning från den
allmänna ohälsoförsäkringen med utgångspunkt från att prövningen
av arbetsförmågans nedsättning jämfört med dagens regler mer
renodlat skall baseras på medicinska grunder,
 lämna förslag till ersättningsregler i den allmänna
ohälsoförsäkringen och ersättning enligt sjuklönelagen med
utgångspunkt från att ersättningsnivån vid kort eller medellång
frånvaro skall uppgå till 75 % av förmånsgrundande inkomst och
att det skall finnas en karensdag,
 utforma regler för beräkning av förmånsgrundande inkomst vid
kort eller medellång sjukfrånvaro med utgångspunkt från att
denna skall avse aktuell inkomst alternativt baseras på
inkomsten under en period före sjukfallet,
 inom ramen för den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler
för beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå
vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att ersätta
dagens förtidspensionering och därvid utforma regler för ett
grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad
omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning,
 analysera hur ohälsoförsäkringen kan utformas så att en
långsiktig finansiell balans upprätthålls och utforma förslag
till hur redovisning av inkomster och utgifter kan tydliggöras
inom ramen för statsbudgeten,
 analysera samspelet mellan ohälsoförsäkringen och andra
försäkringssystem och lämna förslag till hur en bättre
samordning kan åstadkommas,
 överväga sjuklöneperiodens längd och förläggning under
sjukdomsperioden,
 analysera under vilka förutsättningar tilläggsförsäkringar
som ger ersättning utöver den allmänna ohälsoförsäkringen
uppfyller krav på effektivitet och rättvisa,
 utforma regler för en obligatorisk tilläggsförsäkring som ger
ersättning för inkomstbortfall orsakat av arbetsskada samt
analysera för- och nackdelar med att föra över det
organisatoriska och finansiella ansvaret för denna försäkring
till arbetsmarknadens parter.
Beredningen skall omvandlas till en parlamentariskt sammansatt
kommitté. Representanter för parterna på arbetsmarknaden bör
ingå som sakkunniga. Till beredningen skall knytas en särskild
referensgrupp med parternas representanter i beredningen under
ledning av beredningens ordförande.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen föreslår regeringen att, med några
undantag, en enhetlig nivå om 75 % införs i sjuklöne- och
sjukpenningsystemen och inom föräldraförsäkringen fr.o.m. år
1997. Samtidigt skall reglerna om karensdag i
sjukersättningssystemen tas bort. Regeringen har hemställt att
riksdagen godkänner inriktningen på dessa åtgärder.
Härefter har regeringen i kompletteringspropositionen begärt
att riksdagen godkänner vad som där anförts om en enhetlig
kompensationsnivå om 75 % i sjuklönesystemet samt i sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Inriktningen i
kompletteringspropositionen skiljer sig mot budgetpropositionen
bl.a. så till vida att karensdagen blir kvar och att den lägre
nivån införs redan fr.o.m. år 1996. Den 75-procentiga nivån
skall dessutom gälla rehabiliteringspenningen och den
tillfälliga föräldrapenningen fr.o.m. den 15:e dagen.
Enligt utskottets mening medför den nya hemställan att
regeringens förslag i budgetpropositionen i dessa avseenden inte
längre har någon aktualitet. Riksdagen bör därför lämna
budgetpropositionen i denna del utan vidare åtgärd.
Utskottet behandlar härefter de olika motionsyrkandena.
I flera motioner föreslås enhetlighet och ökad samordning
mellan olika socialförsäkringar. Detta är också i linje med vad
regeringen föreslår. Enhetligare ersättningsnivåer inom sjuk-
och föräldraförsäkringarna föreslogs redan i
budgetpropositionen. I kompletteringspropositionen går
regeringen ännu längre, inte minst genom att föreslå samma
ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen som i sjuk- och
föräldraförsäkringarna. Även i övrigt framhåller regeringen
betydelsen av samordning mellan de olika systemen.
Enligt de nya direktiven till sjuk- och arbetsskadeberedningen
skall gränsdragningen mellan olika försäkringsgrenar göras
tydlig och rätten till ersättning från den allmänna
ohälsoförsäkringen mer renodlat baseras på medicinska grunder.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen har fått i uppdrag att lämna
förslag till hur en bättre samordning mellan ohälsoförsäkringen
och andra försäkringssystem kan åstadkommas. Den allmänna
ohälsoförsäkringen skall också omfatta ersättning för
inkomstbortfall vid varaktigt nedsatt arbetsförmåga, dvs. även
det nuvarande förtidspensionssystemet.
I flera motioner föreslås olika försäkringslösningar vad avser
ersättningsnivåer, karenstider och inkomsttak. I några motioner
föreslås ändringar i dessa avseenden redan under budgetåret
1995/96. Enligt utskottets mening bör riksdagen med hänvisning
till de ändringar som föreslås i kompletteringspropositionen
inte i detta sammanhang besluta om några sådana förändringar
under kommande budgetår. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Sf238 yrkande 2 (m) och Fi212 yrkande 29 (mp).
I de nya direktiven anges att det i nuvarande statsfinansiella
läge inte finns utrymme att pröva vare sig en höjning av
förmånstaket eller en begränsning av avgiftsuttaget. Beredningen
bör dock analysera vad som sker med inkomstbortfallsprincipen om
inkomstgränsen på längre sikt inte höjs i takt med den allmänna
inkomstutvecklingen på motsvarande sätt som skall ske inom
ålderspensionssystemet.
I tre motioner, Sf238 (m), Fi211 (fp) och Fi216 (kds),
föreslås ändrade bestämmelser för sjukpenninggrundande inkomst
redan fr.o.m. år 1996. I Sjuk- och arbetsskadeberedningens
uppdrag ingår att utforma regler för beräkning av
förmånsgrundande inkomst vid kort eller medellång sjukfrånvaro
med utgångspunkt från att denna skall avse aktuell inkomst
alternativt baseras på inkomsten under en period före
sjukfallet. Utskottet anser att beredningens förslag bör
avvaktas, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf238
yrkande 1, Fi211 yrkande 16 och Fi216 yrkande 8.
Vad gäller förslag om en förlängd sjuklöneperiod konstaterar
utskottet att beredningen har i uppdrag att överväga såväl
sjuklöneperiodens längd som förläggning under sjukdomsperioden.
I flera motioner föreslås att den nuvarande 70-procentiga
kompensationsnivån som är huvudregel för sjukfall längre än ett
år skall höjas. Genom regeringens förslag kommer
kompensationsnivån i sjukförsäkringen att även vid långa
sjukfall vara densamma som tidigare under sjukperioden,
dock 75 %.
Med anledning av vad som anförs i motion Sf205 yrkande 5 (m)
om avtalsförsäkring vill utskottet hänvisa till att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen bl.a. skall analysera under vilka
förutsättningar tilläggsförsäkringar som ger ersättning utöver
den allmänna ohälsoförsäkringen uppfyller krav på effektivitet
och rättvisa så att sådana försäkringar inte bidrar till att öka
kostnaderna för den allmänna ohälsoförsäkringen om gällande
minskningsregler avskaffas och arbetsmarknadens parter tar det
fulla ansvaret för tilläggsförsäkringarna. Vidare skall
beredningen analysera de medel i form av bl.a. minskningsregler
inom den allmänna försäkringen och åtgärder inom skatte- och
försäkringslagstiftning som kan användas för att förhindra
framväxten av tilläggsförsäkringar som riskerar att skapa
ineffektivitet och orättvisa. Utskottet konstaterar att den
fråga som motionärerna tagit upp ingår i beredningens uppdrag.
I enlighet med de generella direktiv som gäller samtliga
kommittéer och särskilda utredare (dir. 1994:124) skall Sjuk-
och arbetsskadeberedningens förslag föregås av en analys och
innehålla en redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka
kvinnors resp. mäns villkor och därmed förutsättningarna för
jämställdhet mellan könen. Härigenom tillgodoses delvis motion
Sf228 (v).
Tre motioner gäller s.k. kvoterad föräldrapenning. Utskottet
vill erinra om att avsikten med reformen att 30
föräldrapenningdagar förbehålls vardera föräldern och utges med
en högre kompensationsnivå är att öka fädernas uttag av
föräldrapenning (prop. 1993/94:147, bet. 1993/94:SfU15). Som
skäl har angivits att det är viktigt för barnen att fäderna tar
till vara sin rätt att vara föräldralediga med dem. Forskning
har visat att en tidigt etablerad nära relation mellan far och
barn ger en god grund för relationen under resten av livet. På
sikt skulle det också innebära att det kommer att anses som
naturligt såväl på arbetsplatsen, i samhället som i familjen att
mannen lika väl som kvinnan tar det praktiska ansvaret för
omsorg och uppfostran av barnen. Utskottet anser det viktigt att
reformen i denna del får sådan effekt, och den bör därför inte
avskaffas vare sig vad gäller själva förbehållet eller den högre
kompensationsnivån. Utskottet avstyrker således bifall till
motionerna So617 yrkande 3 (m) och Sf227 yrkande 1 (m).
Beträffande frågan om en fortsatt utbyggnad och kvotering av
föräldraförsäkringen i enlighet med vad sin föreslås i motion
So618 yrkande 1 (v) bör riksdagen inte nu göra något uttalande.
Det är enligt utskottets mening inte befogat att slopa
havandeskapspenningen fr.o.m. den 1 januari 1996, och utskottet
avstyrker bifall till motion So617 yrkande 4 (m). Utskottet vill
dock erinra om att riksdagen på förslag av utskottet i
betänkande 1992/93:SfU2 begärde en utredning av frågan om i
vilken omfattning de olika förmånerna vid graviditet utnyttjas.
Det förelåg också ett behov av ett fördjupat underlag för att få
belyst sjukskrivningsorsakerna under den senare delen av
graviditeten och sambandet med havandeskapspenningen.
Riksförsäkringsverket har nyligen redovisat denna utredning
till regeringen. Verket har därvid inte föreslagit någon ändring
i gällande regelverk.
Utskottet anser sammanfattningsvis att flera av motionerna
tillgodoses med vad utskottet ovan anfört. Många förslag ryms
också inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete.
Med hänsyn till beredningens parlamentariska sammansättning
finns goda förutsättningar att där driva de olika frågorna.
Några ställningstaganden från riksdagens sida bör därför nu inte
göras. Inte heller i övrigt anser utskottet att motionerna skall
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet vill i detta sammanhang också ta upp motion Sf219 av
Christina Zedell och Eva Johansson (s). Motionen har föranletts
av ett förslag i budgetpropositionen att de vanliga
kontaktdagarna, som kan tas ut fr.o.m. det kalenderår barnet
fyller 4 år t.o.m. det då barnet fyller 12 år, skall slopas
fr.o.m. år 1997. Med anledning härav föreslår motionärerna att
åldersgränsen för uttag av garantidagar höjs från 8 år, eller
den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret,
till det kalenderår barnet fyller 15 år.
Även om kontaktdagarna inom föräldraförsäkringen på sätt nu
föreslås i kompletteringspropositionen avskaffas fr.o.m. den 1
juli 1995, anser utskottet det inte motiverat med någon höjning
av åldersgränsen för uttag av garantidagar. Motion Sf219 bör
därför avslås.
Sjukdomsbegreppet
Proposition 147
I proposition 1994/95:147 framhålls att AFL inte innehåller
någon definition av begreppet sjukdom. I äldre förarbeten finns
dock vissa uttalanden om begreppets innebörd som fortfarande
anses vara vägledande. Enligt dessa uttalanden bör man vid
bedömningen av om sjukdom föreligger hålla sig till vad som
enligt vanligt språkbruk och gällande läkarvetenskaplig
uppfattning anses vara sjukdom. Med utgångspunkt häri kan enligt
propositionen varje onormalt kropps- eller själstillstånd som
inte hör ihop med den normala livsprocessen betecknas som
sjukdom. Störningar och fysiologiska förändringar som beror på
det naturliga åldrandet, havandeskap eller barnsbörd betraktas
inte som sjukdom, då de hör ihop med den normala livsprocessen.
Sjukdomsbegreppet har enligt vad som anförs i propositionen
successivt utvidgats. Vissa tillstånd under graviditet anses
numera ge rätt till sjukpenning (t.ex. hotande förtidsbörd och
hotande missfall). Även operativa ingrepp kan ge rätt till
sjukpenning (t.ex. kejsarsnitt, abort och skönhetsoperation),
liksom sorg- och trötthetstillstånd (t.ex. vid en nära anhörigs
död).
I propositionen anförs att den av Rehabiliteringsberedningen i
betänkande (SOU 1988:41) föreslagna utvidgningen av
sjukdomsbegreppet genom införande av ytterligare ett
orsaksrekvisit hade motiverats av den utvidgning som enligt
beredningen redan tillämpades i praktiken på vissa håll. I
proposition 1990/91:141 föreslogs emellertid ingen ändring av
gällande orsaksrekvisit för sjukpenning.
Enligt vad som anförs i propositionen innebär det svåra
avvägningar att bedöma vad som skall anses som sjukdom.
Det finns dock inte anledning att tro att den utvidgning genom
domstolspraxis som har skett sedan nuvarande sjukdomsbegrepp
infördes har inneburit att det generellt sett är för generöst
och inte heller att den tillämpning av sjukdomsbegreppet som
utvecklats genom denna domstolspraxis inte utgör en tillräcklig
bestämning för vad som formellt skall avses med sjukdom.
Problemet är i stället den glidning i tillämpningen av
sjukdomsbegreppet som skett hos patienter, läkare och inom
socialförsäkringsadministrationen.
I propositionen anförs att det är viktigt för att tilltron
till socialförsäkringssystemet och dess legitimitet skall
kunna bibehållas att det försäkringsrättsliga
sjukdomsbegreppet tillämpas så att det förbehålls de personer
som uppfyller vissa uppställda kriterier. Det är enligt
propositionen angeläget att motverka att ersättning från
sjukförsäkringen utges för sociala och generella livsproblem
utan att en utvidgning av det försäkringsrättsliga
sjukdomsbegreppet har skett genom domstolspraxis eller
lagändring.
I propositionen föreslås därför i syfte att tydliggöra det
gällande sjukdomsbegreppet att det skall framgå av 3 kap. 7 §
AFL att försäkringskassan vid sin bedömning av om sjukdom
sätter ned den försäkrades arbetsförmåga med minst en fjärdedel
skall bortse från arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala
eller liknande  förhållanden, t.ex. problem av existentiell art.
Enligt propositionen skall sjukdomstillstånd som utlösts av
nämnda förhållanden dock kunna ge rätt till sjukpenning.
Ändringen föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motionen
Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17 yrkande 1 avslag på
förslaget om förtydligande av sjukdomsbegreppet. Motionären
befarar att sjukdomsbegreppet blir alltför snävt och att detta
kommer att diskriminera människor vars sjukdom helt eller delvis
har sin grund i existentiella orsaker.
Utskottets bedömning
Utskottet, som konstaterar att sjukdomstillstånd som utlösts
av t.ex. problem av existentiell art även fortsättningsvis
kommer att kunna ge rätt till sjukpenning, tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker bifall till motion Sf17
yrkande 1.
Bedömning av arbetsförmågan
Enligt 3 kap. 7 a § AFL får, för att underlätta återgång till
arbete i anslutning till ett sjukdomsfall, i stället för
sjukpenning ersättning utges för merutgifter för resor till och
från arbetet. Ersättning för dag får utges med högst ett belopp
som motsvarar hel sjukpenning och endast med den försäkrades
samtycke.
Vid bedömning av om arbetsförmågan är fullständigt nedsatt
skall enligt 3 kap. 8 § AFL, om sjukdomen kan antas vara
kortvarig, särskilt beaktas om den försäkrade på grund av
sjukdomen är ur stånd att utföra sitt vanliga eller därmed
jämförligt arbete. Om sjukdomen kan antas bli långvarig eller
den försäkrade bedöms inte kunna återgå till sitt arbete, skall
försäkringskassan undersöka om den försäkrade efter
rehabiliteringsåtgärd kan försörja sig själv genom
förvärvsarbete om arbetsförhållandena ändras eller om annat
lämpligt arbete erhålls. Därvid skall beaktas vad som rimligen
kan begäras av honom med hänsyn till sjukdomen, hans utbildning
och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och
andra sådana omständigheter.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det
anledning att ändra reglerna så att det inte längre är den
enskilde som avgör om han t.ex. vill åka taxi till och från
arbetet eller ej i de fall arbetsoförmågan endast består i att
han inte kan företa resorna på det vanliga sättet. Regeringen
föreslår därför att om en försäkrad som drabbas av sjukdom
skulle kunna förvärvsarbeta men inte kan använda sig av
ordinarie färdmedel för resa till och från arbetet,
försäkringskassan skall i stället för sjukpenning kunna utge
ersättning för merutgifter för resa till och från arbetet.
Försäkringskassan skall dock alltid väga in om resekostnaderna
blir skäliga.
Vidare föreslås att begreppen kortvarig respektive långvarig
sjukdom slopas. I stället skall enligt propositionen en
bedömning göras av om den försäkrade på grund av sjukdomen kan
antas återgå till sitt vanliga arbete. Enligt regeringen är det
angeläget att nuvarande regler ändras så att när arbetsgivaren
kan ordna andra tillfälliga arbetsuppgifter arbetsförmågan vid
sjukdom bör bedömas i relation till dessa arbetsuppgifter. Om
den försäkrade kan utföra dessa arbetsuppgifter skall
sjukpenning inte utges. Regeringen föreslår därför att om den
försäkrade kan antas återgå till sitt vanliga arbete skall
arbetsförmågan bedömas i förhållande till detta arbete eller
annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den
anställde. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
1995.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och
utskottet biträder förslagen.
Utskottet vill framhålla att en sådan undersökning av den
försäkrades eventuella behov av rehabiliteringsåtgärd som avses
i förslaget till ändring av 3 kap. 7 § fjärde stycket AFL,
liksom enligt tillämpningen av nu gällande regler, förutsätter
att den försäkrade inte kan direktplaceras i annat arbete på den
öppna arbetsmarknaden. Någon ändring i detta avseende är inte
avsedd.
Den försäkrades medverkan och behandlande läkares bedömning
Försäkringskassan får enligt 3 kap. 7 § AFL när det finns skäl
till det kräva att läkarintyg ges in för att styrka nedsättning
av arbetsförmågan. När en sjukperiod har pågått fyra veckor
skall den försäkrade ge in ett läkarutlåtande till
försäkringskassan, om kassan begär det. Ett sådant
läkarutlåtande skall innehålla uppgift om behovet av
rehabilitering, pågående och planerad behandling eller
rehabiliteringsåtgärd samt, om möjligt, beräknad återstående
sjukdomstid med nedsatt arbetsförmåga.
Enligt Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:2) om
kontroll i sjukpenningärenden m.m. skall försäkringskassan
införskaffa den utredning som i varje särskilt fall kan anses
nödvändig för bedömningen av rätten till sjukpenning genom att
infordra bl.a. försäkran för sjukpenning och intyg av läkare.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:147 finns det när
det gäller sjukpenning för närvarande inget krav på den
försäkrade att själv ange vad han eller hon kan respektive inte
kan göra på arbetet med hänsyn till sin sjukdom eller sina
symtom. Regeringen anser att det i försäkran för sjukpenning bör
ges större utrymme och skyldighet för den försäkrade att
beskriva sina ordinarie arbetsuppgifter och vad som föranleder
hel eller delvis arbetsoförmåga. I propositionen föreslås därför
att den försäkrade skall ges en tydligare skyldighet att såväl i
den försäkran som ges in i början av ett sjukfall som i en
särskild försäkran efter en tids sjukskrivning ange på vilket
sätt uppgiven sjukdom påverkar arbetsförmågan. Den särskilda
försäkran skall lämnas senast efter fyra veckors sjukskrivning.
Uppgifterna i försäkran skall lämnas på heder och samvete.
Vidare föreslås att det i AFL införs regler om vilket
medicinskt beslutsunderlag som krävs för bedömning av rätt till
sjukpenning. Läkarens roll skall enligt propositionen i första
hand vara att uttala sig om den försäkrades medicinska status
och i vad mån och på vilket sätt detta påverkar
funktionsförmågan, dvs. vilket funktionshinder som sjukdomen
e.d. förorsakar den försäkrade. Läkarintyg skall ges in för att
styrka nedsättning av arbetsförmåga på grund av sjukdom fr.o.m.
den 7:e dagen efter sjukanmälningsdagen. Ett utförligare
läkarutlåtande skall ges in för att styrka nedsättning av
arbetsförmågan på grund av sjukdom senast fr.o.m. den 28:e dagen
efter sjukanmälningsdagen.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden, och
utskottet biträder förslagen.
Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och kompletterande
utredning
Proposition 147
Försäkringskassan beslutar om rätt till sjukpenning. Enligt 18
kap. 12 § AFL skall förtroendeläkare och förtroendetandläkare
biträda försäkringskassan i frågor som kräver medicinsk eller
odontologisk sakkunskap. Varje tjänsteman hos försäkringskassan
bedömer självständigt om ärenden skall föreläggas
förtroendeläkare eller inte.
Som nämnts ovan kan försäkringskassan med stöd av 3 kap. 7 §
AFL och RFFS 1988:2 infordra beslutsunderlag i form av
läkarintyg och utlåtanden m.m. som behövs för beslut om rätt
till sjukpenning. Om den försäkrade vägrar att genomgå
undersökning av läkare eller att följa läkares föreskrifter kan
enligt 20 kap. 3 § AFL ersättningen dras in eller sättas ned.
I proposition 1994/95:147 anförs bl.a. att andelen
sjukskrivningar som baseras på diffusa diagnoser ökar och att
det finns anledning att tro att det bakom det stora antalet
sådana diagnoser döljer sig andra problem än vad som anges på
försäkran eller i läkarintyg och läkarutlåtanden. Det finns
vidare uppgifter som tyder på att det för den enskilde
handläggaren på försäkringskassan kan vara mycket svårt att
ifrågasätta de intyg och utlåtanden som den försäkrade lämnar.
Mot bakgrund  härav föreslås i propositionen att det i varje
sjukpenningärende skall ske en fördjupad bedömning senast efter
det att det särskilda läkarutlåtandet och den särskilda
försäkran inkommit, dvs. efter fyra veckors sjukskrivning. Vid
denna bedömning skall förtroendeläkare medverka.
Enligt regeringen är det av stor vikt att det sker en noggrann
bedömning i början av varje sjukfall. Det är försäkringskassan
som avgör om och i vilken grad arbetsförmågan är nedsatt. Därvid
utgör läkarintyget respektive läkarutlåtandet bara ett av flera
underlag för detta beslut. I praktiken fungerar det emellertid
enligt propositionen oftast så att intyget och utlåtandet har
ett sådant starkt bevisvärde att den enskilde handläggaren hos
försäkringskassan har små möjligheter att vare sig ifrågasätta
intyget eller utlåtandet och än mindre besluta att detta inte i
tillräcklig grad styrker rätten till sjukpenning.
Försäkringskassan bör därför enligt regeringen ges en klart
uttalad möjlighet att som en förutsättning för rätt till
fortsatt sjukpenning kräva att den försäkrade genomgår
kompletterande undersökning och utredning hos t.ex. annan
sjukvårdsenhet. Om den försäkrade inte medverkar i en
kompletterande utredning föreslås att försäkringskassan ges rätt
att sätta ned sjukpenningen eller helt dra in den.
Försäkringskassans bedömning av behovet av kompletterande
utredning och kassans val av sjukvårdsenhet eller liknande skall
inte kunna överklagas.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motioner
I motion Sf15 yrkande 1 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs
förslag till regler för överprövning av försäkringskassans
handläggning och beslut i ärenden som rör kompletterande
utredningar och valet av sjukvårdsenhet. Enligt motionärerna
bör den enskilde av rättssäkerhetsskäl kunna överklaga alla
beslut fattade av försäkringskassan. I motion Sf16 yrkande 1 av
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) begärs tillkännagivande om rätten
att överklaga valet av sjukvårdsenhet. Om denna möjlighet inte
ges finns risk för en ytterligare skärpt konfrontationssituation
i ett redan låst läge. Det skulle enligt motionärerna
omöjliggöra den positiva medverkan av den försäkrade som alltid
bör eftersträvas. Ragnhild Pohanka (mp) begär i motion Sf17
yrkande 2 tillkännagivande om att en försäkrad som ej vill
medverka i kompletterande utredning om rätt till sjukpenning
eller förtidspension skall ges rätt att begära omprövning av
försäkringskassans bedömning av behovet av en sådan utredning i
samband med kommunicering om indragning av sjukpenning.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det finns en betydande risk för att
försäkringskassans handläggning av försäkringsärendet och därmed
möjligheterna att tidigt sätta in rehabiliteringsåtgärder
försenas om den försäkrade ges rätt att särskilt överklaga
kassans begäran om en utredningsåtgärd. Utskottet förutsätter
dock att försäkringskassan kommer att verka för att den
försäkrade frivilligt ställer upp för erforderliga
undersökningar och utredningar. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Sf15
yrkande 1, Sf16 yrkande 1 och Sf17 yrkande 2.
Rehabilitering
Gällande ordning
Fr.o.m. år 1992 gäller nya regler om försäkringskassornas
ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering och om ekonomisk
ersättning till de försäkrade vid sådan rehabilitering (prop.
1990/91:141, bet. 1990/91:SfU16, rskr. 1990/91:303). Genom
samtidiga ändringar i arbetsmiljölagen (prop. 1990/91:140, bet.
1990/91:AU22) har även arbetsgivarens ansvar för förbättringar
av arbetsmiljön vidgats, och arbetsgivaren skall se till att det
finns en på lämpligt sätt organiserad anpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet för att han skall kunna fullgöra sina
uppgifter enligt de nya rehabiliteringsreglerna i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Frågor om rehabilitering och rehabiliteringsersättning
regleras i 22 kap. AFL. Enligt dessa regler skall arbetsgivaren,
om det inte framstår som obehövligt, påbörja en
rehabiliteringsutredning antingen när den försäkrade till följd
av sjukdom har varit helt eller delvis frånvarande från sitt
arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den
försäkrades arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder
eller när den försäkrade begär det. Utredningen skall göras i
nära samråd med den anställde. I arbetsgivarens ansvar ingår
också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder
som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna
verksamheten. Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn
över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten och
ansvara för att rehabilitering kommer till stånd när
arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden.
Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om
den försäkrade är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd.
Rehabiliteringsersättning enligt 22 kap. AFL utges när en
försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt
med minst en fjärdedel, deltar i arbetslivsinriktad
rehabilitering som avser att förkorta sjukdomstiden eller att
helt eller delvis förebygga eller häva nedsättningen av
arbetsförmågan. Rehabiliteringsersättning består av
rehabiliteringspenning som utges med 95 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten och särskilt bidrag. Någon
tidsgräns för hur länge ersättning kan utges föreligger inte.
Fr.o.m. budgetåret 1990/91 avsätts särskilda medel som får
användas av försäkringskassorna för köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster. För budgetåret 1994/95 har avsatts 700
miljoner kronor för köp av sådana tjänster.
Kvinnors rehabiliteringssituation
I två motioner tas upp frågor som rör kvinnors
rehabiliteringssituation.
I motion Sf231 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anförs
att studier visat att män och kvinnors rehabilitering inte sker
på lika villkor. Bl.a. har det framkommit att mäns
rehabilitering påbörjas tidigare än kvinnors, att män erbjuds
mer omfattande rehabiliteringsåtgärder samt att vårdpersonal och
personal med ansvar för rehabilitering inte är medvetna om att
män och kvinnor behandlas olika. Enligt motionärerna har det
visat sig att män oftare erbjuds exempelvis omskolning medan
kvinnor erbjuds arbetsträning. Män får också oftare förslag om
yrkesinriktad rehabilitering. Motionärerna menar att män har
lättare att få gehör för sina egna förslag och fler män än
kvinnor återgår i arbete. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om att rehabilitering bör ske på lika villkor
för kvinnor och män. Rapporter från olika håll har vidare enligt
motionärerna visat att tillgången till rehabilitering försämrats
trots att rehabiliteringsarbetet lyfts fram som en av de
viktigaste social- och vårdpolitiska åtgärderna under detta
decennium. En av orsakerna kan enligt motionärerna vara den
decentralisering som skett inom hälso- och sjukvården under
senare år vilket medfört bl.a. att antalet s.k. utomlänsremisser
för behandling och medicinsk rehabilitering har minskat. De
resurser som finns inom det egna landstinget prioriteras. I
detta läge förbises enligt motionärerna ofta människor med s.k.
"tysta sjukdomar". Reumatikerna är en sådan grupp och enligt vad
som anförs i motionen är ca 75 % av reumatikerna kvinnor som
ofta förtidspensioneras i stället för att få den hjälp och det
stöd som behövs för att de skall kunna bibehålla sina funktioner
och därmed kvarstå i arbete. Dessa kvinnors
rehabiliteringssituation bör enligt motionärerna beaktas
särskilt i rehabiliteringsarbetet, och i yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande härom. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande
om att informationsteknologins betydelse inom
rehabiliteringsarbetet särskilt bör uppmärksammas. Enligt
motionärerna kan även svårt sjuka kvinnor med långdragna
sjukdomsförlopp genom aktiva åtgärder avpassade för det enskilda
fallet och med användandet av ny teknik delta aktivt i
arbetslivet.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att många
invandrarkvinnor har både fysiskt och psykiskt påfrestande
arbete inom industri och service. Detta tillsammans med arbete i
hemmet i än högre grad än vad som gäller för svenska kvinnor har
lett fram till att invandrarkvinnor oftare drabbas av
belastnings- och förslitningsskador. Enligt motionärerna behövs
förutom bättre anpassad arbetsmiljö individuella
rehabiliteringsprogram för att förebygga och om möjligt undvika
förtidspensionering för dessa kvinnor. I yrkande 12 begärs ett
tillkännagivande härom.
Frågor om kvinnors ohälsa behandlades utförligt av utskottet
under föregående riksmöte med anledning av några motioner (bet.
1993/94:SfU19). I betänkandet konstaterar utskottet att kvinnor
har ett högre ohälsotal än män och att kvinnors och mäns
arbetsmarknader skiljer sig åt. Kvinnor har ofta mer monotona
arbetsuppgifter och mindre inflytande över sin arbetssituation
än män. Utskottet hänvisade vidare till att der i
KSA-utredningens (Utredningen om kunskapsbildning i arbetslivet)
betänkande SOU 1994:48 fanns redovisat bl.a. en utvärdering av
olika fallstudier som Arbetslivscentrum låtit göra. Av dessa
framgår att Arbetslivsfondens bidrag per berörd person är lägre
på kvinnodominerade arbetsplatser. Några av de mest lönsamma
arbetsplatsprogrammen hade dock genomförts med begränsade bidrag
inom tungt vårdarbete. I utredningsbetänkandet anges att
analysen tyder på att det är förenat med ett lågt ekonomiskt
risktagande att satsa på kvinnors arbetsmiljö. Det är ofta fråga
om små investeringar som varit lönsamma. Utifrån fallstudierna
och annan forskning drogs bl.a. slutsatsen att många
arbetsplatser har en outvecklad arbetsmiljö just för att jobben
utförs av kvinnor som ett slags förlängning av traditionellt
kvinnligt hemarbete. Arbetet har därför inte betraktats som
riktigt och inte blivit föremål för utprövning av adekvat
arbetsorganisation. Arbetsplatsprogrammen bör enligt studierna
utformas med hänsyn till att det är kvinnor som berörs och att
de ofta har särskilda livserfarenheter och livsomständigheter.
De flesta kvinnor med familj har huvudansvaret för att samordna
familjemedlemmarnas behov och gör det genom att anpassa sin egen
tid så långt som möjligt efter de övrigas behov. Möjligheten att
variera arbetstiden är i detta perspektiv avgörande för hur de
kan jämka samman arbete och familj. Kvinnorna har, framhåller
KSA-utredningen, hittills varit duktiga på att göra detta
samordningsproblem osynligt och har därför fått betala priset
genom deltidsarbete, stress och dålig arbetsmiljö.
I betänkandet anförde utskottet vidare att studier visat att
kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter inom
sjukvården. Utskottet förutsatte mot bakgrund av det redovisade
materialet att försäkringskassorna såg till att kvinnor och män
hade samma möjligheter att få en arbetslivsinriktad
rehabilitering.
I nämnda betänkande, SfU19, anfördes vidare att eftersom
förebyggande åtgärder och rehabilitering berör många olika
sektorer är det viktigt med en helhetssyn vad gäller behovet av
ytterligare åtgärder inom rehabiliteringsområdet. Enligt
utskottets mening skulle det därför vara mycket värdefullt om
regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och
rehabiliterande insatser. Det anförda gavs av riksdagen
regeringen till känna.
Som framgått tyder mycket på att kvinnor har en mer
ofördelaktig situation än män vad gäller såväl arbetsliv som
hälso- och sjukvård men också att det i dessa avseenden
försiggår ett arbete som syftar till att utjämna skillnaderna.
Bl.a. har regeringen tillsatt en utredning (dir. 1994:95) med
uppgift att utreda frågor om hur kvinnor och män bemöts inom
hälso- och sjukvården. Att kvinnor och män i aktuella hänseenden
behandlas lika och kommer i åtnjutande av samma förmåner bör
enligt utskottets uppfattning såväl ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv som av jämställdhetsskäl vara en självklarhet.
Utskottet anser det viktigt att de nu berörda frågorna om
kvinnors rehabilitering och eventuella särskilda insatser
därvidlag  ytterligare belyses och att detta kan ske inom ramen
för det samlade åtgärdsprogrammet eller i annat lämpligt
sammanhang.
Vad utskottet med anledning av motionerna Sf231 yrkandena 1--3
och Sf621 yrkande 12 sålunda anfört bör ges regeringen till
känna.
Rehabiliteringsansvaret
I två motioner framförs synpunkter på arbetsgivarnas
respektive försäkringskassornas roll och ansvar i
rehabiliteringsarbetet.
Rune Backlund m.fl. (c, m, fp, kds) begär i motion Sf265
tillkännagivande om behovet av att klargöra arbetsgivarens
ansvar för rehabilitering. Enligt motionärerna kan man tala om
rehabilitering i flera olika avseenden, såsom medicinsk, social
och yrkesmässig rehabilitering, och det råder såväl bland
arbetsgivarna som i försäkringskassorna osäkerhet om gränsen för
arbetsgivarnas ansvar. Det är därför angeläget att denna gräns
noggrant klargörs. En annan brist är att behovet av
rehabilitering inte utreds såsom föreskrivs i lagen. En av
orsakerna härtill kan enligt motionärerna vara att sådana
utredningar är främmande moment i företagandet. Villkoren kan
dock vara olika beroende på bl.a. företagets storlek.
Motionärerna menar mot bakgrund härav att ansvaret för att
rehabiliteringsutredningar görs förslagsvis bör ligga hos
försäkringskassan, i vart fall för de mindre företagen.
I motion Sf239 av Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (mp)
begärs ett antal tillkännagivanden som syftar till att skärpa
arbetsgivaransvaret för rehabilitering och att tydliggöra
försäkringskassornas roll i detta arbete. I motionen anförs att
Riksrevisionsverket (RRV) i sin rapport Att återupprätta -- om
försäkringskassans rehabiliteringsverksamhet -- uppgett att
många arbetsgivare, framför allt inom mindre företag, inte gör
någon rehabiliteringsutredning när en anställd varit sjuk i mer
än fyra veckor eller haft upprepade korta sjukskrivningsfall. Om
utredningar görs håller dessa en låg kvalitet.
Arbetsgivaransvaret bör därför lagstiftningsvägen skärpas
(yrkande 1). Vidare bör möjligheten att införa en skyldighet för
arbetsgivaren att i bokslutet redovisa kostnader för
sjukfrånvaro utredas för att på så sätt få fram en medvetenhet
om de faktiska företagskostnaderna för en undermålig
personalpolitik (yrkande 2).  RRV har vidare, anför
motionärerna, pekat på motsvarande brister inom
försäkringskassorna. I många fall har handläggare på kassorna
ansett att det saknats behov av utredning, men något tydligt
ställningstagande från försäkringskassans sida har inte
framgått. Försäkringskassan har enligt RRV inte ansett sig ha
ansvar att utifrån de enskilda fallen skaffa sig en enhetlig
kunskap om bakomliggande arbetsmiljöproblem. Detta anses bl.a.
bero på bristande ADB-kapacitet men också på att
försäkringskassans roll i rehabiliteringsarbetet upplevs som
oklar. Bristerna i underlaget gör att den enskilde inte får den
centrala plats i rehabiliteringen som är nödvändig för ett
effektivt rehabiliteringsarbete. Försäkringskassans roll i
rehabiliteringsarbetet bör enligt motionärerna tydliggöras genom
direktiv (yrkande 3) och därvid bör den enskildes roll
poängteras (yrkande 4). I direktiven bör vidare vikten av ett
samarbete mellan försäkringskassan och Yrkesinspektionen
framhållas så att den kunskap som kassorna får om olika
arbetsmiljöproblem tas till vara och används i inspektionens
arbete (yrkande 5). För att kunna systematisera enskilda
rehabiliteringsbehov till bakomliggande arbetsmiljöproblem bör
försäkringskassan tilldelas erforderliga medel (yrkande 6).
I utskottets ovan angivna betänkande SfU19 anförde utskottet
med anledning av ett motionsyrkande bl.a. att det, mot bakgrund
av vad som anförts i Riksförsäkringsverkets fördjupade
anslagsframställning för budgetåren 1995/96--1997/98 och
uppgifter som lämnades vid utskottets offentliga utfrågning den
1 mars 1994 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning samt
i andra sammanhang, förelåg skäl för att klargöra arbetsgivarens
ansvar i rehabiliteringssammanhang. Bl.a. hade företrädaren för
Arbetslivsfonden under utfrågningen uppgivit att
ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och framför allt
försäkringskassa var oklar och att en översyn borde göras.
Enligt utskottets bedömning var ett klargörande i dessa
avseenden en förutsättning för att rehabiliteringsarbetet i
övrigt skulle kunna fungera, och utskottet ansåg att regeringen
borde låta utreda denna fråga. Därvid borde även beaktas de
minsta företagens praktiska möjligheter att leva upp till sitt
ansvar i detta hänseende. I utredningen kunde också övervägas om
den närmare innebörden av arbetsgivarens ansvar borde regleras i
kollektivavtal. I detta sammanhang borde också kunna övervägas
om försäkringskassan och arbetsgivaren skulle vara skyldiga att
erbjuda rehabilitering inom viss tid. Regeringen borde snarast
återkomma till riksdagen med förslag i den mån
lagstiftningsåtgärder erfordrades. Det anförda gav riksdagen som
sin mening regeringen till känna.
I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande
och rehabiliterande insatser faller på samhället och den
enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger
arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av
arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur
rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur
ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall
arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också
överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa
möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar
försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte
uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet
anser att resultatet av Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete
bör avvaktas och avstyrker med det anförda bifall till
motionerna Sf239 och Sf265.
Forskning inom socialförsäkringsområdet
I motion So293 anför Rune Backlund m.fl. (c) att omfattningen
av socialvetenskaplig forskning med anknytning till de
ekonomiska systemen fortfarande är relativt begränsad med hänsyn
tagen till socialförsäkringens stora betydelse för individens
välfärd och för samhällsekonomin. Betydande behov finns av mer
forskningsbaserad kunskap om bl.a. de faktorer som ligger bakom
de stora förändringarna i sjukfrånvaro och förtidspensionering
under senare år, liksom om samspelet mellan socialförsäkringen
och arbetsmarknaden. Riksförsäkringsverket har enligt
motionärerna nyligen fått i uppdrag att granska hela
socialförsäkringssystemet för att dels se var det går att spara,
dels försöka utröna om de olika bidragen uppfyller de politiska
målen, och dels granska enskilda bidragsformer. Enligt
motionärerna får analyser av den offentliga sektorn dock inte
enbart begränsas till effektivitetsperspektivet, utan de måste
också innefatta nya studier av metoder för förnyelse av
politiken och den offentliga sektorn. I yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om behovet av mer forskningsbaserad kunskap om
bakomliggande orsaker och samband då det gäller de senaste årens
stora förändringar i sjukfrånvaron och förtidspensioneringen.
Utskottet har flera gånger tidigare uppmärksammat behovet av
forskning inom socialförsäkringsområdet och senast i betänkande
1994/95:SfU1. Utskottet anförde därvid bl.a. att det var
tillfredsställande att det under senare tid föreligger en
positiv trend beträffande forskning och utveckling inom det
socialförsäkringsrättsliga området. Behovet av forskning var
enligt utskottet betydande inte minst med hänsyn till de stora
kostnader som socialförsäkringen omsluter och till kravet på att
tillgängliga resurser används på ett effektivt sätt. Utskottet
ansåg det väsentligt att forskningsbehovet även fortsättningsvis
uppmärksammas och att ytterligare resurser tillförs området.
Utskottet kan i allt väsentligt ställa sig bakom de synpunkter
som framförs av motionärerna. Även om forskning inom
socialförsäkringsområdet under senare tid haft en positiv
utveckling är behovet av kunskaper om bakomliggande
orsakssamband och förändringar inom socialförsäkringssystemen
stora. Utskottet utgår från att sådan forskning, inte minst mot
bakgrund av systemens stora sociala och ekonomiska betydelse för
såväl samhälle som individ, får hög prioritet och att resurser
ställs till forskningens förfogande.
Med det anförda anser utskottet att motion So293 yrkande 6 får
anses besvarad.
Biståndsarbetare
Gällande bestämmelser
Försäkrade enligt den allmänna försäkringen är dels svenska
medborgare, dels andra personer som är bosatta i riket. En
försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt
i riket, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år.
Med undantag för vissa SIDA-anställda gäller dessutom att den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för
arbete för arbetsgivarens räkning anses bosatt i riket under
hela utsändningstiden. Detta gäller även medföljande make samt
barn som inte fyllt 18 år. Med make likställs den som utan att
vara gift med den utsände lever tillsammans med denne, om de
tidigare varit gifta eller gemensamt har eller har haft barn.
Den som återvänder till Sverige efter att ha varit bosatt
utomlands får i princip rätt till de olika förmånerna direkt
efter bosättningen här. Som sjukpenninggrundande inkomst beaktas
därvid enligt de allmänna bestämmelserna inkomst som en
försäkrad kan antas komma att tills vidare åtnjuta av eget
arbete under minst sex månader i följd eller av eget årligen
återkommande arbete. Vidare gäller att föräldrapenning utges
endast om föräldern har varit inskriven hos försäkringskassan
under minst 180 dagar i följd närmast före den dag för vilken
föräldrapenning skall utbetalas. Föräldrapenning för de 180
första dagarna utges med belopp motsvarande förälderns
sjukpenning om föräldern under minst 240 dagar i följd före
barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför varit
försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 gäller särskilda regler för
fastställande av sjukpenninggrundande inkomst och beräkning av
försäkringstid inom föräldraförsäkringen för en försäkrad som
varit anställd hos Svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund, ett
organ som är knutet till ett sådant samfund eller en svensk
ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet. För dessa
gäller att den sjukpenninggrundande inkomsten får fastställas
till ett belopp som motsvarar lägst den sjukpenninggrundande
inkomst som gällde omedelbart före tjänstgöringen, om
utlandstjänstgöringen varat högst tre år. Bestämmelserna gäller
även den medföljande maken eller därmed likställd. Vid
bestämmandet av villkoret om 180 dagars inskrivning hos
försäkringskassan skall bortses från tiden för utlandsvistelsen
om den varat längst tre år. Detsamma gäller beträffande kravet
på 240 dagars försäkring för att föräldrapenning över
garantinivån skall utges.
Motioner
I motion Sf252 anför Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att
volontärer knutna till ideella biståndsorganisationer, som utgör
en viktig del i det svenska biståndsarbetet i
utvecklingsländerna, ofta har en mycket låg lön och ett mycket
svagt socialförsäkringsskydd. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om vikten av att de får behålla sina sociala
förmåner under utlandsvistelsen. Vidare begär de i yrkande 2 att
en kartläggning görs av dessa gruppers behov av ett bättre
socialförsäkringsskydd vid hemkomsten.
I motion 1993/94:Sf268 av Margareta Viklund (kds) anför
motionären att biståndsarbetare bör ha samma sociala förmåner
som medborgare som fortsätter att bo och arbeta i Sverige. En
översyn av deras sociala förmåner bör därför göras.
Utskottets bedömning
Riksförsäkringsverket redovisade under år 1989 till regeringen
en kartläggning av socialförsäkringsskyddet för personer som
återvänder efter utlandsarbete (se bet. 1990/91:SfU11 s.
59--60). Fr.o.m. den 1 juli 1993 har därefter införts särskilda
regler för biståndsarbetare m.fl. såväl vad gäller
sjukpenninggrundande inkomst som föräldrapenning. Enligt
utskottets mening är biståndsarbetarnas sociala skydd vid
hemkomsten härigenom förhållandevis väl tillgodosett. Utskottet
anser vidare att särregler om förmåner från den allmänna
försäkringen under utlandsvistelsen inte bör införas för denna
grupp.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1994/95:Sf252 och 1993/94:Sf268.
Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen
Enligt 12 § sjuklönelagen skall arbetsgivaren till
försäkringskassan anmäla sjukdomsfall som har gett rätt till
sjuklön, om sjukperioden och anställningen fortsätter efter
sjuklöneperiodens utgång. Anmälan skall göras inom sju
kalenderdagar från denna tidpunkt. Arbetsgivaren skall lämna
uppgift också om andra sjukdomsfall som har gett rätt till
sjuklön. Sådan uppgift skall lämnas senast vid utgången av
kalendermånaden efter det sjuklöneperioden löpte ut.
I motion Sf225 av Michael Stjernström m.fl. (kds, m, c, fp)
anförs att det bör övervägas om arbetsgivarens
rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen kan förenklas.
Behovet av uppgifter för sjukstatistiken kan enligt motionärerna
tillgodoses genom att försäkringskassan begär uppgifter från
utvalda företag, och inte genom en allmän
rapporteringsskyldighet. Vidare bör det ligga på den anställde
att på eget ansvar till försäkringskassan anmäla sjukfall som
varar utöver arbetsgivarperioden. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom.
Utskottet har tidigare avstyrkt motioner med begäran att
anmälningsskyldighet av korta sjukfall skall slopas (se senast
bet. 1992/93:SfU14). Utskottet har därvid ansett att en
rapportering även av korta sjukfall behövdes för att
sjuklönereformen skulle kunna följas upp och värderas. Detsamma
gällde även i övrigt förändringar i fråga om befolkningens hälsa
och ohälsa. Utskottet har vidare ansett att den föreslagna
rapporteringsskyldigheten var så administrativt enkel som kunde
begäras.
Utskottet vidhåller denna uppfattning men vill erinra om att
Sjuk- och arbetsskadeberedningen enligt sina direktiv bör lämna
förslag som tillgodoser samhällets behov av information om
ohälsa, sjukskrivningsmönster, arbetsskador m.m. Vad gäller
ansvaret för att anmäla sjukfall som fortsätter efter
sjuklöneperioden anser utskottet att det även fortsättningsvis
bör åvila arbetsgivaren. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Sf225.
Närståendepenning
Fr.o.m. den 1 juli 1989 har en närstående som vårdar en svårt
sjuk person rätt till ersättning från sjukförsäkringen och
ledighet från sin anställning under ett högsta antal dagar.
Tiden begränsades vid reformens genomförande till högst 30 dagar
och förlängdes fr.o.m. den 1 juli 1994 till högst 60 dagar.
Närståendepenning vid vård av person som smittats av hiv vid
användning av blod eller blodprodukter inom den svenska hälso-
och sjukvården kan dock utges för högst 240 dagar.
Närståendepenning utges med 80 % av SGI:n, delad med
årsarbetstiden, och kan tas ut i form av hel, halv eller en
fjärdedels ersättning.
I propositionen föreslås att till anslaget B 3.
Närståendepenning anvisas ett förslagsanslag på 41 400 000 kr
avseende 100 % av utgifterna för närståendepenning.
Propositionen har i denna del inte föranlett något
motionsyrkande. Utskottet tillstyrker den föreslagna
medelsanvisningen.
I motion Sf264 anför Sigge Godin m.fl. (fp) att regeringen bör
ta upp överläggningar med de båda kommunförbunden för att
tillsammans med dem se över hur närståendevården skall kunna
underlättas. En fortsatt utbyggnad av växelvårdsplatser bör vara
ett inslag. Ett annat viktigt inslag bör vara att utvidga
kretsen sjuka vars närstående skall kunna få närståendepenning
och rätt till ledighet. Den tid för vilken närståendepenning
skall kunna utgå bör avsevärt förlängas, och motionärerna begär
i yrkande 2 att riksdagen beslutar att som ett första steg
förlänga tiden från nuvarande två månader till fyra månader (120
dagar) fr.o.m. den 1 juli 1995. Vidare begär de i yrkande 3 ett
tillkännagivande om överläggningar med de båda kommunförbunden
och förbättrade förutsättningar för närståendevård.
Utskottet konstaterar att tiden för ersättning och ledighet
vid närståendevård nyligen har förlängts till 60 dagar. Detta
motsvarar i allmänhet närmare tre månaders vårdtid. Utskottet
anser sig inte kunna tillstyrka en förlängning av denna tid.
Något uttalande från riksdagens sida om överläggningar mellan
regeringen och de båda kommunförbunden beträffande växelvård
anser utskottet inte påkallat.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf264
yrkandena 2 och 3.
Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna samtidigt
I motion Sf247 av Sonja Fransson och Arne Kjörnsberg (s) anför
motionärerna att det har visat sig att det är mycket viktigt att
föräldrarna till ett dövt eller hörselskadat barn gemensamt lär
sig barnets språk. Det är också mycket viktigt att föräldrarna
tillsammans får krisbearbetning av den nya livssituationen.
Motionärerna anför vidare att reglerna för tillfällig
föräldrapenning förhindrar föräldrarna att samtidigt delta i
utbildning och krisbearbetning och få ersättning från
försäkringskassan. Därför måste landstingen erbjuda föräldrarna
sådan utbildning och krisbearbetning var för sig, vilket ger ett
betydligt sämre resultat och orsakar större kostnader för
landstingen. Kostnaderna för försäkringskassan blir däremot
desamma om föräldrarna ges möjlighet att ta ut tillfällig
föräldrapenning som när de liksom nu tar ut tillfällig
föräldrapenning vid olika tillfällen. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om det anförda.
Samtidigt med införandet den 1 januari 1994 av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
LSS, genomfördes flera förbättringar i föräldraförsäkringen för
föräldrar till funktionshindrade barn (prop. 1992/93:159, bet.
1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Bl.a. utökades antalet
kontaktdagar. Vidare beslöts att tillfällig föräldrapenning i
vissa fall skulle kunna utges även när barnet inte är
närvarande. Dessutom höjdes åldersgränsen för tillfällig
föräldrapenning för vissa funktionshindrade barn.
Enligt de nya bestämmelserna kan en förälder till barn som
omfattas av LSS ha rätt till kontaktdagar, bl.a. vid
föräldrautbildning från barnets födelse till dess att barnet
fyller 16 år. Ersättning utges i dessa fall under högst tio
dagar per barn och år, och ersättningen får utges till båda
föräldrarna samtidigt. Som skäl för utökningen av antalet
kontaktdagar angavs bl.a. att det var angeläget för föräldrar
till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om hur barnets
utveckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas upp och hur
den egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov av att
förbättra för föräldrar att enskilt eller tillsammans delta i
föräldrautbildning. Det gäller bl.a. deltagande i kurser som
anordnas vid s.k. kunskapscentra (resurscentra).
Tillfällig föräldrapenning kan också utges till förälder till
ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12 år
när föräldern besöker en institution för att medverka i
behandlingen av barnet eller för att lära sig vårda barnet.
Detta gäller även när föräldern deltar i en kurs som anordnas av
sjukvårdshuvudman i samma syfte. Enligt de nya bestämmelserna
gäller inte längre något krav på att barnet är närvarande.
Tillfällig föräldrapenning i annan form än kontaktdagar får dock
utges till båda föräldrarna för samma barn och tid endast om
båda föräldrarna följer med ett barn till läkare när barnet
lider av allvarlig sjukdom. Detsamma gäller om båda föräldrarna,
som en del i behandlingen av barnet, behöver delta i ett
läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behandling.
Utskottet konstaterar att det nyligen gjorts stora
förbättringar i möjligheterna för föräldrar till
funktionshindrade barn att få tillfällig föräldrapenning.
Föräldrar till ett dövt eller svårt hörselskadat barn har
möjlighet att utnyttja de tio kontaktdagarna i de situationer
motionärerna åsyftar. Annan tillfällig föräldrapenning kan
däremot inte tas ut samtidigt av föräldrarna annat än i vissa
behandlingssituationer. Utskottet förutsätter att de nya
bestämmelserna i föräldraförsäkringen följs upp inom ramen för
handikappreformen. Utskottet vill dock erinra om att
merkostnader till följd av ett barns funktionshinder kan beaktas
vid bedömningen av rätt till vårdbidrag enligt AFL.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf247.

Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för
sjukförsäkringen
Nuvarande ordning
Den allmänna sjukförsäkringen finansieras genom
sjukförsäkringsavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter.
Enligt 19 kap. 2 § AFL finansieras sjukförsäkringen dessutom av
statsmedel. Statsbidrag lämnas med 15 % av kostnaderna för
sjukförsäkringsförmåner. Enligt 4 kap. 1 § socialavgiftslagen
skall det finnas en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden, för
reglering av över- och underskott. Enligt ett regeringsbeslut
under år 1982 används inte fonden löpande, och i juli 1991 har
fondens återstående behållning överförts till statsbudgeten.
För den frivilliga sjukpenningförsäkringen erlägger de
försäkrade avgifter som fastställs av Riksförsäkringsverket
(RFV). Avgifterna skall tillsammans med andra tillgängliga medel
täcka kostnaderna för sjukpenning och förvaltning samt förslå
till fondbildning. Enligt 21 kap. 2 § AFL lämnas statsbidrag med
15 % av kostnaderna för försäkringsförmånerna. För reglering av
över- och underskott skall hos varje försäkringskassa finnas
en fond för den frivilliga sjukförsäkringen.
De lagstadgade statsbidragen, dvs. 15 % av utgifterna för de
allmänna sjukförsäkringsförmånerna resp. den frivilliga
sjukförsäkringen, redovisas på statsbudgetens utgiftssida. På
statsbudgetens inkomstsida redovisas, netto, inkomster av
sjukförsäkringsavgift och 85 % av utgifterna för förmåner från
den allmänna sjukförsäkringen. Avgifterna för den frivilliga
sjukförsäkringen liksom avkastningen av de frivilliga
sjukförsäkringsfonderna redovisas däremot inte på statsbudgeten.
Till och med budgetåret 1992/93 har 15 % av kostnaderna för
förvaltningen av den allmänna sjukförsäkringen, dvs.
försäkringskassornas administration, redovisats på
statsbudgetens utgiftssida och övriga kostnader redovisats på
inkomsttitel. Numera redovisas 100 % av förvaltningskostnaderna
på statsbudgetens utgiftssida. I 19 kap. 2 § AFL anges att
statsbidrag lämnas för förvaltningen.
Proposition 100
Regeringen anger i budgetpropositionen (finansplanen) att
verksamheter som påverkar statens lånebehov och verksamheter som
riksdagen regelstyr i normalfallet bör tas upp på statsbudgeten.
Härvid bör bruttoredovisning tillämpas i större utsträckning.
Med bruttoredovisning menas att inkomster och utgifter redovisas
brutto, dvs. var för sig på särskilda inkomsttitlar och
utgiftsanslag. I finansplanen anges också att regeringen avser
att under år 1995 återkomma med förslag till ny
statsbudgetmodell.
Inom Socialdepartementets område föreslår regeringen att
bruttoredovisning på statsbudgeten införs avseende utgifterna
för föräldraförsäkringen, sjukpenning, rehabilitering,
sjukvårdsförmåner och närståendepenning. Dessa skall i sin
helhet redovisas på utgiftssidan. Med hänvisning till att
finansieringen av sjukförsäkringen har ändrats i och med
införandet av en allmän sjukförsäkringsavgift föreslår
regeringen att reglerna om finansiering av dessa förmåner ändras
med början av budgetåret 1995/96. I stället för den nuvarande
bestämmelsen att statsbidrag lämnas med 15 % bör anges att
statsbidrag får lämnas. Det senare blir enligt regeringen
aktuellt i det fall utgifterna ett visst år överstiger
intäkterna av de sociala avgifter som avser den allmänna
sjukförsäkringen.
Även beträffande den frivilliga försäkringen bör i lagen anges
att statsbidrag får lämnas. Eftersom den frivilliga
sjukförsäkringens fonder i nuläget motsvarar ca 25 års utgifter
bör enligt regeringen för närvarande inget statsbidrag utgå.
Regeringen hemställer att riksdagen antar förslag till lag om
ändring i lagen om allmän försäkring. Ändringarna i nu aktuell
del avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 § AFL och föreslås träda i
kraft den 1 juli 1995.
Utskottets bedömning
Stora delar av socialförsäkringssektorn redovisas helt eller
delvis vid sidan av statsbudgeten. Den allmänna sjukförsäkringen
nettoredovisas på inkomsttitel förutom statsbidraget som
redovisas på statsbudgetens utgiftssida. För folkpensioneringen
gäller däremot att folkpensionsutgifterna bruttoredovisas på
utgiftssidan. Sedan år 1993 görs en samlad redovisning av
socialförsäkringssektorns olika delar i Socialdepartementets
bilaga till budgetpropositionen.
I de nya direktiven till Sjuk- och arbetsskadeberedningen
anges att ett huvudalternativ för beredningen bör vara att
ohälsoförsäkringen kvarstår inom ramen för statsbudgeten.
Beredningen skall dock utforma förslag till en redovisning av
ohälsoförsäkringens inkomster och utgifter så att det är möjligt
att utläsa försäkringens finansiella ställning. Detta kan
exempelvis ta formen av en fiktiv fond. Beredningen är
oförhindrad att även pröva för- och nackdelar med en ordning där
den allmänna försäkringen ges en mer fristående ställning. I
avvaktan på förslag om en sådan ohälsoförsäkring har utskottet
inget att erinra mot att den allmänna sjukförsäkringen
bruttoredovisas fr.o.m. budgetåret 1995/96. Utskottet vill dock
framhålla att det vid övergången från en redovisningsmetod till
en annan tydligt måste anges hur statsbudgeten förändras. Det är
också viktigt att jämförelser över tiden kan göras på ett
korrekt sätt. Även vid en bruttoredovisning av den allmänna
sjukförsäkringen kommer det, med hänsyn till att
sjukförsäkringsutgifterna är fördelade på flera anslag, att
krävas en särskild sammanställning för att ge en samlad bild av
sjukförsäkringens inkomster och utgifter.
Eftersom den allmänna sjukförsäkringsfonden inte längre
används för reglering av över- och underskott blir statsbidraget
i praktiken beroende av hur stor del av utgifterna som täcks av
avgiftsinkomster. Om avgiftsinkomsterna är större än utgifterna
innebär mellanskillnaden i stället ett tillskott till
statsbudgeten. Det är därför lämpligt att det i lag endast anges
att statsbidrag får lämnas.
Enligt förslaget till ny lydelse av 19 kap. 2 § AFL skall det
även beträffande förvaltningen anges att den finansieras genom
avgifter och att statsbidrag får lämnas. Utskottet förutsätter
därför att vad som anförts i budgetpropositionen om statsbidrag
till den allmänna sjukförsäkringen och om bruttoredovisning av
utgifterna i motsvarande mån kommer att gälla också
förvaltningskostnaderna.
Beträffande den frivilliga sjukförsäkringen är förhållandena
annorlunda. Här förs försäkringen, bortsett från det nuvarande
statsbidraget, helt utanför statsbudgeten. På statsbudgetens
utgiftssida bör därför även i fortsättningen endast redovisas
statsbidragsdelen. Utskottet delar regeringens uppfattning att
något statsbidrag för närvarande inte skall utges. Med hänsyn
till att utgifterna för frivillig sjukförsäkring endast beräknas
uppgå till 12 miljoner kronor för budgetåret 1995/96 föreslår
utskottet nedan ingen justering av medelsanvisningen.
Utskottet tillstyrker lagförlaget såvitt avser 19 kap. 2 § och
21 kap. 2 § AFL.
Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering
Proposition 100 och 147
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att till
anslaget B 1. Sjukpenning och rehabilitering anvisas ett
förslagsanslag på 34 663 miljoner kronor, vilket motsvarar 100
% av de beräknade utgifterna för sjukpenning (inkl. frivillig
sjukpenning) och rehabilitering samt utgifter enligt vissa
bestämmelser i sjuklönesystemet. Under anslaget har kostnaderna
för rehabiliteringsundersökningar vid RFV:s sjukhus, som
tidigare redovisats under anslaget B 5. Förtidspensioner, förts
samman med utgiftsslaget köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster. Kostnaderna för dessa undersökningar
beräknas under budgetåret 1995/96 till 210 miljoner kronor.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner denna ändrade
finansiering av kostnader för rehabiliteringsundersökningar m.m.
vid RFV:s sjukhus.
I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens förslag
till åtgärder som förbättrar de medicinska underlag som ligger
till grund för beslut om sjukpenning och förtidspension innebär
en minskning såvitt gäller sjukförsäkringsutgifterna med 1 500
miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Regeringen föreslår att
till förslagsanslaget Sjukpenning och rehabilitering för nämnda
budgetår anvisas ett belopp som är 1 500 miljoner kronor lägre
än vad som föreslagits i proposition 1994/95:100.

Motion
I endast en motion, nämligen Sf238 av Gullan Lindblad m.fl.
(m), finns yrkande som avser medelsanvisningen. I motionen
föreslås, som tidigare redovisats, att den sjukpenninggrundande
inkomsten skall baseras på medelvärdet av de senaste 24
månadernas inkomst och att ytterligare en karensdag skall
införas i sjukförsäkringen. Ändringarna skall gälla fr.o.m. den
1 januari 1996. Med hänvisning till de föreslagna förändringarna
föreslår motionärerna att riksdagen anvisar 4 300 miljoner
kronor mindre till anslaget B 1 än vad regeringen föreslagit
(yrkande 4).
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till motion Sf238 yrkandena
1 och 2 och utskottet avstyrker därför bifall även till yrkande
4 i motionen.
Utskottet vill emellertid närmare beröra den ändrade
finansieringen av kostnader för rehabiliteringsundersökningar
vid RFV:s sjukhus.
RFV:s sjukhus bedrivs som två helstatliga aktiebolag, AB
Kurortsverksamhet och AB Tranås Kuranstalt. Företrädare för
dessa aktiebolag har uppvaktat utskottet och påtalat att den
föreslagna budgetförändringen innebär att ifrågavarande medel
för rehabiliteringsutredningar, som tidigare varit förslagsvis
anvisade, nu blir begränsade till högst 210 miljoner kronor för
kommande budgetår. Bolagen har emellertid redan budgeterat för
en verksamhet som för budgetåret 1995/96 skulle innebära behov
av intäkter på ytterligare 23 miljoner kronor. Bolagen har ingen
möjlighet att med denna korta varsel nu göra nödvändiga
neddragningar i verksamheten.
För sjukhusen gäller sedan år 1990 följande
verksamhetsinriktning.
1. Sjukhusen skall biträda med utredningar avseende försäkrade
där diagnoserna ofta är oklara och där sjukskrivningstiden varit
lång.
2. Sjukhusen skall genomföra utredningar med huvudsyftet att
få fram en klar diagnos som skall vara underlag för den
fortsatta rehabiliteringsplaneringen. Denna verksamhet skall
begränsas till vissa nischer, i första hand inom området
muskuloskelettala sjukdomar där en hög kompetens skall byggas
upp vid sjukhusen.
3. Sjukhusen skall biträda med aktiva rehabiliteringsinsatser.
Även denna verksamhet skall vara inriktad mot speciella grupper,
där bl.a. internatformen bedöms vara av särskilt stort värde i
rehabiliteringsarbetet.
4. Sjukhusen skall genomföra insatser inom området forskning
och utveckling, främst metodutveckling inriktad på att lösa för
socialförsäkringen viktiga hälsoproblem.
5. Sjukhusen skall erbjuda försäkringsmedicinsk utbildning i
första hand till personal vid försäkringskassorna men också till
läkare och övriga aktörer inom rehabiliteringsområdet.
De ekonomiska principerna för bolagen är följande.
Sjukhusen skall producera utrednings- och
rehabiliteringstjänster till lägsta kostnad.
Verksamheten skall bedrivas utan vinstintressen, och
eventuellt överskott skall återbetalas.
Bolagsstyrelsen fastställer en årlig vårddygnskostnad som
skall täcka sjukhusens drift och mindre ny- och
återinvesteringar. Vårddygnskostnaden för år 1995 har
fastställts till 1 160 kr för sjukhuset i Nynäshamn och 1 060
kr för sjukhuset i Tranås.
Av vårddygnskostnaden betalar försäkringskassorna 45 kr som
belastar anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m., medan övrig del
belastar anslaget B 5. Vid avvecklandet av
folkpensioneringsfonden i slutet av 1980-talet avsattes medel
till en särskild fond för att trygga sjukhusens framtid. Ur
denna fond har utgått bidrag till nyinvesteringar.
Företrädarna för sjukhusen har till utskottet framfört att det
är av största vikt att en långsiktig verksamhetsinriktning
fastställs för sjukhusen. En utredning bör göras som inte endast
omfattar finansieringsfrågor och huvudmannaskap utan också
sjukhusens roll inom socialförsäkringssystemet samt inriktningen
av forsknings- och utvecklingsverksamheten. Från sjukhusens sida
anser man att det är angeläget att de nu uppkomna inriktnings-
och finansieringsfrågorna får en snabb men ändå långsiktig
lösning, då sjukhusen är inne i ett mycket expansivt skede.
Sjukhusen bör därvid få en rimlig tid för omställning,
förslagsvis två år.
Utskottet konstaterar att regeringens förslag i
budgetpropositionen innebär att medel för försäkringskassornas
köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster resp.
rehabiliteringsundersökningar m.m. vid RFV:s sjukhus kommer att
begränsas till högst 1 260 miljoner kronor. Den närmare
fördelningen av medlen görs av RFV. Om köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster skall kunna göras med 700 miljoner
kronor för helår kommer för budgetåret 1995/96 endast 210
miljoner kronor att återstå för utredningar m.m. vid sjukhusen.
Eftersom vårdkostnaden redan fastställs till lägsta möjliga
kostnad innebär detta att färre försäkrade kan utredas vid
sjukhusen. Regeringen tycks inte ha avsett att begränsa
omfattningen av sjukhusens verksamhet på detta sätt. Enligt
utskottet är möjligheterna för försäkringskassorna att såväl
köpa yrkesinriktad rehabilitering som föranstalta om utredning
vid RFV:s sjukhus viktiga inslag i kassornas verksamhet, inte
minst i deras arbete med att sänka ohälsotalet och på så sätt
minska utgifterna för socialförsäkringarna. RFV:s sjukhus utför
här ett betydelsefullt arbete särskilt genom att utreda svåra
ärenden och genom sitt forsknings- och utvecklingsarbete.
Det är enligt utskottets mening viktigt att frågan om
sjukhusens fortsatta verksamhetsinriktning och finansiering får
en långsiktig lösning. En sådan utredning som bolagens
företrädare själva föreslagit bör därför komma till stånd.
Därvid bör även belysas frågan om konkurrensneutralitet. I
avvaktan på resultatet av en sådan utredning måste sjukhusen ha
möjlighet att under budgetåret 1995/96 fortsätta sin verksamhet
under i princip oförändrade ekonomiska villkor. Utskottet ser
ingen möjlighet att öka det totala utrymmet under ifrågavarande
anslagspost. Den enda lösningen är i stället att
försäkringskassorna får disponera något mindre medel för köp av
yrkesinriktad rehabilitering under kommande budgetår. Det behov
av 233 miljoner kronor som sjukhusen beräknat för det statliga
budgetåret 1995/96 grundar sig på den budget som fastställdes
för sjukhusen i december 1994 och som gäller för kalenderåret
1995. Denna budget har förutsatts förlängd till 18 månader med
en inflationsuppräkning med 3 % för år 1996. Det är enligt
utskottet rimligt att även sjukhusen, såvitt gäller
ersättningarna från socialförsäkringen, får kännas vid ett
rationaliseringskrav. Utskottet föreslår därför att, utöver av
regeringen beräknade 210 miljoner kronor, ytterligare 18
miljoner kronor beräknas för rehabiliteringsutredningar vid
RFV:s sjukhus. Dessa 18 miljoner kronor föranleder minskning av
de medel, totalt 1 050 miljoner kronor för budgetåret 1995/96,
som beräknats för försäkringskassornas köp av yrkesinriktade
rehabiliteringstjänster. I den mån de 18 miljonerna också
används för rehabiliteringsutredningar minskar utrymmet för köp
av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.  Utskottet noterar
härvid att regeringen i kompletteringspropositionen föreslår att
utgiftsslaget Köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster
minskas med 70 miljoner kronor för budgetåret 1995/96. Om
riksdagen bifaller kompletteringspropositionen i denna del skall
detta enligt utskottets uppfattning inte minska de medel som
inom utgiftsslaget enligt vad utskottet ovan anfört får användas
för utredningar vid RFV:s sjukhus.
Vad utskottet anfört om medelsfördelningen och om en utredning
av verksamhetsinriktningen och finansieringen av RFV:s sjukhus
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag till medelsanvisning i propositionerna
1994/95:100 och 1994/95:147. Under anslaget B 1. skall
följaktligen anvisas 33 163 000 000 kr.
Utskottet noterar emellertid att regeringen härefter i
kompletteringspropositionen (prop. 1994/95:150) har föreslagit
att till anslaget Sjukpenning och rehabilitering för budgetåret
1995/96 skall anvisas ett belopp som är 3 419 miljoner kronor
lägre än vad som föreslagits i prop. 1994/95:100. Den föreslagna
minskningen är föranledd bl.a. av förslagen om en enhetlig
ersättningsnivå om 75 % av förmånsgrundande inkomst i
sjukersättningssystemen och föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1996. Utskottet kommer att yttra sig i denna fråga till
finansutskottet som behandlar kompletteringspropositionen i
betänkande FiU20.
Medelsanvisning till föräldraförsäkring
Regeringen har till anslaget A 3. Föräldraförsäkring beräknat
medel för 100 % av föräldrapenningförmåner och
havandeskapspenning och föreslagit ett förslagsanslag på 28 463
miljoner kronor.
Även beträffande detta anslag finns endast en motion, So617 av
Gullan Lindblad m.fl. (m), som behandlar medelsanvisningen.
Motionärerna anser, som tidigare redovisats, att fr.o.m. den 1
juli 1995 skall kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen
vara densamma under alla tolv månaderna och
havandeskapspenningen avskaffas. Motionärerna anser i yrkande 5
att riksdagen med hänsyn till dessa förändringar under anslaget
bör anvisa 660 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
Utskottet har ovan avstyrkt bifall till yrkandena 3 och 4 i
motionen. Utskottet avstyrker därför bifall även till motion
So617 yrkande 5 och tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning. Utskottet noterar därvid att regeringen i
kompletteringpropositionen föreslår att anslaget minskas med
1 202 miljoner kronor.
Sjukvårdsförmåner m.m.
Läkemedelsförmåner
Gällande ordning
Läkemedelsförmånerna omfattar prisnedsatta och vissa
kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid
vissa sjukdomar samt prisnedsatta livsmedel vid vissa sjukdomar
för barn under 16 år. Bestämmelser härom finns i lagen (1981:49)
om begränsning av vissa läkemedelskostnader m.m.
Vid köp av prisnedsatta läkemedel och livsmedel betalar
patienten den faktiska kostnaden, dock högst 125 kr med tillägg
för 25 kr för varje ytterligare inköpt förskrivet läkemedel. De
nämnda beloppen gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 (prop.
1993/94:100 bil. 6, bet. SfU12, rskr. 289). Från och med den 1
januari 1993 har dessutom införts ett referensprissystem som
innebär att ersättningen från den allmänna försäkringen vid
inköp av läkemedel baseras på det billigaste alternativet i det
fall flera likvärdiga alternativ finns i form av ett eller flera
generiska läkemedel. För dessa läkemedel bestäms ett särskilt
pris som ligger till grund för prisnedsättningen med
utgångspunkt i det billigaste synonympreparatet.
Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom har rätt att
få läkemedel kostnadsfritt. Det ankommer på regeringen att
bestämma vilka sjukdomar och vilka läkemedel som omfattas av
kostnadsbefrielsen. Härutöver tillhandahålls kostnadsfria
förbrukningsartiklar till personer som på grund av allvarlig
sjukdom eller behandling av sådan sjukdom är i behov härav.
Omfattningen av denna kostnadsfrihet anges i kungörelsen
(1972:189) om kostnadsfria förbrukningsartiklar vid sjukdom.
Den som köpt prisnedsatta läkemedel eller erlagt patientavgift
för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med sammanlagt
minst 1 700 kr erhåller kostnadsbefrielse under den tid som
återstår av ett år räknat från tidpunkten för första betalningen
(högkostnadsskydd). Beloppet 1 700 kr gäller fr.o.m. den 1
januari 1995 (prop. 1994/95:88, bet. SfU8, rskr. 119).
Proposition 100
I propositionen framhålls att det trots de under senare tid
vidtagna kostnadsdämpande åtgärderna har skett en oroväckande
ökning av försäkringens kostnader för läkemedel. Regeringen har
därför gett Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och
organisation (HSU 2000) i uppdrag att skyndsamt utreda
förutsättningarna för att föra över kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånerna från RFV till sjukvårdshuvudmännen. I
uppdraget ingår också att göra en samlad översyn av utformningen
av systemet med läkemedelsförmånen, inklusive
högkostnadsskyddet. I avvaktan på detta arbete anser regeringen
att ytterligare kostnadsdämpande åtgärder är nödvändiga att
företa utan att översynsarbetet påverkas. I propositionen
föreslås därför fr.o.m. den 1 juli 1995 en höjning av
egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till
högst 135 kr och till 35 kr för varje ytterligare samtidigt
inköpt sådant läkemedel. Från och med samma tidpunkt föreslås
också att egenkostnadstaket för det beloppsbaserade
högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och prisnedsatta läkemedel
höjs till 1 800 kr.
Regeringen beräknar att kostnaderna för läkemedelsförmånerna
under budgetåret minskar med 1 100 miljoner kronor. Därvid har
regeringen, förutom de ovan föreslagna besparingsåtgärderna,
beaktat dels en prisutveckling utöver den allmänna, dels en
mindre volymökning samt de åtgärder som trätt i kraft den 1
januari 1995. Med dessa förutsättningar beräknas bruttokostnaden
för läkemedelsförmånen för budgetåret 1995/96 till 17 784
miljoner kronor.
Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation
Som framgått ovan har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv
(dir. 1994:152) till Kommittén (S 1992:04) om hälso- och
sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000). Kommittén
skall bl.a. överväga kostnadsansvaret för läkemedel m.m. i
öppenvård samt läkemedelsförmånen inklusive nuvarande
högkostnadsskydd för sjukvård i öppenvård och läkemedel.
I direktiven anges att det föreligger starka samband mellan
läkemedel och annan sjukvård och att detta är ett bärande motiv
för att ge sjukvårdshuvudmännen ett samlat kostnadsansvar för
läkemedel och övrig hälso- och sjukvård. För att
läkemedelskostnadernas utveckling skall kunna dämpas, krävs ett
ökat kostnadsmedvetande hos förskrivarna. Enligt direktiven bör
ett system som bygger på att sjukvårdshuvudmännen har det
samlade kostnadsansvaret för läkemedel innebära bättre
förutsättningar för att åstadkomma detta jämfört med nuvarande
system. I detta sammanhang betonas bl.a. läkemedelskommittéernas
viktiga funktion. Kommitténs överväganden och förslag skall mot
bakgrund härav ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen
bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården
från den allmänna sjukförsäkringen. Förändringen skall omfatta
hela förmånssystemet för läkemedel, således även
förbrukningsartiklar och speciallivsmedel. Kommittén bör vidare
överväga formerna för den ekonomiska regleringen mellan staten
och sjukvårdshuvudmännen vid ett överförande av
kostnadsansvaret. Vidare bör prissättningen av de läkemedel och
övriga produkter som ingår i den allmänna läkemedelsförsäkringen
prövas. I direktiven anförs dock att det av rättviseskäl finns
mycket som talar för att prissättningen av de läkemedel som
subventioneras även fortsättningsvis bör vara en statlig
uppgift. Kommittén skall vidare överväga om det är
ändamålsenligt att ge staten ett samlat ansvar för prissättning
av övriga produkter som omfattas av förmånssystemet. Kommittén
skall även överväga åtgärder för att stärka
läkemedelskommittéernas ställning och i detta sammanhang
uppmärksamma möjligheterna att erbjuda de privatpraktiserande
läkarna att medverka i arbetet att ta fram kommittéernas
rekommendationer. Frågor om uppföljning av förskrivning av
läkemedel och de kostnader dessa genererar och om hur detta kan
förbättras bör också övervägas.
Vidare skall kommittén göra en översyn av utformningen av
förmånssystemet för läkemedel som enligt direktiven även
fortsättningsvis bör vara statligt reglerat. I detta sammanhang
skall den av Merkostnadskommittén genomförda översynen av bl.a.
läkemedelsförmånen beaktas. I utredningens slutbetänkande (SOU
1992:129) lämnades alternativa möjligheter till förändringar. En
utgångspunkt bör enligt denna utredning vara att förmånssystemet
för läkemedel bör reformeras för att skapa större enhetlighet
och rättvisa mellan olika patientgrupper som har betydande
kostnader för sjukvård och läkemedel.  HSU 2000 bör redovisa
ett huvudalternativ som bygger på att de nu kostnadsfria
läkemedlen och förbrukningsartiklarna görs prisnedsatta och förs
in i ett högkostnadsskydd. I samband härmed bör kommittén göra
en bedömning av om en sådan förändring kan behöva kompletteras
med någon annan åtgärd inom socialförsäkringssystemet för dem
som har livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader.
Förslagen får inte innebära en ökning av de offentliga
utgifterna eller minskade statsinkomster. Vidare bör kommittén
pröva vilka förändringar av högkostnadsskyddet som behöver
vidtas med hänsyn till huvudalternativet där de kostnadsfria
läkemedlen och förbrukningsartiklarna förs in i systemet med
prisnedsättning. Huvudalternativet bör bygga på att
patientavgifterna för öppenvårdsbesök, förskrivna prisnedsatta
läkemedel, förbrukningsartiklar och speciallivsmedel inordnas i
ett samlat högkostnadsskydd. Vidare bör övervägas om även
sjukresorna kan inordnas i detta högkostnadsskydd.
Högkostnadsskyddet kan utformas efter nuvarande mönster.
Alternativ som bör övervägas är införande av flera nivåer i
högkostnadsskyddet eller ett system med periodicering av den
enskildes kostnader. Slutligen bör kommittén vid sina
överväganden om högkostnadsskyddet ta del av de förslag som
Utredningen (S 1993:13) om avgifter inom handikappområdet kommer
att redovisa under våren 1995.

Proposition 150
I propositionen anförs att det framkommit att den starka
ökningen av sjukförsäkringens kostnader för läkemedelsförmånen
fortsätter under år 1995. Regeringen bedömer därför att
ytterligare kostnadsdämpande åtgärder erfordras i avvaktan på
att det pågående översynsarbetet i HSU 2000 om
läkemedelsförmånen slutförs. I kompletteringspropositionen
föreslås mot bakgrund härav att patientavgifterna vid inköp av
prisnedsatta läkemedel höjs -- från den i budgetpropositionen
föreslagna nivån om högst 135 kr och högst 35 kr för varje
ytterligare samtidigt inköpt läkemedel -- med ytterligare 25 kr
per inköpt läkemedel till högst 160 kr respektive 60 kr fr.o.m.
den 1 juli 1995. Kompletteringspropositionen behandlas av
finansutskottet i betänkande FiU20.
Motioner
I motion Sf204 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås en rad
åtgärder som syftar till att göra läkemedelsförsörjningen
effektiv. En god läkemedelsförsörjning kan enligt motionärerna
inte begränsas till makt-, pris- eller kostnadsproblem. En viss
subventionering av läkemedel måste finnas men utformningen av
läkemedelssubventionerna måste öka i träffsäkerhet, dvs.
förmånen skall ges till de individer som drabbas av de högsta
kostnaderna. I motionen hänvisas bl.a. till de förslag som
Läkemedelsförsörjningsutredningen (LFU 92) lade fram i
betänkandet Omsorg och konkurrens, SOU 1994:110. Dessa förslag
bör enligt motionärerna i vissa avseenden direkt genomföras och
i andra fall utredas närmare genom att HSU 2000 ges
tilläggsdirektiv. Förslagen innebär enligt motionärerna en
besparing på anslaget med ca 1 300 miljoner kronor.
I motionen anges att referenspriser i praktiken fastställs med
sex månaders förskjutning. Att fastställa referenspriser med
tätare intervall innebär enligt motionärerna administrativa
merkostnader och att läkarna tyngs av informationsflödet. Täta
förändringar tvingar också till täta produktbyten vilket är till
nackdel särskilt för äldre patienter. Motionärerna bedömer att
ytterligare besparingar inom referensprisets ram inte är
rationella och begär i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Beträffande prissättningen i detaljhandelsledet framhålls att
RFV fastställer apotekens inköpspris efter förhandlingar med
läkemedelsföretagen för att därefter erhålla ett
försäljningspris genom att den av Apoteksbolaget fastställda
marginalen adderas till det framförhandlade priset. Mer
kostnadseffektivt vore enligt motionärerna att RFV förhandlar
dels med industrin om inköpspris, dels med Apoteksbolaget eller,
efter en avreglering av monopolet, med flera distributörer om
försäljningspris. Motionärerna begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande om det anförda. Vidare framhålls i motionen att
ett decentraliserat ansvar för prissättning och finansiering
skulle försvaga köparnas/vårdproducenternas
förhandlingsställning. Landstingsförbundets förslag att ta över
läkemedelsförmånen bör därför inte genomföras och någon form av
s.k. läkemedels-Dagmar bör inte införas. I yrkande 7 begärs ett
tillkännagivande om det anförda. Kostnaderna för de avgiftsfria
förbrukningsartiklarna har enligt motionärerna bl.a. beroende på
den s.k. ädelreformen ökat kraftigt. Detta gäller enligt vad som
framhålls i motionen framför allt kostnaderna för
inkontinenshjälpmedel som nu uppgår till drygt 1 miljard kronor.
Ädelreformen innebar att patienter som tidigare vårdats inom den
slutna vården fördes över till eget boende med påföljd att
läkemedel, förbrukningsartiklar och sjukvårdande behandling kom
att bekostas inom öppenvårdens finansieringssystem. Effekten
blev en icke avsedd övervältring av kostnader för läkemedel och
förbrukningsartiklar på den statligt finansierade
läkemedelsförmånen. Denna övervältring innebar enligt
motionärerna att kommunerna tillgodogjort sig kostnader för
inkontinenshjälpmedel vid vård av äldre tidigare sjukhemsboende
med 200--250 miljoner kronor. Detta belopp bör enligt
motionärerna avräknas mot det kommunala utjämningsbidraget och i
yrkande 13 begärs ett beslut härom. I motionen anförs att all
erfarenhet visar att viss egenbetalning krävs för rationell
konsumtion. För patienter som är hänvisade till engångsmaterial
skall därför viss betalning inrymmas i högkostnadsskyddet och i
yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om ändrade regler avseende
avgiftsfria förbrukningartiklar. I yrkande 10 begärs dock beslut
om fria förbrukningsartiklar för vissa gravt handikappade
patienter. I motionen begärs vidare i yrkande 9 ett
tillkännagivande om uttag av läkemedelskostnader från
landstingen och om ett nytt betalningssystem för läkemedel.
Enligt motionärerna kan effektiviteten vid användning av
läkemedel höjas genom ekonomiska incitament. I motionen anges
att detta syfte kan uppnås dels genom att sjukvårdshuvudmännen
själva får bära en viss del också av läkemedelskostnaderna i
öppenvården, dels genom ett nytt läkemedelsförmånssystem i
vilket alla svenska medborgare erbjuds ingå. Samma villkor skall
gälla för alla produkter inom betalningssystemet med undantag
för kostnadsfria produkter för barn och ungdom. Alla som väljer
att ingå i systemet skall betala en fast egenavgift per månad
och därmed bli berättigade till receptförskrivna läkemedel. Den
som väljer att stå utanför systemet skall omfattas av ett
särskilt likviditetsskydd. Det föreslagna systemet bör enligt
motionärerna utredas vidare inom ramen för det arbete som
bedrivs i HSU 2000.
Även i motion So210 av Gullan Lindblad m.fl. (m) kritiseras
det nuvarande systemet för begränsning av läkemedelskostnader
och i yrkande 3 begärs ett tillkännagivande härom. Motionärerna
begär i yrkande 4 att en särskild utredning tillsätts för att se
över möjligheterna att skapa ett nytt förmånssystem som ger ett
gott ekonomiskt skydd för den enskilde men också ett förbättrat
administrativt och ekonomiskt system för samhället.
I motion So423 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om att läkemedel i den öppna vården bör
finansieras på samma sätt som i den slutna och att statens
pengar för läkemedel bör överföras till sjukvårdshuvudmännen.
Samtidigt bör ett system införas för återföring av
läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppenvården som ett
led i läkarnas och distriktssköterskornas medicinska revision av
sin egen verksamhet. På så sätt kan en optimering av
läkemedelsterapin och en bättre kontroll av kostnaderna
erhållas.
I några motioner tas frågor upp som rör kostnadsfria läkemedel
och förbrukningsartiklar.
Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) framhåller i motion
Sf232 att förmånsreglerna vad gäller kostnadsfria läkemedel
präglas av stora orättvisor. Motionärerna anför att det nu gått
mer än fem år sedan den första utredningen tillsattes med
uppgift att se över det samlade förmånssystemet för försäkrade
med betydande kostnader för sjukdom och handikapp och att det är
orimligt att stora grupper av kroniskt sjuka skall behöva vänta
ytterligare på en lösning av frågan. Motionärerna begär ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av rättvisa
förmånsregler. I motion Sf241 anför Karl-Göran Biörsmark (fp)
att redan år 1955 den bedömningen gjordes att människor som led
av allvarliga sjukdomar skulle erhålla sina läkemedel
kostnadsfritt. Senare har också olika förbrukningsartiklar, som
exempelvis injektionssprutor och testremsor för bestämning av
blodsockerhalten vid diabetes, successivt blivit kostnadsfria.
Skälet härtill är enligt motionären att inte ekonomiskt
ytterligare belasta redan svaga grupper. I yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om det anförda. I motionen framhålls vidare att
listan över de diagnoser och läkemedel som omfattas av
kostnadsfriheten inte har uppdaterats sedan början av 1980-talet
och i yrkande 2 begär motionären ett tillkännagivande om att en
sådan uppdatering bör göras. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om ändring av tilläggsdirektiven till HSU 2000
vad gäller de kostnadsfria läkemedlen och
förbrukningsartiklarna. Enligt motionären innebär en
avgiftsbeläggning att man verkar för en sämre egenvård med fler
allvarliga komplikationer i framtiden som följd. I motion Sf213
av Stig Sandström m.fl. (v) begärs att en utredning tillsätts
och att behovet av en fri läkemedelslista samt en uppdatering av
denna klargörs i direktiven. I motionen framhålls att en sådan
lista är ett uttryck för ett synsätt som utgår från att
samhället skall upprätthålla rättvisa mellan människor med och
utan funktionshinder. Kerstin Warnerbring (c) begär i motion
Sf263 ett tillkännagivande om att läkemedelskostnaderna för
människor som lider av Sjögrens syndrom bör beaktas i HSU 2000:s
utredningsarbete.
Frågor rörande högkostnadsskyddets innehåll och utformning tas
upp i flera motioner.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf204 yrkande 11
beslut om att egenkostnadstaket för högkostnadsskyddet höjs till
1 900 fr.o.m. den 1 juli 1995. I motion So210 yrkande 5 begär
Gullan Lindblad m.fl. (m) förslag om en fortsatt årlig höjning
av högkostnadsskyddet med 100 kr under en femårsperiod. I motion
Sf202 anför Fredrik Reinfeldt (m) att ett högkostnadsskydd i
någon form behövs. Riksdagen bör dock besluta om att det
nuvarande systemet ersätts med ett system där egenavgifterna
minskas i två faser genom att avgiften för läkarbesök och
läkemedel halveras när den samlade kostnaden på årsbasis
överstiger 2 000 kr och reduceras till 25 % av avgiften på
belopp över 3 000 kr. Chatrine Pålsson m.fl. (kds) begär i
motion Sf207 ett tillkännagivande om att det är nivån på
högkostnadsskyddet och vad som inkluderas i detta skydd som är
det avgörande för en solidariskt finansierad hälso- och
sjukvård. Det anförda bör enligt motionärerna beaktas vid ett
kommande förslag från regeringen med anledning av HSU 2000:s
arbete. I motion Sf234 av Helena Frisk och Nils-Göran Holmqvist
(s) anförs att de föreslagna liksom de nyligen genomförda
höjningarna av avgifterna för läkemedel kan innebära betydande
kostnader för den enskilde. I motionen hänvisas till
tilläggsdirektiven till HSU 2000. Motionärerna begär ett
tillkännagivande av det anförda. Birthe Sörestedt och Iréne
Vestlund (s) anför i motion Sf215 att läkemedel normalt skrivs
ut för en tremånadersperiod och att detta i många fall innebär
en överutskrivning. Motionärerna föreslår mot bakgrund härav att
ett nytt rabatteringssystem prövas där man för en lägre avgift,
exempelvis 50 kr, kan få läkemedel utskrivna för kortare
tidsperioder. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom. I
motion Sf218 begär Eva Arvidsson och Christina Pettersson (s)
ett tillkännagivande om en periodicering av högkostnadsskyddet.
Kostnaderna för sjukvård och läkemedel blir enligt motionärerna
lättare att bära om dessa fördelar sig över året. Ulla Löfgren
(m) anför i motion Sf208 att en höjning av egenavgiften för
inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel till 200 kr och till
50 kr för varje ytterligare samtidigt inköpt sådant läkemedel
inte bara skulle medföra att nivån på högkostnadsskyddet kunde
bibehållas utan förmodligen också sänkas, vilket i sin tur
skulle innebära lättnader för de allra svagaste grupperna i
samhället. Motionären begär ett tillkännagivande om läkemedel
och högkostnadsskydd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att det under senare
år skett en fortsatt oroväckande ökning av försäkringens
kostnader för läkemedelsförmånerna. Enligt utskottets
uppfattning är det också befogat att i avvaktan på
utredningsarbetet och utan att förutsättningarna för detta
påverkas nu genomföra vissa åtgärder för att dämpa
kostnadsökningarna och att detta lämpligen sker genom höjningar
av patientavgiften och högkostnadsskyddet.
Någon motion har inte väckts med anledning av förslaget i
budgetpropositionen om en höjning av patientavgiften och
utskottet har i och för sig ingen invändning mot detta förslag.
Emellertid skall både den budgetpropositionen föreslagna
höjningen av patientavgiften till 135 kr resp. 35 kr och den i
kompletteringspropositionen föreslagna höjningen till 160 kr
resp. 60 kr börja gälla den 1 juli 1995.
Socialförsäkringsutskottet kommer senare att yttra sig till
finansutskottet över kompletteringspropositionen i bl. a. denna
del. Utskottet anser därför att det nu föreliggande lagförslaget
i budgetpropositionen i vad det avser en höjning av
patientavgiften vid inköp av prisnedsatta läkemedel till 135 kr
resp. 35 kr inte bör antas av riksdagen. I stället bör det
ankomma på finansutskottet att bereda frågan om vilken
patientavgift som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1995 och
föreslå riksdagen att anta lagförslag i frågan. Om förslagen i
kompletteringspropositionen genomförs kommer besparingseffekten
att ytterligare förstärkas samtidigt som de med stort behov av
läkemedel skyddas genom en måttlig höjning av
högkostnadsskyddet. Utskottet tillstyrker därför bifall till
regeringens förslag om en höjning av högkostnadsskyddet till 1
800 kr samt avstyrker bifall till motion Sf204 yrkande 11 om en
ytterligare höjning av högkostnadsskyddet 1 900 kr.
Som framgått ovan framhålls såväl i propositionen som i några
motioner behovet av mer genomgripande förändringar inom systemet
för läkemedelsförmånerna. Utskottet anser det också värdefullt
att det nu inom ramen för HSU 2000:s arbete kommer att
genomföras en prövning av hur kostnadsansvaret för
läkemedelskostnaderna skall fördelas och att en översyn görs av
det samlade förmånssystemet för läkemedel. Genom de
tilläggsdirektiv HSU 2000 erhållit ges möjlighet att pröva olika
lösningar som kan medföra såväl kostnadsdämpande effekter som
att enskildas kostnader fördelas på ett mer rättvist sätt.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att kommittén är
parlamentariskt sammansatt vilket ger möjlighet för ledamöterna
att inom ramen för direktiven i det löpande arbetet ta upp olika
frågor som väckts i motioner. Utskottet anser därför med
hänvisning till det nu påbörjade utredningsarbetet att
motionerna Sf204 yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210
yrkandena 3--5 inte bör föranleda något uttalande från
riksdagens sida.
I tilläggsdirektiven anges bl.a. att kommitténs överväganden
och förslag skall ha sin utgångspunkt i att sjukvårdshuvudmännen
bör överta kostnadsansvaret för läkemedlen i den öppna vården
och att de privatpraktiserande läkarnas möjligheter att medverka
i arbetet med att ta fram läkemedelskommittéernas
rekommendationer bör uppmärksammas. Utskottet anser att motion
So423 yrkande 15 får anses tillgodosedd med det anförda.
Såvitt avser högkostnadsskyddet i övrigt anges i direktiven
att detta kan utformas efter mönster av det nuvarande systemet
men att även andra alternativ bör övervägas. Dessutom bör
möjligheterna till periodicering prövas. Utskottet anser att
resultatet av utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker
bifall till motionerna Sf202, Sf207, Sf208, Sf215, Sf218 och
Sf234.
Även de i motionerna Sf213, Sf232, Sf241 och Sf263 upptagna
frågorna om kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar
kommer att beröras av kommitténs arbete genom att som
huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa görs
prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. En bedömning
skall dock göras om en sådan förändring behöver kompletteras med
någon annan åtgärd i socialförsäkringssystemet för dem som har
livslånga sjukdomstillstånd och betydande merkostnader.
Utskottet anser att även i dessa avseenden bör resultatet av
kommitténs arbete avvaktas och avstyrker bifall till motionerna.
Tandvårdsförsäkringen  Den allmänna tandvårdsförsäkringen,
som infördes år 1974, ingår i den allmänna sjukförsäkringen. De
grundläggande bestämmelserna om tandvårdsförsäkringen återfinns
i 2 kap. 3 § AFL. Försäkringen omfattar tandvård som meddelas
vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller annars
genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare som är
uppförd i en av den allmänna försäkringskassan upprättad
förteckning. Ersättning utges enligt grunder som regeringen
efter förslag av Riksförsäkringsverket fastställer för högst två
år i sänder. Grunderna är intagna i tandvårdstaxan (1973:638).
Försäkringen omfattar inte ersättning åt försäkrad som inte
fyller minst 20 år under det år behandlingen påbörjas. Barn
under 20 år har enligt tandvårdslagen (1985:125) rätt till
avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.
I tandvårdstaxan anges de högsta arvoden en tandläkare får ta
ut för sitt eget arbete och för tandsköterskans och
tandhygienistens arbete samt för tandtekniskt arbete och
material. Om tandtekniskt arbete har utförts vid tandtekniskt
laboratorium, betalar försäkringskassan ut ersättning för detta
arbete direkt till laboratoriet.
De arvoden en tandläkare får ta ut för behandlingen består av
en tandvårdsersättning, som betalas ut av försäkringen, och en
patientavgift. Genom patientavgiften betalar patienten direkt
till tandläkaren den del av kostnaden som inte ersätts av
försäkringen.
Enligt tandvårdstaxan utges fr.o.m. den 1 september 1994
tandvårdsersättning med 25 % av den del av kostnaderna som
överstiger 500 kr upp till 3 000 kr. I taxan finns också ett
s.k. högkostnadsskydd innebärande att tandvårdsersättning för
behandlingskostnader mellan 3 000 kr och 7 000 kr utges med 40 %
och med 70 % för kostnader därutöver. Ersättning beräknas dock
endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i
tandtekniskt arbete.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf210 yrkande 1 ett
tillkännagivande om en förändring av tandvårdsförsäkringen till
att enbart omfatta ett högkostnadsskydd. Enligt motionärerna är
ett allmänt omdöme om tandvårdsförsäkringen att den i jämförelse
med de flesta andra försäkrings- och transfereringssystem inom
socialförsäkringssektorn haft en relativt måttlig
kostnadsutveckling. Det statsfinansiella läget innebär
emellertid att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen för vuxna
måste minska ytterligare. I ett sådant läge, framhåller
motionärerna, är det viktigt att framför allt öka
träffsäkerheten, dvs. att subventionerna ges till de patienter
som har ett omfattande tandvårdsbehov. Mot bakgrund härav
föreslås att ersättningen enligt tandvårdstaxan utformas
endast som ett högkostnadsskydd i enlighet med de principer som
utredningen om en översyn av tandvårdsförsäkringen,
Premietandvård en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18),
föreslog skulle gälla för det särskilda högkostnadsskyddet.
Motionärerna föreslår att högkostnadsskyddet skall träda i
funktion då kostnaden för en behandlingsperiod överstiger 3 000
kr och arvodesersättning skall utges med 50 % av överstigande
belopp. Om behandlingskostnaden överstiger 7 000 kr skall kassan
på förhand godkänna behandlingen. För att gynna förebyggande
vård föreslås att patienter som kontinuerligt skött sin
tandhygien på ett godtagbart sätt skall kunna få ett med 5--10 %
förhöjt högkostnadsskydd. Det föreslagna systemet innebär enligt
motionärerna minskade kostnader för tandvårdsförsäkringen med
1 600 miljoner kronor per kalenderår.
I budgetpropositionen erinras om att den dåvarande regeringen
i början av år 1994 till riksdagen överlämnade två propositioner
(prop. 1993/94:93 och 1993/94:221) med förslag om ett förändrat
ersättningssystem för vuxentandvård. Den första propositionen,
som innehöll riktlinjer för ett förändrat ersättningssystem,
godtogs av riksdagen. Den andra propositionen, som innehöll
förslag till lagreglering, godtogs dock inte av riksdagen som i
samband härmed återtog sitt godkännande av riktlinjerna.
Riksdagen instämde samtidigt i socialförsäkringsutskottets
uppfattning att regeringen borde återkomma till riksdagen med
ett nytt förslag avseende ersättning för vuxentandvård där de av
utskottet framförda synpunkterna beaktades (1993/94:SfU18 och
SfU28, rskr. 452).
Regeringen framhåller i propositionen att avsikten är att
fullfölja arbetet med ett nytt ersättningssystem med beaktande
av vad riksdagen anfört med avseende på bl.a. den civilrättsliga
regleringen av ett premietandvårdssystem. Arbetet inom
Socialdepartementet syftar till att ett nytt förslag, efter
lagrådsgranskning, skall föreläggas riksdagen före sommaren
1995. Avsikten är att ett nytt system skall kunna träda i kraft
den 1 januari 1996. Regeringen beräknar att kostnaderna för det
reformerade systemet för år 1996 skall rymmas inom en ram på ca
2 450 miljoner kronor vilket innebär en besparing på 600
miljoner kronor.
Utskottet anser att resultatet av den beredning av frågan om
ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård och besparingar
inom tandvårdsförsäkringen som för närvarande pågår inom
regeringskansliet bör avvaktas och avstyrker bifall till motion
Sf210 yrkande 1.
Utskottet vill dock i sammanhanget erinra om att i
kompletteringspropositionen framhålls att det allvarliga
statsfinansiella läget gör det nödvändigt att redan fr.o.m. den
1 juli 1995 ytterligare minska försäkringskostnaderna för
vuxentandvården. Regeringen anser att denna kostnadsminskning
bör ske genom att den självrisk på 500 kr som gäller sedan den 1
september 1994 för varje behandlingsperiod höjs till 700 kr
fr.o.m. den 1 juli 1995.
Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och
tandvårdsområdena för år 1998
I propositionen anförs att regeringen under budgetarbetet har
konstaterat att ytterligare besparingar inom bidragsförskotten
bör övervägas inom ramen för det besparingspaket på 1,7
miljarder kronor som regeringen anser bör träda i kraft år 1998.
Besparingspaketet skall förutom bidragsförskotten omfatta
strukturåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena.
Vidare anförs i propositionen att den utredning om
läkemedelsförmånerna som ovan redogjorts för kommer att innebära
regelförändringar som möjliggör ytterligare besparingar senare
under mandatperioden. Även genom den kommande reformeringen av
ersättningssystemet för vuxentandvård skapas utrymme för att
senare under perioden genom strukturella förändringar inom
tandvården ytterligare minska försäkringskostnaderna.
Som framgått ovan föreslås i kompletteringspropositionen
ytterligare besparingar inom läkemedelsförmånen och
tandvårdsförsäkringen för budgetåret 1995/96 utöver vad som
föreslås i budgetpropositionen. Beträffande läkemedelsförmånen
anför regeringen i kompletteringspropositionen att den där
föreslagna höjningen av patientavgiften beräknas minska
försäkringskostnaderna med ca 1 200 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Av de minskade försäkringskostnaderna utgör
300 miljoner kronor (per 12 månader) en varaktig besparing.
Resterande del är enligt propositionen en tidigareläggning av
delar av de besparingar som regeringen i budgetpropositionen
ansett böra träda i kraft år 1998. Även minskningen av
kostnaderna inom tandvårdsförsäkringen skall anses som en
tidigareläggning av 1998 års besparing.
Rune Backlund m.fl. (c) anför i motion Sf266 att Centerpartiet
kan acceptera framtida nedskärningar av subventionerna i
läkemedelsförsäkringen under förutsättning att besparingarna i
huvudsak drabbar dem som har ett "lågt" eller "normalt"
vårdbehov. Centerpartiet är däremot inte berett att acceptera
förslag som innebär att människor med stora medicinska vårdbehov
tvingas bära merparten av en nedskärning i läkemedelsförmånen i
form av ytterligare försämring av högkostnadsskyddet eller genom
avgiftshöjningar för besök inom den öppna sjukvården eller
läkemedelsinköp. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
inriktningen av besparingsarbetet vad avser
läkemedelsförmånerna.
I budgetpropositionen anges inte i vidare mån än vad som ovan
redogjorts för på vilket sätt eller hur besparingarna skall
fördelas mellan de olika områdena. Det är således på grundval av
budgetpropositionen inte möjligt att ange hur stor del av den
förordade sammanlagda besparingsramen på 1,7 miljarder kronor
som skall avse strukturåtgärder inom bidragsförskottssystemet
och hur stor del som skall avse läkemedels- och
tandvårdsområdena. I kompletteringspropositionen har dock som
framgått föreslagits att besparingarna inom läkemedelsområdet
och inom tandvårdsförsäkringen till större delen skall
tidigareläggas och tas ut redan från budgetåret 1995/96. Om
detta förslag genomförs innebär detta enligt utskottets
uppfattning att de strukturella besparingarna fr.o.m. budgetåret
1998 kommer att få väsentligt mindre omfattning än vad som kan
förutses av budgetpropositionen. Utskottet kan dock mot bakgrund
av nu angivna förutsättningar dela regeringens bedömning att
ytterligare besparingar är möjliga att göra fr.o.m. år 1998 på
de områden som utskottet har att bereda, läkemedels- och
tandvårdsområdena.
Utskottet förutsätter att även ett fortsatt besparingsarbete
med avseende på år 1998 inom läkemedelsområdet får en
fördelningspolitiskt lämplig utformning och anser att något
tillkännagivande med anledning av motion Sf266 yrkande 4 inte är
påkallat.
Sjukhusvårdsavgifter
Från och med år 1992 har en arbetsgivarperiod på 14 dagar
införts i sjukförsäkringen. I samband härmed har regeringen och
sjukvårdshuvudmännen enats om att de senare skall handha
debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för
sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsavdrag
från sjukpenning m.fl. ersättningar har upphört.
För den som uppbär hel ålders- eller förtidspension gäller
dock att vid vård på sjukhus tas för varje vårddag, förutom
utskrivningsdagen, ut en avgift av försäkringskassan. Avgiften
utgör en tredjedel av summan av utgående ålderspension,
förtidspension, omställningspension i form av folkpension,
änkepension enligt äldre lagstiftning, ATP och
pensionstillskott. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan
av förmånerna beräknade per dag, dock högst 75 kr per vårddag.
Om den pensionsberättigade inte fyllt 40 år skall avgiften
sättas ned till hälften för de första 30 dagarna av varje
vårdtillfälle. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i
särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska
förhållanden och behov av medel till egen bostad eller särskilda
rehabiliteringsinsatser.
I budgetpropositionen föreslås att avgiften höjs till högst 80
kr den 1 juli 1995.
Utskottet biträder förslaget.
I motion Sf245 av Leif Marklund (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en samordning vid debitering av
sjukhusvårdsavgifter vid vård som meddelas med stöd av lagen om
psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen om rättspsykiatrisk vård
(LRV). Motionären uppger att den som har en sjukpenninggrundande
inkomst och vårdas med stöd av de nämnda tvångslagarna inte
behöver vidkännas något avdrag på sjukpenningen. För den som har
hel ålders- eller förtidspension gör däremot försäkringskassan
ett avdrag på pensionsförmånen. Denna skillnad upplevs enligt
motionären av de berörda som orättvis.
Enligt 26 § i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) får
vårdavgifter tas ut av patienter enligt grunder som landstinget
eller kommunen bestämmer, i den mån annat inte är föreskrivet.
Utskottet har erfarit att några landsting inte debiterar någon
avgift för dem som vårdas med stöd av LPT eller LRV. Detta
gäller emellertid endast för patienter som har rätt till
sjuklön, sjukpenning eller liknande ersättningar. För dem som
har hel ålderspension eller hel förtidspension tas, som framgått
ovan, avgifter ut av försäkringskassan. Att en sådan ordning kan
upplevas som orättvis har utskottet förståelse för. I den
överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
m.m. för år 1995 som den 30 november 1994 träffats mellan
representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen anges bl.a.
att frågan om ett överförande av administrationen av avgifter
för sjukhusvård för pensionärer från de allmänna
försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen är föremål för
övervägande av parterna. Inriktningen är att utforma ett för
huvudmännen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för
berörda pensionärsgrupper. Parterna är överens om att slutföra
utredningsarbetet i sådan tid att frågan kan avgöras i samband
med nästa års överenskommelse.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet bör
avvaktas och avstyrker bifall till motion Sf245.
Medelsanvisning
Regeringen har till anslaget B 2. Sjukvårdsförmåner m.m.
föreslagit ett förslagsanslag på 23 145 000 000 kr för
budgetåret 1995/96. Av anslaget är 15 406 000 000 kr beräknat
för juli 1995--juni 1996.
I motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 av Gullan
Lindblad m.fl. (m) begär motionärerna till följd av i motionerna
föreslagna besparingar inom läkemedelsförmånen och
tandvårdsförsäkringen att det under anslaget skall anvisas ett
belopp som med 2 905 000 000 kr understiger regeringens
förslag.
Utskottet har ovan avstyrkt motionärernas förslag till
besparingar inom läkemedelsförmånen och tandvårdsförsäkringen.
Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till de i
motionerna Sf204 yrkande 12 och Sf210 yrkande 3 framställda
anslagsyrkandena.
Utskottet har ovan ansett att det får ankomma på
finansutskottet att föreslå riksdagen att anta lagförslag om
höjning av patientavgiften vid läkemedelsinköp fr.o.m. den 1
juli 1995. Utskottet förutsätter emellertid att besparingen på
läkemedelsområdet blir minst av den storleksordning som
regeringen beräknat i budgetpropositionen. Utskottet biträder
därför nu det föreliggande förslaget till medelsanvisning.
Pensioner m.m.
Värdesäkring
Pensioner, från såväl folk- som tilläggspensioneringen,
är liksom åtskilliga andra sociala förmåner knutna till
basbeloppet inom den allmänna försäkringen.
Bestämmelserna om basbeloppet, som fastställs av
regeringen för varje år, återfinns i 1 kap. 6 § AFL. Sedan
den 1 januari 1995 gäller att basbeloppet utgör 35 200 kr
multiplicerat med ett jämförelsetal som minskats med talet
1 och därefter multiplicerats med 0,60, varefter ett
tillägg gjorts med talet 1. Jämförelsetalet anger
förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober året
före det som basbeloppet avser och prisläget i oktober
1993. Därvid skall dock bortses från de kvarvarande direkta
effekter t.o.m. oktober 1994 som påverkat prisläget och som
beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden
den 19 november -- den 18 december 1992. Det fastställda
basbeloppet skall vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst och fastställande av pensionspoäng enligt 11 kap. 5
och 6 §§ AFL ökas med ett belopp som svarar mot den
minskning av jämförelsetalet som nyss sagts. Även vid
beräkning av underlaget för allmänna egenavgifter
(pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift) enligt lagen
(1994:1744) om allmänna egenavgifter används det
oreducerade beloppet (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1,
rskr. 1994/95:145). Basbeloppet har för år 1995 fastställts
till 35 700 kr.
Pensionsförmånernas årsbelopp bestäms till en viss
procentandel av basbeloppet. Fr.o.m. år 1993 gäller att vid
beräkning av folk- och tilläggspension i form av
ålderspension, förtidspension, efterlevandepension,
barntillägg och pensionstillskott skall basbeloppet minskas
med 2 %.
Riksdagen beslutade under föregående riksmöte om
riktlinjer för en reformering av det allmänna
ålderspensionssystemet (prop. 1993/94:250, bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
I det nya pensionssystemet skall tillgodoräknade förmåner
i princip överensstämma med de avgifter som betalas till
systemet. Beräkningen av pensionsförmånerna skall bygga på
den s.k. livsinkomstprincipen. Detta innebär att alla
pensionsgrundande inkomster har betydelse för pensionsnivån
och väger lika tungt oberoende av när under livet de
tjänats in. Den pensionsrätt som under ett år
tillgodoräknas den enskilde skall i princip baseras på
summan av pensionsgrundande inkomster upp till ett
förmånstak, som inledningsvis skall vara 7,5 basbelopp. Den
inkomstrelaterade ålderspensionen skall kompletteras med
ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga eller
inga inkomster under förvärvslivet. Den fortsatta
beredningen av pensionsreformen sker inom ramen för den av
regeringen tillsatta Genomförandegruppen, bestående av
företrädare för Socialdemokratiska arbetarepartiet,
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet.
Det reformerade pensionssystemet skall enligt dessa
riktlinjer i finansiellt hänseende vara robust mot
variationer i samhällsekonomiska förutsättningar och
demografiska förändringar. Värdet av intjänade
pensionsförmåner och utgående pensioner skall knytas till
samhällets totala inkomstutveckling, och pensionsnivån
skall påverkas av förväntad livslängd. Därigenom kan
avgiften till pensionssystemet ligga fast, medan förmånerna
anpassas. Utgående pensioner skall pris- och
följsamhetsindexeras så att pensionen behåller sitt
realvärde när den allmänna inkomstutvecklingen uppgår till
en viss norm. Vid avvikelser från denna norm skall
realvärdet av pensionen justeras upp eller ned i
motsvarande grad. Detta s.k. pris- och följsamhetsindex
skall räknas fram genom att den verkliga tillväxten
korrigeras med den tillväxtnorm som använts vid
fastställandet av den årliga pensionen.
I proposition 1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. har uttalats bl.a. att det bör prövas om
nämnda pris- och följsamhetsindexering skall införas även i
nuvarande system före år 2001. Enligt propositionen borde
denna indexeringsmetod användas för samtliga utgående
pensionsförmåner utom för vårdbidrag och
handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet.
Den närmare utformningen borde därvid bestämmas i
anslutning till beslut om det reformerade
ålderspensionssystemet.
I motion Sf266 yrkande 1 av Rune Backlund m.fl. (c)
begärs att vid beräkningen av basbeloppet för åren 1996,
1997 och 1998 hänsyn endast bör tas till högst en procents
inflation. Enligt motionärerna är det nödvändigt att bryta
nuvarande automatik i transfereringssystemen för att
ytterligare minska belastningen på statens finanser och i
socialförsäkringssystemen. Motionärerna begär ett
tillkännagivande härom. Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i
motion Sf237 yrkande 4 att riksdagen beslutar införa det
tillväxtbaserade indexet för pensioner fr.o.m. den 1
januari 1996. Mot bakgrund av det allvarliga
statsfinansiella läget bör enligt motionärerna den nya
indexeringsprincipen tidigareläggas.
Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med
behandlingen av förslaget om en begränsad uppräkning av
basbeloppet i yttrande 1994/95:SfU6y till finansutskottet
konstaterade att regeringens förslag endast avsåg en
reglering av basbeloppet för år 1995. Utskottet ansåg att
finansutskottet borde föreslå riksdagen att begära att
regeringen inför kommande förslag om beräkning av
basbeloppet för år 1996 skulle göra en djupare analys av
effekterna för olika samhällsområden av förändringar i
basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang borde enligt
utskottet också indexeringen av taket för
sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Enligt utskottet
borde regeringen även analysera om en bättre
besparingseffekt kunde uppnås genom en mer riktad
indexering för olika områden. Riksdagen beslöt på förslag
av finansutskottet (1994/95:FiU1) dels att den begränsade
uppräkningen av basbeloppet skulle gälla tills vidare och
inte bara år 1995, dels att som sin mening ge regeringen
till känna vad som anförts om en djupare analys av
effekterna av basbeloppsberäkningen respektive om
indexering av taket för sjukpenninggrundande inkomst och en
mer riktad indexering för olika områden.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det nu inte finns
anledning för riksdagen att ändra sitt nyligen fattade
beslut om beräkning av basbeloppet och avstyrker därför
bifall till motion Sf266 yrkande 1.
I de av riksdagen antagna principerna för reformering av
ålderspensionssystemet fastställdes inte den exakta
utformningen av pris- och följsamhetsindexeringen. Bl.a.
bestämdes inte vilket mått på inkomstutvecklingen i
samhället som skall användas. Även frågan om vilken
tillväxtnorm som skall gälla i indexeringen hölls öppen.
Beredningen av frågan om införande av pris- och
följsamhetsindexering i nuvarande pensionssystem liksom den
närmare tidpunkten härför pågår för närvarande inom ramen
för Genomförandegruppens arbete. Utskottet anser att
resultatet av denna beredning bör avvaktas och avstyrker
därför bifall till motion Sf237 yrkande 4.
Pensionsålder
Rätt till folk- och tilläggspension i form av
ålderspension har enligt 6 kap. 1 § och 12 kap. 1 § AFL en
försäkrad fr.o.m. den månad han fyller 65 år. På särskild
framställning från den försäkrade kan dock ålderspension
utges fr.o.m. den månad då han uppnår 60 års ålder.
I två motioner tas frågan om höjd pensionsålder upp. I
motion Sf237 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs
beslut om att höja pensionsåldern till 66 år fr.o.m. den 1
januari 1996. Enligt motionärerna bör tidigare presenterade
förslag bl.a. rörande rehabilitering för dem som drabbats
av arbetsskada m.m. kunna innebära att den nominella
pensionsåldern kan höjas till 66 år. I motion Fi211 yrkande
9 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs förslag om höjd
pensionsålder. Motionärerna anför att det visserligen finns
en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna
och den nuvarande regeringen att ingendera ensidigt skall
höja pensionsåldern, men att det statsfinansiella läget gör
det angeläget att aktualisera förslaget.
Som tidigare redovisats beslöt riksdagen under föregående
riksmöte om riktlinjer för en reformering av det allmänna
pensionssystemet. I det sammanhanget ansåg såväl regeringen
som utskottet (bet. 1993/94:SfU24) att den allmänna
pensionsåldern i nuvarande system också i fortsättningen
skulle vara 65 år. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionerna Sf237 yrkande 1 och Fi211 yrkande 9. Utskottet
vill dock erinra om vad utskottet anförde om höjning av den
faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen av sitt
betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes bl.a. att
den bästa åtgärden för att långsiktigt minska kostnaderna
för pensionssystemet var en höjning av den faktiska
pensionsåldern med ett eller flera år genom att framför
allt förtidspensioneringar för yngre eller medelålders
personer i möjligaste mån undveks. Enligt utskottet var
avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande reglerna om
rehabiliteringsersättning bl.a. att minska antalet
förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning hade
arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var
förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att
arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för
rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget
försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att
ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt
utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna
i form av såväl kompetent personal som ekonomiska
tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att
dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det
fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också
regeringen till känna. Utskottet har även senare behandlat
frågor om rehabilitering. I betänkandet 1993/94:SfU19
anförde utskottet bl.a. att det var viktigt med en
helhetssyn vad gäller behovet av ytterligare åtgärder.
Enligt utskottets mening skulle det därför vara mycket
värdefullt om regeringen utformade ett samlat program för
förebyggande och rehabiliterande insatser. Även detta
beslöt riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna.
Sabbatsår
Den allmänna pensionsåldern är som redan nämnts 65 år,
och ålderspension utbetalas fr.o.m. den månad den
försäkrade uppnår denna ålder. Den försäkrade har
emellertid möjlighet att ta ut pension i förtid eller att
skjuta upp uttaget. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m.
den månad den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet
reduceras då livsvarigt med 0,5 % för varje månad pensionen
tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. På
motsvarande sätt höjs pensionsbeloppet med 0,7 % för varje
månad som den försäkrade skjuter upp sitt uttag av
ålderspension. Hänsyn tas dock inte till tid efter ingången
av den månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.
Tuve Skånberg (kds) begär i motion Sf246 en utredning om
att genom frivilligt förtida pensionsuttag ge möjlighet
till sabbatsår för den som är över 45 år. I motion A271
yrkande 14 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett
tillkännagivande om införande av rätt till sabbatsår.
Enligt motionärerna skulle detta ge ytterligare möjligheter
till vikariatsplatser.
Utskottet har i betänkandet 1991/92:SfU8 behandlat en
motion rörande möjligheten till ett frivilligt sabbatsår
mellan 45 och 55 år. Utskottet anförde då bl.a. att
införandet av en möjlighet till ett sabbatsår med uttag
av pension kunde komma att innebära momentant ökade
kostnader för pensionssystemet, eftersom återbetalningen av
den i förtid uttagna pensionen skulle ske genom en
reducering av den framtida pensionen över en lång period.
Vidare anförde utskottet att Pensionsberedningen i sitt
betänkande Förtidspension och rörlig pensionsålder (SOU
1989:101) hade framhållit att de syften som låg bakom det
nuvarande systemet för rörlig pensionsålder i stora delar
hade uppnåtts. Beredningen hade därför inte funnit det
påkallat att lägga fram förslag till några mer
genomgripande förändringar av det nuvarande systemet för
rörlig pensionsålder. Utskottet, som hade fått uppgift om
att den då sittande Pensionsarbetsgruppen på nytt skulle
överväga dessa frågor, avstyrkte bifall till motionen.
Utskottet, som konstaterar att Pensionsarbetsgruppen inte
lagt fram något förslag i denna fråga, vidhåller sin
tidigare uppfattning och avstyrker bifall till motionerna
Sf246 och A271 yrkande 14.
Pensionsgrundande tid
Sedan den 1 januari 1993 gäller enligt 5 kap. 7 § AFL att
om en försäkrad har beviljats asyl i Sverige skall som
bosättningstid även tillgodoräknas tid då han varit bosatt
i sitt tidigare hemland fr.o.m. det år då han uppnått 16
års ålder t.o.m. året före det år då han först ankom till
Sverige. Vid beräkningen bortses från tid då den försäkrade
varit bosatt i sitt hemland och för vilken rätt till
pension från hemlandet föreligger vid bosättning i Sverige.
Med tid för bosättning i hemlandet jämställs tid då den
försäkrade före den första ankomsten till Sverige befunnit
sig i annat land där han beretts en tillfällig fristad.
I den proposition (prop. 1992/93:7) som låg till grund
för förslaget om tillgodoräknande av bosättningstid även i
den försäkrades hemland anfördes bl.a. att vissa av de
utländska medborgarna i Sverige som skulle komma att få en
reducerad pension genom det nya förslaget hade intjänat
pensionsförmåner i sina hemländer och erhåller pension
därifrån. Flyktingar och liknande grupper hade däremot ofta
fått lämna sina hemländer under sådana omständigheter att
de gått miste om sina eventuellt intjänade
pensionsrättigheter. Därför förelåg enligt propositionen
starka skäl att införa särregler för flyktingar. En
förutsättning var dock att det inte skulle krävas
omfattande utredningar eller nya ställningstaganden till
varför flyktingen en gång lämnade sitt hemland. Utskottet
godtog regeringens förslag.
Margit Gennser (m) anser i motion Sf224 att undantaget
från 40 års bosättning vid asyl kan ha haft goda
motiveringar men att det uppfattas som stötande att det
egna landets medborgare, som genom långa utlandsvistelser
verkat för svenska intressen, får en snävare behandling.
Motionären anser därför att den som beviljats asyl i
Sverige endast bör få tillgodoräkna sig bosättningstid i
Sverige som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till
mycket låg pension får enligt motionären utfyllnad ske på
annat sätt. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Utskottet anser inte att det finns anledning att slopa de
särregler beträffande bosättningstid som införts för
personer som beviljats asyl i Sverige. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion Sf224. Utskottet vill dock erinra
om att på förslag av utskottet i betänkandet 1992/93:SfU4
beslöt riksdagen om generösare övergångsbestämmelser för
bl.a. återvändande svenskar som närmar sig pensionsåldern
med innebörd att dessa inte skulle behöva vänta fem år på
att få ut en oreducerad pension. I nämnda betänkande
uttalade utskottet också att det fanns anledning för
regeringen att göra en närmare utredning av de problem som
fanns och som kunde uppkomma i framtiden när det gällde
försörjningen av invandrade ålderspensionärer som inte hade
rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en
reducerad sådan pension. Därvid borde också undersökas om
det fanns möjlighet att lösa eventuella problem med dessa
gruppers försörjningsskydd på ålderdomen på annat sätt än
genom socialbidrag. Utskottets uttalande föranledde ett
tillkännagivande till regeringen.
Barnpension
Barnpension utges enligt 8 kap. 2 § och 14 kap. 2 § AFL
till barn som inte fyllt 18 år och vars fader eller moder
eller båda föräldrar har avlidit. För ett barn som fyllt 18
år och bedriver studier som ger rätt till förlängt
barnbidrag eller studiehjälp enligt studiestödslagen kan
barnpension utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20
år. Med tid för sådana studier likställs tid för ferier
samt tid då barnet på grund av sjukdom inte kan bedriva
sina studier. En förutsättning för rätt till barnpension i
dessa fall är att barnet bedriver studier när det fyller 18
år eller återupptar sådana studier innan det fyller 19 år.
I motion Sf258 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s)
begärs tillkännagivande om rättvisare regler för
barnpension och efterlevandepension. Enligt motionärerna är
åldersregeln i 8 kap. 2 § AFL orättvis då den utgår från
när på året man är född. Den som efter ett upphåll i
studierna uppnår 19 års ålder före terminsstarten går miste
om rätt till barnpension, medan den som fyller 19 år först
sedan terminen börjat kan få rätt till sådan pension.
Utskottet har en viss förståelse för det problem som tas
upp i motionen. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget
anser utskottet emellertid att det saknas förutsättningar
för att förorda en ändring av rätten till barnpension.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf258.
Vårdbidrag och handikappersättning
Vårdbidrag utges enligt 9 kap. 4 § AFL till förälder som
vårdar barn under 16 år som behöver särskild tillsyn och
vård på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller
annat handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen
eller handikappet skall beaktas. Vårdbidraget utges
alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning och
merkostnadernas storlek som hel, tre fjärdedels, halv eller
en fjärdedels förmån. Hel förmån utgör 2,5 basbelopp. Om
vårdbehovet ensamt grundar rätt till hel förmån kan
ersättning för merkostnader med högst 69 % av basbeloppet
utges till denna förmån. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande för föräldern. Om en del av vårdbidraget
bestämts som merkostnadsersättning är denna skattefri och
grundar inte rätt till pension.
Enligt 20 kap. 2 § AFL likställs vid rätt till vårdbidrag
med förälder den med vilken förälder är eller varit gift
eller har eller har haft barn om de stadigvarande
sammanbor. Vidare skall med förälder även likställas den
som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett
utländskt barn för vård och fostran i syfte att adoptera
det.
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till en
försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder fått
sin funktionsförmåga för avsevärd tid nedsatt i sådan
omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera
tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan
för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas
betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utges för år räknat med 69, 53 eller 36
% av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller
merutgifternas storlek.
Som ovan redovisats gäller i fråga om beräkning av
basbeloppet att detta fr.o.m. den 1 januari 1995 utgör 35
200 kr multiplicerat med ett jämförelsetal, framräknat på
ett visst sätt, som minskats med talet 1 och därefter
multiplicerats med 0,60, varefter ett tillägg gjorts med
talet 1. Detta basbelopp, som för år 1995 utgör 35 700 kr,
används som utgångspunkt för beräkning av vårdbidrag och
handikappersättning. Riksdagen har, som nämnts i det
föregående, uttalat att regeringen bl.a. bör göra en
djupare analys av effekterna för olika samhällsområden av
förändringar i basbeloppsberäkningen samt analysera om en
bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad
indexering för olika områden. Riksdagen har beslutat att
som sin mening ge regeringen detta till känna.
Den minskning av basbeloppet med 2 % som sker vid
beräkning av ålders- och förtidspension m.m. gäller inte
vid beräkning av vårdbidrag eller handikappersättning.
I motion So222 yrkande 4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
begärs tillkännagivande om fullt inflationsskydd för
vårdbidrag och handikappersättning samt full kompensation
för inflationen under år 1995. Ola Ström m.fl. (fp) begär i
motion Kr2 yrkande 4 tillkännagivande om utredning av
konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidraget
till familjer med funktionshindrade barn och vuxna med
funktionshinder.
Beträffande frågan om fullt inflationsskydd av vårdbidrag
och handikappersättning respektive full kompensation för
inflationen under år 1995 anser utskottet, med hänsyn till
den kostnadsökning som detta skulle innebära samt även med
beaktande av riksdagens nyss redovisade tillkännagivande
till regeringen, att det saknas skäl att förorda en sådan
ändring. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
So222 yrkande 4 och Kr2 yrkande 4.
Anders Svärd (c) begär i motion Sf209 förslag om ändring
i lagen om allmän försäkring. Motionären anser att ett
äldre syskon bör kunna beviljas vårdbidrag när han eller
hon vårdar ett yngre handikappat syskon och syskonen är
föräldralösa. Bengt Kronblad (s) begär i motion Sf248
tillkännagivande om behovet av en utredning kring 9 kap. 4
§ AFL. Motionären anser att även den som av tingsrätten
utsetts till förmyndare skall kunna räknas som förälder och
erhålla vårdbidrag.
Utskottet har i betänkande 1993/94:SfU12 behandlat en
motion rörande frågan om utvidgning av kretsen av
vårdbidragsberättigade. Utskottet anförde då att det enligt
socialtjänstförordningen ankom på socialnämnden att vidta
åtgärder för att lösa frågan om vårdnad och förmynderskap
för ett omyndigt barn som förlorat båda sina föräldrar.
Utskottet anförde vidare att barnet enligt 22 §
socialtjänstlagen (1980:620) genom socialnämndens försorg
kunde familjehemsplaceras i ett enskilt hem hos ett äldre
syskon eller annan person under förutsättning att hemmet
kunde godkännas som familjehem. Familjehemsersättning
utgick då och kommunen utövade tillsyn över hemmet.
Utskottet, som också framhöll att barnpension från den
allmänna försäkringen kunde utges för ett barn som förlorat
sina föräldrar, ansåg att det inte fanns anledning att
utvidga kretsen av vårdbidragsberättigade. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Sf209 och Sf248.
Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott
till förtidspension
Hel folkpension i form av förtidspension utgör enligt 7
kap. 4 § AFL för år räknat 96 % av basbeloppet eller, för
gift försäkrad vars make har hel folkpension i form
ålderspension och/eller förtidspension, 78,5 % av
basbeloppet. Om maken har reducerad folkpension utges
förtidspensionen med 82,9, 87,25 eller 91,6 % av
basbeloppet, allt beroende på förtidpensionens storlek. Den
som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott.
Pensionstillskott till förtidspension utges med 105,5 % av
basbeloppet. Basbeloppet, som för år 1995 utgör 35 700 kr,
minskas med 2 % vid beräkning av pension.
I proposition 1994/95:100 föreslås att folkpension i form
av förtidspension sänks med sex procentenheter av
basbeloppet samtidigt som pensionstillskott till
förtidspension höjs från 105,5 % till 111,5 % av
basbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1995. Förslaget beräknas
minska kostnaderna för förtidspensioneringen med 580
miljoner kronor per år, vilket för budgetåret 1995/96
innebär en minskning på 870 miljoner.
Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden och
utskottet biträder förslagen.
Folkpension för gifta
Proposition 100 och 147
Som redovisats ovan utges hel folkpension i form av
ålderspension och förtidspension med 96 % av basbeloppet.
För gift försäkrad vars make har rätt till folkpension
utges pension med 78,5 % av basbeloppet.
I proposition 1994/95:100 anges att det inte längre är
tidsenligt att folkpensionen för gift försäkrad är olika
stor beroende på om maken uppbär folkpension eller ej. Mot
bakgrund härav och utifrån dagens allvarliga
statsfinansiella situation bör därför folkpension till gift
pensionsberättigad vara lika stor oavsett om maken har
folkpension. Regeringen, som anger att den aviserade
ändringen bör träda i kraft den 1 januari 1996, föreslår
att riksdagen godkänner vad som anförts om folkpension till
gift pensionsberättigad.
I proposition 1994/95:147 återkommer regeringen med
lagförslag i frågan, som innebär att hel folkpension i form
av ålderspension för år räknat skall utgöra för ogift
pensionär 96 % och för gift pensionär 78,5 % av
basbeloppet. Hel folkpension i form av förtidspension för
ogift pensionär skall utgöra 90 % och för gift pensionär
72,5 % av basbeloppet. Ändringarna beräknas minska
kostnaderna för folkpension i form av ålderspension med 480
miljoner kronor och i form av förtidspension med 720
miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996
och gälla även för dem som då uppbär ålders- eller
förtidspension.
Motionen
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) anför i motion Sf259
att den grupp som främst drabbas av regeringens olika
förslag enligt motionärerna är förtidspensionärer som är
gifta med personer som inte är pensionärer.
Förtidspensionärer befinner sig i aktiva åldrar där det
inte är naturligt att leva på en pensionsinkomst. Beroendet
av den andra partens inkomst ökar i takt med att pensionen
minskar. Om de negativa fördelningspolitiska konsekvenserna
av regeringens förslag besannas, anser motionärerna att
regeringen närmare bör utreda hur dessa konsekvenser skall
kunna undanröjas.
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att utskottet i samband med
behandlingen av förslaget om en förbättring av det
särskilda bostadstillägget till pensionärer i yttrande
1994/95:SfU6y till finansutskottet uttalade bl.a. att det
fanns anledning för regeringen att följa utvecklingen för
pensionärerna. Utskottet ansåg bl.a. att en sådan
uppföljning inte borde begränsas till att avse enbart
levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Enligt
utskottet fanns det ett behov av en analys som tog sikte på
levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Riksdagen
beslöt på förslag av finansutskottet (bet. 1994/95:FiU1)
att som sin mening ge regeringen detta till känna.
Utskottet anser mot denna bakgrund att någon ytterligare
åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag och avstyrker därför bifall
till motion Sf259.
Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar
Enligt 4 § förordningen (1980:624) om sättet och tiden
för utbetalning av pension enligt lagen om allmän
försäkring, m.m. skall annan pension än delpension kunna
lyftas av mottagaren mellan den 13:e och 17:e i
utbetalningsmånaden. Datum bestäms av vilket datum
pensionstagaren är född.
I propositionen anges att pensionerna bör betalas ut den
23:e och 24:e i utbetalningsmånaden samt att förändringen
bör ske i flera steg med högst några dagar åt gången. Fullt
genomförd beräknas flyttningen av pensionsutbetalningarna
ge en räntevinst för staten på 280 miljoner kronor netto
per år. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner
inriktningen av den aviserade förändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Förtidspension
Gällande bestämmelser om förtidspension
Förtidspension utges till en försäkrad som har fyllt 16
år för tid före den månad då han fyller 65 år om hans
arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är
nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses
varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses
varaktig men kan den antas bli bestående för avsevärd tid,
har den försäkrade rätt till tidsbegränsat sjukbidrag.
Enligt 7 kap. 3 § AFL skall vid bedömande av i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt beaktas den försäkrades förmåga
att vid den nedsättning av prestationsförmågan, som det är
fråga om, bereda sig inkomst av sådant arbete som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras
av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare
verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed
jämförliga omständigheter. Bedömningen skall göras efter
samma grunder oavsett arten av den föreliggande
nedsättningen av prestationsförmågan. I fråga om en
försäkrad som fyllt 60 år skall bedömningen främst avse
hans förmåga och möjlighet att bereda sig fortsatt inkomst
genom sådant arbete som han tidigare utfört eller genom
annat för honom tillgängligt lämpligt arbete. Med inkomst
av arbete likställs i skälig omfattning värdet av
hushållsarbete i hemmet.
Avskaffade äldreregler
Proposition 147
I proposition 1994/95:147 anförs att antalet
förtidspensionärer under lång tid har ökat. En sådan ökning
kan delvis förväntas i takt med att befolkningen växer. Det
är dock enligt propositionen så att även andelen
förtidspensionärer bland befolkningen i förvärvsaktiv ålder
har stigit kraftigt. Utvecklingen innebär att den
ekonomiska belastningen av förtidspensioneringen
kontinuerligt har stigit. Utvecklingen innebär dessutom att
allt fler människor permanent har utestängts från
arbetsmarknaden. Enligt propositionen är det såväl av
sociala som av samhällsekonomiska skäl nödvändigt att den
nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts.
När de s.k. äldrereglerna infördes år 1970 uppbar, enligt
vad som anges i propositionen, ca 12 % av åldersgruppen
60--64 år förtidspension. År 1993 hade andelen i denna
åldersgrupp stigit till drygt 34 %. Andelen har således
nästan tredubblats trots att pensionsåldern i den allmänna
försäkringen har sänkts från 67 år till 65 år. Om
utvecklingen med allt fler förtidspensionärer skall brytas
är det enligt regeringen nödvändigt att andelen äldre som
uppbär förtidspension inte fortsätter att stiga.
I propositionen erinras om att bedömningen i de s.k.
äldrefallen skiljer sig från övriga fall genom att de
medicinska kraven ställs lägre och att det vid bedömningen
av arbetsförmågan inte kan krävas att den försäkrade
genomgår omskolning eller annan utbildning eller flyttar
till annan ort. Inte heller behöver försök med
arbetsplacering göras. Hänsyn tas också till normala
åldersförändringar även om någon sjukdom i egentlig mening
inte föreligger. Sjukdom och åldersförändringar skall ses i
relation till de arbetsmöjligheter som står till buds på
orten. De arbetsmarknadsmässiga faktorerna får därför
särskild betydelse vid pensionsprövningen i dessa fall.
Dessa särregler gäller dock inte en fjärdedels
förtidspension. Nedsatt prestationsförmåga som har samband
med normalt åldrande ger inte rätt till förtidspension på
denna nivå.
Regeringen bedömer att det är av stor vikt att uppkomna
kostnader på grund av sjukdom eller arbetslöshet i största
möjliga utsträckning hanteras inom socialförsäkringen
respektive inom arbetsmarknadspolitiken. Denna strävan
underlättar politiska prioriteringar mellan olika
politikområden samt bidrar till att stärka tilltron till
systemen. Särskilt viktigt är detta, enligt regeringen, när
de olika ersättningssystemen utsätts för ett stort
ekonomiskt tryck som under de senaste årens lågkonjunktur.
Regeringen framhåller att eventuella förändringar av
arbetsförmågebedömningen inom förtidspensioneringen bör
behandlas av Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Det finns
emellertid skäl att redan nu ta ett första steg mot en
renodling  av förtidspensioneringen till att ge ersättning
vid nedsatt arbetsförmåga på grund av medicinska faktorer.
Regeringen föreslår därför att de nuvarande särreglerna
för personer som är 60 år eller äldre avskaffas vad gäller
rätten till förtidspension. Ändringen, som beräknas minska
förtidspensionskostnaderna med 200 miljoner kronor per år ,
föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. De nya reglerna
skall dock inte tillämpas i de fall ansökan om
förtidspension eller sjukbidrag gjorts före den 1 januari
1997 och den försäkrade fyller 60 år före 1 den juli 1997.
För att inte avskaffandet av äldrereglerna skall få
orimliga sociala konsekvenser bör den föreslagna ändringen
enligt regeringen genomföras i samband med att särskilda
åtgärder görs inom arbetsmarknadspolitiken för äldre
personer i arbetskraften.
Motioner
I motion Sf13 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
begärs beslut om att avskaffa äldreregeln i 7 kap. 3 § AFL
redan fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anser att
det mot bakgrund av den dramatiska utvecklingen av den
svenska ekonomin är oansvarigt att skjuta på en besparing,
särskilt som några tekniska hinder för en tidigareläggning
inte föreligger.
Ann-Marie Fagerström (s) begär i motion Sf14 ett
tillkännagivande om att effekterna av de aviserade
arbetsmarknadspolitiska insatserna bör avvaktas innan
äldrereglerna slopas. I motion Sf15 yrkande 2 av Ulla
Hoffmann m.fl. (v) begärs att frågan om äldrereglernas
avskaffande hänskjuts till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Enligt motionärerna bör medicinska
faktorer ligga till grund för förtidspensionering.
Sjukdomsbegreppet är emellertid mycket svårdefinierat och
motionärerna anser därför att avskaffandet av äldrereglerna
bör anstå till dess ett nytt regelsystem för
förtidspensioneringen har tagits fram. I motion Sf16
yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anförs att
avskaffandet av äldrereglerna kräver en anpassning av
övriga trygghetssystem inklusive arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Detta gäller inte minst för  människor i
glesbygd. Motionärerna begär därför före den 1 januari 1997
förslag som förhindrar orimliga sociala konsekvenser av
avskaffade äldreregler. Ragnhild Pohanka (mp) begär i Sf17
yrkande 4 avslag på förslaget att avskaffa nuvarande
äldreregler.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 7
beslut om höjd reell pensionsålder. Motionärerna anser att
den genomsnittliga reella pensionsåldern bör kunna höjas
med i genomsnitt ett halvt år fram till år 1998 genom aktiv
rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner.
Åtgärden beräknas enligt motionärerna ge en besparing på
tre miljarder kr.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att den ökning av antalet
förtidspensioneringar som ägt rum under senare år är
oroväckande och att det av både sociala och
samhällsekonomiska skäl är av största vikt att aktiva
åtgärder vidtas för att förhindra att allt fler människor
permanent utestängs från arbetsmarknaden. Rehabilitering av
långtidssjukskrivna är i det sammanhanget en viktig del.
Ytterligare åtgärder är dock nödvändiga. Utskottet anser
också, i likhet med regeringen, att kostnader till följd av
sjukdom i största möjliga utsträckning bör hanteras inom
socialförsäkringen och kostnader till följd av arbetslöshet
inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar därför
regeringens bedömning att det är motiverat att avskaffa de
s.k. äldrereglerna.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
bifall till motionerna Sf14, Sf15 yrkande 2, och Sf17
yrkande 4.
Regeringen har numera förelagt riksdagen en proposition
(prop. 1994/95:218) med förslag bl.a. om lönebidrag till
arbetsgivare som anställer en långtidsarsbetslös person som
fyllt 60 år och som får ersättning från arbetslöshetskassa.
Propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet i
betänkande 1994/95:AU15. Vidare har regeringen i
kompletteringspropositionen aviserat en särskild utredning
med uppgift att göra en bred analys av de äldres situation
på en alltmer krävande och rörlig arbetsmarknad samt av
alternativ till förtidspensionering när ohälsoprövningen
för förtidspension skärps. Utskottet anser med hänsyn
härtill att avskaffandet av äldrereglerna inte bör
tidigareläggas. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag om tidpunkt för ikraftträdande och avstyrker bifall
till motion Sf13 yrkande 1.
Mot bakgrund av den aviserade utredningen anser utskottet
att det i avvaktan på denna inte är påkallat att ge
regeringen i uppdrag att vidta åtgärder i syfte att
förhindra orimliga sociala konsekvenser av de avskaffade
äldrereglerna. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf16 yrkande 3.
Beträffande frågan om höjning av pensionsåldern genom
aktiv rehabilitering och ett minskat antal förtidspensioner
vill utskottet erinra om vad utskottet anförde om höjning
av den faktiska pensionsåldern i samband med behandlingen
av sitt betänkande 1992/93:SfU15. I betänkandet anfördes
bl.a. att den bästa åtgärden för att långsiktigt minska
kostnaderna för pensionssystemet var en höjning av den
faktiska pensionsåldern med ett eller flera år genom att
framför allt förtidspensioneringar för yngre eller
medelålders personer i möjligaste mån undveks. Enligt
utskottet var avsikten med de fr.o.m. år 1992 gällande
reglerna om rehabiliteringsersättning bl.a. att minska
antalet förtidspensioner. Enligt utskottets uppfattning
hade arbetet i dessa avseenden ännu inte lyckats så som var
förutsatt. Detta kunde till stor del bero på att
arbetsgivarna hade det omedelbara ansvaret för
rehabiliteringen och att det rådande arbetsmarknadsläget
försvårade för dem att leva upp till detta ansvar. För att
ett rehabiliteringsarbete skulle ha framgång krävdes enligt
utskottet också betydande resurser hos försäkringskassorna
i form av såväl kompetent personal som ekonomiska
tillgångar. Utskottet ansåg att det var av största vikt att
dessa synpunkter beaktades vid utvecklingen av det
fortsatta arbetet med rehabilitering. Detta gavs också
regeringen till känna.
Med det anförda anser utskottet att motion Fi216 yrkande
7 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Utredning om rätt till förtidspension
Proposition 147
Enligt 16 kap. 7 § AFL skall förtidspension dras in eller
minskas om arbetsförmågan väsentligt förbättras. I övrigt
gäller beslut om förtidspension tills vidare.
Riksförsäkringverket rekommenderar (Allmänna råd 1993:5)
att försäkringskassan i samband med beslut om
förtidspension skall ta ställning till om efterkontroll
skall göras och i så fall när.
I proposition 1994/95:147 anges, med hänvisning till en
rapport av Riksrevisionsverket Förtidspensioneringen --
handläggning och beslutsunderlag, att försäkringskassorna
uppvisar vissa brister i fråga om efterkontroller.
Regeringen anser emellertid att stora samhällsekonomiska
och mänskliga vinster kan uppnås genom förbättrade
utredningsinsatser vid beslut om rätt till förtidspension.
Ett fullgott underlag är därvid väsentligt inför beslut om
förtidspension samt vid en eventuell omprövning av fortsatt
rätt till förtidspension i ett löpande pensionsärende. Det
är därför enligt regeringen motiverat att förändra
regelverket för förtidspensioneringen så att
beslutsunderlaget rörande rätten till förtidspension
förbättras.
I propositionen föreslås därför att försäkringskassan när
det kan anses nödvändigt för bedömningen av om rätt till
förtidspension föreligger, skall begära att den försäkrade
genomgår undersökning av viss läkare eller genomgår annan
utredning såsom arbetsprövning eller arbetsträning för
bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd,
arbetsförmåga och behovet av och möjligheterna till
rehabilitering. När det kan anses nödvändigt för bedömning
av rätt till förtidspension skall försäkringskassan även i
övrigt kunna infordra utlåtande av viss läkare eller annan
sakkunnig, göra förfrågan hos den försäkrade eller annan
som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, besöka den
försäkrade samt undersöka om den försäkrade efter
rehabilitering helt eller delvis kan försörja sig själv
genom arbete.
Vidare föreslås att försäkringskassan vid beslut om
förtidspension skall bedöma om behov finns av förnyad
utredning av arbetsförmågan efter viss tid.
Försäkringskassan skall löpande, även sedan förtidspension
eller sjukbidrag börjat utges, införskaffa sådan utredning
som i varje särskilt fall kan anses nödvändig för bedömning
av den fortsatta rätten till förtidspension.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1995.
Motioner
I motion Sf205 yrkandena 2--4 och 7 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) begärs tillkännagivanden om intyg av två läkare
vid bedömning av behov av förtidspension, krav på
rehabilitering, aktivitetsträning och förslag i enlighet
med departementspromemorian (Ds 1994:91) om rätten till
förtidspension och sjukpenning. I samma motion yrkande 6
och i motion Sf13 yrkande 3 av Gullan Lindblad m.fl. begärs
tillkännagivande om regelbundna efterkontroller av givna
förtidspensioner respektive beslut att omprövning av givna
förtidspensioner skall ske minst vart femte år.
Motionärerna anser att krav på intyg av två läkare leder
till en mer objektiv bedömning av patientens tillstånd, att
rehabiliteringsbedömning bör vara ett oavvisligt krav före
beslut om förtidspension samt att aktivitetsträning behövs
efter en längre sjukskrivning.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det finns starka skäl att förändra
regelverket för förtidspensioneringen både för att få ett
bättre beslutsunderlag och för att efterkontroll skall
kunna göras mer systematiskt än vad som är fallet i dag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
försäkringskassan som villkor för rätt till ersättning bör
få föreskriva att den försäkrade genomgår medicinsk
undersökning eller annan utredning för bedömning av
arbetsförmågan samt att kassan vid beslut om förtidspension
också skall ta ställning till om det finns behov av förnyad
utredning av arbetsförmågan efter viss tid. Enligt
utskottets mening är detta särskilt viktigt för yngre
personer så att dessa inte permanent utestängs från
arbetslivet.
Utskottet, som konstaterar att förslagen innebär att
försäkringskassan i de enskilda fallen kommer att ha att ta
ställning till behov av medbedömning av annan läkare, den
försäkrades behov av rehabilitering liksom eventuella behov
av träning företrädesvis redan under sjukskrivningstiden,
tillstyrker regeringens förslag. Motion Sf205 yrkandena
2--4 får därmed i huvudsak anses tillgodosedd.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om obligatorisk
efterkontroll av förtidspensioner, senast i utskottets
betänkande 1993/94:SfU12. Utskottet uttalade då att ett
införande av obligatorisk efterkontroll skulle kräva
betydande resurser och att utskottet inte var berett att
förorda införandet av sådan kontroll. Utskottet, som
konstaterar att regeringens förslag innebär en betydande
skärpning av kravet på försäkringskassorna att besluta om
efterkontroll i förtidspensionsärenden, vidhåller denna
uppfattning och avstyrker bifall till motionerna Sf205
yrkande 6 och Sf13 yrkande 3.
Beträffande den nämnda departementspromemorian noterar
utskottet att vissa av de däri redovisade förslagen inte
tagits med i proposition 1994/95:147. Detta gäller t.ex.
förslaget om ändrad beräkning av antagandepoäng och ändrade
regler för bedömning av arbetsförmågan vid prövning av rätt
till förtidspension. I propositionen framhålls dock att
frågor om grundläggande förändringar rörande rätten till
ersättning från sjukförsäkringen respektive
förtidspensioneringen kommer att ingå i tilläggsdirektiven
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen.
Enligt de nya direktiven till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen skall beredningen utforma förslag
till en av staten organiserad allmän ohälsoförsäkring, som
ger ersättning för inkomstbortfall orsakat av temporärt
eller varaktigt nedsatt arbetsförmåga till följd av
sjukdom, skada eller funktionshinder. Utgångspunkten skall
bl.a. vara att prövningen av arbetsförmågans nedsättning
jämfört med dagens regler mer renodlat skall baseras på
medicinska grunder. Beredningen skall bl.a. inom ramen för
den allmänna ohälsoförsäkringen föreslå regler för
beräkning av förmånsgrundande inkomst och ersättningsnivå
vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i syfte att
ersätta dagens förtidspensionering och därvid utforma ett
grundskydd för grupper som inte alls eller i begränsad
omfattning kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning.
Utskottet har inte anledning att ifrågasätta regeringens
bedömning att vissa förslag i den nämnda
departementspromemorian bör beredas inom Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. I den mån motion Sf205 yrkande 7
inte tillgodosetts med de nya direktiven till beredningen
avstyrker utskottet bifall till motionsyrkandet.
Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner
Ändrad benämning av ordet sjukbidrag
Som redovisats ovan utges förtidspension till försäkrad
vars arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan
nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och
nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av
arbetsförmågan inte anses varaktig men kan den antas bli
bestående för avsevärd tid, utges tidsbegränsat sjukbidrag.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) begär i motion Sf244
tillkännagivande om ändring av ordet sjukbidrag till
rehabiliteringsbidrag. För att göra tydligt att en period
med sjukbidrag är en period när aktiva
rehabiliteringsåtgärder skall vidtas och för att den
försäkrade tydligt skall förstå att förmånen är beviljad
under den tid det tar att återfå arbetsförmågan, bör enligt
motionärerna benämningen sjukbidrag bytas mot
rehabiliteringsbidrag.
Utskottet anser att den fråga som motionärerna tagit upp
ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen
har att behandla. Motion Sf244 bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Pensionsgrundande inkomst
Med inkomst av anställning avses enligt 11 kap. 2 § AFL
lön eller annan ersättning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått som
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Såsom inkomst
av anställning avses även bl.a. sjukpenning och
rehabiliteringspenning enligt AFL.
I motion Sf205 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
begärs beslut om ändring i 11 kap. 2 § AFL. Motionärerna
anser att under de första fem åren i arbetslivet skall
inkomst under sjukskrivning inte jämställas med inkomst av
tjänst. På detta sätt kan man enligt motionärerna undvika
att någon "gratisåker" in i höga förtidspensioner.
Som nämnts ovan ingår frågor om grundläggande
förändringar rörande rätten till ersättning från
sjukförsäkringen respektive förtidspensioneringen i Sjuk-
och arbetsskadeberedningens nya direktiv om
försäkringsskydd vid rehabilitering och ohälsa. Mot
bakgrund härav och då den fråga som motionärerna tagit upp
ligger inom det område som Sjuk- och arbetsskadeberedningen
har att behandla avstyrker utskottet bifall till motion
Sf205 yrkande 1.
Förtida uttag
Ålderspension utges fr.o.m. den månad då den försäkrade
fyller 65 år. Enligt 6 kap. 2 § och 12 kap. 2 § AFL minskar
förtida uttag, som kan ske tidigast fr.o.m. den månad
pensionären fyller 60 år, pensionsbeloppet livsvarigt med
0,5 % för varje månad pensionen tas ut före 65 år.
Uppskjutet uttag ökar pensionen med 0,7 % för varje månad
som uttag av pension skjuts upp, dock längst till den månad
den försäkrade fyller 70 år.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf13 yrkande 2
att riksdagen uppdrar åt regeringen att se över reglerna
för förtida uttag. Motionärerna anser att reglerna bör
göras mer generösa för att människor över 60 års ålder inte
skall drabbas orimligt hårt av att äldrereglerna avskaffas.
I motion Fi216 yrkande 9 av Alf Svensson m.fl. (kds)
begärs beslut om att förtidspension efter 61 år skall
ersättas med förtida uttag. Ett motsvarande yrkande finns i
motion Sf237 yrkande 2 (delvis) av Gullan Lindblad m.fl
(m).
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:SfU24 tidigare behandlat ett motionsyrkande om att
pension efter 60 års ålder endast bör få förekomma i form
av ålderspension. Utskottet delade då regeringens bedömning
i proposition 1993/94:250 att förtidspension skall kunna
beviljas även efter 60 års ålder och avstyrkte
motionsyrkandet. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla
sin tidigare uppfattning och avstyrker bifall till
motionerna Fi216 yrkande 9 och Sf237 yrkande 2 (delvis).
Som redovisats ovan har regeringen dels förelagt
riksdagen en en proposition med förslag bl.a. om lönebidrag
till en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös
person som fyllt 60 år, dels aviserat att en särskild
utredning skall tillsättas för att göra en bred analys av
de äldres situation på en alltmer krävande och rörlig
arbetsmarknad samt av alternativ till förtidspensionering
när ohälsoprövningen för fötidspension skärps. Mot bakgrund
härav anser utskottet att något tillkännagivande till
regeringen om ändring av reglerna för förtida uttag inte är
påkallat. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Sf13 yrkande 2.
Handikappade studerandes ekonomi
Genom ett antal avgöranden av Försäkringsöverdomstolen
har slagits fast att sjukbidrag kan beviljas handikappade
undgdomar som inte har arbetslivserfarenhet, om handikappet
är av sådan omfattning att någon förmåga att försörja sig
genom arbete av betydelse inte kan förväntas innan den
försäkrade fått en lämplig yrkesinriktad utbildning.
Försäkringsöverdomstolen har därvid poängterat att
sjukbidraget får ses som ett stöd under rehabilitering.
Avgörandena innebär att sjukbidrag kan beviljas dessa
ungdomar från 16 års ålder under erforderlig utbildningstid
oavsett handikappets art.
I motion Sf504 av Ola Ström (fp) begärs tillkännagivande
om att ersättnings- och bidragsnivåerna för elever vid
riksgymnasierna för döva och hörselskadade skall bli
föremål för granskning med syfte att hitta en mer rättvis
och enhetlig nivå för samtliga studerande. Enligt
motionären har dessa elever, i likhet med andra
gymnasieelever, studiebidrag samt även utbildningsbidrag,
vilket är en förutsättning för att möjliggöra studier vid
dessa gymnasier. De studerande som bor i egen lägenhet har
i allmänhet också en viss kostnadsersättning. Utöver dessa
bidrag/ersättningar erhåller de flesta elever på
riksgymnasiet för döva och en mindre del av eleverna på
riksgymnasiet för hörselskadade sjukbidrag och
handikappersättning. Detta skapar en ekonomisk och social
ojämlikhet då elever i samma klass med samma
boendekostnader och övriga omkostnader kan ha skillnader i
disponibla medel på upp till 6 000 kr i månaden.
Utskottet har i betänkande 1994/95:SfU1 senast behandlat
frågan om handikappade studerandes ekonomi. Utskottet
redogjorde då för gällande regler och framhöll att det var
av vikt att frågan diskuterades utifrån olika
utgångspunkter. Samtidigt pekade utskottet på att
regeringen avsåg att tillkalla en utredning om vissa
förändringar i studiestödssystemet och att det i direktiven
till Sjuk- och arbetsskadeberedningen ingick bl.a. att ta
upp frågor rörande förtidspensioneringen. Utskottet, som
utgick från att de unga handikappades ekonomiska situation
vid gymnasiestudier skulle komma att övervägas i det
sammanhanget, ansåg att något tillkännagivande till
regeringen inte var påkallat.
Utskottet noterar att Sjuk- och arbetsskadeberedningen
enligt sina nya direktiv bl.a. har att, i fråga om
långvarig nedsättning av arbetsförmågan, utforma regler för
ett grundskydd motsvarande dagens folkpensionering för
grupper som inte alls eller i begränsad omfattning
kvalificerat sig för inkomstbaserad ersättning. Vidare
skall beredningen vid utformningen av förslag till regler
för den allmänna ohälsoförsäkringen beakta vad riksdagen
uttalat bl.a. vad gäller höjning av den nedre åldersgränsen
på 16 år för rätt att uppbära förtidspension.
Utskottet vill också erinra om att kommittén för en
översyn av studiestödssystemet (dir. 1994:148) har i
uppdrag bl.a. att analysera förhållandet mellan
studiestödet och olika former av stöd till
funktionshindrade. En prövning bör enligt direktiven ske om
olika slag av funktionshinder medför särskilda behov för
att kunna påbörja och fullfölja studier, och kommittén bör
överväga om dessa behov skall tillgodoses inom ramen för
studiestödssystemet eller inom andra system. Vidare anges
att kommittén i dessa frågor skall samråda med Sjuk- och
arbetsskadeberedningen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion
Sf504 inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.
Barntillägg
Fram till den 1 januari 1990 kunde barntillägg utges för
varje barn under 16 år till försäkrad förälder som uppbar
ålderspension eller förtidspension. Barntillägg utgavs med
26 % av basbeloppet eller, om barnet var berättigat till
barnpension, med 10 % av basbeloppet. Barntillägget
avvecklades i samband med reformeringen av den allmänna
försäkringens efterlevandeförmåner.
I motion Sf266 yrkande 2 av Rune Backlund m.fl. (c)
begärs förslag till ett stöd, särskilt barntillägg, till
förtidspensionärer med försörjningsansvar för barn och som
endast har förtidspension och pensionstillskott.
Motionärerna beräknar kostnaderna för ett sådant riktat
konsumtionsstöd till 150 miljoner kronor per år fr.o.m. år
1996.
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser
utskottet att det saknas förutsättningar för att förorda
införande av ett barntillägg till förtidspensionärer.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf266 yrkande
2.
Bostadstillägg till pensionärer
Inledning
Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt
bostadstillägg och särskilt kommunalt bostadstillägg har
ersatts med ett statligt bostadstillägg för pensionärer
(BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av
bostadskostnad mellan 100 och 4 000 kr per månad. Storleken
av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en
övergångstid på fyra år kan en kommun komplettera BTP med
ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna
inryms ett särskilt bostadstillägg som kompenserar de
pensionärer som har särskilt låg inkomst och hög hyra.
Arbetsinkomst för ålderspensionärer
Enligt nuvarande regler medräknas inte arbetsinkomst som
en ålderspensionär har i årsinkomsten vid beräkning av BTP.
Arbetsinkomsten påverkar därmed inte bostadstillägget.
Denna regel har överförts från det tidigare regelsystemet
och tillkom den 1 juli 1989. Regeln följdes sedermera av en
ändring i skattereglerna som innebar att arbetsinkomster
inte heller skulle reducera det särskilda grundavdraget för
pensionärer. Reglerna tillkom för att minska
marginaleffekterna för arbetsinkomster i syfte att
stimulera ålderspensionärer att förvärvsarbeta.
Enligt vad som anförs i proposition 1994/95:100 är det ur
samhällelig synpunkt viktigt att stimulera till
förvärvsarbete. Det kan dock ifrågasättas om högre
bostadstillägg skall betalas ut om inkomsten består av
arbetsinkomster än om den består av andra inkomster. Enligt
propositionen är det i nuvarande statsfinansiella läge inte
rimligt att betala ut bostadstillägg utifrån en lägre
inkomst än pensionären faktiskt har.
I propositionen föreslås därför att för den som uppbär
ålderspension skall vid beräkning av bostadstillägg i
årsinkomsten medräknas intäkt av tjänst och intäkt av aktiv
näringsverksamhet. Ändringen förslås träda i kraft den 1
juli 1995.
Förslaget beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg
med 100 miljoner kronor per år.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf237 yrkande 5
avslag på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer
skall medräknas vid beräkning av bostadstillägget. Enligt
motionärerna medför förslaget oönskade marginaleffekter som
kan slå orimligt hårt.
Utskottet, som ansluter sig till de bedömningar som
gjorts i propositionen, tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker bifall till motion Sf237 yrkande 5.
Avkastning av förmögenhet
Enligt nuvarande regler om bostadstillägg påverkar
förmögenhet den årsinkomst som bestämmer bostadstilläggets
storlek. Som inkomst upptas 5 % av hela förmögenhetsvärdet
samt 10 % av den del av förmögenhetsvärdet som överstiger
75 000 kr för ogift pensionär och 60 000 kr för gift
pensionär.
I proposition 1994/95:100 anges att det är motiverat att
av besparingsskäl göra det särskilda grundavdraget för
pensionärer något mindre förmånligt för den som vid sidan
av pensionen också har kapitalinkomster. En avtrappning med
65 % av grundavdraget också mot kapitalinkomster bör därför
återinföras fr.o.m. inkomståret 1996. Regeringen, som har
för avsikt att under år 1995 lägga fram förslag till
lagändringar, föreslår att riksdagen godkänner den
aviserade ändringen, som enligt regeringens beräkningar
medför ökade intäkter för staten motsvarande 1 200 miljoner
kronor per år.
Enligt propositionen ökar marginaleffekten för
kapitalinkomster till följd av förslaget om ändring av det
särskilda grundavdraget från 30 till 50 %. Pensionärer som
har bostadstillägg får detta reducerat i förhållande till
förmögenheten. För dessa pensionärer tillkommer enligt
propositionen därför ytterligare en marginaleffekt. För att
mildra den totala marginaleffekten föreslår regeringen att
den förhöjda avkastningsberäkningen på 10 % slopas. Detta
skulle, enligt vad som framhålls i propositionen, innebära
att den totala marginaleffekten för kapitalinkomster för en
pensionär med bostadstillägg kommer att uppgå till ca 85 %
vid en verklig avkastning på 6 %. Enligt propositionen bör
de nya reglerna träda i kraft den 1 januari 1996.
Kostnaderna för BTP till följd av den föreslagna åtgärden
beräknas enligt propositionen öka med 400 miljoner kronor
per år.
I motion Sf266 yrkande 3 (delvis) av Rune Backlund m.fl.
(c) begärs till följd av förslaget i samma motion om
justeringar av reglerna för reducering av det särskilda
grundavdraget även förslag till justering av reglerna om
förhöjd kapitalavkastning vid beräkning av BTP. Om ett
fribelopp införs och därefter en begränsad avtrappning av
det särskilda grundavdraget minskar enligt motionärerna
behovet av justering av reglerna för BTP avseende
avkastning av kapital.
Utskottet har, som inledningsvis nämnts, överlämnat
behandlingen av förslaget beträffande det särskilda
grundavdraget för pensionärer till skatteutskottet.
Skatteutskottet har därefter i betänkande 1994/95:SkU20
föreslagit en nedsättning av det allmänna grundavdraget.
Skatteutskottets förslag innebär i princip att den
budgetförstärkning om 800 miljoner kronor som skulle ha
uppkommit genom regeringens förslag om det särskilda
grundavdraget ändå kan uppnås. Till följd härav avstyrker
utskottet regeringens förslag om utgiftsökning inom ramen
för BTP på 400 miljoner kr. Anslaget skall minskas i
motsvarande mån. Motion Sf266 yrkande 3 i denna del får
härigenom anses tillgodosedd.
Inkomstavdrag
Bostadstillägget minskas med 35 % av årsinkomsten. Till
den del årsinkomsten överstiger 1,5 basbelopp minskas
bostadstillägget med 40 % av inkomsten.
Enligt budgetpropositionen bör avtrappningen mot
bostadstillägget vara avpassad så att det alltid är mer
ekonomiskt lönsamt att höja sin inkomst. Samtidigt bör
avtrappningen vara så stor att bostadstillägg inte betalas
ut till pensionärer med så höga inkomster att systemet
därmed upplevs som stötande.
Med anledning av det ansträngda ekonomiska läget anser
regeringen det nödvändigt att pensionärer med en inkomst
utöver folkpension och pensionstillskott får sitt
bostadstillägg minskat snabbbare än i dag.
Inkomstavtrappningen bör därför generellt höjas med fem
procentenheter. I propositionen föreslås att bostadstillägg
minskas med 40 % av den beräknade årsinkomsten upp till och
med 1,5 basbelopp och med 45 % av årsinkomst överstigande
1,5 basbelopp. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
1995 och innebär en besparing med 700 miljoner kronor per
år.
Utskottet biträder förslaget.
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag
En pensionär med minderåriga barn kan vara berättigad
till såväl BTP som bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om
bostadsbidrag. För att inte det totala bostadsstödet skall
överstiga bostadskostnaden sker enligt 24 §
Riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1993:8) om
beräkning av bostadskostnad en samordning av BTP med
bostadsbidraget på så sätt att beviljat bostadsbidrag
reducerar bostadskostnaden vid beräkning av BTP. Vid
samordningen bortses dock från bostadsbidragets s.k.
barndel, dvs. det särskilda bidrag som utges för
hemmavarande barn.
På grund av att hänsyn inte tas till bostadsbidragets
barndel vid samordningen kan enligt vad som anförs i
proposition 1994/95:100 BTP tillsammans med bostadsbidraget
i vissa fall överstiga den totala bostadskostnaden. Även om
barndelen inte är knuten till bostadskostnaden betalas
beloppet ut som bostadsbidrag och uppfattas som ett stöd
till bostadskostnaden. Det kan därför enligt propositionen
upplevas som stötande att bostadsstöd betalas ut med högre
belopp än bostadskostnaden.
I propositionen aviseras därför en ändring i nämnda
föreskrifter med innebörd att BTP bör samordnas med hela
bostadsbidraget. Från den bostadskostnad som ligger till
grund för beräkning av bostadstillägget bör således hela
bostadsbidraget, inklusive bostadsbidragets barndel, dras.
De nya reglerna bör enligt propositionen tillämpas fr.o.m.
den 1 juli 1995. Kostnaderna för BTP beräknas minskas med
100 miljoner kronor per år.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner den
aviserade ändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Beräkning av skuldränta
Nuvarande regler innebär att avkastning av förmögenhet
schablonmässigt beräknas till 5 % av förmögenhetsvärdet och
räknas med i årsinkomsten vid beräkning av BTP. Närmare
föreskrifter för beräkning av förmögenhet och avkastning av
förmögenhet finns i Riksförsäkringsverkets föreskrifter om
inkomstberäkning enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg
till pensionärer. Enligt dessa föreskrifter får skuldränta
som avser fastighet högst dras av från årsinkomsten med så
stort belopp som motsvarar inkomsten av fastighet. Någon
motsvarande begränsning finns inte när det gäller
skuldränta som avser annat än fastighet. En sådan
skuldränta, som schablonmässigt beräknas till 5 % av
skulden, får således reducera andra inkomster än
kapitalinkomster, t.ex. inkomst av ATP.
I budgetpropositionen aviseras en ändring med innebörd
att vid beräkning av årsinkomst för BTP bör fr.o.m. den 1
juli 1995 ränta på skuld endast få dras av från det
inkomstslag som skuldräntan hänför sig till. Den aviserade
åtgärden, som förutsätter en ändring i RFFS 1994:35,
beräknas minska kostnaderna för bostadstillägg med 40
miljoner kronor per år.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner
den aviserade ändringen.
Utskottet biträder förslaget.
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt
bostadstillägg
I budgetproposition föreslås att den av riksdagen nyligen
godkända förbättringen av det särskilda bostadstillägget --
att skälig levnadsnivå alltid skall anses utgöra lägst 122
% av basbeloppet för ogift och 101 % för den som är gift --
skall regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli
1995.
Utskottet biträder lagförslaget.
Det reformerade ålderspensionssystemet
Allmänt
Av redogörelsen ovan framgår att riksdagen under
föregående riksmöte beslutade om riktlinjer för en
reformering av det allmänna ålderspensionssystemet.
Beräkningen av pensionsförmånerna skall i det nya systemet
bygga på den s.k. livsinkomstprincipen. Den
inkomstrelaterade ålderspensionen skall dock kompletteras
med ett grundskydd, garantipension, för dem som haft låga
eller inga inkomster under förvärvslivet.
I motion Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs dels
utredning om en ny form av grundpension (yrkande 1), dels
tillkännagivande om sänkt tak för ATP och höjd folkpension
(yrkande 2). Enligt motionärerna bör en grundpension, lika
för alla, motsvara folkpension, pensionstillskott och ett
väl tilltaget bostadstillägg. I avvaktan på utredning bör
taket för ATP sänkas från 7,5 basbelopp till sex basbelopp.
Samtidigt bör ett nytt "golv" läggas motsvarande nuvarande
folkpension, pensionstillskott och en rimlig del av
bostadstillägget. Utrymmet mellan grundpensionsnivån och
taket utgör den del av pensionen som skulle kunna variera
beroende på pensionärernas arbetsinkomst under den
löneaktiva åldern.
Riksdagen har som nämnts beslutat om riktlinjerna för det
reformerade ålderspensionssystemet. Utformningen av
systemet, som skall innefatta bl.a ett grundskydd i form av
en garantipension, är för närvarande föremål för beredning
inom den av regeringen tillsatta Genomförandegruppen.
Utskottet avstyrker bifall till motion Sf253 yrkandena 1
och 2.
Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det
reformerade pensionssystemets intjänanderegler
Enligt riksdagens beslut med anledning av proposition
1993/94:250 skall lagstiftningen om det reformerade
inkomstrelaterade ålderspensionssystemet träda i kraft
den 1 januari 1996.
I proposition 1994/95:100 framhålls att en
departementspromemoria med lagförslag om bl.a. intjänande
av inkomstrelaterad pensionsrätt och beräkning av pension i
det reformerade ålderspensionssystemet kommer att
remitteras under våren 1995. Enligt propositionen är det av
stor vikt att förslagen med detaljutformning av det
reformerade pensionssystemet blir föremål för en ordentlig
remissbehandling. Ett ikraftträdande den 1 januari 1996
skulle inte, med hänsyn till att Lagrådets yttrande skall
inhämtas innan proposition med förslag till lagstiftning
kan lämnas till riksdagen, ge tillräcklig tid för
remissbehandling. Eftersom intjänandereglerna bör träda i
kraft vid ett årsskifte bör det formella ikraftträdandet
flyttas fram till den 1 januari 1997.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad
regeringen anfört om framflyttning av det formella
ikraftträdandet av det reformerade ålderspensionssystemets
intjänanderegler.
I motion Sf229 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i
yrkande 1 tillkännagivande om att kostnadsfritt
informationsmaterial om den nya pensionen skall lämnas ut
till dem som vill sätta sig in i det reformerade
pensionssystemet. Motionärerna anser att den aviserade
departementspromemorian skall vara gratis. I yrkandena 2
och 3 begärs tillkännagivande dels om att remisstiden bör
vara minst sex månader och att den tiden inte till största
delen skall vara sommartid, dels om en granskning av ett
nytt pensionssystem ur ett klass- och kvinnoperspektiv.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är
angeläget att kostnadsfritt informationsmaterial om det nya
pensionssystemet tillhandahålls den som så önskar.
Utskottet förutsätter också att sådant material kommer att
tas fram av informationsansvariga inom regering och berörda
myndigheter. Något tillkännagivande i denna fråga är inte
påkallat. Såvitt gäller remisstiden är det, med hänsyn till
att kommande lagförslag kan förutses bli såväl omfattande
som komplicerade, enligt utskottets mening väsentligt att
tiden blir tillräckligt lång för att möjliggöra en noggrann
genomgång av de olika förslagen. Utskottet förutsätter
också att förslagen föreläggs riksdagen i så god tid att
även riksdagen ges en tillräcklig tid för överväganden och
behandling. Utskottet anser dock inte att det är påkallat
att ge regeringen detta till känna. Beträffande frågan om
en granskning av det nya pensionssystemet ur ett klass- och
kvinnoperspektiv förutsätter utskottet att regeringen vid
den fortsatta beredningen överväger om och i vad mån behov
föreligger av en sådan granskning. Utskottet vill dock
erinra om att Pensionsarbetsgruppen inför sitt förslag om
ett reformerat pensionssystem gjorde en analys av vad såväl
det nuvarande som det föreslagna systemet kunde komma att
innebära för storleken av kvinnors respektive mäns framtida
pensioner. Denna analys låg till grund för arbetsgruppens
förslag i betänkandet SOU 1994:20.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf229
yrkandena 1--3 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Lagförslagen i övrigt
I förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring i proposition 1994/95:100 föreskrivs en
ändring i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1702) om ändring i nämnda lag. Föreskriften är
föranledd av förslaget till ändring i 7 kap. 4 § AFL om
ändrad nivå för förtidspension. Eftersom sistnämnda
paragraf enligt förslag i proposition 1994/95:147 ändras
jämväl fr.o.m. den 1 januari 1996, då även 6 kap. 2 § AFL
ändras, bör punkten 5 även anpassas till sistnämnda
ändring. Utskottet har vidare uppmärksammat att
bestämmelserna i 5 kap. 14 § och 16 kap. 5 § sjätte stycket
AFL liksom 15 § lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer behöver anpassas till ändringen i 7 kap. 4 §
AFL om folkpension för gifta. Även andra anpassningar kan
behöva vidtas. Utskottet anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till författningsändringar i
dessa hänseenden som kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Utskottet föreslår vidare en redaktionell ändring av 3
kap. 16 § AFL.
Medelsanvisning
Utskottet har inte någon erinran mot de av regeringen
under littera A. Familjer och barn framlagda förslagen till
medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser
anslagen A 7. Barnpensioner och A 8. Vårdbidrag för
handikappade barn samt de under littera B. Ekonomisk
trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom upptagna
anslagen B 4. Handikappersättningar, B 6. Vissa
yrkesskadeersättningar m.m., som skall omfatta även vissa
skadeståndslivräntor, B 7. Ålderspensioner, B 8.
Efterlevandepensioner till vuxna, B 9. Särskilt
pensionstillägg och B 11. Ersättning till Posten AB m.m.
Beträffande förtidspensioner har regeringen med beaktande
av förslaget om folkpension till gift pensionsberättigad
och förslagen om besparingar på förtidspensionerna m.m. i
proposition 1994/95:100 föreslagit att under anslaget B 5.
Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 skall anvisas ett
förslagsanslag på 21 080 miljoner kr.
Vidare har regeringen i proposition 1994/95:147
föreslagit att till förslagsanslaget Förtidspensioner för
budgetåret 1995/96 anvisas ett belopp som är 260 miljoner
kronor lägre än vad som föreslagits ovan i proposition
1994/95:100.
I proposition 1994/95:147 framhålls att regeringens
förslag om åtgärder som förbättrar de medicinska underlag
som ligger till grund för beslut om sjukpenning och
förtidspension innebär en minskning såvitt gäller
förtidspensionskostnaderna med 750 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96, varav 260 miljoner kronor avser
folkpensioneringen. Avskaffandet av de s.k. äldrereglerna
minskar enligt propositionen förtidspensionskostnaderna med
200 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i den under den allmänna
motionstiden väckta motionen Sf237 yrkande 2 (delvis) att
riksdagen beslutar att under Socialdepartementets anslag B
5. Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag i proposition 100
minskat anslag med 2,8 miljarder kr.
Utskottet har ovan avstyrkt motion Sf237 yrkande 2
(delvis) om att förtidspension efter 61 år skall ersättas
med förtida uttag. Till följd härav avstyrker utskottet
bifall även till förslaget om minskad medelsanvisning i
samma motionsyrkande.
I motion So224 yrkande 11 av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) begärs att riksdagen för att återställa
förtidspensionärernas ekonomiska situation anvisar 500
miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit.
Motionärerna vill säkra de förtidspensionärer som har låga
pensioner, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre,
särskilt kvinnor.
Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget
och behovet av ytterligare besparingar anser utskottet inte
att det för närvarande finns utrymme för att anslå
ytterligare medel. Utskottet erinrar dock om den analys
beträffande levnadsnivån för pensionärskollektivet som
regeringen skall låta utföra och som utskottet redogjort
för ovan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning för budgetåret 1995/96 såvitt avser
anslaget B 5. Förtidspensioner och avstyrker bifall till
motion So224 yrkande 11.
Beträffande bostadstillägg till pensionärer har
regeringen i proposition 1994/95:100 föreslagit att under
anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer för
budgetåret 1995/96 skall anvisas ett förslagsanslag på 15
200 000 000 kr.
I motion Sf237 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
begärs att riksdagen under anslaget B 10. Bostadstillägg
till pensionärer anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag ökat anslag med 100 miljoner kr.
Utskottet har ovan, med avstyrkan av motion Sf237 yrkande
5, tillstyrkt regeringens förslag att arbetsinkomst för
ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av
bostadstillägget. Till följd härav avstyrker utskottet
bifall även till motion Sf237 yrkande 6.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion Fi216 yrkande 23
att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 500 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit. Beloppet skall
användas för att förbättra situationen för de sämst ställda
pensionärerna. I motion Fi218 yrkande 8 av Gudrun Schyman
m.fl (v) begärs att riksdagen till Bostadstillägg för
pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar 120 miljoner
kronor utöver vad regeringen har föreslagit. Enligt
motionärerna är regeringens förslag till besparingar på
förtidspensionerna mycket kännbara för dem med låg ATP,
mestadels kvinnor. Bostadstillägget för förtidspensionärer
bör därför förstärkas.
Mot bakgrund av det allvarsamma statsfinansiella läget
och behovet av besparingar anser utskottet att det inte
finns utrymme för att anslå ytterligare medel. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionerna Fi216 yrkande 23
och Fi218 yrkande 8.
Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning till
anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer har
utskottet enligt vad som redovisats ovan avstyrkt
regeringens förslag om en kompensatorisk utgiftsökning inom
ramen för BTP. Till följd härav skall anslaget till
Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96
minskas med 400 miljoner kronor till 14 800 miljoner
kronor.
Administration
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Den allmänna försäkringen handhas enligt 1 kap. 2 § AFL
av Riksförsäkringsverket, de allmänna försäkringskassorna
och de lokala organ som regeringen bestämmer.
Bestämmelser om allmänna försäkringskassor finns i 18
kap. AFL. Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 §
AFL tillsyn över kassorna och är, enligt förordningen
(1988:1204) med instruktion för Riksförsäkringsverket,
central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och
anslutande bidragssystem. Verket skall särskilt svara för
den centrala ledningen och tillsynen av
försäkringskassornas verksamhet, verka för att
socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt
och rättvist samt följa utvecklingen av de olika grenarna
inom trygghetssystemet och utvärdera
trygghetsanordningarnas effekter för individ och samhälle.
I 18 kap. 1 § AFL stadgas att för varje landsting samt
varje kommun, som inte tillhör något landsting, skall det
finnas en allmän försäkringskassa. En försäkringskassas
verksamhetsområde får dock, om regeringen för ett särskilt
fall bestämmer det, omfatta två landsting eller ett
landsting och en sådan kommun som nyss sagts. Vidare
stadgas att allmän försäkringskassa skall inrätta
lokalkontor i den mån så prövas erforderligt. I princip
gäller att i varje kommun skall försäkringskassa ha minst
ett lokalkontor.
De allmänna försäkringskassorna är offentligrättsliga
organ med egna styrelser. Ordförande och vice ordförande i
styrelsen utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av
landstingen eller, i fråga om kassa vars verksamhetsområde
utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige.
Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Vidare
finns det 364 lokalkontor och 25 mindre serviceenheter.
Försäkringskassornas huvudsakliga uppgifter är att
handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och
bidragssystemet. Hos försäkringskassorna finns för
närvarande omkring 15 500 anställda, varav omkring 2 600
arbetar på centralkontoren.
Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen
av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998
Regeringen har enligt budgetpropositionen lagt ett
generellt sammanlagt besparingskrav på elva procent för den
statliga verksamheten fram t.o.m. år 1998. För budgetåret
1995/96 uppgår sparkravet till fem procent.
Besparingskraven för åren 1997 och 1998 uppgår således
sammanlagt till sex procent. De myndigheter inom utskottets
beredningsområde som berörs av besparingskraven är
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Regeringen kommer enligt propositionen att noga pröva hur
besparingskravet skall fördelas mellan myndigheterna.
Därvid kommer stor vikt att läggas vid t.ex. i
årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av
anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan
relevant information.
Såväl Riksförsäkringsverket som försäkringskassorna
tillhör en grupp myndigheter med treåriga budgetcykler. I
propositionen anförs att det pågår ett omfattande
utredningsarbete på flera verksamhetsområden inom
socialförsäkringen. Det reformerade pensionssystemet som är
under utveckling kommer att påverka
socialförsäkringsadministrationen och även förslag från
Sjuk- och arbetsskadeberedningen kan medföra förändringar.
På grund härav och besparingskravet jämte den planerade
översynen av administrationen har förutsättningarna för den
fördjupade anslagsframställningen i viss mån förändrats.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen en budgetram endast
för budgetåret 1995/96.
Enligt regeringen visar Riksförsäkringsverkets
årsredovisning att verksamheten bedrivs i enlighet med
gällande riktlinjer och med inriktning på de uppsatta
målen. Dessa har dock endast delvis uppnåtts, bl.a. har
ohälsotalet ökat något jämfört med föregående budgetår.
Verket har vidare utvecklat ett särskilt åtgärdsprogram för
ohälso- och rehabiliteringsarbetet som är under
genomförande. Verkets redovisning av verksamheten är enligt
regeringen i huvudsak tillfredsställande. Beträffande
resultatredovisningen i årsredovisningen har dock
Riksrevisionsverket (RRV) anfört att denna inte är
rättvisande. Regeringen finner dessa invändningar vara av
sådan art att det krävs skyndsamma åtgärder. Ett
utvecklingsarbete pågår enligt propositionen inom verket
för att förbättra redovisningen inför nästa årsredovisning.
Regeringen avser att följa detta arbete. Vidare ser
regeringen det som mycket angeläget att verket fortsätter
arbetet med utveckling av information vad avser
prestationer, kvalitet och effekter.
Beträffande Riksförsäkringsverket räknar regeringen med
ett besparingskrav för budgetåret 1995/96 om 22 miljoner
kronor. I propositionen anförs att för innevarande budgetår
har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt
datorstöd. Större delen av den ADB-utrustning som finns
lokalt bör i anslutning härtill övertas av kassorna. Det
skall därvid ankomma på kassorna att svara för kostnaderna
för räntor och amorteringar. Till följd härav beräknas
verkets resursbehov för det kommande budgetåret minska med
92 miljoner kronor. Samtidigt tillförs anslaget Allmänna
försäkringskassor motsvarande medel.    För budgetåret
1995/96 föreslås att till anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket anvisas ett ramanslag på 819 626 000
kr.
Försäkringskassornas verksamhet finansieras över anslag
på statsbudgeten samt genom vissa ersättningar från
Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen.
Anvisade medel fördelas av Riksförsäkringsverket mellan
de olika försäkringskassorna.
Regeringen räknar med ett besparingskrav såvitt avser
anslaget till försäkringskassorna om 225 miljoner kronor
för det kommande budgetåret. Förändringar inom
familjestödet, slopande av vårdnadsbidraget m.m., innebär
att resursbehovet minskats med 30 miljoner kronor för år
räknat. I propositionen anförs att med hänsyn till det
samhällsekonomiska läget finner regeringen det nödvändigt
att även försäkringskassorna omfattas av det generella
sparkravet på 5 % för budgetåret 1995/96. Enligt
regeringen ställer en resursneddragning av denna omfattning
stora krav på socialförsäkringsadministrationen. För att
klara detta krävs enligt regeringens bedömning strukturella
förändringar inom administrationen och inte enbart allmän
produktivitetsförbättring. Det är också väsentligt att
besparingarna inte leder till ökade försäkringskostnader.
Regeringen förutsätter att inför budgetåret 1995/96 en
noggrann översyn och prioritering av
socialförsäkringsadministrationens arbetsuppgifter görs.
Enligt regeringen skiljer förutsättningarna för att uppnå
besparingar väsentligt mellan verksamhetens olika delar. Av
stor vikt är enligt regeringens mening att insatserna inom
rehabiliteringsområdet utvecklas och förbättras. Kassorna
förutsätts vidare upprätthålla en tillfredsställande
kvalitets- och servicenivå i handläggningen av försäkrings-
och bidragsärenden. För budgetåret 1995/96 föreslås att
till anslaget F 2. Allmänna försäkringskassor anvisas ett
ramanslag på 6 452 907 000 kr.
I propositionen begär regeringen också att riksdagen
godkänner inriktningen av besparingsåtgärder avseende
statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för
budgetåren 1997 och 1998.
Regeringens förslag till medelsanvisning för
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna har inte
föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker
bifall till regeringens förslag. Regeringens förslag till
inriktningen av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och
1998 har heller inte föranlett några motionsyrkanden, och
utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner nämnda
inriktning.
Utskottet vill erinra om att i proposition 1994/95:195
Primärvård, privata vårdgivare m.m. har regeringen
föreslagit bl.a. att administrationen av ersättningarna
till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster skall
föras över till landstingen. I kompletteringspropositionen
framhålls att i samband härmed skall de resurser,
tillsammans 32 800 000 kr, som frigörs hos
försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket föras över
till landstingen.
Utskottet har uppmärksammats på att det kan uppkomma
vissa problem som hänger samman med det besparingskrav som
ålagts försäkringskassorna för budgetåret 1995/96. För att
uppnå sparkraven kommer kassorna sannolikt att få friställa
personal i en omfattning som kan bli betydande. På grund av
gällande anställningsavtal med uppsägningstider för berörd
personal på uppemot ett år kommer kostnader för löner m.m.
för den uppsagda personalen att belasta kassorna under
10--12 månader in på budgetåret 1995/96. Detta kan innebära
att de enskilda kassorna blir nödsakade att säga upp
personal i större omfattning än vad som egentligen krävs
med hänsyn till den föreslagna medelsanvisningen. Att lägga
ut besparingarna under längre period än vad som omfattas av
budgetåret skulle innebära att försäkringskassorna måste
anvisas ytterligare medel än vad som föreslås i
budgetpropositionen, något som utskottet i och med
ställningstagandet ovan avvisar. Utskottet förutsätter mot
bakgrund av det anförda att Riksförsäkringsverket noga
följer utvecklingen och underrättar regeringen om det
skulle visa sig att de mål som finns för
försäkringskassornas verksamhet inte kan uppfyllas på grund
av besparingskravet för budgetåret 1995/96.
Sammanslagning av försäkringskassor
I motion K630 yrkande 2 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)
begärs ett tillkännagivande om att utreda en sammanslagning
av försäkringskassorna i Malmöhus län och Kristianstads
län. I motionen hänvisas till att det för närvarande pågår
ett arbete för att forma en ny regional organisation i
Skåne och att detta också aktualiserar en sammanläggning av
kassorna i Skåne. Enligt motionärerna väljer medborgarna i
dag i ökad utsträckning arbetsplats, läkare etc. på annan
ort än där man har sin bostad och detta helt oberoende av
äldre administrativa gränser. För att möta denna utveckling
och medborgarnas behov och önskemål försöker sjukvård,
socialförsäkring och andra samhälleliga serviceorgan att
anpassa sin verksamhet. Försäkringskassans huvudinriktning
när det gäller arbetet med rehabilitering och förebyggande
insatser sker i nära samarbete med sjukvård och företag.
Detta arbete underlättas enligt motionärerna om de två
försäkringskassorna i Skåne slås samman.
I budgetpropositionen anförs att, mot bakgrund av vad
riksdagen nyligen uttalat (bet. 1994/95:SfU7, rskr. 118) om
vilka krav som bör ställas på försäkringskassornas
lokalkontorsnät, vilket inflytande kassorna själva skall ha
på nätets utformning och vilken styrande roll
Riksförsäkringsverket skall ha, avser regeringen att låta
göra en översyn av socialförsäkringsadministrationen. I
översynen skall också ingå att utveckla
socialförsäkringsadministrationen så att en likformig och
rättssäker tillämpning av förmånsreglerna säkerställs,
samtidigt som fördelar med ett lokalt och regionalt
ansvarstagande för verksamhet, resultat och kompetens tas
till vara.
Sedan några år pågår också utredningar om den offentliga
verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. En
parlamentarisk utredning, Regionberedningen (C 1992:06),
har i uppdrag att utforma förslag om detta. Beredningen har
avgett bl.a. delbetänkandet Västsverige och Skåne --
regioner i förändring (SOU 1993:97) vari föreslås att
kommuner och landsting i Skåne och i den västsvenska
regionen skall få möjlighet att bilda regionförbund för
samverkan i regionala utvecklingsfrågor. Beredningen har i
mars 1995 överlämnat sitt slutbetänkande.
För närvarande pågår således arbeten i syfte att pröva
olika vägar för att effektivisera den offentliga
verksamheten och förbättra servicen till medborgarna.
Utskottet delar mot bakgrund härav motionärernas
uppfattning att det även kan finnas skäl att utreda en
sammanslagning av försäkringskassorna i Skåne. En sådan
strukturell förändring skulle kunna innebära såväl
administrativa förenklingar som att resurser kan frigöras
och styras till områden där de bäst behövs, som t.ex. inom
rehabiliteringsarbetet. Två av de tidigare kassorna i Skåne
har redan slagits samman, och erfarenheter som därvid
vunnits bör kunna tas till vara i ett sådant arbete. Vad
utskottet med anledning av motion K630 yrkande 2 sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.
Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet
Enligt de regler om arbetslivsinriktad rehabilitering som
gäller fr.o.m. år 1992 skall försäkringskassan samordna och
utöva tillsyn över de insatser som behövs för
rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att
rehabilitering kommer till stånd när arbetsgivare saknas
eller inte fullgör sina åtaganden.
I fyra motioner tas upp frågor som rör kompetenshöjande
åtgärder inom rehabiliteringsområdet.
Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) anför i motion
Sf231 bl.a. att studier har visat att rehabilitering inte
sker på lika villkor för kvinnor och män och att
vårdpersonal och personal med ansvar för rehabilitering
inte är medvetna om denna situation. Enligt motionärerna
har såväl anställda inom vården som vid försäkringskassorna
nyckelpositioner när det gäller rehabilitering, och det är
viktigt att dessa personalgrupper ges tillräcklig och
relevant utbildning och kompetensutveckling som svarar mot
olika gruppers speciella behov för en aktiv rehabilitering.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Roland Larsson (c) begär i motionerna Sf249 och Sf250
tillkännagivanden om kompetenshöjande åtgärder och om
åtgärder med anledning av RRV:s rapport 1994:18 Att
återupprätta -- om försäkringskassornas
rehabiliteringsverksamhet. Enligt motionären har rapporten
bl.a. visat att rehabiliteringsutredningarna inte fyller
den centrala funktion som var tänkt och att det finns
allvarliga bister i det medicinska beslutsunderlaget. Det
föreligger också brister i arbetsorganisation och
informations- och teknikstödet. Den enskildes roll i
rehabiliteringsarbetet har inte heller uppmärksammats i
tillräckligt hög grad. Att försäkringskassornas arbete inte
gett ett tillräckligt bra resultat kan enligt motionären
även ha sin orsak i bristande personella resurser men också
i bristande kunskaper om hur aktivt rehabiliteringsarbete
bör bedrivas. Motionären menar att ett sätt att minska
problemen är att riksdagen ger regeringen i uppdrag att i
samband med medelstilldelningen till Riksförsäkringsverket
och försäkringskassorna tydliggöra behovet av
kompetenshöjande åtgärder genom att "öronmärka" medel för
detta ändamål. I motion Sf214 av Stig Sandström m.fl. (v)
anförs att Vänsterpartiet tidigare påpekat att
försäkringskassorna gör olika bedömningar vid avgöranden av
likartade enskilda ärenden. För att undvika detta framhålls
i motionen att de anställda måste ges relevant och
tillräcklig utbildning samt kompetensutveckling.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen betonat
vikten av ett aktivt rehabiliteringsarbete samt att
försäkringskassornas behov av resurser för rehabilitering
beaktas. I betänkande 1993/94:SfU12 anförde utskottet att
vid bedömningen av i vilken mån besparingsåtgärder är
möjliga under perioden 1995/96--1997/98 måste särskilt
beaktas vilka effekter en rationalisering av
administrationen får på utgifterna för i första hand
sjukpenning och förtidspensionering. Det anförda gav
riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 289).
I årets budgetproposition åläggs försäkringskassorna
kraftiga sparkrav. I propositionen framhålls därvid att det
är av vikt att besparingar vad avser
administrationskostnader inte leder till ökade
försäkringsutgifter bl.a. mot bakgrund av riksdagens
uttalande om vikten av resurser för rehabilitering. Enligt
propositionen ställer detta krav på att vid bedömningen av
besparingsåtgärder pröva effekterna av
rationaliseringsåtgärder på sjukpenning- och
förtidspensionsutgifter. Som framgår ställs och kommer att
ställas stora krav på försäkringskassorna vid utnyttjande
av och fördelning av resurserna. Ett effektivt
resursutnyttjande innebär enligt utskottets uppfattning
bl.a. goda kunskaper och kompetens hos den personal som har
det direkta ansvaret för att hantera det komplexa
rehabiliteringsarbetet. I rådande konjunkturer med
nedskärningar och arbetslöshet är det naturligt att
personalomsättningen är låg, vilket i sin tur leder till,
vilket också pekas på i budgetpropositionen, svårigheter
att höja kompetensen genom nyrekryteringar. Det är därför
enligt utskottets uppfattning av stor vikt att åtgärder
vidtas för att stärka kompetensen och höja kunskapsnivån
hos den befintliga personalen. I Riksförsäkringsverkets
fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1995/96--1997/98 har verket lagt fram ett åtgärdsprogram
för ohälso- och rehabiliteringsarbetet inom
socialförsäkringsadministrationen. I programmet anges bl.a.
att en inventering av behoven för kompetensutveckling
genomförs. Med ledning av denna kommer en ny plan för
kompetensutveckling för rehabiliteringsområdet att göras. I
den ovan nämnda rapporten av RRV framhålls vidare att
betydande effektivitetsvinster i rehabiliteringsarbetet kan
göras genom ett förändrat arbetssätt och en mer
ändamålsenlig arbetsorganisation. Den handläggande
personalen står ofta inför svåra bedömningar med krav på
aktiva beslut, och därför är, såsom framhålls i rapporten,
kompetensfrågorna avgörande för hur kassan skall lyckas i
sitt rehabiliteringsarbete. Enligt RRV:s mening är
arbetsorganisationen i sig ett instrument för kvalitets-
och kompetensutveckling om den är utformad på ett
ändamålsenligt sätt. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet kan konstatera att frågor rörande
kompetenshöjande åtgärder inom rehabiliteringsarbetet har
uppmärksammats i flera olika sammanhang och att ett
fortlöpande arbete sker inom utbildnings- och
kompetensområdet. Utskottet vill understryka angelägenheten
av att försäkringskassorna i det betydelsefulla arbetet med
rehabilitering ger personalens kompetensutveckling hög
prioritet. Utskottet anser att motionerna Sf214, Sf231
yrkande 4, Sf249 och Sf250 får anses tillgodosedda med det
anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer
Sjuk- och föräldraförsäkring
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i
sjuk- och föräldraförsäkringarna
att riksdagen avslår
proposition 1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205
yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227
yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238
yrkandena 1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264
yrkande 1, 1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211
yrkandena 6 och 12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29,
1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande
9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3
och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
res. 4 (mp)
res. 5 (kds)
2. beträffande åldersgräns för garantidagar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf219,
3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Sf17 yrkande 1
antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 7 och 7 a §§,
res. 6 (mp)
4. beträffande den försäkrades medverkan och
behandlande läkares bedömning
att riksdagen antar det i proposition 1994/95:147
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring såvitt avser 3 kap. 8 §,
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till
sjukpenning och kompletterande utredning
att riksdagen  med avslag på motionerna 1994/95:Sf15
yrkande 1, 1994/95:Sf16 yrkande 1 och 1994/95:Sf17 yrkande
2 antar det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,
res. 7 (v)
res. 8 (mp)
res. 9 (kds)
6. beträffande kvinnors rehabilitering
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf231
yrkandena 1--3 och 1994/95:Sf621 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande rehabiliteringsansvaret
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf239 och
1994/95:Sf265,
res. 10 (mp)
8. beträffande forskning
att riksdagen avslår motion 1994/95:So293 yrkande 6,
9. beträffande biståndsarbetare
att riksdagen avslår
motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252,
res. 11 (kds)
10. beträffande rapporteringsskyldighet enligt
sjuklönelagen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf225,
11. beträffande anslag till Närståendepenning
att riksdagen med bifall
till proposition 1994/95:100 till Närståendepenning för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
41 400 000 kr,
12. beträffande utökad närståendepenning
att riksdagen avslår motion
1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3,
res. 12 (fp)
13. beträffande tillfällig föräldrapenning till båda
föräldrarna samtidigt
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf247,
14. beträffande statsbidrag till sjukförsäkringen
att riksdagen antar i
proposition 1994/95:100 framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt
avser 19 kap. 2 § och 21 kap. 2 §,
15.  beträffande ändrad finansiering av RFV:s sjukhus
att riksdagen med anledning
av proposition 1994/95:100 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om medelsfördelningen och
om utredning av verksamhetsinriktning och finansiering av
RFV:s sjukhus,
16. beträffande anslag till Sjukpenning och
rehabilitering
att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100
och 1994/95:147 och med avslag på motion 1994/95:Sf238
yrkande 4 till Sjukpenning och rehabilitering för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
33 163 000 000 kr,
res. 1 (m) - delvis, villk.
17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall
till proposition 1994/95:100 och med avslag på motion
1994/95:So617 yrkande 5 till Föräldraförsäkring för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
28 463 000 000 kr,
res. 1 (m) - delvis, villk.
Sjukvårdsförmåner m.m.
18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100
och med avslag på motion 1994/95:Sf204 yrkande 11 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:49)
om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt
avser 3 §,
res. 13 (m)
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf204
yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13, 1994/95:So210 yrkandena
3--5 och 1994/95:So423 yrkande 15,
res. 14 (m)
res. 15 (fp)
20. beträffande högkostnadsskydd
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf202,
1994/95:Sf207, 1994/95:Sf208, 1994/95:Sf215, 1994/95:Sf218
och 1994/95:Sf234,
21. beträffande avgiftsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf213,
1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och 1994/95:Sf263,
res. 16 (v, mp)
22. beträffande tandvårdsförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf210 yrkande 1,
res. 17 (m)
23. beträffande sjukhusvårdsavgift vid tvångsvård
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf245,
24. beträffande sjukhusvårdsavgift för ålders- och
förtidspensionärer
att riksdagen antar det i proposition 1994/95:100
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring såvitt avser 2 kap. 12 §,
25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och
med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkande 12 och
1994/95:Sf210 yrkande 3 till Sjukvårdsförmåner m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 145
000 000 kr,
res. 18 (m) - villk. res. 13, 14 och 17
26. beträffande inriktningen av besparingar på
läkemedels- och tandvårdsområdena år 1998 att riksdagen
med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på
motion 1994/95:Sf266 yrkande 4 godkänner vad utskottet
anfört,
Pensioner m.m.
27. beträffande värdesäkring  att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 4 och 1994/95:Sf266
yrkande 1,
res. 19 (m)
res. 20 (c)
28. beträffande pensionsålder  att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 1 och 1994/95:Fi211
yrkande 9,
res. 21 (m, fp)
29. beträffande sabbatsår  att riksdagen avslår
motionerna 1994/95:Sf246 och 1994/95:A271 yrkande 14,
res. 22 (kds)
30. beträffande pensionsgrundande tid  att
riksdagen avslår motion 1994/95:Sf224,
31. beträffande barnpension  att riksdagen avslår
motion 1994/95:Sf258,
32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 4
och 1994/95:Kr2 yrkande 4,
res. 23 (fp)
33. beträffande vårdbidragsberättigade att
riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf209 och
1994/95:Sf248,
34. beträffande sänkning av folkpension och höjning av
pensionstillskott till förtidspension
att riksdagen antar de i proposition 1994/95:100
framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån förslaget inte omfattas av vad
utskottet hemställt under momenten 14 och 24,
dels lag om ändring i lagen (1969:205) om
pensionstillskott,
35. beträffande folkpension för gifta
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:147 och
med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på
motion 1994/95:Sf259 antar det i proposition 1994/95:147
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 4 §,
36. beträffande ändrad tidpunkt för
pensionsutbetalningar  att riksdagen godkänner vad
regeringen anfört i proposition 1994/95:100,
37. beträffande avskaffade äldreregler
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi216
yrkande 7, 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14,
1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och
1994/95:Sf17 yrkande 4 antar det i proposition 1994/95:147
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,
res. 24 (m)
res. 25 (v)
res. 26 (mp)
res. 27 (kds)
38. beträffande utredning om rätt till förtidspension
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf205
yrkandena 2--4, 6 och 7 och 1994/95:Sf13 yrkande 3 antar
det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt
avser 7 kap. 3 b § och 13 kap. 1 §,
39. beträffande ändrad benämning av ordet sjukbidrag
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf244,
40. beträffande pensionsgrundande inkomst
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf205 yrkande 1,
res. 28 (m)
41. beträffande förtida uttag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 2,
1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Fi216
yrkande 9,
res. 29 (m, kds)
42. beträffande handikappade studerandes ekonomi
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf504,
43. beträffande barntillägg
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf266 yrkande 2,
res. 30 (c)
44. beträffande beräkning av BTP
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100
och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 5 och
1994/95:Sf266 yrkande 3
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra
meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna,
dels godkänner vad regeringen anfört om övriga
förändringar av bostadstillägg,
res. 31 (m)
45. beträffande det reformerade
ålderspensionssystemet  att riksdagen avslår motion
1994/95:Sf253,
res. 32 (mp)
46. beträffande det formella ikraftträdandet av det
reformerade pensionssystemets intjänanderegler att
riksdagen godkänner vad regeringen anfört i proposition
1994/95:100,
47. beträffande information om det reformerade
pensionssystemet att riksdagen avslår motion
1994/95:Sf229 yrkandena 1--3,
48. beträffande anslag till Förtidspensioner
att riksdagen med bifall till propositionerna 1994/95:100
och 1994/95:147 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237
yrkande 2 i denna del och 1994/95:So224 yrkande 11 till
Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 20 820 000 000 kr,
res. 33 (m) - villk. res. 29
res. 34 (mp)
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till
pensionärer  att riksdagen med anledning av proposition
1994/95:100 och med avslag på motionerna 1994/95:Sf237
yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och
1994/95:Fi218 yrkande 8 till Bostadstillägg till
pensionärer för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 14 800 000 000 kr,
res. 35 (m) - villk. 31
res. 36 (v)
res. 37 (kds) - delvis
50. beträffande anslag till Barnpensioner  att
riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 till
Barnpensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 449 000 000 kr,
51. beträffande anslag till Vårdbidrag för handikappade
barn  att riksdagen med bifall till proposition
1994/95:100 till Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
2 180 500 000 kr,
52. beträffande anslag till Handikappersättningar
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100
till Handikappersättningar för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 416 800 000 kr,
53. beträffande anslag till Vissa
yrkesskadeersättningar m.m.  att riksdagen med bifall
till proposition 1994/95:100 till Vissa
yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 9 150 000 kr,
54. beträffande anslag till Ålderspensioner att
riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 och med
avslag på motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del till
Ålderspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 80 125 000 000 kr,
res. 37 (kds) - delvis
55. beträffande anslag till Efterlevandepensioner till
vuxna att riksdagen med bifall till proposition
1994/95:100 till Efterlevandepensioner till vuxna för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
2 429 000 000 kr,
56. beträffande anslag till Särskilt pensionstillägg
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100
till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 18 200 000 kr,
57. beträffande anslag till Ersättning till Posten AB
m.m. att riksdagen med bifall till proposition
1994/95:100 till Ersättning till Posten AB m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
282 025 000 kr,
58. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen
dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan under mom. 3-5, 35, 37 och 38 och med det
tillägget att 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring skall
erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets
förslag i bilaga 2 samt med den ändring av ingressen som
föranleds härav,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om förslag till författningsändringar,
Administration
59. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100
till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 819 626 000 kr,
60. beträffande anslag till Allmänna
försäkringskassor att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:100 till Allmänna försäkringskassor
för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
6 452 907 000 kr,
61. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100
godkänner vad regeringen anfört om inriktningen av
besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion inom
Socialdepartementets område vad avser Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna för budgetåren 1997 och
1998,
62. beträffande sammanslagning av försäkringskassor
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K630 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
63. beträffande rehabiliteringsverksamhet att
riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf214, 1994/95:Sf231
yrkande 4, 1994/95:Sf249 och 1994/95:Sf250.
Stockholm den 4 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall

I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s),
Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m),
Bengt Lindqvist (s), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s),
Gustaf von Essen (m), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Mona Berglund
Nilsson (s), Margareta E Nordenvall (m), Bo Könberg (fp)
och Alice Åström (v).

Reservationer

1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens
sida." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör inkomstbegreppet i
sjukförsäkringen göras mer rättvisande. Den sjukpenninggrundande
inkomsten bör därför baseras på medelvärdet av de senaste 24
månadernas inkomst. Sjuk- och arbetsskadeberedningen har
visserligen i uppdrag att lägga fram förslag i denna del men
utskottet anser att förändringen bör göras redan fr.o.m. den 1
januari 1996.
Vidare anser utskottet att ytterligare en karensdag bör
införas i sjukersättningssystemen. Detta kommer att medföra en
ytterligare minskning av sjukskrivningarna, och arbetslinjen
markeras starkare. Härigenom blir det möjligt att höja
ersättningen för de långtidssjukskrivna. Ett tak på tio
karensdagar under en ettårsperiod skall dock fortfarande gälla.
Utskottet anser att regeringen bör få i uppdrag att snarast
lägga fram förslag till lagstiftning om ändrad SGI och
ytterligare en karensdag fr.o.m. den 1 januari 1996. Därvid bör
regeringen också redovisa förslag som innebär att ingen drabbas
av fler än två karensdagar vid varje sjukfall. Möjligheten för
småföretagare att återförsäkra sig hos försäkringskassan bör
samtidigt omarbetas så att den anpassas för två karensdagar. Vad
sålunda anförts bör riksdagen med bifall till motion Sf238
yrkandena 1--3 som sin mening ge regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses också motion Sf230.
Utskottet föreslår med bifall till motion Sf205 yrkande 5 ett
tillkännagivande om att det bör råda restriktivitet vad gäller
avtalsförsäkringen. Detta för att undvika överförsäkring.
Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen anser utskottet
att kompensationsnivån fr.o.m. den 1 juli 1995 bör vara densamma
under alla tolv månaderna, dvs. inledningsvis 80 % av SGI:n.
Utskottet anser vidare, med hänvisning till den långa
föräldraledigheten och höga inkomstkompensationen samt till det
statsfinansiella läget, att havandeskapspenningen bör avskaffas
fr.o.m. den 1 juli 1995. Det skall i stället vara möjligt att ta
ut föräldraledighet två månader före nedkomsten om man så
önskar. För den som enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
är förbjuden att arbeta som gravid eller om graviditeten av
andra orsaker är komplicerad skall sedvanlig sjukskrivning
gälla. Regeringen bör snarast lägga fram förslag till
lagändringar härom. Detta bör riksdagen med bifall till motion
So617 yrkande 3 och med anledning av motion Sf227 yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "i motionen." och på
s. 49 som börjar med "Med hänvisning" och slutar med "betänkande
FiU20." bort ha följande lydelse:
Införandet av ytterligare en karensdag bör vara
kostnadsneutralt för arbetsgivarna som grupp. Denna förändring
tillsammans med ett ändrat SGI-begrepp innebär därför en
förstärkning av statsbudgeten med 4 300 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Av detta belopp beräknas 3 200 miljoner
kronor utgöra minskade utbetalningar från sjukförsäkringen under
det budgetåret. Med hänsyn härtill bör riksdagen anvisa 3 200
miljoner kronor mindre till anslaget B 1 än regeringen
föreslagit i propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "miljoner kronor."
bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de föreslagna förändringarna bör riksdagen
under anslaget Föräldraförsäkring anvisa 660 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit.
dels att momenten 1, 16 och 17 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-
och föräldraförsäkringarna             att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf238
yrkandena 1--3 och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 och med
anledning av motionerna 1994/95:Sf227 yrkande 1 och
1994/95:Sf230 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och
motionerna 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf228,
1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,
1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och
12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13
och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4
och 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. beträffande anslag till Sjukpenning och rehabilitering
-- under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan --
att riksdagen med
bifall till motion 1994/95:Sf238 yrkande 4 och med anledning av
propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147 till Sjukpenning
och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 29 963 000 000 kr,
17. beträffande anslag till Föräldraförsäkring --
under förutsättning av bifall till mom. 1 ovan --
att riksdagen med
bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 5 och med anledning av
proposition 1994/95:100 till Föräldraförsäkring för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
27 803 000 000 kr,
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I flera av " och på s. 29 slutar med "riksdagens
sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att följande bör gälla för en ny
ohälsoförsäkring. Kompensationsnivån bör vara 80 % för alla
förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Detta innebär bl.a.
att ersättningsnivån för långtidssjuka höjs från nuvarande 70 %
till 80 %. Vidare bör karensdagen vara kvar. Med en sådan
utformning av den allmänna ohälsoförsäkringen behövs inga
kompletterande tilläggsförsäkringar.
För att uppnå erforderlig besparing kan en lägre
kompensationsnivå på 75 % gälla under några, kanske fem, dagar i
början av varje sjukperiod.
Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få
ändrade direktiv att lägga fram förslag om den närmare
utformningen av en allmän ohälsoförsäkring i enlighet härmed.
Denna försäkring skall sedan ligga till grund för beredningens
övriga reformförslag.
För den fortsatta förändringen av socialförsäkringarna bör
dessutom gälla att finansieringen i ökad utsträckning bör ske
genom försäkringsmässigt utformade egenavgifter. Vidare bör
arbetsskadeförsäkringen utformas som en riskförsäkring för
arbetsgivare.
Vad gäller förändringar i föräldraförsäkringen motsätter sig
utskottet, inte minst av jämställdhetsskäl, att ersättningsnivån
i föräldrapenningen sänks till 75 resp. 85 %. Inte heller bör
ersättningsnivån i den tillfälliga föräldrapenningen,
havandeskapspenningen och närståendepenningen sänkas.
Utskottet anser att det vore en strukturellt riktig åtgärd att
låta SGI:n fastställas med hänsyn till den levnadsstandard den
försäkrade haft under en tid tillbaka. En lösning vore att
SGI:n, i enlighet med vad som anförs i motion Fi211, beräknas på
den genomsnittliga inkomsten under den senaste
tolvmånadersperioden. Förändringen bör genomföras fr.o.m. år
1996, och regeringen bör återkomma med lagförslag.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf264
yrkande 1, Sf266 yrkandena 5--7, Fi211 yrkandena 6 och 12--16
och So615 yrkandena 2--4 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-
och föräldraförsäkringarna             att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Sf264 yrkande 1, 1994/95:Sf266
yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och 12--16 och
1994/95:So615 yrkandena 2--4 samt med avslag på proposition
1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5,
1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1,
1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3,
1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Fi212 yrkande 29,
1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So224 yrkande 9,
1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:So618 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I flera av" och på s. 29 slutar med "riksdagens
sida." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är felaktigt att göra nedskärningar i
socialförsäkringssystemen för att finansiera underskott i
andra sektorer. De förslag till förändringar i
socialförsäkringssystemen som regeringen har lagt fram innebär
en grundläggande förändring av socialförsäkringssystemen. Enligt
utskottets mening är det viktigt att sådana förändringar föregås
av ett omfattande beredningsarbete. Därvid bör förslagen noga
analyseras ur ett klass- och könsperspektiv. Den förändrade
ideologiska inriktningen bör också förankras hos folket innan
några beslut fattas. Det anförda bör riksdagen med bifall till
motion Sf228 som sin mening ge regeringen till känna.
Föräldraförsäkringen har underlättat för kvinnor att kombinera
förvärvsarbete och barn, vilket också varit bra för barnen.
Enligt utskottet bör därför en utbyggnad av föräldraförsäkringen
prioriteras inom familjepolitiken så fort resurserna tillåter.
För att samtidigt öka männens chans att självständigt ta ansvar
för hem och barn bör mannens rätt till föräldraledighet inte
kunna överlåtas på mamman, och därför bör enligt utskottet de
kvoterade månaderna också successivt byggas ut. Det anförda bör
riksdagen med bifall till motion So618 yrkande 1 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-
och föräldraförsäkringarna             att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Sf228 och 1994/95:So618 yrkande 1
samt med avslag på proposition 1994/95:100 och motionerna
1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212,
1994/95:Sf227 yrkande 1, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena
1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,
1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och
12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13
och 24, 1994/95:So224 yrkande 9, 1994/95:So615 yrkandena 2--4
och 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det bör införas ett system med s.k. brutet
tak i såväl sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen som
arbetslöshetsförsäkringen. I dessa försäkringar skall ersättning
utges med 80 % av inkomsten under 144 000 kr per år och med 40 %
av inkomsten över denna nivå. Därigenom höjs kompensationsnivån
för långtidssjukskrivna från 70 % till 80 % avseende inkomster
upp till 144 000 kr per år. Regeringen bör snarast lägga fram
förslag till lagstiftning i enlighet härmed som kan träda i
kraft den 1 juli 1995. Detta bör riksdagen med bifall till
motionerna So224 yrkande 9 och Fi212 yrkande 29 som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-
och föräldraförsäkringarna             att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Fi212 yrkande 29 och
1994/95:So224 yrkande 9 samt med avslag på proposition
1994/95:100 och motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5,
1994/95:Sf206, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227 yrkande 1,
1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena 1--3,
1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,
1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och
12--16, 1994/95:Fi216 yrkandena 8, 13 och 24, 1994/95:So615
yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4 samt
1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I flera" och på s. 29 slutar med "riksdagens sida."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att de som är
långtidssjuka snarast får kompensationsnivån höjd från 70 % till
80 %. Regeringen bör återkomma med förslag härom.
Vad gäller trygghetssystemens utformning fr.o.m. år 1997 anser
utskottet att samma ersättningsnivå bör gälla vid sjukdom,
arbetslöshet och föräldraledighet. I dessa trygghetssystem bör
taket vara 7,5 basbelopp, och en enhetlig lägsta nivå (golv) bör
vara 2 basbelopp. Däremellan skulle ersättningen kunna ligga på
80 % av inkomsten upp till 5 basbelopp och 50 % av inkomsten
mellan 5 och 7,5 basbelopp. Vidare bör sjukförsäkringen
innehålla två karensdagar. Enhetliga avgifter bör tas ut på
inkomster upp till nuvarande tak och förslagsvis halv avgift på
inkomster däröver. Härigenom ges systemet en fördelningspolitisk
profil till förmån för inkomsttagare med lägre inkomster.
Samtidigt lämnas utrymme för frivilliga försäkringslösningar för
dem som önskar ett förbättrat skydd.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få ändrade direktiv att
utforma trygghetssystem i enlighet härmed. Detta bör riksdagen
med bifall till motion Sf206 och Fi216 yrkandena 13 och 24 som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser det av besparingsskäl befogat att förändringar
görs i ersättningsunderlaget i sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna. Enligt utskottet bör SGI:n grundas på
den genomsnittliga inkomsten under de senaste två åren.
Härigenom åstadkoms en besparing på 2 miljarder kronor.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag i enlighet härmed. Det
anförda bör riksdagen med bifall till motion Fi216 yrkande 8 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande inriktningen avseende förändringar i sjuk-
och föräldraförsäkringarna             att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Sf206 och 1994/95:Fi216 yrkandena
8, 13 och 24 samt med avslag på proposition 1994/95:100 och
motionerna 1994/95:Sf205 yrkande 5, 1994/95:Sf212, 1994/95:Sf227
yrkande 1, 1994/95:Sf228, 1994/95:Sf230, 1994/95:Sf238 yrkandena
1--3, 1994/95:Sf256, 1994/95:Sf257, 1994/95:Sf264 yrkande 1,
1994/95:Sf266 yrkandena 5--7, 1994/95:Fi211 yrkandena 6 och
12--16, 1994/95:Fi212 yrkande 29, 1994/95:So224 yrkande 9,
1994/95:So615 yrkandena 2--4, 1994/95:So617 yrkandena 3 och 4
samt 1994/95:So618 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med  "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget att man vid bedömning av om
sjukdom föreligger skall bortse från arbetsmarknadsmässiga,
ekonomiska, sociala och liknande förhållanden kan befaras leda
till ett alltför snävt sjukdomsbegrepp. Riksdagen bör därför
avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande sjukdomsbegreppet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 1
avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt
avser 3 kap. 7 och 7 a §§,
7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning (mom. 5)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den enskilde av rättssäkerhetsskäl bör
kunna överklaga ett beslut av försäkringskassan. Utskottet anser
därför att regeringen bör återkomma med förslag till regler för
överprövning av försäkringskassans handläggning och beslut i
ärenden som rör kompletterande utredningar och valet av
sjukvårdsenhet. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning
och kompletterande utredning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf15 yrkande
1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf16 yrkande 1 och
1994/95:Sf17 yrkande 2
dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning (mom. 5)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att en försäkrad som ej vill medverka i
kompletterande utredning om rätt till sjukpenning eller
förtidspension skall kunna överklaga försäkringskassans
ställningstagande i samband med kommunicering om indragning av
sjukpenning. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning
och kompletterande utredning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf17 yrkande
2 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och
1994/95:Sf16 yrkande 1
dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning (mom. 5)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att försäkringsskassans
beslut om kompletterande undersökning inte bör vara
överklagbart. Däremot anser utskottet att valet av
sjukvårdsenhet bör kunna överklagas av den enskilde för att inte
omintetgöra den positiva medverkan från den försäkrades sida som
alltid bör eftersträvas. Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande fördjupad prövning av rätt till sjukpenning
och kompletterande utredning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf16 yrkande
1 och med anledning av motionerna 1994/95:Sf15 yrkande 1 och
1994/95:Sf17 yrkande 2
dels antar det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 3 kap. 8 a § och 20 kap. 3 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som
börjar med "I de" och på s. 39 slutar med och "Sf265." bort ha
följande lydelse:
I de ovan nämnda nya direktiven till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen anges bl.a. att ansvaret för förebyggande
och rehabiliterande insatser faller på samhället och den
enskilde individen. Nu gällande lagstiftning ålägger
arbetsgivaren ett ansvar såväl vad gäller utformningen av
arbetsmiljön som att aktivt delta i rehabiliteringsarbetet.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall utvärdera hur
rehabiliteringsarbetet bedrivs i dag och lämna förslag till hur
ansvarsfördelningen kan göras tydligare. Därvid skall
arbetsgivarens ansvar uppmärksammas. Beredningen bör också
överväga att inom ramen för ohälsoförsäkringen införa
möjligheter att vidta sanktioner mot en arbetsgivare som åsamkar
försäkringen höga kostnader till följd av att denne inte
uppfyller de åligganden som lagstiftningen stadgar. Utskottet
ser positivt på de direktiv som nu redogjorts för men anser att
de bort få en bredare utformning där även försäkringskassans
roll i rehabilteringssammanhang uppmärksammas på ett tydligare
sätt i enlighet med vad som anförts i motion Sf239. Vad
utskottet anfört med bör med bifall till motion Sf239 och med
anledning av motion Sf265 ges regeringen till känna.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande rehabiliteringsansvaret
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf239 och med
anledning av motion 1994/95:Sf265 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
11. Biståndsarbetare (mom. 9)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som
börjar med "Riksförsäkringsverket redovisade" och slutar med
"och 1993/94:Sf268." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att volontärer knutna till ideella
biståndsorganisationer utgör en viktig del i det svenska
biståndsarbetet i utvecklingsländerna. Dessa biståndsarbetare
har ofta en låg lön och ett mycket svagt socialförsäkringsskydd.
De förbättringar i socialförsäkringsskyddet som nyligen
gjorts gäller endast biståndsarbetare som återvänder till
Sverige inom tre år. Denna treårsgräns missgynnar dem som är
villiga att arbeta i biståndsländer med korta vilo- och
informationsperioder hemma.
Utskottet anser att en översyn bör göras av den treårsregel
som har införts för biståndsarbetare i olika socialförsäkrings-
och bidragssystem. Regeringen bör därefter återkomma med förslag
om höjning av denna gräns. Det anförda bör riksdagen med
anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande biståndsarbetare
att riksdagen med
anledning av motionerna 1993/94:Sf268 och 1994/95:Sf252 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Utökad närståendepenning (mom. 12)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "och 3." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör ta upp överläggningar med
de båda kommunförbunden för att tillsammans med dem se över hur
närståendevården skall kunna underlättas. En fortsatt utbyggnad
av växelvårdsplatser bör vara ett inslag. Ett annat viktigt
inslag bör vara att utvidga kretsen sjuka vilkas närstående
skall kunna få närståendepenning och rätt till ledighet. Den tid
för vilken närståendepenning skall kunna utges bör avsevärt
förlängas, och utskottet föreslår att riksdagen beslutar att
fr.o.m. den 1 juli 1995, som ett första steg, förlänga tiden
från nuvarande 60 dagar till 120 dagar. Regeringen bör snarast
lägga fram förslag härom. Vad utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motion Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande utökad närståendepenning
att riksdagen med
bifall till motion 1994/95:Sf264 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56
börjar med "Utskottet delar" och på s. 57 slutar med "1 900 kr."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är mot bakgrund av det
allvarliga statsfinansiella läget den i budgetpropositiopen
föreslagna höjningen av högkostnadsskyddet och patientavgiften
inte tillräcklig. I kompletteringspropositionen föreslås en
ytterligare höjning av patientavgiften till 160 kr resp. 60 kr.
Utskottet anser att det nu bör ankomma på finansutskottet att
bereda frågan om vilken patientavgift som skall gälla fr.o.m.
den 1 juli 1995 och föreslå riksdagen att anta lagförslag i
frågan. Utskottet föreslår mot bakgrund härav en höjning av
taket i högkostnadsskyddet till 1 900 kr. Med det anförda
tillstyrker utskottet bifall till motion Sf204 yrkande 11.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande läkemedelsförmåner 1995/96
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf204 yrkande 11
och med anledning av proposition 1994/95:100 antar förslaget
till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. utom såvitt avser 3 § och med den
ändringen att i 7 § andra stycket talet 1 800 byts mot 1 900,
14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "riksdagens sida." bort
ha följande lydelse:
I motionerna Sf204 och So210 kritiseras den nuvarande
läkemedelsförsörjningen utifrån bl.a. den synpunkten att den
inte är tillräckligt kostnadseffektiv. Utskottet delar den
uppfattningen. Besparingar innebär att resurser skall användas
effektivt och inte att kostnader vältras över på konsumenter
genom höjda egenavgifter och på kommuner och landsting som fått
överta betalningsansvaret. En viss subventionering på
läkemedelsområdet måste enligt utskottets mening finnas.
Utformningen av denna subventionering måste emellertid öka i
träffsäkerhet, dvs. förmånen skall ges till de individer som
drabbas av de högsta kostnaderna. Läkemedelsterapi skall vara
kostnadseffektiv både i det enskilda fallet och totalt sett, och
det är rimligt att kostnaderna härför delas mellan individ och
det offentliga. Frågan om ansvar och befogenhet när det gäller
läkemedelsförmånen avser tre förhållanden, nämligen
prissättning, kostnadsbelastning och finansiering. Enligt
utskottets uppfattning bör vid prissättningen Sverige betraktas
som en helhet, vilket innebär att ansvaret för prissättning och
finansiering måste ligga centralt. Ett decentraliserat ansvar
för prissättning och finansiering skulle enligt utskottets
uppfattning försvaga vårdproducenternas ställning. Ett
organiserat samarbete mellan vårdproducenter torde å andra sidan
strida mot både svensk och europeisk konkurrenslagstiftning.
Samtidigt skulle den svenska läkemedelsindustrins
prisförhandlingar i förhållande till andra länders
läkemedelsmyndigheter försvagas till nackdel för den inhemska
industrin. Utskottets mening är att någon form av s.k.
läkemedels-Dagmar inte bör införas. Såsom framhålls i motionerna
utgör läkemedelskostnaderna en förhållandevis liten del av de
totala sjukvårdskostnaderna. Nya läkemedel har inneburit
betydande förbättringar för patienter men även ökad
kostnadseffektivitet inom vården i form av kortare vårdtider,
enklare medicinska procedurer och lägre omsorgskostnader.
Utifrån dessa synpunkter läggs i motionerna fram dels förslag
för vilka redogjorts ovan och som enligt utskottets uppfattning
kan genomföras snabbt och leder till ökad kostnadseffektivitet,
dels förslag som kräver en längre genomförandetid och
ytterligare kan behöva utredas.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna Sf204
yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och So210 yrkandena 3--5 som sin
mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204
yrkandena 1--3, 7, 9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5
samt med avslag på motion 1994/95:So423 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m. (mom. 19)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57
börjar med "I tilläggsdirektiven" och slutar med "det anförda."
bort ha följande lydelse:
I dag finansieras läkemedlen i öppen vård av sjukförsäkringen,
medan läkemedlen inom den slutna vården bekostas av
sjukvårdshuvudmännen. För att optimera läkemedelsterapin och få
kontroll på kostnaderna inrättades under 1960-talet
läkemedelskommittéer. Effekten av deras rekommendationer med
medicinskt och ekonomiskt sett bättre behandling har fungerat
bäst inom den slutna vården. Detta har enligt utskottets
uppfattning berott på att sjukvårdshuvudmännen haft det
ekonomiska ansvaret för läkemedelskostnaderna och därför haft
bättre incitament att påverka förskrivningen i positiv riktning.
En ytterligare orsak är enligt utskottets mening att
förskrivarna inom den slutna vården fått information om sina
förskrivningsmönster och kostnaderna för detta och därmed fått
möjlighet till egen medicinsk revision. Utskottet anser mot
bakgrund av det anförda att läkemedel i öppen vård bör
finansieras på samma sätt som läkemedlen i sluten vård, och
statens medel för läkemedelskostnader bör således överföras till
sjukvårdshuvudmännen. Samtidigt bör också ett system införas för
återföring av läkemedelsförskrivningsdata till läkarna i öppen
vård som ett led i läkarnas och distriktssköterskornas
medicinska revision av sin egen verksamhet. Utskottet anser att
detta bör ges regeringen till känna och tillstyrker bifall till
motion So423 yrkande 15.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So423 yrkande 15
samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf204 yrkandena 1--3, 7,
9, 10 och 13 och 1994/95:So210 yrkandena 3--5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar (mom. 21)
Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets som yttrande på s. 57
börjar med "Även de" och på s. 58 slutar med "till motionerna."
bort ha följande lydelse:
I tilläggsdirektiven till HSU 2000 anförs bl.a. att de där
upptagna frågorna om kostnadsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar skall beröras av kommitténs arbete genom
att som huvudalternativ skall redovisas ett system där dessa
görs prisnedsatta och förs in i ett högkostnadsskydd. Utskottet
anser dock, inte minst med hänsyn till rättviseskäl, att mycket
talar för att de fria läkemedlen bör finnas kvar. Vidare anser
utskottet att det finns skäl att göra en uppdatering av
förteckningen över kostnadsfria läkemedel samt se över hur denna
fungerar, exempelvis om den konserverar äldre medicinsk terapi
och om det finns diagnosgrupper som inte är representerade men
för vilka man med fog kan hävda borde vara medtagna. Vad
utskottet med anledning av motion Sf213 sålunda anfört bör ges
regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna Sf232, Sf241 och Sf263.
dels att 21 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
21. beträffande avgiftsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf213 och med
avslag på motionerna 1994/95:Sf232, 1994/95:Sf241 och
1994/95:Sf263 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Sf210 motiverar det statsfinansiella
läget att kostnaderna för tandvårdsförsäkringen ytterligare
måste minskas. Ett genomförande av motionärernas förslag innebär
enligt utskottets uppfattning, förutom minskade kostnader för
försäkringen, att de som har ett omfattande tandvårdsbehov
bättre tillgodoses, medan de som har ett lågt eller normalt
tandvårdsbehov får bära en relativt sett större del av
kostnaderna. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande tandvårdsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf210 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 13, 14 och
17
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62
börjar med "Utskottet har" och slutar med "framställda
anslagsyrkandena." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt motionärernas yrkanden om
besparingar inom läkemedels- och tandvårdsområdena och
tillstyrker till följd härav även motionerna Sf204 yrkande 12
och Sf210 yrkande 3.
dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande anslag till Sjukvårdsförmåner m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf204 yrkande
12 och 1994/95:Sf210 yrkande 3 och med anledning av proposition
1994/95:100 till Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 20 240 000 000 kr,
19. Värdesäkring (mom. 27)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med  "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det allvarliga statsfinansiella läget
motiverar att den nya princip för indexering av pensioner som
riksdagen godkände i samband med beslutet om reformering av det
allmänna pensionssystemet bör introduceras redan fr.o.m. den 1
januari 1996 eller så snart detta är tekniskt möjligt. Därmed
kan en besparing på 3 miljarder kr uppnås fr.o.m. år 1998.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om
ett tillväxtbaserat index fr.o.m. nämnda tidpunkt.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
27. beträffande värdesäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 4
och med avslag på motion 1994/95:Sf266 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Värdesäkring (mom. 27)
Rune Backlund (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att ett väsentligt problem i arbetet med att
häva den ekonomiska krisen är den automatik som styr kostnaderna
i de stora transfereringssystemen. Genom att koppla
ersättningsnivåerna i dessa system till basbeloppet, dvs. till
utvecklingen av konsumentprisindex utan hänsyn till
reallöneutvecklingen, uppstår en rad icke avsedda effekter. I
högkonjunktur med stigande produktivitet och ökande reallöner
men en begränsad inflation urholkas värdet av alla
basbeloppsanknutna ersättningar. Det innebär att den ekonomiska
tryggheten i välfärdssystemen minskar. I tider med stagnerande
eller t.o.m. negativ reallöneutveckling, vilket leder till
minskande skatteinkomster för staten, ökar däremot värdet av
basbeloppsanknutna ersättningar i takt med inflationen. Det
innebär att värdet av dessa ersättningar ökar samtidigt som
statens möjligheter att finansiera de ökande kostnaderna
minskar. I själva verket finns enligt utskottets mening visst
fog för påståendet att de basbeloppsanknutna välfärdssystemen i
sig driver fram en inflationsekonomi. Utskottet anser därför att
den nuvarande automatiken i kostnadsutvecklingen av
transfereringssystemen måste brytas. Insikten om vikten av en
sådan förändring ökar, vilket inte minst riksdagens behandling
av riktlinjerna för ett nytt pensionssystem tydligt visar. Den
begränsning av uppräkningen av basbeloppet fr.o.m. år 1995 som
riksdagen beslutat om skall enligt vad regeringen uttalat i
proposition 1994/95:25 gälla så länge underskottet i
statsbudgeten överstiger 100 miljarder kr räknat på årsbasis.
Det ekonomiska läget har emellertid inte i någon avgörande grad
förbättrats sedan hösten 1994. Snarare är det ekonomiska läget
så att det enligt utskottet finns anledning att se med fortsatt
stor oro på möjligheterna till en ekonomisk stabilisering under
de närmaste åren. Mot den bakgrunden anser utskottet att det är
nödvändigt att nu lägga fast det ekonomiska utrymme som kan
accepteras när det gäller basbeloppets uppräkning för perioden
1996--1998. Vid beräkningen bör hänsyn därvid tas till högst en
procents inflation under respektive tolvmånadersperiod. En sådan
åtgärd kan beräknas minska belastningen på statens finanser
respektive i socialförsäkringssystemet med 1,2 miljarder kr
under kalenderåret 1996 och med 7,4 miljarder kr under åren
1997--1998. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
i denna fråga.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
27. beträffande värdesäkring
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 1
och med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Pensionsålder (mom. 28)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m),
Margareta E Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65
börjar med "Som tidigare" och slutar med "till känna" bort ha
följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det finns en överenskommelse mellan
de tidigare regeringspartierna och den nuvarande regeringen att
ingendera skall genomföra en höjning av den allmänna
pensionsåldern ensidigt. Det statsfinansiella läget är
emellertid enligt utskottets mening sådant att det är motiverat
för samtliga partier som står bakom överenskommelsen att söka
reducera kostnaderna för det allmänna pensionssystemet. En
stegvis höjning av pensionsåldern med ett år kan beräknas
innebära en besparing på ca 6 miljarder kr per år fr.o.m. år
1998. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en
höjning av pensionsåldern.
dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
28. beträffande pensionsålder
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande
1 och 1994/95:Fi211 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Sabbatsår (mom. 29)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66
börjar med  "Utskottet har" och slutar med "yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det finns flera skäl som talar för att den
som är mellan 45 och 55 år bör ha möjlighet till ett förtida
pensionsuttag under ett års tid, s.k. sabbatsår. Bl.a. skulle en
sådan möjlighet kunna skapa ytterligare vikariatsplatser, vilket
skulle lätta trycket på arbetsmarknaden. Utskottet anser därför
att en rätt till sabbatsår bör införas. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande sabbatsår
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf246 och
1994/95:A271 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32)
Bo Könberg (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. x börjar
med  "Beträffande frågan" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det är både olyckligt och olämpligt att
den begränsade uppräkningen av basbeloppet som gäller fr.o.m.
den 1 januari 1995 också kommit att tillämpas på vårdbidrag och
handikappersättning. Med hänsyn till att effekten för de
enskilda som drabbas är kännbar anser utskottet att vårdbidrag
och handikappersättning bör undantas från den beslutade
avindexeringen. Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet
dels att konsekvenserna av det sänkta reala värdet av vårdbidrag
och handikappersättning bör utredas, dels att regeringen bör
återkomma till riksdagen med sådana förslag att vårdbidrag och
handikappersättning fr.o.m. år 1996 åter räknas upp med full
hänsyn tagen till inflationen. Båda förmånerna bör också få en
extra uppräkning så att den förlust som den begränsade
uppräkningen under år 1995 medför kompenseras. Vad utskottet
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
32. beträffande vårdbidrag och handikappersättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So222 yrkande
4 och 1994/95:Kr2 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
24. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om att avskaffa de
s.k. äldrereglerna bör genomföras redan fr.o.m. den 1
januari 1996. Med hänsyn det statsfinansiella läget och
utvecklingen på ränte- och valutamarknaderna är en
tidigareläggning med ett år väl motiverad. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag om att avskaffa
äldrereglerna fr.o.m. den 1 januari 1996.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf13 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 7,
1994/95:Sf14, 1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf16 yrkande 3 och
1994/95:Sf17 yrkande 4
dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 7 kap 3 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
25. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att förtidspension
skall grundas på medicinska orsaker. Problem uppstår dock när
man skall definiera vad som avses med medicinska orsaker.
Utskottet anser att frågan om avskaffandet av äldrereglerna bör
anstå till dess att ett nytt regelsystem för
förtidspensioneringen tagits fram och att frågan om avskaffade
äldreregler därför bör hänskjutas till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf15 yrkande 2
och med anledning av motionerna 1994/95:Sf14 och 1994/95:Sf17
yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1,
1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7
dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
26. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslinjen inte är tillämplig för
personer över 60 år och att kostnaderna för rehabilitering och
inlärning av nya arbetsuppgifter riskerar att på sikt bli lika
höga som kostnaderna för den nuvarande och mer generösa
lagstiftningen för de äldre. Riksdagen bör därför avslå
regeringens förslag i denna del.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf17 yrkande 4,
och med anledning av motion 1994/95:Sf15 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1, 1994/95:Sf14,
1994/95:Sf16 yrkande 3 och 1994/95:Fi216 yrkande 7 avslår det i
proposition 1994/95:147 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,

27. Avskaffade äldreregler (mom. 37)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74
börjar med "Mot bakgrund" och på s. 75 slutar med "riksdagens
åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att genom aktiv rehabilitering och därmed ett
minskat antal förtidspensioner bör den genomsnittliga reella
pensionsåldern kunna höjas med ett halvt år fram till år 1998.
Detta skulle enligt utskottet ge en besparing på tre miljarder
kronor. Utskottet anser vidare att en anpassning av övriga
trygghetssystem, inklusive arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
behöver göras till följd av de avskaffade äldrereglerna.
Renodlingen av förtidspensioneringen bör inte få leda till att
människor kommer i kläm. Detta gäller enligt utskottet inte
minst människor i glesbygd. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med förslag om höjning av pensionsåldern respektive
förslag som förhindrar orimliga social konsevenser av avskaffade
äldreregler.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
37. beträffande avskaffade äldreregler
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi216 yrkande
7 och 1994/95:Sf16 yrkande 3 och med anledning av motionerna
1994/95:Sf15 yrkande 2, 1994/95:Sf17 yrkande 4 samt med avslag
på motionerna 1994/95:Sf13 yrkande 1 och 1994/95:Sf14,
dels avslår det i proposition 1994/95:147 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring såvitt avser 7 kap. 3 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78
börjar med "Som nämnts" och slutar med "yrkande 1" bort ha
följande lydelse:
För att undvika förtidspensioner för personer som haft
kortvarig anknytning till arbetslivet bör enligt utskottets
mening inkomst av sjukskrivning inte kunna jämställas med
inkomst av tjänst under det första fem åren i arbetslivet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring
av 11 kap. 2 § AFL.
dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
40. beträffande pensionsgrundande inkomst
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf205 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Förtida uttag (mom. 41)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustaf von Essen (m)
Rose-Marie Frebran (kds) och Margareta E Nordenvall (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 78
börjar med "Utskottet har" och på s. 79 slutar med "yrkande 2"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att reglerna bör ändras så att förtidspension
från 61 års ålder utges enligt samma regler som vid förtida
uttag av pension och att regeringen bör återkomma till riksdagen
med förlag härom. Utskottet anser dock att regeringens förslag
om att avskaffa de s.k. äldrereglerna kan leda till att
människor som är över 60 år drabbas orimligt hårt. Detta medför
enligt utskottets mening behov av att se över reglerna för
förtida uttag för just denna grupp. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
41. beträffande förtida uttag
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf237 yrkande
2 i denna del, 1994/95:Sf13 yrkande 2 och 1994/95:Fi216 yrkande
9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Barntillägg (mom. 43)
Rune Backlund (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 80
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att ett särskilt barntillägg bör införas som
en generell stödform till de familjer som får sin försörjning
inom förtidspensionssystemet och som är berättigade till
pensionstillskott. Kostnaderna härför kan beräknas till 150
miljoner kronor per år. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma med förslag till ett barntillägg för denna grupp
fr.o.m. år 1996.
dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
43. beträffande barntillägg
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf266 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Beräkning av BTP (mom. 44)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 5" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag att arbetsinkomster
för ålderspensionärer skall medräknas vid beräkning av
bostadstillägg för pensionärer skulle skapa oönskade
marginaleffekter som kan slå orimligt hårt. Riksdagen bör därför
avslå regeringens förslag i denna del.
dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
44. beträffande beräkning av BTP
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 5
och med anledning av proposition 1994/95:100 samt med avslag på
motion 1994/95:Sf266 yrkande 3
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer utom såvitt avser 5 § sjunde stycket och andra
meningen i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna och med
den ändringen att nuvarande fjärde stycket i 5 § skall ha
oförändrad lydelse,
dels godkänner vad regeringen anfört om övriga
förändringar av bostadstillägg,
32. Det reformerade ålderspensionssystemet (mom. 45)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84
börjar med  "Riksdagen har" och slutar med "och 2" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att den av riksdagen nyligen beslutade
reformeringen av det allmänna pensionssystemet på ett olyckligt
sätt kommit att förstärka kopplingen till lönearbete. Den som
haft goda inkomster under sitt liv garanteras en högre pension
än den som haft låga inkomster. Den som ägnat tid och kraft åt
att arbeta i den informella sektorn, t.ex. med vård av barn och
gamla, straffas genom lägre pension än den som överlåtit
barnomsorg och äldrevård till samhället. Därigenom försvåras
möjligheterna att välja en annan och mer hållbar livsstil än den
som gäller enligt den gängse normen. Enligt utskottets mening
skall alla vara garanterade samma statliga grundpension och
storleken skall motsvara folkpension, pensionstillskott och ett
väl tilltaget bostadstillägg. Utskottet anser mot bakgrund härav
att regeringen snarast bör utreda frågan om en grundpension som
är lika för alla. I avvaktan på resultatet av denna utredning
anser utskottet att det s.k. taket för ATP bör sänkas från
nuvarande 7,5 till 6 basbelopp. Samtidigt bör ett nytt golv
motsvarande nuvarande folkpension, pensionstillskott och en
rimlig del av bostadstillägget införas. Utrymmet mellan
grundpensionen och pensionstaket utgör den del av pensionen som
kan variera beroende på pensionärens arbetsinkomst under den
löneaktiva åldern. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
45. beträffande det reformerade ålderspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf253 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

33. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 29
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "Utskottet har" och slutar med "samma motionsyrkande"
bort ha följande lydelse:
Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om att
samma regler bör gälla för förtidspension från 61 år som för
förtida uttag, tillstyrker till följd härav även motion
1994/95:Sf237 yrkande 2 om att anslaget i förhållande till
regeringens förslag i proposition 1994/95:100 skall minskas med
2 800 miljoner kr.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
48. beträffande anslag till Förtidspensioner
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i
denna del och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och
1994/95:147 samt med avslag på motion 1994/95:So224 yrkande 11
till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanlag på 18 280 000 000 kr.
34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 11" bort ha
följande lydelse:
För att säkra ekonomin för de förtidspensionärer som är
låginkomsttagare, dvs. de flesta av de yngre och en del äldre,
särskilt kvinnor, anser utskottet att riksdagen till anslaget
Förtidspensioner bör anvisa 500 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit i proposition 1994/95:100.
dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
48. beträffande anslag till Förtidspensioner
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So224 yrkande 11
och med anledning av propositionerna 1994/95:100 och 1994/95:147
samt med avslag på motion 1994/95:Sf237 yrkande 2 i denna del
till Förtidspensioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanlag på 21 580 000 000 kr.
35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)
Under förutsättning av bifall till reservation 31
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med  "Utskottet har" och slutar med "yrkande 6" bort ha
följande lydelse:
Utskottet, som ovan tillstyrkt motionärernas yrkande om avslag
på förslaget att arbetsinkomst för ålderspensionärer skall
medräknas vid beräkning av bostadstillägg, tillstyrker till
följd härav även motion 1994/95:Sf237 yrkande 6 om att anslaget
skall ökas med 100 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag i proposition 1994/95:100.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till
pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf237 yrkande 6
och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna
1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8
till Bostadstillägg till pensionärer  för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 15 300 000 000 kr,
36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer
(mom. 49)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till besparingar i
synnerhet för förtidspensionärer kommer att bli mycket kännbara
för dem med låg ATP, dvs. mestadels kvinnor. Bostadstilläggen
bör därför i förhållande till regeringens förslag i proposition
1994/95:100 ökas för dessa grupper till en kostnad av 120
miljoner kronor och motsvarande medel anvisas under anslaget
Bostadstillägg till pensionärer.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till
pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi218 yrkande 8
och med anledning av proposition 1994/95:100 och motionerna
1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del och 1994/95:Sf237 yrkande 6
till Bostadstillägg till pensionärer för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 14 920 000 000 kr,
37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag
till Ålderspensioner (mom. 49 och 54)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87
börjar med  "Mot bakgrund" och på s. 88 slutar med "yrkande 8"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den felaktiga fördelningspolitik som finns
i budgetpropositionen bör ändras genom att de sämst ställda
pensionärerna får kompensation i form av ökade pensionstillskott
och bostadstillägg. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag härom.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att för ett
budgetår på 18 månader för förbättrade bostadstillägg bör i
förhållande till proposition 1994/95:100 anvisas 500 miljoner
kronor och för förbättrade pensionstillskott 250 miljoner
kronor. Detta innebär, med beaktande av att regeringens förslag
till anslaget B 10. Bostadstillägg till pensionärer samtidigt
skall minskas med 400 miljoner kronor, att anslaget bör vara 15
300 000 000 kr.
dels att momenten 49 och 54 i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:
49. beträffande anslag till Bostadstillägg till
pensionärer
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och
motionerna 1994/95:Sf237 yrkande 6, 1994/95:Fi216 yrkande 23 i
denna del och 1994/95:Fi218 yrkande 8
dels till Bostadstillägg till pensionärer för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
15 300 000 000 kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
54. beträffande anslag till Ålderspensioner
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100 och
motion 1994/95:Fi216 yrkande 23 i denna del
dels till Ålderspensioner för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 80 375 000 000 kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Gustav von Essen (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E
Nordenvall (m) och Bo Könberg (fp) anför:
Det ursprungliga uppdraget till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen var omfattande och relativt
förutsättningslöst. Uppdraget byggde på den första
krisuppgörelsen hösten 1992, och direktiven utformades efter
förhandlingar mellan de dåvarande regeringspartierna och
Socialdemokraterna.
De nya direktiven innebär att utredningsuppdraget blir
betydligt snävare avgränsat än hittills. Vi anser att man inte
borde låsa beredningens arbete så hårt eftersom man inte nu kan
bedöma vilken utformning av försäkringen som vore den ur olika
synpunkter lämpligaste. Man kan inte heller nu förutse behovet
av en mer genomgripande reform av socialförsäkringarna. Med
hänsyn till den parlamentariska sammansättningen av beredningen
borde möjligheter för olika lösningar därför fortfarande ha
stått öppna.
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Rune Backlund (c) anför:
I motionerna Sf212 och Sf266 föreslås ett system med enhetliga
och samordnade regler för bl.a. sjuk- och
arbetslöshetsförsäkringarna. Det synsätt som ligger bakom
förslagen om införandet av en arbetslivsförsäkring ryms i
huvudsak inom de nya direktiven till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Centerpartiet avser att i det fortsatta
beredningsarbetet verka för att den nya ohälsoförsäkringen får
en sådan inriktning.
Vidare läggs i kompletteringspropositionen fram förslag som
innebär att karensdagen i sjukersättningssystemen bibehålls och
att enhetliga kompensationsnivåer införs i dessa system och
arbetslöshetsförsäkringen. Med hänvisning härtill har jag inte
anledning att nu reservera mig i frågan.

3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1)
Alice Åström (v) anför:
Den 23 mars 1995 justerade utskottet ett förslag till
betänkande som beträffande inriktningen på förändringarna i
bl.a. sjukförsäkringen innebar att Sjuk- och
arbetsskadeberedningen skulle få i uppdrag att utreda och lägga
förslag om en ohälsoförsäkring där kompensationsnivåer och
karenstider inte var låsta. Utskottet upphävde sin justering när
regeringen aviserade nya förslag i kompletteringspropositionen.
I förevarande betänkande hänvisar utskottet dels till de nya
förslagen i kompletteringspropositionen, dels till de nya
direktiv som utfärdats till Sjuk- och arbetsskadeberedningen och
som innebär att beredningen skall utgå från en ohälsoförsäkring
med en karensdag och en 75-procentig kompensationsnivå. Jag
nödgas konstatera att utskottets majoritet nu intar en annan
ståndpunkt i frågan. Jag har därför reserverat mig till förmån
för motion Sf228. I övrigt delar jag den uppfattning som
framförs i det särskilda yttrandet ovan av m, fp, mp och kds.
4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och
tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26)
Rune Backlund (c) anför:
I budgetpropositionen aviserade regeringen sin avsikt att
under mandatperioden presentera ytterligare förslag till
besparingar inom läkemedelsförmånen som skulle träda i kraft år
1998. Centerpariet godtog dessa besparingar under de
förutsättning som redovisas i motion Sf266 yrkande 4. Regeringen
och Centerpartiet har härefter kommit överens om vissa
besparingar avseende bl.a. besparingar inom
läkemedelförsäkringen, vilka redovisas i
kompletteringspropositionen. Med hänsyn härtill avstår jag från
yrkande i frågan.

5. Pensionsgrundande tid (mom. 30)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anför:
Vi anser att det fanns goda motiv för införande av regler för
beräkning av bosättningstid för personer som beviljats asyl.
Reglerna kan ändå uppfattas som stötande. De innebär att de egna
medborgarna får en snävare behandling än människor med ett annat
eller ett ursprungligt annat medborgarskap. Reglerna kan bli än
mer stötande när de träffar svenska medborgare som genom långa
utlandsvistelser verkat för svenska intressen. De inskränkningar
i folkpensionsrätten som trädde i kraft den 1 januari 1993 var
motiverade av EES-avtalet och EU:s lagstiftning. I dessa kan
inga ändringar göras för att svenska medborgare som återkommer
till Sverige efter utlandsvistelser skall få bättre
folkpensionsförmåner. Däremot finns det möjlighet att slopa
särbehandlingen enligt 5 kap. 7 § AFL av personer som beviljats
asyl i Sverige så att dessa endast får tillgodoräkna sig
bosättningstid i Sverige. En person som beviljats asyl i Sverige
bör endast kunna tillgodoräkna sig bosättningstiden i Sverige
som pensionsgrundande. Om detta skulle leda till en mycket låg
pension kan utfyllnad ske på annat sätt genom socialbidrag.
Eftersom utskottet tidigare har begärt en närmare utredning av
de problem som finns och som kan uppkomma i framtiden när det
gäller försörjningen av invandrade ålderspensionärer har vi för
dagen inget särskilt yrkande.
6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom. 47)
Alice Åström (v) anför:
I motion 1994/95:Sf229 framhåller vi vikten av att
Genomförandegruppen följer de generella direktiv (dir. 1994:124)
som gäller samtliga kommittéer och särskilda utredare att
redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser av sina förslag.
Det kan hävdas att Pensionsarbetsgruppen i bilaga B till
betänkandet (SOU 1994:22) om ett reformerat pensionssystem redan
gjort en granskning ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi menar
dock att denna granskning var begränsad och endast gällde den
ekonomiska jämställdheten. Jämställdhet är ett vidare begrepp än
att kvinnor får ATP-poäng upp till 7,5 basbelopp för att stanna
hemma och vårda barn. Vad innebär t.ex. delad pensionsrätt för
kvinnors rätt att själva tjäna ihop till sin pension? Vad
innebär livsinkomstprincipen för kvinnors förvärvsarbete
respektive fyra barnår för deras möjligheter att komma tillbaka
till förvärvslivet? Vad innebär den låga pensionsrätten för
studier för kvinnors studier? Vår uppfattning är således att den
granskning som gjorts är otillräcklig och att en ny måste göras
som underlag för den redovisning av de jämställdhetspolitiska
konsekvenserna som åligger Genomförandegruppen. Vi framhåller
vidare i motionen att Genomförandegruppens förslag måste
granskas ur ett klassperspektiv. I det nya
ålderspensionssystemet finns visserligen fördelningspolitiska
inslag, t.ex. vid studier, barnår, värnplikt, arbetslöshet och
sjukdom, som skall finansieras via staten. En granskning ur ett
klassperspektiv ökar garantierna för att dessa inslag blir
bestående i systemet.
7. Bostadstillägg till pensionärer
Bo Könberg (fp) anför:
Regeringen anser att 65 % av det särskilda grundavdraget för
pensionärer skall avtrappas även mot kapitalinkomster fr.o.m.
inkomståret 1996 och föreslår att riksdagen skall godkänna den
aviserade ändringen. För att mildra den totala marginaleffekten
för pensionärer som har bostadstillägg föreslår regeringen att
den förhöjda avkastningen på 10 % av förmögenhetsvärdet som
beräknas för förmögenhet över 75 000 kr för ogift och 60 000 kr
för gift pensionär slopas.
Folkpartiet liberalerna anser inte att det finns några starka
skäl för att försämra pensionärernas särskilda grundavdrag.
Detta avdrag är ett av sociala skäl motiverat avdrag, som i
första hand är avsett för den som endast har låg pension.
Förslaget om det särskilda grundavdraget har överlämnats till
skatteutskottet för behandling i detta utskott. Jag hänvisar
därför till den uppfattning som framförts av Folkpartiet
liberalernas representant i skatteutskottet.
8. Bostadstillägg till pensionärer
Alice Åström (v) anför:
Förslaget att slopa den förhöjda avkastningen på 10 % av
förmögenhetsvärdet som beräknas för förmögenhet överstigande
75 000 kr för ogift och 60 000 kr för gift pensionär har vid en
närmare granskning visat sig ge otillfredsställande resultat.
Regeringens förslag hade -- om det genomförts -- fått till följd
att pensionärer med låg pension och inget eller endast ett
blygsamt sparkapital hade fått lägre bostadstillägg än i dag,
medan pensionärer med betydande förmögenhetsinnehav skulle ha
kunnat beviljas bostadstillägg. Förslaget var kombinerat med ett
förslag av innebörd att det särskilda grundavdraget för
pensionärer skulle trappas av mot kapitalinkomster. Förslaget
beträffande det särskilda grundavdraget har överlämnats till
skatteutskottet för behandling i detta utskott.
Syftet med förslaget att det särskilda grundavdraget skulle
trappas av mot kapitalinkomster var att göra det mindre
förmånligt för pensionärer som vid sidan av pensionen har
kapitalinkomster. Det syftet gillas av Vänsterpartiet. Åtgärden
beräknades inbringa 1,2 miljarder kr till statskassan. Eftersom
förslaget skulle medföra ökade marginaleffekter för pensionärer
med stora kapitaltillgångar föreslogs också, för att minska
denna effekt, en ändring av reglerna för bostadstillägg till
pensionärer. Denna åtgärd skulle innebära en utgiftsökning på
400 miljoner kr.
Eftersom bostadstillägget försämrats kraftigt för pensionärer
med låg eller ingen ATP ansåg Vänsterpartiet att nämnda 400
miljoner kronor i stället skulle ligga kvar inom ramen för
bostadstillägget. Genom att frågan om det särskilda
grundavdraget överlämnats till skatteutskottet för behandling
omintetgjordes de politiska intentioner Vänsterpartiet hade,
nämligen att förstärka bostadstillägget för pensionärer med låg
eller ingen ATP.
I proposition 1994/95:100 framlagda lagförslag

Bilaga 1

I proposition 1994/95:147 framlagda lagförslag

Utskottets förslag till ny lydelse av 3 kap. 16 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Bilaga 2
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                               3 kap.
                             16 §1
Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt
statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan
regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från
bestämmelserna om rätt till sjukpenning.

I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får
arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära
arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den
utbetalda lönen.

En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har
utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att
uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om
den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har
slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som
huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgivare
som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i
fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men
sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela
föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall
för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.

Regeringen får även meddela föreskrifter om
sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad
anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten
och som omfattas av sådnt kollektivavtal som anges i tredje
stycket.

Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid
erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får
förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från
försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning, i den mån
den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.

Sjukpenning som betalas ut              Sjukpenning som betalas ut
enligt denna paragraf till en           enligt denna paragraf till en
arbetsgivare skall minskas med          arbetsgivare skall minskas med
skattepliktiga förmåner                 skattepliktiga förmåner
i form av lön, bil, bostad              i form av lön, bil, bostad
och helt fri kost under                 och helt fri kost under
sjukdom som arbetsgivaren               sjukdom som arbetsgivaren
utger till arbetstagaren                utger till arbetstagaren
för samma tid som                       för samma tid som
sjukpenningen avser, dock               sjukpenningen avser, dock
endast med den del av                   endast med den del av
förmånerna under sjukdom                förmånerna under sjukdom
som överstiger motsvarande              som överstiger motsvarande
förmåner i arbetet med                  förmåner i arbetet med
75 procent när sjukpenning              75 procent när sjukpenning
utges med den procentandel som          utges med den procentandel som
anges i 4 § första                      anges i 4 § första
stycket 2, med 90 procent               stycket 2, med 90 procent
när sjukpenning utges                   när sjukpenning utges
                                        1 Senaste lydelse 1994:46
Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
från och med den fjärde                 från och med den fjärde
till och med den nittionde              till och med den nittionde
dagen i sjukperioden med den            dagen i sjukperioden med den
procentandel som anges i 4              procentandel som anges i 4
§ första stycket 3, med                 § första stycket 3, med
80 procent när sjukpenning              80 procent när sjukpenning
utges från och med den                  utges från och med den
nittioförsta till och med               nittioförsta till och med
den trehundrasextiofemte dagen          den trehundrasextiofemte dagen
i sjukperioden med den                  i sjukperioden med den
procentandel som anges i 4              procentandel som anges i 4
§ första stycket 3 och                  § första stycket 3 och
med 70 procent för tid                  med 70 procent för tid
därefter när sjukpenning                därefter när sjukpenning
utges med den procentandel som          utges med den procentandel som
anges i 4 § första                      anges i 4 § första
stycket 4. Härvid har                   stycket 4. Härvid har
bestämmelserna i 4 §                    bestämmelserna i 4 a §
tredje och femte styckena               andra och tredje styckena
motsvarande tillämpning.                motsvarande tillämpning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionerna 4
Motionerna 7
Utskottet 17
Sjuk- och föräldraförsäkring 17
Gällande bestämmelser om sjukpenning och sjuklön 17
Gällande bestämmelser om föräldrapenningförmåner 19
Inriktning avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna 20
Proposition 100 20
Motioner 20
Kompletteringspropositionen 25
Nya direktiv till Sjuk- och
arbetsskadeberedningen 25
Utskottets bedömning 27
Sjukdomsbegreppet 29
Bedömning av arbetsförmågan 31
Den försäkrades medverkan och behandlande läkares
bedömning 32
Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning 33
Rehabilitering 34
Gällande ordning 35
Kvinnors rehabiliteringssituation 35
Rehabiliteringsansvaret 37
Forskning inom socialförsäkringsområdet 39
Biståndsarbetare 40
Rapporteringsskyldighet enligt sjuklönelagen 41
Närståendepenning 42
Tillfällig föräldrapenning till båda föräldrarna
samtidigt 43
Bruttoredovisning och finansieringsprinciper för
sjukförsäkringen 44
Medelsanvisning till sjukpenning och rehabilitering
46
Medelsanvisning till föräldraförsäkring 50
Sjukvårdsförmåner m.m. 50
Läkemedelsförmåner 50
Gällande ordning 50
Proposition 100 51
Tilläggsdirektiv till Kommittén (S 1992:04) om hälso-
och sjukvårdens finansiering och organisation 51
Proposition 150 53
Motioner 53
Utskottets bedömning 56
Tandvårdsförsäkringen 58
Strukturprojekt för besparingar inom läkemedels- och
tandvårdsområdena för år 1998 60
Sjukhusvårdsavgifter 61
Medelsanvisning 62
Pensioner m.m. 62
Värdesäkring 62
Pensionsålder 65
Sabbatsår 66
Pensionsgrundande tid 66
Barnpension 67
Vårdbidrag och handikappersättning 68
Sänkning av folkpension och höjning av pensionstillskott
till förtidspension 70
Folkpension för gifta 70
Ändrad tidpunkt för pensionsutbetalningar 71
Förtidspension 71
Gällande bestämmelser om förtidspension 71
Avskaffade äldreregler 72
Utredning om rätt till förtidspension 75
Övriga frågor om förtidspension väckta i motioner 77
Ändrad benämning av ordet sjukbidrag 77
Pensionsgrundande inkomst 78
Förtida uttag 78
Handikappade studerandes ekonomi 79
Barntillägg 80
Bostadstillägg till pensionärer 80
Inledning 80
Arbetsinkomst för ålderspensionärer 81
Avkastning av förmögenhet 81
Inkomstavdrag 82
Samordning av bostadstillägg och bostadsbidrag 83
Beräkning av skuldränta 83
Skälig levnadsnivå vid beräkning av särskilt
bostadstillägg 84
Det reformerade ålderspensionssystemet 84
Allmänt 84
Framflyttning av det formella ikraftträdandet av det
reformerade pensionssystemets intjänanderegler 85
Lagförslagen i övrigt 86
Medelsanvisning 86
Administration 88
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen 88
Medelsanvisning för budgetåret 1995/96 och inriktningen
av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998
89
Sammanslagning av försäkringskassor 91
Försäkringskassornas rehabiliteringsverksamhet 92
Hemställan 94
Reservationer 100
1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna m.m. (mom. 1, 16 och 17) 100
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 102
3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104
4. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 104
5. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 105
6. Sjukdomsbegreppet m.m. (mom. 3) 106
7. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning (mom. 5) 106
8. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning (mom. 5) 107
9. Fördjupad prövning av rätt till sjukpenning och
kompletterande utredning m.m. (mom. 5) 107
10. Rehabiliteringsansvaret (mom. 7) 108
11. Biståndsarbetare (mom. 9) 108
12. Utökad närståendepenning (mom. 12) 109
13. Läkemedelsförmåner 1995/96 (mom. 18) 110
14. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.
(mom. 19) 110
15. Översyn av läkemedelsförmånssystemet m.m.
(mom. 19) 111
16. Avgiftsfria läkemedel och förbrukningsartiklar
(mom. 21) 112
17. Tandvårdsförsäkringen (mom. 22) 112
18. Anslag till Sjukvårdsförmåner m.m. (mom. 25) 113
19. Värdesäkring (mom. 27) 113
20. Värdesäkring (mom. 27) 114
21. Pensionsålder (mom. 28) 115
22. Sabbatsår (mom. 29) 115
23. Vårdbidrag och handikappersättning (mom. 32) 116
24. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 116
25. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117
26. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 117
27. Avskaffade äldreregler (mom. 37) 118
28. Pensionsgrundande inkomst (mom. 40) 118
29. Förtida uttag (mom. 41) 119
30. Barntillägg (mom. 43) 119
31. Beräkning av BTP (mom. 44) 119
32. Det reformerade ålderspensionssystemet
(mom. 45) 120
33.Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121
34. Anslag till Förtidspensioner (mom. 48) 121
35. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer (mom. 49)
121
36. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer 122
37. Anslag till Bostadstillägg till pensionärer och anslag
till Ålderspensioner (mom. 49 och 54) 122
Särskilda yttranden 123
1. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 123
2. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124
3. Inriktningen avseende förändringar i sjuk- och
föräldraförsäkringarna (mom. 1) 124
4. Inriktningen av besparingar på läkemedels- och
tandvårdsområdena år 1998 (mom. 26) 124
5. Pensionsgrundande tid (mom. 30) 125
6. Information om det reformerade pensionssystemet (mom.
47) 125
7. Bostadstillägg till pensionärer 126
8. Bostadstillägg till pensionärer 126
Bilaga 1 I proposition 1994/95:100 framlagda
lagförslag 128
Bilaga 1 I proposition 1994/95:147 framlagda
lagförslag137
Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 150