I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av
socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen
och vissa motioner väckta under den allmänna motionstiden om
allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik. Därefter
behandlas anslagsyrkanden och övriga yrkanden i
budgetpropositionen samt motioner med anknytning härtill.
Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i
budgetpropositionen när det gäller inriktningen av den allmänna
välfärdspolitiken. Utskottet ställer sig också bakom
huvudlinjerna i de motioner (s, m, c, fp och v) som behandlas i
denna del och anser att regeringen bör beakta synpunkterna i
motionerna i det fortsatta arbetet med frågor som rör den
allmänna välfärden.
Utskottet är därvid mycket positivt till de
utredningsinitiativ som tagits av regeringen men anser att flera
av de frågor som behandlas kräver sektorsövergripande
överväganden och åtgärder. Kraftfulla och målinriktade insatser
måste enligt utskottet nu vidtas på flera områden för att
motverka boendesegregationen, arbetslösheten och utslagningen i
samhället. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande
våldet i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och
dopningspreparat. Det sätt på vilket samhället är organiserat
försvårar den helhetssyn och det långa perspektiv på
välfärdsfrågorna som utskottet förordar. Även sektoriella
åtgärder med ett kort perspektiv måste enligt utskottet bygga
på en övergripande långsiktig strategi för välfärd, arbete,
trygghet m.m. En samordnad beredning och bedömning bör enligt
utskottet göras av förslagen från de utredningar som arbetar på
detta område. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska problem
som den för med sig för många familjer ökar också riskerna för
att allt fler barn blir otrygga och far illa. Det förebyggande
arbetet bland barn och ungdomar måste enligt utskottets mening
ske på bred front dvs. över de traditionella sektorsgränserna
för att åstadkomma hållbara lösningar för framtiden. Mer
forskning behövs på en rad områden för att få en helhetsbild av
hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet
och försämrade ekonomi men även andra förändringar i samhället
och i vår omvärld påverkar människors levnadsvillkor. Det
anförda bör enligt ett enigt socialutskott ges regeringen till
känna.
Utskottet delar inställningen i propositionen att
familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i
livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i
arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina
barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel
föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn,
bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra
skola. Utskottet säger därmed nej till förslag i motioner om att
återinföra vårdnadsbidraget och rätt till skatteavdrag för
barnomsorgskostnader liksom till att förlänga rätten til
ledighet för vård av barn till tre år. Utskottet anser att
lagregleringen av kommunens ansvar för barnomsorgen är ett
viktigt led i familjepolitiken och att kommunen om den skall ha
ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg också måste ha
möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen, såväl den som
bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottet avstyrker vidare
motioner om utredning om barnkonton och om omläggning av
barnbidragen till skatterabatt liksom förslag om införande av
sex timmars arbetsdag.
Motioner från m, c, fp, v och kds om familjepolitiken
avstyrks.
Utskottet anser med ändring av förslaget i propositionen att
en sänkning av det allmänna barnbidraget bör göras med 110 kr
per månad till 640 kr i månaden. Utskottet motsätter sig
införandet av ett särskilt stöd till ensamföräldrar. Systemet
med flerbarnstillägg bör på sikt upphöra, genom att
flerbarnstillägg inte utgår för nytillkommande barn fr.o.m. den
1 januari 1996. Regeringen bör skyndsamt överväga denna fråga
och återkomma till riksdagen med förslag i sådan tid att
lagändringarna kan träda i kraft vid kommande årsskifte.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
flerbarnstilläggen. Anslaget till Allmänna barnbidrag föreslås
som en följd härav minskas med 161 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag, till 23 332 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker i övrigt regeringens anslagsyrkanden och
övriga yrkanden i budgetpropositionen.
M-, c-, fp-, v- och kds-ledamöterna har i olika reservationer
redovisat sin syn på inriktningen av familjepolitiken.
Reservationer av m-, c-, fp-, v-, mp- och kds-ledamöterna har
också avlämnats om de allmänna barnbidragen. Totalt har 41
reservationer avlämnats.
FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1994/95:100 bilaga 6
Regeringen har under anslagen A 1 samt A 4--A 6 (s. 11--35,
s. 42--44) föreslagit
A 1
dels att riksdagen antar ett inom Socialdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,
dels att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 493 000 000 kr,
A 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr,
A 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000
kr,
A 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 35 520 000 kr.
Regeringen har under avsnitt B (s. 48--59) föreslagit
att riksdagen godkänner inriktningen att besparingar
motsvarande 1,7 miljarder kronor skall göras budgetåret 1998
inom läkemedels- och tandvårdsområdena samt underhålls- och
bidragsförskottssystemet (del av hemställan).
Regeringen har under anslagen C 1--C 9 (s. 117--129)
föreslagit
C 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000
kr,
C 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr,
C 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i
krig för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 245 465 000
kr,
C 4 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition, till
Bidrag till Spri för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 40 800 000 kr,
C 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 65 560 000 kr,
C 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 3 887 000 kr,
C 7 att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000
000 kr,
C 8 att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000
kr,
C 9 att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och
sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag
på 195 000 000 kr.
Regeringen har under anslagen D 1, D 2, D 4--D 11 (s.
161--169, s. 170--187) föreslagit
D 1
dels att riksdagen godkänner att 150 miljoner kronor från
anslaget D 1. Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan
kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för
äldre i enlighet med vad som ovan sagts,
dels att riksdagen godkänner att de tillfälliga
statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas
till objekt som färdigställts före utgången av år 1996,
dels att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda
boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
D 2 att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 035
000 000 kr,
D 4 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 235 435 000 kr,
D 5 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 118 183 000 kr,
D 6 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 193 872 000 kr,
D 7 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationer
för budgetåret 1995/96 anvisar ett anslag på 3 669 000 kr,
D 8 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 156 352 000 kr,
D 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,
D 10 att riksdagen till Kostnader för statlig
assistansersättning för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 5 741 000 000 kr,
D 11 att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB -- Statens
Hundskola för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 000 kr.
Regeringen har under anslagen E 1--E 5 (s. 209--214)
föreslagit
E 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 720 000 000 kr,
E 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000
kr,
E 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1995/96 anvisar
ett anslag på 11 946 000 kr,
E 4 att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 74 000 000
kr,
E 5 att riksdagen till Bidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 27 370 000 kr.
Regeringen har under anslagen F, F 3--20 (s. 215--216, s.
226--273) föreslagit
F att riksdagen godkänner inriktningen av besparingsåtgärder
avseende statlig konsumtion inom Socialdepartementets område för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (del av
hemställan),
F 3 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr,
F 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr,
F 5 att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 132 118 000 kr,
F 6 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr,
F 7
dels att riksdagen godkänner att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom RMV:s ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad regeringen förordar i avsnitten
Fördjupad prövning och Slutsatser,
dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr,
F 8 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 31 574 000 kr,
F 9 att riksdagen till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
15 099 000 kr,
F 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 29 135 000 kr,
F 11 att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr,
F 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
8 961 000 kr,
F 13 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 642 000 kr,
F 14 att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr,
F 15--16
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Central förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 34 245 000 kr,
dels att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
719 973 000 kr,
dels att riksdagen bemyndigar regeringen att för
budgetåret 1995/96 medge Statens institutionsstyrelse en
anslagskredit på sju procent av anslaget,
F 17 att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr,
F 18 att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr,
F 19--20
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 8 550 000 kr,
dels att riksdagen till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner om riktlinjer: Allmän välfärdspolitik
1994/95:So225 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.
1994/95:So232 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att regeringen skall ta initiativ till en nationell barn- och
ungdomskommission.
1994/95:So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bred översyn av barns och ungdomars
villkor i dagens samhälle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot ökade våldstendenser bland
barn och ungdomar.
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en utvärdering angående
privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga
sektorn bör göras,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av stöd till forskning på
välfärdsområdet.
1994/95:So256 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnens situation i familj och samhälle,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utveckla ett socialt informations- och
redovisningssystem.
1994/95:So261 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en kommission som ser över forskningen och andra
insatser för utsatta barn.
1994/95:So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om levnadsvillkoren i Stockholmsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om koordinerade insatser för
Stockholmsregionen.
1994/95:So271 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utveckling av välfärdsfrågor.
1994/95:So276 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilt utsatta barn -- barn i riskzonen.
1994/95:So277 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den
nya fattigdomen.
1994/95:So278 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av den sociala situationen i
storstadsområden med hög arbetslöshet i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att utreda möjligheterna att inrätta ett
institut för samhällsanalys.
1994/95:So290 av Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att tillsätta en sektorsövergripande segregationskommission.
1994/95:So292 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns
och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av forskning kring 2000-talets
villkor för den svenska välfärdspolitikens utformning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att forskningen också bör omfatta nya
studier av metoder för förnyelse av vårt sociala trygghetssystem
och den offentliga sektorn, utifrån ett grundtrygghetssystem,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av framtidsstudier för att fånga
mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan
komma att ha till 2000-talets välfärdssystem,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare forskning kring
socialbidragen och andra selektiva stödåtgärders betydelse i den
generella välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen
och arbetsmarknaden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av beteendeforskning kring
nuvarande sociala trygghetssystem och huruvida olika selektiva
stöd och åtgärder påverkat familjebilden,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kunskap om barnens
levnadsförhållanden och villkor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av kunskap om ensamförsörjande
kvinnors levnadsförhållanden och villkor.
1994/95:So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver
regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en
överblick över departementens insatser på barn- och
ungdomsområdet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av ett centrum för barnfrågor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns
villkor,
1994/95:So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad dokumentation över barn- och
ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att samla barn- och
ungdomsfrågorna på ett departement.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprustning av bostadsområden,
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om boendesegregation och skolpeng samt rätten
att starta daghem,
1994/95:Kr1 av Juan Fonseca (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om problem med ungdomar med
invandrarbakgrund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att
göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det
mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv.
1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en välfärdspolitik med
valfrihet.
Motioner om riktlinjer: Familjepolitik
1994/95:So209 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av en politik för ökad
valfrihet i välfärden,
2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för
styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som gällde före
den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i
enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg
i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,
1994/95:So602 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto,
fr.o.m. den 1 januari 1996.
1994/95:So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnomsorgsgarantin,
2. att riksdagen beslutar att återinföra avdragsrätten för
styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidraget i enlighet med
vad som gällde före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen beslutar återinföra vårdnadsbidraget i
enlighet med vad som gällde före den 1 januari 1995,
4. att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg
i enlighet med riksdagens beslut 1993/94:SoU11,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av den framtida
familjepolitiken.
1994/95:So607 av Margareta E Nordenvall (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnomsorgsgarantin.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den
1 januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram
till den 1 januari 1995,
6. att riksdagen beslutar att lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå
den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av
proposition 1994/95:61.
1994/95:So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införandet av sex timmars arbetsdag som
ett led i familjepolitiken.
1994/95:So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om omläggning av
barnstödet enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget i den form
det hade före den 1 januari 1995,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader i den form det hade före den 1 januari
1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till tjänstledighet för vård av barn
under 3 år,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om direktiven till den översyn som aviserats
angående familjepolitiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja
barnomsorg,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statens och kommunernas uppgift att
anpassa sig till familjernas val.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år,
1994/95:Sf227 av Margit Gennser (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att avskaffa barnomsorgslagen.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt
familjestöd, barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år
att införas från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion
1994/95:So602 samt i denna motion föreslås.
1994/95:A816 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om valfrihet i familjepolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om återinförande av vårdnadsbidraget.
1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl
fungerande barnomsorg,
Motioner under littera A
1994/95:So603 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget.
1994/95:So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
regler för bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen
anförts om effektivare regler för återbetalning av utgivet
bidragsförskott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna skall ändras så att
bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor möjlighet till
ekonomiskt oberoende.
1994/95:So608 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en höjning av adoptionsbidraget,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att överföra administrationen av
adoptionsbidraget till adoptionsorganisationerna.
1994/95:So609 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidragsförskott för studerande.
1994/95:So610 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkor för adoption av barn.
1994/95:So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sänkning av barnbidraget.
1994/95:So614 av Fredrik Reinfeldt (m) vari yrkas att
riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1994/95:So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
barnbidragen,
1994/95:So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1995/96 anvisar ett i förhållande till regeringens
förslag minskat anslag med 1 350 000 000 kr i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformningen av kompensationen till
särskilt utsatta hushåll,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bidragsförskottet.
1994/95:So619 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödet till familjer som adopterar barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten
och bidragen vid adoption.
1994/95:So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran (kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ändring av
bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av
vårdnadshavare.
1994/95:So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att föra över en del av det nuvarande
generella barnbidraget till det behovsprövade barnbidraget i
bostadsbidragssystemet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flerbarnstillägget,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadsbidraget.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
19. att riksdagen avslår förslaget om sänkt barnbidrag.
1994/95:Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
30. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 250 kr till 1
000 kr.
31. att riksdagen beslutar beskatta barnbidraget under
inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995,
1994/95:Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att sänka
barnbidraget med 125 kr i månaden.
1994/95:Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till
reducering av barnbidraget,
10. att riksdagen beslutar att fastställa nivån på det
allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för
budgetåret 1995/96.
Motioner under littera C
1994/95:So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en uppföljning av psykiatrireformen bör göras i enlighet med vad
som anförts i motionen,
1994/95:So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om auktorisation av psykologer med
specialistutbildningar.
1994/95:So401 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ett förbättrat skydd för personer som anlitar
psykologer.
1994/95:So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på
information, rådgivning och beteendepåverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samlevnadsundervisningen i skolan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av information om hiv/aids till
studenter vid universitet och högskolor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hiv och invandrare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de frivilliga organisationerna vad gäller
information, råd och stöd,
1994/95:So414 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett förslag till psykologlag
enligt vad i motionen anförts om förbättrat skydd för personer
som anlitar psykologer.
1994/95:So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om legitimation för kiropraktorer,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppdrag att kontinuerligt följa upp verksamheten vid
Skandinaviska Chiropraktor Skolan.
1994/95:So421 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att, genom omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso-
och sjukvård, säkerställa möjligheten för blivande naprapater
att genomgå för legitimation nödvändig handledd
praktiktjänstgöring för naprapater.
1994/95:So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge
organisationer och andra möjlighet att söka medel för att
informera om genteknikens följder,
1994/95:So429 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen får
i uppdrag att genomföra en informationskampanj om fibromyalgi,
2. att riksdagen anslår 1,5 miljoner kronor för att genomföra
en sådan informationskampanj.
1994/95:So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimering för socionomer.
1994/95:So439 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om insatser för tortyrskadade flyktingar.
1994/95:So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om översyn av kvacksalverilagen.
1994/95:So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utvidgad förskrivningsrätt,
1994/95:So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ansvarsfördelningen för vården av vissa
grupper av psykiskt sjuka personer.
1994/95:So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en informationskampanj om
fibromyalgi.
1994/95:So454 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att frågan om naprapaternas praktiktjänstgöring måste få en
tillfredsställande lösning.
1994/95:So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk
vård finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner
kronor för innevarande budgetår.
1994/95:So462 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimation för arbetsterapeuter.
1994/95:So476 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om legitimation för arbetsterapeuter.
1994/95:So477 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att medel anvisas till praktikperiod för
naprapater enligt Socialstyrelsens anvisningar.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas
och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att informera om och förebygga sexuellt
överförbara sjukdomar,
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag,
bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande
arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen.
1994/95:So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar
inom psykvården,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamhet med personliga ombud för
psykiskt sjuka,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om önskvärdheten att öka anslagen till hälso-
och sjukvården.
1994/95:So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att den ger
Socialstyrelsen i uppdrag att analysera eventuella skillnader i
utvärderingen av naprapat- resp. chiropraktorutbildning syftande
till yrkeslegitimering, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den ger
Socialstyrelsen i uppdrag att kontinuerligt kontrollera
utbildningen vid Skandinaviska Chiropraktorskolan i syfte att
tillse yrkeslegitimeringens godkännande.
1994/95:So498 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter.
1994/95:Ub389 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den utbildning i farmakologi som
förutsätts för förskrivningsrätt görs tillgänglig för
skolsköterskor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förskrivningsrätt till skolsköterskor för
ett begränsat antal läkemedel.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att ett allergicentrum inrättas
och att riksdagen för detta ändamål anvisar 5 000 000 kr,
Motioner under littera D
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bilstödet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av
rehabiliteringsbehov,
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och
tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår
9 000 000 kr för denna verksamhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat
anslag på 10 000 000 kr,
1994/95:So230 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas.
1994/95:So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av teckenspråkslärare och tolkar.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens
förslag "Rätten till ratten".
1994/95:Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ett anslag på 1 miljon kronor avsätts
för Synskadades bokklubb.
1994/95:Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att finna former för hur
landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna
finansieras.
Motioner under littera E
1994/95:So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär att Statskontoret får i
uppdrag att utarbeta ett system med riktade statsbidrag till
förebyggande åtgärder mot drogproblemen och för vård- och
rehabiliteringsinsatser för missbrukare.
1994/95:So241 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av behovet av
insatser för hemlösas boende enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner bör
genomföras enligt vad i motionen anförts,
3. att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 10 miljoner
kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus för
hemlösas boende, främst i storstäderna.
1994/95:So264 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett statsbidrag som är neutralt
i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare.
1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om anslag över budget med 5 miljoner kronor
till Kvinnoforum,
1994/95:So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds) vari
yrkas att riksdagen beslutar att ur Socialdepartementets anslag
E 2 genom omfördelning anvisa 7 000 000 kr att av regeringen
användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus stiftelse för
filantropisk verksamhet.
1994/95:So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp) vari
yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
det även fortsättningsvis bör finnas riktade statsbidrag till
ungdoms- och missbruksvården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn till
missbrukare bör kunna utgöra ett kriterium för sådant riktat
statsbidrag.
1994/95:So283 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om stöd till LP-stiftelsen.
1994/95:Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen avsätter ytterligare 1 miljon kronor till
ROKS.
1994/95:Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas
tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram.
1994/95:A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kvinnojourer, dit den misshandlade kan
vända sig i en akut situation, bör få stöd.
Motioner under littera F
1994/95:So218 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
att Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i
enskilda straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt
vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna
föra talan i för handikappade principiellt viktiga
domstolsärenden,
2. att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret
1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
eller således 13 051 000 kr enligt vad i motionen anförts om att
ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Handikapprådet skall ha en
parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall
kompletteras med en bred representation från
handikapporganisationerna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till
regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om
riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka
verksamheten.
1994/95:So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter,
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Handikappombudsmannens
sanktionsmöjligheter.
1994/95:So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i
Köpenhamn.
1994/95:So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av "allmänhetens ombudsman"
vid Socialstyrelsens regionala kontor,
1994/95:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar
för utarbetandet av folkhälsorapporter,
1994/95:So288 av Marianne Andersson och andre vice talman
Görel Thurdin (c ) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
Socialstyrelsen.
1994/95:So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp) vari
yrkas
2. att i första hand riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kostnadsfria kondomer,
3. att i andra hand riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att subventioneringen av kondomer skall öka.
1994/95:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Socialstyrelsens tillsynsroll,
1994/95:So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
återinrättande av en medicinalstyrelse i enlighet med vad som
anförts i motionen,
1994/95:So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av disponibel
rättspsykiatrisk vårdkapacitet inom Rättsmedicinalverket (RMV).
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att prioritera abortförebyggande
verksamhet,
1994/95:So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v, mp)
vari yrkas att riksdagen beslutar uppdra till
Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för
informationsinsatser bland berörda invandrargrupper.
1994/95:So604 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål enligt
vad i motionen anförts,
2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96
anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit, eller
således 13 104 000 kr.
1994/95:So621 av Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av fakta om barnets situation i
sitt hemland inför en internationell adoption,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av samordning av
socialtjänstlagens och föräldrabalkens regler,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en tydligare lagstiftning när
det gäller de krav som bör ställas på adoptanter.
1994/95:A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15
och 20 år,
1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen
till processförare i vissa principiella frågor.
Utskottet
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har under beredningen av detta ärende anordnat en
sluten utfrågning i syfte att få de allmänna välfärdsfrågorna
ytterligare belysta. Till utfrågningen inbjöds generaldirektören
Claes Örtendahl, Socialstyrelsen, generaldirektören Kerstin
Wigzell, Ungdomsstyrelsen, professorn Jerzy Sarnecki, Stockholms
universitet, och statssekreteraren Ann-Christine Tauberman,
Socialdepartementet.
Utskottet har vidare deltagit i en av
Socialförsäkringsutskottet anordnad offentlig utfrågning om
invandrartäta bostadsområden.
Inriktningen av socialpolitiken
Frågor om den allmänna inriktningen av socialpolitiken inom
socialutskottets beredningsområde behandlar utskottet mot
bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen och ett sjuttiotal
motionsyrkanden huvudsakligen från den allmänna motionstiden om
allmänna välfärdsfrågor och om familjepolitik.
Motioner inom andra sakområden som t.ex. hälso- och
sjukvården, äldreomsorgen och omsorgen om funktionshindrade
kommer att behandlas senare av utskottet i separata betänkanden.
Budgetpropositionen
I budgetpropositionen 1994/95:100, bilaga 6, redovisar
regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.
Sverige skall i framtiden vara ett välfärdsland där människor
har arbete och de offentliga finanserna är i balans. Det kräver
enligt regeringen kraftfulla insatser för ekonomisk tillväxt,
ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser.
Det stora budgetunderskottet gör det enligt regeringen
nödvändigt att minska utgifterna på en rad områden. För många
kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli
kännbara. Alternativet med bestående höga räntor och en utdragen
ekonomisk kris skulle dock drabba barnfamiljer, ungdomar och
många äldre än hårdare. Fortsatt stort budgetunderskott ökar
statsskulden och därmed den totala räntekostnaden. För att inte
ränteutgifterna skall tränga undan välfärden måste statsskuldens
utveckling vändas. Inte minst för framtiden och barnens skull är
detta nödvändigt, heter det.
För att vissa grupper inte skall drabbas orimligt hårt säger
sig regeringen ha lagt stor vikt vid att besparingarna skall
delas av alla medborgare. Vidare har regeringen prioriterat
besparingar på transfereringar, bidrag och subventioner framför
ytterligare nedskärningar i de sociala verksamheterna. Skälen
för denna prioritering anges vara flera.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra
barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och
äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt regeringen, vid sidan av
möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst
skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. Det går att
i efterhand kompensera för några år med lägre materiell
standard. En dålig omsorg under småbarnsåren, eller en förlorad
skoltid, ger däremot bestående skador som är kostsamma ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv och dessutom svåra att reparera.
Tillgång till utbildning, vård och omsorg underlättar också en
strukturell anpassning i ekonomin och bidrar därmed till att
skapa förutsättningar för ökad tillväxt och sysselsättning. En
väl utbyggd social infrastruktur är en förutsättning för att ett
modernt samhälle, där både män och kvinnor förvärvsarbetar,
skall fungera, heter det.
I ett vidare perspektiv bidrar rättvist fördelade
välfärdstjänster till sammanhållningen i samhället och utgör
därmed också ett värn för demokratin, anför regeringen.
Ytterligare en viktig utgångspunkt för regeringens
besparingsarbete har varit att behålla transfereringssystemens
karaktär med inkomstrelaterade ersättningar.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är högt prioriterat i
regeringens arbete. Alla förslag som regeringen lägger fram
kommer i förväg att granskas ur jämställdhetssynpunkt för att
säkerställa en fortsatt målmedveten utveckling mot ett jämställt
samhälle.
Regeringen framhåller att välfärdspolitiken nu utsätts för nya
utmaningar. I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår
kan vi nu se tendenser på en rad samhällsområden, som är ytterst
oroande och som ytterligare inskärper kravet på åtgärder som
bryter den negativa utvecklingen. Vissa grupper, främst
invandrare, ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar,
fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade. Under
1990-talet har försämringarna fortsatt för dessa grupper,
samtidigt som det tillkommit nya problem, framför allt
relaterade till den höga arbetslösheten. Boendesegregationen
tenderar att öka, framför allt i storstadsregionerna, liksom
skillnaderna mellan rika och fattiga kommuner, när det gäller
inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar igen, speciellt bland
flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid allt lägre ålder.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att den ekonomiska
krisen har slagit hårdast i områden och bland grupper som redan
befinner sig i en utsatt position. Bland dessa är många första
och andra generationens invandrare. Det behövs, enligt
regeringen, mer kunskap på en rad områden för att vi skall kunna
få en mer fullständig bild av hur de samlade effekterna av de
senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkat
människors levnadsvillkor.
Det sker också andra förändringar i samhället och i vår
omvärld, vilkas konsekvenser för välfärden ännu inte kan
överblickas. Regeringen nämner exempelvis den ökade
internationaliseringen, framväxten av ett mångkulturellt
samhälle, användningen av ny teknik och den snabba utvecklingen
på kunskaps- och informationsområdet. För att kunna åstadkomma
en social och ekonomisk modernisering av vårt land, främja
jämställdheten mellan kvinnor och män och utveckla välfärden
efter nya förutsättningar och behov, behövs därför bättre
kunskaper om hur dessa och andra förändringar påverkar
människors liv och vardag, heter det.
En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom
Socialdepartementets ansvarsområde. Grundläggande är bl.a.
ansvaret för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar
socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och
omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den
konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan
statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål,
tillsyn m.m.
De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och
kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre-
och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas
budgetåret 1995/96 (12 mån.) komma att uppgå till 470--480
miljarder kronor. Detta motsvarar ca 29 % av BNP. Staten och
socialförsäkringarna står för ca 309 miljarder kronor av de
totala utgifterna.
Familjepolitiken sätter enligt propositionen barnens
bästa i centrum och har som mål att stödja föräldrarna i
uppgiften att ge barnen en god uppväxt, oavsett familjetyp.
Familjepolitiken är samtidigt en del av den generella
välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet
mellan kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är
att ge barnen en god start i livet samt båda föräldrarna
möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till nära och tidiga
relationer med sina barn.
De flesta barn och ungdomar i Sverige lever under mycket goda
förhållanden. Kunskaperna om barn och barns behov har generellt
ökat. Barn och ungdomar respekteras alltmer som egna individer.
Sverige har kommit långt, när det gäller att utveckla det
barnperspektiv som bl.a. FN:s konvention om barnets rättigheter
ger uttryck för.
Regeringen framhåller att barnomsorgen spelar en viktig roll
för att skapa bra uppväxtvillkor för alla barn. Dess uppgift är
att i samarbete med föräldrarna ge omvårdnad och skapa goda
förutsättningar för varje barns utveckling. Verksamheten skall
genom att ge kunskaper och erfarenheter samt gemenskap med andra
barn och vuxna stimulera barnen till en allsidig utveckling.
Barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling skall ges den
omsorg som deras speciella behov kräver.
I propositionen anförs att Sverige, i jämförelse med andra
västeuropeiska länder, under en rad av år har haft både hög
kvinnlig förvärvsfrekvens och ett högt födelsetal. Den generösa
föräldraförsäkringen, den jämförelsevis väl utbyggda
barnomsorgen och en arbetsmarknad som accepterar deltidsarbete,
har gjort det möjligt för både kvinnor och män att förena familj
och förvärvsarbete, också under den tid barnen är små.
Målen för det ekonomiska familjestödet är
att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan
barn,
att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla
på lika villkor,
att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer
t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga
bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.
Det grundläggande ekonomiska stödet till barnfamiljerna består
i dag främst av två delar, enligt propositionen: det allmänna
barnbidraget som alla får del av och det inkomstprövade
bostadsbidraget som är kopplat till en familjs försörjningsbörda
och som delvis kan ses som ett inkomstprövat barnbidrag.
Vidare finns delar i det ekonomiska familjestödet som innebär
stöd i vissa situationer. Till detta stöd hör flerbarnstillägg
till familjer med stor försörjningsbörda, ersättning från
föräldraförsäkringen som gör det möjligt för nyblivna föräldrar
att vara hemma under barnens första levnadsår, bidragsförskott
som ger ett ekonomiskt grundskydd som är särskilt viktigt för
ensamföräldrar, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade
barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott
till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader
för att adoptera barn från utlandet.
I propositionen anförs att inom de ramar som den ekonomiska
situationen medger fyller barnbidragen väl sitt mål. De bidrar
till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan
familjer med och familjer utan barn och detta utan att skapa
marginaleffekter. Familjestödet omfördelar också inkomster
mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom skatter betalas i
relation till inkomst och barnbidrag betalas ut med samma belopp
för alla barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt
enkelt och billigt att administrera.
Vidare anförs att bostadsbidraget till barnfamiljer har stor
fördelningspolitisk precision, och effekterna av denna stödform
överensstämmer till stor del med de uttalade syftena med stödet
enligt en utvärdering som Boverket gjort för perioden
1991--1993.
Riksdagen har tidigare beslutat att slopa vårdnadsbidraget och
återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1995 (prop. 1994/95:61, 1994/95:SoU8, rskr.
1994/95:105). Beslutet innebär en nettobesparing på
statsbudgeten med 2,3 miljarder kronor. Riksdagen har också
beslutat om en begränsad sänkning av flerbarnstilläggen fr.o.m.
den 1 januari 1995, samtidigt som dessa frikopplas från
barnbidragen. Besparingar har också beslutats vad gäller
bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
I det förslag till besparingar inom familjepolitiken som nu
presenteras i propositionen har en strävan varit att värna dem
med den tyngsta försörjningsbördan och att ändå undvika att nya
marginaleffekter skapas, heter det. Det är också enligt
regeringens mening angeläget att den generella karaktären av
familjestödet bevaras, även om nivåerna nu måste sänkas av
besparingsskäl. Barnbidragen föreslås sänkas likformigt och
därmed behålla sitt syfte att utjämna standarden mellan hushåll
med och utan barn liksom mellan hushåll med få och med många
barn. En avvägning behöver göras, framhåller regeringen, om det
finns skäl att kompensera särskilt drabbade grupper såsom
ensamstående föräldrar. Utredningen om familjepolitiken, som
aviserades i den ekonomisk-politiska propositionen, bör därför
få i uppdrag att se över de fördelningspolitiska effekterna av
förslagen. En prövning av olika frågor rörande underhållsbidrag
och bidragsförskott, i syfte att åstadkomma ytterligare
systemförändringar och besparingar, bör ingå i utredningen.
Det är oundvikligt, framhåller regeringen, att de omedelbara
effekterna av besparingarna blir kännbara för barnfamiljerna.
Samtidigt är det barnfamiljerna och de unga som kanske drabbas
hårdast av fortsatt höga räntor och en utdragen ekonomisk kris.
För deras skull är det därför också särskilt viktigt att ökad
sysselsättning och en bättre ekonomisk balans kan åstadkommas.
Barnomsorgen och andra verksamheter som riktar sig till barn
och unga har under de senaste åren varit utsatta för kraftiga
besparingar, anförs det i propositionen. Socialstyrelsen har i
rapporten Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen
följer upp och utvärderar 1994:4) beskrivit utvecklingen av
barns villkor med anledning av det förnyelsearbete och de
besparingar som pågår i kommuner och landsting. I rapporten görs
bedömningen att den generella kvaliteten inom barnomsorgen trots
allt är god på de flesta håll, men att det finns ett antal
kommuner med brister i flera viktiga kvalitetskriterier.
Speciellt i delar av storstäder och i förortskommuner har
besparingar varit så omfattande och snabba att det inte gått att
upprätthålla en verksamhet som överensstämmer med de mål som
finns för barnomsorgen.
Hälso- och sjukvården är enligt propositionen en av
grundpelarna i ett välfärdssamhälle. Tillgången till en god
hälso- och sjukvård är därmed en förutsättning för att människor
skall känna sig trygga. Samhällets ansvar för hälso- och
sjukvården bör mot bakgrund av målen i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) styras av följande principer enligt regeringen. God
och trygg hälso- och sjukvård till alla, valfrihet och
inflytande för patienten, gemensam finansiering, rättvis
fördelning, dvs. efter behov, samt demokratiskt styrd. Vidare
måste enligt regeringen förnyelse- och
effektiviseringssträvandena fortsätta.
Inriktningen av hälso- och sjukvårdspolitiken behandlar
utskottet senare i vår i ett betänkande med anledning av en
aviserad proposition om primärvården och privata vårdgivare.
Regeringens övergripande mål för äldreomsorgen är dels att
äldre människor med behov av service, omsorg och vård skall få
sina behov tillgodosedda, dels att äldre skall ges möjlighet att
själva bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket
omsorgen ges. Mot bakgrund av de dramatiska förändringar som
skett inom äldreomsorgen under det senaste decenniet både vad
avser befolkningsutveckling, resursutbyggnad, struktur- och
organisationsförändringar säger sig regeringen vilja betona
behovet av en fortsatt utveckling och förbättring av
äldreomsorgens organisation och kvalitet. Ädel-reformen har
enligt regeringen ökat förutsättningarna för helhetssyn, bättre
kontinuitet och flexibilitet samt därmed en effektivare
resursanvändning. Utskottet återkommer till frågor om
äldreomsorgen i ett betänkande i höst.
Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om
alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är
att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att
som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika
aktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full
delaktighet och jämlikhet. Staten, kommunerna och landstingen är
ytterst ansvariga för att detta mål kan förverkligas. Den
generella välfärdspolitiken i kombination med särskilt riktade
handikappolitiska insatser och åtgärder för en ökad
tillgänglighet kommer, enligt regeringen, även fortsättningsvis
att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. Utskottet
återkommer till dessa frågor senare i vår.
Socialtjänsten skall enligt propositionen verka för att
barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden,
att människor med sociala eller andra handikapp kan delta i
samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som
missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer
ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt
uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning.
Utskottet kommer att behandla motioner om olika
socialtjänstfrågor senare i vår.
Målet för den svenska alkoholpolitiken är enligt
propositionen att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att
minska den totala alkoholkonsumtionen. Målsättningen försöker
regeringen uppnå främst genom att på olika sätt begränsa
alkoholens tillgänglighet. Den svenska alkoholpolitiken vilar på
den s.k. totalkonsumtionsmodellen, som formulerats av WHO och
som ligger till grund för Europa-regionens aktionsplan för att
minska alkoholens skadeverkningar. Den svenska
narkotikapolitiken syftar till att skapa ett samhälle utan
droger, ett samhälle där alla har rätt till ett värdigt liv,
heter det i propositionen. Ansträngningarna att bekämpa
narkotikamissbruket skall även fortsättningsvis bygga på en
kombination av målinriktade, förebyggande insatser, ett varierat
utbud av behandlingsformer och fortlöpande kontrollinsatser
såväl på lokal som nationell nivå. Utskottet återkommer till
dessa frågor i höst.
Allmänna välfärdsfrågor
Motioner
I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om upprustning av bostadsområden (yrkande
2). Motionärerna anför att alla ansträngningar måste göras för
att motverka segregering. I ett samhälle där stora grupper lever
i ett utanförskap med permanent, hög arbetslöshet, stor social
utslagning och stora drogproblem är riskerna för kriminalitet
särskilt stora. I sådana områden tappar människor framtidstron
och tilltron till samhällets förmåga och vilja att avhjälpa
problem, heter det. Vissa bostadsområden har i dag en negativ
utveckling. Dessa bostadsområden befinner sig i en negativ
spiral med successivt ökad förslumning där stora grupper
riskerar att komma i ett permanent utanförskap. I sådana miljöer
kan lätt, enligt motionärerna, olika slags kriminalitet slå rot.
Samhället måste därför öka sina ansträngningar för att motverka
segregering och utslagning. Fortsatt nedrustning och förslumning
leder enligt motionärerna till mycket stora samhällskostnader
med klyftor och motsättningar i ett längre perspektiv.
I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) förs ett
liknande resonemang (yrkande 8) om illavarslande tendenser
till kraftigt ökad utbredning av områden med sociala problem.
Många flyktingar och invandrare väljer att bo nära släkt, vänner
och andra landsmän. Det är speciellt storstäderna som drar.
Enligt motionärerna är det inte ovanligt att svenskar och
etablerade invandrare flyttar ut när nyanlända invandrare
flyttar in. Det är bekymmersamt att det i några förortsområden
nu håller på att utvecklas stora sociala problem, anför
motionärerna. Runt de flesta storstäder i Europa har det länge
funnits den här typen av "ghetton" med förslumning av miljön,
stora ungdomsproblem, hög kriminalitet och mycket hög
arbetslöshet. Boendeplaneringen måste enligt motionen inriktas
på att områden blir attraktiva för både svenskar och invandrare.
Det är också viktigt att standarden på skolor och utbildning
hålls uppe. Det är viktigt att vår kunskap om hur
boendesegregationen påverkar vårt samhälle blir bättre.
Ytterligare forskning måste enligt motionärerna stimuleras.
I motion So278 av Bertil Persson (m) begärs en utredning
av den sociala situationen i storstadsområden med hög
arbetslöshet i enlighet med vad som anförts i motionen.
Motionären nämner förorter som kännetecknas av hög arbetslöshet,
social utslagning och hög andel boende med utländsk bakgrund.
I motion So267 av Bengt Lindqvist m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om levnadsvillkoren i Stockholms län (yrkande
1). Motionären anför att storstadens problem kan beskrivas som
en blandning av etniska konflikter, stora inkomstskillnader,
droger, arbetslöshet, försämrad samhällsservice och ett minimalt
bostadsbyggande som snart leder till akut brist. Klyftorna i
samhället ökar snabbt och i Stockholmsområdet är de i dag mycket
tydliga, heter det. Segregationen är ett växande problem i hela
det svenska samhället, men den drabbar främst
storstadsregionerna. Omfattande målinriktade åtgärder måste
enligt motionärerna vidtagas för att vända utvecklingen.
Motionärerna begär också ett tillkännagivande om koordinerade
insatser för Stockholmsregionen (yrkande 2). Motionärerna
anför att kommunerna och landstingen har ett stort ansvar för
att förebygga att människor faller utanför tryggheten. De bär
också det största ansvaret för att barn och unga i riskzonen
upptäcks och får det stöd och den behandling som är nödvändig.
Enligt motionärerna har även staten ett ansvar för den sociala
utvecklingen i landet. De generella statliga trygghetssystemen
och de statliga bidragen måste utformas så att de stöder
kommunerna i deras ansträngningar att skapa goda sociala
förhållanden för sin befolkning. Det krävs också initiativ från
staten för att bl.a. koordinera insatser inom bostads-,
arbetsmarknads-, kriminal-, flykting- och invandringspolitiken,
heter det i motionen.
I motion So290 av Carina Moberg (s) begärs att en
sektorsövergripande segregationskommission tillsätts. Motionären
anser att alla segregationsproblem bör belysas på en gång. En
helhetssyn är nödvändig, heter det.
I motion So277 av Juan Fonseca (s) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
tilläggsdirektiv till pågående utredningar för att bekämpa den
nya fattigdomen. Motionären anför att det som är negativt i de
s.k. miljonprogramområdena är att det är just invånarna i dessa
områden som drabbas hårdast av arbetslöshet, utslagning och
socialbidragsberoende. Fattigdom och segregation i dessa områden
är enligt motionären en följd av olika faktorer som samverkar.
Det krävs ett antal radikala åtgärder inom många
samhällsområden. Motionären syftar på tilläggsdirektiv till dels
utredningen om levnadsvillkor i storstadsområden, dels den
kommitté som ser över invandrarpolitiken.
I motion Kr1 av Juan Fonseca (s) (med anledning av skr.
1994/95:127 Ungdomsfrågor) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna dels vad i motionen anförts om problem med
ungdomar med invandrarbakgrund (yrkande 1), dels att det bör
inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att göra en
översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella
samhällets uppbyggande perspektiv (yrkande 2). Motionären
anför att Sverige i dag är ett mångkulturellt samhälle. Över 1,5
miljoner människor har i dag rötter i andra länder och kulturer.
En stor del av dessa är unga människor i åldern 15--24 år.
Gemensamt för dessa är att den ena, eller bägge, föräldrarna är
födda utanför Sverige. Ungdomarna är födda i Sverige eller har
kommit hit under barndomen. För många av dessa ungdomar som är
födda i Sverige, som har gått igenom dagis, fritids, skolan
m.fl. och lärt sig att "alla människor i Sverige är lika värda"
är uppvaknandet till den egna "avvikande, annorlundheten" en
mycket plågsam upplevelse. Den stora drömmen om att vara en
bland de andra, att smälta in i den svenska miljön, att över
huvud taget bli accepterad så som man är, spricker och i en del
fall omvandlas besvikelsen och maktlösheten till ilska och
avståndstagande. Denna inre konflikt är ofta destruktiv, heter
det i motionen. Om utanförskap, marginalisering, segregering,
diskriminering och fattigdom bland dessa ungdomar inte bromsas,
om deras föräldrar och släktingar inte hittar en väg mot ett
värdigt liv i Sverige, om underklasspositionen permanentas och
underklasskultur utvecklas, då kommer Sverige, enligt
motionären, att uppleva våldsamma konfrontationer mellan de som
har och de som inte har. Det utanförskap och den desperation som
växer i dag bland många av de s.k. invandrarungdomarna kan
ha irreparabla konsekvenser. Integrationsproblemet är på sikt
vårt lands allvarligaste problem och är mycket svårare att
åtgärda än t.ex. budgetunderskottet. Det behövs ett samlat
grepp, nya idéer för att vända utanförskapets och hopplöshetens
negativa spiral bland dessa ungdomar, enligt motionären.
Flera motioner berör särskilt barnens villkor, nämligen
So233 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s), So256 av
Britta Sundin m.fl. (s), So276 av Torgny Danielsson (s),
So261 av Eva Zetterberg (v), So225 av Siw Persson (fp)
och So232 av Eva Eriksson (fp). I motionerna berörs barnens
levnadsvillkor när förändringar sker genom bl.a.
omstrukturering, arbetslöshet, besparingar m.m. För de barn som
befinner sig i riskzonen finns det anledning till oro.
Motionärerna pekar bl.a. på att följande signaler visar på barns
och ungas utsatthet. Allt fler barn söker hjälp på
barnpsykiatriska mottagningar, grovt våld mellan barn ökar, det
rapporteras om allt fler unga missbrukare, antalet anmälda
övergrepp på barn ökar. Ett samlat löpande informations- och
redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om
barnen i Sverige. Motionärerna anser vidare att det inte finns
något klart uttalat barnperspektiv i forskningen. För dessa barn
finns en risk att de i sin uppväxt och vuxenliv får svårigheter
som för vissa kan bli mycket allvarliga i form av missbruk,
kriminalitet eller psykiska störningar. Det behövs en mer samlad
genomgång, analys och förslag på insatser för barn i riskzonen,
heter det i dessa motioner. Motionärerna begär att en barn- och
ungdomskommission tillsätts med uppdrag att analysera
situationen för särskilt utsatta barn samt ange förslag till en
strategi för hur arbetet skall bedrivas för att ge dessa barn en
mer gynnsam utveckling.
I motion So601 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) om barns
rättigheter begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om ett centralt måldokument som beskriver
regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken och ger en
överblick över departementens insatser på barn- och
ungdomsområdet (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till
Barnombudsmannens förslag på området och anser att det bör
genomföras. Motionärerna anser vidare att ett centrum för
barnfrågor bör skapas (yrkande 5). Det skulle kunna knytas
till Socialstyrelsen och få till främsta uppgift att se till att
kunskaper utvecklas och sprids till yrkesgrupper som arbetar med
barn. Motionärerna anför att Socialstyrelsens åtgärdsprogram
Barn i fokus har pågått de senaste tre åren och spritt ökad
medvetenhet och kunskap till personalen inom socialtjänsten.
Motionärerna hemställer också om ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om sektorsövergripande studier av barns villkor
(yrkande 6). Motionärerna anknyter till Socialstyrelsens
redovisning av ett regeringsuppdrag i rapporten Barns villkor i
förändringstider. Rapporten gav både positiva och negativa
signaler, heter det. Det negativa är bl.a. de farhågor
Socialstyrelsen hade för utvecklingen i storstadsområden och
deras förorters miljonprogramområden med bostadssegregation.
Motionärerna anser att Barnombudsmannen i framtiden borde hålla
samman denna typ av sektorsövergripande uppföljningsstudier av
barns villkor.
I motion So613 av Anneli Hulthén m.fl. (s) begärs också
ett tillkännagivande om en samlad dokumentation över barn- och
ungdomspolitiken både på central och kommunal nivå (yrkande
1). Vidare begärs ett tillkännagivande om vikten av att samla
barn- och ungdomsfrågorna på ett departement (yrkande 2).
Det medför svårigheter när det gäller att överblicka de
nationella mål som skall ligga till grund för planeringen av
barn- och ungdomsfrågorna i kommuner och landsting.
I motion So292 av Eva Johansson m.fl. (s) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att motverka barns
och ungas utslagning ur samhällsgemenskapen. Motionärerna
föreslår att ett åtgärdsprogram tas fram som syftar till
konkreta åtgärder. Programmet kan t.ex. innehålla åtgärder som
stärker barn och ungas ställning i samhället, program för
forskning om orsaker till tidig utslagning, program för hur
olika personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan
ökas, uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och
ungdomars uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka
åtgärder som behövs för att underlätta för sociala myndigheter,
skolan, polisen och andra att samverka, en bred studie av de
långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna av barns och
ungdomars utanförskap jämfört med förebyggande åtgärder.
Flera motioner tar upp frågor om forskning och utveckling av
välfärdsfrågor.
Motion So293 av Rune Backlund m.fl. (c) tar upp flera
olika forskningsfrågor med anknytning till det sociala
välfärdssystemet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
behovet av forskning kring 2000-talets villkor för den svenska
välfärdspolitikens utformning (yrkande 1). Frågor som vi
framför allt behöver ytterligare kunskap och forskning om, som i
hög grad påverkar välfärdsstaten är, enligt motionärerna, de
sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjesituationen
och boendet. Inget hotar välfärdsstaten mera än ett illa
utformat trygghetssystem. Behovet av ökad kunskap och forskning
är därför stort om vi skall klara av att konstruera ett nytt och
i verklig mening generellt trygghetssystem inför 2000-talet,
heter det i motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande om att
forskningen också bör omfatta nya studier av metoder för
förnyelse av vårt sociala trygghetssystem och den offentliga
sektorn utifrån ett grundtrygghetssystem (yrkande 2). Utan
att i alltför hög grad styra forskningen anser motionärerna att
det är viktigt att tydliga signaler ges om vad forskningen bör
ge för underlag till politiska beslut. När det gäller forskning
kring välfärden och dess fördelning anser motionärerna att
forskningen skall utgå även från olika grundtrygghetsperspektiv,
eftersom det är genom ett socialt grundtrygghetssystem som
välfärden kan fördelas rättvist. Motionärerna begär också ett
tillkännagivande om behovet av framtidsstudier för att fånga
mångfalden av de preferenser nuvarande ungdomsgeneration kan
komma att ha till 2000-talets välfärdssystem (yrkande 3).
Det uppväxande släktet har säkert andra preferenser än vad vi
har, och det behövs kunskaper genom framtidsstudier. Nya
preferenser ställer självklart också nya krav på hur
välfärdspolitiken skall utformas, både vad gäller verksamheter
och finansiering av dessa. Vidare begärs ett tillkännagivande
om behovet av ytterligare forskning kring socialbidragen och
andra selektiva stödåtgärders betydelse i den generella
välfärden, samt samspelet mellan socialförsäkringen och
arbetsmarknaden (yrkande 5). Det saknas i dag en teoretisk
koppling mellan välfärdssystemens generella och selektiva
arrangemang. Ju fler som inte är kvalificerade för
arbetsmarknadsrelaterade trygghetsförmåner desto fler behöver
och kommer att behöva selektiva stödåtgärder, heter det.
Forskningen kring socialbidraget behöver knytas an till och
förankras i en bredare teoretisk diskussion kring
välfärdspolitiska frågeställningar och till välfärdspolitikens
utformning. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om
behovet av beteendeforskning kring nuvarande sociala
trygghetssystem och huruvida olika selektiva stöd och åtgärder
påverkat familjebilden (yrkande 7). I motionen anförs att
den ökade familjesplittringen och ensamboendet samt förändringar
i befolkningssammansättningen, med fler barn och fler äldre
personer, ställer stora krav på vårt kommande sociala
trygghetssystem. Vi behöver kunskap om huruvida tendenserna till
ökad familjesplittring är konsekvenser av hur de
familjepolitiska stöden, social- och bostadsbidragen utformats.
Motionärerna begär också ett tillkännagivande om behovet av
kunskap om barnens levnadsförhållanden och villkor (yrkande
8). I motionen anförs att en sjättedel av Sveriges befolkning
är under 16 år samt att det finns mycket få rikstäckande
undersökningar som riktar sig speciellt till barn med syfte att
beskriva barnens levnadsvillkor. När frågor kring barn som växer
upp tillsammans med en förälder har aktualiserats, har det
oftast skett i debatten om missbruk och ungdomsvåld. Denna
negativa ungdomsdebatt måste i högre grad än tidigare mera
grundas på faktiska förhållanden än lösa antaganden. Slutligen
begärs ett tillkännagivande om behovet av kunskap om
ensamförsörjande kvinnors levnadsförhållanden och villkor
(yrkande 9). Unga kvinnors etableringssvårigheter och de
äldre kvinnornas hälsoproblem och marginella positioner i de
generella trygghetssystemen framträder som distinkta
riskpositioner för de ensamförsörjande kvinnorna.
Ensamförsörjande kvinnor har hög risk att hamna i ett långvarigt
socialbidragsmottagande, heter det i motionen.
I några motioner begärs stöd i mer allmänna ordalag till
forskning på välfärdsområdet, nämligen i So250 av Gudrun
Schyman m.fl. (v) (yrkande 7), So271 av Anita Persson m.fl.
(s) och So286 av Eva Arvidsson m.fl. (s). I motionerna
So250 och So271 betonas vikten av nationell forsknings- och
utvecklingsverksamhet vid lokala och regionala centra men även
vikten av internationellt utbyte. I båda motionerna konstateras
att vid Centrum för välfärdsforskning i Eskilstuna sker sedan
flera år ett intressant forsknings- och utvecklingsarbete inom
olika programområden. Det är kommuner, landsting och andra
aktörer i Södermanland och Västmanland som har tagit initiativ
till centret. Enligt motionärerna finns också långt framskridna
planer på att även bilda ett internationellt centrum för
välfärdsforskning. I motion So286 förespråkas bildandet av ett
institut för samhällsanalys vilket skulle kunna samordna
kunskaper och idéer samt vara ett forum som samlar erfarenheter
från olika kompetensområden och snabbt få fram sådana förslag
till lösningar på samhällsproblem att effekterna mildras eller i
bästa fall uteblir.
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att en utvärdering angående privatiseringens
kostnader och effekter på den offentliga sektorn bör göras
(yrkande 1). Motionärerna anser att det vore värdefullt om
man kunde göra en grundlig utvärdering av de sociala experiment
som inletts under de gångna åren för att förhindra att misstag
upprepas och för att i framtiden kunna föra förnyelsedebatten på
ett sakligt plan. De få utvärderingar som hittills gjorts pekar
på ökade kostnader, uttunning av kvalitén och tendenser till
större ojämlikhet, heter det i motionen.
I motion A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp)
begärs ett tillkännagivande om behovet av en välfärdspolitik med
valfrihet (yrkande 4). Motionärerna anför att
skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och
omsorg som människor på fastlandet. Byråkrati får inte hindra
okonventionella lösningar som passar skärgårdsbefolkningens
behov och önskemål. Motionärerna anser att en välfärdspolitik
som präglas av valfrihet skapar bättre förutsättningar för
människor att bo och leva även i skärgården.
Utskottets överväganden
Sverige måste även i framtiden vara ett välfärdsland där
människor har arbete och de offentliga finanserna är i balans.
Det stora budgetunderskottet gör det nödvändigt, som regeringen
framhåller, att minska utgifterna på en rad områden. För att
vissa grupper skall skyddas måste enligt utskottet stor vikt
läggas vid att besparingarna skall delas av alla medborgare.
Att alla, oberoende av inkomst, har tillgång till bra
barnomsorg, god utbildning samt hälso- och sjukvård och
äldreomsorg av hög kvalitet är, enligt utskottet, vid sidan av
möjligheten att försörja sig genom eget arbete, det som främst
skapar jämlika och rättvisa villkor i ett samhälle. I ett vidare
perspektiv bidrar rättvist fördelade välfärdstjänster till
sammanhållningen i samhället och utgör därmed också ett värn för
demokratin.
I arbetslöshetens och den ekonomiska krisens spår finns nu,
som framhålls i propositionen, mycket oroande tendenser på en
rad samhällsområden. Vissa grupper, främst invandrare,
ensamstående föräldrar och deras barn samt ungdomar, fick redan
under 1980-talet sina villkor försämrade. Under 1990-talet har
försämringarna fortsatt för dessa grupper, samtidigt som det
tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga
arbetslösheten. En hög bestående arbetslöshet är det största
hotet mot välfärden och en rättvis fördelning av resurserna i
samhället. Socialbidragskostnaderna har stigit påtagligt under
hela 1990-talet och bidragstiderna blir allt längre.
Socialbidragstagarna är i stor utsträckning yngre människor.
Hälften av dem är under 25 år.
Boendesegregationen tenderar att öka, framför allt i
storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan "rika" och
"fattiga" kommuner, när det gäller inkomster, utbildningsnivå,
antalet arbetslösa m.m. Den ekonomiska krisen har slagit hårdast
i områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt
position. Bland dessa är många första och andra generationens
invandrare.
Vissa förortsområden i de största städerna domineras nu helt
av människor med invandrarbakgrund med mycket ringa kontakt med
befolkningen i övrigt. Integrationen i samhället för dessa
människor försvåras därmed avsevärt. Fler arbetslösa finns i
dessa områden än i övriga landet. Socialbidragsberoendet är
högre och kostnaderna i dessa kommuner för socialbidrag har ökat
markant. I dessa bostadsområden bor också andra ekonomiskt svaga
grupper och människor med olika sociala problem. Det finns i
dessa områden en ökande social instabilitet med inslag av
otrygghet, utanförskap och kriminalitet. Om inget nu görs är
risken stor att problemen permanentas och att skadorna blir
irreparabla. Risken för konfrontationer mellan olika etniska
grupper kan öka. I USA liksom i flera europeiska länder finns
exempel på slumdistrikt som uppstått för att ingenting gjorts åt
situationen. En sådan utveckling måste enligt utskottet
förhindras i Sverige.
De ensamstående föräldrarnas situation har under 1990-talet
försämrats ytterligare. Varannan ensamstående förälder har
svårigheter att klara de löpande utgifterna. Detta är enligt
uppgift fyra gånger så vanligt bland dessa föräldrar som bland
samboende utan barn.
Ungdomarna är en av de grupper som drabbats hårdast av
försämringar under senare år. Andelen ungdomar bland de
arbetslösa är i Sverige större än i de flesta andra europeiska
länder. I ett väl fungerande samhälle måste ungdomarna ges
möjlighet att vara med i arbetslivets gemenskap och känna sig
efterfrågade och behövda. Dagens ungdomar är morgondagens vuxna
med ansvar i framtidens samhälle. Livsvillkoren för ungdomarna i
dag påverkar i stor utsträckning hur de i sin tur klarar rollen
att ta hand om sina barn.
Alkoholkonsumtionen bland ungdomar ökar av allt att döma igen,
speciellt bland flickor, och alkoholdebuten sker dessutom vid
allt lägre ålder. Detta är oroande, av flera skäl. Våldsbrotten
ökar också bland unga och i anslutning till nöjeslokaler. Våldet
blir också grövre bl.a. som en följd av att ungdomar nu i större
utsträckning än tidigare är beväpnade. Gärningsmannen är
alkoholpåverkad vid 70--80 % av våldsbrotten. De högsta
brottsnivåerna och det mest omfattande alkohol- och
narkotikamissbruket finns i storstäderna.
Missbruket av dopningspreparat ger också anledning till oro.
Mot bakgrund av uppgifter om ett ökat icke-medicinskt bruk av
anabola steroider och andra dopningsmedel och samband mellan
dopning och allvarliga våldsbrott anordnade utskottet nyligen en
offentlig utfrågning. Utskottet behandlar dopningsfrågan i ett
särskilt betänkande.
En omfattande utredningsverksamhet har igångsatts med uppgift
att analysera problemen vad gäller den allmänna välfärden och
den sociala utvecklingen samt föreslå förbättringar på olika
områden.
Regeringen tillkallade i höstas en Invandrarpolitisk
utredning för en översyn av invandrarpolitiken. Enligt
direktiven (dir. 1994:130) skall kommittén bl.a. överväga
särskilda åtgärder i s.k. invandrartäta bostadsområden, bl.a.
mot boendekoncentration och dess konsekvenser. Kommittén skall
analysera drivkrafterna bakom och eventuella olägenheter med
koncentrationen av invandringen till vissa kommuner samt
överväga hur sådana olägenheter kan motverkas. Utredningsarbetet
skall vara avslutat den 31 december 1995.
Regeringen har i dagarna beslutat nya direktiv för
Storstadsutredningen (dir. 1995:35). Utredningen
skall arbeta som en kommitté med företrädare för de tre
storstadsområdena. Sammanfattningsvis skall kommittén ha till
uppgift att i dialog med berörda i områdena föreslå och initiera
åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för
att i bostadsområdena i storstäderna ta till vara de olika
resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en
positiv utveckling, särskilt vad beträffar barn och ungdom med
svåra uppväxtförhållanden. Kommittén skall för att fullfölja
sitt uppdrag bl.a. genomföra en kartläggning av de
åtgärdsprogram och andra aktiviteter inom framför allt social-,
utbildnings- och arbetsmarknadsområdena som kan ha betydelse för
en positiv utveckling i de aktuella bostadsområdena. Kommittén
skall vidare lämna förslag till riktlinjer hur bostadsområdena
bättre än för närvarande skall kunna ta till vara sina totala
resurser, i form av myndighetsinsatser och ideella insatser, i
samverkan och utan hinder av traditionella uppgiftsgränser samt
ta initiativ till och genomföra konkreta projekt. Kommittén
skall också föreslå behövliga förändringar av lagteknisk,
finansiell och organisatorisk natur för att bättre samordning
och samverkan mellan olika myndigheter och samhällssektorer
skall kunna uppnås. Kommittén skall senast den 1 oktober 1995
redovisa behovet av åtgärder som behöver vidtas för att nå den
samordning och samverkan som beskrivs i direktiven.
Utredningsuppdraget skall slutredovisas senast den 1 juli 1997.
Direktiv till en bostadspolitisk utredning har nyligen
beslutats (dir. 1995:20). En utredning med parlamentarisk
förankring skall ta fram underlag för beslut om bostadspolitiken
på längre sikt. Uppgiften är att precisera målen för en fortsatt
social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för
genomförandet av dem. Enligt direktiven rör huvuddelen av
uppdraget bostads- och fastighetsekonomiska frågor samt
kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen. Förslagen skall
inordnas i en sammanhållen politik för att öka integrationen och
motverka segregationen inom samhällslivets alla områden. I
direktiven anges bl.a. följande om kommunernas roll i
bostadsförsörjningen. Uppgiften på bostadsförsörjningens område
kommer i stor utsträckning att gälla att tillföra de redan
byggda områdena nya funktioner för att inom dem kunna tillgodose
nya gruppers behov, men också för att bryta en tidigare
ensidighet i områdenas utformning och en allt tydligare
segregation mellan olika grupper av medborgare i kommunen. En
segregationsprocess som tillåts gå tillräckligt långt blir lätt
självgående, heter det. Bristande känsla av samhörighet övergår
i främlingskap, otrygghet och oförståelse inför dem som upplevs
tillhöra de andra. Att bryta utvecklingen mot tilltagande
segregation för att i stället öka den trygghet som följer av
igenkännande och förmåga till inlevelse och att på så vis
återskapa samhörigheten är enligt direktiven en av vår tids
viktigaste uppgifter. Kommunernas centrala roll inom de flesta
av de ansvarsområden som berörs av en sammanhållen politik för
att öka integrationen och moverka segregationen är uppenbar.
Bostadspolitiken är enligt direktiven bara ett av dessa områden.
I direktiven nämns vidare att frågor om bl.a. segregation även
behandlas -- från andra infallsvinklar än bostadspolitiska -- av
Kommittén för översyn av invandrarpolitiken och Utredningen om
levnadsvillkor i storstadsområden, med vilka utredningen skall
samverka. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara genomfört
senast vid utgången av september 1996.
Utskottet har vidare erfarit att Civildepartementet kommer att
ta initiativ till en demokratiberedning med uppdrag att
föreslå åtgärder som ökar medborgarnas inflytande och
delaktighet i samhällsutvecklingen. Enligt direktiven innebär
skillnader i levnadsvillkor att många medborgare inte alls är
med och påverkar samhällsutvecklingen. I vissa bostadsområden i
storstäderna är valdeltagandet lågt och en stor del av
befolkningen politiskt passiv. I direktiven konstateras att i
Storstadsutredningens arbete är befolkningen den viktigaste
resursen, och en aktiv dialog med befolkningen i de aktuella
bostadsområdena måste eftersträvas. Enligt Demokratiberedningens
direktiv är det särskilt angeläget att följa vilka mönster för
medborgerliga aktiviteter som uppstår i förändringsarbetet.
Socialstyrelsen har nyligen publicerat en rapport om
Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoS-rapport 1995:5).
Rapporten består av sju fristående artiklar som bör ses som
pusselbitar till bilden av invandrares hälso- och sociala
situation. I rapporten konstateras att invandrare i Sverige är
en utsatt grupp både vad gäller hälsa och sociala förhållanden.
De är mer sjukskrivna än infödda svenskar, förtidspensioneras
oftare och lever på socialbidrag i större utsträckning än
infödda svenskar. Enligt rapporten finns det inte någon enkel
förklaring till att situationen ser ut som den gör.
I Socialdepartementet har startats ett så kallat
Välfärdsprojekt. Projektet har till syfte att samla
kunskaper och initiera forskning om hur det svenska samhället
och välfärden har förändrats och att ge underlag för en bred
diskussion och till förslag om hur välfärden kan utvecklas för
att kunna möta nya förutsättningar och framtida problem. Arbetet
skall bedrivas öppet och utåtriktat. En viktig del i detta
arbete är att kartlägga risken för att vissa grupper skall falla
igenom samhällets skyddsnät och marginaliseras.
Sverige deltar aktivt i internationellt socialpolitiskt
samarbete såväl på nordisk som europeisk och global nivå.
Nordiska rådet har nyligen tagit ställning till ett program för
nordiskt social- och hälsosamarbete 1995--2000. Inom EU deltar
Sverige i arbetet med ett nytt s.k. fattigdomsprogram. Det
förslag som för närvarande bearbetas knyter an till tidigare
program. Målet är att främja ekonomisk och social integration av
de mest utsatta grupperna i samhället, främja solidaritet och
aktivt medborgarskap. Programmet bygger på tre grundprinciper.
För det första skall insatserna vara mångsidiga, flersektoriella
och utgå från en helhetssyn. För det andra skall projekt inom
programmet bygga på kontakt och samarbete mellan de aktörer som
deltar hos lokala myndigheter, frivilliga organisationer,
företag m.fl. För det tredje förutsätts delaktighet av de
utsatta själva när det gäller aktiviteter och åtgärder inom
projekten.
Tidigare i denna månad har i FN:s regi ordnats ett
Världstoppmöte om social utveckling. På toppmötet behandlades
bl.a. frågor om utrotande av fattigdom, skapande av produktiv
sysselsättning och främjande av social integration.
I årets budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att
under nästa budgetår särskilda medel om 125 miljoner kronor
avsätts för insatser i områden med stor andel invandrare. De
särskilda medlen skall enligt regeringen användas för att stärka
kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i
dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling
och förhindra utanförskap. I propositionen framhåller regeringen
att Storstadsutredningen och Invandrarpolitiska utredningen
arbetar med att bryta den negativa utvecklingen i ett
långsiktigt perspektiv, medan den nu föreslagna ekonomiska
satsningen avser omedelbara åtgärder för att ge dem som bor i
dessa segregerade områden likvärdiga förutsättningar vad gäller
t.ex. arbete och utbildning.
Under den allmänna motionstiden väcktes ett stort antal
motioner med förslag som på olika sätt rör den allmänna
välfärden. Mera allmänt hållna motionsyrkanden och yrkanden som
rör socialtjänsten, bl.a. frågor om utslagning, om utvecklingen
av socialbidragen, om omsorgen om barn och ungdomar och om
missbruk har remitterats till socialutskottet och behandlas i
detta betänkande eller i kommande betänkanden av
socialutskottet. Till justitieutskottet,
socialförsäkringsutskottet, utbildningsutskottet,
arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet har remitterats
motioner inom dessa utskotts beredningsområden.
Socialutskottet är mycket positivt till de utredningsinitiativ
som tagits men anser att flera av de frågor som nu behandlas
kräver sektorsövergripande överväganden och åtgärder. Det sätt
på vilket samhället är organiserat, och detta gäller även
arbetet i riksdagen och regeringskansliet, försvårar den
helhetssyn och det långa perspektiv på dessa frågor som
utskottet förordar. Även sektoriella åtgärder i ett kort
perspektiv måste enligt utskottet bottna i en övergripande och
långsiktig strategi för välfärd, arbete, trygghet m.m.
Utskottet delar inställningen i motionerna Ju809, Sf635 och
So267 att kraftfulla och målinriktade insatser nu måste vidtas
på flera områden för att motverka boendesegregationen,
arbetslösheten och utslagningen i samhället. Inställningen är
väl förenlig med regeringens uttalanden i budgetpropositionen.
Ett led i detta arbete måste vara en förbättrad boendeplanering
för att göra boendemiljön i vid bemärkelse i bostadsområden med
stora sociala problem mer attraktiv. En viktig del i detta
arbete är också att hålla uppe standarden i utbildningen. För
att ta ett exempel så är det helt oacceptabelt att många
ungdomar i invandrartäta områden, som är födda i Sverige, går ut
grundskolan utan att kunna tala eller skriva svenska i någon
rimlig mening. För att ändra dessa förhållanden krävs inte
enbart ändrade förhållanden på skolans område. Viktigt är också
ökade kontakter mellan ungdomar från dessa områden och andra
ungdomar och vuxna. I dessa områden tappar människorna naturligt
nog framtidstron och tilltron till samhällets förmåga och vilja
att avhjälpa problem. En fortsatt nedrustning och förslumning
kommer att leda till mycket stora samhällskostnader i ett längre
perspektiv. Regeringens förslag om särskilda medel för insatser
i invandrartäta bostadsområden är enligt utskottet mycket
positivt. Kraftfulla insatser behövs också mot det ökande våldet
i samhället och mot missbruket av alkohol, narkotika och
dopningspreparat. En samordning av kommuners och landstings
insatser på detta område är nödvändig. Det behövs en samordning
av insatserna mellan t.ex. sociala myndigheter samt
arbetsmarknads- och utbildningsmyndigheter. I sammanhanget bör
övervägas om de statliga trygghetssystemen är utformade så att
de kan möta de problem som vi nu ställs inför. Utskottet anser
att den fråga som tas upp i motion So267 bör beaktas, nämligen
om de statliga bidragen till kommuner och landsting är utformade
så att de stöder de kommunala myndigheternas ansträngningar att
skapa goda sociala förhållanden för sin befolkning. Motionären
nämner som exempel att den höga arbetslösheten bland flyktingar
och invandrare i vissa kommuner gör att gruppen
socialbidragstagare blir mycket hög i dessa kommuner. Även andra
förhållanden, t.ex. social isolering och psykiska problem,
medför större krav på vård, omsorg och annan social service i
vissa kommuner.
I motionerna So277, So278, So290 och Kr1 förs fram olika
förslag till utredningsaktiviteter. Utskottet instämmer i stora
delar i förslagen men anser att önskemålen bör kunna beaktas
inom ramen för pågående utredningsarbete. Utskottet vill
särskilt framhålla behovet av sektorsövergripande insatser för
att komma till rätta med problem som boendesegregation,
arbetslöshet och utslagning. Risk finns annars att insatser på
ett område vidtas utan att konsekvenserna på andra områden eller
för helheten beaktas. En samordning behövs av främst social-,
arbetsmarknads-, bostads-, utbildnings-, flykting-,
invandrings-, kultur- och kriminalpolitiken när det gäller
allmänna välfärdsfrågor. En samordnad beredning och bedömning
bör sålunda enligt utskottet göras av förslagen från de
utredningar som arbetar på detta område.
En samlad bild behövs också av välfärden mot bakgrund av den
ekonomiska utvecklingen, arbetslösheten, boendesegregationen och
besparingarna inom stat och kommun. En sådan samlad uppfattning
om utvecklingen behövs bl.a. för att motverka ytterligare
försämringar för redan utsatta grupper och för att underlätta en
rättvis fördelning av samhällsresurserna vid kommande svåra
prioriteringar. Här behövs underlag från myndigheter som
Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån men även från
forskningen. Sådana underlag -- t.ex. Socialstyrelsens Social
rapport 1994 och Folkhälsorapport 1994 -- finns redan men bör
kunna utvecklas ytterligare och även utnyttjas bättre.
Flera motioner, So225, So232, So233, So256, So261 och So276,
tar särskilt upp barnens och ungdomarnas villkor när
förändringar sker genom bl.a. omstrukturering, arbetslöshet och
besparingar. Flera omständigheter pekar enligt motionärerna på
barns och ungas utsatthet i dagens samhälle. Några motioner
efterlyser ett centralt måldokument som beskriver regeringens
samlade syn på barn- och ungdomspolitiken samt
sektorsövergripande studier av barns villkor. För de barn som
befinner sig i riskzonen finns det enligt motionärerna anledning
till oro. Det behövs enligt dem en mer samlad genomgång, analys
och förslag på insatser för barn i riskzonen. Några motionärer
anser att en barn- och ungdomskommission borde tillsättas med
uppdrag att analysera situationen för särskilt utsatta barn samt
föreslå en strategi för att ge dessa barn en mer gynnsam
utveckling. Några motionärer vill samla barn- och
ungdomsfrågorna i ett departement. Andra motionärer föreslår att
ett åtgärdsprogram som syftar till konkreta åtgärder tas fram.
Programmet skulle t.ex. kunna innehålla åtgärder som stärker
barn och ungas ställning i samhället, program för forskning om
orsaker till tidig utslagning, program för hur olika
personalgruppers kunskaper om utslagningens mekanismer kan ökas,
uppbyggnaden av ett centrum för kunskap om barns och ungdomars
uppväxt och livsvillkor, kartläggning av vilka åtgärder som
behövs för att underlätta för sociala myndigheter, skolan,
polisen och andra att samverka. Vidare finns det behov av en
bred studie av de långsiktiga samhällsekonomiska konsekvenserna
av barns och ungdomars utanförskap jämfört med satsningar på
förebyggande åtgärder.
Flera motionärer anser att det inte finns något klart uttalat
"barnperspektiv" i forskningen. Ett samlat löpande informations-
och redovisningssystem skulle behövas för en samlad faktabild om
barnen i Sverige.
Den förra regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att
beskriva utvecklingen av barns villkor med anledning av det
förnyelsearbete och de besparingar som pågår i kommuner och
landsting. Socialstyrelsen har redovisat uppdraget i rapporten
Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1994:4). I rapporten redovisades bl.a. att
kommunernas besparingar under 1993 och 1994 väntades bli något
större i verksamheter som riktas till barn och unga än i den
totala kommunala verksamheten. Speciellt stora var besparingarna
i storstadsregionerna. Socialstyrelsen drar slutsatsen att inte
alla barn i storstäder och förorter löper större risk att råka
ut för försämringar än andra barn. Skälet är i stället att det i
storstadsregionerna finns ett stort antal barnrika delområden
med hög koncentration av invandrare, ekonomiskt svaga grupper
och människor med psykosociala problem. Enligt Socialstyrelsen
finns det särskilda skäl att åter uppmärksamma dessa
bostadsområden och överväga vilka åtgärder som behövs där.
Socialstyrelsen framhåller att mycket talar för att de negativa
utvecklingstendenserna i sådana områden förstärks samt att
förutsättningarna för att kompensera barnen med individuella
särlösningar blir sämre.
Socialstyrelsen har vidare sedan år 1991 haft ett uppdrag att
genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom
socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller
arbetet med barn som far illa och deras familjer. Detta projekt,
Barn i fokus, kommer att avslutas under våren med en redogörelse
för Socialstyrelsens slutsatser av projektet.
Barnombudsmannen föreslår i sin första årsrapport, som
överlämnades hösten 1994, bl.a. att regeringen i samband med
budgetpropositionen redovisar ett centralt måldokument som
beskriver regeringens samlade syn på barn- och ungdomspolitiken
och ger en överblick över departementets insatser på barn- och
ungdomsområdet (Hallå där! s. 27). Förslagen bereds för
närvarande i Socialdepartementet. Barnombudsmannen har vidare
fått ett regeringsuppdrag med innebörd att samordna
sektorsövergripande uppföljningsstudier. Det innebär en
samordning av utredningar och projekt inom olika myndigheter som
berör barn- och ungdomsfrågor. Den kunskap som kommer fram är
tänkt att utgöra underlag för att peka på missförhållanden
respektive föreslå åtgärder för att förbättra barns villkor.
Enligt tilläggsdirektiven (dir. 1994:156) till Barn- och
ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) skall delegationen bl.a. mot
bakgrund av de stora ekonomiska, sociala och kulturella
förändringar som sker i samhället ge synpunkter på
samhällsutvecklingen utifrån en helhetssyn på barns och
ungdomars situation och uppväxtvillkor. Skillnader i välfärd
mellan olika barn och ungdomar skall vidare uppmärksammas.
Delegationen skall löpande redovisa resultatet av sitt arbete
till regeringen.
Regeringen har slutligen i skrivelsen 1994/95:127
Ungdomsfrågor lämnat en samlad redogörelse för förslag och
åtgärder i årets budgetproposition som särskilt rör ungdomar. I
skrivelsen redovisas samlat bl.a. frågeställningar kring
ungdomars uppväxtvillkor, bostad, ekonomi, livsstil och
brottslighet. De övergripande målen för Ungdomsstyrelsen, vilken
sedan den 1 juli 1994 är central förvaltningsmyndighet för
ungdomsfrågor, är att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar
samt att verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall arbeta
sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med
kommunerna när det gäller att följa ungdomars villkor i
samhället. Våren 1996 skall Ungdomsstyrelsen lämna en omfattande
rapport till regeringen om ungdomars uppväxtvillkor och lämna
förslag till åtgärder.
Utskottet instämmer i de nu aktuella motionerna, som är väl
förenliga med regeringens uttalanden i dessa delar i
budgetpropositionen. Den höga arbetslösheten och de ekonomiska
problem som den för med sig för många familjer ökar också
riskerna för att allt fler barn blir otrygga och far illa.
Enligt utskottets mening är insatser för att åstadkomma balans
och tillväxt i ekonomin samt skapa arbete av grundläggande
betydelse för barnens och ungdomarnas välfärd. För
invandrarbarn, liksom för andra barn och ungdomar, är generella
insatser som bidrar till att minska orättvisorna och skapa en
mer rättvis fördelning i samhället avgörande för att villkoren
skall kunna förbättras.
Socialnämnden är enligt socialtjänstlagen skyldig att i
samarbete med den unges familj försöka åtgärda problemen i den
unges uppväxtmiljö. Utskottet anser, mot bakgrund av vad som
påtalas i motionerna, att det nu är extra viktigt att alla
inblandade parter, såväl myndigheter som organisationer och
allmänheten, mobiliseras i försöken att bryta den negativa
utvecklingen när det gäller missbruk av alkohol och andra droger
samt ungdomsvåld. Utskottet anser att det är nödvändigt med
ökade satsningar på tidigt samarbete mellan polis, frivård,
skola, föreningar, arbetsmarknadsmyndigheter, föräldrar och
ungdomarna själva för att försöka finna nya vägar som leder till
en lösning av dessa problem. Det förebyggande arbetet bland barn
och ungdomar måste enligt utskottets mening ske på bred front,
dvs. över de traditionella sektorsgränserna, för att åstadkomma
hållbara lösningar för framtiden. Sambanden mellan arbetslöshet,
utslagning, våld och missbruk måste enligt utskottet
uppmärksammas mer.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla vikten av att barn som
tidigt visar tecken på att utvecklas ogynnsamt uppmärksammas och
att åtgärder vidtas. Detta kräver ofta samarbete mellan
föräldrar, skola, barnomsorg, socialtjänst och hälso- och
sjukvård. Det är viktigt att den kunskap och erfarenhet som
byggts upp genom forskning, utvecklingsarbete och på annat sätt
kontinuerligt förs vidare till berörda personalgrupper för att
vidareutveckla arbetet inom socialtjänsten.
Ett samlat, löpande informationssystem, som föreslås av vissa
motionärer, bör enligt utskottet övervägas för att ge en bättre
faktabild av barnens situation i samhället. Ett "barnperspektiv"
i forskningen skulle också kunna bidra till en större kunskap om
barnens förhållanden. I barnkonventionen anges att "barnets
bästa" skall vara en ledstjärna vid alla de åtgärder till skydd
för barn och unga som vidtas inom socialjtänsten. För att få
kunskap om "barnets bästa" måste barn och unga därför själva få
komma till tals på ett tydligt sätt. Denna rätt att få föra fram
sin åsikt finns inskriven i konventionen (artikel 3 och 12).
Flera motioner, So250, So271, So286, So293 och A472, vill ha
en ökad forskning om olika välfärdsfrågor. I motion So293 (c)
förs fram förslag bl.a. om 2000-talets villkor för
välfärdspolitiken, om förnyelse av de sociala trygghetssystemen,
om barnens och de ensamstående kvinnornas levnadsförhållanden
och villkor. I andra motioner betonas vikten av nationell
forsknings- och utredningsverksamhet vid lokala och regionala
center. I en motion förespråkas ett institut för samhällsanalys.
I ytterligare en motion begärs en utvärdering av
privatiseringens kostnader och effekter på den offentliga
sektorn. Krav ställs i en motion på en välfärdspolitik som
präglas av valfrihet.
Välfärdsforskningen i Sverige fick en fastare bas genom
riksdagens beslut år 1990 att inrätta Socialvetenskapliga
forskningsrådet (SFR), vars mandat omfattar stöd till
välfärdsforskning i vid mening (grundforskning och
tillämpningsforskning inom socialvetenskap, socialpolitisk och
folkhälsovetenskap). SFR stöder forskningen inom många olika
discipliner vid samtliga universitet. Tyngdpunkten ligger vid
samhällsvetenskapliga ämnen som sociologi, socialt arbete och
psykologi samt samhällsmedicin. Rådet skall informera om
kunskapsläget och om aktuell forskning.
Den ämnesmässiga bredden i forskningen är stor och täcker
samtliga de problemområden som aktualiseras av motionerna.
Exempel på aktuella satsningar av SFR är högre forskartjänster
beträffande socialpolitik med inriktning mot fattigdoms- och
fördelningsfrågor samt arbetslöshet.
Forskningsprojekt med anknytning till välfärdsfrågor pågår
också vid universiteten och vid Institutet för framtidsstudier.
Välfärdsstatens målsättningar är i många länder allt svårare
att uppnå på grund av den begränsade ekonomiska tillväxten.
Detta har stimulerat den forskning som belyser välfärdens
utveckling och socialpolitiken som ett instrument att påverka
denna utveckling. Centrala frågor för forskning om och för
välfärd är levnadsvillkorens fördelning i befolkningen och
effekten av socialpolitiska åtgärder inom arbetsmarknad,
socialförsäkring, socialtjänst, barnomsorg och äldreomsorg,
insatser för handikappade osv.
Svensk välfärdsforskning är av hög kvalitet och har gott
internationellt anseende. Den internationella forskningen
uppmärksammar också i ökande grad välfärdsfrågor. Ett av
särprogrammen inom EU:s fjärde ramprogram för forskning där
Sverige deltar är inriktat mot socialt utanförskap och social
integration.
I Folkhälsorapport 1994 behandlas bl.a. frågor om
sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa. Där sägs bl.a. (s.
143) att den kunskap som finns om arbetslöshetens hälsoeffekter
bygger på studier av en annorlunda arbetslöshet än den som råder
i dag. Man har framför allt studerat vad som händer manliga
medelålders arbetare vid företagsnedläggningar. Kvinnors,
tjänstemäns, ungdomars och äldres arbetslöshet är sämre belyst.
Mycket av den kunskap som finns kommer från undersökningar i
USA, där andra kulturella, ekonomiska och politiska förhållanden
gör det svårt att direkt översätta forskningsresultaten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det behövs mer
kunskap och forskning på en rad områden för att få en
helhetsbild av hur de samlade effekterna av de senaste årens
höga arbetslöshet och försämrade ekonomi men även andra
förändringar i samhället och i vår omvärld påverkar människors
levnadsvillkor.
Bättre underlag behövs för kommande politiska beslut om
välfärdspolitiken. Det behövs enligt utskottet mer kunskap om
bl.a. de sociala trygghetssystemen, arbetsmarknaden, familjernas
situation och boendet. Mer kunskap behövs också om hur hot om
utslagning och segregering bör mötas. S.k. framtidsstudier
behövs också för att fånga mångfalden av de preferenser som den
nuvarande ungdomsgenerationen har och kommer att ha till
2000-talets välfärdssystem.
Utskottet delar även uppfattningen att det är viktigt med
nationell forsknings- och utvecklingsverksamhet vid lokala och
regionala center.
Utskottet instämmer i regeringens uttalanden i
budgetpropositionen i dessa delar. Utskottet ställer sig också
bakom huvudlinjerna i de motioner som behandlats och anser att
regeringen bör beakta dessa synpunkter i det fortsatta arbetet
med frågor som rör den allmänna välfärden. Vad utskottet anfört
bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So225
(fp), So232 (fp), So233 (s), So250 (v) yrkandena 1 och 7, So256
(s), So261 (v), So267 (s), So271 (s), So276 (s), So277 (s),
So278 (m), So286 (s), So290 (s), So292 (s), So293 (c) yrkandena
1--3, 5 och 7--9, So601 (fp) yrkandena 3, 5 och 6, So613 (s),
Ju809 (c) yrkande 2, Sf635 (fp) yrkande 8, Kr1 (s) och A472 (fp)
yrkande 4.
Familjepolitiken
Motioner
I motion So209 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om inriktningen av en politik för ökad valfrihet i välfärden
(yrkande 1). Motionärerna anför att familjen och den
enskilde individen måste ges huvudansvaret för besluten om den
egna välfärden, oavsett om det gäller barnomsorg, läkare,
äldrevård eller skola. I den borgerliga regeringsförklaringen
1991 betonades att välfärden skulle förbättras genom att en
valfrihetsrevolution skulle inledas. Syftet med förändringarna
var att öka den enskildes möjligheter att välja. Inom
familjepolitikens ram infördes vårdnadsbidraget och rätt till
skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Enskild barnomsorg som
uppfyllde kvalitetskraven gavs rätt att få offentligt stöd.
Syftet med reformerna var att skapa valfrihet, men också att
skapa rättvisa i familjepolitiken. Även de föräldrar som valt
att inte använda sig av den offentliga barnomsorgen skulle ges
ett ekonomiskt stöd. Avdragsrätten för barnomsorgskostnader
skulle öka möjligheten att utveckla den form av barnomsorg som
passar familjen bäst. Motionärerna anser att den nya regeringens
avskaffande av vårdnadsbidraget och stoppet för enskild
barnomsorg inte endast innebär att en lagstadgad valfrihet tas
bort utan också att trycket på den offentliga barnomsorgen ökar
eftersom barnomsorgsgarantin står kvar. Mot bakgrund av detta
yrkar motionärerna att riksdagen beslutar att återinföra
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader (yrkande 2)
och återinföra vårdnadsbidraget (yrkande 3) i enlighet med
vad som gällde före den 1 januari 1995. Vidare yrkas att
riksdagen beslutar om möjlighet till enskild barnomsorg i
enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11
(yrkande 4).
Även i motion So605 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs
om att avdragsrätten för barnomsorgskostnader återinförs
(yrkande 2) liksom vårdnadsbidraget (yrkande 3), samt
att riksdagen beslutar ge möjlighet till enskild barnomsorg i
enlighet med riksdagens beslut enligt betänkande 1993/94:SoU11
(yrkande 4). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
barnomsorgsgarantin (yrkande 1) och om inriktningen av den
framtida familjepolitiken (yrkande 5). Motionärerna anför
att de förändringar de föreslår innebär ett stort steg mot ökad
rättvisa och valfrihet. Långsiktigt måste en viktig grund för
valfriheten vara att man kan leva på sin lön. För att detta
skall bli möjligt krävs bl.a. skatt efter bärkraft och
försörjningsbörda. Härav följer att behovet av bidrag minskar.
Stödet till barnomsorgen skall vara helt neutralt i förhållande
till barnomsorgsform, och stödet skall gå direkt till
föräldrarna. Barnomsorgslagen bör snarast ändras i enlighet med
vad som gällde före den 1 januari 1995. Förslagen innebär att
både valfriheten och rättvisan ökar och föräldrarna kan välja
såväl graden av förvärvsarbete som inriktningen av barnomsorgen.
För att öka familjens trygghet är det angeläget att varje familj
kan spara och ha tillgång till eget grundkapital. Att kunna äga
sin bostad är också en trygghetsfaktor och den möjligheten skall
ges inom ramen för både enfamiljs- och flerfamiljsboende.
Också i motion A816 av Per Unckel m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden till regeringen om valfrihet i
familjepolitiken (yrkande 2) och om återinförande av
vårdnadsbidraget (yrkande 3). Motionärerna anför att statens
uppgift är att stödja familjernas och individernas möjligheter
att fungera på det sätt som de själva anser rätt och riktigt.
Vårdnadsbidraget som infördes av den borgerliga regeringen var
ett steg på vägen mot valfrihet. Det innebar större rättvisa i
och med att åtminstone något offentligt bidrag till barnomsorg
utgick till alla barn oavsett barnomsorgsform. Det öppnade också
möjlighet för föräldrarna att anordna sin barnomsorg i andra
former än dem som den kommunala barnomsorgen erbjuder och gav
också större möjligheter för dem som så ville att själva vara
hemma och ta hand om sina egna barn. Motionärerna framhåller
slutligen att eftersom daghemsplats är den i särklass dyraste
tillsynsformen hade vårdnadsbidraget på sikt också blivit
samhällsekonomiskt lönsamt.
I motion So607 av Margareta E Nordenvall (m) yrkas att
barnomsorgsgarantin avskaffas (yrkande 1). Motionären menar
att förutsättningen för barnomsorgsgarantin var just
vårdnadsbidraget samt lika villkor för privat och offentlig
omsorg. Att behålla barnomsorgsgarantin utan vårdnadsbidrag kan
leda till att situationen i kommunerna blir ohållbar, att köerna
till daghemmen ökar och att kommunens ekonomi inte klarar
kostnaderna.
I motion Sf227 av Margit Gennser (m) yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa barnomsorgslagen (yrkande 2).
Motionären anför att barnomsorgslagen innebär att stora
ekonomiska resurser knyts upp i kommunerna utan att familjerna
har några reella alternativ att välja mellan. Barnomsorgslagen
var en del i en större kompromiss som bl.a. innefattade
vårdnadsbidraget och viss avdragsrätt från inkomsten för
kostnader för vård av barn. När delar av kompromissen avskaffas
finns det, enligt motionären, inte anledning att stå kvar vid
beslutet om barnomsorgslagen.
I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att
vårdnadsbidraget (yrkande 2) och avdragsrätten för styrkta
barnomsorgskostnader (yrkande 3) återinförs i den form de
hade före den 1 januari 1995. Vidare hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels
om rätt till ledighet för vård av barn under tre år (yrkande
4), dels om direktiven till den översyn som aviserats angående
familjepolitiken (yrkande 6). Motionärerna anför att
fyrpartiregeringen inledde en förnyelse av familjepolitiken. Det
första steget var avskaffandet av Lex Pysslingen. Det andra var
beslutet om barnomsorgslagen, som innebar att kommunerna ålades
att erbjuda plats i privat eller kommunal barnomsorg åt alla
barn i åldern 1 till 12 år. Det tredje steget var införandet av
vårdnadsbidraget. Syftet med vårdnadsbidraget var att utjämna de
orättvisor som fanns mellan olika barnfamiljer genom att endast
de som utnyttjade offentligt finansierad barnomsorg fick
samhällets stöd. Vårdnadsbidraget bidrog också till att hålla
nere kommunernas kostnader för barnomsorg. Motionärerna
framhåller att kommunernas kostnader för barnomsorgen kommer att
öka dramatiskt om alla som har rätt till det skulle kräva en
kommunal daghemsplats. Mot bakgrund av detta anser motionärerna
att såväl vårdnadsbidraget som rätten till avdrag för
barnomsorgskostnader bör återinföras liksom rätten till tre års
ledighet för vård av barn. Motionärerna anför att förslaget om
rätt till tre års ledighet inte belastar statskassan, men har
stor betydelse för småbarnsfamiljerna.
Slutligen framhåller motionärerna att kristdemokraterna har
förordat en översyn av det familjepolitiska stödet för att få en
överblick över familjernas verkliga ekonomiska situation.
Samhället betalar i dag drygt 80 miljarder kronor i
familjepolitiskt stöd om kommunernas barnomsorgskostnader
medräknas. När besparingar görs måste det ske på ett
fördelningspolitiskt acceptabelt sätt. Att ta ställning till ett
bidrag i taget kan ge en felaktig helhetsbild. Syftet med
översynen bör vidare vara att ge föräldrar och vårdnadshavare
större inflytande över hur resurserna används.
Motionärerna begär också tillkännagivanden till regeringen om
vad i motionen anförts om familjernas möjlighet att välja
barnomsorg (yrkande 11) och om statens och kommunernas
uppgift att anpassa sig till familjernas val (yrkande 12).
De anför att framtidens moderna familjer kommer att kräva frihet
att få välja vilken barnomsorg de vill ha. Framtidens
familjepolitik måste ge familjerna makt så att deras egna
önskemål och barnens behov sätts i centrum.
I motion A820 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om nödvändigheten av att kunna välja en väl
fungerande barnomsorg (yrkande 4). För att kvinnor och män
skall ges samma möjlighet att välja mellan, eller kombinera,
hemarbete, förvärvsarbete eller studier är det nödvändigt med en
väl fungerande barnomsorg, anför motionärerna. De framhåller att
för att skapa valfrihet och rättvisa fordras ett varierat utbud
av olika barnomsorgsformer som tar hänsyn till barnens och
föräldrarnas behov och önskemål. Barnomsorg skall kunna erbjudas
i kommunal eller enskild regi och omfatta såväl föräldrarnas
omsorg i det egna hemmet som daghem, fritidshem, familjedaghem,
föräldrakooperativ och andra alternativa former, anför
motionärerna. Målsättningen måste vara att kvinnans val är ett i
verklig mening fritt val och inte ett val dikterat av politiker
och arbetsgivare eller av villkoren i olika trygghetssystem.
I motion So602 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att införa ett familjestöd, barnkonto,
fr.o.m. den 1 januari 1996. Motionärerna anför att
vårdnadsbidraget var ett första steg till en reformering av
familjestödet. Med beslutet att riva upp det har
socialdemokraterna tagit flera steg tillbaka. I
budgetpropositionen anförs nu att den utredning om
familjepolitiken som aviserades i den ekonomisk-politiska
propositionen enbart skall se över fördelningspolitiska
konsekvenser av de förslag som regeringen presenterat och som
riksdagen skall fatta beslut om under våren 1995. Motionärerna
anser att detta är en felaktig ordning. Det tidigare aviserade
utredningsarbetet bör genomföras inom ramen för en
parlamentarisk beredning och detta innan beslut om besparingar
tas. Centern föreslog i höstas att familjestödet skulle
reformeras. Motionärerna återkommer nu med förslag om att ett
samlat familjestöd införs fr.o.m. 1 januari 1996, ett s.k.
barnkonto. Förslaget innebär en sammanslagning av de nuvarande
stöden till barnfamiljerna till ett system: ett beskattat
barnkonto, lika för alla barn i åldrarna 0--6 år, som skall
ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för åldersgruppen.
Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta belopp varje
månad under de sex åren. Den del av barnkontot som överstiger
detta lägsta månadsuttag disponeras fritt under de sex åren
efter brukarnas önskemål. Barnkontot bör vara beskattat och
pensionsgrundande. Det bör vidare kombineras med en förlängning
av rätten till full ledighet för vård av barn till det att
barnet fyllt 3 år och förkortad arbetstid till barnet fyllt 8
år. Genom att på detta sätt överlämna åt familjerna att fördela
resurserna och ledigheten utifrån den egna situationen
tillgodoses behovet av ökad valfrihet och flexibilitet, enligt
motionärerna.
Föräldrarna skall avgöra om familjestödet skall användas till
kommunalt daghem, föräldra- eller personalkooperativt daghem,
privat daghem, barnvårdare, minskad egen arbetstid eller för att
själv vårda barnet i hemmet. Barnkontot ger föräldrarna
möjlighet att aktivt påverka inte bara valet av
barnomsorgsalternativ utan även innehåll och kvalitet.
Motionärerna räknar med att avgifterna kommer att höjas inom
barnomsorgen som en följd av finansieringen av barnkontot.
Därför skall barnomsorgskostnaderna vara avdragsgilla.
Avdragsrätten knyts till de faktiska barnomsorgskostnaderna och
maximeras till det faktiska uttaget från barnkontot.
Kostnaden för barnkontot föreslås finansieras med
föräldrapenningen i dess nuvarande form och barnbidraget för
aktuell åldersgrupp. Den återstående finansieringen hämtas från
statsbidragen till kommunerna. Kostnaden för avdragsrätten för
barnomsorgskostnader beräknas kunna balanseras mot den ökade
skatteinkomst som uppstår då en del av barnbidraget blir
beskattat barnkonto.
För barn mellan 6 och 16 år skall barnbidraget, enligt
motionärerna, ligga kvar på sin nuvarande nivå. Motionärerna
säger således nej till sänkningen av barnbidragen.
I motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt famljestöd,
barnkonto, för föräldrar med barn i åldern 0--6 år att införas
från den 1 januari 1996 i enlighet med vad i motion So602 samt i
denna motion föreslås (yrkande 11). Motionärerna anser att
det nuvarande stödet gynnar höginkomsttagare och missgynnar
föräldrar med låga inkomster. Centern anser att alla barn och
alla föräldrar bör få en lika stor del av statens stöd.
Barnkontot uppfyller detta mål.
I motion Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rätt till tjänstledighet under tre år
(yrkande 3). Motionärerna anför att barn har rätt att känna
trygghet under barndomen. För att ge barnen bästa möjliga
uppväxt krävs en familjepolitik som underlättar för föräldrarna
att ta sig tid att vara med sina barn. Det måste, enligt
motionärerna, skapas bättre förutsättningar för
småbarnsföräldrar att flexibelt planera så att barnens behov av
sina föräldrar kan tillgodoses.
Arbetslivets förståelse för småbarnsföräldrarnas situation måste
öka, och därför behövs en förlängd rätt till ledighet.
I motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen dels beslutar att 18 § socialtjänstlagen från den 1
januari 1996 skall ges den lydelse som paragrafen hade fram till
den 1 januari 1995 (yrkande 5), dels att lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning skall återfå
den lydelse som gällde före riksdagsbeslutet med anledning av
proposition 1994/95:61 (yrkande 6). Motionärerna anför att
den barnomsorgsgaranti som den borgerliga regeringen införde
hade två bärande inslag. För det första skulle alla barn från
ett till och med tolv års ålder få rätt till barnomsorg utanför
hemmet. För det andra skulle kommunerna bli skyldiga att ge stöd
till enskilda daghem och fritidshem, ett stöd som inte oskäligt
fick avvika från kommunens kostnad per barn i motsvarande
verksamhet. Tanken var att de ekonomiska villkoren skulle vara
desamma för kommunala och privata daghem. Föräldrarnas val
skulle vara avgörande. Motionärerna föreslår nu dels att
socialtjänstlagen ändras, dels att lagen om försöksverksamhet
med kommunaltillståndsprövning ändras så att kommunerna endast
får fästa avseende vid sökandes lämplighet att bedriva
verksamheten och vid ändamålsenligheten av lokalerna.
I motion So620 av Bo Könberg och Anne Wibble (båda fp)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
omläggningen av barnstödet enligt vad som anförts i motionen.
Motionärerna anför att de allmänna barnbidragen är en viktig del
av den generella välfärdspolitiken och syftar till att något
utjämna standarden mellan barnfamiljer och hushåll utan barn.
Barnbidragen har hela tiden setts som en del av skattesystemet,
dvs. som ett medel att anpassa skatterna till olika familjers
skattebörda. Före år 1948 skedde denna omfördelning till
barnfamiljerna genom avdrag på skatten. Motionärerna pekar på
att barnbidragen i dag redovisas som en offentlig utgift och
ökar omslutningen av budgeten med detta belopp. Hade utgiften i
stället utgått i form av en skatterabatt skulle både utgifter
och inkomster för staten varit motsvarande lägre. Uppgiften att
skapa balans i de offentliga finanserna fokuseras, enligt
motionärerna, med rätta på de offentliga utgifterna. Dessa är
för närvarande drygt 70 % räknat som andel av
bruttonationalprodukten, BNP. För Sveriges del blåses både
utgifts- och skattekvoten upp av t.ex. tekniken med barnbidrag i
stället för skatterabatt liksom av det faktum att inkomster av
socialförsäkringar är skattepliktiga och således högre än om de
utbetalats netto efter skatt. Motionärerna anför att det skulle
kunna vara till Sveriges fördel att överväga förändringar i
redovisnings- och utbetalningsteknik som sänker de redovisade
utgifts- och skattekvoterna. Många internationella publikationer
redovisar utgiftskvoter som viktiga nyckeltal för olika
ekonomier. Motionärerna anser också att det skulle vara svårare
för regeringen att spara på barnbidragen om de utformades som en
skatterabatt. Det skulle då bli tydligt att det innebar en
riktad skattehöjning till barnfamiljerna, vilket ju är den
faktiska innebörden av minskat barnbidrag enligt motionärerna.
I motion So618 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om införandet av sex timmars arbetsdag som ett
led i familjepolitiken (yrkande 2). Motionärerna framhåller
att familjepolitiken är en del i den generella
välfärdspolitiken. Nya mål har under senare år tillkommit i
familjepolitiken, som att öka möjligheterna att kombinera
förvärvsarbete och familj. Utgångspunkten har varit att kvinnor
och män skall kunna förvärvsarbeta och ha familj på lika
villkor. Föräldraförsäkringen, den utbyggda barnomsorgen,
utvecklingen av äldreomsorgen m.m. spelar en viktig roll för att
svenska kvinnor förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning
som män, men också föder nästan flest barn i hela Europa, anför
motionärerna.
I debatten har ibland jämställdheten mellan könen satts i
motsatsställning till barnens bästa. Motionärerna anser att det
tvärtom är så att de i högsta grad hänger ihop. Barn har rätt
till båda sina föräldrar. Att kvinnor kan delta i samhällslivet
på samma villkor som män gynnar också barnen. Om inte kvinnor
ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret
med männen, så tillvaratas inte heller barnens intressen på
bästa sätt.
Motionärerna framhåller att dagens familjer är hårt pressade
och att kvinnor, som fortfarande ofta har huvudansvaret för barn
och hem, slits hårt av dubbelarbete. Sextimmarsdagen är det
naturliga steget för att skapa ett bättre samhälle i stort,
enligt motionärerna, men framför allt skulle fördelarna komma
att bli uppenbara på familjelivets område. En förkortad
arbetsdag skulle ge tid för familj, arbete och studier för både
kvinnor och män. Först då skulle det gå att tala om reell
valfrihet, heter det. En förkortad arbetstid skulle också leda
till att många skulle må bättre på sina arbetsplatser och i
hemmet. Den förändrade arbetsmarknadssituationen är vidare ett
skäl till att arbeta för införandet av sextimmarsdagen enligt
motionärerna.
Utskottets överväganden
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att
familjepolitikens mål bör vara att ge barnen en god start i
livet samt att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i
arbetslivet och rätt till nära och tidiga relationer med sina
barn. Detta förutsätter enligt utskottets mening en flexibel
föräldraförsäkring, lika barnbidrag för alla barn,
bostadsbidrag, utbyggd barnomsorg av god kvalitet och en bra
skola. Även rätten till deltidsarbete under småbarnsåren är
värdefull. Denna familjepolitik ser både till barnens och
föräldrarnas bästa. Den främjar jämställdheten och ökar
valfriheten för både kvinnor och män.
Det statsfinansiella läget har gjort det nödvändigt att minska
utgifterna på en rad områden. Utskottet anser det riktigt att nu
prioritera besparingar på transfereringarna framför ytterligare
nedskärningar i de sociala verksamheterna, såsom t.ex.
barnomsorgen. Utskottet anser också att det är angeläget att den
generella karaktären av familjestödet bevaras.
Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och
återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten
till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Beslutet
innebar en nettobesparing på budgeten med 2,3 miljarder kronor.
Utskottet anförde vid sin behandling av förslaget att det var
ett steg i fel riktning både ur jämställdhetssynpunkt och med
hänsyn till statsfinanserna att införa ett vårdnadsbidrag och
tillstyrkte därmed att detta avskaffades. Utskottet vidhåller
denna uppfattning. Utskottet ställer sig därmed bakom den av
regeringen förordade familjepolitiken och avstyrker därmed
motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och
3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3.
I samband med att riksdagen, våren 1993, beslutade att införa
vårdnadsbidraget beslöts också att rätten till ledighet för vård
av barn skulle förlängas till tre år. Arbetsmarknadsutskottet,
som yttrade sig över förslaget till socialutskottet, bedömde att
förslaget om en förlängd föräldraledighet till tre år borde
avvisas. Enligt utskottets mening var konsekvenserna av en
förlängning av föräldraledigheten inte belyst i förslaget om
vårdnadsbidrag. Utskottet pekade på ett stort antal frågor som
borde ha belysts, såsom vilken effekt en utvidgad
föräldraledighet har för de mindre företagen, hur
vikariatsfrågan löses vid upprepade långa ledigheter, hur den
enskilde anställde skall få del av kompetensutveckling och annan
utbildning inom företaget, samt vilka effekter på lön och
möjlighet att avancera inom företaget som en lång frånvaro från
arbetet leder till liksom konsekvenserna när det gäller
löneskillnader mellan kvinnor och män. Arbetsmarknadsutskottet
ansåg att dessa frågor borde utredas och en avvägning göras
mellan olika intressen innan ett förslag om förlängd ledighet
förelades riksdagen. Socialutskottet ansåg dock att om
vårdnadsbidraget infördes borde samtidigt en rätt till tre års
ledighet införas. Detta blev också riksdagens beslut.
Vid riksdagens behandling av förslaget att avskaffa
vårdnadsbidraget, hösten 1994, hänvisade arbetsmarknadsutskottet
i sitt yttrande till socialutskottet till sitt tidigare yttrande
och anförde vidare att möjligheten att kunna kombinera
föräldraskap och förvärvsarbete var en viktig beståndsdel i
jämställdheten mellan kvinnor och män. Utskottet såg en fara i
att långa perioder av frånvaro skulle komma att försvåra
möjligheterna att behålla kontakten med arbetslivet och
utvecklingen där. Utskottet befarade också att det fanns en risk
att unga kvinnor skulle få svårigheter att över huvud taget ta
sig in på arbetsmarknaden. Socialutskottet delade i sitt
betänkande 1994/95:SoU8 arbetsmarknadsutskottets uppfattning och
tillstyrkte därmed att rätten till ledighet för vård av barn
åter skulle omfatta 18 månader. Utskottet har inte ändrat
uppfattning och avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande
4 och Ju809 (c) yrkande 3.
En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är, som utskottet
tidigare framhållit, en viktig del i familjepolitiken för att
främja föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och
förvärvsarbete. Lagregleringen av kommunernas ansvar för
barnomsorgen är ett viktigt led i familjepolitiken. Motionerna
So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2
avstyrks därmed.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att kommunen om
den skall ha ansvaret för att tillgodose behovet av barnomsorg
också måste ha möjlighet att planera barnomsorgen inom kommunen,
såväl den som bedrivs av kommunen som den enskilda. Utskottets
inställning till enskild barnomsorg är att den, under de rätta
förutsättningarna, kan berika barnomsorgen i kommunen och bidra
till en positiv utveckling. Kommunen måste dock vid sin
bedömning av om ekonomiskt stöd skall ges till enskild
barnomsorg ha rätt att väga in behovet av ytterligare
barnomsorgsplatser. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4 och So615 (fp)
yrkandena 5 och 6. Också motionerna So623 (kds) yrkandena 11 och
12 och A820 (kds) yrkande 4 avstyrks.
Flera motioner tar upp frågan om inriktningen av
familjepolitiken i framtiden. I motion So605 (m) yrkande 5
anförs att stödet till barnomsorgen i framtiden bör gå direkt
till föräldrarna för att öka deras möjlighet till val av
barnomsorgsform. I motion So623 (kds) yrkande 6 begärs nya
direktiv för översynen av familjepolitiken. Motionärerna menar
att besparingarna inom familjepolitiken bör göras så att
föräldrar och vårdnadshavare får större inflytande över hur
resurserna används. I motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande
11 begärs en utredning om s.k. barnkonton som föreslås ersätta
det nuvarande systemet med föräldraförsäkring, barnbidrag och
barnomsorg.
Utskottet anser att den nuvarande utformningen av
barnomsorgsverksamheten i stort fungerar väl. I propositionen om
utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m., anfördes att
kommunen skall ta skälig hänsyn till vårdnadshavarens önskemål
om omsorgsform och att barnomsorg bör erbjudas så nära barnets
hem som möjligt. Vidare framhöll utskottet i sitt betänkande med
anledning av propositionen, i likhet med denna, att samarbete
mellan föräldrarna och barnomsorgspersonalen är en självklar del
av verksamheten. Initiativet till att upprätthålla en aktiv
dialog med varje förälder bör vara förskolans, fritidshemmets
och skolans ansvar, så att föräldrarna blir delaktiga och får
inflytande i verksamheten.
Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av
familjepolitiken bibehållas, då utformningen av denna erbjuder
familjerna flexibla lösningar av familjesituationen. Utskottet
konstaterar vidare att den familjepolitiska beredningen har att
pröva de fördelningspolitiska effekterna av föreslagna
besparingar inom familjepolitiken. Beredningen skall också
överväga hur besparingar kan göras inom underhållsbidrags- och
bidragsförskottssystemet. Utskottet anser inte att någon sådan
utredningsverksamhet som begärs i motionerna behövs.
Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds)
yrkande 6 och Sf266 (c) yrkande 11 avstyrks.
I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av
barnbidragen till en skatterabatt. Motionärerna anser att det
nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att
det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om
bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet konstaterar
att det statsfinansiella läget nödvändiggör en viss sänkning av
barnbidragsnivån. Det är dock angeläget att stödet behåller sin
generella karaktär. Barnbidraget omfördelar mellan familjer med
och familjer utan barn utan att skapa marginaleffekter. Bidraget
omfördelar också mellan hög- och låginkomsttagare genom att
skatt betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget
betalas ut lika för alla barn. Barnbidraget är lätt att
överblicka och billigt att administrera. Motionärerna säger sig
inte vilja påverka familjernas ekonomi, men vill sänka
skattekvoten genom att öka den statliga administrationen och
därmed kostnaderna för barnbidraget. Utskottet anser att den
nuvarande utformningen av barnbidragen bör bibehållas och
avstyrker därmed motionen.
Utskottet konstaterar, med anledning av motionsyrkandet om
sextimmars arbetsdag som en del i familjepolitiken, att
regeringen nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté med
uppdrag att utreda effekterna av olika arbetstidsförändringar,
m.m. (dir. 1995:6). Utredningen skall analysera de långsiktiga
konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkortningar, undersöka
på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i svensk
lagstiftning och utreda konsekvenserna av EG:s
arbetstidsdirektiv för det svenska regelsystemet på
arbetstidsområdet. I direktiven sägs bl.a. att särskild hänsyn
skall tas till de konsekvenser som kan uppstå för olika grupper
av arbetstagare i deras familjesituation, utbildning och
yrkesområden. Utskottet vill inte föregripa utredningens arbete
och avstyrker därför motion So618 (v) yrkande 2.
Anslag
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6)
Allmänna barnbidrag (A 1)
Allmänt barnbidrag lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kr per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas
flerbarnstillägg till familjer med tre eller flera barn. Även
16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa
motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till
flerbarnstillägg.
Kostnaden för barnbidragen täcks helt av medel från
statsbudgeten. Administrationen av barnbidrag handhas av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
I budgetpropositionen föreslås att barnbidrag fr.o.m. den
1 januari 1996 skall lämnas med 7 500 kr per barn och år. Därvid
har beräknats att 410 miljoner kronor kan användas för
kompensation till särskilt drabbade grupper.
Riksdagen har efter förslag i regeringens proposition Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m.m. (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiU1, rskr. 1994/95:145) beslutat att flerbarnstillägget
skall justeras ned fr.o.m. den 1 januari 1995 och samtidigt
uttryckas i krontal och inte som en andel av
barnbidragsbeloppet. I den ekonomisk-politiska propositionen
aviserades också ett utredningsarbete med inriktning att minska
nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3
miljarder kronor utöver de besparingar som föreslogs i såväl den
propositionen som i propositionen (prop. 1994/95:61, bet.
1994/95:SoU8, rskr. 1994/95:105) om att slopa vårdnadsbidraget
och återinföra garantidagarna.
I budgetpropositionen anförs nu att regeringen finner det
svårt att behandla det nämnda sparkravet på 3 miljarder kronor
separat, samtidigt som ytterligare utgiftsminskningar måste
genomföras. Regeringen har därför valt att lägga fram förslag
som inkluderar de nämnda 3 miljarderna.
Den föreslagna sänkningen av barnbidragsbeloppet med 125 kr
per månad och barn innebär att grundprinciperna för
barnbidragssystemet inte förändras utan att barnbidrag också i
fortsättningen lämnas med ett belopp lika för alla barn, heter
det i propositionen. Regeringen anser att den princip som lades
fast när barnavdraget inom beskattningen slopades och det
allmänna barnbidraget infördes fortfarande skall gälla.
Barnbidraget skall ses som ett komplement till den nuvarande
beskattningen som innebär att inkomsttagare med barn i huvudsak
beskattas lika mycket som inkomsttagare utan barn. Barnbidraget
utjämnar skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte
har så stor försörjningsbörda. Det är också en utjämning över
tiden, på så sätt att unga barnfamiljer får barnbidrag, medan de
under senare perioder i livet, genom de skatter de då betalar,
bidrar till barnbidrag för nästa generation barnfamiljer.
Regeringen pekar på att en inkomstprövning av barnbidragen
skulle innebära ytterligare marginaleffekter t.ex. om den
enskilde ökar sin arbetstid. Är bidraget inkomstprövat innebär
dessutom en höjning av barnbidraget att fler familjer skulle
drabbas av högre marginaleffekter, vilket skulle kunna vara ett
argument mot eventuella framtida höjningar. Vidare är
barnbidraget med nuvarande regler mycket enkelt och billigt att
administrera.
I propositionen föreslås att sänkningen av barnbidragen skall
kombineras med en kompensation till särskilt utsatta grupper.
Ensamföräldrar -- oftast mödrar -- är, trots att de oftast
förvärvsarbetar i högre utsträckning än föräldrar i
samboendehushåll, en ekonomiskt svag grupp, heter det.
Utredningen om familjepolitiken bör därför få i uppdrag att
närmare överväga om och i så fall i vilken form en kompensation
bör införas. Utredningen bör också vara oförhindrad att avstå
från att föra fram förslag till kompensation för att i stället
begränsa sänkningen av det allmänna barnbidraget.
Regeringen föreslår dels att riksdagen antar det inom
Socialdepartementet upprättade förslaget till lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels att riksdagen till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 23 493 000 000 kr.
Regeringen inrättade den 26 januari 1995 en arbetsgrupp för
beredning av vissa familjepolitiska frågor inom
Socialdepartementet. Arbetsgruppen, som har parlamentarisk
medverkan, har i uppdrag att bereda den närmare utformningen av
besparingar inom barnbidrags- och bidragsförskottsområdena. En
avvägning skall göras om det finns skäl att kompensera särskilt
drabbade grupper såsom ensamstående föräldrar vid en
barnbidragssänkning. Inom den preciserade ekonomiska ramen kan,
enligt uppdraget, barnbidraget sänkas med antingen 100 kr per
månad för alla utan kompenserande åtgärder eller med 125 kr per
månad med kompensation. Eventuella förslag till kompensation bör
utformas närmare av gruppen. Arbetsgruppen skall vidare lägga
fram förslag till ändringar i bidragsförskottssystemet som
medför besparingar. Om det visar sig att reglerna i
föräldrabalken om underhållsbidrag hindrar besparingar, får
arbetsgruppen föreslå sådana ändringar i föräldrabalken som är
nödvändiga för att undanröja de hindren. Utgångspunkten skall
vara att båda föräldrarna skall ha det primära ansvaret för sina
barns underhåll. Arbetet i sin helhet bör redovisas till
regeringen senast den 1 juli 1995.
I motion So611 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
sänkning av barnbidraget. Motionärerna anser att en eventuell
barnbidragssänkning skall begränsas till högst 100 kr per barn
och månad. En kompensation -- ett nytt bidrag -- till
ensamföräldrar motsätter sig motionärerna. Det skulle innebära
ett allvarligt avsteg ifrån den generella modellen. Skall
ekonomiskt svagare familjer kompenseras finns bostadsbidraget,
som är ett bättre alternativ.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) föreslås
ytterligare besparingar. Motionärerna yrkar att riksdagen under
anslaget A 1. Allmänna barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 1 350 000 000
kr minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen
(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om utformningen av
kompensationen till särskilt utsatta hushåll (yrkande 2).
Motionärerna anför att besparingen bör vara större och att det
statsfinansiella läget gör att förändringarna i barnbidraget bör
ske redan fr.o.m. den 1 juli 1995. Besparingen kan ske antingen
genom att sänka bara det första barnbidraget, eftersom
försörjningsbördan ökar med antalet barn, eller genom en
sänkning av samtliga barnbidrag. Motionärerna vill samtidigt
framhålla att förslaget till kompensation för
barnbidragsförändringarna till särskilt utsatta hushåll inte får
konstrueras så att det indirekt uppmuntrar föräldrar att leva
åtskilda.
I motion So614 av Fredrik Reinfeldt (m) yrkas i stället
att riksdagen beslutar avskaffa det andra barnbidraget.
Motionären anför att barnbidraget har tillkommit för att
generellt utan behovsprövning täcka en del av de merutgifter som
föräldrar skaffar sig i och med att de får barn. Frågan är,
enligt motionären, i vilken utsträckning som föräldrar skall
förutsätta att andra barnlösa skattebetalare skall betala för
dessa merkostnader. Vidare anförs att merkostnaderna som
uppkommer främst gäller vid födelsen av det första barnet.
Motionären anser därför att utöver regeringens förslag till
besparing det andra barnbidraget bör tas bort helt.
Förslaget om sänkning av barnbidragen avvisas i fyra motioner,
bl.a. i motion Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
(yrkande 19). Motionärerna anför att det är väsentligt mer
angeläget att slå vakt om utjämningen mellan barnfamiljer och
barnlösa än att hålla kvar bostadssubventionerna på en hög nivå.
Också i motion So615 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas på
avslag (yrkande 1). Här anförs att barnfamiljerna redan
påverkas av de besparingar och skattehöjningar som har generell
räckvidd, t.ex. höjda egenavgifter och höjda kommunalskatter,
och att en orimligt stor andel av den samlade saneringsbördan nu
läggs på barnfamiljerna. Motionärerna finner det märkligt att
den familjepolitiska utredningen skall analysera de
fördelningspolitiska effekterna av regeringens budgetförslag.
Det naturliga hade, enligt motionärerna, varit att först göra en
analys och sedan lägga förslag.
I motion Fi218 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag att sänka barnbidraget med
125 kr i månaden (yrkande 7). Motionärerna anför att i den
ekonomisk-politiska propositionen aviserades en utredning som
skulle få i uppdrag att se över och effektivisera det samlade
ekonomiska familjestödet. Målet var en besparing inom
familjestödet på 3 miljarder kronor fram till år 1998. I
budgetpropositionen föreslås nu att betinget skall klaras av
redan under budgetåret 1995/96 genom en reducering av
barnbidraget. Motionärerna avvisar sänkningen av barnbidraget
med 125 kr i månaden och anser att utredningen både måste
tillsättas och hinna avsluta sitt arbete innan det går att
fastställa på vilket sätt och hur snabbt besparingen kan klaras.
Vänsterpartiet står dock fast vid att 3 miljarder kronor skall
sparas fram till år 1998.
Också i motion Sf266 av Rune Backlund m.fl. (c) begärs att
riksdagen avslår förslaget till reducering av barnbidragen
(yrkande 8) och att riksdagen beslutar fastställa nivån på
det allmänna barnbidraget till 9 000 kr per barn och år för
budgetåret 1995/96 (yrkande 10). Motionärerna anför att om
centerns förslag till barnkonto avvisas av riksdagen så yrkar
motionärerna på avslag på regeringens förslag till sänkningar av
barnbidragen. Merkostnaden som detta leder till i förhållande
till budgetpropositionen anser motionärerna kan finansieras
genom det ökade ekonomiska utrymme som den begränsade
uppräkningen av basbeloppet ger.
I motion So623 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts dels
om att föra över en del av det nuvarande generella barnbidraget
till det behovsprövade barnbidraget i bostadsbidragssystemet
(yrkande 7), dels om flerbarnstillägget (yrkande 9) och
dels om bostadsbidraget (yrkande 10). Motionärerna föreslår
en generell neddragning av det allmänna barnbidraget med totalt
150 kr per barn och månad. För att skydda familjer med svag
ekonomi föreslås beloppet föras över till bostadsbidragets
barnrelaterade del. I bostadsbidraget föreslås också en
ytterligare höjning från fjärde barnet för att kompensera
förändringen i flerbarnstilläggen. Vidare anser motionärerna att
flerbarnstilläggen bör vara relaterade till barnbidraget så att
för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg på 50 % och för
fjärde barnet ett flerbarnstillägg på 100 %.
I motion Fi212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen beslutar höja barnbidragen med 250 kr till 1 000 kr
(yrkande 30) och samtidigt beslutar beskatta barnbidraget
under inkomstslaget Inkomst av tjänst från den 1 juli 1995
(yrkande 31). Förslaget ger, enligt motionärerna, en god
fördelningsprofil och ökar samtidigt statens inkomster med ca
400 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Utskottets bedömning
Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den
generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva
syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem.
Barnbidraget bör enligt utskottet också i fortsättningen utgå
med ett belopp lika för alla barn. Det nuvarande systemet
omfördelar resurser dels mellan familjer utan barn och familjer
med barn, dels mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt
betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas
ut lika för alla barn.
Regeringen gav i augusti 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att
analysera utvecklingen av både hälsa och social välfärd.
Socialstyrelsens rapport (SoS-rapport 1994:10) om den sociala
välfärden tar ett brett perspektiv på välfärden för utsatta
grupper i samhället. Sammanfattningsvis framgår att skillnaderna
i välfärd ökar och att försämringarna för utsatta grupper
började redan under 1980-talet. Särskilt utsatta grupper är
invandrare, ensamstående föräldrar och ungdomar. Hela 9 % av
befolkningen har disponibla inkomster som faller under
socialbidragsnormen. Utskottet vill mot den bakgrunden betona
betydelsen av sysselsättningsinsatser, rättvis fördelning av
samhällets resurser och en samordnad och sektorsövergripande syn
på välfärdssystemen.
Av den sociala rapporten framgår att befolkningens inkomster
totalt sett ökade under 1980-talet, men att samtidigt också
löneskillnaderna ökade. Män i alla socioekonomiska grupper och i
såväl den privata som den offentliga sektorn har under detta
decennium åtnjutit högre löneökningar än kvinnor.
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor med samma
utbildningslängd och med lika lång arbetslivserfarenhet ökade
till kvinnornas nackdel. Arbetsinkomsten, för de offentligt
anställda, särskilt i kvinnodominerade yrken inom vården,
släpade efter. Frågor om lönebildningen måste dock avhandlas av
arbetsmarknadens parter.
Utskottet som därvid delar inställningen i motion So611
motsätter sig förslaget i propositionen att införa ett riktat
stöd till ensamföräldrar inom ramen för barnbidragssystemet.
Beredningen av vissa familjepolitiska frågor har inte heller
lagt fram något sådant förslag. Förslaget skulle, enligt
utskottet, innebära att bidrag inte längre utgår lika för alla
barn. Utskottet är väl medvetet om de knappa ekonomiska
omständigheter som många ensamstående föräldrar med barn,
huvudsakligen kvinnor, lever under. Dessa problem måste dock
väsentligen lösas i andra sammanhang än inom ramen för
barnbidragssystemet.
Utskottet anser inte att barnbidraget bör beskattas. Även
detta skulle bryta principen att barnbidrag skall utgå lika för
alla barn. Det skulle också öka rundgången av pengar i systemen
och därmed öka administrationen.
Som regeringen framhållit i propositionen är det av
statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna
barnbidraget. Utskottet anser att en sänkning av barnbidraget
bör göras med 110 kr per barn och månad. Barnbidraget skulle
därmed utgå med 640 kr per barn och månad eller med 7 680 kr om
året fr.o.m. den 1 januari 1996. Detta innebär en ytterligare
besparing på 85 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Utskottet är inte berett att, som föreslås i motion So623,
sänka barnbidraget med 150 kronor och överföra resurserna till
bostadsbidragssystemet. Detta skulle slå alltför hårt mot många
barnfamiljer och inte innebära någon besparing för
statsbudgeten. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
propositionen och motion So611 (s) samt med avslag på motionerna
So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, So623
(kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212 (mp)
yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7, Sf266 yrkandena 8 och
10 antar det av utskottet framlagda förslaget till ändrad
lydelse av 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga
2.
Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av
flerbarnstilläggen. Utskottet är inte berett att föreslå någon
ytterligare sänkning då det skulle slå för hårt mot de större
familjer som i dag erhåller flerbarnstillägg. Dessa familjer bör
få behålla stödet på nuvarande nivå. Utskottet anser dock att
systemet med flerbarnstillägg på sikt bör upphöra genom en
successiv utfasning så att flerbarnstillägg inte utgår för
nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996. För budgetåret
1995/96 innebär detta en ytterligare besparing på 76 miljoner
kronor. År 1998 beräknas besparingen uppgå till 228 miljoner
kronor. Totalt innebär utfasningen av flerbarnstilläggen en
besparing på närmare en miljard kronor när den är helt
genomförd. Regeringen bör skyndsamt överväga frågan om utfasning
av flerbarnstilläggen och återkomma till riksdagen med förslag i
sådan tid att lagändringarna kan träda i kraft vid årsskiftet.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet avstyrker därmed motion So623
(kds) yrkande 9.
Utskottet föreslår med anledning av propositionen och med
avslag på motion So617 (m) yrkande 1 att riksdagen till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
23 332 000 000 kr eller med 161 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit. Härmed uppnås sålunda sammantaget en
större besparing än i budgetförslaget, vilken kan användas i de
fortsatta övervägandena om familjepolitiken.
Bidragsförskott (A 4)
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna
har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än
föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna
har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna
åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott
lämnas också för barn som studerar i åldern 18--20 år.
Rätten till förlängt bidragsförskott regleras i lagen
(1984:1095) om förlängt bidragsförskott för studerande. Enligt
2 § lämnas förskott till barn som går i skolan när det fyller 18
år så länge det bedriver studier som ger rätt till studiehjälp
enligt 3 kap. studiestödslagen. En ytterligare förutsättning är
enligt 3 § att barnet bor tillsammans med en förälder eller med
någon som var vårdnadshavare för barnet när det fyllde 18 år.
I budgetpropositionen förslås 5 022 000 000 kr anvisas
under anslaget A 4. Bidragsförskott.
I motion So606 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade regler för
bidragsförskottssystemet enligt vad i motionen anförts om
effektivare regler för återbetalning av utgivet bidragsförskott
(yrkande 1). Vidare begärs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna
skall ändras så att bidragsförskottet syftar till att ge kvinnor
möjlighet till ekonomiskt oberoende (yrkande 2).
Motionärerna anser det nödvändigt med en översyn av rutinerna
för återbetalning av underhållsskulder. Staten måste som
bidragsförmedlare prioritera föräldrarnas skyldighet att
ekonomiskt bidra till sina barns uppehälle, heter det.
Försäkringskassan bör ges möjlighet att föra talan mot fäderna.
Administrationen för utbetalning och indrivning bör flyttas över
till de lokala kontoren, då det är tjänstemännen där som har
kontakt med föräldrarna. Bidragsfusk kan undvikas om
skattemyndigheterna får ställa hårdare krav vid
flyttningsanmälan, t.ex. på uppvisande av hyreskontrakt på den
nya adressen. Villkoren för utfyllnadsbidrag bör ändras. De
nödvändiga förändringarna som måste göras bör, enligt
motionärerna, ha som mål att kvinnors möjlighet till ekonomiskt
oberoende inte rörs.
I motion So622 av Fanny Rizell och Rose-Marie Frebran
(kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om en
ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska
överkompensering av vårdnadshavare. Underhållsbidraget
fastställs enligt föräldrabalkens regler efter barnets behov och
föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga, och detta är bra anför
motionärerna. Problemt är att bidragsförskottet inte innehåller
någon formulering om behovsprövning, vilket gör att
vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott.
Bidragsförskottslagen borde enligt motionärerna ändras så att
bidragsförskott kan minskas i de fall förmånen framstår som
klart oberättigad. Enligt motionärerna borde detta ha gjorts
redan år 1979 när förändringar gjordes i föräldrabalkens
bestämmelser om beräkning av underhållsbidrag.
I motion So609 av Ann-Marie Fagerström (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidragsförskott för studerande. Motionären
anför att ungdomar som på sin 18-årsdag inte bor ihop med sin
förmyndare/vårdnadshavare inte kan få förlängt bidragsförskott
för studerande. Detta vållar ganska många ungdomar ekonomisk
förlust.
Utskottet konstaterar att den familjepolitiska beredningen
har i uppdrag att mot bakgrund av övervägandena och förslagen
från Underhållsbidrags- och bidragsförskottsutredningen lägga
fram förslag till sådana ändringar i underhålls- och
bidragsförskottssystemet som medför besparingar i enlighet med
riksdagens tidigare beslut. Utskottet anser att riksdagen inte
bör föregripa beredningens kommande förslag. Motionerna So606
(v) yrkandena 1--2, So609 (s) och So622 (kds) avstyrks.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Bidragsförskott.
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5)
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen förslagna
medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A
5), vilken inte mött någon erinran i form av motioner.
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (A 6)
Anslaget disponeras för utgifter till kostnader för
internationella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen
(1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn.
Bestämmelserna innebär i korthet att bidrag lämnas för varje
barn med hälften av genomsnittskostnaden för adoption från
barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den
genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga
till grund för beräkning av bidraget.
I budgetpropositionen föreslås 35 520 000 kr anvisas under
anslaget A 6. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner.
I fyra motioner yrkas på att adoptionsbidraget höjs, nämligen
i motion So603 av Kerstin Heinemann (fp), motion So608 av
Dan Ericsson (kds) (yrkande 1), motion So610 av Håkan Juholt
m.fl. (s) och motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s)
(yrkande 1). Motionärerna pekar på att läkarvetenskapen har
förfinat och förbättrat sina metoder att hjälpa barnlösa att få
hjälp via in-vitro-fertilisering, mikrokirurgi, insemination
m.m. Många par blir hjälpta men inte alla. En del av dem som
prövat medicinsk hjälp och inte lyckats skulle vilja adoptera.
Samtliga motionärer framhåller att om kostnaderna för adoption
var lägre skulle fler familjer pröva adoption som ett första
alternativ för att bilda familj eller pröva adoption tidigare.
Höjda statsbidrag skulle kunna innebära minskade kostnader för
sjukvården vilket vore en vinst. Motionärerna anser att bidraget
åtminstone bör höjas till samma nivå som i Danmark och Norge,
dvs. 35 000 kr per barn.
Vidare begärs i motion So619 av Ulrica Messing m.fl. (s)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om rationaliseringsvinster för verksamheten och
bidragen vid adoption (yrkande 2). I motionen anförs att den
nya Haag-konventionen om adoptioner, som förmodligen kommer att
vara ratificerad av flertalet länder inom några år, innebär att
nästan alla adoptioner kommer att förmedlas av statliga
auktoriserade organisationer. Liknande förslag har också
diskuterats av Adoptionslagutredningen som väntas bli klar i
början av år 1995. Förmedling och utbetalning skulle då, enligt
motionärerna, kunna bli ett av auktorisationsvillkoren för
adoptionsorganisationerna. Försäkringskassan skulle därmed
slippa en liten men svårskött arbetsuppgift. Vidare skulle
statsbidraget till organisationerna, som i dag administreras och
utbetalas via NIA, kunna samordnas med adoptionsbidraget.
Även i motion So608 av Dan Ericsson (kds) föreslås att
ansvaret för bidragshanteringen flyttas från försäkringskassorna
till statligt auktoriserade adoptionsorganisationer. Motionären
begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande
2).
Adoptionslagstiftningsutredningen skall enligt sina
direktiv (dir. 1992:69) bl.a. pröva den roll som Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i
adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med
bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan
medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s
roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk
nivå till barnets bästa. Utredaren bör bl.a. överväga olika
möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella
adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter
begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganistionerna kan
stödjas.
Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga
fram sitt betänkande senare under våren.
Utskottet är väl medvetet om de höga kostnader som en
internationell adoption innebär för de familjer som adopterar. I
nuvarande statsfinansiella läge kan bidraget dock inte höjas.
Motionerna So603 (fp), So608 (kds) yrkande 1, So610 (s) och
So619 (s) yrkande 1 avstyrks därför.
Adoptionslagstiftningsutredningen kommer inom kort att
överlämna sitt betänkande. Utskottet vill inte föregripa
regeringens kommande förslag. Motionerna So608 (kds) yrkande 2
och So619 (s) yrkande 2 avstyrks därmed.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.
Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998
I budgetpropositionen (s. 57 f) föreslås vidare att
riksdagen godkänner inriktningen att besparingar motsvarande 1,7
miljarder kronor skall göras budgetåret 1998 inom läkemedels-
och tandvårdsområdena samt underhålls- och
bidragsförskottssystemet. Regeringen konstaterar att ytterligare
besparingar framstår som möjliga inom bidragsförskotten utöver
vad som angavs i propositionen Vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiU1, rskr.
1994/95:145). Strukturprojekt inom läkemedelsförmåner,
tandvård, underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemet skall
sammantaget möjliggöra besparingar år 1998 med 1,7 miljarder
kronor anför regeringen.
I motion So617 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
bidragsförskottet (yrkande 6). Motionärerna hänvisar till
motion 1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. som avlämnades med
anledning av regeringens proposition om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder. De åtgärder som då föreslogs
innebär, enligt motionärerna en ytterligare besparing på
utgifterna för bidragsförskottet med 500 miljoner kronor 1998.
Motionärerna anser vidare att förslagen i regeringspromemorian
Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) snarast skall genomföras.
Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare
besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls-
och bidragsförskottssystemet. Utskottet ställer sig för sin
del bakom regeringens inriktning av besparingarna för år 1998.
Det saknas dock för närvarande underlag för att ange hur
fördelningen mellan läkemedels- och tandvårdsområdena och
underhålls- och bidragsförskottssystemet bör ske. Sålunda
fortsätter t.ex. Beredningen av vissa familjepolitiska frågor
sitt arbete under våren beträffande understöds- och
bidragsförskottssystemet så att riksdagens tidigare beslut om
besparingar på 700 miljoner kronor inom systemet skall kunna
uppnås. Beredningsgruppens arbete bör även ge underlag för
bedömning av vilka ytterligare besparingar som är möjliga.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna vad utskottet anfört
om inriktningen av besparingarna för 1998 och avstyrka motion
So617 (m) yrkande 6.
Hälso- och sjukvård (C 1--C 9)
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1)
Från anslaget betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i
enlighet med överenskommelser om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m. finns
angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och
försäkringsersättningar för sjukvård m.m. Vidare betalas från
anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som
uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra
spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns
bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i
vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en
smittsam sjukdom och lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen
(1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en
samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag,
liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa
skadeersättningar.
Enligt propositionen har betydande förändringar i
statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens
beslut lett till att rundgången av medel mellan stat och
landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan
sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har
därigenom minskat. För år 1995 uppgår ramen till 2 698 miljoner
kronor där medlen utgår dels från detta anslag, dels från
sjukförsäkringen. En överenskommelse om bidragen avseende år
1995 har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen den
30 november 1994. Överenskommelsen har godkänts av regeringen
den 1 december 1994. I förhållande till år 1994 har särskilda
medel avsatts för rehabilitering för äldre och
funktionshindrade. Medlen skall ställas till kommunernas och
landstingens förfogande för att gemensamt utveckla
rehabiliteringsverksamheten för dessa grupper. I
överenskommelsen har vidare en höjning gjorts av ersättningen
för psykoterapeutisk verksamhet från 39,5 miljoner kronor till
60,0 miljoner kronor.
Överenskommelsen för år 1995 innebär följande såvitt gäller
de anslagsposter som redovisas under detta anslag.
Ändamål Totalbelopp
milj. kr.
Bidrag till hälso- och sjukvård 625,00
Rehabilitering för äldre och 150,00
funktionshindrade
Särskild ersättning för psyko- 60,00
terapeutisk verksamhet
Särskild ersättning för informations- 21,00
försörjning m.m.
Statens beredning för utvärdering av 5,00
medicinsk metodik, SBU
Vissa särskilda insatser:
- Särskild ersättning för hand- 0,50
ledning av kiropraktorer
- Särskild ersättning för vissa 0,25
patientöverföringar
- Särskild ersättning för riks- 6,25
sjukvård för hivsmittade
Summa 868,00
Med utgångspunkt i överenskommelsen för 1995 beräknar
regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för
budgetåret 1995/96 till 1 302 miljoner kronor till de ändamål
som har angivits i tabellen. Förhandlingarna avseende år 1996
har dock ännu inte påbörjats enligt propositionen.
Det sammanlagda medelsbehovet för ersättning till smittbärare
m.m. för budgetåret 1995/96 beräknas till 9 miljoner kronor.
Kostnaden för patientförsäkring och ersättningar för vissa
skador beräknas till 2 025 000 kr.
Medelsanvisningen m.m.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 1
313 025 000 kr.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
önskvärdheten att öka anslagen till hälso- och sjukvården
(yrkande 21). Motionärerna anför att om man gör en
internationell jämförelse och standardiserar för åldersstruktur
så framstår den svenska sjukvården som jämförelsevis
kostnadseffektiv och billig. Motionärerna anser att den svenska
sjukvården ledigt skulle kunna expandera med några procent.
Detta bör enligt motionärerna vara ett bra riktmärke när
regering och riksdag i fortsättningen skall göra övervägningar
om hur stora resurser som skall satsas på sjukvården.
I motion So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
landstingen, samt den vård som är berättigad till statsbidrag,
bör tillföras extra medel för att stärka det förebyggande
arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen (yrkande
4). Motionärerna anser att de verksamheter som orsakar vård
skall vara med och betala vårdkostnaderna. Som exempel nämner
motionärerna att områdena kemikalier, trafik, alkohol och tobak
skulle kunna avgiftsbeläggas och att sådana medel skulle vara
med och finansiera sjukvården. En sådan finansieringsmodell
skulle därefter kunna utvecklas genom att fler företeelser som
orsakar sjukdom och vårdkostnader kan bakas in i systemet. Dålig
arbetsmiljö nämns som exempel.
I motion So455 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs att
riksdagen beslutar att anslaget till psykoterapeutisk vård
finansierad genom försäkringskassan utökas med 10 miljoner
kronor (yrkande 5).
Utskottet finner den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en
överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen,
välavvägd. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna So485
(mp) yrkande 4 och So489 (v) yrkande 21 samt tillstyrker
regeringens förslag till medelsanvisning. Motion So455 (mp)
yrkande 5 avstyrks också.
Praktiktjänstgöring för naprapater
Tre motioner tar upp frågan om resurser för
praktiktjänstgöring för naprapater.
I motion So421 av Leif Carlson (m) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom
omdisponering inom anslaget C 1. Bidrag till hälso- och
sjukvård, säkerställa möjligheter för blivande naprapater att
genomgå för legitimation nödvändig, handledd
praktiktjänstgöring. I motion So454 av Gullan Lindblad (m)
och So477 av Sigge Godin (fp) framställs liknande yrkanden.
I motion So421 anförs bl.a. följande. De grundläggande kraven
för att legitimation skall meddelas är teoretisk utbildning av
viss nivå, men därutöver krävs praktisk tjänstgöring motsvarande
ett års handledd heltidstjänstgöring i svensk hälso- och
sjukvård fördelad på olika verksamhetsområden. Socialstyrelsen
har fått bemyndigande att meddela närmare bestämmelser om den
praktiska tjänstgöringen. Socialstyrelsen anger enligt uppgift i
sina riktlinjer att fördelningen av utbildningen kan variera men
i princip bör innefatta sex månader i offentlig hälso- och
sjukvård och sex månader hos legitimerad naprapat med minst tre
års yrkeserfarenhet. Praktiktjänstgöringen bör också
kompletteras med fördjupning inom ett antal relevanta
ämnesområden. Att denna höga målsättning verkligen uppnås och
upprätthålls synes enligt motionären utomordentligt angeläget ur
framför allt den vårdsökande patientens perspektiv. Det är
därför starkt oroande att, då inte medel till
praktiktjänstgöringen anvisats, risken finns att de flesta
naprapater avstår från legitimering och därmed bedriver en
verksamhet som inte regleras genom sjukvårdslagarna och inte
står under Socialstyrelsens tillsyn. I motionen anförs att en
praktikplats kostar mellan 1 200 och 1 700 kr per vecka och
elev.
I motionerna So454 (m) och So477 (fp) nämns att när det gällde
kiropraktorernas praktiktjänstgöring ersättningar ordnades till
sjukvårdshuvudmännen via s.k. Dagmar-pengar.
Kiropraktorer med viss utbildning har kunnat få
legitimation fr.o.m. den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:96, SoU23
rskr. 295). För legitimation föreskrevs dels viss utbildning,
dels viss praktiktjänstgöring.
I överenskommelsen om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1991
anfördes följande när särskild ersättning för handledning av
kiropraktorer i hälso- och sjukvården för år 1991 infördes
(prop. 1990/91:51, bil. 1:7 s. 35).
Enligt riksdagsbeslut på grundval av regeringens proposition
(prop. 1988/89, SoU23, rskr. 295) om legitimation för vissa
kiropraktorer m.m. skall ett av villkoren för legitimation som
kiropraktor vara fullgjord praktisk tjänstgöring inom allmän
eller enskilt bedriven hälso- och sjukvård. Tjänstgöringen skall
vara handledd av en legitimerad läkare eller en legitimerad
kiropraktor. Den skall fullgöras under en tid som motsvarar ett
års heltidstjänstgöring och skall fördelas på verksamhetsområden
enligt föreskrifter som socialstyrelsen meddelar.
Den praktiska tjänstgöringen skall enligt socialstyrelsen
omfatta bl.a. ca 6 månaders handledd praktik inom offentlig
hälso- och sjukvård inkluderande 10--12 seminarieövningar om två
timmar vardera. En ansvarig huvudhandledare bör finnas för varje
praktikant under detta tjänstgöringsavsnitt, vilken bör vara
specialist i ortopedisk kirurgi. Sådan praktiktjänstgöring är
förenad med kostnader som bör regleras i särskild ordning.
Staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen är ense om att
avsätta högst 1 milj.kr. för detta ändamål för år 1991.
Ersättning lämnas med 85 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen
skall svara för handläggningen av dessa ärenden och lämna
erforderligt underlag till riksförsäkringsverket, som svarar för
utbetalning av ersättningen.
Enligt motsvarande överenskommelse för år 1994 utges
ersättning med sammanlagt högst 0,5 miljoner kronor till de
sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänstgöring av
kiropraktorer. Ersättningen lämnades med högst 95 000 kr. per
praktikant (prop. 1993/94:75, bil. 2, s. 105).
I proposition 1993/94:145 med förslag om legitimation för
vissa naprapater och kiropraktorer m.m. föreslogs bl.a. att
naprapat efter genomgången utbildning och fullgjord praktisk
tjänstgöring efter ansökan skall kunna få legitimation för
yrket. Under rubriken Konsekvenser i propositionen (s. 19)
anfördes att förslaget inte kunde beräknas medföra några
betydelsefulla kostnadskonsekvenser för samhället eller
enskilda. Här nämndes bl.a. visst merarbete för Socialstyrelsen
och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd m.fl. såvitt gällde
tillsynsfrågor.
Utskottet anser inte att en omdisponering inom anslaget
bör göras för att frigöra medel för handledd praktiktjänstgöring
av blivande naprapater. Möjlighet finns att i kommande
förhandlingar mellan staten och företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen för år 1996 behandla frågan. Motionerna
So421 (m), So454 (m) och So477 (fp) avstyrks.
Insatser mot aids (C 2)
Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att
bekämpa spridningen av hiv/aids.
Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av
hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition
1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr.
1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till
allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det
omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom
narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt
stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk
forskning.
Från anslaget lämnas också ett extra bidrag för preventivt
hiv/aidsarbete, som utgår främst till Stockholms läns landsting,
Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus
läns landsting men även till andra huvudmän.
Den del av medlen som avser information och stöd till
psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av
Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen
av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och
landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor
som har en rådgivande funktion. Folkhälsoinstitutets program som
gäller hiv/aids är huvudsakligen inriktat på att förmedla
kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta
diskriminering av hivsmittade.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att
utveckla en offensiv narkomanvård främst på kommunal nivå.
Den omfattande internationella smittspridningen i kombination
med ökat resande över landets gränser och pågående invandring
till Sverige innebär enligt regeringen en risk för fortsatt
smittspridning i Sverige. Regeringen finner att fortsatta
insatser mot hivsmittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas
på att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt och
därvid främst bygga på lokala aktiviteter. På sikt är
regeringens ambition att de preventiva insatserna mot hiv/aids
så långt möjligt skall integreras i kommunernas och landstingens
reguljära verksamhet. Det finns dock fortfarande ett behov av
att från centralt håll initiera och stödja förebyggande
insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och
frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare, heter det.
Regeringen ställer sig bakom Folkhälsoinstitutets inriktning vad
gäller det hiv/aidspreventiva arbetet. Män som har sex med män
samt invandrare är alltjämt viktiga målgrupper. Det är också
angeläget att det preventiva arbetet gentemot ungdomar
intensifieras. Många intresseorganisationer gör betydelsefulla
insatser. Stödet till organisationernas arbete bör därför
fortsätta under budgetåret 1995/96, enligt propositionen.
Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har enligt
regeringen mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna
inom offensiv narkomanvård.
Medelsanvisning
I budgetpropositionen föreslås att till Insatser mot aids
för budgetåret 1995/96 anvisas ett reservationsanslag på 272 830
000 kr. Regeringen beräknar en minskning av anslaget med 5
miljoner kronor för att finansiera viss verksamhet vid
Smittskyddsinstitutet. Folkhälsoinstitutet föreslås få disponera
237 600 000 kr och Socialstyrelsen 35 230 000 kr av anslaget för
budgetåret 1995/96.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Insatser mot aids.
Informationsinsatser
I motion So405 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om hiv/aidsarbetets inriktning på information,
rådgivning och beteendepåverkan (yrkande 1). Motionärerna
anför att kampanjer på nationell och regional nivå är nödvändiga
för att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Det är
viktigt att de centralt initierade informationsinsatserna
fortsätter för att stödja det regionala informationsarbetet.
Kampanjerna måste enligt motionärerna vara ärliga och skarpt
formulerade så att människor påverkas och uppmanas söka mer
information och testning. Motionärerna anför att det är viktigt
att informationen utformas så att den når rätt målgrupp.
Särskilda målgrupper för det förebyggande arbetet måste enligt
motionärerna vara ungdomar, flyktingar/invandrare, homo- och
bisexuella män samt narkotikamissbrukare. Särskilt viktigt är
enligt motionen att nå de unga. När det gäller
samlevnadsundervisningen i skolan (yrkande 3) anser
motionärerna att information om hiv liksom om andra sexuellt
överförda sjukdomar och om homosexualitet måste ingå i all
samlevnadsundervisning. Kunskapsspridningen om hiv och andra
sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland studenter
vid universitet och högskolor (yrkande 4). Lika viktigt är
det att nå flyktingar/invandrare (yrkande 5). Dessa har
kanske inte fått någon information i sina hemländer om faran med
hivsmittan. Särskild information bör också riktas till olika
personalgrupper som kommer i kontakt med flyktingar och
invandrare. Olika intresseorganisationer fyller, enligt
motionen, en viktig roll i informationsarbetet. Motionärerna
anser att en större del av informationsmedlen bör komma de
frivilliga organisationerna till del för att användas i deras
upplysnings- och informationsarbete (yrkande 7).
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) betonas också
betydelsen av att informera om och förebygga sexuellt
överförbara sjukdomar (yrkande 38). Motionärerna anser att
betydelsen av ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen
och skolhälsovården bör lyftas fram. Förebyggande satsningar bör
riktas till olika åldersgrupper och till båda könen heter det.
Utskottet delar regeringens bedömning att fortsatta
insatser mot hivsmittan är nödvändiga och måste inriktas på
att motverka smittspridningen på både kort och lång sikt.
Utskottet delar också bedömningen att det finns ett behov att
från centralt håll initiera och stödja förebyggande insatser men
att de preventiva insatserna mot hiv/aids på sikt så långt
möjligt bör integreras i kommunernas och landstingens reguljära
verksamhet. Inriktningen av Folkhälsoinstitutets arbete vad
gäller det preventiva området tar särskilt sikte på vissa
målgrupper. Utskottet anser detta viktigt. Många
frivilligorganisationer och intresseorganisationer gör även
betydelsefulla insatser på området. Utskottet delar således i
huvudsak motionärernas inställning som inte står i någon
motsättning mot vad som anförs i propositionen. Motionerna So405
(m) yrkandena 1, 3--5 och 7 samt So484 (kds) yrkande 38 får i
huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks därför.
Bidrag till vissa utbildningsinsatser (C 7)
Medelsanvisningen
Från anslaget betalas det särskilda statsbidraget för att
anordna sådan utbildning som krävs för att distriktssköterskor
skall få rätt att förskriva vissa läkemedel. För att stimulera
landstingen att anordna sådan utbildning föreslog regeringen år
1993 (prop. 1992/93:160) införande av ett statligt
stimulansbidrag om sammanlagt 15 miljoner kronor fördelade på
tre budgetår. I enlighet med riksdagens beslut (1992/93:SoU22,
rskr. 355) lämnades ett sådant bidrag första gången budgetåret
1993/94. I propositionen anges att den utbildning som krävs
hittills inte har ingått som en integrerad del i den
grundläggande utbildningen för distriktssköterskorna. Det
statliga stimulansbidraget syftar till att underlätta för redan
verksamma distriktssköterskor att komplettera sin utbildning i
läkemedelslära.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag
till vissa utbildningsinsatser för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Bidrag till vissa utbildningsinsatser.
Utvidgad förskrivningsrätt
I motion So445 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, fp, kds)
begärs ett tillkännagivande om utvidgad förskrivningsrätt
(yrkande 2) och i motion Ub389 av Fanny Rizell m.fl.
(kds) begärs ett tillkännagivande om att den utbildning i
farmakologi som förutsätts för förskrivningsrätt görs
tillgänglig för skolsköterskor (yrkande 2). I sistnämnda
motion begärs vidare ett tillkännagivande om vad i motionen
anförts om förskrivningsrätt för skolsköterskor för ett
begränsat antal läkemedel (yrkande 3). I motion So445 anförs
bl.a. att skolsköterskan arbetar med uppgifter som ligger nära
distriktssköterskans, inte minst vad gäller vården av allergiska
barn. "Allergimediciner" utgör enligt motionärerna en väsentlig
del av de medel som distriktssköterskan kan förskriva, däremot
inte skolsköterskan. Motionärerna anser att det är bra att
förskrivningsrätten följs upp och utvärderas kontinuerligt. Om
resultatet blir positivt kan en eventuell utvidgning ske. Därvid
bör, enligt motionärerna, frågor om utbildningsmöjlighet och
ökad förskrivningsrätt för t.ex. barnmorskor och skolsköterskor
tas upp till prövning. I motion Ub389 förs ett liknande
resonemang. Där nämns vidare vaccinationsbeställningar och
rökavvänjningsmedel. Vidare nämns att många skolsköterskor har
distriktssköterskeutbildning i botten men att
förskrivningsrätten är knuten till yrkesfunktionen.
Socialstyrelsen och Läkemedelsverket har meddelat
allmänna råd resp. föreskrifter för förskrivningsrätten.
Utskottet anser att ytterligare erfarenheter av
distriktssköterskornas förskrivningsrätt krävs innan ställning
bör tas till frågan om att utvidga förskrivningsrätten till fler
grupper, t.ex. skolsköterskor. Motionerna So445 (m, s, fp, kds)
yrkande 2 och Ub389 (kds) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Bidrag till psykiatriområdet (C 8)
Medelsanvisningen
För att underlätta genomförandet av åtgärder som ingår i
psykiatrireformen har riksdagen i samband med behandlingen av
propositionen om psykiskt stördas villkor beslutat om vissa
tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop. 1993/94:218,
bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas
som ett stimulansbidrag till landsting och kommuner för
utveckling av arbetsformerna inom socialtjänst och psykiatri.
Syftet är enligt propositionen att kommunernas socialtjänst
skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och
bemötande av människor med psykisk störning. Vidare skall medlen
användas för att bl.a. den öppna psykiatriska vården på ett
bättre sätt än för närvarande skall kunna ge metodstöd till
kommunens personal och specialistvård till dem som ges omvårdnad
m.m. vid de särskilda boendeformerna.
Medel skall vidare lämnas för att förbättra vården av psykiskt
störda missbrukare. Det gäller insatser för att förbättra
samverkan mellan sjukvården, kommunerna och LVM-institutionerna.
Dessutom skall bidrag utges till anhörig- och
brukarorganisationer m.fl. för att bygga upp det sociala
nätverket kring den psykiskt störde samt att stödja de anhöriga
till psykiskt störda. Medel är även avsatta för uppföljning och
utvärdering av psykiatrireformen (Socialstyrelsen), översyn av
innehållet i den psykiatriska vården (Socialstyrelsen),
rehabilitering av tortyrskadade flyktingar, ekonomiskt stöd
till psykiatrin i Östeuropa samt till utvärdering av
behandlingsmetoder inom psykiatrin (SBU).
Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de
aktuella medlen. Detta betyder att styrelsen -- inom ramen för
riksdagens och regeringens riktlinjer -- fattar beslut om
medlens användning.
Regeringen anser att de medel som ställs till förfogande för
psykiatrireformens genomförande är av central betydelse för att
kommuner, landsting, brukarorganisationer m.fl. skall kunna
förvärva kompetens och utveckla sina arbetsformer så att de
bättre svarar mot de behov som människor med långvarig psykisk
störning har. De riktlinjer för medlens användning som angavs i
propositionen om psykiskt stördas villkor bör därför enligt
regeringen gälla även vid fördelning av medel för budgetåret
1995/96.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Bidrag
till psykiatriområdet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 594 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Bidrag till psykiatriområdet.
Uppföljning av psykiatrireformen m.m.
I motion So489 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om uppföljning av pågående omstruktureringar
inom psykvården (yrkande 17). Motionärerna anför att stora
krav nu ställs på att kommunerna, försäkringskassan,
arbetsmarknadsmyndigheterna samt landstingets psykiatri och i
viss mån även primärvården hittar verkningsfulla samarbetsformer
för att stödet till människor med psykiska handikapp skall kunna
utformas på ett heltäckande sätt. Samtliga aktörer måste agera
på ett ansvarsfullt sätt så att inte patienter kommer i kläm i
strider om revir och vårdideologier. Motionärerna anser att
regeringen måste ta på sig ett särskilt uppföljningsansvar. De
anser också att Psykiatriutredningens förslag om
försöksverksamhet med personliga ombud borde prövas (yrkande
18).
I motion So214 av My Persson och Margareta E Nordenvall
(m)
begärs också en uppföljning av psykiatrireformen (yrkande
1). Motionärerna anför att patienter skrivs ut från landets
psykiatriska kliniker och avdelningar och skickas hem. Där
riskerar de att hamna i isolering eftersom kommunen inte alltid
har kompetens att ordna den omsorg och vård patienten har rätt
till. I storstäderna riskerar många av dessa att hamna på gatan
som hemlösa, heter det i motionen.
I motion So448 av Ulla-Britt Hagström (kds) begärs också
ett tillkännagivande om ansvarsfördelningen för vården av vissa
grupper av psykiskt sjuka personer. Motionären anför att det
finns personer som hamnar i kläm mellan två huvudmän. Det finns
psykiskt sjuka människor som "övermedicinerats" av läkare under
landstingets ansvar. Dessa personer reagerar inte längre på
mediciner eller har blivit allergiska mot sina läkemedel. De
anses plötsligt som medicinskt färdigbehandlade och övergår
under kommunalt ansvar. Nu skall kommunen utan egen läkarresurs,
utan den speciella expertis som finns hos landstinget, vara
ansvarig för denne persons vård och rehabilitering. Kommunen är
ofta inte förberedd och gruppboenden för dessa speciella behov
finns inte, heter det i motionen.
I motion So439 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om insatser för
tortyrskadade flyktingar. Motionären anför att det i
budgetpropositionen inte återfinns någonting om hur regeringen
avser att gå vidare för att förbättra rehabiliteringen av
tortyrskadade flyktingar.
Från Socialdepartementet har inhämtats att en arbetsgrupp
i dagarna tillsätts för att arbeta med frågan om hur de 50
miljoner kronor vilka redan beslutats för rehabilitering av
tortyrskadade flyktingar skall användas och fördelas.
Arbetsgruppen skall lämna sina förslag i slutet av maj 1995.
Utskottet delar motionärernas inställning att stora krav
ställs när det gäller samarbete kring omvårdnad och bemötande av
människor med psykisk störning. Riksdagens beslut förra våren
innebar att stödet och servicen till personer med psykiska
störningar skall förbättras. Kommunernas ansvar preciserades.
Riksdagens beslut innebar också vissa tidsbegränsade ekonomiska
stimulansåtgärder för att underlätta genomförandet av
psykiatrireformen. Större delen av stimulansåtgärderna lämnas
som ett bidrag till landsting och kommuner. Medel har också
avsatts för försöksverksamhet med personligt ombud.
Socialstyrelsen disponerar och administrerar merparten av de
aktuella medlen. Motion So489 (v) yrkandena 17 och 18 är i
huvudsak tillgodosedd och avstyrks därför. Även motionerna So214
(m) yrkande 1 och So448 (kds) är i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks därför. Utskottet har erfarit att en nyligen tillsatt
arbetsgrupp kommer att arbeta med frågan om fördelningen av de
medel som avsatts för rehabilitering av tortyrskadade
flyktingar. Motion So439 (fp) avstyrks.
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (C 9)
Från anslaget utgår det särskilda statsbidraget för att
utveckla hälso- och sjukvården i samband med att
husläkarsystemet enligt vissa nationella grundprinciper
avvecklas (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. 1993/94:SoU20, rskr.
1993/94:248).
Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av
ett stimulansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för att utveckla
hälso- och sjukvården, främst primärvården. Syftet är enligt
propositionen att underlätta arbetet med att vidareutveckla
primärvården så att den också fortsättningsvis skall
karaktäriseras av lättillgänglighet, kontinuitet, närhet,
helhetssyn och kvalitet. En mindre del av det särskilda
statsbidraget används till att stimulera och utveckla dels
informationsförsörjningen, dels kvalitetssäkringen inom
primärvården.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Allmänt
bidrag till hälso- och sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 195 000 000 kr. Regeringen anser att
det statsbidrag som tidigare aviserats (prop. 1992/93:160, bet.
1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355), och som sjukvårdshuvudmännen
utgått från vid sin planering, bör lämnas även kommande budgetår
som ett allmänt bidrag till hälso- och sjukvården i syfte att
förbättra primärvården.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning till
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården.
Övriga medelsanvisningar under C
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i
krig (C 3), Bidrag till Spri (C 4), Bidrag till WHO (C 5) och
Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar (C 6). Förslagen har inte mött någon
erinran i form av motioner.
Informationskampanj om fibromyalgi
Två motioner behandlar frågor om fibromyalgi, nämligen
motion So449 av Bengt Lindqvist och Maj-Inger Klingvall (s)
och motion So429 av Stig Sandström m.fl. (v). Motionärerna
begär dels att en informationskampanj om fibromyalgi bör
genomföras (So449 och So429 yrkande 1), dels att 1 500
000 kr anslås för en sådan kampanj (So429 yrkande 2).
Motionärerna anför att fibromyalgi i dag räknas till en av våra
större folksjukdomar. Ca 2 % av befolkningen har denna sjukdom,
vilket betyder mellan 150 000 och 200 000 personer. Huvuddelen
av dessa är, enligt motionärerna, kvinnor. Sjukdomssymtomen
uppges vara mycket mångskiftande. Oftast har man flera olika
symtom, men smärta och utmattning uppges finnas hos samtliga
patienter. Motionärerna uppger att det inom vårdsektorn finns
mycket av gamla fördomar kring fibromyalgi.
I betänkandet 1988/89:SoU2 behandlades bl.a. en motion om
primär fibromyalgi. Motionen tog sikte på en kartläggning av
omfattningen av sjukdomen, forskningsbehoven samt målsättningar
för vården. Utskottet delade uppfattningen att det var angeläget
att resurser satsades för att öka kunskaperna samt att analysera
forskningsbehov och andra resursbehov (s. 22). Vad utskottet
anförde gavs regeringen till känna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 8).
En särskild utredare har nyligen tillkallats för att bl.a.
kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär
fibromyalgi. I dir. 1994:95, beslutade den 8 september 1994,
angående bemötandet av kvinnor och män inom hälso- och
sjukvården, ingår som ett deluppdrag för den särskilde utredaren
att kartlägga och redovisa kunskapsläget vad gäller bl.a. primär
fibromyalgi. Utifrån kartläggningen bör utredaren analysera
forskningsbehov och andra resursbehov (dir. s. 5).
Utskottet konstaterar att de frågeställningar som tas upp
i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för den
särskilda utredaren angående bemötandet av kvinnor och män inom
sjukvården. Utskottet anser att regeringens kommande bedömning
med anledning av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas
innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet
avstyrker därför motionerna So429 (v) och So449 (s).
Inrättande av ett allergicentrum
I två motioner, nämligen So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds)
(yrkande 24) och Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) (yrkande
5) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionerna anförts om vikten av att ett
allergicentrum inrättas och att riksdagen för detta ändamål
anvisar 5 miljoner kronor. Motionärerna hänvisar till att
Allergiutredningens förslag från 1989 (SOU 1989:76) borde tas
upp för ny prövning. Ett allergicentrum skulle i huvudsak arbeta
med information och utbildning samt forskning och samarbete.
I budgetpropositionen anför regeringen bl.a. följande om
Folkhälsoinstitutets begäran om ytterligare medel till
allergipreventivt arbete (s. 234).
Vad gäller institutets begäran om ytterligare medel till det
allergipreventiva arbetet vill regeringen framhålla att
statsmakterna redan prioriterar detta område bl.a. genom att 250
miljoner kronor avsatts i stiftelsen för vård och
allergiforskning. Regeringen delar institutets bedömning att
allergier är ett angeläget område men anser samtidigt att ökade
satsningar på området får ske inom ramen för institutets
tillgängliga medel.
Utskottet erinrar om att en av Folkhälsoinstitutets
verksamhetsgrenar är allergi. Som ett led i uppbyggandet av ett
långsiktigt, landsomfattande preventivt arbete planeras under
1995 en bred informations- och utbildningsinsats som skall
sätta allergifrågorna i fokus. Kampanjen -- Allergiåret 95 --
genomförs tillsammans med Astma-Allergiförbundet,
Apoteksbolaget, Livsmedelsverket och Svenska Läkaresällskapet.
Utskottet kommer senare att behandla ytterligare motioner om
allergi från den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker
motionerna So484 (kds) yrkande 24 och Bo504 (kds) yrkande 5.
Information om genteknikens följder
I motion So422 av Birger Schlaug m.fl. (mp) (yrkande 1)
begärs att riksdagen anslår 50 miljoner kronor för att ge
organisationer och andra möjlighet att söka medel för att
informera om genteknikens följder.
Motionen innehåller ytterligare fem yrkanden med krav på
lagstiftning i olika avseenden när det gäller att söka,
efterfråga och använda information om människors gener. I
Socialdepartementet pågår arbete med en
departementspromemoria som bl.a. behandlar frågor om skydd för
genetiska data i patientjournaler (1990/91:SoU10).
Utskottet som i ett senare betänkande återkommer till
olika frågor om genteknik avstyrker motion So422 (mp) yrkande 1.
Behörighetsfrågor
Tolv motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 rör
olika behörighetsfrågor.
I motion So418 av Anita Johansson och Sylvia Lindgren (s)
begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimation för kiropraktorer (yrkande
1). Motionärerna anser att den grupp kiropraktorer som har
genomgått Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning skall
kunna få legitimation. Vidare hemställer motionärerna att
regeringen begär att Socialstyrelsen får i uppdrag att
kontinuerligt följa upp verksamheten vid Skandinaviska
Chiropraktor Skolan (yrkande 2). Liknande yrkanden finns i
motion So490 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp), (yrkandena 1
och 2).
I motion So435 av Ingibjörg Sigurdsdóttir m.fl. (s) begärs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om legitimering för socionomer. Motionärerna
anser att det behövs en statlig legitimation för socionomer
oavsett verksamhetssektor. I motion So462 av Britta Sundin
m.fl. (s) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om legitimation för
arbetsterapeuter. Motionärerna anser att Behörighetsutredningen
bör få tilläggsdirektiv vilka skulle innebära att
arbetsterapeuterna skall behandlas med förtur. Ett liknande
yrkande finns i motion So476 av Sivert Carlsson m.fl. (c). I
motion So498 av den sistnämnde begärs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införande av praktiktjänstgöring för arbetsterapeuter.
Motionären anser att dagens hårdnande arbetsmarknad och
besparingen inom hälso- och sjukvården har förändrat kraven på
nyutbildade arbetsterapeuter och jämförbara grupper. Motionären
anser att den praktiska tjänstgöringen i anslutning till
inträdet på arbetsmarknaden bör förbättras.
I motion So273 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om auktorisation av psykologer med
specialistutbildningar. Motionärerna anför att de nordiska
länderna utifrån sin erfarenhet har sett ett behov av att,
förutom grundauktorisationen för en leg. psykolog, auktorisera
även specialistkunskaper. Som exempel nämns Finland och
bestämmelser i dess nya hälso- och sjukvårdslag från år 1994.
Motionärerna anser att Sverige, för att inte komma i otakt med
övriga nordiska länder, bör auktorisera psykologer med även
andra specialiteter än psykoterapi.
I motionerna So401 av Gullan Lindblad (m) och So414 av Stig
Sandström m.fl. (v) begärs att riksdagen ger regeringen till
känna vad som anförts om behovet av ett förbättrat skydd för
personer som anlitar psykologer. I de båda motionerna anförs
bl.a. att nuvarande lagstiftning i Sverige ger ett otillräckligt
skydd mot oseriös yrkesutövning inom psykologområdet. Vidare
anförs att personer som anlitar psykolog i de övriga nordiska
länderna omfattas av ett mer omfattande skydd i lagstiftningen,
dels genom att psykologverksamhet utanför hälso- och sjukvården
skyddas, dels genom att lagstiftningen i större utsträckning än
i Sverige skyddar psykologens arbetsuppgifter från att utföras
av personer utan tillräcklig utbildning.
I motion So440 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson
(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om översyn av
kvacksalverilagen. Motionärerna begär en översyn av lagen både
med hänsyn till vilka sjukdomar som får behandlas och vilken
åldersgräns som bör gälla för behandling av barn.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat
behörighetsfrågor m.m. I betänkande 1992/93:SoU1 förordade
utskottet ett tillkännagivande om att frågan om legitimation
eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper
(dvs. förutom naprapater) borde bli föremål för en samlad
översyn under parlamentarisk medverkan samt att regeringen
därefter borde återkomma till riksdagen i den frågan och vissa
andra frågor som har samband därmed.
Regeringen beslutade i januari 1994 direktiv (dir. 1994:2)
för en parlamentarisk kommitté (S 1994:01) och kommittén
tillkallades under sommaren 1994 (Kommittén för översyn av vissa
behörighetsfrågor). Uppdraget sammanfattas på följande sätt.
En parlamentarisk kommitté skall göra en samlad översyn av
principerna för legitimation och behörighet och mot bakgrund av
översynen lämna förslag bl.a. i frågan om legitimation och
behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården och närliggande områden. Översynen skall också
omfatta bestämmelserna i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (den s.k.
kvacksalverilagen).
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år
1995.
Utskottet konstaterar att de frågeställningar som
aktualiseras i motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven
för Kommittén för översyn av vissa behörighetsfrågor. Utskottet
anser att regeringens överväganden med anledning av det pågående
utredningsarbetet bör avvaktas innan riksdagen tar något
initiativ i dessa frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna
So273 (fp, c), So401 (m), So414 (v), So435 (s), So440 (fp),
So462 (s), So476 (c) och So498 (c). Utskottet avstyrker också
motionerna So418 (s) och So490 (mp).
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2,
D 4--D 11)
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och rehabilitering
(D 1)
Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av
gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000
kronor per boendeenhet som färdigställts under åren 1991--1995.
Om befintliga bostäder tas i anspråk för att skapa alternativa
boendeformer för långvarigt psykiskt störda personer kan bidrag
lämnas med 200 000 kr per boendeenhet som färdigställts under
perioden 1 juli 1994--31 december 1995. Vidare utbetalas under
anslaget bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kr
per nytillkommande enbäddsrum eller bostadslägenhet som
färdigställs under åren 1992--1996. Enligt riksdagens tidigare
beslut (prop. 1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr.
1993/94:396) skall 300 miljoner kronor av det tillfälliga
statsbidraget för anordnande av gruppbostäder m.m. förbehållas
boendeenheter för långvarigt psykiskt störda personer.
Från anslaget utbetalas också t.o.m. budgetåret 1994/95 bidrag
till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade
inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen godkänner att
150 miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera
samverkan mellan kommuner och landsting för att åstadkomma en
ändamålsenlig utveckling av rehabilitering för äldre.
Socialstyrelsen konstaterar i 1994 års Ädeluppföljning vissa
brister i rehabiliteringen för äldre. Styrelsen framhåller att
åtgärder behöver vidtas för att säkerställa en hög kvalitet och
trygghet för den enskilde och att oklarheter i
ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting måste
undanröjas och fungerande samverkansformer utvecklas. Regeringen
föreslår mot den bakgrunden att en omprioritering av en del av
anslaget görs. Staten och Landstingsförbundet har i en
överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
m.m. för år 1995 avsatt ett lika stort belopp för dessa ändamål.
Sammantaget innebär det att 300 miljoner kronor avsätts för att
användas av kommuner och landsting för att gemensamt utveckla
rehabiliteringen för äldre.
För att åstadkomma en flexibel användning av medel under
anslaget samordnades anslagsposterna bidrag till byggande av
gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.
anslagsmässigt under budgetåret 1994/95. Bidragen bör enligt
regeringen även samordnas tidsmässigt. Regeringen föreslår
därför att de tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och
sjukhem m.m. får lämnas till objekt som färdigställts före
utgången av år 1996.
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner att 150
miljoner kronor från anslaget får användas för att stimulera
samverkan mellan kommuner och landsting för utveckling av
rehabiliteringen för äldre i enlighet med vad som anförts i
propositionen.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner att de
tillfälliga statsbidragen till gruppbostäder och sjukhem m.m.
får lämnas till objekt som färdigställts före utgången av år
1996.
Utskottet tillstyrker också den föreslagna medelstilldelningen
till Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering.
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2)
I budgetpropositionen föreslås 1 035 000 000 kr anvisas under
anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Anslaget avser följande ändamål:
1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser
som avser
stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering,
statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt
statsbidrag till tolktjänst.
2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet.
3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsförsörjningen.
Stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en riksomfattande uppföljning av
rehabiliterings- och habiliteringsbehov (yrkande 6).
Motionärerna framhåller att trots de tidsbegränsade
stimulansbidragen för habilitering och rehabilitering som
riksdagen anvisat kvarstår stora behov. Enligt motionärerna
räcker det inte att följa upp resultatet av stimulansbidragen
utan det behövs också en riksomfattande uppföljning av hur behov
av habilitering/rehabilitering tillgodoses för människor med
olika funktionsnedsättningar.
Socialstyrelsens utvärdering visar att stimulansbidragen
till habilitering och rehabilitering haft en positiv effekt på
utvecklingen av verksamheten. Projekt har kommit i gång i syfte
att minska ojämnheterna i landet mellan olika grupper av
funktionshindrade beträffande tillgången på habilitering och
rehabilitering. Många insatser har också riktats till små och
mindre kända handikappgrupper. Styrelsen påpekar dock att det i
vissa fall kan behövas bättre kartläggningar och
behovsinventeringar för att kanalisera resurserna dit de bäst
behövs. Regeringen avser att på basis av Socialstyrelsens
kommande rapport ingående följa utvecklingen av bidragen.
Utskottet anser att Socialstyrelsens uppföljning av
statsbidraget visar att stimulansbidragen till habilitering och
rehabilitering haft en positiv effekt på utvecklingen av
habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten. I vissa fall
kan dock behövas bättre kartläggningar och behovsinventeringar
för att kanalisera resurserna dit de bäst behövs. Regeringen har
för avsikt att på basis av Socialstyrelsens kommande rapport
ingående följa utvecklingen. Något initiativ från riksdagen med
anledning av motion So222 (fp) yrkande 6 behövs därför inte
enligt utskottets mening. Motionsyrkandet avstyrks.
Statsbidrag till tolktjänst
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och
tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000
000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis).
Motionärerna framhåller att alla människor skall ha rätt till
ett värdigt liv. Detta innebär rätt till arbete, bostad och
möjligheter till ett socialt liv. Människor med funktionshinder
måste ges verktyg för att ha inflytande över sin egen situation
och minska beroendet av andra. Därför måste bl.a. utbildningen
av ledarhundar, teckenspråkstolkar och dövblindtolkar
förstärkas. Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor
för vardera av dessa utbildningar bör avsättas under det
kommande budgetåret.
Också motion So245 av Ulla-Britt Hagström (kds) tar upp
behovet av teckenspråkslärare och tolkar och begär ett
tillkännagivande till regeringen i denna fråga (yrkande 4).
I motionen anförs att utbildningen av teckenspråkslärare måste
utökas och kontinuerlig fortbildning ske. Tolkservicen skall
ligga kvar under landstingen men byggas ut. Motionären vill
vidare ha en kartläggning av de dövas arbetssituation i syfte
att underlätta deras situation på arbetsmarknaden.
Socialstyrelsens uppföljning av tolktjänsten visar bl.a.
att landstingen ofta inte kan få fram tillräckligt med tolkar
för att möta de behov av tolktjänst som finns. Problemet hänger
delvis samman med att antalet nyutbildade tolkar inte ökar.
Styrelsen anser att landstingen bör inrätta fler tolktjänster
med stöd av det nya statsbidraget för att bättre tillgodose
behovet av tolktjänst, men också för att skapa större intresse
för tolkyrket. Styrelsen anser vidare att landstingens
information om sitt utvidgade ansvar för tolktjänsten varit
alltför begränsad.
Tolk- och översättarinstitutet (TÖI), som bl.a. disponerar
statsbidraget till tolkutbildning för döva, dövblinda och
vuxendöva samt till teckenspråksutbildningen, anför i en
promemoria till Socialstyrelsen att det för närvarande finns
hinder för en utökning av antalet utbildningsplatser för tolkar
bl.a. beroende på brist på utbildade lärare. TÖI kommer senare i
vår att presentera en långtidsplan för tolkutbildningen som
syftar till att öka utbildningsvolymen så att den svarar mot
behovet av tolkar.
I propositionen understryks att det är angeläget att
berörda myndigheter, utbildningsanordnare och landsting vidtar
åtgärder för att stärka intresset för tolkyrket så att fler
personer är beredda att utbilda sig till tolk. Regeringen avser
att med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden ta initiativ
till särskilda informationsprojekt i frågan. Regeringen har
vidare för avsikt att inbjuda företrädare för berörda
myndigheter, handikapporganisationer, landsting samt
yrkesorganisationerna till en diskussion om tolktjänsten.
Statsbidraget till tolktjänsten fördelas av Socialstyrelsen
till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av
antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri
kommun den 31 december året innan bidragsåret.
Med anledning av riksdagens tillkännagivande om att regeringen
borde se över fördelningsprinciperna för statsbidraget till
tolktjänst så att hänsyn tas till antalet tolkanvändare inom
landstinget resp. kommunen (bet. 1993/94:SoU20, rskr. 248)
anförs följande. Den statistik som landstingen för närvarande
redovisar om behovet av tolk är fortfarande så outvecklad att
den inte bör användas som underlag för någon detaljerad
fördelningsnyckel i en ny fördelningsmodell. Örebro län har dock
ett väsentligt större antal döva och hörselskadade i relation
till befolkningen än vad som finns i riket i övrigt. Detta beror
bl.a. på att en stor del av utbildningen för de döva och
hörselskadade är koncentrerad till Örebro. I propositionen
föreslås därför att Örebro län kompenseras för detta genom att
få ett bidrag per invånare som är 80 % högre än för riket i
övrigt. Totalt föreslås 60 miljoner kronor anvisas till
tolktjänsten under budgetåret 1995/96.
Utskottet konstaterar att riksdagen redan vid behandlingen
av proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade beslutat att förstärka stödet till
tolkverksamheten med 15 miljoner kronor per år under en
femårsperiod (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 321). Detta innebär att
anslagsposten nu räknas upp från 22,5 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95 till 60 miljoner kronor för budgetåret
1995/96 (18 månader). Utskottet finner den föreslagna
beräkningen väl avvägd och avstyrker därmed motionerna So224
(mp) yrkande 2 (delvis) och So245 (kds) yrkande 4.
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker regeringens föreslag till
medelsanvisningen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
(D 5)
I budgetpropositionen föreslås 118 183 000 kr anvisas under
anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder.
Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter
att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för
personer med funktionshinder.
Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF
Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar
samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda
erhåller bidrag för tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges
dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget
utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska
laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet,
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar, Föreningen
Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades
riksförbund.
Ledarhundar
I propositionen framhålls att tillgången på ledarhundar
under flera år har legat under behovsnivån, vilket har lett till
ett ackumulerat behov av hundar. Tillgången på ledarhundar har
nu ökat, vilket innebär att SRF kan öka inköpen för att i någon
mån möta de behov som finns. I budgeten föreslås därför att
stödet räknas upp från 17 250 000 kr för budgetåret 1994/95 till
38 625 000 kr för budgetåret 1995/96 (18 månader).
Riksdagen har nyligen, vid behandlingen av
tilläggsbudgeten till statsbudgeten för budgetåret 1994/95,
beslutat om ytterligare 7,5 miljoner kronor till Synskadades
riksförbund (SRF) för inköp av ledarhundar under innevarande
budgetår (prop. 1994/95:105, bet. 1994/95:SoU12, rskr
1994/95:202).
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att ledarhundsutbildningen och
tolkverksamheten bör byggas ut och att riksdagen anslår 9 000
000 kr för denna verksamhet (yrkande 2, delvis).
Motionärerna anser att ytterligare 3 miljoner kronor bör
avsättas för ledarhundsutbildning under det kommande budgetåret.
Utskottet konstaterar att den ökande tillgången på
ledarhundar ökar möjligheterna att tillgodose de eftersatta
behoven av ledarhundar åt synskadade. I budgetpropositionen
föreslås nu en kraftig uppräkning av anslaget till SRF för inköp
av ledarhundar under budgetåret 1995/96. Utskottet finner den
föreslagna beräkningen av medel väl avvägd och avstyrker därmed
motion So224 (mp) yrkande 2 (delvis).
Bokklubb för punktskriftsläsare
I motion Kr238 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett
anslag på 1 miljon kronor avsätts för Synskadades bokklubb.
Motionärerna framhåller att de blinda behöver utveckla sitt
skriftspråk för att meddela sig med andra och att de också
behöver kunna läsa punktskrift. Det är därför angeläget, enligt
motionärerna, att tillskjuta 1 miljon för att landets enda
bokklubb med punktskrift skall kunna bibehållas.
I motion Ub388 av Kerstin Warnerbring (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av att finna former
för hur landets enda bokklubb för punktskriftsläsare skall kunna
finansieras (yrkande 3). Medlemmarna i bokklubben betalar en
normal bokklubbsavgift medan Synskadades riksförbund står för
merkostnaderna på 2 500 kr per sålt bokexemplar. Motionären
framhåller att om inte en extern finansiering kan erhållas måste
bokklubben läggas ner under 1995.
Utskottet behandlade en motion om stöd till SRF:s
punktskriftsbokklubb i betänkandet 1991/92:SoU15. Utskottet
konstaterade då att endast en mindre grupp av de synskadade kan
punktskrift. Emellertid är punktskrift de synskadades enda
skriftspråk. Utskottet framhöll värdet av att synskadade som kan
läsa punktskrift också har tillgång till litteratur på
punktskrift. Utskottet konstaterade att det under
Kulturdepartementets budgetbilaga föreslogs medel till Talboks-
och punktskriftsbiblioteket. Den föreslagna medelsanvisningen
till SRF var väl avvägd enligt utskottets mening och innebar
vissa reformmedel för verksamheten. Slutligen framhöll utskottet
att det var angeläget att SRF använde medlen till de
verksamheter som är mest angelägna för de synskadade. Den då
aktuella motionen avstyrktes därmed.
Försäljning av punktskriftsböcker bedrivs sedan budgetåret
1984/85 i Talboks- och punktskriftsbibliotekets regi. Medel för
detta ändamål finns anvisade i Kulturdepartementets budget. Även
för budgetåret 1995/96 föreslås medel anvisas (prop. 1994/95:100
bil. 12, C 21, s. 102--103). Ett komplement till denna
försäljning är den bokklubb för punktskriftsläsare som
Synskadades riksförbund startade våren 1990. Klubben erbjuder i
huvudsak lättare skönlitteratur. De bägge försäljningskanalerna
tillfredsställer olika läsbehov.
Utskottet vill på nytt framhålla att det är angeläget att
de synskadade som kan läsa punktskrift har tillgång till
litteratur på punktskrift. Utskottet anser dock att beräkningen
av medel till SRF är väl avvägd och att det bör ankomma på SRF
att använda medlen till de verksamheter som är mest angelägna
för de synskadade. I Kulturdepartementets budgetbilaga föreslås
medel till Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB).
Utlåningen av punktskriftsböcker från TPB har ökat och
kommunbiblioteken har börjat förmedla punktskriftslån. Utskottet
avstyrker därmed motionerna Kr238 (mp) och Ub388 (c) yrkande 3.
Medelsanvisningen
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen
till Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder.
Bilstöd till handikappade (D 9)
I budgetpropositionen föreslås 610 000 000 kr anvisas under
anslaget D 9. Bilstöd till handikappade.
Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och
föräldrar med handikappade barn till anskaffning och anpassning
av motorfordon m.m. Bilstödet trädde i kraft den 1 oktober 1988.
Bilstödet kan lämnas till fem olika persongrupper och omfattar
grundbidrag, inkomstprövat anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Nytt bilstöd kan lämnas huvudsakligen bara om
minst sju år har gått sedan det förra beslutet fattades om rätt
till bilstöd.
Enligt 5 § första stycket i förordningen (1988:890) lämnas
bidrag till följande grupper:
1. till handikappad som är under 65 år och är beroende av
personbil, motorcykel eller moped för att genom arbete få sin
försörjning eller ett väsentligt tillskott till sin försörjning
eller för att genomgå yrkesinriktad utbildning eller genomgå
yrkesinriktad rehabilitering under vilken han eller hon får
utbildningsbidrag,
2. till handikappad som är under 65 år och, efter att ha
beviljats bidrag enligt 1, har lämnat arbetsmarknaden med
förtidspension eller har beviljats sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, eller
3. till annan handikappad än som avses i 1 eller 2 och som
fyllt 18 men inte 50 år.
Bidrag lämnas även till
1. handikappad förälder med barn under 18 år eller
2. förälder med handikappat barn under 18 år.
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bilstödet (yrkande 5). Motionärerna
beklagar att i betänkandet Rätten till ratten inte föreslås att
åldersgränsen 50 år avskaffas. Motionärerna är medvetna om att
kostnaderna för bilstödet naturligtvis ökar om åldersgränsen
höjs. Regeringen bör dock göra en hälsoekonomisk analys av vad
det skulle betyda att ta bort åldersgränsen och hur kostnaderna
för annat samhällsstöd därmed förändras.
I motion So230 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att
riksdagen beslutar att åldersgränsen för bilstödet avskaffas.
Motionärerna framhåller vidare att förslagen i betänkandet
Rätten till ratten bör genomföras snarast möjligt.
I motion So294 av Rune Backlund m.fl. (c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om genomförandet av Bilstödsutredningens
förslag Rätten till ratten (yrkande 13). Motionärerna
framhåller att utredningens förslag bör genomföras snarast
möjligt. Förslag som behandlar försäkringskassornas handläggning
av bilstödsärenden bör behandlas och föreläggas riksdagen med
förtur. Vidare bör en helhetssyn tillämpas vid bedömningen av
vad som är "väsentliga förflyttningssvårigheter". Det bör
ställas krav på dem som anpassar bilar. Kravspecifikationer bör
upprättas och SWEDAC, Styrelsen för teknisk ackreditering, bör
få godkänna företag som får rätt att göra bilanpassningar.
I propositionen redovisas att regeringen har för avsikt
att ändra förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade
så att de allmänna försäkringskassorna efter den 1 juli 1995
skall besluta om såväl bilstöd som körkortsutbildning. Detta
sker efter förslag från Arbetsmarknadsstyrelsen, som anser att
bilstödet och körkortsutbildningen hänger så nära samman att det
är rimligt att de allmänna försäkringskassorna fattar beslut om
körkortsutbildning i samband med beslutet om bilstöd. Medel för
upphandling av körkortsutbildningen för svårt funktionshindrade,
motsvarande för budgetåret 1995/96 15 miljoner kronor, har förts
över från anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bilaga
11) till anslaget D 9. Bilstöd.
Bilstödsutredningen (S 1993:05) har i april 1994 avlämnat
betänkandet Rätten till ratten -- reformerat bilstöd (SOU
1994:55). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande i Socialdepartementet. I betänkandet görs bl.a. en
utvärdering och översyn av det utvidgade bilstöd som började
gälla år 1988. Bilstöd kan lämnas till den som till följd av ett
varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att
förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna
kommunikationer. I betänkandet föreslås bl.a. vissa ändringar
när det gäller tillämpningen av kriterierna för rätt till
bilstöd. Vidare lämnas förslag om en särskild försöksverksamhet
för att ge vissa funktionshindrade personer som faller utanför
bilstödets personkrets rätt att enbart erhålla
anpassningsbidrag. Utöver detta föreslår utredningen
förändringar när det gäller bidragsnivåer och inkomstgränser
inom stödet.
Utskottet konstaterar att Bilstödsutredningens betänkande
Rätten till ratten -- reformerat bilstöd har remissbehandlats
och för närvarande bereds i regeringskansliet. Utskottet anser
att riksdagen inte bör föregripa regeringens beredning av
ärendet och avstyrker därför motionerna So222 (fp) yrkande 5,
So230 (v) och So294 (c) yrkande 13.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen till
Bilstöd till handikappade.
Färdtjänst
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om färdtjänsten och att den bör ges ett ökat
anslag på 10 000 000 kr (yrkande 8). Motionärerna anför att
färdtjänsten måste byggas ut efter behov.
År 1992 beslutade riksdagen om ett nytt generellt statsbidrag
till kommunerna. I samband därmed avskaffades flera
specialdestinerade bidrag, bl.a. bidraget till färdtjänst,
servicelinjer m.m., skatteutjämningsbidraget samt det extra
skatteutjämningsbidraget (prop. 1991/92:150, 1991/92:FiU29,
rskr. 345).
Utskottet är inte berett att föreslå ett nytt
specialdestinerat statsbidrag till färdtjänst. Motion So224 (mp)
yrkande 8 avstyrks därför.
Övriga medelsanvisningar under D
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (D
4), Bidrag till handikapporganisationer (D 6), Bidrag till
pensionärsorganisationer (D 7), Ersättning för texttelefoner (D
8), Kostnader för statlig assistansersättning (D 10) och
Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola (D 11), vilka inte
har mött någon erinran i form av motioner.
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik (E1
-- E5)
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1)
I tre motioner framförs yrkanden om inriktningen av
statsbidraget.
I motion So240 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen begär att regeringen ger Statskontoret i uppdrag att
utarbeta ett system med riktade statsbidrag till förebyggande
åtgärder mot drogproblemen och för vård- och
rehabiliteringsinsatser för missbrukare (yrkande 3).
Motionärerna anför att dramatiska förändringar ägt rum inom
vårdsystemet under de senaste åren. De mycket hårda
besparingarna inom en rad kommuner har i särskilt hög grad
drabbat missbrukarvården. Utnyttjandet av behandlingshem har
minskat kraftigt. De särskilda uppsökargrupperna har avvecklats
på många håll. På en del håll har man gett upp målsättningen att
rehabilitera alla missbrukare och erbjuda dem ett drogfritt
alternativ. Utebliven rehabilitering av de tyngsta missbrukarna
innebär, enligt motionärerna, att den dyrbara och sannolikt
ineffektiva tvångsvården ökar, och missbrukare som inte får
plats på behandlinghem eller i ett metadonprogram hamnar i
stället i fängelse. Denna utveckling är utomordentligt allvarlig
ur samhällsekonomiskt perspektiv. Att skära ned vården av tunga
missbrukare ger stora besparingar på kort sikt men medför ökade
kostnader för andra sektorer i samhället. Kostnaderna för
narkotikapolitiken måste bäras solidariskt. En väsentlig del av
förebyggande insatser, vård och behandling måste därför
finansieras genom statsbidrag, anser motionärerna. Ett system
med riktade insatser och förändrade statbidrag bör därför
utredas.
I motion So264 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om
ett tillkännagivande om behovet av ett statsbidrag som är
neutralt i förhållande till öppen och sluten vård av missbrukare
(yrkande 5). Motionärerna pekar på att missbrukares bakgrund
och behov av vårdinsatser kan variera starkt mellan olika
grupper av alkoholmissbrukare och mellan könen. Behovet av ett
statsbidragssystem som tar hänsyn till behovet av differentierad
vård är därför helt nödvändigt. Den vård som ges nära och ofta
med frivilliga organisationer som huvudmän behöver lika stort
ekonomiskt stöd som vård som bedrivs av institutioner.
I motion So281 av Ingrid Näslund m.fl. (kds, c, fp, mp)
begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts om fortsatt
riktat statsbidrag till ungdoms- och missbrukarvården (yrkande
3) och om att gruppverksamhet som ger stöd och hjälp till barn
till missbrukare bör utgöra ett kriterium för sådant riktat
statsbidrag (yrkande 4). Motionärerna anför att stöd och
hjälp till barn vars föräldrar är alkoholmissbrukare har visat
sig ha en positiv inverkan på barnens utvecklingsmöjligheter.
Som ett alternativ till stöd och hjälp på individuell basis
finns fr.o.m. år 1989 gruppverksamhet. Syftet med
gruppverksamheten är att ge barnet möjlighet att bearbeta sina
känslor och förstå beteenden som är en följd av föräldrarnas
missbruk. I dag finns ett tiotal grupper varav några drivs av
kommuner och andra av ideella föreningar. Motionärerna anser att
denna form av stödinsatser bör utvecklas. Det är väsentligt att
de riktade statsbidragen till ungdoms- och missbrukarvården
behålls och att medlen kan användas för att säkra den
gruppverksamhet som kommit i gång i några kommuner.
I budgetpropositionen sägs att statens bidrag till vård
inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses som en helhet med
övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl
institutionssidan som inom öppenvården stämmer överens med behov
och efterfrågan. För budgetåret 1993/94 har totalt 430 miljoner
kronor fördelats till kommunerna enligt kriterier som grundar
sig på ett genomsnitt av nyttjandedagar inom den slutna vården.
Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till
länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av
adekvata öppenvårdsinsatser i kommuner med särskilda
utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen
att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från
länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska
Kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av
utvecklingsarbetet samt följa upp och utvärdera de verksamheter
som kommer till stånd. Enligt regeringen finns det stort behov
av att utveckla alternativ till institutionsvård genom
förebyggande insatser och öppenvård. Det riktade statsbidraget
har syftat till att få till stånd en bättre balans mellan de
olika vårdinsatserna inom området samt en bättre kvalitet i
verksamheterna. Regeringen anser att statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård tills vidare bör behållas som ett
riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och
ungdomsarbete. Särskilda utvecklingsmedel bör också
fortsättningsvis avsättas för att stimulera kommunerna att
utveckla öppenvårdsinsatser. Som exempel på insatser som kan
behöva utvecklas nämns beträffande de tunga missbrukarna olika
former av social omvårdnad, social träning och kontroll. När det
gäller ungdomar nämns behovet av mellanvårdsformer som
innehåller mer strukturerad verksamhet än vad socialbyråerna
vanligen erbjuder. För budgetåret 1995/96 föreslås 720
miljoner kronor till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,
varav 480 miljoner har beräknats för perioden juli 1995--juni
1996.
I budgetpropositionen uppges vidare att Socialstyrelsen fått
nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet med Offensiv
narkomanvård. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på
kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det
gäller metoder för motivationsarbete, behandlingsplanering och
omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt
störda och hivsmittade missbrukare. Olika försöksverksamheter
har initierats för att utveckla nya stöd- och
omhändertagandeformer som är mindre ingripande än
institutionsvård.
När det gäller barn vars föräldrar är missbrukare eller lider
av psykisk sjukdom har Socialstyrelsen i regleringsbrev för
budgetåret 1993/94 fått i uppdrag att följa och dokumentera hur
missbruk och psykisk sjukdom hos föräldrar påverkar barnets
utveckling samt att initiera utvecklingsarbete på området.
Vidare har Socialstyrelsen sedan år 1991 regeringens uppdrag att
genomföra ett åtgärdsprogram för att höja kompetensen inom
socialtjänstens individ- och familjeomsorg när det gäller
arbetet med barn som far illa och deras familjer. Projektet, som
kallas Barn i fokus, kommer att avslutas under våren 1995 med en
redogörelse för de slutsatser som Socialstyrelsen drar utifrån
de utredningar som genomförts och de metodutvecklingsprojekt som
initierats under arbetets gång ute i landet.
Socialtjänstkommittén, som haft regeringens uppdrag att
göra en allmän översyn av socialtjänstlagen, överlämnade under
hösten 1994 sitt huvudbetänkande Ny socialtjänstlag (SOU
1994:139). Kommittén anser att det behövs nya strategier för det
allmänt inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet.
Socialtjänsten bör ha en lagfäst skyldighet att bedriva
uppsökande verksamhet bland barn och ungdomar som riskerar att
utvecklas ogynnsamt. Kommitténs förslag remissbehandlas för
närvarande.
Utskottet delar regeringens inställning att det särskilda
statsbidraget till missbrukarvård tills vidare bör behållas och
att särskilda utvecklingsmedel även fortsättningsvis bör
avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla
öppenvårdsinsatser. Utskottet delar också regeringens
inställning att det finns stora behov av att utveckla alternativ
till institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård.
Syftet med statsbidraget är bl.a. att få till stånd en bättre
balans mellan olika vårdinsatser samt en bättre kvalitet i
verksamheterna.
Socialstyrelsen har nyligen gjort en uppföljning av
missbrukarvården i Stockholms län. Av rapporten framgår att
institutionsvården har minskat och att öppenvården inte har
byggts ut i motsvarande grad. Samtidigt kommer uppgifter om ett
ökande missbruk bland ungdomar. Det är bl.a. mot denna bakgrund
angeläget att regeringen noga följer utvecklingen på detta
område.
Motionerna So240 (v) yrkande 3, So264 (c) yrkande 5 och So281
(kds, c, fp, mp) yrkande 3 får anses tillgodosedda genom
förslaget i budgetpropositionen och avstyrks.
Utskottet vill också betona vikten av att socialnämnderna
fullgör sina åligganden enligt socialtjänstlagen att noga följa
barn som lever i utsatta miljöer och sörjer för att barnen får
det skydd och det stöd som de kan behöva.
Socialtjänstkommitténs huvudbetänkande, Ny socialtjänstlag,
som bl.a. innefattar förslag till nya strategier för det allmänt
inriktade och förebyggande barn- och ungdomsarbetet, är för
närvarande förmål för remissbehandling.
Socialstyrelsens uppdrag att genomföra ett åtgärdsprogram för
att höja kompetensen inom socialtjänstens individ- och
familjeomsorg när det gäller barn och ungdomar som riskerar att
utvecklas ogynnsamt skall avslutas under våren 1995.
Socialstyrelsen har även kartlagt gruppverksamheter och andra
insatser som riktar sig särskilt till barn som har föräldrar som
missbrukar alkohol. Beräkningar som gjorts av Alkoholpolitiska
kommissionen tyder på att ungefär 100 000 barn eller 10--15 % av
alla barn i Sverige har föräldrar som missbrukar alkohol.
Socialstyrelsens studier visar samtidigt att samhället gör
mycket lite för dessa barn. Här krävs enligt
Socialtjänstkommittén ökade insatser från socialtjänstens sida.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motion So281 (kds, c, fp, mp) yrkande 4. Motionen
avstyrks.
Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård.
Bidrag till organisationer (E 2)
I budgetpropositionen föreslås 47 445 000 kr under anslaget
E 2. Bidrag till organisationer, varav 31 630 000 kr har
beräknats för perioden juli 1995--juni 1996. Bidrag utgår under
tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d.
alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår 35 014 500
kr. Till organisationer som arbetar för utsatta barn och deras
familjer beräknas 4 810 500 kr och till organisationer som
motverkar våld mot kvinnor beräknas 7 620 000 kr. Medlen skall
disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn till
den uppföljning och utvärdering som styrelsen genomför. Den del
av anslaget som avses gå till lokala länkorganisationer skall
betalas ut till länsstyrelserna som skall besluta om
fördelningen av dessa lokala bidrag.
Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete
I motion So269 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, mp, kds)
hemställs att riksdagen beslutar att ur anslaget E 2 anvisa
7 000 000 kr att av regeringen användas till ett engångsbidrag
till Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet. Enligt
motionärerna har de ekonomiska problemen i den offentliga
sektorn indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i
kommunerna har lett till att vissa kommuner visat mindre
benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket har
medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska
problem. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,
tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare
och hemlösa på 40 orter i landet. Med hänsyn till de betydande
insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården och de
positiva resultat som uppnåtts vad gäller rehabilitering är det
av yttersta vikt att stiftelsens arbete kan drivas vidare.
Riksdagen bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som
behövs för att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.
I motion So283 av Berndt Ekholm (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om stöd till
LP-stiftelsen. Motionären anför att det är angeläget att
regeringen bidrar till att lösa LP-stiftelsens ekonomiska
problem genom att anslå tillräckliga medel till stiftelsen inom
ramen för Socialdepartementets anslag E 2.
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om att anslå 5
miljoner kronor över budgeten till Kvinnoforum (yrkande 7).
Motionärerna anför att Kvinnoforum arbetar med de mest utsatta
kvinnorna och deras barn. Arbetet bedrivs i nätverksform,
exempelvis med stödgrupper. I varje grupp finns kvinnor med
svåra missbruksproblem. Kvinnoforum bedriver också en betydande
kontaktverksamhet.
Motionärerna anser att Kvinnoforum skall beviljas ytterligare
medel utöver vad regeringen föreslagit under anslaget E 2.
Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet
(LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland
alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har
utvidgats och finns numera på flera platser i landet. Stiftelsen
vänder sig främst till personer som frivilligt söker ett kristet
vårdalternativ. Stiftelsen omsätter för närvarande ca 115
miljoner kronor per år. För kalenderåret uppgick enligt uppgift
de direkta bidragen från stat och kommun till 10,8 miljoner
kronor.
Utskottet har uppvaktats av företrädare för LP-stiftelsen som
redogjort för bl.a. stiftelsens verksamhet och ekonomi samt
behov av driftsbidrag om 10 miljoner kronor för att bringa
verksamheten i ekonomisk balans vid utgången av 1995.
Utskottet har behandlat motioner om ökat stöd till
LP-stiftelsen våren 1993 och 1994. I betänkandet
1992/93:SoU15 (s. 60) uttalade utskottet följande.
LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid
behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan
fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett
engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till
uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen
brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste
lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.
Men även insatser från samhällets sida fordras för att
rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en
fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor
att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.
Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning
av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen
positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).
I betänkandet 1993/94:SoU20 vidhöll utskottet sin
uppfattning och avstyrkte en motion om ökat bidrag till
LP-stiftelsen.
Kvinnoforum är en ideell stiftelse och ett idéburet
kunskapsföretag som arbetar med information, utbildning och
forskning samt projekt för att förbättra villkoren för utsatta
kvinnor. Socialstyrelsen har med medel avsatta för
utvecklingsarbete inom området individ- och familjeomsorg samt
inom alkoholområdet stött Kvinnoforums utvecklingsinsatser för
utsatta kvinnor. Socialstyrelsen har gjort en fördjupad
utvärdering bl.a. av Kvinnoforums verksamhet för att bedöma
fortsatt stödform. För budgetåret 1994/95 har Kvinnoforum ur
anslagsposten Bidrag till organisationer erhållit 550 000 kr.
Av beloppet utgör 400 000 kr grundbidrag och 150 000 kr är
avsett för särskilda insatser under året. Enligt Socialstyrelsen
kan grundbidrag förväntas utgå årligen under den kommande
treårsperioden under förutsättning att verksamheten inte minskar
eller inriktningen ändras.
Utskottet vidhåller sin inställning i fråga om bidrag till
LP-stiftelsen. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen
positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen och att
regeringen följer frågan. Motionerna So269 (fp, m, c, mp, kds)
och So283 (s) avstyrks. Även Kvinnoforum utför ett
betydelsefullt arbete för utsatta kvinnor och barn. Det ankommer
på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning av medel
anvisade för bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen bör inte föregripa
styrelsens prövning av frågan om bidrag till organisationen.
Motion So268 (v) yrkande 7 avstyrks därför.
Bidrag till organisationer som motverkar våld mot kvinnor
I propositionen beräknas som tidigare nämnts under en
särskild anslagspost drygt 7,6 miljoner kronor i stöd till
organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt
utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor. Medlen
disponeras av Socialstyrelsen.
I motion Ju612 av Ewa Larsson m.fl. (mp) hemställs att
riksdagen anslår 1 miljon kronor till ROKS utöver vad regeringen
föreslagit till Bidrag till organisationer som motverkar våld
mot kvinnor (yrkande 6). Motionärerna anför att våld mot
kvinnor speglar den obalans som råder mellan könen och att
våldet i samhället ökar. Riksorganisationen för kvinnojourer i
Sverige ROKS behöver därför utökad hjälp för att klara behovet
av rådgivning och stöd till de utsatta kvinnorna.
I motion Ju806 av Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att kvinnojourer tilldelas
tillräckliga resurser inom befintlig ekonomisk ram (yrkande
8). Motionärerna betonar kvinnojourernas stora betydelse för
kvinnor som hamnat i en utsatt situation och vikten av att
kvinnojourerna får erforderliga resurser att möta de behov av
stöd och hjälp som finns.
I motion A820 av Alf Svensson (kds) hemställs om ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om att kvinnojourer
bör få stöd (yrkande 24). Enligt motionärerna har våldet mot
kvinnor ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen kan till en del
bero på att fler kvinnor nu anmäler brott de utsatts för. I
sammanhanget finns anledning att anta att en stor del av våldet
aldrig anmäls. Kvinnojourer, dit misshandlade kvinnor kan vända
sig i en akut situation, utför ett viktigt arbete som bör
stödjas av samhället.
Motioner med förslag om stöd till kvinnojourer har behandlats
av utskottet vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet
1992/93:SoU15 (s. 60--61). Utskottet framhöll då att
kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå
kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp.
Utskottet var positivt till att budgetpropositionen innehöll ett
särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas
riksorganisation m.m. och till att anslagsposten även
innefattade medel till kvinnojourernas utvecklingsarbete. Vidare
konstaterades att bidraget till kvinnojourerna ökat betydligt
under de senaste åren. Utskottet var mot denna bakgrund inte
berett att föreslå en höjning av bidraget utöver vad regeringen
föreslagit. Motionsyrkande om ytterligare anslag till
kvinnojourerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Utskottet anser att kvinnojourerna utför ett viktigt
arbete med att stödja misshandlade kvinnor. Stöd bör därför utgå
till dessa organisationer. För nästa budgetår föreslås att medel
anvisas på samma nivå som tidigare. Motionerna Ju806 (fp)
yrkande 8 och A820 (kds) yrkande 24 får anses tillgodosedda och
avstyrks.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen
till Bidrag till organisationer.
Övriga medelsanvisningar under E
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Bidrag till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning (E 3), Alkohol- och
drogpolitiska åtgärder (E 4) och Bidrag till vissa
nykterhetsorganisationer m.fl. (E 5), vilka inte mött någon
erinran i form av motioner.
Insatser för hemlösa
De bostadslösas situation tas upp i motion So241 av Ragnhild
Pohanka m.fl. (mp). Motionärerna hemställer att riksdagen hos
regeringen begär en analys av behovet av insatser för hemlösas
boende (yrkande 1), att riksdagen ger regeringen till känna
att en plan för samarbete mellan stat, landsting och kommuner
bör genomföras (yrkande 2) och att riksdagen anvisar 10
miljoner kronor för att möjliggöra statligt delägarskap i hus
för hemlösa, främst i storstäderna (yrkande 3). Enligt
motionärerna måste åtgärder vidtas för att hjälpa hemlösa till
ett värdigt liv. Bl.a. bör en samlad analys göras av den ökande
utslagningens mekanismer och orsaker, som sedan kan ligga till
grund för mer omfattande socialpolitiska åtgärder. För att på
kort sikt lösa boendefrågan kan t.ex. kommunerna upplåta ett
hus, där dessa människor kan erbjudas någon form av eget boende.
Staten bör gå in som delfinansiär och kommunen bör stå för
driftkostnaderna. Stat, landsting och kommuner bör samarbeta för
att finna en lösning på detta sociala problem.
I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet att
förhållandena för de bostadslösa fortfarande var oacceptabla och
att det är viktigt att kommunerna kontinuerligt ägnar de
bostadslösa stor uppmärksamhet och ser till att stödinsatserna
blir så effektiva som möjligt. Vidare ansåg utskottet det
angeläget att en ny kartläggning görs av antalet
bostadslösa/hemlösa och uteliggare och att denna kartläggning
omfattar hela landet. En inventering av socialtjänstens och
olika frivilliga organisationers erbjudanden av olika
boendeformer och övriga insatser för de bostadslösa borde enligt
utskottets mening också ingå i kartläggningen. Vad utskottet
anfört borde ges regeringen till känna. Riksdagen följde
utskottet.
Socialstyrelsen genomförde under år 1993 en riksomfattande
kartläggning av hemlösa i Sverige. Under hösten 1994 överlämnade
styrelsen en slutlig rapport till regeringen -- De bostadslösas
situation i Sverige (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar,
1994:15). Där ges en utförlig beskrivning av de hemlösas
situation, uppgifter om insatser för hemlösa och förslag till
hur insatserna kan förbättras i syfte att minska hemlösheten. I
rapporten betonas bl.a. vikten av att utveckla socialtjänstens
metoder för arbetet med hemlösa, bl.a. genom att skapa
boendeformer med bättre anpassad kravnivå vad gäller stöd och
kontroll i boendet och som kan fungera som ett led i en
långsiktig behandlingskedja. Det behövs också mer anpassade
insatser för särskilda grupper av hemlösa t.ex. för hemlösa med
psykiska störningar, hemlösa kvinnor och hemlösa med utomnordisk
bakgrund. Socialstyrelsen följer upp rapporten genom att anordna
regionala konferenser för att sprida kunskap om rapporten och ge
exempel på hur problem kan lösas.
Utskottet konstaterar att en riksomfattande kartläggning
av hemlösa i Sverige nyligen har genomförts. Motion So241 (mp)
yrkande 1 avstyrks. Utskottet vill understryka vikten av att
kommunerna kontinuerligt ägnar de hemlösas problem stor
uppmärksamhet och att insatserna blir så effektiva som möjligt.
Utskottet utgår från att Socialstyrelsen och länsstyrelserna
inom ramen för tillsynsansvaret följer verksamheten. Motion
So241 (mp) yrkandena 2 och 3 avstyrks.
Myndigheter under Socialdepartementet
(F, F 3--F 20)
Inriktning av besparingsåtgärder avseende statlig konsumtion
inom Socialdepartementets område
Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och
förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och
välfärd. I budgetpropositionen redovisas att för att fullgöra
statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på
central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna
är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den
meningen att uppgifter härleds ur någon författning. Dessa
uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss
vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat
ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid
sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av
samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal
myndigheter saknar regelstyrd verksamhet.
I budgetpropositionen anförs att medlemskapet i EU kommer att
ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga om t.ex.
nationell och internationell koordinering, styrning samt
kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen
av enskilda myndigheters internationella engagemang kan
förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och
samverkansformer behöva vidareutvecklas.
Av finansplanen framgår att regeringen har lagt ett generellt
sammanlagt besparingskrav på 11 % för den statliga verksamheten
fram t.o.m. år 1998. För budgetåret 1995/96 uppgår
besparingskravet till 5 %. I propositionen anförs att inom
Socialdepartementets område har en viss selektivitet iakttagits
vid utlägget av besparingen, t.ex. har hänsyn tagits till om en
myndighet befinner sig i ett uppbyggnads- eller
utvecklingsskede. Omfattningen av besparingen för enskilda
myndigheter framgår under resp. anslag. Totalt sett har
besparingskravet i huvudsak uppfyllts.
Även för de kommande åren avser regeringen att noga pröva hur
det återstående besparingskravet skall fördelas mellan
myndigheterna. Stor vikt kommer därvid att läggas vid t.ex. i
årsredovisningarna redovisade resultat, analyser av
anslagsframställningar, särskilda rapporter och annan relevant
information. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner denna
inriktning av besparingsåtgärderna avseende statlig konsumtion
inom Socialdepartementets område för budgetåren 1997 och 1998.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget till
inriktning av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998
vad gäller de myndigheter som faller inom utskottets
ansvarsområde. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till
regeringens förslag godkänner vad utskottet anfört.
Socialstyrelsen (F 3)
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,
smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt
frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt
det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att
handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall
Socialstyrelsen bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning,
utvärdering och kunskapsförmedling.
Folkhälsorapporter
I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för
utarbetandet av folkhälsorapporter (yrkande 9). Motionärerna
anför att Alkoholinspektionen numera har det övergripande
myndighetsansvaret på alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet
skall vara ett slags verkställande utskott. Motionärerna finner
det märkligt att det epidemiologiska centrum som skall studera
sjukdomarnas utbredning inte ingår i institutet och att
institutet inte heller skall skriva folkhälsorapporterna.
Utskottet behandlade senast i betänkandet 1993/94:SoU20
(s. 75 f.) ett yrkande med samma innebörd. Utskottet hänvisade
då bl.a. till betänkandet 1990/91:SoU23 med anledning av
proposition 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor och anförde
följande:
I propositionen (1990/91:175), där regeringen föreslog att ett
folkhälsoinstitut skulle bildas, framhölls att Socialstyrelsen
även fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande
och sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare
konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett
epidemiologiskt centrum och att styrelsen på regeringens uppdrag
vart tredje år skulle utvärdera hälsoläget. Med hänsyn till
folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde
arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda
myndigheter och organisationer. Utskottet framhöll vid sin
behandling av propositionen bl.a. att det epidemiologiska
centrum som byggs upp inom Socialstyrelsen behövs inte bara för
att skapa grunder för epidemiologiskt arbete inom
folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och
utvärderingsuppgift som åvilar Socialstyrelsen. I betänkande
1992/93:SoU15 vidhöll utskottet denna uppfattning och underströk
samtidigt att det är angeläget med ett nära samarbete mellan
Socialstyrelsens epidemiologiska centrum och Folkhälsoinstitutet
och att även utarbetandet av folkhälsorapporterna bör ske i nära
samverkan med Folkhälsoinstitutet. Den då aktuella motionen
avstyrktes.
Utskottet vidhöll i betänkandet sin tidigare uppfattning och
avstyrkte därmed de då aktuella motionsyrkandena.
Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför
motion So268 (v) yrkande 9.
Tillsynsfrågor m.m.
I motion So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
Socialstyrelsens tillsynsroll (yrkande 9). Motionärerna
framhåller att den regionala organisationen har visat sig vara
en riktig satsning. Dess verksamhet bör vidareutvecklas inte
minst med tanke på att den avreglering, decentralisering och
delegering som nu genomförs i samhället förutsätter en aktiv
kontrollverksamhet från statsmakternas sida så att patienternas
rätt till hälso- och sjukvård på lika villkor tillgodoses.
Socialstyrelsens tillsynsarbete bör, enligt motionärerna,
innefatta utveckling av egenkontrollprogram som kan användas av
vårdcentraler, kliniker m.fl. som hjälp för att garantera hög
kvalitet på vården. Socialstyrelsen bör också redovisa
erfarenheter från ansvarsnämnden i sådan form att samma
missgrepp inte görs flera gånger. Styrelsen har vidare en viktig
uppgift när det gäller att få samarbetet mellan landstingen att
fungera för att säkerställa såväl god kvalitet i vården som ett
effektivt resursutnyttjande.
I motion So424 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till återinrättande av en
medicinalstyrelse i enlighet med vad i motionen anförts
(yrkande 7). Valfrihet och hög kvalitet inom vården
borde, enligt motionärerna, vara en självklarhet. För att
garantera alla en god sjukvård krävs att det finns en god
kvalitetskontroll. Patientens rätt att välja vårdgivare bör
därför kombineras med ett ackrediteringssystem för alla
vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Motionärerna föreslår
att en oberoende statlig myndighet -- Medicinalstyrelsen --
skall inrättas med ansvar att godkänna (ackreditera) alla
vårdgivare. Myndigheten bör även ha i uppdrag att regelbundet
genomföra kvalitetskontroll genom medicinsk revision.
I budgetpropositionen redovisas att Socialstyrelsen under
de senaste budgetåren koncentrerat insatserna mot
huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt
kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten
och folkhälsoområdet. Särskilt pekas på de positiva resultat som
uppvisas från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom
hälso- och sjukvården. Vidare anförs att satsningar på länsvisa
aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården
och socialtjänsten har slagit väl ut. Regeringen framhåller dock
att om Socialstyrelsen skall klara sitt besparingsbeting kommer
det att krävas en ytterligare renodling av styrelsens
verksamhet, vilket innebär att myndigheten skall fortsätta att
koncentrera insatserna mot huvuduppgiften tillsyn, uppföljning
och utvärdering samt kunskapsförmedling från dessa insatser.
Socialstyrelsen har givit ut föreskrifter och allmänna råd
(SOSFS 1991:341) om fullgörandet av anmälningsskyldighet till
Socialstyrelsen i fråga om allvarliga skador och sjukdomar och
risker härför som inträffar i vården. Styrelsen har vidare byggt
upp en riskdatabas där en systematisk registrering sker av
anmälningsfallen för att skapa grunden för en förbättring av
återinformationen kring riskfrågorna till hälso- och sjukvårdens
företrädare. Databasen skall också användas för forskning och
utveckling. Riskdatabasen kompletteras med ett informationsblad
"RiskRonden" i vilken en analys av principiellt viktiga skador
och tillbud görs. RiskRonden sänds ut till vårdens företrädare
för att förbättra möjligheten att tidigt agera mot systematiska
säkerhetsproblem i vården.
Styrelsen har även givit ut föreskrifter om kvalitetssäkring i
vården (SOSFS 1993:9).
Socialstyrelsen har nyligen informerat om att en
omorganisering av myndigheten genomförs den 1 juli 1995. Den nya
organisationen skall ha sin tyngdpunkt i tre huvuduppgifter och
uppdelas i tre gruppper efter dessa: en tillsynsgrupp, en grupp
för uppföljning, utvärdering m.m. inom folkhälsa och sjukvård
och en grupp för motsvarande uppgifter inom socialtjänsten. En
central enhet för tillsyn skapas därmed och får samtidigt
förstärkta resurser. Den direkta medicinska tillsynen, där
arbetet sker ute på de sex regionerna, samordnas med den sociala
tillsynen, där samarbetet med länsstyrelserna, som har det
primära ansvaret, står i förgrunden samt med tillsynen över
medicinteknik, folkhälsoarbete och smittskydd. Från styrelsens
sida framhålls att under den närmaste tiden kommer en viktig
uppgift för den medicinska tillsynen att vara att klara höjda
krav i åliggandelagen och disciplinlagen. Den ekonomiska
situationen för vården aktualiserar även tillsynen över
prioriteringar bakom medicinska beslut.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat
motionsyrkanden om återinrättande av en medicinalstyrelse. För
en närmare redogörelse hänvisas till betänkandet
1993/94:SoU20.
Utskottet avstyrkte då den aktuella motionen med hänvisning till
att Socialstyrelsen inrättat en regional tillsynsverksamhet på
sex platser i landet. Dessa genomför besök och inspektioner,
s.k. nedslag, som ett led i tillsynen. Utskottet konstaterade
vidare att utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering
och organisation, HSU 2000, bl.a. övervägde frågorna om
kvalitetskontroll, nationell uppföljning och utvärdering.
Utskottet ansåg att utredningens förslag borde avvaktas.
Utskottet har behandlat bl.a. tillsynsfrågorna i betänkandet
1993/94:SoU26. Utskottet anförde då bl.a. följande (s.
16--17):
Utskottet delar regeringens inställning att Socialstyrelsen
skall ha ansvaret för tillsynen över hälso- och
sjukvårdpersonalen. Verksamheten med regionala tillsynsenheter
har varit i kraft sedan den 1 juli 1990. I årets
budgetproposition pekar regeringen på de mycket positiva
resultat som uppvisats från den regionala tillsynsverksamheten.
Utskottet som delar regeringens uppfattning om den regionala
tillsynsverksamheten anser inte att det finns skäl för
regeringen att överväga nya organisationsformer för
tillsynsverksamheten. Detta innebär dock inte att utskottet är
negativt till nya tillsynsformer exempelvis den av regeringen
aviserade utvecklade tillsynen över de enskilt bedrivna
vårdinrättningarna innebärande bl.a. möjligheter för
Socialstyrelsen att meddela föreskrifter för vårdens bedrivande
vid en viss vårdinrättning om kraven på hälso- och sjukvården
riskerar att åsidosättas.
Utskottet konstaterar att Socialstyrelsens tillsynsroll
har utvecklats under senare år bl.a. genom inrättandet av den
regionala tillsynsverksamheten. Också uppbyggandet av
riskdatabasen är ett viktigt led i arbetet med att förbättra
möjligheten att tidigt agera mot systematiska säkerhetsproblem i
vården. Utskottet delar uppfattningen i propositionen och
motion So423 att tillsynsverksamheten bör utvecklas vidare.
Utskottet konstaterar samtidigt att avsikten med
Socialstyrelsens pågående omorganisation är att ytterligare
förstärka tillsynen. Utskottet anser att den nya organisationen
nu måste få möjlighet att börja verka. Motion So423 (fp) yrkande
9 är enligt utskottets mening i huvudsak tillgodosedd. Motionen
avstyrks.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med
anledning av motion So424 (m) yrkande 7. Motionen avstyrks.
"Allmänhetens ombudsman"
I motion So250 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vid i
motionen anförts om inrättande av "allmänhetens ombudsman" vid
Socialstyrelsens regionala kontor (yrkande 6). Motionärerna
anser att det finns ett stort behov från dem som behöver anlita
socialtjänsten att ha en neutral objektiv instans att kunna
vända sig till innan det behöver gå så långt att den
hjälpsökande känner sig tvingad att gå till länsrätten för att
söka sin rätt. Därför borde Socialstyrelsens regionala kontor,
enligt motionärerna, tillhandahålla juridisk kompetens i form av
en "allmänhetens ombudsman", där de hjälpbehövande kunde få
saklig information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
Utskottet anser att det i första hand bör ankomma på
kommunerna att överväga om en allmänhetens ombudsman inom
socialtjänsten behövs. Utskottet noterar i sammanhanget att allt
fler kommuner bygger upp s.k. medborgarkontor för att förbättra
informationen till kommuninvånarna om rättigheter och
skyldigheter på olika områden. Motion So250 (v) yrkande 6
avstyrks därmed.
Översyn av Socialstyrelsen
I motion So288 av Marianne Andersson och Görel Thurdin (båda
c) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om en
översyn av Socialstyrelsen. Motionärerna anser att det finns
skäl att åter göra en översyn av Socialstyrelsen för att
klarlägga styrelsens ansvar när det gäller nya sjukdomar och
företeelser samt produkter och kemikalier som kan misstänkas var
till skada för människors hälsa. Socialstyrelsen tolkar, enligt
motionärerna, sitt uppdrag mycket snävare än lagstiftaren avsett
och väljer att passivt vänta på patienters eller enskilda
forskares avgörande bevis för att produkter, kemikalier m.m. är
farliga. Styrelsen bör i stället följa utvecklingen och ta ett
övergripande ansvar för att människor inte utsätts för onödiga
hälsorisker, initiera forskning och ta upp förhandlingar med
branschorganisationer om att begränsa anvädningen av ifrågasatta
produkter långt innan "vetenskapliga bevis" finns för att de
åstadkommer allvarliga skadeverkningar. Motionärerna menar att
styrelsens hantering av amalgamfrågan liksom av elkänslighet
m.m. visar att enskilda får betala ett allt för högt pris genom
att inte få hjälp och därmed utsättas för orimligt lidande
samtidigt som samhället får stå för onödiga kostnader för
sjukskrivning och förtidspensionering.
Utskottet behandlar frågan om amalgam i ett särskilt
betänkande i vår, 1994/95:SoU20. I betänkandet betonar utskottet
att det är angeläget att samtliga vårdgivare och andra berörda
medverkar till en snar avveckling av amalgam och att patienter
som har besvär som de relaterar till amalgam oberoende av om
orsaken till besvären med säkerhet kan fastställas måste
behandlas med respekt.
Utskottet konstaterar vidare att riksdagen våren 1994 i ett
tillkännagivande till regeringen begärde en översyn av problemen
kring elöverkänslighet (bet. 1993/94:BoU17, rskr. 302).
Utgångspunkten för bostadsutskottets och riksdagens
ställningstagande var att det kunde finnas anledning att vidta
åtgärder även om orsakerna till elöverkänslighet inte var
kartlagda. Bostadsutskottet har i dagarna avlämnat ett nytt
betänkande, 1994/95:BoU18, där riksdagen föreslås ge regeringen
till känna vad utskottet anfört avseende elöverkänslighet m.m. I
betänkandet poängteras vikten av att de insatser som riksdagen
tidigare förordat skyndsamt genomförs och att behovet av utökade
insatser också övervägs.
Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So288
(c) behövs inte. Motionen avstyrks.
Verksamheten i Köpenhamn
Sedan år 1971 har Socialstyrelsen två socialarbetare placerade
i Köpenhamn. Inrättandet av dessa tjänster var ett sätt att möta
problemet med att ett stort antal svenska ungdomar sökte sig
till narkotikamiljöerna i Köpenhamn. Andelen ungdomar har
minskat och det är nu oftast äldre missbrukare, som kommit
längre i sin missbrukskarriär, som socialarbetarna möter. I
propositionen anförs vidare att det i dag borde vara möjligt att
upprätthålla den nordiska trygghetskonventionen i en annan
utsträckning än i början av 1970-talet. Enligt regeringens
bedömning kan verksamheten upphöra; det bör dock enligt
regeringen ankomma på Socialstyrelsen att ta ställning till en
fortsatt verksamhet i Köpenhamn.
I motion So231 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de svenska socialarbetarnas verksamhet i
Köpenhamn. Motionärerna anser att verksamheten i Köpenhamn
fortfarande är mycket angelägen och att den utvärdering som
Socialstyrelsen gjort visar att både humanitära och ekonomiska
skäl talar för att verksamheten bör fortsätta. Måluppfyllelsen
är god och kostnaden per hjälpt person är låg. Motionärerna
framhåller att en tidig hjälp innebär kortare vårdtid i Sverige
och därmed lägre kostnader än vid senare insatta hjälpinsatser.
Motionärerna delar inte uppfattningen i budgetpropositionen att
det torde vara möjligt att upprätthålla den nordiska
trygghetskonventionen i en annan utsträckning nu än när
verksamheten startade; tvärtom skulle de svenska missbrukarnas
situation avsevärt försämras om verksamheten upphörde.
Utskottet anser att verksamheten med svenska
socialarbetare i Köpenhamn fyller en viktig funktion i arbetet
med att bistå svenska ungdomar med missbruksproblem. Utskottet
anser att det bör ankomma på Socialstyrelsen att noga pröva hur
biståndet bör organiseras. Motion So231 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
527 629 000 kr. Förslaget innebär att en besparing bör göras på
Socialstyrelsens myndighetsanslag med 16 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelstilldelningen
till Socialstyrelsen.
Folkhälsoinstitutet (F 4)
Folkhälsoinstitutet (FHI) är en statlig myndighet med uppgift
att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa
för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa
likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall
fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper
som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall
vara vetenskapligt förankrad.
De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för
lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting,
företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på
nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att
påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet
skall också verka för att samhällets samlade resurser för
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas
effektivare.
Verksamheten har delats in i tolv verksamhetsgrenar. Dessa är
Forskning och utveckling samt samverkan, Alkohol och narkotika,
Barns hälsa, Ungdomars hälsa, Tobak, Skador, Allergi, Mat och
motion, Kvinnors hälsa, Sexuellt överförbara sjukdomar och
oönskade graviditeter, Hiv/aids samt Övriga folkhälsofrågor.
Regeringens uppfattning är att FHI framöver bör prioritera
arbetet med jämlikheten i hälsa starkare. Målet att nå de sämst
ställda bör enligt regeringen vara ett inslag i alla av FHI:s
program. Regeringen anser att FHI för det kommande budgetåret
särskilt bör lyfta fram och prioritera:
Verksamhet som inriktar sig på att förbättra hälsovillkoren
för de sämst ställda och som syftar till att minska
ojämlikheter i hälsa.
Verksamhet som försöker påverka hälsans strukturella
bestämningsfaktorer. Detta arbete bör ske i samverkan med
andra myndigheter och organisationer centralt och lokalt.
Verksamhet som innebär att Folkhälsoinstitutet i ökad grad
initierar förändring och medverkar till att nätverk bildas.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 195 244 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen
till Folkhälsoinstitutet.
Abortförebyggande verksamhet m.m.
I motion So484 av Fanny Rizell m.fl (kds) begärs ett
tillkännagivande om att prioritera abortförebyggande verksamhet
(yrkande 37). Motionärerna anför att den abortförebyggande
verksamheten bör ha hög prioritet inom folkhälsoarbetet. Arbetet
med förebyggande av oönskade graviditeter och sexuellt
överförbara sjukdomar måste utgå från en helhetssyn som
innefattar ändrade värderingar och attityder, samt en medveten
ansvarighet, inte minst hos männen, heter det i motionen.
Tre motionsyrkanden behandlar subventionering av
preventivmedel. I motion A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär att Socialstyrelsen
kommer med förslag om fria preventivmedel för kvinnor mellan 15
och 20 år (yrkande 5). Motionärerna anför att försök med
sådan verksamhet har visat sig drastiskt minska antalet
tonårsaborter.
I motion So420 av Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (mp)
begärs i första hand ett tillkännagivande om kostnadsfria
kondomer (yrkande 2) och i andra hand att subventioneringen
av kondomer skall öka (yttrande 3). Motionärerna anför att
benägenheten framför allt hos yngre människor att skydda sig mot
aids/hiv skulle öka om kostnadsfria kondomer erbjöds. Som en
positiv bieffekt skulle också andra könssjukdomar minska liksom
antalet aborter. Detta skulle innebära minskat mänskligt lidande
men också besparingar för samhället i form av lägre
sjukvårdskostnader, heter det i motionen.
Folkhälsoinstitutet har en centralt samordnande funktion
när det gäller abortförebyggande arbete.
Folkhälsoinstitutet har ett samordnat program på detta område
benämnt sexualitet och hälsa. Följande områden har ansetts
centrala under de tre första årens verksamhet vid institutet:
Bevakning av preventivmedelsrådgivningens utveckling. Speciell
uppmärksamhet ägnas det utåtriktade arbetets utveckling i
samband med förändrat sjukvårdssystem.
Metodutvecklingsarbete i storstäderna, med inriktning på att
nå utsatta grupper.
Stöd till landstingens abort- och STD-förebyggande arbete,
vilket bl.a. innebär konferenser för politiker,
nätverksseminarier, dokumentation av metoder.
Forskning om orsakerna till aborttals upp- och nedgångar,
t.ex. utvärdering om sambandet mellan subventionering av
p-piller och sänkta aborttal.
Kvalitativ forskning om ungdomars sexuella mönster. Speciellt
gruppen 20--24 år. En rad kvalitativa studier initieras.
Metodutveckling inom sexual- och samlevnadsundervisningen.
Sexualupplysning till tonårspojkar, med fortsatt genomförande
av utbildning av manliga sexualupplysare.
Utskottet behandlade motioner med krav på abortförebyggande
insatser i betänkandet 1993/94:SoU2. Utskottet noterade att
antalet aborter minskade. År 1991 utfördes totalt 35 788
aborter och år 1992 34 849 aborter. Utskottet uttalade (i
enighet) bl.a. följande (s. 18):
Utskottet anser det mycket angeläget att antalet aborter
minskar. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att
aborterna under första halvåret 1993 fortsatte att minska och
att minskningen var särskilt markant bland de yngre kvinnorna,
där andelen aborter tidigare varit högst. Folkhälsoinstitutet
bör enligt utskottet i samråd med Socialstyrelsens
epidemiologiska centrum analysera förändringarna i aborttalen i
olika delar av landet. Sambandet mellan förändringarna i
aborttal och de förebyggande insatserna bör också närmare
studeras.-- -- --
För att åstadkomma en fortsatt minskning av aborterna är det
enligt utskottet mycket angeläget att fortsätta arbetet på att
stärka och förbättra de förebyggande insatserna.
Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Antalet aborter har minskat under senare år, år 1993 till 34
170 och år 1994 (preliminärt) till 32 284. Antalet aborter och
utvecklingen av antalet aborter, bl.a. antalet tonårsaborter,
skiljer sig påfallande mycket mellan olika regioner.
Utskottet behandlade motionsyrkanden med krav på
subventionering av preventivmedel i samband med
budgetbehandlingen förra året (1993/94:SoU20). Utskottet
konstaterade bl.a. att Folkhälsoinstitutet hade inlett ett
arbete som rörde frågan om konsekvenserna av att utjämna
kostnadsbilden för olika preventivmedel. Vidare pågick i
samarbete med Socialstyrelsen ett projektarbete om landsting som
subventionerar p-piller. Utskottet uttalade att frågan om
subventionering av preventivmedel enligt utskottets mening i
första hand är en fråga för landstingen samt att riksdagen inte
borde ta något initiativ med anledning av motionerna. Yrkandena
avstyrktes.
Folkhälsoinstitutet anför i skriften "Folkhälsosteg ett"
(s. 25): För att minska antalet oönskade graviditeter och
aborter krävs många samordnade insatser som sex- och
samlevnadsundervisning i skolorna, lättillgänglig och
kostnadsfri preventivrådgivning och preventivmedel till låga
kostnader. Under året har en utvärdering genomförts av hur
aborttalen påverkas i län där p-piller subventioneras.
Resultaten visar att detta är en fungerande metod bland flera
att begränsa antalet oönskade graviditeter.
Utskottet anser det mycket tillfredsställande att antalet
aborter har fortsatt att minska. Utskottet anser det angeläget
att de förebyggande insatserna även i fortsättningen
prioriteras. Motion So484 (kds) yrkande 37 är i huvudsak
tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet vidhåller sin inställning att frågan om
subventionering av preventivmedel i första hand är en fråga för
sjukvårdshuvudmännen. Motionerna A273 (v) yrkande 5 och So420
(mp) yrkande 2 och 3 avstyrks.
Medel för informationsinsatser om kvinnlig könsstympning
I motion So495 av Inger Davidson m.fl. (kds, s, c, fp, v,
mp) hemställs att riksdagen beslutar uppdra till
Folkhälsoinstitutet att i sin budget avsätta särskilda medel för
att afrikanska frivilligorganisationer verksamma i Sverige skall
kunna arbeta för att förebygga kvinnlig könsstympning på flickor
bosatta i Sverige. Motionärerna anför att de känner till det
arbete som Socialstyrelsen bedriver på området sedan något år
tillbaka samt att Sverige också deltar i det internationella
arbetet. Enligt motionärernas mening är det dock av synnerligen
stor vikt att öronmärkta medel avsätts.
Motionsyrkanden med krav på insatser mot kvinnlig
könsstympning har utskottet behandlat flera gånger tidigare och
senast i höstas i betänkandet 1994/95:SoU2. Utskottet
konstaterade att Socialstyrelsen följde frågan på olika sätt. I
Göteborg pågick ett treårigt projekt som vände sig till berörda
afrikanska grupper samt personal inom hälso- och sjukvård,
socialtjänst, skola, förskola och flyktingmottagning. Projektet
hade pågått i ett år. Liknande projekt men i mindre skala fanns
bl.a. i Haninge och Sundsvall. Styrelsen hade nyligen inlett
arbetet med ett meddelandeblad vilket skall rikta sig till
socialtjänstpersonal som kommer i kontakt med kvinnlig
könsstympning. Meddelandebladet beräknades vara klart våren
1995. Socialstyrelsen följde också frågan internationellt bl.a.
genom deltagande i konferenser. Mot bakgrund av arbete som redan
pågick eller planerades ansåg utskottet att riksdagen inte borde
ta något initiativ. Motionsyrkandena avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet.
Från Folkhälsoinstitutet har inhämtats att ekonomiskt stöd
har utgått till olika projekt om kvinnlig könsstympning. Ett
projekt som drivs inom ramen för Invandrarnämnden i Göteborg
stöds av Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen i
samarbete. FHI har vidare ekonomiskt stöttat bl.a. en somalisk
kulturorganisation i Sundsvall. Stöd har också utgått för ett
projekt som genomförts av Institutet för Psykoterapi och
Interkulturell Kommunikation i samarbete med
invandrarsekretariatet inom Stockholms läns landsting (förstudie
kring sjukvårdens möte med könsstympningen) samt ett projekt med
anknytning till Riksförbundet Internationella Föreningen för
Invandrarkvinnor.
Utskottet anser det synnerligen angeläget med information
och utbildning om kvinnlig könsstympning till både vuxna och
barn inom de grupper där detta kulturmönster fortfarande lever
kvar och till berörda personalgrupper. Utskottet konstaterar att
arbete på området pågår såväl inom Socialstyrelsen som inom
Folkhälsoinstitutet. Ett flertal lokala projekt stöttas också
ekonomiskt. Det ankommer på Folkhälsoinstitutet och inte på
riksdagen att pröva frågor om fördelning av medel till sådana
verksamheter. Mot bakgrund av det anförda bör riksdagen, enligt
utskottets mening, inte ta något initiativ med anledning av
motion So495 (kds, s, c, fp, v, mp). Motionen avstyrks.
Rättsmedicinalverket (F 7)
Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet
för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och
rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall
särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål
och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och
andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk
medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän
åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra
rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna
information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och
enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva
internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för
utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för
verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög
rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete.
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att RMV:s
samlade verksamhet under de tre första verksamhetsåren innebär
att verket uppnått de mål som riksdagen lade fast i proposition
(1990/91:120) om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten
och proposition (1990/91:93) om rättsmedicinsk verksamhet m.m.
Detta innebär enligt regeringens mening bl.a. att betydande
kvalitets- och produktivitetsförbättringar har kunnat göras inom
de verksamhetsområden som RMV har ansvar för. Mot bakgrund av
den fördjupade prövning som genomförts finner regeringen att de
nuvarande övergripande målen för RMV:s verksamhet är relevanta
och bör ligga fast även under nästa planeringsperiod
1995/96--1998.
För planeringsperioden 1995/96--1998 skall följande
övergripande mål gälla för RMV enligt regeringen. Den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera
beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget
skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de
rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska
undersökningsverksamheterna medverka till att goda
förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom
rättsväsendet. RMV skall som ett led i samhällets
brottsförebyggande verksamhet prioritera arbetet med att
informera om de erfarenheter som vunnits inom de
rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska
verksamheterna. Verket skall vidare bedriva utvecklingsarbete
och stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.
Vidare anför regeringen att RMV inom det rättspsykiatriska
verksamhetsområdet för att ytterligare höja säkerheten i
undersökningsverksamheten skall prioritera arbetet med att
utveckla kvaliteten i rättspsykiatriska undersökningar och i §
7-undersökningar. Detta är enligt regeringens mening av central
betydelse för att upprätthålla rättssäkerheten. RMV:s uppgift
inom det rättspsykiatriska området är att bedriva
undersökningsverksamhet. En viktig uppgift i början av den
kommande planeringsperioden blir att omstrukturera och anpassa
vårdkapaciteten inom den rättspsykiatriska
undersökningsorganisationen till det antal vårdplatser som
behövs för att genomföra efterfrågade undersökningar.
Regeringen har vidare dragit följande slutsatser efter den
fördjupade prövningen.
När det gäller den rättspsykiatriska vården har RMV föreslagit
att verket skall få ge rättspsykiatrisk vård vid de
rättspsykiatriska avdelningarna även efter den tidpunkt då den
rättspsykiatriska undersökningen är avslutad.
I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m.
framhölls emellertid att möjligheten att ge rättspsykiatrisk
vård vid statlig undersökningsenhet borde begränsas till
perioden när undersökning pågår. Denna princip fastslogs också
av riksdagen år 1991 (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91:SoU13,
rskr. 1990/91:329). Regeringen anser att denna princip för
ansvarsfördelning inom det rättspsykiatriska vårdområdet bör
gälla även fortsättningsvis. Detta innebär att de statliga
undersökningsenheterna även i fortsättningen skall ha till
uppgift att genomföra rättspsykiatriska undersökningar och
bedriva rättspsykiatrisk vård endast under den tid som
undersökningarna pågår. Regeringen vill i detta sammanhang
understryka sin principiella ståndpunkt att sjukvårdsverksamhet
skall vara en landstingskommunal angelägenhet. Regeringen anser
vidare att det är väsentligt att den landstingskommunala
psykiatrin fortsätter att utveckla sin kompetens och sina
resurser när det gäller specialiserad psykatrisk vård av
psykiskt störda lagöverträdare. Ett sätt att förbättra dessa
förutsättningar är att all rättspsykiatrisk vård sker samlat
inom landstingen. Därigenom ökar också förutsättningarna för ett
effektivt utvecklings- och forskningsarbete inom den
psykiatriska vården.
När det gäller rättspsykiatrins organisation anför regeringen
att den delar RMV:s bedömning att den nuvarande organisationen
med statliga och kommunala undersökningsenheter fungerar väl och
motsvarar de intentioner som låg till grund för riksdagens
beslut om den rättspsykiatriska undersökningsorganisationen år
1991. Regeringen anser att denna ordning med statliga enheter
och entreprenörsenheter bör ligga fast även fortsättningsvis.
Genom denna organisering av verksamheten skapas möjligheter till
konkurrens och erfarenhetsöverföring samt till flexibilitet i
resursutnyttjandet.
När det gäller vårdplatskapacitet konstaterar regeringen att
genomförda effektiviseringar m.m. har medfört att knappt hälften
av totalt ca 80 vårdplatser vid RMV:s egna utredningsenheter för
närvarande används inom ramen för utredningsverksamheten. Med
hänvisning till vad regeringen tidigare har anfört beträffande
principer för ansvarsfördelning mellan staten och landstingen
när det gäller rättspsykiatrisk vård, anser regeringen att den
vårdpersonal och de lokaler som RMV inte behöver utnyttja för
att utföra utredningsverksamhet så långt som möjligt bör
överföras till kommunala huvudmän som saknar kapacitet. Arbetet
med att omstrukturera den rättspsykiatriska
undersökningsorganisationen skall inledas skyndsamt.
Utgångspunkten för RMV:s planering bör enligt regeringen vara
att avvecklingen skall vara avslutad den 31 december 1995.
När det gäller ansvaret för rättspsykiatrisk vård efter
rättspsykiatrisk undersökning betonar regeringen att landstingen
enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen
(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har ansvaret för att
ge psykiatrisk vård till personer som är i behov av det.
Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på en
statlig undersökningsenhet i avvaktan på vård utgör inget
undantag. Regeringen säger sig ha för avsikt att lämna en
proposition med förslag till ändringar i lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård och LRV under våren 1995. I detta
sammanhang avses också frågan om hur sjukvårdshuvudmännens
ansvar för vård och kostnader skall kunna förtydligas, att
behandlas.
Regeringen anför vidare i budgetpropositionen att överväganden
beträffande en utvidgning av RMV:s tillstånd att föra in
uppgifter m.m. i ärenderegistret mot bakgrund av frågans
rättsliga komplexitet och känsliga karaktär, bör göras i en
särskild utredning. Regeringen har därför för avsikt att ge en
särskild utredare i uppdrag att överväga vilka åtgärder som är
angelägna att vidta med anledning av RMV:s framställningar. Den
särskilda utredaren skall avrapportera uppdraget senast den 1
september 1995.
Vad slutligen gäller intäktsfinansiering av
rattfylleriundersökningar och drograttfylleriundersökningar
anser regeringen att ytterligare erfarenheter bör avvaktas för
att därigenom bättre kunna pröva om finansiering med intäkter
bör omfatta ytterligare rättskemisk verksamhet som utförs åt
polisväsendet. Regeringen avser att återkomma till frågan då
ytterligare underlag har erhållits.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att den
övergripande målsättningen för verksamheten inom RMV:s
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordar
i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner den av
regeringen i avsnitten Fördjupad prövning och Slutsatser
förordade övergripande målsättningen för verksamheten inom
Rättsmedicinalverkets ansvarsområde.
Disponibel vårdkapacitet
I motion So474 av Nils-Göran Holmqvist och Helena Frisk
(s) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
tillvaratagande av disponibel rättspsykiatrisk vårdkapacitet
inom Rättsmedicinalverket (RMV). Motionärerna anför att genom
den effektivisering av den rättspsykiatriska
utredningsverksamheten som RMV genomfört i kombination med ett
snabbare överförande av de som bedöms vara i behov av
rättspsykiatrisk vård till anvarig sjukvårdshuvudman har drygt
hälften av RMV:s samlade rättspsykiatriska vårdplatskapacitet
blivit disponibel. Motionärerna säger sig dela regeringens
uppfattning att ansvaret för vården av psykiskt störda
lagöverträdare åvilar sjukvårdshuvudmännen. Å andra sidan är det
enligt motionärerna uppenbart att det speciellt i
storstadsområdena föreligger en del svårigheter för respektive
sjukvårdshuvudman att rent praktiskt tillgodose vårdbehoven
genom att det råder brist på lämpliga och säkra lokaler samt för
uppgiften erfaren och tränad personal. Som exempel nämns att
Göteborgs kommun hyr vissa vårdavdelningar inom RMV:s
rättspsykiatriska avdelning i Göteborg samt att arbetstagare vid
avdelningen är skyldiga att tjänstgöra inom den verksamhet
kommunen bedriver i avdelningens lokaler. I motionen nämns att
ett övertagande av personal förutsätter bl.a. undantag från
förtursreglerna hos respektive huvudman vilket sägs inte vara
okomplicerat. Motionärerna anser att det är viktigt att de
disponibla resurser för vård i form av ändamålsenliga lokaler
med hög säkerhet och erfaren personal som finns inom RMV:s
rättspsykiatriska avdelningar kan utnyttjas effektivt i
omhändertagandet av psykiskt störda lagöverträdare vars
vårdbehov bl.a. enligt Fängelseutredningen behöver förbättras.
Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande (m) i
betänkandet 1993/94:SoU28 i samband med behandlingen av
proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor. I betänkandet
(s. 33--36 om Psykiatrisk vård till vissa grupper) refererades
bl.a. Socialstyrelsens uttalande i rapporten Psykiatrisk
tvångsvård, Effekter av ny lagstiftning (1994:2).
Det är viktigt att det ursprungliga syftet med en särskild
organisation för det rättspsykiatriska undersökningsförfarandet
fullföljs och renodlas. De rättspsykiatriska
undersökningsenheternas uppgift är att tillhandagå de allmänna
domstolarna med begärda undersökningar. Ett professionellt
fullgörande av denna uppgift förutsätter att undersökningen
genomförs objektivt och opartiskt. För att kraven på
objektivitet och opartiskhet inte skall kunna ifrågasättas anser
Socialstyrelsen att den rättspsykiatriska
undersökningsorganisationens möjlighet att ge vård skall vara
begränsad till tiden för undersökningen. Rättspsykiatriskt
undersökta bör inte kvarstanna för vård på undersökningsenheten
efter avslutad undersökning och vårdas där i avvaktan på att dom
vinner laga kraft. Efter avslutad undersökning skall de som har
ett konstaterat vårdbehov överföras till hälso- och sjukvården
utan dröjsmål. Eftersom en rättsligt oklar relation uppstår om
undersökningsenheten både skall undersöka och vårda bör
undersökningsenheterna inom hälso- och sjukvården renodlas så
att den undersökande verksamheten inte sammanblandas med
vårdverksamheten.
Utskottet uttalade bl.a. följande.
Regeringen bör efter samråd med Landstingsförbundet och
Rättsmedicinalverket (RMV) bedöma förutsättningarna för att i
begränsad omfattning bedriva vård vid RMV:s rättspsykiatriska
avdelningar även efter att en rättspsykiatrisk undersökning är
avslutad. Motionen avstyrks.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är
angeläget ur samhällets synpunkt att de resurser för vård i form
av ändamålsenliga lokaler med hög säkerhet och erfaren personal
som finns vid RMV:s undersökningsenheter kan utnyttjas
effektivt.
Med hänvisning till de grundläggande principerna för
ansvarsfördelningen mellan staten och landstingen anser
utskottet att det är av central betydelse att
sjukvårdshuvudmännen ansvarar för den rättspsykiatriska vården.
Utskottet anser därför att den av RMV:s personal på uppdrag av
sjukvårdshuvudmännen bedrivna vården bör upphöra när
förhandlingarna om övertagande av lokaler och personal från
staten är slutförda. Motion So474 (s) avstyrks.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår att riksdagen till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 248 173 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning för
Rättsmedicinalverket.
Barnombudsmannen (F 11)
Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att
lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas
konvention om barnets rättigheter.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Barnombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
11 604 000 kr.
I motion So604 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål
(yrkande 1), samt att riksdagen till Barnombudsmannen för
budgetåret 1995/96 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit (yrkande 2). Motionärerna anför att
Barnombudsmannen måste, för att allsidigt tillvarata barns och
ungdomars rättigheter, kunna anmäla och i domstol driva
principiellt viktiga mål. Riksdagen bör därför efter förslag
från regeringen besluta om att ge barnombudsmannen sådana
befogenheter. Motionärerna framhåller att grunden för
rättspraxis oftast är ett enskilt mål varför denna möjlighet bör
finnas reglerad. Ytterligare medel för juridisk expertis bör
samtidigt tillföras barnombudsmannens organisation.
Utskottet behandlade en likartad motion i betänkande
1993/94:SoU20. Utskottet anförde då följande (s. 95):
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att
Barnombudsmannens uppgifter huvudsakligen skall ligga på det
generella planet. Ombudsmannen bör verka för att barns och
ungdomars intressen får en mer central plats i
samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut
som rör dem. Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda
fall som hur en konflikt skall lösas mellan enskilda eller
mellan en enskild och en myndighet.
Den då aktuella motionen avstyrktes därmed.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt beträffande
barnombudsmannens befogenheter och avstyrker därmed motion So604
(v) yrkande 1.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen till Barnombudsmannen och avstyrker motion
So604 (v) yrkande 2.
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 12)
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är
central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,
tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella
adoptioner. De övergripande målen för NIA är att underlätta
adoption i Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva
efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med
gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag
på 8 961 000 kr.
Utskottet tillstyrker den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor.
Internationella adoptioner
I propositionen redovisas att regeringen i maj 1992, på
initiativ av NIA, tillkallade en särskild utredare för att göra
en översyn av verksamheten med internationella adoptioner
(Adoptionslagstiftningsutredningen, S 1992:08). Inom ramen för
denna översyn prövas NIA:s roll i adoptionsverksamheten.
I motion So621 av Maj-Inger Klingvall (s) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anfört om
dels behov av fakta om barnets situation i sitt hemland inför en
internationell adoption (yrkande 1), dels behovet av
samordning av socialtjänslagens och föräldrabalkens regler
(yrkande 2) och dels behovet av en tydligare lagstiftning
när det gäller de krav som bör ställas på adoptanter (yrkande
3). Motionären anför att det inte är ovanligt att invandrare i
Sverige önskar adoptera ett bekant barn, ofta ett släktingbarn,
från sitt hemland. Den sökande kan då ansöka vid svensk
tingsrätt om adoption. Tingsrätten är skyldig att inhämta
yttrande från socialnämnden, dels i den kommun där de blivande
adoptivföräldrarna är folkbokförda, dels i den kommun där den
som har vårdnaden om barnet är folkbokförd. Det senare är inte
möjligt då barnet inte vistas i Sverige. Socialtjänsten å sin
sida kan endast utreda de sökandes lämplighet som föräldrar, men
kan inte ta ställning till om adoptionen kan anses vara till
barnets bästa utifrån dess hela livssituation. Motionären anser
att det behövs en ändring av socialtjänstlagen och
föräldrabalken som medför en skyldighet för såväl socialnämnd
som tingsrätt att inhämta en utredning om barnets situation från
behörig myndighet eller organisation i barnets hemland.
Adoptionslagstiftningsutredningen har enligt sina direktiv
(dir. 1992:69, 1994:50) att ta ställning till de
lagändringar som kan behövas för att Sverige skall kunna
ratificera konventionen om skydd av barn och samarbete vid
internationella adoptioner som antogs av Haagkonferensen för
internationell privaträtt i maj 1993. Konventionen har bl.a.
regler om att en centralmyndighet eller, efter delegation, annan
myndighet eller organisation i barnets ursprungsland skall
sammanställa en rapport om barnets situation och ta ställning
till om adoptionen kan anses vara till barnets bästa. Det sägs
också att en överflyttning av ett barn från ett land till ett
annat för adoption endast får ske om en myndighet eller
organisation i respektive land samtyckt till att
adoptionsförfarandet kan fortskrida.
Enligt vad utskottet erfarit kommmer utredningen att lägga
fram sitt betänkande senare under våren.
Utskottet konstaterar att
Adoptionslagstiftningsutredningen inom kort kommer att överlämna
sitt betänkande angående de lagändringar som kan behövas för att
Sverige skall kunna ratificera Haagkonventionen. Utskottet, som
utgår från att ärendet kommer att beredas skyndsamt av
regeringen, vill inte föregripa regeringens kommande förslag.
Motion So621 (s) avstyrks.
Handikappombudsmannen (F 14)
Handikappombudsmannen är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att bevaka frågor som angår funktionshindrade personers
rättigheter och intressen. Det övergripande målet för
Handikappombudsmannens verksamhet är att bevaka frågor som angår
funktionshindrade personers rättigheter och intressen samt att
verka för att de övergripande målen för handikappolitiken
uppnås. I sin enkla anslagsframställning anger
Handikappombudsmannen att myndigheten har en primär uppgift i
att sprida kunskap om FN:s standardregler för funktionshindrade.
Handikappombudsmannens befogenheter
I fyra motioner tas frågan om Handikappombudsmannens
befogenheter upp.
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för att
Handikappombudsmannen skall kunna vara processförare i enskilda
straff- och processmål samt i Arbetsdomstolen enligt vad i
motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra
talan i för handikappade principiellt viktiga domstolsärenden
(yrkande 1) och att riksdagen till Handikappombudsmannen för
budgetåret 1994/95 anslår 1 500 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit för att ge ombudsmannen en hög juridisk kompetens
(yrkande 2). Motionärerna vill ge Handikappombudsmannen mera
kraft och föreslår därför att den nya myndigheten skall ges rätt
att föra annans talan vid domstol. Grunden för rättspraxis är
oftast ett enskilt mål varför motionärerna anser att möjligheten
till processrätt bör finnas reglerad för myndigheten. Detta
kräver i sin tur att Handikappombudsmannen har tillgång till en
gedigen juridisk expertis, vilket innebär att myndigheten
behöver ytterligare medel.
I motion So222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Handikappombudsmannens befogenheter
(yrkande 2). Motionärerna konstaterar att
Handikappombudsmannen redan fått anmälningar om diskriminering
av funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vidtagit de
åtgärder som hon enligt instruktionen kan vidta, nämligen gjort
uttalanden. Motionärerna anser att detta är otillräckligt och
att lagstiftningen måste kompletteras med förbud mot
diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet.
Handikappombudsmannen måste samtidigt ges möjlighet att väcka
åtal om någon diskrimineras i arbetslivet på grund av sitt
funktionshinder.
I motion So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om Handikappombudsmannens sanktionsmöjligheter (yrkande 10).
Miljöpartiet anser att Handikappombudsmannens möjligheter att
ingripa mot diskriminering av funktionshandikappade är helt
otillräckliga. Lagstiftningen bör kompletteras med
sanktionsmöjligheter.
I motion A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att göra Handikappombudsmannen
till processförare i vissa principiella frågor (yrkande 6).
Motionärerna pekar på att frågan om att Handikappombudsmannen
bör vara processdrivande i vissa principiella mål har
diskuterats under flera år. Under 1994 års riksmöte blev
motionerna i dessa ärenden positivt behandlade. Det krävs
lagändringar för att detta skall bli möjligt, men ännu har inget
hänt.
Frågan om Handikappombudsmannens befogenheter diskuterades
utförligt av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i samband
med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen. Utskottet
anförde följande:
Utgångspunkten för Handikapputredningens arbete var att
funktionshindrade har rätt till full delaktighet i samhällslivet
och jämlikhet i levnadsvillkor med andra samhällsmedborgare.
Utredningen fann att det krävdes lagstiftning för att skapa det
tillgängliga och öppna samhället som ger funktionshindrade
sammma möjligheter som andra medborgare.
Utskottet delar denna uppfattning och anser därför att utöver
de arbetsuppgifter som föreslås i propositionen även
möjligheterna att Handikappombudsmannen också ges en
processförande roll ytterligare bör belysas. Grunden för
rättspraxis är oftast ett enskilt mål, varför rätt att processa
kan behöva finnas för myndigheten. Utskottet anser att
regeringen bör belysa förutsättningarna för att ge ombudsmannen
en processförande roll och ange de lagändringar ett sådant
beslut skulle föranleda samt återkomma till riksdagen.
Vad utskottet anförde med anledning av motionerna borde
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1993/94:397).
Utskottet har erfarit att frågan om Handikappombudsmannens
befogenhet att driva processer för närvarande bereds i
regeringskansliet.
Utskottet kommer senare under våren i ett särskilt betänkande
att behandla övriga motioner från den allmänna motionstiden om
handikappolitiken. Utskottet anser att motionerna So218 (v)
yrkande 1, So222 (fp) yrkande 2, So224 (mp) yrkande 10 och A289
(s) yrkande 6 bör avslås.
Handikappombudsmannens råd
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Handikappombudsmannens råd skall ha en
parlamentarisk sammansättning och att detta råd skall
kompletteras med en bred representation från
handikapporganisationerna (yrkande 3). Motionärerna anför
att till Handikappombudsmannen har knutits ett råd vars
ledamöter regeringen utser. Vänsterpartiet anser att detta råd
skall ha en parlamentarisk sammansättning och kompletteras med
bred representation från handikapporganisationerna.
Vänsterpartiet anser också att handikapprörelsen och riksdagens
partier skall utse representanter i rådet.
Frågan om sammansättningen av Handikappombudsmannens råd
behandlades av utskottet i betänkande 1993/94:SoU27 i
samband med beslutet om att inrätta Handikappombudsmannen.
Utskottet uttalade att det delade uppfattningen i propositionen
(prop. 1993/94:219) att ledamöterna i Handikappombudsmannens råd
bör tillsättas på personliga mandat och ha erfarenhet från olika
samhällsområden. Enligt utskottets mening var parlamentarisk
medverkan önskvärd. Vidare pekades på att erfarenheter från
handikappområdet givetvis skulle vara väl tillgodosedda i rådet.
Utskottet ansåg att det borde ankomma på regeringen att utse
ledamöterna.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att det bör
ankomma på regeringen att utse ledamöterna i
Handikappombudsmannens råd. Utskottet konstaterar samtidigt att
såväl riksdagsledamöter som personer med särskild erfarenhet
från handikappområdet ingår i rådet. Utskottet avstyrker därmed
motion So218 (v) yrkande 3.
Uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet
I motion So218 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas vidare
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att
Handikappombudsmannen skall redovisa sin verksamhet både till
regeringen och riksdagen enligt vad i motionen anförts om
riksdagens ansvar, uppföljning och möjlighet att påverka
verksamheten (yrkande 4). När en ny myndighet inrättas är
det, enligt motionärerna, angeläget att verksamheten följs med
stor uppmärksamhet av riksdagen. Vänsterpartiet föreslår därför
att den redovisning till regeringen som myndigheten årligen
skall lämna över sin verksamhet även skall lämnas till riksdagen
så att denna får ansvar att följa verksamheten och kan ta
ställning till åtgärder som behöver vidtas på handikappområdet.
Enligt regeringsformens 11 kap. 6 § lyder statlig
förvaltningsmyndighet under regeringen, om myndigheten ej enligt
regeringsformen eller annan lag är myndighet under riksdagen.
Handikappombudsmannen lyder under regeringen.
Utskottet konstaterar att Handikappombudsmannen som
statlig myndighet under regeringen har att redovisa sin
verksamhet till regeringen och inte till riksdagen. Utskottet
avstyrker motion So218 (v) yrkande 4.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Handikappombudsmannen för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 11 551 000 kr.
Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen
till Handikappombudsmannen och avstyrker motion So218 (v)
yrkande 2.
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16)
Statens institutionsstyrelse (SiS), som startade sin
verksamhet den 1 juli 1993, har ansvaret för planering, ledning
och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa
institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande målet för
institutionsstyrelsen är att svara för att alla som behöver vård
vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas
vård av god kvalitet. SiS skall vidare i samarbete med kommuner
och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av
närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella
vårdbehov.
I budgetpropositionen föreslås att SiS även för budgetåret
1995/96 disponerar två ramanslag, ett för den centrala
förvaltningen och ett för vårdverksamheten vid institutionerna.
Skälet till att den centrala förvaltningen och vårdverksamheten
skiljs åt anslagsmässigt uppgavs i förra årets budgetproposition
vara att driften av institutionerna delvis finansieras med
vårdavgifter från de kommuner som utnyttjar platserna. SiS
disponerar avgiftsinkomsterna och fastställer årligen
vårdavgiftens storlek enligt av riksdagen godkända riktlinjer.
Regeringen har i årets budgetproposition anfört att lämpligheten
av nuvarande anslagskonstruktion skall övervägas.
Riksdagen föreslås till Central förvaltning för budgetåret
1995/96 anvisa ett ramanslag på 34 245 000 kr och till
Vårdverksamheten ett ramanslag på 719 973 000 kr. Vidare
föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
medge SiS en anslagskredit på 7 % av anslagen. Regeringen anser
att myndigheten har behov av en anslagskredit på grund av att
verksamheten är utsatt för ständiga krav på förändring och
anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara svåra att
förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är
nödvändig.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till
medelsanvisningar till Statens institutionsstyrelse för Central
förvaltning och för Vårdverksamhet. Utskottet tillstyrker också
att riksdagen bemyndigar regeringen att medge Statens
institutionsstyrelse den föreslagna anslagskrediten. Förslagen
har inte mött någon erinran i form av motioner.
Alkoholinspektionen (F 17)
Riksdagen antog i december 1994 regeringens förslag till
Alkohollag (prop.1994/95:89, bet. SoU9, rskr. 106). Den nya
lagen, som trätt i kraft den 1 januari 1995, innebär bl.a. att
import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen när
det gäller spritdrycker, vin och starköl avskaffats. Dessa har
ersatts av ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn
inom alkoholområdet. En ny myndighet, Alkoholinspektionen, har
inrättats vid samma datum som Alkohollagen trätt i kraft. Den
nya myndigheten ansvarar för utfärdande av tillstånd för
tillverkning av sprit samt tillverkning av och patihandel med
spritdrycker, vin och starköl. Vidare skall myndigheten tillse
att lagar och bestämmelser avseende hantering av alkohol
efterlevs samt bidra till att samhällets alkoholpolitiska mål
uppfylls.
Alkoholinspektionen skall ta ut ansöknings- och
tillsynsavgifter för sin verksamhet. Dessa avgifter skall sättas
så att de motsvarar kostnaderna för inspektionens verksamhet och
länsstyrelsernas tillsynsverksamhet inom alkoholområdet.
Inkomsterna skall redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten.
En utvärdering av avgiftssystemet skall ske under budgetåret.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Alkoholinspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 21 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.
Alkoholsortimentsnämnden (F 18)
Alkoholsortimentsnämnden har inrättats för att säkerställa att
detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot
leverantörer. Nämnden har att pröva besvär av leverantör över
Systembolagets beslut att avvisa viss alkoholdryck från bolagets
sortiment.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 1 000 000 kr.
Utskottet tillstyrker förslaget till medelsanvisning.
Övriga medelsanvisningar under F
Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Smittskyddsinstitutet (F 5),
Läkemedelsverket (F 6), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (F
8), Statens institut för psykosocial miljömedicin (F 9), Statens
beredning för utvärdering av medicinsk metodik (F 10), Nämnden
för vårdartjänst (F 13) och Socialvetenskapliga forskningsrådet
(F 19--20) vilka inte mött någon erinran i form av motioner.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktning av den allmänna välfärdspolitiken
1. beträffande den allmänna välfärden
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So225,
1994/95:So232, 1994/95:So233, 1994/95:So250 yrkandena 1 och 7,
1994/95:So256, 1994/95:So261, 1994/95:So267, 1994/95:So271,
1994/95:So276, 1994/95:So277, 1994/95:So278, 1994/95:So286,
1994/95:So290, 1994/95:So292, 1994/95:So293 yrkandena 1--3, 5
och 7--9, 1994/95:So601 yrkandena 3, 5 och 6, 1994/95:So613,
1994/95:Ju809 yrkande 2, 1994/95:Sf635 yrkande 8, 1994/95:Kr1
och 1994/95:A472 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Inriktning av familjepolitiken
2. beträffande den framtida inriktningen av
familjepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So602, 1994/95:So605
yrkande 5, 1994/95:So623 yrkande 6 och 1994/95:Sf266 yrkande 11,
res. 1 (c)
res. 2 (fp)--delvis--motiv.
3. beträffande omläggning av barnbidragen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So620,
res. 2 (fp)--delvis--motiv.
4. beträffande sex timmars arbetsdag
att riksdagen avslår motion 1994/95:So618 yrkande 2,
res. 2 (fp)--delvis--motiv.
res. 3(v)
5. beträffande vårdnadsbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkandena 1--3,
1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623 yrkandena 2 och 3
och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3,
res. 4 (m, kds)
res. 5 (c)--motiv.
res. 6 (fp)--delvis--motiv.
6. beträffande rätt till ledighet för vård av barn
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So623 yrkande 4 och
1994/95:Ju809 yrkande 3,
res. 6 (fp)--delvis--motiv.
res. 7 (c, kds)
7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So605 yrkande 1,
1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2,
res. 6 (fp)--delvis--motiv.
res. 8 (m, c, kds)
8. beträffande enskild barnomsorg
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So209 yrkande 4,
1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5 och 6,
1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820 yrkande 4,
res. 9 (m, c, fp, kds)
A. Familjer och barn
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1994/95:So611 samt med avslag på motionerna 1994/95:So614,
1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623
yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212
yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266
yrkandena 8 och 10 antar det av utskottet framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i
bilaga 2,
res. 10 (m)
res. 11 (c)--delvis
res. 12 (fp)--delvis
res. 13 (v)
res. 14 (mp)--delvis
res. 15 (kds)--delvis
10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 11 (c)--delvis
res. 12 (fp)--delvis
res. 14 (mp)--delvis
res. 15 (kds)--delvis
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 23 332 000 000
kr,
res. 16 (m)--villk.
res. 17 (fp)--villk.
res. 18 (v)--villk.
res. 19 (mp)--villk.
res. 20 (kds)--villk.
12. beträffande regler för bidragsförskott
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So606 yrkandena 1 och
2, 1994/95:So609 och 1994/95:So622,
13. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott
att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 5 022 000 000 kr,
14. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för
vissa adoptivbarn
att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 12 670 000
kr,
15. beträffande adoptionsbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So603, 1994/95:So608
yrkande 1, 1994/95:So610 och 1994/95:So619 yrkande 1,
16. beträffande rationaliseringsvinster
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So608 yrkande 2 och
1994/95:So619 yrkande 2,
17. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
kostnader för internationella adoptioner
att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag
på 35 520 000 kr,
18. beträffande strukturprojekt för besparingar för
budgetåret 1998
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So617 yrkande 6 godkänner vad utskottet anfört om
inriktningen av besparingarna för budgetåret 1998,
res. 21 (m)
C. Hälso- och sjukvård
19. möjligheter till psykoterapeutisk vård
att riksdagen avslår motion 1994/95:So455 yrkande 5,
20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-
och sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:So485 yrkande 4 och 1994/95:So489 yrkande 21
till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000 kr,
res. 22 (v)
res. 23 (mp)
21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So421, 1994/95:So454
och 1994/95:So477,
res. 24 (m, fp)
22. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids
att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 272 830 000 kr,
23. beträffande informationsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So405 yrkandena 1,
3--5 och 7 och 1994/95:So484 yrkande 38,
res. 25 (m, kds)
24. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till vissa
utbildningsinsatser
att riksdagen till Bidrag till vissa utbildningsinsatser
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 5 000
000 kr,
25. beträffande utvidgad förskrivningsrätt
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So445 yrkande 2 och
1994/95:Ub389 yrkandena 2 och 3,
26. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
psykiatriområdet
att riksdagen till Bidrag till psykiatriområdet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 594 000 000
kr,
27. beträffande uppföljning av psykiatrireformen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So489 yrkandena 17 och 18,
28. beträffande små väl fungerande vårdhem
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So214 yrkande 1 och
1994/95:So448,
res. 26 (m, c, fp, kds, mp)
29. beträffande insatser för tortyrskadade flyktingar
att riksdagen avslår motion 1994/95:So439,
30. beträffande medelsanvisningen till Allmänt bidrag till
hälso- och sjukvården
att riksdagen till Allmänt bidrag till hälso- och
sjukvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 195 000 000 kr,
31. beträffande övriga medelsanvisningar under C
att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar
a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig ett
ramanslag på 245 465 000 kr,
b) till Bidrag till Spri ett förslagsanslag på 40 800 000
kr,
c) till Bidrag till WHO ett förslagsanslag på 65 560 000
kr,
d) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar ett anslag på 3 887 000 kr,
32. beträffande informationskampanj om fibromyalgi
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So429 och
1994/95:So449,
33. beträffande inrättandet av ett allergicentrum
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So484 yrkande 24 och
1994/95:Bo504 yrkande 5,
res. 27 (kds)
34. beträffande information om genteknikens följder
att riksdagen avslår motion 1994/95:So422 yrkande 1,
res. 28 (mp)
35. beträffande behörighetsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So273, 1994/95:So401,
1994/95:So414, 1994/95:So435, 1994/95:So440, 1994/95:So462,
1994/95:So476, och 1994/95:So498,
36. beträffande vissa kiropraktorer
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So418 och
1994/95:So490,
res. 29 (mp)
D. Omsorg om äldre och handikappade
37. beträffande utveckling av rehabilitering för äldre
att riksdagen godkänner att 150 000 000 kr från anslaget
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering får användas för att stimulera samverkan mellan
kommuner och landsting för utveckling av rehabilitering för
äldre i enlighet med vad som anförs i propositionen,
38. beträffande statsbidrag till gruppbostäder och
sjukhem m.m.
att riksdagen godkänner att de tillfälliga statsbidragen till
gruppbostäder och sjukhem m.m. får lämnas till objekt som
färdigställts före utgången av år 1996,
39. beträffande medelsanvisningen till Stimulansbidrag till
särskilda boendeformer och rehabilitering
att riksdagen till Stimulansbidrag till särskilda
boendeformer och rehabilitering för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 200 000 000 kr,
40. beträffande en uppföljning av habiliterings- och
rehabiliteringsbehovet
att riksdagen avslår motion 1994/95:So222 yrkande 6,
res. 30 (fp)
41. beträffande statsbidrag till tolktjänst
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So224 yrkande 2
(delvis) och 1994/95:So245 yrkande 4,
42. beträffande medelsanvisningen till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet
att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på
1 035 000 000 kr,
43. beträffande stöd till verksamheten med ledarhundar
att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 2 (delvis),
44. beträffande stöd till bokklubben för
punktskriftsläsare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Kr238 och
1994/95:Ub388 yrkande 3,
res. 31 (v, mp)
45. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder
att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 118 183 000 kr,
46. beträffande betänkandet Rätten till ratten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So222 yrkande 5,
1994/95:So230 och 1994/95:So294 yrkande 13,
res. 32 (fp)
res. 33 (v)
47. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till
handikappade
att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 610 000 000 kr,
48. beträffande färdtjänst
att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 8,
res. 34 (mp)
49. beträffande övriga medelsanvisningar under D
att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar
a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett
förslagsanslag på 235 435 000 kr,
b) till Bidrag till handikapporganisationer ett anslag på
193 872 000 kr,
c) till Bidrag till pensionärsorganisationer ett anslag
på 3 669 000 kr,
d) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag
på 156 352 000 kr,
e) till Kostnader för statlig assistansersättning ett
förslagsanslag på 5 741 000 000 kr,
f) till Sveriges Hundcenter AB-Statens Hundskola ett
förslagsanslag på 1 000 kr,
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
50. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1994/95:So240 yrkande 3, 1994/95:So264 yrkande 5 och
1994/95:So281 yrkandena 3 och 4 till Bidrag till
missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1995/96 anvisar
ett reservationsanslag på 720 000 000 kr,
51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So269 och
1994/95:So283,
res. 35 (kds)
52. beträffande bidrag till Kvinnoforum
att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 7,
53. beträffande bidrag till kvinnojourer
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju612 yrkande 6,
1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24,
res. 36 (mp)
54. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
organisationer
att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 47 445 000
kr,
55. beträffande övriga medelsanvisningar under E
att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar
a) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning ett anslag på 11 946 000 kr,
b) till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder ett
reservationsanslag på 74 000 000 kr,
c) till Bidrag till vissa nykterhetsorganisationer m.fl.
ett reservationsanslag på 27 370 000 kr,
56. beträffande analys av behovet av insatser för hemlösa
att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkande 1,
57. beträffande insatser för hemlösa
att riksdagen avslår motion 1994/95:So241 yrkandena 2 och 3,
res. 37 (mp)
F. Myndigheter under Socialdepartementet
58. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder för
budgetåren 1997 och 1998 vad gäller myndigheter inom
socialutskottets ansvarsområde
att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad
utskottet anfört,
59. beträffande folkhälsorapporter
att riksdagen avslår motion 1994/95:So268 yrkande 9,
60. beträffande tillsynsfrågor
att riksdagen avslår motion 1994/95:So423 yrkande 9,
61. beträffande inrättande av en medicinalstyrelse
att riksdagen avslår motion 1994/95:So424 yrkande 7,
res. 38 (m)
62. beträffande en allmänhetens ombudsman
att riksdagen avslår motion 1994/95:So250 yrkande 6,
res. 39 (v)
63. beträffande översyn av Socialstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1994/95:So288,
res. 40 (c)
64. beträffande verksamheten i Köpenhamn
att riksdagen avslår motion 1994/95:So231,
65. beträffande medelsanvisningen till
Socialstyrelsen
att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 527 629 000 kr,
66. beträffande medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet
att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 195 244 000 kr,
67. beträffande abortförebyggande verksamhet
att riksdagen avslår motion 1994/95:So484 yrkande 37,
68. beträffande subventionering av preventivmedel
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So420 yrkandena 2 och
3 och 1994/95:A273 yrkande 5,
69. beträffande information om kvinnlig könsstympning
att riksdagen avslår motion 1994/95:So495,
70. beträffande den övergripande målsättningen för
verksamheten inom Rättsmedicinalverkets ansvarsområde
att riksdagen godkänner vad regeringen i avsnitten Fördjupad
prövning och Slutsatser förordat om den övergripande
målsättningen för verksamheten inom Rättsmedicinalverkets
ansvarsområde,
71. beträffande disponibel vårdkapacitet
att riksdagen avslår motion 1994/95:So474,
72. beträffande medelsanvisningen till
Rättsmedicinalverket
att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 248 173 000 kr,
73. beträffande Barnombudsmannens befogenheter
att riksdagen avslår motion 1994/95:So604 yrkande 1,
74. beträffande medelsanvisningen till
Barnombudsmannen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So604 yrkande 2 till Barnombudsmannen för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 604 000 kr,
75. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 8 961 000 kr,
76. beträffande internationella adoptioner
att riksdagen avslår motion 1994/95:So621,
77. beträffande Handikappombudsmannens befogenheter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So218 yrkande 1,
1994/95:So222 yrkande 2, 1994/95:So224 yrkande 10 och
1994/95:A289 yrkande 6,
res. 41 (fp, v, mp)
78. beträffande Handikappombudsmannens råd
att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 3,
79. beträffande uppföljning av Handikappombudsmannens
verksamhet
att riksdagen avslår motion 1994/95:So218 yrkande 4,
80. beträffande medelsanvisningen till
Handikappombudsmannen
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So218 yrkande 2 till Handikappombudsmannen
för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 11 551 000 kr,
81. beträffande medelsanvisningen till Statens
institutionsstyrelse: Central förvaltning
att riksdagen till Statens institutionsstyrelse: Central
förvaltning för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 34 245 000 kr,
82. beträffande medelsanvisningen till Statens
institutionsstyrelse: Vårdverksamhet
att riksdagen till Statens institutionsstyrelse:
Vårdverksamhet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
719 973 000 kr,
83. beträffande anslagskredit
att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1995/96
medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 7 % av
anslagen,
84. beträffande Alkoholinspektionen
att riksdagen till Alkoholinspektionen för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 21 000 000 kr,
85. beträffande Alkoholsortimentsnämnden
att riksdagen till Alkoholsortimentsnämnden för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 000 000 kr,
86. beträffande övriga medelsanvisningar under F
att riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar
a) till Smittskyddsinstitutet ett ramanslag på 132 118
000 kr,
b) till Läkemedelsverket ett anslag på 1 000 kr,
c) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett ramanslag
på 31 574 000 kr,
d) till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett
ramanslag på 15 099 000 kr,
e) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik ett ramanslag på 29 135 000 kr,
f) till Nämnden för vårdartjänst ett ramanslag på
12 642 000 kr.
g) till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning ett ramanslag på 8 550 000 kr,
h) till Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel ett reservationsanslag på 131 918 000 kr.
Stockholm den 30 mars 1995
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson
(s), Liselotte Wågö (m), Christina Pettersson (s), Marianne
Jönsson (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Conny
Öhman (s), Stig Sandström (v), Mariann Ytterberg (s), Birgitta
Wichne (m), Chatrine Pålsson (kds), Kerstin Warnerbring (c) och
Ragnhild Pohanka (mp).
Reservationer
1. Den framtida inriktningen av familjepolitiken (mom. 2)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 49 slutar med "yrkande 11 avstyrks."
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att familjestödet bör reformeras. En
parlamentarisk beredning bör se över familjepolitiken och
återkomma med förslag om ett samlat familjestöd fr.o.m. den 1
januari 1996. Beredningen bör pröva möjligheten att införa ett
beskattat barnkonto lika för alla barn i åldern 0--6 år, som
skall ersätta föräldraförsäkringen och barnbidraget för
åldersgruppen. Uttag från barnkontot måste ske med ett lägsta
belopp varje månad under de sex åren. Den del av barnkontot som
överstiger detta lägsta månadsuttag skall disponeras fritt av
föräldrarna under de sex åren efter deras önskemål. Barnkontot
bör vara beskattat och pensionsgrundande. Det bör kombineras med
en förlängning av rätten till full ledighet för vård av barn
till dess att barnet fyllt tre år och förkortad arbetstid till
dess barnet fyllt åtta år. På detta sätt överlämnas åt
familjerna att fördela resurser och ledighet utifrån den egna
situationen, vilket skapar valfrihet och ökar flexibiliteten.
Ett reformerat familjestöd i form av barnkonto innebär
besparingar i förhållande till den nuvarande kostnadsnivån för
barnbidrag och föräldraförsäkring. Vad utskottet anfört med
bifall till motionerna So602 (c) och Sf266 (c) yrkande 11 och
med anledning av motionerna So605 (m) yrkande 5 och So623 (kds)
yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:
2. beträffande den framtida inriktningen av
familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So602
och 1994/95:Sf266 yrkande 11 och med avslag på motionerna
1994/95:So605 yrkande 5 och 1994/95:So623 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den framtida inriktningen av familjepolitiken m.m.
(motiveringen till mom. 2--4)
Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på
s. 48 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 49 slutar med
"yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Som framgått tidigare anser utskottet det angeläget att öka
föräldrarnas valfrihet och möjlighet att välja den omsorg för
barnen som de själva önskar. Utskottet har i det föregående
förordat lagändringar med denna innebörd. Det familjepolitiska
reformarbetet måste emellertid också göra det möjligt för
föräldrarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap.
Utskottet kan därför inte tillstyrka förändringar i riktning mot
att det offentliga stödet till barnomsorgen skulle avskaffas och
ersättas med någon typ av kontantbidrag till föräldrarna.
Motionsyrkandena So602 (c), So605 (m) yrkande 5, So623 (kds)
yrkande 6 och Sf266 yrkande 11 avstyrks.
I motion So620 (fp) hemställs om en utredning om omläggning av
barnbidragen till skatterabatt. Motionärerna anser att det
nuvarande systemet har en del administrativa fördelar, men att
det är angeläget att sänka skattekvoten, vilket skulle uppnås om
bidraget gjordes om till en skatterabatt. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att regeringens förslag att sänka
barnbidraget i praktiken innebär en skattehöjning som riktas mot
barnfamiljerna. Motionärernas huvudargument för den föreslagna
förändringen är emellertid att det kunde vara till fördel för
bilden av Sveriges ekonomi om redovisnings- och
utbetalningsteknik utformas så att utgifts- och skattekvoterna
sänks. Utskottet kan instämma i denna tanke.
Mot dessa fördelar skall ställas de administrativa problem som
en omläggning skulle kunna medföra. Utskottet vill inte utesluta
att frågan kan behöva prövas i ett senare sammanhang men kan
inte se tillräckliga skäl att nu tillsätta en utredning om en
teknisk omläggning av detta slag. Motionens yrkande avstyrks.
I motion So618 (v) föreslås ett tillkännagivande om införande
av sex timmars arbetsdag som ett led i familjepolitiken.
Utskottet kan konstatera att det inte finns något
samhällsekonomiskt utrymme för stora generella
arbetstidsförkortningar i det mycket allvarliga läge Sverige nu
befinner sig i. Utskottet avstyrker motion So618 (v) yrkande 2,
3. Sex timmars arbetsdag (mom. 4)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 49 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Utskottet har redan framhållit betydelsen av att båda
föräldrarna ges möjlighet att delta i arbetslivet och rätt till
nära och tidiga relationer med sina barn. Samtidigt är utskottet
medvetet om att många av dagens familjer är hårt pressade och
att många kvinnor fortfarande har huvudansvar för barn och hem
och därmed slits hårt av dubbelarbete. Sex timmars arbetsdag
skulle innebära mer tid med familjen och ge båda föräldrarna
möjlighet att på lika villkor ha både barn och yrkesarbete.
Detta skulle skapa en reell valfrihet. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So618 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa
4. beträffande sex timmars arbetsdag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So618
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "2 och 3." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att den borgerliga familjepolitiken ger större
valfrihet och flexibilitet för de enskilda familjerna än den
politik som presenteras i propositionen. Familjepolitiken måste
inriktas på att ge den enskilda familjen huvudansvaret för
besluten om omsorgen om barnen. Detta förutsätter
vårdnadsbidrag, rätt till skatteavdrag för barnomsorgskostnader
och rätt till offentligt stöd för enskild barnomsorg som
uppfyller kvalitetskraven. En familjepolitik som bygger på denna
grund ger den enskilda familjen en reell valfrihet att ordna
omsorgen för sina barn på det sätt de finner bäst. Den skapar
också rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte
använda den offentliga barnomsorgen ges ett ekonomiskt stöd.
Utskottet anser att vårdnadsbidraget bör återinföras liksom
rätten till skatteavdrag för barnomsorgskostnader. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna So209 (m) yrkandena 1--3,
So605 (m) yrkandena 2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och
A816 (m) yrkandena 2 och 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande vårdnadsbidraget
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209
yrkandena 1--3, 1994/95:So605 yrkandena 2 och 3, 1994/95:So623
yrkandena 2 och 3 och 1994/95:A816 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Vårdnadsbidraget (motiveringen till mom. 5)
Kerstin Warnerbring (c) anser att det avsnitt i betänkandet på
s. 47 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena
2 och 3." bort ha följande lydelse:
Den förra regeringen införde ett vårdnadsbidrag. Detta har
senare avvecklats. Vårdnadsbidraget kombinerat med avdragsrätt
för barnomsorgskostnader gav den enskilde familjen en större
valfrihet än tidigare att ordna omsorgen för sina barn på det
sätt de fann bäst. Vårdnadsbidraget skapade också större
rättvisa genom att även de föräldrar som valt att inte använda
den offentliga barnomsorgen gavs ett ekonomiskt stöd.
Utskottet vill dock gå vidare och se till att alla barn och
därmed även föräldrarna skall få en lika stor andel av statens
stöd på området. Låginkomsttagarfamiljer skall ha lika stort
familjestöd för varje barn som de med höga inkomster. Genom att
föra samman de resurser som idag utgår i form av barnbidrag för
barn i åldern 0--6 år, den andel av föräldraförsäkrinmgen som
utgår i form av föräldrapenning samt den del av det statliga
stödet till kommunerna som beräknas nyttjas för barnomsorg och
fördela detta lika per barn i den aktuella åldersgruppen skapas
ett väl utvecklat familjestöd som ger väsentligt större
valfrihet för familjerna än idag. Utskottet kan därför varken
ställa sig bakom regeringens inställning i budgetpropositionen
när det gäller familjepolitik eller motionsförslagen om
återinförande av ett vårdnadsbidrag. Utskottet avstyrker därför
motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena 2 och
3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2 och 3,
6. Vårdnadsbidraget m.m. (motiveringen till mom. 5--7)
Barbro Westerholm (fp) anser att det avsnitt i betänkandet på
s. 47 som börjar med "Utskottet delar uppfattningen" och på s.
48 slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den familjepolitiska grundsyn som redovisas i
motion So615 (fp).
Det främsta målet för familjepolitiken är att alla barn skall
få en bra start i livet. Familjepolitiken skall också främja
jämställdhet mellan kvinnor och män och ge förutsättningar både
för män och kvinnor att förena förvärvsarbete och familjeliv.
Barnfamiljerna skall ha stor frihet att själva forma sin vardag.
Familjepolitiken skall innebära att stat och kommun underlättar
för föräldrarna att ta ansvar för sina barn -- inte att de skall
överta det.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det bedrevs
ett brett reformarbete med utgångspunkt från dessa mål under den
gångna mandatperioden. Valfriheten utökades. Barnomsorgens
ställning förstärktes. Kvalitetskraven betonades. Pappornas
ställning lyftes fram.
Utskottet kan konstatera att den politik som förts efter
regeringsskiftet på vissa viktiga punkter leder i fel riktning.
Valfriheten har systematiskt begränsats. En alltför stor del av
den samlade besparingsbördan har lagts på barnfamiljerna. Sänkt
ersättningsnivå i föräldraförsäkringen skulle exempelvis direkt
motverka viktiga familjepolitiska ambitioner, bl.a. när det
gäller pappornas möjligheter till nära och tidig kontakt med
sina barn.
Hösten 1994 beslutade riksdagen att slopa vårdnadsbidraget och
återinföra garantidagarna i föräldraförsäkringen. Även rätten
till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upphävdes. Det
utomordentligt allvarliga statsfinansiella läget gör det inte
möjligt att nu återinföra vårdnadsbidraget. Utskottet avstyrker
därför motionerna So209 (m) yrkandena 1--3, So605 (m) yrkandena
2 och 3, So623 (kds) yrkandena 2 och 3 och A816 (m) yrkandena 2
och 3.
I samband med att riksdagen, våren 1994, beslutade att införa
ett vårdnadsbidrag beslöts också att rätten till ledighet för
vård av barn skulle förlängas till tre år. Enligt utskottets
uppfattning finns det ett direkt samband mellan dessa bägge
åtgärder. Eftersom utskottet av statsfinansiella skäl inte kan
tillstyrka ett återinförande av vårdnadsbidraget saknar frågan
om en utökning av rätten till ledighet nu aktualitet. Utskottet
avstyrker därför motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c)
yrkande 3.
I tre motioner föreslås att barnomsorgsgarantin skall
avskaffas. En väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet är ett
centralt inslag i den familjepolitik för valfrihet och
jämställdhet som utskottet vill förorda. Föräldrarnas valfrihet
urholkas i praktiken om det inte finns någon barnomsorg utanför
hemmet att tillgå när behovet uppstår. Utskottet vill särskilt
erinra om 1992 års riksdagsbeslut om att inordna statsbidraget
till barnomsorgen i det generella bidragssystemet. Regering och
riksdag bedömde då att detta beslut skapade ett behov av en
utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. Om
barnomsorgsgarantin nu skulle avskaffas skulle det i praktiken
bli lönsamt för kommunerna att minska utbudet av offentlig
finansierad barnomsorg utanför hemmet. Utskottet kan inte
medverka till en sådan ordning. Motionerna So605 (m) yrkande 1,
So607 (m) yrkande 1 och Sf227 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.
7. Rätt till ledighet för vård av barn (mom. 6)
Chatrine Pålsson (kds) och Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 47 som börjar med
"I samband" och på s. 48 slutar med "(c) yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att rätten till tjänstledighet i tre år för
vård av barn är principiellt viktig då den ger föräldrarna
beslutanderätten över hur de vill disponera sin tid med barnen.
Utskottet anser att de familjer som vill ägna mer tid åt sina
barn bör ges den möjligheten genom att rätten till tre års
föräldraledighet återinförs. Ett återinförande av denna rätt
belastar inte statskassan, men har stor betydelse för
småbarnsfamiljerna. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So623 (kds) yrkande 4 och Ju809 (c) yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:
6. beträffande rätt till ledighet för vård av
barn
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So623
yrkande 4 och 1994/95:Ju809 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med
"En väl" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande
lydelse:
Utskottet konstaterar att införandet av en barnomsorgsgaranti
var en del i en större helhet där också vårdnadsbidraget, rätt
till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och rätt till
föräldraledighet i tre år var viktiga beståndsdelar.
Vårdnadsbidraget kom under sin korta tid att utnyttjas av en
stor andel av småbarnsfamiljerna, som därmed inte utnyttjade den
kommunala barnomsorgen. Att behålla barnomsorgsgarantin utan
vårdnadsbidrag kan leda till att kommunernas situation blir
ohållbar, att köerna till daghemmen ökar och att kommunernas
ekonomi inte klarar kostnaderna. Utskottet anser därför att
barnomsorgsgarantin nu måste omprövas. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So605 (m) yrkande 1, So607 (m) yrkande 1
och Sf227 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:
7. beträffande lagregleringen av barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So605
yrkande 1, 1994/95:So607 yrkande 1 och 1994/95:Sf227 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 48 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 4 avstyrks." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att varje familj skall ha rätt att välja den
barnomsorg som passar familjen bäst. Detta förutsätter att det
finns olika former av barnomsorg att tillgå och att familjernas
val respekteras genom att även privat barnomsorg som uppfyller
kvalitetskraven ges rätt till offentligt stöd. Utskottet anser
således att riksdagen bör besluta i enlighet med
riksdagsbeslutet enligt betänkande 1993/94:SoU11.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna
So209 (m) yrkande 4, So605 (m) yrkande 4, So615 (fp) yrkandena 5
och 6, So623 (kds) yrkandena 11 och 12 och A820 (kds) yrkande 4
antar de av utskottet framlagda förslagen dels till ändrad
lydelse av 18 § socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 3, dels
till ny 2 a § lagen (1987:442) om försöksverksamhet med kommunal
tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende enligt
socialtjänstlagen (1980:620) i bilaga 4.
dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:
8. beträffande enskild barnomsorg
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So209
yrkande 4, 1994/95:So605 yrkande 4, 1994/95:So615 yrkandena 5
och 6, 1994/95:So623 yrkandena 11 och 12 och 1994/95:A820
yrkande 4 antar de av utskottet framlagda förslagen
dels till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) i
bilaga 3,
dels till lag om ändring i lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndsprövning för vissa hem
för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620) i
bilaga 4,
10. Allmänna barnbidrag (mom. 9)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med
"Det allmänna" och på s. 54 slutar med "i bilaga 2." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det av statsfinansiella skäl är nödvändigt
att sänka det allmänna barnbidraget. Med hänsyn till
statsfinansernas mycket svåra läge bör besparingen vara större
än vad som föreslagits i propositionen. Totalt anser utskottet
att statens kostnader för barnbidragen för budgetåret 1995/96
bör minskas med 1 350 000 000 kr i förhållande till
propositionens förslag.
Utskottet föreslår att en sänkning av barnbidragen görs med
125 kr per barn och månad och att sänkningen genomförs redan
fr.o.m. den 1 juli 1995. Utskottet anser inte att något särskilt
stöd till ensamstående skall införas. Risk finns att ett sådant
stöd indirekt kan uppmuntra föräldrar att leva åtskilda.
Utskottet anser inte heller att barnbidraget skall sänkas med
150 kr per barn och månad för att föras över till
bostadsbidragssystemet. Detta innebär ingen besparing för
statskassan. Inte heller bör barnbidraget beskattas. Detta
skulle öka rundgången i systemen och därmed öka
administrationen.
Den nu föreslagna sänkningen av barnbidraget per barn och
månad är inte tillräcklig för att uppnå hela den besparing som
utskottet anser det nödvändigt att göra. Riksdagen bör därför
begära att regeringen skyndsamt analyserar vilka ytterligre
förändringar av barnbidragssystemet som behövs för att uppnå den
föreslagna besparingen för budgetåret 1995/96, varvid även
förslagen i motionerna So614 (m) och So617 (m) yrkande 2 bör
övervägas. Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett nytt
lagförslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag så att de
nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Med anledning av motion So617 (m) yrkande 2 och motion So614
(m) och propositionen samt med avslag på motionerna So611 (s),
So615 (fp) yrkande 1, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp)
yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7
och Sf266 yrkandena 8 och 10 föreslås riksdagen dels anta
propositionens förslag till ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag med den ändringen att ikraftträdandet ändras
till den 1 juli 1995, dels ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att utskottet under mom 9 bort hemställa:
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So614,
1994/95:So617 yrkande 2 och propositionen samt med avslag på
motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So623
yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi212
yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och 1994/95:Sf266
yrkandena 8 och 10
dels antar propositionens förslag till lag om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att
tidpunkten för lagens ikraftträdande bestäms till den 1 juli
1995,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Allmänna barnbidrag m. m. (mom. 9 och 10)
Kerstin Warnebring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med
"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att barnbidraget för barn i åldern 0--6 år och
föräldraförsäkringen skall slås samman och ersättas av ett s.k.
barnkonto fr.o.m. den 1 januari 1996. Utskottet föreslår därmed
att riksdagen med anledning av motionerna So615 (fp) yrkande 1,
Fi211 (fp) yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c)
yrkandena 8 och 10 avslår förslaget i propositionen om ändring i
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag liksom motionerna So611
(s), So614 (m), So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och
10 och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31.
I motion So623 (kds) yrkande 9 begärs att flerbarnstilläggen
höjs till den nivå de hade före den 1 januari 1995. Utskottet
anser att frågan om flerbarnstilläggens framtida utformning bör
övervägas i samband med beredningen av barnkontot. Motionen
avstyrks.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So615
yrkande 1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och
1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens
förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614,
1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och
1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31,
10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
flerbarnstilläggen,
12. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med
"Det allmänna barnbidraget" och på s. 55 slutar med "yrkande 9."
bort ha följande lydelse:
Det allmänna barnbidraget är en betydelsefull del av den
generella välfärdspolitiken. Ett väl utbyggt ekonomiskt stöd
till barnfamiljerna är ett viktigt sätt för staten att
underlätta för föräldrarna att ta sitt ansvar för barnen.
Enligt utskottets mening skall barnbidragen -- såsom framhålls
i motion So615 (fp) -- ses som en del av skattesystemet.
Statsmakterna har på goda grunder ansett det angeläget att bygga
in hänsyn till försörjningsbördan i skattesystemet. Den som har
ett eller flera barn har sämre möjlighet att betala skatt än den
som har samma inkomst men saknar barn. Tekniskt har denna
utjämning kommit att ske genom allmänna barnbidrag.
En sänkning av barnbidraget som regeringen har föreslagit
måste alltså ses som en skattehöjning riktad mot barnfamiljerna.
Den fråga som därvid uppkommer är om barnfamiljerna som grupp
har särskilt stora förutsättningar att bära den del av
saneringsbördan som nu är aktuell eller om det är rimligare att
sprida denna börda på hela befolkningen.
Utskottet noterar, i likhet med motion So615, att de
fördelningspolitiska studier som utförts under senare tid visar
att barnfamiljerna -- och särskilt de som har tre eller flera
barn -- haft en sämre ekonomisk utveckling än genomsnittet.
Detta talar enligt utskottets mening för att det allvarliga
statsfinansiella läget i första hand bör angripas med
budgetförstärkande åtgärder som har en mer generell räckvidd.
Det finns i dagens läge inte skäl att genomföra vad som i
praktiken är riktade skattehöjningar mot barnfamiljerna så länge
alternativa besparingar såsom sänkta bostadssubventioner
fortfarande går att anvisa. Förslaget i motion So614 om att
avskaffa det andra barnbidraget avvisas på motsvarande grunder.
Även förslaget om beskattning av barnbidraget som framförts i
motion Fi212 skulle för vissa barnfamiljer få samma effekt som
en sänkning. Det skulle dessutom bryta grundläggande principer i
systemet och öka rundgången av pengar. Utskottet tillstyrker
därmed motionerna So615 (fp) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkande 19,
Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 och
avstyrker alltså regeringens förslag om sänkta barnbidrag liksom
motionerna So611 (s), So614 (m), So623 (kds) yrkandena 7 och 10
och Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31. Utskottet avstyrker också
förslaget om ett riktat bidrag till ensamstående med barn (med
syfte att ge dem kompensation för barnbidragssänkningen). Motion
So617 yrkande 2 avstyrks.
Riksdagen har tidigare beslutat om en begränsad sänkning av
flerbarnstilläggen. I motion So623 (kds) yrkande 9 föreslås en
återgång till det system som gällde före höstens riksdagsbeslut
-- nämligen att för tredje barnet erhålls ett flerbarnstillägg
på 50 % och för fjärde barnet ett tillägg på 100 %. Utskottet
har inget principiellt att invända mot detta förslag men ser i
dagens läge inget ekonomiskt utrymme att genomföra det.
Förslaget skall rimligen också sättas i samband med övriga
yrkanden i motionen som bl.a. innebär en sänkning av
barnbidraget med 150 kr och en viss höjning av bostadsbidraget.
Motionsyrkandet avstyrks.
Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av
flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål
för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för
nytillkommande barn fr.o.m. den 1 januari 1996.
Utskottet vill i sammanhanget hänvisa till vad regeringen
anförde i höstens ekonomisk-politiska proposition (1994/95:25):
I de diskussioner som tidigare har förts inom det
Socialdemokratiska arbetarepartiet med anledning av de
nedskärningar som är nödvändiga inom barnbidragssystemet, har
ett successivt slopande av flerbarnstilläggen förts fram som en
lämplig åtgärd. Undersökningar visar emellertid att de riktigt
stora familjerna redan med gällande flerbarnstilläggssystem, i
högre grad än familjer med färre barn, är beroende av
socialbidrag. Att helt slopa flerbarnstilläggen skulle därför
innebära ett ökat socialbidragsberoende för de stora familjerna.
Utskottet delar den uppfattningen. Ingenting har i ärendet
redovisats som ger stöd för antagandet att behovet av
flerbarnstillägg skulle bli väsentligt annorlunda om de berörda
barnen föds efter den 1 januari 1996 än det varit under de år
som gått sedan flerbarnstilläggen infördes.
Det kan vidare te sig egendomligt för många föräldrar att
flerbarnsfamiljer under lång tid kommer att få helt olika
bidragsbelopp beroende på när barnen är födda. Den aktuella
besparingen kommer att få fullt genomslag först efter ca 15 år.
Utskottet vill inte förringa värdet av långsiktigt verkande
utgiftsnedskärningar men konstaterar att det i nuvarande
ekonomiska läge är mer angeläget att genomföra besparingar med
snabbare verkan, i varje fall före sekelskiftet.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:So615 yrkande
1, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och
1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 avslår propositionens förslag
till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So617
yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10 och 1994/95:Fi212
yrkandena 30 och 31,
10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Allmänna barnbidrag (mom. 9)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med
"Som regeringen" och slutar med "i bilaga 2." bort ha följande
lydelse:
Som regeringen framhållit i propositionen är det av
statsfinansiella skäl nödvändigt att sänka det allmänna
barnbidraget. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning
viktigt att en sådan sänkning står i överensstämmelse med
allmänna sociala hänsyn till barnfamiljernas ofta mycket
ansträngda ekonomiska situation. Riksdagen beslutade hösten 1994
att 3 miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens
område år 1998. Enligt utskottets mening kan besparingarna inom
familjepolitiken dock inte enbart beröra de allmänna
barnbidragen utan måste också inkludera andra delområden. En
rimlig avvägning är att sänkningen av det allmänna barnbidraget
får motsvara cirka en tredjedel av det totala sparbetinget på
familjepolitikens område. En barnbidragssänkning på 50 kr per
barn och månad är enligt utskottets uppfattning en rimlig nivå.
En sådan barnbidragssänkning ger en nettobesparing på ca 1,1
miljard kronor på ett kalenderår. Det är utskottets uppfattning
att en sådan sänkning inte heller strider mot allmänna
rättviseprinciper i samhället.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi218
(v) yrkande 7 och med avslag på propositionen och motionerna
So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2,
So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp) yrkande 19, Fi212
(mp) yrkandena 30 och 31 och Sf266 yrkandena 8 och 10 antar det
av utskottet framlagda förslaget till ändrad lydelse av 1 §
lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i bilaga 2 med den
ändringen att beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr.
dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi218
yrkande 7 och med avslag på motionerna 1994/95:So611,
1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande
2, 1994/95:So623 yrkandena 7 och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19,
1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31 och 1994/95:Sf266 yrkandena 8
och 10 antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag med den ändringen att i 1 §
första stycket beloppet 7 500 kr skall bytas ut mot 8 400 kr,
14. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med
"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha
följande lydelse:
Det allmänna barnbidraget är en mycket viktig del i den
generella välfärdspolitiken. Det visar på samhällets positiva
syn på barnen och bidrar till goda uppväxtvillkor för dem.
Barnbidraget har särskilt stor betydelse för familjer med låga
inkomster och utgör ett viktigt komplement till
förvärvsinkomsterna.
Det statsfinansiella läget nödvändiggör besparingar också inom
familjepolitikens område. Riksdagen beslutade hösten 1994 att 3
miljarder kronor netto skulle sparas på familjepolitikens område
år 1998. Utskottet anser dock att besparingen måste göras på ett
sådant sätt att de mest utsatta hushållen inte drabbas.
Utskottet föreslår därför att barnbidragen höjs till 1 000 kr
per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 1996 och samtidigt görs
skattepliktiga. Även flerbarnstilläggen bör höjas och samtidigt
göras skattepliktiga. Härigenom uppnås regeringens besparing
samtidigt som fördelningsprofilen blir rättvis. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med de förslag till
lagändringar som är nödvändiga för att ändringen skall kunna
träda i kraft den 1 januari 1996.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi212 (mp)
yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens lagförslag
och motionerna So611 (s), So614 (m), So615 (fp) yrkande 1,
So617 (m) yrkande 2, So623 (kds) yrkandena 7 och 10, Fi211 (fp)
yrkande 19, Fi218 (v) yrkande 7 och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Under utskottsarbetet har frågan om en successiv utfasning av
flerbarnstilläggen 1996 väckts. Det förslag som varit föremål
för diskussion innebär att flerbarnstillägg inte skulle utgå för
nytillkommande barn fr.o.m. 1 januari 1996. Utskottet motsätter
sig detta förslag. Utskottet avstyrker även motion So623 (kds)
yrkande 9.
dels att utskottet under mom. 9 och 10 bort hemställa:
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Fi212
yrkandena 30 och 31 och med avslag på propositionens förslag
till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
och motionerna 1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615
yrkande 1, 1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:So623 yrkandena 7
och 10, 1994/95:Fi211 yrkande 19, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och
1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So623
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Allmänna barnbidrag m.m. (mom. 9 och 10)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 53 som börjar med
"Det allmänna" och på s. 55 slutar med "yrkande 9." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att huvuddelen av barnbidraget även
fortsättningsvis skall utgå lika för alla barn och att det inte
skall beskattas. Däremot anser utskottet att barnbidraget bör
sänkas med 150 kr per barn och månad och att pengarna bör föras
över till bostadsbidraget. Härigenom skyddas familjer med en
svag ekonomi från effekterna av sänkningen. För att särskilt
värna de stora familjerna bör en förändring göras i den
barnrelaterade delen av bostadsbidraget så att ett särskilt stöd
utgår för fjärde barnet. Familjerna med fyra eller fler barn
kompenseras därmed för den sänkning av flerbarnstilläggen som
riksdagen beslutade om i höstas. Regeringen bör snarast
återkomma med de lagändringar som behövs för att förslaget skall
kunna träda i kraft den 1 januari 1996.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion So623
(kds) yrkandena 7 och 10 och med avslag på motionerna So611 (s),
So614 (m), So615 (fp) yrkande 1, So617 (m) yrkande 2, Fi211 (fp)
yrkande 19, Fi212 (mp) yrkandena 30 och 31, Fi218 (v) yrkande 7
och Sf266 (c) yrkandena 8 och 10 dels avslår propositionens
förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag, dels ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet delar uppfattningen i motion So623 (kds) yrkande 9
att flerbarnstilläggen bör återställas till den nivå de hade
före den 1 januari 1995, så att flerbarnstillägget för tredje
barnet bör utgå med 50 % av barnbidraget och att tillägget för
fjärde barnet bör utgå med 100 % av barnbidraget. Även detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I avvaktan på regeringens förslag till ändrade bestämmelser
för allmänna barnbidrag, bostadsbidrag och medelsanvisningar
föreslås riksdagen till allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000
000 kronor i enlighet med propositionens förslag. Motion So617
(m) yrkande 1 avstyrks därmed.
dels att utskottet under mom 9 och 10 bort hemställa:
9. beträffande allmänna barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So623 yrkandena 7
och 10 och med avslag på propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och motionerna
1994/95:So611, 1994/95:So614, 1994/95:So615 yrkande 1,
1994/95:So617 yrkande 2, 1994/95:Fi211 yrkande 19,
1994/95:Fi212 yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi218 yrkande 7 och
1994/95:Sf266 yrkandena 8 och 10, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. beträffande utfasning av flerbarnstilläggen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So623 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med
"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort
ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande
sänkningen av de allmänna barnbidragen bör riksdagen med bifall
till motion So617 (m) yrkande 1 och med anledning av
propositionen för budgetåret 1995/96 till Allmänna barnbidrag
anvisa 1 350 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So617 yrkande 1
och med anledning av propositionen till Allmänna barnbidrag
för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 22 143 000
000 kr,
17. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 12.
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med
"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort
ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat om allmänna
barnbidrag och utfasning av flerbarnstillägget bör riksdagen med
anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m)
yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 25 790 000 000 kr
eller med 2 297 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So617 yrkande 1 för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 25 790 000 000 kr,
18. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 13
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med
"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort
ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat beträffande en
sänkning av barnbidraget bör riksdagen till anslaget Allmänna
barnbidrag anvisa 24 631 000 000 kr eller 1 138 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med
avslag på motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 24 631 000 000 kr,
19. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 14.
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med
"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort
ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan förordat om beskattning av
barnbidragen och utfasning av flerbarnstillägget och i avvaktan
på regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen
med anledning av propositionen och med avslag på motion So617
(m) yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000
kr i enlighet med propositionens förslag.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
23 493 000 000 kr,
20. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)
Under förutsättning av bifall till reservation 15.
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 55 som börjar med
"Utskottet föreslår" och slutar med "om familjepolitiken." bort
ha följande lydelse:
Till följd av vad utskottet ovan anfört om allmänna
barnbidrag, bostadsbidrag och flerbarnstillägg och i avvaktan på
regeringens förslag till ändrade bestämmelser bör riksdagen med
anledning av propositionen och med avslag på motion So617 (m)
yrkande 1 till Allmänna barnbidrag anvisa 23 493 000 000 kr i
enlighet med propositionens förslag.
dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1994/95:So617 yrkande 1 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
23 493 000 000 kr,
21. Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 (mom.
18)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 58 som börjar med
"Utskottet delar" och på s. 59 slutar med "yrkande 6." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att ytterligare
besparingar bör vara möjliga att göra år 1998 inom underhålls-
och bidragsförskottssystemet. Utskottet anser att
bidragsförskotten kan minskas med ytterligare 500 miljoner
kronor bl.a. genom att förslagen i departementspromemorian om
Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) genomförs. Här föreslås att en
behovsprövning av det offentliga stödet till ensamföräldrar bör
göras och samordnas med behovsprövningen av bostadsbidraget.
Behovsprövningen bör göras i förhållande till vårdnadshavares
och bidragsberättigat barns inkomster. Bidragsförskottet
föreslås bli ett rent förskott på fastställt underhållsbidrag
och benämnas förskottsbidrag.
Utskottet anser att föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett
om barnet lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad
familj.
För att tillvarata samhällets intresse bör vidare
försäkringskassan överta fastställandet av bidragsförskotten och
fungera som "statens ombud" vid domstolar och i vårdnadstvister.
Utskottet anser, med hänsyn till statens finanser, att
regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen redan i vår
så att förändringarna kan träda i kraft den 1 juli 1995. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So617 (m) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:
18. beträffande strukturprojekt för besparingar
för budgetåret 1998
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So617
yrkande 6 och propositionen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
22. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård
(mom. 20)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning." bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en
överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet delar emellertid inställningen i motion So489 (v) att
den svenska sjukvården skulle kunna expandera ekonomiskt med
några procent eftersom den vid en internationell jämförelse
framstår som jämförelsevis kostnadseffektiv och billig. Detta
bör vara ett riktmärke vid kommande överväganden om
resurstilldelningen. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till
motion So489 (v) yrkande 21 ges regeringen till känna. Motion
So485 (mp) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:
20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
hälso- och sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen och motion
1994/95:So489 yrkande 21 samt med avslag på motion 1994/95:So485
yrkande 4
dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000
kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Medelsanvisningen till Bidrag till hälso- och sjukvård
(mom. 20)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 61 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "till medelsanvisning" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har ingen erinran mot den i propositionen föreslagna
medelstilldelningen, vilken i huvudsak bygger på en
överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.
Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning i motion
So485 (mp) yrkande 4, att vissa verksamheter som orsakar vård,
t.ex. trafik, alkohol och tobak, bör avgiftsbeläggas. Dessa
extra medel bör tillföras landstingen för att stärka det
förebyggande arbetet, vården, omvårdnaden och rehabiliteringen.
Regeringen bör utreda de närmare förutsättningarna för en sådan
finansieringsmodell och sedan återkomma till riksdagen. Vad
utskottet nu anfört bör med bifall till motionen ges regeringen
till känna. Motion So489 (v) yrkande 21 avstyrks.
dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:
20. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
hälso- och sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen och motion
1994/95:So485 yrkande 4 samt med avslag på motion
1994/95:So489 yrkande 21
dels till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 313 025 000
kr,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 63 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "So477 (fp) avstyrks." bort ha
följande lydelse:
De grundläggande kraven för att legitimation som naprapat
skall meddelas är viss teoretisk utbildning samt därutöver
praktisk tjänstgöring motsvarande ett års handledd
heltidstjänstgöring i svensk hälso- och sjukvård fördelad på
olika verksamhetsområden. Utskottet delar motionärernas
inställning att det är starkt oroande att inte medel anvisats
till naprapaternas praktiktjänstgöring. Ur den vårdsökande
patientens perspektiv är det utomordentligt angeläget att en hög
målsättning verkligen uppnås och upprätthålls. I annat fall
finns det enligt utskottet en risk för att de flesta naprapater
avstår från legitimering och därmed inte står under
Socialstyrelsens tillsyn. Utskottet anser att en omdisponering
bör ske inom anslaget C 1 Bidrag till hälso- och sjukvård för
att säkerställa ekonomiska möjligheter för blivande naprapater
att genomgå handledd praktiktjänstgöring. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna So421 (m), So454 (m) och
So477 (fp) ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:
21. beträffande praktiktjänstgöring för naprapater
att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:So421, 1994/95:So454 och 1994/95:So477 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Informationsinsatser (mom. 23)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson, Birgitta Wichne
(alla m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 65 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "avstyrks därför." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att hiv/aidsarbetet
bör drivas genom kampanjer på nationell och regional nivå för
att ständigt påminna människor om riskerna med hiv. Kampanjerna
måste vara ärliga och skarpt formulerade så att människor
påverkas och uppmanas söka mer information och testning.
Informationen måste vara utformad så att den når rätt målgrupp.
Det är viktigt att i det förebyggande arbetet nå ungdomar,
flyktingar/invandrare, homo- och bisexuella män samt
narkotikamissbrukare. Information om hiv och andra sexuellt
överförda sjukdomar samt om homosexualitet måste enligt
utskottet ingå i samlevnadsundervisningen. Utskottet vill i
detta sammanhang också framhålla betydelsen av
ungdomsmottagningarna, preventivmedelsrådgivningen och
skolhälsovården. Förebyggande satsningar bör riktas till olika
åldersgrupper och till båda könen. Kunskapsspridning om hiv och
andra sexuellt överförda sjukdomar måste också stödjas bland
studenter vid universitet och högskolor. Det är också mycket
viktigt att nå flyktingar/invandrare samt personalgrupper som
kommer i kontakt med dessa. Avslutningsvis anser utskottet att
en större del av informationsmedlen bör komma de frivilliga
organisationerna till del för att användas i deras upplysnings-
och informationsarbete. Vad utskottet nu anfört med anledning av
motionerna So405 (m) yrkandena 1, 3--5 och 7 och So484 (kds)
yrkande 38 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande informationsinsatser
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So405
yrkandena 1, 3--5 och 7 samt 1994/95:So484 yrkande 38 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 68 som börjar med
"Även motionerna So214 (m)" och slutar med "och avstyrks
därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna So214 (m) yrkande 1
och So448 (kds) framhålla att små väl fungerande vårdhem i
enstaka fall kan vara ett bättre alternativ än utskrivning genom
att förhindra isolering och säkra den omsorg och vård patienten
har rätt till. Utskottet vill understryka att vårdbehov är
individuella och kräver valmöjligheter i boende och vård. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 28 bort hemställa:
28. beträffande små väl fungerande vårdhem
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So214
yrkande 1 och 1994/95:So448 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
27. Inrättande av ett allergicentrum (mom. 33)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 70 som börjar med
"Utskottet erinrar" och slutar med "och Bo504 (kds) yrkande 5."
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt
att ett allergicentrum med uppgift att arbeta med information,
utbildning, forskning och samarbete inrättas. Fem miljoner
kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer på regeringen
att utforma de närmare förutsättningarna för ett sådant centers
verksamhet samt därefter återkomma till riksdagen. Vad utskottet
nu anfört bör med anledning av motionerna So484 yrkande 24 och
Bo504 yrkande 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 33 bort hemställa:
33. beträffande inrättande av ett allergicentrum
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So484
yrkande 24 och 1994/95:Bo504 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Information om genteknikens följder (mom. 34)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 71 som börjar med
"Utskottet som" och slutar med "So422 (mp) yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regering och
riksdag måste initiera och ge förutsättningar för en bred
folklig debatt om gentekniken. Debatt och information ger
förutsättningar för människor att vara delaktiga i
samhällsutvecklingen. Organisationer som utifrån olika
perspektiv vill informera och debattera genteknik och
gentekniksamhälle bör kunna söka särskilda medel för att
finansiera sådan information. Även universitet, högskolor och
andra skolor bör ha möjlighet att söka medel. Utskottet anser
att 50 miljoner kronor bör avsättas för ändamålet. Det ankommer
på regeringen att utforma de närmare förutsättningarna för
användningen och tilldelningen av medel och därefter återkomma
till riksdagen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av
motion So422 yrkande 1 ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 34 bort hemställa:
34. beträffande information om genteknikens följder
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So422
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
29. Vissa kiropraktorer (mom. 36)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 72 som börjar med
"Utskottet avstyrker också" och slutar med "So418 (s) och So490
(mp)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om godkännande av Skandinaviska
Chiropraktor Skolans utbildning för yrkeslegitimering bör följas
upp. Därvid bör en jämförande analys av grunden för godkännande
av naprapaterna göras så att villkoren för yrkeslegitimering
bedöms på likartat sätt i de bägge fallen. Utskottet anser att
Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kontinuerligt kontrollera
utvecklingen av Skandinaviska Chiropraktor Skolans utbildning
syftande till godkännande för yrkeslegitimering. Vad utskottet
nu anfört bör med anledning av motionerna So418 (s) och So490
(mp) ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 36 bort hemställa:
36. beträffande vissa kiropraktorer
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So
418 och 1994/95:So490 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
30. En uppföljning av habiliterings- och
rehabiliteringsbehovet (mom. 40)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 74 som börjar med
"Utskottet anser" och på s. 75 slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora
habiliterings- och rehabiliteringsbehov kvarstår trots de
tidsbegränsade stimulansbidrag som riksdagen anvisat. Utskottet
anser därför att det inte är tillräckligt med den uppföljning av
stimulansbidragen som Socialstyrelsen gör utan att det också
behövs en riksomfattande uppföljning av hur behov av
habilitering och rehabilitering tillgodoses för människor med
olika funktionsnedsättningar. Vad utskottet anfört med anledning
av motion So222 (fp) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 40 bort hemställa:
40. beträffande en uppföljning av habiliterings-
och rehabiliteringsbehovet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So222
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
31. Stöd till bokklubb för punktskriftsläsare
(mom. 44)
Stig Sandström (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 78 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser det angeläget att de synskadade som kan läsa
punktskrift också har tillgång till litteratur på punktskrift.
SRF bör därför ges möjligheter att fortsätta med sin bokklubb
för punktskriftsläsare. Enligt utskottets mening bör SRF erhålla
ytterligare en miljon kronor för detta ändamål. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna Kr238 och Ub388 yrkande 3 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 44 bort hemställa:
44. beträffande stöd till bokklubb för
punktskriftsläsare
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Kr238
och 1994/95:Ub388 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
32. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha
följande lydelse:
I Bilstödsutredningens betänkande Rätten till ratten föreslås
inte att åldersgränsen på 50 år tas bort för rätt till bilstöd
för handikappade som inte yrkesarbetar eller genomgår
yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet är medvetet om att
kostnaderna för bilstödet ökar om åldersgränsen tas bort.
Utskottet anser emellertid att regeringen bör göra en
hälsoekonomisk analys av vad det skulle betyda att ta bort
åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed
förändras. Vad utskottet anfört med bifall av motion So222 (fp)
yrkande 5 och med anledning av motionerna So230 (v) och So294
(c) yrkande 13 bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa:
46. beträffande betänkandet Rätten till ratten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So222
yrkande 5 och med anledning av motionerna 1994/95:So230 och
1994/95:So294 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Betänkandet Rätten till ratten (mom. 46)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 13." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att åldersgränsen på 50 år bör tas bort för
rätt till bilstöd för handikappade som inte yrkesarbetar eller
genomgår yrkesinriktad rehabilitering. Utskottet anser vidare
att Bilstödsutredningens förslag i betänkandet Rätten till
ratten bör genomföras snarast möjligt. Vad utskottet anfört med
bifall till motion So230 (v) och med anledning av motionerna
1994/95:So222 (fp) yrkande 5 och 1994/95:So294 (c) yrkande 13
bör riksdagen ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 46 bort hemställa:
46. beträffande betänkandet Rätten till ratten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:So230, med
anledning av motion 1994/95:So294 yrkande 13 och med avslag på
motion 1994/95:So222 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
34. Färdtjänst (mom. 48)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 80 som börjar med
"Utskottet är" och slutar med "avstyrks därför." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So224 (mp) att
färdtjänsten måste byggas ut efter behov. Enligt utskottets
mening bör staten avsätta 10 miljoner kronor för detta ändamål.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So224 yrkande 8 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 48 bort hemställa:
48. beträffande färdtjänst
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So224
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
35. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (mom. 51)
Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 86 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "(s) avstyrks." bort ha
följande lydelse:
LP-stiftelsens verksamhet är i flera avseenden unik. Någon
ideell social verksamhet av motsvarande omfattning finns inte i
Sverige. LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda,
tre familjeanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare
och hemlösa på 40 orter i landet. Utvärderingar ger vid handen
att stiftelsens arbete bland missbrukare varit mer framgångsrikt
än andra vårdalternativ. De ekonomiska problemen i den
offentliga sektorn har indirekt drabbat LP-stiftelsen. Bristen
på pengar i kommunerna har lett till att vissa kommuner visat
mindre benägenhet att remittera missbrukare till vårdhem, vilket
har medfört att LP-stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska
problem. Med hänsyn till de betydande insatser som stiftelsen
gör inom missbrukarvården och de positiva resultat som uppnåtts
vad gäller rehabilitering är det av yttersta vikt att
stiftelsens arbete kan drivas vidare. Utskottet anser därför att
LP-stiftelsen bör beviljas 7 000 000 kr som ett engångsbidrag
för att säkra stiftelsens fortsatta verksamhet.
dels att utskottet under mom. 51 bort hemställa:
51. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So269
och 1994/95:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
36. Bidrag till kvinnojourer (mom. 53)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 87som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha
följande lydelse:
Våld mot kvinnor speglar den obalans som råder i
maktförhållandet mellan könen. Med hänsyn härtill och till att
våldet i samhället ökar anser utskottet att stödet till utsatta
kvinnor måste öka. Utskottet föreslår att Riksorganisationen för
kvinnojourer i Sverige (ROKS) med 133 kvinnojourer och ca 10 000
enskilda medlemmar, bör få utökad ekonomisk hjälp för att kunna
ge råd och stöd till behövande kvinnor. 1 miljon kronor utöver
vad regeringen föreslagit bör anslås till ROKS.
dels att utskottet under mom. 53 bort hemställa:
53. beträffande bidrag till kvinnojourer
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju612
yrkande 6, 1994/95:Ju806 yrkande 8 och 1994/95:A820 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Insatser för hemlösa (mom. 57)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 88 som börjar med
"Utskottet vill" och som slutar med "2 och 3 avstyrks." bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill understryka vikten av att stat, landsting och
kommuner samarbetar för att finna en lösning på de bostadslösas
problem. En plan för detta samarbete bör upprättas. Vidare anser
utskottet att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utforma
direktiv för hur kommuner genom uppsökande verksamhet bland
missbrukare och utslagna skall kunna uppskatta behovet av
sängplatser för hemlösa. För att på kort sikt hjälpa hemlösa
till själva grundförutsättningen för ett värdigare liv, en
bostad, kan t.ex. kommunerna upplåta ett hus, där dessa
människor kan erbjudas någon form av eget boende. Staten bör gå
in som delfinansiär. Kommunen bör stå för driftskostnaderna.
Utskottet föreslår att riksdagen anvisar 10 miljoner kronor för
att möjliggöra statligt delägarskap i hus för hemlösa. Detta bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 57 bort hemställa:
57. beträffande insatser för hemlösa
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:241
yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
38. Inrättande av en medicinalstyrelse (mom. 61)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta
Wichne (alla m) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 92 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 7. Motionen avstyrks."
bort ha följande lydelse:
Patientens rätt att välja vårdgivare bör, enligt utskottets
mening, kombineras med ett ackrediteringssystem för alla
vårdgivare så att kvaliteten garanteras. Utskottet anser att en
oberoende statlig myndighet bör inrättas -- Medicinalstyrelsen
-- med ansvar för ackreditering av alla vårdgivare och med
uppdrag att regelbundet genomföra kvalitetskontroll genom
medicinsk revision. Vad utskottet anför med anledning av motion
So424 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottet under mom. 61 bort hemställa:
61. beträffande inrättande av en
medicinalstyrelse
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So424
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
39. En allmänhetens ombudsman (mom. 62)
Stig Sandström (v) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So250 att det finns ett
stort behov från dem som behöver anlita socialtjänsten att ha en
neutral instans att kunna vända sig till för att få saklig
information om möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
Utskottet anser att Socialstyrelsens regionala kontor borde
byggas ut med en sådan rådgivningsverksamhet. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So250 (v) yrkande 6 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 62 bort hemställa:
62. beträffande en allmänhetens ombudsman
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So250
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
40. Översyn av Socialstyrelsen (mom. 63)
Kerstin Warnerbring (c) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 93 som börjar med
"Utskottet behandlar" och på s. 94 slutar med "Motionen
avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns skäl
att åter göra en översyn av Socialstyrelsen för att klarlägga
styrelsens ansvar när det gäller nya sjukdomar och företeelser
samt produkter och kemikalier som kan misstänkas vara till skada
för människors hälsa. Styrelsen bör följa utvecklingen på detta
område och ta ett övergripande ansvar för att människor inte
utsätts för onödiga hälsorisker. Styrelsen bör initiera
forskning och ta upp förhandlingar med branschorganisationer om
att begränsa användningen av ifrågasatta produkter och
kemikalier även om inte vetenskapliga bevis föreligger om
skadeverkningar.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So288 (c) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 63 bort hemställa:
63. beträffande översyn av Socialstyrelsen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:So288 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 106 som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "bör avslås." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att Handikappombudsmannen ges en
processförande roll. Grunden för rättspraxis är oftast ett
enskilt mål, varför rätten att processa behövs för myndigheten.
Utskottet anser att regeringen med det snaraste bör återkomma
till riksdagen med förslag om att Handikappombudsmannen ges en
processförande roll. Regeringen bör också förelägga riksdagen de
lagändringar som behövs för detta. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So218 (v) yrkandena 1 och 2, So222 (fp)
yrkande 2, So224 (mp) yrkande 10 och A289 (s) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 77 bort hemställa:
77. beträffande Handikappombudsmannens
befogenheter
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So218
yrkande 1, 1994/95:So222 yrkande 2, 1994/95:So224 yrkande 10 och
1994/95:A289 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Bilaga 1
Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag 1 skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 §2
För barn, som är svensk För barn, som är svensk
medborgare och bosatt i riket, medborgare och bosatt i riket,
skall av allmänna medel skall av allmänna medel
såsom bidrag till barnets såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran uppehälle och uppfostran
lämnas allmänt lämnas allmänt
barnbidrag med 7 500 kronor om barnbidrag med 7 680 kronor om
året i enlighet med vad året i enlighet med vad
nedan närmare stadgas. nedan närmare stadgas.
Allmänt barnbidrag skall
också lämnas för
här i riket bosatt barn,
som inte är svensk
medborgare, om barnet eller
någon av föräldrarna
sedan minst sex månader
vistats i riket. Detta
gäller dock inte för tid
då dagersättning enligt
17 § lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande
m.fl. lämnas till barnet.
Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara
bosatt här, om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst sex
månader. Medföljande barn till den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses
bosatta i Sverige. Medföljande barn till en person, som i annat
fall är anställd i utlandet av svenska kyrkan, ett svenskt
trossamfund, ett organ som är knutet till ett sådant samfund
eller en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet, skall fortfarande anses bosatta här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst tre år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
1 Lagen omtryckt 1973:449.
2 Senaste lydelse 1994:139.
Av reservanterna framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs att 18 § socialtjänstlagen (1980:620)
1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
18 §
Kommunen kan lämna bidrag Enskilda förskolor,
till enskild enskilda fritidshem och
förskoleverksamhet och enskild integrerad
enskild skolbarnomsorg, om skolbarnomsorg skall, på de
verksamheten uppfyller de krav villkor som uppställs med
som anges i 13 b § och stöd av andra stycket,
avgifterna inte är efter ansökan tilldelas
oskäligt höga. Sådant medel för verksamheten av
bidrag bör lämnas med den kommun där verksamheten
ett belopp per barn som inte bedrivs. För varje barn
oskäligt avviker från skall kommunen lämna ett
kommunens kostnad per barn i belopp som inte oskäligt
motsvarande verksamhet. avviker från kommunens
kostnad per barn i motsvarande
verksamhet. Ansökan skall
ha kommit in senast den 1
september året innan
verksamheten skall börja,
om inte kommunen medger annat.
Kommunen får ställa upp
som villkor för bidraget 1.
att avgifterna för den
enskilda verksamheten inte
oskäligt överstiger den
avgift som kommunen tar ut
för motsvarande verksamhet
och 2. att den som driver
verksamheten i mån av
lämplig plats tar emot barn
som hänvisas av kommunen
enligt 14 b andra stycket.
Om ett barn som inte hör
hemma i kommunen har tagits
emot i en enskild verksamhet
som har tilldelats medel
enligt första stycket, har
kommunen rätt till
ersättning för sina
kostnader för barnomsorgen
från barnets hemkommun.
Detsamma gäller när en
kommun i sin motsvarande
verksamhet har tagit emot ett
barn som inte hör hemma i
kommunen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1994:1572.
Av reservanterna framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:442) om försöksverksamhet med
kommunal tillståndsprövning för vissa hem för vård eller boende
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1987:442) om
försöksverksamhet med kommunal tillståndprövning för vissa hem
för vård eller boende enligt socialtjänstlagen (1980:620)1 ,
som gäller till utgången av år 1995, skall införas en ny
paragraf, 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Reservanternas förslag
2 a §
Vid prövning av ansökan
om tillstånd enligt 2 §
får avseende fästas
endast vid sökandens
lämplighet att bedriva
verksamheten och vid
ändamålsenligheten av de
lokaler där sökanden
avser att bedriva
verksamheten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1993:1645.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
FEMTE HUVUDTITELN 2
Proposition 1994/95:100 bilaga 6 2
Motioner 6
Motioner om riktlinjer: Allmän välfärdspolitik 6
Motioner om riktlinjer: Familjepolitik 9
Motioner under littera A 11
Motioner under littera C 12
Motioner under littera D 15
Motioner under littera E 16
Motioner under littera F 17
Utskottet 19
Ärendets beredning i utskottet 19
Inriktningen av socialpolitiken 20
Budgetpropositionen 20
Allmänna välfärdsfrågor 25
Motioner 25
Utskottets överväganden 31
Familjepolitiken 41
Motioner 41
Utskottets överväganden 47
Anslag 50
Familjer och barn (A 1, A 4--A 6) 50
Allmänna barnbidrag (A 1) 50
Bidragsförskott (A 4) 55
Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn (A 5) 56
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
(A 6) 57
Strukturprojekt för besparingar för budgetåret 1998 58
Hälso- och sjukvård (C 1--C 9) 59
Bidrag till hälso- och sjukvård (C 1) 59
Medelsanvisningen m.m. 60
Praktiktjänstgöring för naprapater 61
Insatser mot aids (C 2) 63
Medelsanvisningen 64
Informationsinsatser 64
Bidrag till vissa utbildningsinsatser (C 7) 65
Medelsanvisningen 65
Utvidgad förskrivningsrätt 65
Bidrag till psykiatriområdet (C 8) 66
Medelsanvisningen 66
Uppföljning av psykiatrireformen m.m. 67
Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården (C 9) 68
Övriga medelsanvisningar under C 69
Informationskampanj om fibromyalgi 69
Inrättande av ett allergicentrum 70
Information om genteknikens följder 70
Behörighetsfrågor 71
Omsorg om äldre och handikappade (D 1--D 2,
D 4--D 11) 73
Stimulansbidrag till särskilda boendeformer och
rehabilitering (D 1) 73
Vissa statsbidrag inom handikappområdet (D 2) 74
Stimulansbidrag till habilitering och
rehabilitering 74
Statsbidrag till tolktjänst 75
Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder 76
Ledarhundar 77
Bokklubb för punktskriftsläsare 77
Medelsanvisningen 78
Bilstöd till handikappade (D 9) 78
Färdtjänst 80
Övriga medelsanvisningar under D 81
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
(E 1--E 5) 81
Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård (E 1) 81
Bidrag till organisationer (E 2) 84
Bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete 84
Bidrag till organisationer som motverkar våld mot
kvinnor 86
Medelsanvisningen 87
Övriga medelsanvisningar under E 87
Insatser för hemlösa 87
Myndigheter under Socialdepartementet
(budgetavsnitten F, F 3--F 20) 88
Inriktning av besparingsåtgärder avseende statlig
konsumtion inom Socialdepartementets område 88
Socialstyrelsen (F 3) 89
Folkhälsorapporter 89
Tillsynsfrågor m.m. 90
"Allmänhetens ombudsman" 92
Översyn av Socialstyrelsen 93
Verksamheten i Köpenhamn 94
Medelsanvisningen 94
Folkhälsoinstitutet (F 4) 95
Abortförebyggande verksamhet m.m. 95
Medel för informationsinsatser om kvinnlig
könsstympning 97
Rättsmedicinalverket (F 7) 98
Disponibel vårdkapacitet 101
Medelsanvisningen 103
Barnombudsmannen (F 11) 103
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(F 12) 104
Internationella adoptioner 104
Handikappombudsmannen (F 14) 105
Handikappombudsmannens befogenheter 105
Handikappombudsmannens råd 107
Uppföljning av Handikappombudsmannens verksamhet 107
Medelsanvisningen 108
Statens institutionsstyrelse (F 15--F 16) 108
Alkoholinspektionen (F 17) 109
Alkoholsortimentsnämnden (F 18) 109
Övriga medelsanvisningar under F 109
Hemställan 110
Inriktning av den allmänna välfärden 110
Inriktning av familjepolitiken 110
A. Familjer och barn 111
C. Hälso- och sjukvård 112
D. Omsorg om äldre och handikappade 114
E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik 115
F. Myndigheter under Socialdepartementet 116
Reservationer 118
Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 145
Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 146
Bilaga 3 Av reservanterna framlagt lagförslag 147
Bilaga 4 Av reservanterna framlagt lagförslag 148