Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1994/95:179
om ändringar i utlänningslagen. Vidare behandlas ett antal
motioner som väckts med anledning av propositionen. Även ett
antal motioner från allmänna motionstiden 1994/95 och några
motioner som väckts i annat sammanhang behandlas i betänkandet.
I propositionen föreslås att det i utlänningslagen (UtlL)
skall föras in en uttrycklig bestämmelse om att brottslighet kan
utgöra ett särskilt skäl att inte bevilja de facto-flyktingar
och krigsvägrare asyl. Om brottsligheten ligger på gränsen till
vad som ensamt skulle kunna utgöra grund för avslag får även
andra allvarliga anmärkningar vägas in i bedömningen. De skäl
som talat mot att asyl skall beviljas måste dock alltid vägas
mot det skyddsbehov utlänningen har.
Beträffande uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
förs in en bestämmelse i UtlL om att utlänningens skötsamhet och
hederlighet skall beaktas vid prövningen av ansökningar om
uppehållstillstånd. Vilken tyngd dessa anmärkningar skall ha för
att uppehållstillstånd skall vägras måste även i dessa fall bli
beroende på en bedömning av det enskilda fallet. Utskottet
föreslår med anledning av ett motionsyrkande att det av
regeringen föreslagna uttrycket "skötsamt och hederligt" i
lagförslaget ändras till "hederlig vandel".
Vidare föreslås i propositionen att tidsbegränsade
uppehållstillstånd skall i större utsträckning än i dag få
meddelas under en prövotid när det råder tveksamhet om en
sökandes förväntade levnadssätt.
Möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd med
hänvisning till utlänningens levnadssätt föreslås vidgade. För
att ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste
dock krävas allvarligare anmärkningar i fråga om levnadssättet
än vad som krävs för att det första tillståndet skall vägras.
Anmärkningarna måste alltid vägas mot det skyddsbehov
utlänningen har och mot de skäl i övrigt utlänningen kan åberopa
för sin bosättning i Sverige. Den tid under vilken ett
uppehållstillstånd får återkallas föreslås utsträckt från två
till tre år.
I medborgarskapslagen föreslås att en bestämmelse införs varav
framgår att tyngdpunkten i prövningen av en sökandes levnadssätt
bör ligga på en bedömning av om sökanden i framtiden kan
förväntas leva skötsamt och hederligt. Bedömningen skall göras
mot bakgrund av sökandens tidigare levnadssätt. Utskottet
föreslår även här att det föreslagna uttrycket "skötsamt och
hederligt" i lagförslaget ändras till "hederlig vandel".
Den tid (karenstid) som skall ha förflutit innan en sökande
som begått brott tas upp till svensk medborgare bör, enligt
propositionen, i större utsträckning än i dag fastställas efter
en bedömning i det enskilda fallet. I propositionen anförs
vidare att regeringen efter en vägning av skälen för och emot
inte funnit skäl att föreslå införande av en möjlighet att
återkalla ett beslut om naturalisation.
I propositionen föreslås vidare att möjligheterna för anhöriga
att få uppehållstillstånd beviljat efter inresa vidgas.
Huvudregeln skall fortfarande vara att uppehållstillstånd skall
föreligga före inresa. Enligt de nya reglerna skall undantag
kunna göras för den som är nära anhörig till en här bosatt
person eller som annars har särskild anknytning till Sverige om
det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om
prövningen skett före inresan. För den som fått avslag på en
tidigare ansökan och enligt ett lagakraftvunnet beslut skall
avvisas eller utvisas föreslås en viss uppmjukning. En ny
ansökan skall enligt förslaget få bifallas om det skulle strida
mot humanitetens krav att verkställa avvisningen eller
utvisningen.
Utskottet gör vissa förtydliganden om hur de nya
bestämmelserna bör tolkas, och utskottet understryker särskilt
vikten av att barnens situation beaktas. Utskottet anser att
riksdagen med anledning av föreliggande motioner och med
godkännande av vad utskottet anfört bör anta lagförslaget i
denna del.
Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal motioner
från den allmänna motionstiden som tar upp frågor om uppskjuten
invandringsprövning och s.k. kvinnoimport. Motionerna avstyrks
med hänvisning till bl.a. tidigare redovisning av praxis i
ärenden om permanent uppehållstillstånd när förhållandet upphör
inom tvåårsperioden.
Utskottet tillstyrker propositionen i övrigt och avstyrker
bifall till övriga motioner.
Till betänkandet har fogats 25 reservationer.
Propositionen
Regeringen (Arbetsmarknadsdepartementet) har i proposition
1994/95:179 föreslagit riksdagen att anta de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap,
3. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.
Motioner
Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:30
1994/95:Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen antar propositionens förslag till
1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),
2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Motion väckt med anledning av skrivelse 1994/95:131
1994/95:Sf11 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om reglerna om utvisning på grund av ringa brott.
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:179
1994/95:Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna av 2 kap.
4 §, 2 kap. 11 § 1 och 2 och 3 kap. 4 § samt den föreslagna nya
4 b § utlänningslagen,
2. att riksdagen beslutar att 3 kap. 4 § andra stycket 2
skall ha följande lydelse: "... det beträffande en utlänning som
omfattas av 1 § 2 eller 3 på grund av brottslighet eller
brottslighet i förening med någon annan omständighet finns
särskilda skäl att inte bevilja asyl",
3. att riksdagen avslår förslaget att förlänga tidsfristen
för återkallelse av uppehållstillstånd i 2 kap. 11 § 3
utlänningslagen från två till tre år,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om terminalåtkomst för Statens
invandrarverk och Utlänningsnämnden till vissa uppgifter ur
polisregistret,
5. att riksdagen avslår förslaget till ändrad lydelse av
lagen om svenskt medborgarskap 6 § första stycket 3 p 1,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på synnerliga skäl för att
åtskilja ett barn från en av dess föräldrar genom verkställighet
av ett avlägsnandebeslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vistelsetid i Sverige efter
lagakraftvunnet avvisningsbeslut utan den sökandes förskyllan
som grund för bifall till ny ansökan om uppehållstillstånd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om risk för kvarhållande i hemlandet för
militärtjänstgöring som grund för bifall till ny ansökan om
uppehållstillstånd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genomförande av anknytningsutredning
här i landet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utlänningslagens reglering av
återreseförbud,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rättshjälp genom offentligt biträde i
ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny ansökan på
grund av anknytning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om karenstiden grundad på att sökanden
levt gömd i Sverige,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att sökanden verkat för
organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag
som grund för avslag på en ny ansökan om uppehållstillstånd.
1994/95:Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att även incidentrapporter från
flyktingförläggning skall vägas in vid bedömningen om
uppehållstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att återkallelse av
uppehållstillstånd skall spegla förutsättningen för tillstånd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att svenskt medborgarskap skall
kunna återkallas i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt
medborgarskap.
1994/95:Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid
prövning enligt det nya stycket i 2 kap. 4 § utlänningslagen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att endast lagakraftvunnen dom skall vägas in vid
prövning av skötsamhet och hederlighet vad gäller de
facto-flyktingar och krigsvägrare enligt den nya lydelsen i 3
kap. 4 § utlänningslagen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
ändrad lydelse i 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återkallelse av uppehållstillstånd,
4. att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen sådan
lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i
medborgarskapsärenden till regeringen.
1994/95:Sf22 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att andra allvarliga anmärkningar mot den asylsökandes
levnadssätt inte ensamt utgör grund för avslag när det gäller de
facto-flyktingar och krigsvägrare,
2. att riksdagen med ändring av propositionen i denna del
beslutar att endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid
bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det
gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade,
3. att riksdagen, med avslag på regeringens förslag till
ändrad lydelse av 2 kap. 11 § första stycket utlänningslagen,
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om återkallande av uppehållstillstånd,
4. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till förändrad
lydelse av 6 § första stycket 3 p. 1 lagen om svenskt
medborgarskap.
1994/95:Sf23 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att man i lagtexten skall behålla
hederlig vandel i stället för det föreslagna skötsam och
hederlig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att formuleringen förväntat
levnadssätt skall ges en tydligare definition,
3. att riksdagen beslutar att begreppet förväntat
levnadssätt i negativ bemärkelse endast får användas mot den
asylsökande vid tidigare mycket grov brottslighet,
4. att riksdagen beslutar att det tydligare skall anges vad
som har den digniteten att ett permanent uppehållstillstånd
återkallas,
5. att riksdagen beslutar att möjligheten att återkalla ett
permanent uppehållstillstånd ej förlängs från två till tre år,
dvs. med avslag på propositionen i denna del, 2 kap. 11 § andra
stycket,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en ny punkt 3 införs under 5 § om
gällande rätt att söka uppehållstillstånd efter inresan,
8. att riksdagen beslutar ge nuvarande punkt 3 nummer 4,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anknytningsfallen retroaktivt
snarast ges möjlighet till en bestående familjeåterförening
enligt vad i motionen anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att särskild hänsyn tas även till par
utan barn,
15. att riksdagen beslutar att byta ut ordet uppenbart mot
sannolikt i 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen,
16. att riksdagen beslutar att efter lagakraftvunnet
avvisnings- eller utvisningsbeslut skall möjligheterna att få
permanent uppehållstillstånd (PUT) ökas genom orden strida mot
humanitetens krav byts ut mot vara stötande för rättskänslan.
Motion väckt med anledning av proposition 1993/94:126
1993/94:Ub51 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om krav på kunskap i svenska språket och
svenska förhållanden för att erhålla svenskt medborgarskap.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994/95
1994/95:Sf601 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter det
att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
1994/95:Sf602 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för erhållande av svenskt
medborgarskap.
1994/95:Sf606 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en familjemedlems förseelse inte skall drabba en hel familj.
1994/95:Sf607 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att lagen ändras så att utvisningsbeslutet verkställs efter
det att de sammanlagda fängelsestraffen avtjänats.
1994/95:Sf611 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att söka uppehållstillstånd i Sverige,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Statens invandrarverk (SIV) bör få
laglig rätt att ta del av polis- och kriminalregister för att
hindra att män som misshandlat "importerade" kvinnor kan upprepa
"importen".
1994/95:Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om villkor för svenskt medborgarskap.
1994/95:Sf616 av Peter Weibull Bernström och Margit Gennser
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge barn till en
utlandssvensk förälder förnyad chans att söka svenskt
medborgarskap utöver medborgarskap i sitt födelseland.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk information om rätten att
söka medborgarskap,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av den s.k. tvåårsregeln enligt vad i motionen anförts.
1994/95:Sf630 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att harmoniseringen av familjeåterförening bör få en generösare
praxis,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att alla invandrare bör kunna ansöka om svenskt medborgarskap
efter tre år.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljning av de förändrade reglerna
om utvisning på grund av brott,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förändring
av reglerna för uppehållstillstånd i enlighet med vad i motionen
anförts,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppskjuten invandringsprövning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att motverka systematiska
övergrepp mot kvinnor och barn.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att invandrare och flyktingar bör
erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i Sverige.
1994/95:Sf637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppehållstillstånd för den utländska
parten i äktenskap/samboförhållanden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtskiljande av fäder från sina barn
genom beslut om avvisning/utvisning,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvisning av misshandlade kvinnor,
29. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av lagen om svenskt medborgarskap att handläggningen
förs över från Invandrarverket till Justitiedepartementet.
1994/95:A802 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att se över regeln om att utlänning
som sammanbor eller är gift med en svensk utvisas om samboendet
upphör inom två år.
Utskottet
Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd
Gällande ordning
Enligt bestämmelser i 3 kap. 1 § utlänningslagen (UtlL) avses
med asyl ett uppehållstillstånd som beviljas en utlänning därför
att han är flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting.
Definitionen på vad som avses med en flykting är hämtad från
1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga
ställning och innebär att att en utlänning skall anses som
flykting, om han befinner sig utanför det land som han är
medborgare i, därför att han känner välgrundad fruktan för
förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till
en viss samhällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller
politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Även
statslösa personer kan vara flyktingar om de av samma skäl
befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin
vanliga vistelseort.
Asyl får vägras en flykting om det av hänsyn till vad som är
känt om utlänningens verksamhet eller med hänsyn till rikets
säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl. I
endast få fall har det förekommit att någon som bedömts vara
flykting fått sin asylansökan avslagen på den grunden att det
bedömts finnas synnerliga skäl att inte bevilja asyl. Det har då
i första hand varit fråga om politiskt aktiva personer som
medverkat i olika typer av grov brottslighet före inresan och
som påstått att brottsligheten haft ett politiskt syfte.
Regeringen har i dessa fall gjort den bedömningen att det varit
fråga om grova icke-politiska brott och vägrat asyl. Även om det
i ett ärende föreligger synnerliga skäl att inte bevilja asyl
kan så komma att ske på grund av de hinder mot verkställighet
som måste beaktas. Enligt bestämmelser i 8 kap. UtlL får en
utlänning bl.a. inte återsändas till ett land där han riskerar
dödsstraff eller kroppsstraff eller riskerar att utsättas för
tortyr och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot
att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan
fara.
En krigsvägrare är en utlänning som har övergett en
krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller
behöver stanna i Sverige för att undgå förestående
krigstjänstgöring. En de facto-flykting definieras som en person
som, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt
hemland på grund av de politiska förhållandena där och kan
åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta.
Asyl får vägras dessa grupper, liksom för flyktingar, om det
av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare
verksamhet eller med hänsyn till rikets säkerhet finns
synnerliga skäl för det. Därutöver får asyl vägras de
facto-flyktingar och krigsvägrare om det finns särskilda
skäl att inte bevilja asyl. Bestämmelsen om möjlighet att
vägra asyl vid särskilda skäl tillkom för att hänsyn skulle
kunna tas till vilka möjligheter Sverige har att ta emot
utlänningar vid sidan av den reglerade invandringen.
I 1980 års utlänningslag fanns en särskild bestämmelse om
vandelns betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Enligt
denna bestämmelse fick uppehållstillstånd vägras en utlänning på
grund av brister i hans vandel endast om det förelåg sådana
omständigheter som utgjorde av- och utvisningsgrunder enligt
denna lag. Sådana omständigheter var bl.a. om utlänningen på
grund av tidigare ådömt frihetsstraff eller någon annan särskild
omständighet skäligen kunde antas komma att begå brott i Sverige
eller annat nordiskt land, om han yrkesmässigt bedrev otukt
eller i övrigt underlät att ärligen försörja sig eller om han
var missbrukare och med anledning därav befanns vara farlig för
annans personliga säkerhet eller levde på ett grovt störande
sätt. Den nu behandlade regeln togs bort i och med införandet av
1989 års utlänningslag och skälen härför kommenterades inte i
förarbetena på annat sätt än att särskilda skäl att inte bevilja
asyl liksom tidigare kan vara att en de facto-flykting gjort sig
skyldig till allvarlig brottslighet. Någon klar praxis har inte
utvecklats när det gäller hur grov brottslighet eller
asocialitet som det skall vara fråga om för att asyl skall
vägras en de facto-flykting eller krigsvägrare. Även för de nu
behandlade kategorierna av asylsökande skall de begränsningar
som ställs upp i 8 kap. UtlL i fråga om verkställighet beaktas.
För andra utlänningar än sådana med asylskäl finns
bestämmelser i 2 kap. 4 § UtlL i vilka fall uppehållstillstånd
får ges. Enligt dessa bestämmelser får uppehållstillstånd ges
till en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt
person eller som annars har särskild anknytning till Sverige, en
utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige
eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har
sin försörjning ordnad på annat sätt. Härutöver får regeringen
föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall. I
nu nämnda fall föreligger inte någon rätt till
uppehållstillstånd utan en möjlighet för den tillståndsgivande
myndigheten att bevilja uppehållstillstånd. Till skillnad från
vad som gäller för flyktingar, de facto-flyktingar och
krigsvägrare finns det i fråga om dessa grupper inte uttryckt i
UtlL i vilken mån hänsyn vid tillståndsprövningen skall tas till
skäl som talar emot beviljande av tillstånd. En sådan uttrycklig
regel togs bort i och med 1989 års utlänningslag.
Enligt 2 kap. 5 § UtlL är huvudregeln att uppehållstillstånd
skall ha beviljats före inresan till Sverige. Undantag kan dock
göras bl.a. om utlänningen skall återförena sig med en nära
familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han
tidigare sammanlevt med utomlands. Undantag kan vidare göras om
det annars finns särskilda skäl.
När det gäller humanitära skäl kan det vara fråga om personer
som på grund av sjukdom eller personliga förhållanden inte bör
vägras uppehållstillstånd här. Till denna grupp hör också
personer som inte omfattas av reglerna om asyl men beträffande
vilka förhållandena i det land till vilket utlänningen skulle
behöva resa är sådana att det ter sig inhumant att tvinga honom
att återvända, t.ex. till en pågående väpnad konflikt.
Regeringsbeslutet i juni 1993, som blev vägledande för praxis i
fråga om bosnier som kommit till Sverige på grund av kriget i
f.d. Jugoslavien, innebar beviljande av permanent
uppehållstillstånd på sådan humanitär grund. I praxis har vid
avgörande av ansökningar grundade på humanitära skäl motsvarande
bedömningar gjorts som i fråga om de facto-flyktingar och
krigsvägrare när det gäller skäl som talar mot att tillstånd
beviljas. En vägning har då skett mellan tyngden av
anmärkningarna mot utlänningens levnadssätt och styrkan av de
humanitära skälen. En särskild typ av humanitära skäl utgör de
s.k. vistelsetidsreglerna som tillämpats från tid till annan. De
två senaste exemplen utgörs av förordningarna 1991:1999 och
1994:189 om uppehållstillstånd i vissa utlänningsärenden.
Enligt båda dessa förordningar gäller att tillstånd får beviljas
om inte särskilda skäl talar däremot. Av förordningsmotiven
(1991:8 resp. 1994:1) framgår att ett särskilt skäl kan vara att
sökanden själv eller någon medlem av sökandens familj vid
ankomsten eller senare handlat på ett sådant sätt som ger
anledning att ifrågasätta utlänningens beredvillighet att iaktta
grundläggande normer i det svenska samhället och att brott kan
vara en sådan omständighet. Den praxis som utvecklats vid
tillämpningen av de nämnda förordningarna innebär att
uppehållstillstånd har vägrats även vid fall av relativt ringa
brottslighet.
Kretsen av vilka anhöriga som bör beviljas uppehållstillstånd
har utvecklats i praxis och bekräftats genom uttalanden i prop.
1988/89:86 med förslag till utlänningslag m.m. Den innebär
bl.a. att uppehållstillstånd regelmässigt beviljas för make/maka
eller sambo, hemmavarande barn under 20 år, ensamstående
förälder med minst ett vuxet barn bosatt i Sverige samt åldriga
föräldrar med majoriteten av de vuxna barnen bosatta i Sverige.
I flera vägledande beslut har regeringen uttalat att
anmärkningar mot utlänningens skötsamhet och hederlighet bör
vägas in vid bedömningen av om uppehållstillstånd bör beviljas
på grund av anknytning. Trots anknytning som enligt praxis
skulle leda till att uppehållstillstånd beviljades har tillstånd
bl.a. vägrats för en person som vid mer än ett tillfälle dömts
till dagsböter för snatteri och för en person som en gång
godkänt ett strafföreläggande för snatteri och som visat prov på
asocialt beteende enligt incidentrapporter från en förläggning
och som därutöver stod under åtal för flera brott.
Ett uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat
uppehållstillstånd, eller utan tidsbegränsning, permanent
uppehållstillstånd. Från år 1985 gäller att den som beviljas
tillstånd för bosättning i Sverige normalt beviljas permanent
uppehållstillstånd. Den tidigare ordningen innebar att en
utlänning som fick stanna i Sverige inledningsvis fick ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd. Anledning till ändringen år
1985 var att det sällan förekom att förlängning av ett
uppehållstillstånd vägrades på grund av utlänningens vandel.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd ges vid uppskjuten
invandringsprövning på grund av anknytning. Andra fall i vilka
tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas är främst vid
vistelse för gäststudier eller tidsbegränsat arbete. I några
vägledande beslut har regeringen i april 1994 emellertid
beviljat tidsbegränsade uppehållstillstånd för personer som
gjort sig skyldiga till brott och dömts till strängare påföljd
än böter eller dömts för upprepad brottslighet. I dessa fall
rörde det sig om personer som i normalfallet skulle ha beviljats
tillstånd av humanitära skäl och där domstolen inte beslutat om
utvisning. I besluten uttalade regeringen bl.a. följande.
Om utlänningen begått brott kan det bli aktuellt att överväga
om endast ett tidsbegränsat uppehållstillstånd, som en form av
prövotid, skall meddelas. Tidsbegränsade uppehållstillstånd för
emellertid med sig nackdelar för såväl samhället som den
enskilde. Nackdelarna blir särskilt framträdande om en sådan
ordning används i större omfattning. Det är omständigheter som
måste vägas in vid bedömningen av om tidsbegränsade
uppehållstillstånd bör beviljas i det enskilda fallet. Å andra
sidan kan ett tidsbegränsat uppehållstillstånd vara motiverat i
vissa fall för att ge tydliga signaler om att brottslighet inte
accepteras. Så kan vara fallet om det är fråga om brott där
påföljden blir svårare än böter eller när det är fråga om mindre
allvarlig brottslighet som är upprepad och systematisk.
Ett beviljat uppehållstillstånd kan återkallas. Återkallelse
skall ske när utlänningen lämnat oriktiga uppgifter om sin
identitet. Om utlänningen medvetet lämnat andra oriktiga
uppgifter eller medvetet förtigit omständigheter som varit av
betydelse för att få tillståndet kan detta också återkallas. Om
utlänningen inte rest in i landet får återkallelse ske även av
andra särskilda skäl, t.ex. om förutsättningarna för tillståndet
har väsentligt ändrats. Återkallelse skall vidare ske om
utlänningens bosättning i Sverige upphör. Enligt bestämmelser i
2 kap. 11 § första stycket UtlL får ett uppehållstillstånd sedan
utlänningen rest in i landet återkallas med anledning av bl.a.
asocialitet eller kriminalitet. De berörda bestämmelserna om
återkallelse av uppehållstillstånd gäller även de utlänningar
som beviljats uppehållstillstånd av asylskäl.
Återkallelse av ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 11 §
första stycket UtlL får ske endast om frågan väckts innan
utlänningen varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.
Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd för
asylberättigade
Propositionen
I propositionen anförs att det inte finns skäl att ändra
nuvarande ordning som innebär att asyl får vägras en flykting
endast om synnerliga skäl talat emot.
Beträffande de facto-flyktingar och krigsvägrare gäller enligt
praxis att asyl kan vägras med hänvisning till sökandens
levnadssätt. Någon klar praxis har dock inte utvecklats.
Regeringen bedömer att asyl bör kunna vägras krigsvägrare och de
facto-flyktingar när det föreligger allvarliga anmärkningar mot
deras skötsamhet och hederlighet och att detta bör komma till
uttryck i utlänningslagen. Enligt propositionen bör det i
princip vara fråga om lagakraftvunnen dom som avser
fängelsestraff av inte alltför kort varaktighet för att ett
avslag skall övervägas. Hur långt fängelsestraffet skall vara
för att ett avslag på asylansökan skall aktualiseras är enligt
propositionen inte möjligt att ange. Det måste alltid bli fråga
om en bedömning i det enskilda fallet där straffets längd måste
vägas mot utlänningens skyddsbehov. Vidare bedömer regeringen
att allvarlig eller upprepad misskötsamhet som inte är
konstaterad genom lagakraftvunnen dom inte ensamt bör kunna leda
till avslag. Endast då det är fråga om brottslighet som ligger
på gränsen till vad som ensamt skulle kunna hindra
uppehållstillstånd bör annan misskötsamhet kunna vägas in.
Enligt propositionen skall det då röra sig om förhållanden som
är otvetydigt konstaterade, exempelvis en av utlänningen erkänd
gärning som kan bedömas komma att leda till en fällande dom. Det
kan även vara fråga om annan misskötsamhet där de faktiska
omständigheterna är helt klarlagda.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkas avslag på den föreslagna ändringen i 3 kap. 4 § UtlL. I
yrkande 2 begärs beslut om att den av regeringen föreslagna
ändringen i 3 kap. 4 § andra stycket skall ha följande
lydelse. "... det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2
eller 3 på grund av brottslighet eller brottslighet i förening
med någon annan omständighet finns särskilda skäl att inte
bevilja asyl,".
Motionärerna menar att det annars av lagtexten inte framgår att
andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt än
brottslighet inte ensamt kan utgöra grund för avslag när det
gäller de facto-flyktingar och krigsvägrare. I motionen
framhålls allmänt att det är en utomordentligt olämpligt vald
tidpunkt att nu genomföra viktiga förändringar av vilken
betydelse vandeln skall tillmätas vid beviljande och
återkallande av uppehållstillstånd. Motionärerna hänvisar till
att den flyktingpolitiska kommittén kan förväntas föreslå
betydande ändringar vad gäller reglerna för beviljande av
uppehållstillstånd och borde därför i detta sammanhang även se
över reglerna om vandelns betydelse eftersom dessa har ett
mycket nära samband med hur reglerna om uppehållstillstånd
utformas. Även i motion Sf22 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kds) hemställs om att andra allvarliga anmärkningar mot
den asylsökandes levnadssätt inte ensamt skall utgöra grund för
avslag på ansökan när det gäller de facto-flyktingar och
krigsvägrare.
Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 2
beslut att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning
av skötsamhet och hederlighet vad gäller de facto-flyktingar och
krigsvägrare enligt den nya lydelsen av 3 kap. 4 § UtlL. I
motionen framhålls att de människor som berörs av bestämmelsen
är sådana som skulle få asyl och därmed skydd i Sverige om
undantagsregeln inte tillämpades. Kraven på rättssäkerhet måste
då ställas mycket högt. Det tydligaste och mest klargörande
sättet av vad som får vägas in och vad som är ovidkommande vid
bedömningarna är enligt motionärerna att dra gränsen vid
lagakraftvunnen dom. Enligt motionärerna saknas anledning att
ändra den av regeringen föreslagna utformningen av lagtext. Vad
som skall beaktas kan klargöras genom de motiv som framhålls i
motionen.
I motion Sf20 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs
beslut att även s.k. incidentrapporter från
flyktingförläggningar skall vägas in vid bedömningen om
asylsökande skall beviljas uppehållstillstånd. Motionärerna
anför att hot och trakasserier och andra icke acceptabla
beteenden på en flyktingförläggning är ett tydligt tecken på att
den asylsökande har uppenbara svårigheter att följa de regler
och bestämmelser som är grunden för ett civiliserat samhälle.
Detta bör klargöras i utformningen av lagen.
Utskottets bedömning
Som framgått föreligger för närvarande inte någon klar praxis
när det gäller hur grov brottslighet eller asocialitet som skall
beaktas för att asyl skall vägras en de facto-flykting eller
krigsvägrare. Utskottet anser mot bakgrund härav att det finns
skäl att införa en bestämmelse i UtlL om krav på ett hederligt
levnadssätt som förutsättning för asyl. I propositionen anges
bl.a. riktlinjer för tillämpningen i de fall i vilka det kan bli
aktuellt att vägra en asylsökande uppehållstillstånd på grund av
att han eller hon inte uppfyller de uppställda kraven på
skötsamhet och hederlighet. Några uttömmande riktlinjer för
vilken grad av allvarlig brottslighet eller misskötsamhet som
kan tolereras kan av naturliga skäl inte ställas upp. I ärenden
av denna typ förekommer individuella förhållanden av
mångskiftande slag och en sammanvägning av faktorer som talar i
skilda riktningar måste ske. Vid en sådan sammanvägning måste
alltid sökandens skyddsbehov ställas i relation till det
klandervärda beteendet.
Utskottet tillstyrker sålunda bifall till regeringens förslag
i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1
(delvis), Sf21 yrkande 2 och Sf22 yrkande 1.
Utskottets nu intagna ståndpunkt innebär också att utskottet
avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 2.
I propositionen berörs särskilt de s.k. incidentrapporterna
som upprättas på förläggningar för asylsökande. Rapporterna
innehåller bl.a. uppgifter om hot mot personal och om allmänt
störande uppträdande. Enligt propositionen fyller rapporterna
inte de krav som måste ställas på det underlag som i
tillståndsärenden skall läggas till grund för en bedömning av
sökandens levnadssätt. I princip måste, framhålls det i
propositionen, i detta sammanhang ställas krav på att det skall
vara fråga om förhållanden som i vart fall lett till
polisanmälan.
Utskottet delar denna uppfattning och avstyrker bifall till
motion Sf20 yrkande 1.
Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra än
asylberättigade
Propositionen
I propositionen anförs att nuvarande praxis, som innebär att
utlänningens skötsamhet och hederlighet vägs in vid prövning av
ansökan om uppehållstillstånd, bör lagfästas. Härvid bör samma
principer gälla i tillämpliga delar som i fråga om
asylberättigade utlänningar. Detta innebär enligt propositionen
att förutom lagakraftvunna domar skall endast otvetydigt
konstaterad misskötsamhet beaktas. Vilken tyngd som
anmärkningarna skall ha för att uppehållstillstånd skall vägras
får bli beroende av en bedömning i det enskilda fallet. Enligt
propositionen är dock spännvidden mellan de skäl som icke
asylberättigade utlänningar kan åberopa väsentligt större än när
det gäller krigsvägrare och de facto-flyktingar. I propositionen
framhålls att det kan här röra sig om utlänningar som kan
åberopa humanitära skäl av sådan styrka att avslag bör kunna
komma i fråga endast om det föreligger sådana skäl som skulle
medföra avslag för en flykting. Enligt propositionen kan å andra
sidan det vara fråga om en utlänning som åberopar anknytning
till Sverige i någon form och där anknytningen ligger på
gränsen till vad som skulle kunna läggas till grund för att
bevilja tillstånd. I det senare fallet bör enligt propositionen
även mindre allvarliga anmärkningar i fråga om levnadssättet
kunna läggas till grund för ett avslag under förutsättning att
det rör sig om otvetydigt konstaterade anmärkningar. När det
gäller anknytningsförhållanden där barn finns med i bilden måste
enligt propositionen självfallet stor hänsyn tas till barnens
situation och om de skulle drabbas av en separation från
föräldrarna.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)
hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 4 §
UtlL. I motionen anförs att bland asylsökande som i Sverige fått
status som humanitära fall finns många som våldtagits eller
torterats på annat sätt av polis och militär i hemlandet. Att
det skulle vara möjligt att med stöd av utlänningslagen vägra
dessa människor uppehållstillstånd med hänvisning till bristande
skötsamhet vore enligt motionärerna förödande för det normsystem
som vårt samhälle hittills byggt på. Den föreslagna regeln är
enligt motionärerna ett gungfly som gör det omöjligt för
lagstiftaren att ha någon uppfattning om i vilken riktning
tillämpningen kan komma att utvecklas.
Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) begär i motion Sf21 yrkande 1
att endast lagakraftvunnen dom skall beaktas vid prövning enligt
den föreslagna ändrade bestämmelsen i 2 kap. 4 § UtlL.
Motionärerna har inga invändningar mot att brottslighet i dessa
fall skall väga tyngre än vid en asylprövning beroende på
omständigheterna i det enskilda fallet. I motionen pekas dock på
att gruppen av icke asylberättigade bl.a. inkluderar människor
som får uppehållstillstånd av starka humanitära skäl. Vidare
anför motionärerna att förslaget i denna del innebär att också
annan misskötsamhet skall beaktas och att det finns nackdelar
från rättssäkerhetssynpunkt med detta oklara begrepp. Motiven
bör därför utformas så att det klart framgår att endast
lagkraftvunna domar skall beaktas vid tillämpningen av 2 kap. 4
§ UtlL. Även i motion Sf22 yrkande 2 av Rose-Marie Frebran m.fl.
(kds) begärs att endast lagakraftvunnen dom beaktas vid
bedömning av utlänningars skötsamhet och hederlighet när det
gäller uppehållstillstånd för andra än asylberättigade.
I motion Sf23 yrkande 1 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att man i lagtexten skall använda
uttrycket "hederlig vandel" i stället för det föreslagna
"skötsam och hederlig". Motionärerna anför att "hederlig vandel"
är ett begrepp som har ett juridiskt innehåll och är ett för
allmänheten känt uttryck med reellt innehåll.
Sigrid Bolkéus (s) anför i motion Sf11 att bagatellartade
brott som snatterier av engångskaraktär kan vara tillräckliga
skäl för att Utlänningsnämnden utvisar t.o.m. de barnfamiljer
som sökt asyl före den 1 januari 1993 och som enligt
regeringsbeslut (förordning 1994:189) skall få stanna av
humanitära skäl. Motionären begär ett tillkännagivande om att
reglerna för utvisning på grund av brott snarast skall
utvärderas, tydliggöras och eventuellt ändras så att de inte får
orimliga konsekvenser eller ger utrymme för godtycke och
olikformig rättskipning.
I motion Sf606 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
begärs ett tillkännagivande om att en förseelse av ett barn inte
skall innebära att en hel familj skall kunna utvisas.
Utskottets bedömning
Tillämpningen av vilken betydelse vandeln skall tillmätas vid
prövningar om uppehållstillstånd har utvecklats i praxis. Att
vandelns betydelse i dessa fall nu föreslås komma till uttryck i
lagstiftningen innebär enligt utskottets uppfattning att det ges
tydliga signaler om att det svenska samhället ställer vissa krav
på utlänningar som vill bosätta sig här. Även i dessa fall anges
i propositionen riktlinjer för de tillämpande myndigheternas
bedömning.
Enligt utskottets uppfattning kan en ordning som innebär att
hänsyn endast tas till lagakraftvunnen dom förefalla praktisk
och enkel att tillämpa. Detta skulle dock kunna få till följd
att godkända strafförelägganden för exempelvis snatteri utgör
skäl för att vägra uppehållstillstånd. Däremot kan den som
erkänt brott med högre straffvärde men ännu inte åtalats och
dömts för detta inte nekas ett sådant tillstånd.
I den lagrådsremiss som föregick propositionen föreslog
regeringen att i 2 kap. 4 § andra stycket UtlL skulle uttrycket
"hederlig vandel" användas vid prövningen av vilken betydelse en
utlännings levnadssätt skulle tillmätas vid ansökan om
uppehållstillstånd. Av propositionen framgår att Lagrådet funnit
att ordet vandel numera måste betraktas som något ålderdomligt.
Lagrådet har dessutom ansett att beskrivningen i bestämmelsen
var för snäv på så sätt att det inte torde vara avsett att
endast kräva att utlänningen skall vara hederlig utan också att
han skall vara skötsam i sitt levnadssätt. Lagrådet förordade
att bestämmelsen gavs den lydelse att utlänningen kan förväntas
"leva skötsamt och hederligt". Regeringen har i propositionen
följt Lagrådets förslag.
Utskottet har förståelse för motionärernas reaktion mot ordet
"skötsamt". Betydelsen av ordet är tänjbar. Utskottet anser
därför att uttrycket "hederlig vandel", trots att det kan
förefalla ålderdomligt, bättre motsvarar de krav som skall
ställas på utlänningen enligt propositionen. Det är också ett
juridiskt väl inarbetat begrepp, och utskottet anser inte att
uttrycket utesluter att man i bedömningen av utlänningens
levnadssätt kan väga in att han är misskötsam.
Den föreslagna lagtexten i 2 kap. 4 § UtlL bör justeras i
enlighet med det anförda. Vidare anser utskottet att det finns
skäl för regeringen att följa tillämpningen av den föreslagna
bestämmelsen.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del
med den ovan angivna justeringen av lagtexten samt tillstyrker
även bifall till motion Sf23 yrkande 1. Utskottet avstyrker
bifall till motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis), Sf21 yrkande 1
och Sf22 yrkande 2.
De i motionerna Sf11 och Sf606 upptagna frågorna rör såvitt
framgår tillämpningen av de s.k. vistelsetidsreglerna.
Utlänningsnämnden har fattat ett stort antal beslut vad gäller
brotts betydelse vid beviljande av tillstånd på grund av
vistelsetiden. Även relativt lindriga brott som snatteri och
olovlig körning har därvid ansetts utgöra sådana särskilda skäl
att uppehållstillstånd inte beviljats. Om brott av lindrigare
karaktär legat långt tillbaka i tiden, och inte upprepats, har
det dock inte hindrat att uppehållstillstånd beviljats. Dessa
s.k. vistelsetidsregler utgör en särskild typ av humanitära skäl
för att bevilja uppehållstillstånd. Utskottet utgår från att
praxis vid tillämpningen av dessa bestämmelser inte på något
avgörande sätt skiljer sig från vad som i övrigt gäller vid
beviljande av uppehållstillstånd av humanitära skäl.
Utskottet avstyrker sålunda bifall till motionerna Sf11 och
Sf606 yrkande 4.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Propositionen
I propositionen erinras om att trots avsaknad av en uttrycklig
lagbestämmelse finns det inte något som hindrar att
tidsbegränsade uppehållstillstånd meddelas när det råder
tveksamhet om en sökandes skötsamhet och hederlighet. Detta har
också förutsatts genom uttalanden i förarbeten till tidigare
lagstiftning. I praxis har dock denna möjlighet använts endast
vid ett fåtal tillfällen.
Enligt regeringens bedömning bör tidsbegränsade
uppehållstillstånd i större utsträckning än för närvarande
meddelas som en form av prövotid när det råder tveksamhet om en
sökandens skötsamhet och hederlighet. Enligt propositionen bör
detta ske om sökanden gjort sig skyldig till brott. Om
brottsligheten inte är så allvarlig att domstol beslutar om
utvisning bör enligt propositionen i första hand prövas om
brottsligheten skall leda till avslag på ansökan om
uppehållstillstånd. Mot bakgrund härav torde skäl att meddela
tidsbegränsade uppehållstillstånd i huvudsak föreligga om
omständigheterna är sådana att uppehållstillstånd borde vägras
men det för tillfället inte skulle vara möjligt att verkställa
ett avlägsnandebeslut. I propositionen anges att så kan vara
fallet när förhållandena i sökandens hemland gör en
verkställighet omöjlig för tillfället men där en ändring av
förhållandena bedöms som möjlig inom överskådlig tid. Vidare
anförs i propositionen att även i vissa fall när anknytning till
Sverige åberopas kan förhållandena vara sådana att det inte
framstår som rimligt att trots viss brottslighet avslå ansökan
och att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd under en prövotid
då kan vara lämpligt. Avsikten med den föreslagna lagregleringen
är enligt propositionen inte att tidsbegränsat
uppehållstillstånd skall beviljas alla utlänningar som gjort
sig skyldiga till brott eller annan grov misskötsamhet.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör i princip endast meddelas
i de fall som angetts ovan.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 1
(delvis) om avslag på den i propositionen föreslagna
lagregleringen i 2 kap. 4 b § UtlL. Motionärerna framhåller att
den som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd sannolikt
kommer att få större svårigheter på arbetsmarknaden än andra
invandrare. Genom den föreslagna regleringen riskerar man att
bidra till en utslagningsprocess.
I motion Sf23 yrkande 2 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs
ett tillkännagivande om att uttrycket "förväntade levnadssätt" i
den föreslagna 2 kap. 4 b § skall ges en tydligare definition. I
yrkande 3 begärs beslut att förväntat levnadssätt i negativ
bemärkelse endast får användas mot den asylsökande vid tidigare
mycket grov brottslighet.
Utskottets bedömning
Permanent uppehållstillstånd beviljas som huvudregel när
tillstånd ges för bosättning i Sverige. Tidsbegränsade
uppehållstillstånd ges dock vid uppskjuten invandringsprövning
på grund av anknytning och vid vistelse för studier här i landet
eller tidsbegränsat arbete. I propositionen föreslås att en
lagreglering innebärande att tidsbegränsade uppehållstillstånd i
större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av
prövotid. Av de uttalanden som görs i propositionen framgår dock
att tidsbegränsade uppehållstillstånd skall få meddelas för i
princip ett relativt begränsat antal fall.
Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför av naturliga skäl
nackdelar för den enskilde utlänningen. Han kommer i dessa fall
att leva i osäkerhet om framtiden, en osäkerhet som enligt
propositionen dock beror på hans eller hennes eget handlande.
Sannolikt kommer också den som har ett tillfälligt uppehållstånd
att få större svårigheter på arbetsmarknaden än den som har ett
permanent uppehållstillstånd. Som framgått ovan skall dock
tidsbegränsade uppehållstillstånd i princip endast användas i de
fall som redogjorts för ovan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag vad avser
tidsbegränsade uppehållstillstånd och avstyrker bifall till
motionerna Sf19 yrkande 1 (delvis) och Sf23 yrkandena 2 och 3.
Återkallelse av uppehållstillstånd
Propositionen
De nuvarande bestämmelserna om återkallelse av
uppehållstillstånd med hänvisning till utlänningens levnadssätt
har enligt propositionen visat sig svåra att tillämpa. Enligt
regeringens bedömning är det angeläget att denna möjlighet finns
och också kan tillämpas när det gäller utlänningar som gjort sig
skyldiga till mycket allvarlig misskötsamhet utan att det därför
föreligger ett av domstol meddelat beslut om utvisning.
Regeringen anser dock att reglerna för återkallelse inte bör
vara en återspegling av förutsättningarna för tillstånd. För att
ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas måste
enligt propositionen krävas betydligt allvarligare anmärkningar
mot utlänningens skötsamhet än vad som krävs för att det första
tillståndet skall vägras. Återkallelse bör enligt propositionen
komma i fråga endast om utlänningen dömts till ett
fängelsestraff av avsevärd längd eller om det annars föreligger
otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.
Består anmärkningarna enbart av en brottmålsdom där domstolen
efter övervägande inte beslutar om utvisning bör dock
uppehållstillståndet inte återkallas. Det skulle enligt
propositionen framstå som stötande om en domstol och en
förvaltningsmyndighet på samma bakgrundsmaterial skulle komma
fram till olika resultat i fråga om utlänningens rätt att stanna
kvar här. En brottmålsdom där domstolen inte beslutat om
utvisning bör dock kunna vägas in i bedömningen när det förutom
domen även föreligger andra allvarliga anmärkningar.
I propositionen anförs vidare att ett problem när det gäller
återkallelse av uppehållstillstånd har inte sällan varit att
Statens invandrarverk (SIV) på ett alltför sent stadium fått
kännedom om anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt.
Tidsfristen för återkallelse föreslås därför utsträckt från två
år till tre år.
Motioner
I motion Sf19 yrkande 1 (delvis) av Gudrun Schyman m.fl. (v)
hemställs om avslag på förslaget till ny lydelse av 2 kap. 11 §
1 och 2 UtlL. I motionen framhålls att bestämmelsen är så
allmänt formulerad att det vore farligt för rättssäkerheten att
införa bestämmelsen. I yrkande 3 hemställs om avslag på
förslaget att förlänga tidsfristen för återkallelse från två år
till tre år. Motionärerna anser att det förhållandet att SIV på
ett alltför sent stadium får kännedom om anmärkningar på
utlänningens levnadssätt är ett administrativt problem som inte
kan motivera en utsträckt tidsfrist. Även i motion Sf23 yrkande
5 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) hemställs om avslag på
propositionen såvitt avser utsträckning av tidsfristen för
återkallelse av uppehållstillstånd.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 2 beslut
att återkallelse av uppehållstillstånd skall spegla
förutsättningen för tillståndet. I motionen anförs att det är av
yttersta vikt att myndigheterna inte på några villkor accepterar
att människor kommer till Sverige och söker skydd här för att
sedan missbruka vår gästfrihet. Att acceptera detta är enligt
motionärerna att skapa en grogrund för främlingsfientlighet.
I motion Sf21 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) anförs att
vid återkallelse av upphållstillstånd skall enligt regeringens
förslag otvetydigt konstaterade anmärkningar tillsammans med ett
lagfört brott kunna leda till utvisning oaktat en domstol
samtidigt funnit att brottet i sig inte föranleder utvisning.
Motionärerna ifrågasätter om det är nödvändigt att utvidga
möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd när
förutsättningarna för att utvisa en utlänning som dömts för
brott nyligen utvidgats och möjligheterna att bevilja
tillfälliga uppehållstillstånd vid tveksamhet om skötsamhet och
hederlighet nu lagregleras. Det är enligt motionärerna angeläget
att regler om återkallelse på ett genomtänkt sätt är kopplade
till reglerna för beviljande av uppehållstillstånd och
möjligheterna att utvisa en utlänning när han döms för brott. I
yrkande 3 hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2
kap. 11 § första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om en
utredning av frågan mot bakgrund av de framförda synpunkterna.
Även i motion Sf22 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds)
hemställs om avslag på den föreslagna ändringen av 2 kap. 11 §
första stycket UtlL samt ett tillkännagivande om de vidgade
möjligheterna att bevilja tillfälliga uppehållstillstånd.
Motionärerna anför att om uttryckssättet "skötsamt levnadssätt"
inte är noga definierat kan tolkningen av lagen bli synnerligen
osäker. Då det i propositionen föreslås vidgade möjligheter i
fall om tvekan om sökandens skötsamhet anser motionärerna att en
lagreglering om återkallelse av uppehållstillstånd inte är
nödvändig.
I motion Sf23 yrkande 4 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp)
hemställs att det tydligare skall anges vad som har den
digniteten att ett permanent uppehållstillstånd kan återkallas.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att det finns skäl att
utvidga möjligheterna att återkalla ett uppehållstillstånd vid
allvarliga anmärkningar i fråga om utlänningens levnadssätt. Att
domstolarna i och med lagändringarna den 1 juli 1994 fått
möjlighet att i större utsträckning än tidigare besluta om
utvisning på grund av brott kan enligt utskottets uppfattning
inte anses utgöra något skäl häremot. I likhet med vad som
anförs i propositionen anser utskottet också att bestämmelserna
om återkallelse av uppehållstillstånd inte bör spegla
förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Det bör således
krävas betydligt allvarligare anmärkningar mot utlänningens
levnadssätt för att återkallelse skall få ske än vad som i
propositionen föreslås gälla för att vägra det första
tillståndet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna
del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkande 1
(delvis), Sf20 yrkande 2, Sf21 yrkande 3, Sf22 yrkande 3 och
Sf23 yrkande 4.
Utskottet har heller inte några erinringar mot förslaget att
utsträcka tidsfristen för återkallelse från två år till tre år.
Sedan denna tid gått till ända måste antas att en utlänning i
allmänhet har etablerat sig så i det svenska samhället att det
på angivna grunder inte bör vara möjligt att återkalla ett
uppehållstillstånd. Utskottet tillstyrker således regeringens
förslag även i denna del samt avstyrker bifall till motionerna
Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.
Utvisning på grund av brott
Gällande ordning
Genom ändringar i utlänningslagen som trädde i kraft den 1
juli 1994 vidgades möjligheterna att utvisa utlänningar som
begått brott.
Enligt 4 kap. 7 § UtlL får en utlänning utvisas ur Sverige om
han dömts för ett brott som kan leda till fängelse eller om en
domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som
utlänningen har dömts till. När det rör sig om mindre allvarliga
brott kan dock utlänningen utvisas endast om brottsligheten är
systematisk eller upprepad och under förutsättning att påföljden
bestäms till ett svårare straff än böter i det mål
utvisningsfrågan är aktuell. Oberoende av återfallsrisk kan
utvisning ske vid vissa svårare former av brott. När en domstol
överväger om en utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till
utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall
domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och
familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i
Sverige. En utlänning som vistats i Sverige med permanent
uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes eller
som då var bosatt i Sverige sedan minst fem år får utvisas
endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma gäller för
medborgare i annat nordiskt land som vid angiven tidpunkt hade
varit bosatt här sedan minst två år. För flyktingar gäller
särskilda mycket starka begränsningar av möjligheterna till
utvisning. En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde 15
år och som när åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år
får över huvud taget inte utvisas.
Ett beslut om utvisning på grund av brott skall innehålla
förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid
tid eller utan tidsbegränsning.
En domstols beslut om utvisning får inte verkställas förrän
ådömt fängelsestraff avtjänats eller verkställigheten flyttats
över till annat land. Om domstolen inte funnit att skäl till
utvisning föreligger på grund av brottet och det samtidigt
föreligger ett av SIV fattat lagakraftvunnet beslut om avvisning
eller utvisning finns dock inte något formellt hinder mot att
avvisning eller utvisning sker innan fängelsestraffet avtjänats.
Propositionen
I propositionen föreslås att ett beslut om avvisning eller
utvisning inte i något fall skall få verkställas förrän en ådömd
fängelsepåföljd har avtjänats eller verkställigheten har
flyttats över till annat land. Verkställighet föreslås inte
heller få ske om allmänt åtal har väckts men inte prövats såvida
inte åtalet läggs ned. Enligt regeringens bedömning kan det te
sig stötande om en utlänning skulle kunna begå brott här i
landet utan att i realiteten riskera någon form av påföljd.
I propositionen diskuteras också skillnaden mellan den
prövning som en förvaltningsmyndighet skall göra när det gäller
frågan om en utlänning skall beviljas uppehållstillstånd och den
prövning som en domstol gör när det gäller om en utlänning skall
utvisas på grund av brott. Enligt propositionen gäller
förvaltningsmyndighetens prövning av en ansökan om
uppehållstillstånd, såvida det inte är fråga om asyl, primärt om
utlänningen trots brottsligheten skall beviljas en förmån eller
inte. Domstolens prövning i utvisningsfrågan gäller däremot om
brottsligheten skall medfölja en påföljdsliknande reaktion eller
inte. Regeringens bedömning mot bakgrund härav är att något
principiellt hinder inte kan anses föreligga för en
förvaltningsmyndighet att vid bedömning av en utlännings
skötsamhet och hederlighet i ett ärende om uppehållstillstånd
väga in även en dom där en domstol efter prövning inte funnit
skäl att utvisa en utlänning. Detta gäller enligt vad som anförs
i propositionen i vart fall innan det första
uppehållstillståndet meddelas. Enligt regeringen ställer sig
det något annorlunda om domstolen efter prövning funnit att en
utlänning som sedan tidigare har uppehållstillstånd inte bör
utvisas. I ett sådant fall kan det enligt regeringen komma att
framstå som stötande om en administrativ myndighet därefter
skulle besluta att utvisa utlänningen på i princip samma skäl
som domstolen prövat.
Motioner
Utskottet behandlar under detta avsnitt några motioner från
den allmänna motionstiden 1994/95.
I motion Sf635 yrkande 14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs
ett tillkännagivande om en uppföljning av de ändrade reglerna om
utvisning på grund av brott. Motionärerna framhåller att de
ändrade reglerna bättre än de som tidigare gällde överensstämmer
med vad man kan kalla det allmänna rättsmedvetandet. De nya
bestämmelserna visar på ett tydligare sätt att det finns en
gräns för vad det svenska samhället tolererar. Det är dock
angeläget att regeringen nära följer hur de nya bestämmelserna
tillämpas i praktiken.
I två likalydande motioner, Sf601 av Stig Grauers (m) och
Sf607 av Ingvar Eriksson (m), begärs tillkännagivanden om en
ändring av UtlL så att utvisningsbeslut verkställs först efter
det att sammanlagda fängelsestraff avtjänats. I motionerna
anförs att det blir allt vanligare att utlänningar döms att
avtjäna fängelsestraff och att domstolen samtidigt beslutar om
utvisning. Under tiden fängelsestraffet avtjänas döms
vederbörande för ytterligare brott till nya fängelsestraff. Den
sammanlagda strafftiden blir då enligt motionärerna så lång att
tiden för återreseförbudet gått till ända när den dömde friges.
Detta innebär då att den dömde efter avtjänat straff fritt kan
fortsätta att vistas i landet.
Enligt motionärerna kan detta inte ha varit avsikten med
bestämmelserna om utvisning på grund av brott.
Utskottets bedömning
Några motioner har inte väckts med anledning av förslaget om
att avvisning eller utvisning inte i något fall får verkställas
förrän ådömd påföljd avtjänats, och utskottet biträder
förslaget. Utskottet har heller inte några erinringar med
anledning av vad regeringen anför om domstolars utvisningsbeslut
resp. myndigheters beslut i tillståndsärenden.
De fr.o.m. den 1 juli 1994 ändrade reglerna om utvisning på
grund av brott har tillämpats under kortare tid än ett år och
några säkra slutsatser av hur lagstiftningen kommit att
tillämpas kan enligt utskottets uppfattning därför ännu inte
göras. Utskottet förutsätter dock att tillämpning av de ändrade
bestämmelserna fortlöpande följs upp. Utskottet avstyrker bifall
till motion Sf635 yrkande 14.
När en domstol beslutar om utvisning på grund av brott skall
beslutet innehålla förbud för utlänningen att återvända till
Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning.
Tidsbegränsning är dock huvudregel och de tider som kommer i
fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även så kort tid som två
år förekommer undantagsvis (prop. 1993/94:159 om utvisning på
grund av brott). Enligt 4 kap. 9 § UtlL får en domstol, när den
enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd som
en utlänning har dömts till, också meddela det beslut
beträffande utvisningen som förändringen av påföljd ger
anledning till. Bestämmelsen innebär bl.a. att, om domstolen
beslutar att utlänningen skall utvisas för det nya brottet,
domstolen antingen kan förlänga tiden för återreseförbudet
enligt den tidigare domen eller också ersätta det tidigare
utvisningsbeslutet med ett nytt som då omfattar även det
tidigare beslutet. Ett sådant beslut förutsätter i och för sig
inte någon ändring av brottspåföljden, eftersom ändringen
beträffande utvisningen i detta fall föranleds av att den nya
brottsligheten i sig anses böra medföra utvisning. Utskottet
vill i sammanhanget också peka på att en domstols beslut om
utvisning på grund av brott inte är en påföljd utan en särskild
rättsverkan på grund av brottet. Om det i något enstaka fall
inträffar att tiden för ett återreseförbud gått till ända efter
det den dömde avtjänat ett fängelsestraff är det därför inte
rimligt att tiden för förbudet börjar löpa vid denna tidpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf601
och Sf607.
Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap m.m.
Gällande ordning
Bestämmelser om förvärv av svenskt medborgarskap återfinns i
lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap och i
medborgarskapskungörelsen.
Föreskrifter om naturalisation finns i 6 §
medborgarskapslagen. En utlänning kan på ansökan upptas till
svensk medborgare (naturaliseras) om han fyllt arton år, sedan
fem år -- eller i fråga om medborgare i annat nordiskt land
sedan två år -- har hemvist här i riket samt fört en hederlig
vandel. Avvikelse från dessa villkor kan ske om det skulle
medföra gagn för riket, om sökanden är gift med en svensk
medborgare eller om det annars med hänsyn till sökandens
förhållanden finns särskilda skäl att bevilja medborgarskap.
Något krav på kunskaper i svenska språket eller liknande som
förutsättning för naturalisation finns inte i
medborgarskapslagen.
I utredningen Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m.
(SOU 1994:33) redovisas den praxis som kommit att utvecklas
rörande det s.k. vandelsvillkoret i medborgarskapslagen.
Redogörelsen bygger på den av SIV sammanställda handboken
Medborgarskap. Enligt denna redogörelse kan en sökande som
begått brott och dömts för detta bli -- om övriga villkor är
uppfyllda -- svensk medborgare efter en viss tid (karenstid) som
varierar med påföljden. För exempelvis den som dömts till
fängelse i en till tre månader är karenstiden tre år. Har
sökanden gjort sig skyldig till upprepad brottslighet tillämpas
vidare längre karenstider än de uppställda. Annan misskötsamhet
än kriminalitet som kan medföra att en sökande inte anses
uppfylla det nuvarande s.k. vandelsvillkoret kan enligt
handboken vara underlåtenhet att fullgöra skattskyldighet,
övriga förpliktelser mot det allmänna eller underhållsskyldighet
mot enskild. I dessa fall är det inte tillräckligt att det
konstateras att förpliktelserna inte fullgjorts. Det krävs
dessutom att sökanden visat ovilja att göra rätt för sig. I
några fall har en ansökan avslagits när det funnits anledning
anta att sökanden försörjt sig på ett oärligt eller asocialt
sätt.
Propositionen
I propositionen anförs att även om kravet i nuvarande
medborgarskapslagstiftning formulerats så att utlänningen skall
ha "fört en hederlig vandel" för att erhålla svenskt
medborgarskap görs i själva verket i praxis en prognos om
framtiden som grundas på utlänningens tidigare levnadssätt.
Detta bör enligt propositionen komma till klart uttryck i
lagtexten. I propositionen anförs att detta krav lämpligen kan
formuleras så att utlänningen skall ha "levt skötsamt och
hederligt och kan förväntas även i framtiden iaktta ett sådant
levnadssätt". Den föreslagna ändringen bör enligt regeringen
även få viss inverkan på de karenstider som i dag tillämpas.
Regeringen bedömer att den tid som skall ha förflutit innan en
utlänning som begått brott tas upp till svensk medborgare bör i
större utsträckning än i dag fastställas efter en bedömning av
samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Karenstiderna får
dock endast ses som en form av riktlinjer vid myndigheternas
prövning av naturalisationsansökan. En individuell prövning av
samtliga omständigheter i ärendet måste alltid göras. För den
som begår ett grovt brott bör något längre karenstider än i dag
tillämpas.
I propositionen föreslås också en ändring i
medborgarskapslagen som slår fast att Utlänningsnämndens beslut
i medborgarskapsärenden inte kan överklagas till regeringen.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställer i motion Sf19 yrkande 5 om
avslag på förslaget om ändrad lydelse av 6 § första stycket 3
lagen om svenskt medborgarskap. Genom den föreslagna
förändringen skapas enligt motionärerna ökat utrymme för
rättsosäkerhet, dels genom att kravet på hederlig vandel byts
mot levt skötsamt och hederligt, dels genom att krav på
förväntat sådant levnadssätt införs. Även i motion Sf22 yrkande
4 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) hemställs om avslag på den
föreslagna ändringen. I motionen anförs att uttrycket "fört en
hederlig vandel" är ett bättre uttryck än det av regeringen
föreslagna uttrycket "levt skötsamt och hederligt".
I motion Sf21 yrkande 4 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
begärs att riksdagen beslutar att ge medborgarskapslagen en
sådan lydelse att Utlänningsnämnden kan överlämna beslut i
medborgarskapsärenden till regeringen. Enligt motionärerna ter
det sig naturligt att nämnden har möjlighet att överlämna
ärenden i analogi med vad som gäller i exempelvis asylfrågor.
I motion Sf20 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att tiden
för erhållande av svenskt medborgarskap bör utsträckas från
nuvarande fem år till sex år. Motionärerna anser vidare att en
person som vill erhålla svenskt medborgarskap skall ha kunskaper
i svenska språket. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om
det anförda. Även i motion Sf602 yrkande 12 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) begärs tillkännagivande om regler för erhållande av
svenskt medborgarskap.
I motion 1993/94:Ub51 yrkande 8 av Harriet Colliander m.fl.
(nyd) begärs ett tillkännagivande om krav på kunskaper i svenska
språket och om svenska förhållanden som förutsättning för
svenskt medborgarskap.
I motionerna Sf630 yrkande 8 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
och Sf636 yrkande 16 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs
tillkännagivanden om att alla invandrare och flyktingar bör
kunna ansöka om och erhålla svenskt medborgarskap efter tre år i
Sverige.
I motion Sf613 av Viola Furubjelke m.fl. (s) anförs att
asylsökande som kommer till Sverige av olika anledningar ofta
saknar pass. Uppehållstillstånd kan dock meddelas om sökandens
identitet kan fastställas genom att utlänningen företer annan
identitetshandling som exempelvis körkort. Sedan år 1993 har
enligt motionärerna genom en skärpning i praxis utlänningars
ansökningar om svenskt medborgarskap avslagits i allt större
omfattning med den motiveringen att de inte har kunnat styrka
sin identitet. Motionärerna framhåller att det kan finnas skäl
att skärpa identitetskontrollen, men detta skall ske när en
asylsökande kommer till landet. Om identiteten anses
otillräckligt styrkt, men den asylsökande ändå får
uppehållstillstånd, bör han på en gång meddelas att de
handlingar som företetts inte kan ligga till grund för en
eventuell framtida medborgarskapsprövning. Motionärerna begär
ett tillkännagivande om det anförda.
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf20 yrkande 3 beslut
om att svenskt medborgarskap skall kunna återkallas. I motionen
framhålls att detta bör kunna ske när en utlänning erhållit
medborgarskap på falska grunder. Undantag skall dock kunna göras
när vederbörande riskerar att bli statslös.
Olof Johansson m.fl. (c) anför i motion Sf621 att de personer
som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av svenskt
medborgarskap automatiskt bör underättas om rätten att ansöka om
medborgarskap och fördelarna med detsamma. I yrkande 3 begärs
ett tillkännagivande härom.
Peter Weibull och Margit Gennser (m) avser med motion Sf616
att belysa orättvisor gentemot vissa barn födda av
utlandssvenska mödrar. Före den 1 juli 1979 gällde att barn i
äktenskap fick svenskt medborgarskap om föräldrarna var gifta
eller vid faderns bortgång var gifta, men fadern var statslös
eller barnet inte annars förvärvade hans utländska medborgarskap
vid födseln. Likaså fick barnet moderns svenska medborgarskap
vid födseln, om modern inte var gift med barnets fader och inte
heller var änka efter honom. Lagändringar i medborgarskapslagen
som trädde i kraft den 1 juli 1979 innebar bl.a. att ett barn
förvärvar svenskt medborgarskap vid födseln om modern är svensk
medborgare. Övergångsbestämmelserna till lagändringen innebar
bl.a. att ett barn som är fött den 1 juli 1961 eller senare, och
som skulle ha blivit svensk medborgare enligt de tidigare
gällande reglerna, kunde förvärva svenskt medborgarskap genom
att modern före den 1 juli 1982 hos den centrala
utlänningsmyndigheten anmälde sin önskan härom. Detta gällde
endast om vid anmälningstillfället modern var svensk medborgare
och hade del i vårdnaden om barnet samt att barnet inte fyllt 18
år. Hade barnet fyllt 15 år fordrades barnets samtycke.
Motionärerna framhåller att familjer genom lagstiftning måste
ges en förnyad möjlighet att söka svenskt medborgarskap eftersom
informationen till de berörda vid lagändringen 1979 brustit.
Information om en sådan ändring bör ges direkt till alla som
berörs genom utskick till alla utlandssvenskar som låtit
registrera sig som röstberättigade till allmänna svenska val.
Möjlighet att ansöka om svenskt medborgarskap borde också,
framhåller motionärerna, ges till barn till svensk förälder
innan barnet fyller 25 år. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om det anförda.
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf637 yrkande 29
förslag om sådan ändring av lagen om svenskt medborgarskap att
handläggningen av medborgarskapsärenden förs över från SIV till
Justitiedepartementet. I motionen anförs att SIV bör avvecklas
och att ansvaret för olika invandrarpolitiska frågor bör
överföras till olika fackdepartement.
Utskottets bedömning
Enligt gällande bestämmelser kan en utlänning som fyllt arton
år och sedan fem år har hemvist här i landet samt fört en
hederlig vandel på ansökan tas upp till svensk medborgare. För
den som som begått brott tillämpas i praxis vissa
kvalifikationstider innan vederbörande kan tas upp till svensk
medborgare. När det gäller annan bristande vandel än
brottslighet är det enligt utredningen (SOU 1993:33) i praxis
huvudsakligen tredska och ovilja att göra rätt för sig gentemot
det allmänna och underlåtenhet att betala förfallna
underhållsbidrag som beaktas. Därvid har endast allvarlig
försummelse beaktats. Enligt utskottets uppfattning och såsom
framhålls i propositionen innebär det nuvarande kravet på att
utlänningen skall ha "fört en hederlig vandel" i praktiken en
prognos om det framtida levnadssättet grundad på det tidigare
levnadssättet. Utskottet anser det rimligt att det kommer till
uttryck i lagtexten att en bedömning av det framtida
levnadssättet skall göras mot bakgrund av hur utlänningen
förhållit sig innan ansökan om medborgarskap görs. Utskottet har
ovan (s. 15) kommenterat användningen av det i propositionen
föreslagna uttrycket "leva skötsamt och hederligt" vid
prövningen av vilken betydelse en utlännings levnadssätt skall
tillmätas vid ansökan om uppehållstillstånd. Utskottet har
därvid ansett att uttrycket "hederlig vandel" bättre motsvarar
de krav som skall ställas på utlänningens levnadssätt. Mot
bakgrund härav föreslår utskottet att motsvarande justering görs
i 6 § första stycket 3 lagen om svenskt medborgarskap.
Utskottet tillstyrker sålunda regeringens förslag i denna del
och avstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 5. Motion Sf22
yrkande 4 får anses tillgodosedd.
SIV:s beslut i naturalisationsärenden kunde tidigare
överklagas till regeringen. När Utlänningsnämnden inrättades den
1 januari 1992 övertog nämnden regeringens roll som överinstans
i dessa ärenden. Av proposition 1991/92:30 framgår såsom
framhålls i nu förevarande proposition att avsikten inte varit
att det skulle vara möjligt att överklaga Utlänningsnämndens
beslut vidare till regeringen. Utskottet tillstyrker mot
bakgrund härav regeringens förslag även i denna del.
Av bestämmelser i 9 a § medborgarskapslagen följer att
Utlänningsnämnden kan överlämna ett naturalisationsärende till
regeringen om ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet
eller annars för allmän säkerhet eller för rikets förhållande
till främmande makt eller mellanfolklig organisation, om det
bedöms vara av särskild vikt för ledningen av rättstillämpningen
att ärendet prövas av regeringen, eller om synnerliga skäl
annars talar för regeringens prövning. Bestämmelserna motsvarar
bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om överlämnande av ärenden
till regeringen utom såvitt avser överlämnande på grund av
familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I
proposition 1991/92:30 övervägdes frågan om man även på
medborgarskapslagstiftningens område borde öppna möjlighet för
att ett ärende skulle kunna överlämnas till regeringen av det
skälet att det med hänsyn till familjeanknytning har samband med
ett ärende som prövas av regeringen. I propositionen anfördes
att en sådan ordning knappast var motiverad på
medborgarskapslagstiftningens område, eftersom intresset av att
ärenden av sådant slag avgörs samtidigt inte har samma styrka
som när det gäller utlänningsärenden. Varje ärende skall enligt
proposition 1991/92:30 för övrigt även i fall av detta slag
underkastas en individuell prövning efter sin art.
Med det anförda anser utskottet att motion Sf21 yrkande 4 får
anses besvarad.
Motionsyrkanden om krav på kunskaper i svenska språket som
förutsättning för medborgarskap har under en följd av år
avslagits av riksdagen på förslag av utskottet (se senast
1993/94:SfU1). Utskottet har därvid bl.a. framhållit vikten av
att den enskilde invandraren har kunskaper i svenska språket och
att det på alla sätt bör stödjas och underlättas för invandrarna
att få sådana kunskaper. Även motioner beträffande en sänkning
av det lagstadgade hemvistkravet har tidigare avslagits av
riksdagen (se senast 1991/92:SfU4) Utskottet har därvid anfört
att kravet på hemvisttidens längd inte bör sättas högre än vad
som erfarenhetsmässigt behövs för att utlänningar i allmänhet
skall hinna inlemmas i det svenska samhället. Utskottet fann
dock med beaktande jämväl av möjligheterna att erhålla dispens
från hemvistkravet att en sänkning av hemvisttiden till tre år
inte borde ske.
I nu förevarande proposition anförs att någon förlängning av
kvalifikationstiden för medborgarskap för närvarande inte bör
genomföras. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet anser att riksdagen i övrigt bör vidhålla sina
tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna
Sf20 yrkande 4, Sf602 yrkande 12, Sf630 yrkande 8, Sf636 yrkande
16 och 1993/94:Ub51 yrkande 8.
I propositionen diskuteras om det kan finnas skäl att i
medborgarskapslagen införa en möjlighet att återkalla ett beslut
om naturalisation. Enligt regeringen finns det skäl som talar
både för och emot en sådan möjlighet. Det kan enligt
propositionen te sig stötande att det inte finns en möjlighet
att återkalla medborgarskapet för en person som naturaliserats i
en falsk identitet som tillkommit för att dölja ett kriminellt
förflutet eller en terroristanknytning. Samtidigt finns det
enligt regeringen tungt vägande skäl som talar mot att införa en
återkallelsemöjlighet. En sådan möjlighet skulle bl.a. innebära
att det skulle komma att finnas två sorters medborgarskap. Ett
oåterkalleligt för den som blivit svensk medborgare vid födseln
och ett som kan återkallas för den som förvärvat medborgarskap
genom naturalisation. En person som berövas sitt medborgarskap
skulle också i de flesta fall bli statslös eftersom
huvudprincipen är att den som naturaliseras måste avsäga sig
sitt tidigare medborgarskap om han eller hon inte förlorar detta
automatiskt. Även familjerättsliga komplikationer skulle kunna
uppstå som exempelvis när barn blivit svenska medborgare i
samband med att en förälder naturaliserades. Vid en avvägning av
skälen för och emot en möjlighet att återkalla ett beslut om
naturalisation anser regeringen att övervägande skäl talar emot
en sådan möjlighet.
Utskottet delar regeringens uppfattning i denna del och
avstyrker sålunda bifall till motion Sf20 yrkande 3.
Vid såväl beviljande av uppehållstillstånd som vid
naturalisation är det av väsentlig betydelse att sökandens
indentitet tillförlitligen kan styrkas. Detta gör sig med
särskild styrka gällande vid ansökan om medborgarskap eftersom
ett sådant inte kan återkallas. Genom utveckling i praxis kan
dock sådana situationer uppstå att en identitetshandling,
exempelvis ett utländskt körkort, som vid ansökan om
uppehållstillstånd godtagits som tillräcklig för att styrka
vederbörandes identitet, vid en åtskilliga år senare gjord
ansökan om medborgarskap på grund av olika skäl inte kan anses
tillförlitligen styrka identiteten. Enligt utskottets
uppfattning är det, som också anförs i propositionen, därför av
största vikt att såväl beslut om uppehållstillstånd som
medborgarskap föregås av en noggrann utredning om sökandens
identitet. Utskottet anser att den som beviljas
uppehållstillstånd skall informeras om att den
identitetshandling som därvidlag godtagits till styrkande av
identiteten kan komma att anses som otillräcklig vid ett beslut
om medborgarskap.
Utskottet anser att syftet med motion Sf613 får anses
tillgodosett med det anförda.
I motion Sf621 yrkande 3 begärs automatisk information till de
personer som uppfyller kvalifikationsreglerna för erhållande av
medborgarskap. Ett sådant förfarande skulle enligt utskottets
uppfattning innebära betydande praktiska svårigheter och även
därmed förenade kostnader. Utskottet utgår från att den som
vistats här i landet i minst fem år och har intresse av att
naturaliseras är medveten om vilka kvalifikationer som därvidlag
gäller. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet.
Lagändringarna i medborgarskapslagen år 1979 tillkom med
hänvisning till krav på jämställdhet mellan föräldrarna. I
propositionen underströks vikten av information till svensk
moder om möjligheten att under en treårsperiod genom anmälan ge
sitt svenska medborgarskap till barn som fötts före lagens
ikraftträdande. Utskottet utgår från att sådan information
utgått till de berörda och är inte berett tillstyrka kravet i
motion Sf616 om ändringar i 1979 års övergångsbestämmelser till
medborgarskapslagen i detta hänseende.
Riksdagen har nyligen på förslag av utskottet (SfU13) avslagit
motionsyrkanden om avveckling av SIV i dessa nuvarande form med
hänvisning till att frågorna om eventuella förändringar av
verkets ansvarsområden bör anstå i avvaktan på resultatet av
Flyktingpolitiska kommitténs och Invandrapolitiska kommitténs
arbeten. Med beaktande härav avstyrker utskottet även bifall
till motion Sf637 yrkande 29.
Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och medborgarskap
I propositionen anförs att utredningarna i ärenden om
uppehållstillstånd i större utsträckning än i dag bör ta upp
förhållanden som behövs för att pröva om utlänningen fyller det
krav på ett skötsamt och hederligt levnadssätt som utgör en
förutsättning för uppehållstillstånd. För att underlätta
utredningarna på denna punkt har regeringen för avsikt att
förordna att SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst
till polisregister. Samma förhållande skall enligt propositionen
gälla i ärenden om medborgarskap.
I motion Sf19 yrkande 4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) motsätter
sig motionärerna att SIV och Utlänningsnämnden får
terminalåtkomst till vissa uppgifter ur polisregistret och begär
ett tillkännagivande härom.
Enligt 3 § lagen (1969:94) om polisregister får regeringen
förordna om att en myndighet skall ha rätt att få utdrag ur
eller upplysning om innehållet i polisregister och även att en
sådan myndighet får ha terminalåtkomst till polisregister.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är väsentligt
att berörda myndigheter vid avgörande av ärenden om
uppehållstillstånd och medborgarskap kan fatta beslut på
grundval av aktuella uppgifter. Utskottet har ingen erinran med
anledning av vad regeringen anfört härom och avstyrker bifall
till motion Sf19 yrkande 4.
Uppehållstillstånd för vissa anhöriga
Gällande bestämmelser
Enligt 2 kap. 4 § första stycket 1 utlänningslagen får
uppehållstillstånd ges till en utlänning som är nära anhörig
till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild
anknytning till Sverige. Uppehållstillstånd enligt denna punkt
skall enligt förarbetena kunna ges till make eller sambo,
hemmavarande barn under 20 år som är ensamstående, föräldrar och
andra släktingar som är väsentligt beroende av en i Sverige
bosatt person samt personer vars samtliga nära släktingar finns
i Sverige, s.k. sista länk-fall. Homosexuella förhållanden
jämställs med heterosexuella förhållanden. Det förutsätts att
den härvarande har uppehållstillstånd eller är bosatt här utan
att behöva sådant tillstånd. Om den härvarande har beviljats
tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a §
utlänningslagen får även medlemmar av kärnfamiljen beviljas
uppehållstillstånd för samma tid. I lagen finns inga
bestämmelser om att hänsyn skall tas till utlänningens
levnadssätt, men enligt praxis vägs anmärkningar mot
utlänningens skötsamhet och hederlighet in i bedömningen.
Enligt 2 kap. 5 § första stycket utlänningslagen får en
ansökan om uppehållstillstånd inte bifallas om utlänningen
befinner sig i Sverige när ansökan görs. I paragrafens andra
stycke anges att detta dock inte gäller om 1. utlänningen har
rätt till asyl här, 2. utlänningen skall återförena sig med en
nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som
utlänningen tidigare har sammanlevt med utomlands, eller 3. det
annars finns särskilda skäl. Särskilda skäl anses föreligga
bl.a. om utlänningen efter hemkomsten kan antas bli förhindrad
att på nytt lämna sitt land. Så är också fallet om utlänningen
har ansökt om uppehållstillstånd på grund av anknytning till en
här i landet bosatt person som han eller hon har eller väntar
barn med. I praxis anses anknytning genom sammanboende i minst
ett år utgöra ett sådant särskilt skäl att undantag kan göras
från principen att uppehållstillstånd skall ordnas före inresan.
Normalt krävs dock att identiteten är klarlagd.
En utlänning som fått avslag på sin ansökan om
uppehållstillstånd kan på nytt ansöka om uppehållstillstånd. Om
det då föreligger ett lagakraftvunnet beslut om att
utlänningen skall avvisas eller utvisas gäller särskilda
regler för prövningen av den nya ansökan. Ansökan, som då skall
prövas av Utlänningsnämnden, får enligt 2 kap. 5 § tredje
stycket utlänningslagen bifallas om den grundar sig på
omständigheter som inte har prövats förut i ärendet och om
utlänningen har rätt till asyl här, eller det annars finns
synnerliga skäl av humanitär art. Att utlänningens förhållande
med en i Sverige bosatt person först på verkställighetsstadiet
haft tillräcklig varaktighet och att kanske ett barn har hunnit
födas bör enligt förarbetena inte kunna leda till att en ny
ansökan bifalls.
En ordning med s.k. uppskjuten invandringsprövning gäller
enligt praxis beträffande uppehållstillstånd för make/maka eller
sammanboende om äktenskapet eller sammanboendet har uppkommit i
anslutning till eller snarast efter inresan till Sverige. Denna
ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas
uppehållstillstånd för sex månader i taget fyra gånger innan han
eller hon får permanent uppehållstillstånd. Eftersom detta
innebär en väntan på sådant tillstånd under två år används också
benämningen tvåårsregeln för den angivna ordningen.
Uppehållstillstånd efter inresa
Propositionen
Allmänt
Regeringen anser att de undantagsbestämmelser i
utlänningslagen som allmänt anger när uppehållstillstånd får
beviljas efter inresan har kommit att få en alltför snäv
utformning, och möjligheterna bör vidgas. I propositionen
föreslås därför att undantag skall kunna göras för den som är
nära anhörig till en här bosatt person eller annars har särskild
anknytning till Sverige om det är uppenbart att
uppehållstillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett före
inresan. Bestämmelser härom tas in i ett nytt tredje stycke i 2
kap. 5 §. Liksom tidigare skall uppehållstillstånd få beviljas
efter inresa för den som har rätt till asyl. I lagen bör också
anges att detsamma gäller den som av humanitära skäl bör få
bosätta sig här. För att täcka upp det fåtal andra fall där
uppehållstillstånd bör kunna beviljas efter inresa bör undantag
från huvudregeln kunna göras när det annars finns synnerliga
skäl.
Beträffande anknytningsfallen anges i propositionen att det
även i fortsättningen bör göras undantag från huvudregeln när
utlänningen efter inresan i landet ingått äktenskap med eller
inlett ett samboförhållande med någon här bosatt eller parterna
har eller väntar barn tillsammans. Till skillnad mot vad som
tillämpas i dag bör därvid inte ställas något krav på att
parterna skall ha sammanbott viss tid. Det avgörande bör i
stället vara om förhållandet kan bedömas vara seriöst och det är
uppenbart att tillstånd skulle ha beviljats om prövningen skett
före inresan i Sverige. Den omständigheten att parterna känt
varandra endast kort tid kan medföra att anknytningen inte
bedöms vara av sådan karaktär att det framstår som uppenbart att
uppehållstilltånd skulle ha beviljats om ansökan gjorts före
inresan. Detsamma gäller vid tveksamhet när det gäller sökandens
skötsamhet och hederlighet. För andra anhöriga, t.ex. föräldrar
som önskar bosätta sig hos barn här i landet, bör inte ställas
krav på att de har uppnått viss ålder.
Bedömningen av om det är uppenbart att tillstånd skulle ha
beviljats om prövningen hade skett före inresan kan göras först
i samband med prövningen av ansökan. I specialmotiveringen anges
att det normalt på befintligt utredningsmaterial skall framstå
som klart att tillstånd skulle ha beviljats. Det förhållandet
att viss kompletterande utredning kan behöva göras behöver dock
inte automatiskt leda till att bestämmelsen inte är tillämplig.
En kontroll av uppgifter som sökanden lämnat och som enkelt kan
utföras behöver t.ex. inte innebära att sökanden skall behöva
lämna Sverige för att söka tillstånd utifrån.
Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd ges in av en
utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller
utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut anser regeringen att
den grundläggande principen skall vara att beslutet skall
verkställas innan en anknytning prövas. En viss uppmjukning bör
dock ske. Regeringen föreslår därför att en ny ansökan skall få
beviljas om det skulle strida mot humanitetens krav att
verkställa beslutet om avvisning eller utvisning, och
bestämmelser härom tas in i en ny 2 kap. 5 b § utlänningslagen.
Den nya paragrafen ersätter det nuvarande tredje stycket i
2 kap. 5 §.
I propositionen anges att det är angeläget att verkställighet
inte genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de
tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra
humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör
beviljas. Särskild hänsyn bör tas till fall där vistelsetiden i
Sverige efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller
utvisning kommit att bli lång på grund av förhållanden utanför
sökandens egen kontroll. Någon gräns för hur lång tid som skall
ha förflutit efter lagakraftvunnet beslut för att tillstånd
skall beviljas kan inte sättas upp. Det måste alltid bli fråga
om en sammanvägning av samtliga omständigheter i varje enskilt
fall.
Regeringen betonar att utgångspunkten måste vara att
myndigheterna fattat ett riktigt beslut i asylärendet. Liksom
hittills bör en ny ansökan således inte beviljas enbart därför
att sökanden uppger att han eller hon vid en återkomst till
hemlandet skulle komma att bli utsatt för trakasserier eller
förföljelse, såvida inte nya omständigheter kommer fram som gör
att sökanden har rätt till asyl här. I de fall sökanden uppger
att han eller hon skulle bli förhindrad att lämna hemlandet på
nytt måste man skilja mellan olika situationer. Enbart den
omständigheten att sökanden saknar pass och kanske kommer att få
svårigheter att få ett pass som berättigar till utresa från
hemlandet bör inte automatiskt leda till att ansökan beviljas.
Om orsaken exempelvis är att sökanden gjort sig skyldig till
brott eller har obetald underhållsskyldighet i hemlandet bör
uppehållstillstånd i regel inte beviljas, såvida det inte är
fråga om brottslighet som i Sverige knappast skulle leda till
påföljd. Tillstånd bör däremot som regel beviljas om det kan
antas att svårigheter för sökanden att få pass och
utresetillstånd beror på någon form av trakasserier från
hemlandets myndigheter. Inte heller om svårigheter att få
hemlandspass beror på att det rör sig om en man som inte gjort
värnpliktstjänstgöring bör tillstånd automatiskt beviljas.
Förhållandena kan dock vara sådana att det på grund av att det
är fråga om osedvanligt lång värnpliktstjänstgöring eller
tjänstgöring under osedvanligt stränga förhållanden framstår som
stridande mot humanitetens krav att inte bevilja tillstånd. Även
i andra situationer där det står klart att en person under lång
tid skulle vara förhindrad att på nytt lämna hemlandet kan
omständigheterna vara sådana att tillstånd bör beviljas.
I propositionen anges att tillstånd inte bör beviljas om det
finns anledning att anta att sökanden har verkat för en
organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag
eller om det eljest finns skäl hänförliga till allmän ordning
och säkerhet att inte bevilja tillstånd.
Att parterna inte vill vara åtskilda under den tid det tar att
få en ansökan från annat land prövad eller att sökanden uppger
sig av ekonomiska skäl inte kunna återvända för att ge in en
ansökan bör normalt inte anses vara tillräckliga skäl för att
bevilja en ansökan. Situationen kan dock vara annorlunda i det
enskilda fallet. Vidare måste barnens situation särskilt
beaktas. Ett barn måste i regel antas komma att lida sådan skada
av en långvarig separation att uppehållstillstånd bör
beviljas. Enbart den omständigheten att parterna hunnit få ett
gemensamt barn bör dock inte automatiskt leda till bifall om
utlänningen utan större omgång kan ge in en ansökan från annat
land och återvända till Sverige om ansökan beviljas. I det
enskilda fallet kan emellertid kvinnans eller barnets fysiska
eller psykiska hälsa vara sådan att även en kortare separation
skulle kunna få svåra följder. I sådana fall bör
uppehållstillstånd beviljas.
Regeringen betonar att vad som anförts endast är exempel på
situationer där sådana humanitära skäl kan tänkas föreligga som
bör medföra att en ansökan bifalls.
I propositionen föreslås vidare att det i en ny 2 kap. 5 a §
utlänningslagen anges att uppehållstillstånd för förlängning av
en pågående vistelse här för besök eller annan tidsbegränsad
vistelse skall få beviljas efter inresan om utlänningen kan
åberopa vägande skäl för en förlängning.
Motioner
I två motioner väckta med anledning av propositionen behandlas
förslagen om uppehållstillstånd efter inresa.
I motion Sf19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anför motionärerna
att förslaget om en begränsad utvidgning av möjligheterna att få
en ny ansökan om uppehållstillstånd beviljad inte tar
tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken till de nuvarande
stora humanitära problemen är enligt motionärerna en orimligt
restriktiv praxis beträffande bedömningen av asylansökningar.
Motionärerna anser att det skall krävas synnerliga skäl för att
skilja ett barn från en förälder genom verkställighet av ett
avlägsnandebeslut (yrkande 6). Motionärerna anser också att om
vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut
utan den sökandes förskyllan blivit längre än sex månader bör ny
ansökan bifallas (yrkande 7). Samma sak bör gälla om den sökande
riskerar att kvarhållas i sitt hemland längre tid än två år på
grund av militärtjänstgöring (yrkande 8). Vidare anser
motionärerna att om det begärs av den sökande skall en
anknytningsutredning alltid genomföras här i landet före en
eventuell verkställighet (yrkande 9). I motionen anges att
Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det
föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av
återreseförbud bör därför ändras (yrkande 10). Motionärerna
anför vidare att det har visat sig föreligga ett mycket stort
behov av rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd
efter ny ansökan på grund av anknytning. De anser att regeringen
bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
rättshjälpen (yrkande 11). Vad gäller retroaktiv tillämpning
pekar motionärerna på att en utlänning som efter lagakraftvunnet
beslut gömmer sig anses ha begått ett brott och beviljas därför
inte uppehållstillstånd. För många av utlänningarna med
anknytning till Sverige har det varit nödvändigt att "gå under
jorden" för att även fortsättningsvis kunna leva ihop med sin
familj. För dessa får inte de nu föreslagna förändringarna någon
verkan. Motionärerna begär att det inte skall räknas någon
karenstid för dylik "kriminalitet" (yrkande 12). I propositionen
anges att tillstånd inte bör beviljas om det finns anledning att
anta att sökanden har verkat för en organisation som gjort sig
skyldig till övergrepp av olika slag. Motionärerna anser i
yrkande 13 att det måste krävas att utlänningen själv medverkat
i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt starkare
bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i bedömningen
om utlänningen numera tagit avstånd från organisationen eller
inte.
I motion Sf23 anser Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) att det är
inhumant att kräva att en asylsökande som fått avslag på sin
asylansökan skall åka till sitt hemland och söka
uppehållstillstånd därifrån. Här måste principen "hellre fria än
fälla" gälla (yrkandena 7 och 8). Motionärerna anser att
bestämmelserna måste tillämpas retroaktivt så att de berörda
familjerna äntligen får en chans till ett liv i lugn och harmoni
(yrkande 13). Därvid skall särskild hänsyn tas även till par
utan barn (yrkande 14). För att uppehållstillstånd skall kunna
beviljas efter inresa i Sverige bör det vara tillräckligt att
det är sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om
prövningen hade skett före inresan till Sverige (yrkande 15).
Motionärerna vill också ändra formuleringen beträffande ny
ansökan så att uppehållstillstånd skall beviljas om det annars
är stötande för rättskänslan (yrkande 16).
Utskottet tar här också upp motioner som väckts under den
allmänna motionstiden om rätten att söka uppehållstillstånd
under vistelse i Sverige. Generösare bestämmelser begärs i
motionerna Sf635 yrkande 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sf637
yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Sf630 yrkande 3 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) och Sf611 yrkande 6 av Rose-Marie
Frebran m.fl. (kds). I yrkande 7 i motion Sf637 (v) begärs
liksom i motion Sf19 yrkande 6 att det skall krävas synnerliga
skäl för att få skilja ett barn från en förälder.
Dessutom har i motion Sf3 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp,
kds) begärts att riksdagen antar de lagförslag som lades fram i
den sedermera återkallade propositionen 1994/95:21.
Utskottets bedömning
Utskottet har under föregående riksmöte i betänkandena
1993/94:SfU14 och 1993/94:SfU27 behandlat motioner om
förutsättningarna för anhöriga att få en ansökan om
uppehållstillstånd bifallen medan de befinner sig i Sverige.
I det senare betänkandet ansåg utskottet att det fanns anledning
för regeringen att skyndsamt se över hur anknytningar som
uppkommer under asyltid eller därefter hanteras och överväga
förändringar i dessa avseenden. Detta gav riksdagen som sin
mening regeringen till känna. I proposition 1994/95:21
Uppehållstillstånd efter inresa lade den förra regeringen fram
förslag om förändrade möjligheter att få ansökan om
uppehållstillstånd beviljad under vistelse i Sverige.
Propositionen återkallades under hösten 1994 i avsikt att
förslagen skulle kompletteras i enlighet med riksdagens
tillkännagivande om anknytningar som uppkommer under asyltid
eller därefter. I förevarande proposition har förslag lagts fram
i båda dessa avseenden. Såvitt avser ansökan före
lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
överensstämmer förslagen med den tidigare propositionen.
I den nu behandlade propositionen föreslås vidgade möjligheter
att få en ansökan om uppehållstillstånd beviljad under vistelse
i Sverige. Regeringen anser dock att huvudregeln fortfarande
skall vara att uppehållstillstånd skall föreligga före inresa.
Utskottet instämmer i denna bedömning. Enligt utskottet är det
nödvändigt för att upprätthålla en reglerad invandring att den
som önskar bosätta sig här skall avvakta ett beslut om
uppehållstillstånd innan han eller hon reser hit till landet.
I propositionen föreslås ett nytt tredje stycke i 2 kap. 5 §
utlänningslagen enligt vilket en ansökan om uppehållstillstånd
från en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt
person eller som annars har särskild anknytning till Sverige får
bifallas medan utlänningen befinner sig här, om det är uppenbart
att ansökan skulle ha beviljats om prövningen skett före
inresan. Det nya stycket omfattar även de klara fall av
familjeåterförening som i dag avses i punkt 2 i paragrafens
andra stycke, nämligen fall då en utlänning skall återförena sig
med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige
och som han eller hon tidigare har sammanlevt med utomlands.
Beträffande dessa fall är någon ändring i tillämpningen inte
avsedd. Utskottet kommer därför i fortsättningen att endast
kommentera förändringar såvitt avser andra anknytningsfall och
då främst anknytning mellan makar eller sambor som inte
sammanlevt utomlands.
I det föreslagna nya tredje stycket till 2 kap. 5 § anges inte
något annat villkor än att det skall vara uppenbart att ansökan
skulle ha beviljats om prövningen skett före inresan. Något skäl
för att utlänningen inte återvänder hem och ansöker från
hemlandet behöver enligt lagens ordalydelse således inte
föreligga. I propositionen (s. 42) anges emellertid att det
framstår som rimligt att den som kommit hit för en kortare tids
vistelse men som under besöket i Sverige träffar någon som han
eller hon vill dela sitt liv med återvänder hem för att från
hemlandet ge in en ansökan om tillstånd för bosättning här och
där avvaktar svar på ansökan. Detta är också utskottets
uppfattning.
I propositionen anges vidare att det normalt på befintligt
utredningsmaterial skall framstå som klart att tillstånd skulle
ha beviljats om prövningen skett före inresan. Viss
komplettering och kontroll utesluter dock inte att bestämmelsen
anses tillämplig. Enligt utskottets mening bör det således,
såvitt avser makar eller sambor, i normalfallet redan i samband
med att ansökan kommer in till Invandrarverket framstå som klart
att ett så seriöst förhållande föreligger som krävs för att
uppehållstillstånd med uppskjuten invandringsprövning skall
beviljas. Sådan seriös anknytning skall dock kunna åberopas och
godtas ända fram till Utlänningsnämndens prövning i t.ex. ett
asylärende. Prövningen skall avse hur den anknytning som
föreligger vid beslutstillfället skulle ha bedömts om
prövningen avsåg en utlänning som inte vistades i Sverige. Det
skall därvid vara uppenbart att uppehållstillstånd i så fall
skulle ha beviljats.
Vid bedömningen av om det är uppenbart att uppehållstillstånd
skulle ha beviljats om prövningen hade skett före inresan är
praxis i ärenden om uppehållstillstånd före inresa av betydelse.
Utskottet vill därför erinra om vad utskottet anfört i denna
fråga i betänkande 1993/94:SfU14. I betänkandet redovisades att
det i proposition 1983/84:144 konstaterades att det även i
fortsättningen förelåg behov av en ordning med uppskjuten
invandringsprövning i fall där parterna känt varandra endast
under en kortare tid. Utan en sådan möjlighet att pröva om det
förhållande som åberopas som stöd för ansökningen är seriöst
skulle det bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv
hållning till invandring på denna grund, särskilt som stora
svårigheter föreligger att redan före inresan göra en
tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas
förhållande. Enligt propositionen var från den utgångspunkten
ordningen alltså till förmån även för sökandena. Utskottet angav
i sitt betänkande 1993/94:SfU14 att tillämpningen av
bestämmelserna vid nya anknytningsfall inte alltid tycktes ha
skett på sätt som förutsattes i proposition 1983/84:144.
Utskottet hade erfarit att man inom Invandrarverket på senare
tid hade uppmärksammat att verkets praxis i denna typ av ärenden
så småningom förändrats till att innebära att förhållandets
varaktighet bedömdes redan vid den första prövningen. I
betänkandet angavs att verket återgick till sin tidigare praxis
och i fortsättningen bedömer allvaret i ett nyetablerat
förhållande företrädesvis efter perioden för s.k. uppskjuten
invandringsprövning.
I det följande utgår utskottet således från att ansökningar av
makar eller sambor som görs före inresan bedöms i enlighet med
vad som angavs i proposition 1983/84:144. Även bedömningen av om
en ansökan uppenbarligen skulle ha bifallits om prövningen
gjorts före inresan skall således ske med denna utgångspunkt.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att Invandrarverkets
avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs medan
utlänningen fortfarande befinner sig utanför Sverige för
närvarande inte kan överklagas. Asylprocessutredningen har i
sitt nyligen avgivna betänkande Effektivare styrning och
rättssäkerhet i asylprocessen (SOU 1995:46) föreslagit att ett
sådant beslut skall kunna överklagas till Utlänningsnämnden.
Utredningen anger att Invandrarverket årligen handlägger ett
stort antal ansökningar av detta slag, och det kan därför inte
uteslutas att felbedömningar kan ske i enskilda fall. Rätten att
överklaga har även betydelse för praxisbildningen, och enligt
utredningens uppfattning är det mindre lämpligt att
Utlänningsnämnden inte får tillfälle att bilda praxis även på
detta område.
Som ovan angivits är huvudregeln att uppehållstillstånd skall
ha erhållits före inresan till Sverige nödvändig för en reglerad
invandring. För att detta syfte inte skall motverkas är det
enligt utskottet viktigt att de nya undantagsregler som föreslås
i propositionen inte missbrukas. Utskottet förutsätter därför
att regeringen noga följer tillämpningen av den nya ordningen.
Utskottet vill nämna att Flyktingpolitiska kommittén (dir.
1994:129) inom kort förväntas lägga fram förslag som kan få
betydelse för förevarande fråga. Kommittén har i uppdrag att
bl.a. lämna förslag om vem som bör ha rätt till skydd i Sverige
och om hur övriga grunder för rätt eller möjlighet till
bosättning här i landet skall utformas. Det senare kan t.ex.
gälla anknytning hit eller andra humanitära skäl. Kommittén
skall också överväga hur invandring av personer som inte har en
principiell rätt till uppehållstillstånd kan regleras genom
planeringsramar som fastställs av statsmakterna på grundval av
bl.a. det samhällsekonomiska läget.
Utskottet vill också nämna att den nu föreslagna uppmjukningen
innebär ett närmande mellan de regler som gäller för anhöriga
till en svensk medborgare som är bosatt här resp. för anhöriga
till en medborgare i en annan EU/EES-stat som är bosatt i
Sverige. Som påpekats i olika sammanhang har nämligen en
maka/make till en sådan EES-medborgare rätt att få
uppehållstillstånd i Sverige under fem år. Uppehållstillståndet
får dock återkallas om anknytningen upphör och familjemedlemmen
inte har rätt att stanna i Sverige på någon annan grund.
Efter lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
Vad härefter gäller de föreslagna regelförändringarna vid ny
ansökan när lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut
föreligger vill utskottet anföra följande.
Utskottet delar regeringens uppfattning att den grundläggande
principen skall vara att ett lagakraftvunnet beslut om avvisning
eller utvisning skall verkställas. I de fall anknytningen
åberopas i ett asylärende måste utgångspunkten vara att
myndigheterna har fattat ett riktigt beslut i själva asylfrågan,
och det är mycket viktigt att det inte lönar sig att förhala en
verkställighet. Annorlunda är dock fallet om förhållandena
ändrats i avvaktan på verkställigheten där utlänningen själv
inte kunnat rå för fördröjningen. Enligt regeringens förslag
till uppmjukning av bestämmelserna om ny ansökan anges att en
sådan får bifallas bl.a. om det skulle strida mot humanitetens
krav att verkställa beslutet om avvisning eller utvisning.
Uppmjukningen ger möjlighet att i ökad mån ta hänsyn till olika
humanitära skäl. I propositionen påpekas i flera sammanhang att
det måste bli fråga om en sammanvägning av samtliga
omständigheter i varje enskilt fall. I propositionen anges också
att barnens situation måste särskilt beaktas. Utskottet
instämmer i detta och vill tillägga att hänsynen till barnen
måste väga tungt vid sammanvägningen av olika omständigheter.
Hänsyn skall därvid också tas till situationen för barn som
ingår i familjen även om de inte är makarnas gemensamma.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att
Flyktingpolitiska kommittén har i uppdrag att göra en genomgång
av hur myndigheternas tillämpning av svensk lag beaktar de
åtaganden Sverige gjort i och med anslutningen till FN:s
barnkonvention. Detta uppdrag skall ske med förtur.
De föreslagna förändringarna av möjligheterna att göra en
anknytningsansökan under vistelse i Sverige innebär att seriösa
förhållanden kommer att kunna beaktas ända fram till
Utlänningsnämndens beslut. Det bör enligt utskottet i
fortsättningen därför höra till undantagen att ett sådant
förhållande behöver åberopas i en ny ansökan. Om så ändå är
fallet medger de föreslagna ändringarna att humanitära hänsyn
tas till familjens situation. Med hänsyn härtill anser utskottet
att regeringens förslag om ändrade regler för ny ansökan är väl
avvägda.
Övergången till den nya ordningen
De nya bestämmelserna skall enligt förslaget tillämpas vid
beslut som fattas den 1 juli 1995 eller senare och beträffande
ny ansökan även om den första ansökan -- eller en tidigare ny
ansökan -- har prövats enligt äldre bestämmelser. Som anges i
propositionen (s. 64) är det angeläget att verkställighet inte
genomförs i fall som skulle te sig stötande och att de
tillämpande myndigheterna är lyhörda för vad som kan utgöra
humanitära skäl av sådan styrka att uppehållstillstånd bör
beviljas. Det är enligt utskottets mening därför nödvändigt att
även omständigheter som redan har prövats men som enligt
hittillsvarande praxis inte har lett till uppehållstillstånd
övergångsvis måste kunna beaktas i samband med den nya ansökan.
Bedömningen av om uppehållstillstånd skall beviljas måste dock
även i detta fall ske med hänsyn till samtliga omständigheter i
ärendet. Det kan t.ex. vara så att anknytningen i sig inte
tidigare har ifrågasatts utan att uppehållstillstånd av helt
andra skäl inte har beviljats. Som ovan framgått skall en
utlänning inte kunna komma i ett bättre läge genom att hålla sig
undan verkställighet. Samtidigt kan just det förhållandet att
han eller hon hållit sig gömd ha inneburit att situationen
blivit särskilt pressande för familjen och att de olika
familjemedlemmarna mår fysiskt och psykiskt mycket dåligt. Den
tidigare ansökan har i dessa fall dessutom bedömts enligt en
hårdare praxis. Utskottet vill därför särskilt understryka
betydelsen av att tillämpande myndigheter låter hänsynen till
den här bosatta familjen, och då främst barnen, väga mycket
tungt vid bedömningen av om en ny ansökan skall bifallas.
Det finns också familjer där den utländska parten redan har
återvänt till hemlandet men där uppehållstillstånd ännu inte har
beviljats. Utskottet vill därför erinra om att det i proposition
1983/84:144 (s. 76) angavs att huvudregeln att
uppehållstillstånd skulle föreligga före inresan förutsatte en
generös tillståndspraxis när det gäller utlänningar som, efter
att ha vägrats uppehållstillstånd på grund av exempelvis
anknytning till en här bosatt person, återvände till hemlandet
och ansökte om uppehållstillstånd därifrån. Redan det
förhållandet att parterna saknade möjlighet att etablera sig
tillsammans i Sverige måste enligt föredragande statsrådet
föranleda, att förhållandevis låga krav borde ställas i fråga om
styrkandet av att förbindelsen var seriös och beträffande den
tid denna hade varat. Utskottet vill också med anledning av
motion Sf19 yrkande 10 påpeka att ett återreseförbud i sig inte
hindrar att uppehållstillstånd beviljas.
Med de förtydliganden utskottet ovan gjort om tillämpningen av
de nya bestämmelserna i 2 kap. 5 och 5 b §§ och om den
övergångsvisa tillämpningen av dessa lagrum tillstyrker
utskottet propositionen i denna del. Utskottet anser att
motionerna Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13 och Sf23 yrkandena 7,
8, 13, 14 och 16 härigenom får anses i huvudsak tillgodosedda.
Däremot avstyrker utskottet bifall till yrkande 15 i motion Sf23
vari begärs att det endast skall krävas sannolikhet för att
ansökan om uppehållstillstånd skulle ha bifallits om prövningen
gjorts före inresan. Genom förevarande ändringar i
utlänningslagen tillgodoses de motioner som väckts under den
allmänna motionstiden liksom motion Sf3.
I motion Sf19 yrkande 11 föreslås att rättshjälp skall
kunna lämnas vid ny ansökan där anknytning åberopas. Redan av
principiella skäl anser utskottet att möjligheterna till
rättshjälp inte bör vara större vid prövningen av en ny ansökan
där anknytning åberopas än vid prövningen av asylskäl. Härtill
kommer att propositionens förslag om generösare regler för att
en ansökan skall få bifallas under vistelse i Sverige medför att
behovet av rättshjälp vid ny ansökan bör minska. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf19 yrkande 11.
Utskottet har inget att erinra mot förslaget beträffande
förlängning av uppehållstillstånd för besök eller annan
tidsbegränsad vistelse, och utskottet tillstyrker förslaget till
ny 2 kap. 5 a § utlänningslagen.
Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar
Motioner
Vissa frågor som har anknytning till ordningen med uppskjuten
invandringsprövning tas upp i några motioner.
I motion Sf621 yrkande 13 anför Olof Johansson m.fl. (c) att
en kvinna som kommer till Sverige för att gifta sig med en här
bosatt man är särskilt utsatt. I vissa fall utnyttjar eller
misshandlar mannen kvinnan som många gånger har små möjligheter
att få hjälp. Om hon bryter upp från förhållandet innan det gått
två år blir hon utvisad. Att komma tillbaka till sin hemtrakt
som en frånskild kvinna framstår som ett omöjligt alternativ för
många av dessa kvinnor. I vissa fall har svenska män genom
"postorderfirmor" lockat hit utländska kvinnor. Särskilt
upprörande är det när svenska män, dömda för misshandel, vid
upprepade tillfällen har kunnat locka hit kvinnor. Motionärerna
anser att kvinnor som planerar att flytta hit bör få större rätt
till information om mannens bakgrund och även uppmärksammas på
denna möjlighet. Ambassaderna bör ha större ansvar för att
medverka till detta. Motionärerna anser vidare att tvåårsregeln
bör ses över och ändras så att tillämpningen kan bli mer
flexibel.
I motion Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att
utländska kvinnor som misshandlas av sina män inte vågar bryta
upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att
utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen
skall inte tvingas att lämna Sverige. Motionärerna anser att
polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta
avseende (yrkande 16). Motionärerna tar också upp frågan vad som
skall ske när män upprepade gånger tar hit utländska kvinnor och
utsätter dem för svåra övergrepp. Regeringen bör särskilt
uppmärksamma dessa problem och återkomma till riksdagen med
förslag till åtgärder som både tar till vara den personliga
integriteten och värnar om de utsatta kvinnorna och barnen
(yrkande 17). I motion A802 yrkande 12 av Lars Leijonborg m.fl.
(fp) begärs en översyn av tvåårsregeln.
Även Gudrun Schyman m.fl. (v) tar i motion Sf637 yrkande 24
upp situationen med misshandlade kvinnor. Motionärerna anser att
det kan finnas anledning att överväga om Invandrarverket skall
medges rätt att införskaffa kriminalregisterutdrag för mannen i
denna typ av ärenden. I många fall utvisas dessa kvinnor till
länder där frånskilda kvinnor inte accepteras socialt och saknar
möjligheter att försörja sig. Det är enligt motionärerna oerhört
angeläget att förändringar genomförs i utlänningslagen så att
dessa förhållanden upphör.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kds) anser i motion Sf611 yrkande 15
att Invandrarverket bör få laglig rätt att ta del av polis- och
kriminalregister för att hindra att män som misshandlat
"importerade" kvinnor kan upprepa förfarandet.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat frågor
som har anknytning till bestämmelserna om uppskjuten
invandringsprövning. Utskottet vill emellertid först redovisa
att Invandrarverket i sin anslagsframställning för budgetåret
1995/96 anfört bl.a. följande.
En utsatt grupp kvinnor är de som kommer hit efter att ha fått
kontakt med en svensk man via kontaktförmedling eller liknande.
Denna s.k. kvinnoimport sätts i debatten i samband med praxisen
om uppskjuten invandringsprövning. Håller inte förhållandet
förlorar den utländska kvinnan anknytningen till Sverige och får
därför lämna landet. Kvinnojourer, kvinnoorganisationer och även
socialtjänsten har under årens lopp påpekat de negativa
konsekvenser detta kan få för många kvinnor. De kan av rädsla
för att bli utvisade bli tvungna att stå ut med omfattande
misshandel och andra övergrepp under prövotiden som är två år.
Dessa män kan sedan ta hit en ny kvinna som riskerar att bli
behandlad på samma sätt. Invandrarverket har år 1992 i rapporten
Kvinna och invandrare påtalat att åtgärder bör vidtas för att
förebygga den kränkande behandling som en del utländska kvinnor
får utstå. En sådan åtgärd skulle enligt Invandrarverket kunna
vara att polisen vid sin utredning av anknytningsfall
regelmässigt införskaffar ett polisregisterutdrag på mannen.
Verket har i november 1993 hos regeringen begärt att få tillgång
till kriminal/polisregisterutdrag på mannen vid utredningar i
anknytningsfall. Detta skall sedan kunna beaktas vid
handläggningen av ansökningar om uppehållstillstånd på grund av
anknytning. I anslagsframställningen anges att ett alternativ
skulle kunna vara att Invandrarverket för ett register över de
män som kvinnorna refererar till.
Invandrarverket anser vidare att regeringen bör överväga om
det finns skäl att aktualisera frågan om kontaktförmedlingarnas
verksamhet som verkar ha accelererat på sistone. Ett alternativ
är att Kvinnovåldskommissionen som tillsattes i juli 1993
närmare utreder om denna verksamhet har ökat i omfattning och
kommer med förslag till åtgärder.
I anslagsframställningen redovisas också en studie som
Invandrarverket gjort under år 1994 av s.k. spruckna
anknytningar. Verket har studerat utländska medborgare som under
perioden 1988--1993 fått uppehållstillstånd med uppskjuten
invandringsprövning och senare erhållit permanent
uppehållstillstånd. Syftet med studien har varit att få en
uppfattning om hur många förhållanden som upphört efter det att
den utländska anknytningen erhållit permanent uppehållstillstånd
i Sverige. Studien har inte haft ambitionen att vara
heltäckande. 17 nationaliteter av intresse har därför valts ut.
Kriteriet för att förhållandet upphört har varit att parterna
haft olika adresser efter det permanenta uppehållstillståndet.
Totalt har 408 personer kontrollerats. Urvalets andel av s.k.
spruckna anknytningar var 29 %. Det förelåg stora skillnader
mellan olika nationaliteter. Algeriet, Marocko och Tunisien hade
50 % eller mer med adressavvikelse. Samtliga anknytningar var
män. Ryssland hade 48 % adressavvikelser. Samtliga anknytningar
var kvinnor. Nationaliteter med låg andel spruckna anknytningar
(mindre än 20 %) var Brasilien, Etiopien, Filippinerna och Sri
Lanka. Huruvida det var fråga om skenäktenskap eller inte har
studien inte kunnat ge svar på, utan studien får mer ses som en
översiktlig kartläggning.
Utskottet har under ärendets beredning vid en muntlig
utfrågning inhämtat ytterligare information från
Invandrarverket, Stockholmspolisen och Riksorganisationen för
kvinnojourer i Sverige (ROKS). Även om det inte finns några
närmare uppgifter om omfattningen tycks det helt klart att det
fortfarande förekommer att män bosatta i Sverige tar hit
utländska kvinnor som makar eller sambor och här utsätter dem
för misshandel eller andra allvarliga övergrepp. Det har på
senare tid också dykt upp ett nytt fenomen, nämligen att
traditionen med arrangerade äktenskap missbrukas på liknande
sätt.
Vid utfrågningen uppgav företrädaren för ROKS att
kvinnojourerna under många år haft kontakter med kvinnor som
köpts på postorder från fattiga länder. I de fall kvinnorna blir
misshandlade eller utsatta för andra övergrepp sker det ganska
snart efter ankomsten hit, i en del fall redan inom 2--3 dagar.
En del män har också satt i system att skicka hem kvinnan inom
två år och ta hit en ny kvinna.
Såväl Invandrarverket som polisen har framhållit att det är
mycket viktigt att en ordentlig utredning görs innan det första
tillståndet beviljas. Den del av utredningen som görs vid den
svenska beskickningen i kvinnans hemland är i vissa fall inte
tillräckligt utförlig. Invandrarverket arbetar för att
väntetiderna då det gäller utredningen hålls korta och att
intervjuerna förbättras. Utskottet ser positivt på detta.
Härigenom kan man förebygga att i vart fall några kvinnor kommer
till Sverige och utsätts för övergrepp.
Några av motionerna tar upp frågan om Invandrarverket skall få
tillgång till polis- och kriminalregister. Som ovan nämnts har
Invandrarverket gjort framställning hos regeringen om att få ta
del av dessa register i anknytningsärenden. Utskottet vill här
nämna att det enligt ROKS är bra om kvinnan före hitresan, t.ex.
på den svenska ambassaden, får veta om mannen flera gånger
tidigare har varit gift med utländska kvinnor eller om han har
dömts för övergrepp. Även om hon knappast kommer att avstå från
att resa till Sverige är kunskapen till fördel om mannen börjar
misshandla henne. Utskottet vill vidare hänvisa till att
justitieutskottet nyligen i betänkande 1994/95:JuU21 har
behandlat en motion i frågan. I betänkandet anges att
upplysningar ur kriminalregistret enligt 8 §
kriminalregisterlagen får lämnas till Invandrarverket i ärende
om frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen. Enligt 3 §
polisregisterlagen har verket även rätt till upplysningar om
innehållet i polisregister. Justitieutskottet har hänvisat till
att frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur
kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för
överväganden inom regeringskansliet och att regeringens
överväganden i frågan bör avvaktas. Justitieutskottet har därför
avstyrkt bifall till motionen.
Även socialförsäkringsutskottet vill beträffande nu behandlade
motioner hänvisa till beredningen inom regeringskansliet.
Utskottet tar härefter upp frågan om tvåårsregeln.
Beträffande frågan om utlänningen skall få stanna i Sverige om
äktenskapet/samboendet bryts före tvåårsperiodens utgång
framhölls i proposition 1983/84:144 om invandrings- och
flyktingpolitiken att samtliga omständigheter i det enskilda
fallet bör beaktas vid prövningen av om utlänningen skall få
stanna. Som exempel på sådana omständigheter angavs att det
finns barn i förhållandet eller att utlänningen har blivit
misshandlad eller annars illa behandlad i äktenskapet eller
samboendet, riskerar att bli socialt utstött vid återkomsten
till hemlandet eller har hunnit bli väl etablerad i arbetslivet.
Vidare framhölls angelägenheten av att undvika beslut som
framstår som stötande för rättskänslan. Utskottet anförde i sitt
av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:30 att det är
nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa
ärenden. Utskottet ansåg att de överväganden som gjorts i
propositionen i denna fråga var tillfredsställande.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat denna
fråga och senast i betänkandet 1993/94:SfU14. Utskottet har
därvid anfört att det tills vidare är nödvändigt att, när
uppehållstillstånd söks på grund av en nyligen etablerad
anknytning till en person bosatt i Sverige, frågan om permanent
uppehållstillstånd avgörs först vid en senare tidpunkt. Som
framhölls i proposition 1983/84:144 skulle det, utan en sådan
möjlighet att pröva om det förhållande som åberopas som stöd för
ansökningen är seriöst, bli nödvändigt att inta en synnerligen
restriktiv hållning till invandring på denna grund, särskilt som
stora svårigheter föreligger att redan före inresan göra en
tillfredsställande utredning rörande allvaret i parternas
förhållande. Från den utgångspunkten var ordningen till förmån
även för sökandena. Utskottet har emellertid haft förståelse för
att reglerna kan upplevas negativt. När ett äktenskap eller
samboende bryts före tvåårsperiodens utgång, beaktas dock
samtliga omständigheter i det enskilda fallet, och utskottet har
konstaterat att därvid största möjliga hänsyn tas till ömmande
omständigheter. Särskilt tas mycket stor hänsyn till om ett
förhållande brutits på grund av misshandel eller andra
allvarliga trakasserier. Utskottet har mot denna bakgrund inte
varit berett att förorda någon ändring av reglerna. Vid sin
senaste behandling utgick utskottet vidare från att frågan
skulle komma att behandlas av dåvarande Invandrar- och
flyktingkommittén.
Under utfrågningen har ROKS uppgivit att man från
kvinnojourernas sida helt tydligt sett att praxis vad gäller
utvisningar vid spruckna anknytningar har blivit mycket hårdare.
Kvinnojourerna anser att tvåårsregeln bör avskaffas och att
kvinnan själv bör få välja om hon vill stanna kvar i Sverige.
Invandrarverket delar inte ROKS uppfattning att praxis vad
gäller uppehållstillstånd inom tvåårstiden har skärpts. Någon
statistik som belyser i vilken utsträckning permanent
uppehållstillstånd beviljas om förhållandet upphör inom
tvåårsperioden eller av vilka skäl utvisning sker har man av
ekonomiska skäl inte kunnat ta fram.
Utskottet förutsätter att tillämpningen av tvåårsregeln
fortfarande sker i enlighet med vad utskottet redovisat i
tidigare betänkanden.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
Sf611 yrkande 15, Sf621 yrkande 13, Sf635 yrkandena 16 och 17,
Sf637 yrkande 24 och A802 yrkande 12.
Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan om
uppehållstillstånd
Enligt gällande bestämmelser skall, om en ansökan om
uppehållstillstånd avslås eller ett uppehållstillstånd
återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, samtidigt
meddelas beslut om avvisning eller utvisning om inte synnerliga
skäl talar mot detta.
I propositionen anförs att kravet på att det i nämnda
situationer skall föreligga "synnerliga skäl" medfört att praxis
på denna punkt blivit ytterst restriktiv. Enligt propositionen
kan det emellertid i vissa situationer finnas skäl att avslå en
ansökan om uppehållstillstånd utan att samtidigt meddela beslut
om avvisning eller utvisning. Som exempel nämns fall där det
framstår som sannolikt att sökanden vid avslag på ansökan om
uppehållstillstånd frivilligt kommer att lämna landet utan att
ett avlägsnandebeslut meddelas. I propositionen föreslås därför
att kravet på "synnerliga skäl" i lagtexten ersätts med
"särskilda skäl".
Utskottet biträder förslaget.
Kontroll och tvångsåtgärder
I propositionen anförs att nuvarande utformning av
bestämmelsen i 6 kap. 1 § UtlL lett till tvekan om en utlännings
skyldighet att stanna kvar för utredning skulle vara att anse
som en form av frihetsberövande som kräver beslut om förvar.
Enligt regeringen har detta inte varit avsikten med bestämmelsen
och i propositionen föreslås att lagtexten utformas så att detta
klart framgår.
Vidare anförs i propositionen att enligt bestämmelser i 6 kap.
5 § UtlL en utlännings pass visserligen kan tas om hand enligt
reglerna för uppsikt. För beslut om uppsikt krävs dock att samma
förutsättningar föreligger som i fråga om beslut om förvar.
Möjligheterna att ta hand om ett pass är därmed mycket
begränsade. Enligt 5 kap. 3 § UtlL får, om en utlänning vid
ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd, Invandrarverket eller polismyndighet ta hand
om utlänningens pass eller annan identitetshandling i avvaktan
på att han får tillstånd att vistas här i landet eller lämnar
landet. Enligt propositionen är det inte ovanligt att en
utlännings passhandling försvinner på verkställighetsstadiet och
att det på goda grunder kan antas att utlänningen själv förstört
eller avhänt sig handlingen. Ett sådant förfarande medför enligt
propositionen regelmässigt ett fördröjande av verkställigheten
och i vissa fall kan den till och med omöjliggöras. Enligt
regeringens bedömning finns det inte skäl att ställa upp samma
stränga förutsättningar för ett beslut att ta hand om en
utlännings passhandling på verkställighetsstadiet som för ett
beslut om förvar. I propositionen föreslås mot bakgrund härav
att en polismyndighet även skall ha möjlighet att ta hand om en
utlännings pass i samband med verkställighet av ett beslut om
avvisning eller utvisning, i avvaktan på att ett sådant beslut
kan verkställas.
Utskottet tillstyrker förslagen.
Omprövning och rättelse av beslut
Enligt bestämmelser i förvaltningslagen är myndigheter under
vissa förutsättningar skyldiga att ompröva beslut som är
"uppenbart oriktiga".
För SIV gäller att beslut skall omprövas om de är "oriktiga".
Anledning till denna något vidare möjlighet för SIV att ompröva
sina beslut är enligt propositionen att man tidigare ville
försöka minska antalet överklagandeärenden hos regeringen. Sedan
Utlänningsnämnden inrättats och övertagit regeringens roll som
överklagandeinstans föreligger inte längre detta skäl. I
propositionen föreslås därför att förvaltningslagens regler i
berört hänseende även skall gälla för SIV. Utskottet har ingen
erinran med anledning av förslaget.
I propositionen anförs vidare att det inte är ovanligt att en
utlänning söker asyl eller eljest uppehållstillstånd i en annan
identitet än den riktiga och att beslut om uppehållstillstånd
hinner meddelas innan den riktiga identiteten blir känd. Om
beslutet innebär att uppehållstillstånd beviljas uppstår enligt
propositionen i regel inga problem. Huvudregeln är då enligt 2
kap. 9 § UtlL att tillståndet återkallas. Har utlänningen
utvisats på grund av brott uppstår heller inte några problem då
i dessa fall bestämmelser i rättegångsbalken om rättelse av
beslut kan tillämpas. Problem uppstår däremot om en
förvaltningsmyndighet meddelat beslut om avvisning eller
utvisning. Besluten kan då inte ändras. I propositionen föreslås
därför att en rättelsebestämmelse införs i utlänningslagen för
sådana situationer.
Utskottet har ingen erinran med anledning av förslaget.
Förslaget i övriga delar
Regeringens förslag i de delar som inte berörts ovan avser
redaktionella ändringar och vissa förtydliganden i
utlänningslagen samt en redaktionell ändring i rättshjälpslagen.
Förslagen har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet
har inte någon erinran i dessa delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1
i denna del och yrkande 2, 1994/95:Sf21 yrkande 2 och
1994/95:Sf22 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om
ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,
res. 1 (mp, kds)
res. 2 (fp)
res. 3 (v)
2. beträffande incidentrapporter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 1,
res. 4 (m) - delvis
3. beträffande levnadssättets betydelse vid
uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del,
1994/95:Sf21 yrkande 1 och 1994/95:Sf22 yrkande 2 antar
regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den ändringen i tredje
stycket att orden "leva skötsamt och hederligt" byts mot orden
"föra en hederlig vandel",
res. 5 (fp, kds)
res. 6 (v)
4. beträffande vistelsetidsregler
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf11 och 1994/95:Sf606
yrkande 4,
res. 7 (mp)
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1
i denna del och 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och 3 antar regeringens
förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt
avser 2 kap. 4 b §,
res. 8 (v)
res. 9 (mp)
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1
i denna del, 1994/95:Sf21 yrkande 3 och 1994/95:Sf22 yrkande 3
antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket,
res. 10 (fp)
res. 11 (v)
res. 12 (kds)
7. beträffande tidsfristen för återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 3
och 1994/95:Sf23 yrkande 5 antar regeringens förslag till lag
om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §
andra stycket,
res. 13 (v, mp)
8. beträffande villkoren för återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf20 yrkande 2 och
1994/95:Sf23 yrkande 4,
res. 14 (m)
res. 15 (mp)
9. beträffande utvisning på grund av brott
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf635 yrkande 14,
res. 16 (fp)
10. beträffande utvisning efter verkställt straff
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf601 och
1994/95:Sf607,
11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 5
och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den
ändringen att 6 § första stycket 3 skall ha följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Utskottets förslag
3. har levt skötsamt och 3. fört och kan
hederligt och kan förväntas komma att
förväntas även i föra en hederlig vandel.
framtiden iaktta ett sådant
levnadssätt.
res. 17 (v)
12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf21 yrkande 4,
res. 18 (fp)
13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för
medborgarskap
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Ub51 yrkande 8,
1994/95:Sf20 yrkande 4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12,
res. 19 (m)
14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf630 yrkande 8 och
1994/95:Sf636 yrkande 16,
res. 20 (mp)
15. beträffande återkallelse av medborgarskap
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf20 yrkande 3,
res. 4 (m) - delvis
16. beträffande information till utlänningar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Sf613 och
1994/95:Sf621 yrkande 3,
17. beträffande medborgarskap för barn födda av svenska
mödrar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf616,
18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf637 yrkande 29,
res. 21 (v)
19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 4,
res. 22 (v)
20. beträffande ansökan efter inresa
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf3,
1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13, 1994/95:Sf23 yrkandena
7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630
yrkande 3, 1994/95:Sf635 yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena
6 och 7 samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§,
res. 23 (v) - delvis
res. 24 (mp)
21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf19 yrkande 11,
res. 23 (v) - delvis
23. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar de i proposition 1994/95:179 framlagda
förslagen till
dels lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) i den mån
förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan under
mom. 1, 3, 5--7 och 20,
dels lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).
Med den rättelsen i lagförslaget att 41 § 9 ska ha lydelse enligt SfS
1994:141.
Stockholm den 18 maj 1995
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan
Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud
Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Bengt Lindqvist (s), Rune
Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge
Godin (fp), Lennart Klockare (s), Sven-Åke Nygårds (s), Ragnhild
Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Margareta E Nordenvall
(m) och Alice Åström (v).
Reservationer
1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås när det gäller de facto-flyktingar
och krigsvägrare att det i UtlL förs in en uttrycklig
bestämmelse om att brottslighet kan utgöra ett skäl att inte
bevilja asyl. Utskottet har ingen erinran härom. I propositionen
anförs dock att om brottsligheten ligger på gränsen till vad som
kan motivera ett avslag på asylansökan får även andra allvarliga
anmärkningar mot utlänningens levnadssätt vägas in i
bedömningen. Utskottet vill i detta sammanhang klart markera att
andra allvarliga anmärkningar mot en asylsökandes levnadssätt
inte ensamma skall kunna utgöra grund för avslag på ansökan.
Utskottet tillstyrker med dessa ändrade motivuttalanden bifall
till motion Sf22 yrkande 1 och regeringens lagförslag i denna
del samt avstyrker bifall till motionerna Sf19 yrkandena 1
(delvis) och 2 och Sf21 yrkande 2.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del
och motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med avslag på motionerna
1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2 och 1994/95:Sf21
yrkande 2,
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,
2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att en uttrycklig bestämmelse förs in
i UtlL om att brottslighet skall kunna utgöra ett skäl att neka
en sökande asyl. Utskottet har inget att erinra mot detta.
Emellertid skall andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens
levnadssätt enligt vad som anförs i den allmänna motiveringen få
vägas in om brottsligheten ligger på gränsen till vad som ensamt
skulle kunna utgöra grund för avslag. Visserligen skall det vara
fråga om otvetydigt konstaterade förhållanden, och de faktiska
omständigheterna skall vara helt klarlagda. Av vad som anförs i
propositionen kan dock några säkrare slutsatser om vad som får
vägas in inte dras. Utskottet förordar mot bakgrund härav att
endast lagakraftvunna domar skall beaktas vid en bedömning
utifrån den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL. På detta
sätt åstadkommer man en större rättssäkerhet och ger tillämparen
en tydligare anvisning. Den av utskottet förordade tillämpningen
kan inte anses behöva medföra en ändring i den föreslagna
lagtexten. Med de förtydliganden utskottet gjort om
tillämpningen av den nya bestämmelsen i 3 kap. 4 § UtlL anser
utskottet att lagförslaget i denna del kan antas. Det anförda
innebär att motion Sf21 yrkande 2 bör bifallas av riksdagen och
att motion Sf22 yrkande 1 får anses tillgodosedd.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 2
och med anledning av motion 1994/95:Sf22 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1 i denna del och 2
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 §,
3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Som framgått" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att asyl skall få vägras de
facto-flyktingar och krigsvägrare på grund av brottslighet eller
om det på grund av någon annan omständighet finns särskilda skäl
att inte bevilja asyl. Enligt utskottets uppfattning återspeglas
inte de uttalanden som görs i propositionen av den föreslagna
lagtexten. För att de tillämpande myndigheterna skall få
tillräcklig vägledning om hur bestämmelsen skall tillämpas bör
denna ändras. Utskottet lägger nedan fram förslag till ny
lydelse av 3 kap. 4 § UtlL i enlighet härmed.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande levnadssättets betydelse vid asyl
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkandena 1
i denna del och 2 samt med anledning av regeringens förslag i
denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 2
och 1994/95:Sf22 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 3 kap. 4 § med den
ändringen att andra stycket 2 skall ha följande såsom
Reservantens förslag betecknade lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
2. det beträffande en 2. det beträffande en
utlänning som omfattas av 1 utlänning som omfattas av 1
§ 2 eller 3 på grund av § 2 eller 3 på grund av
brottslighet eller någon brottslighet eller
annan omständighet finns brottslighet i förening med
särskilda skäl att inte någon annan omständighet
bevilja asyl, finns särskilda skäl att
inte bevilja asyl,
4. Incidentrapporter och återkallelse av medborgarskap (mom. 2
och 15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 1." bort ha
följande lydelse:
I propositionen diskuteras särskilt de s.k.
incidentrapporterna som upprättas på förläggningar för
asylsökande. Regeringen anser att dessa rapporter inte fyller de
krav som måste ställas på det underlag som i tillståndsärenden
skall läggas till grund för en bedömning av sökandens
levnadssätt. Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Enligt
utskottets uppfattning är hot och andra former av trakasserier
och andra icke acceptabla beteenden som förekommer på
förläggningarna tecken på att den asylsökande har klara
svårigheter att följa de regler och normer som är grunden för
ett civiliserat samhälle och att vederbörande har en annan
uppfattning om vad som är rätt eller fel. I utredningen om
uppehållstillstånd och avvisning (SOU 1993:120) framhålls att
det bör införas en ordning som innebär att varje incident som är
av sådan betydenhet att en rapport upprättas bör föranleda att
utlänningens dossier tillförs uppgift härom. På så sätt
garanteras att vederbörande asylbyrå får kännedom om
anmärkningar, och dessa kan då beaktas vid tillståndsprövningen.
Utskottet anser att incidentrapporternas betydelse bör klargöras
genom lagstiftning. Detta bör riksdagen med bifall till motion
Sf20 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "I propositionen" och slutar med "yrkande 3." bort ha
följande lydelse:
Regeringen diskuterar i propositionen möjligheten att införa
en bestämmelse i lagen om medborgarskap som möjliggör att beslut
om medborgarskap skall kunna återkallas. Vid en vägning av
skälen för och emot en sådan möjlighet finner dock regeringen
att övervägande skäl talat mot att införa denna möjlighet.
Utskottet kan ha viss förståelse för denna synpunkt men menar
att det i vissa fall måste kunna finnas en sådan möjlighet. Det
skulle enligt utskottets uppfattning vara stötande om
utlänningar med terroristanknytning eller sådana som gjort sig
skyldiga till exempelvis grova narkotikabrott på grundval av en
falsk identitet erhåller medborgarskap och att detta inte kan
återkallas när rätta förhållandet uppdagas. En bestämmelse om
återkallande av medborgarskap måste dock innehålla vissa
undantagsregler om till exempel ett sådant förfarande skulle
innebära att utlänningen blir statslös. Vad utskottet sålunda
med anledning av motion Sf20 yrkande 3 anfört bör ges regeringen
till känna.
dels att momenten 2 och 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
2. beträffande incidentrapporter
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande återkallelse av medborgarskap
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra
än asylberättigade (mom. 3)
Sigge Godin (fp) och Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2."
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att levnadssättets betydelse vid
ansökan om asyl skall begränsas till att endast avse
lagakraftvunna domar. Utskottet anser att detta även skall vara
tillämpligt med avseende på levnadssättet när det gäller ansökan
om uppehållstillstånd på annan grund än asylskäl. Uttryckssättet
"hederlig vandel" i lagtexten innebär enligt utskottets
uppfattning att detta klarare markeras.
Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf21 yrkande 1,
Sf22 yrkande 2 och Sf23 yrkande 1 samt avstyrker bifall till
motion Sf19 yrkande 1 (delvis).
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande levnadssättets betydelse vid
uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf21 yrkande
1, 1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 samt med
avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna del
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 § med den
ändringen i tredje stycket att orden "leva skötsamt och
hederligt" byts mot orden "föra en hederlig vandel",
6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för andra
än asylberättigade (mom. 3)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "yrkande 2."
bort ha följande lydelse:
Vid prövningen av ansökan skall enligt propositionen beaktas
om utlänningen kan förväntas leva skötsamt och hederligt. Enligt
utskottets uppfattning är det i detta sammanhang nödvändigt att
ta ställning till Sveriges restriktiva tolkning av 1951 års
flyktingkonvention. Utskottet nöjer sig med att peka på att av
asylsökande från Bosnien har Sverige givit flyktingstatus till
mellan 2 och 3 % av de asylsökande medan Frankrike har givit
denna status till ca 60 % och Nederländerna till mellan 80 och
90 % av de sökande. Bland de asylsökande i Sverige som fått
status som humanitära fall finns många som våldtagits eller
torterats av polis eller militär i hemlandet. Att det skulle
vara möjligt neka dessa skydd här i landet med hänvisning till
deras skötsamhet och hederlighet vore enligt utskottets mening
förödande för det normsystem som vårt samhälle bygger på. För
övrigt anser utskottet att vare sig man i lagen har uttrycket
skötsamhet eller uttrycket hederlig vandel är det omöjligt att
förutse i vilken riktning tillämpningen kan komma att utvecklas.
Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet bifall till motion Sf19
yrkande 1 (delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag
i denna del och motionerna Sf21 yrkande 1, Sf22 yrkande 2 och
Sf23 yrkande 1.
delsatt moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande levnadssättets betydelse vid
uppehållstillstånd för andra än asylberättigade
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i
denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 1,
1994/95:Sf22 yrkande 2 och 1994/95:Sf23 yrkande 1 avslår
regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen
(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 §,
7. Vistelsetidsregler (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "De i" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande
lydelse:
Utlänningsnämnden har vid tillämpning av de s.k.
vistelsetidsreglerna fattat ett stort antal beslut vad gäller
brotts betydelse vid beviljande av uppehållstillstånd. Nämndens
tillämpning av dessa bestämmelser innebär att även mycket
lindriga brott som exempelvis snatteri anses utgöra särskilda
skäl att inte bevilja uppehållstillstånd. De s.k.
vistelsetidsreglerna kan sägas utgöra en särskild typ av
humanitära skäl, och utskottet kan därför inte acceptera den
stränga praxis dessa regler fått i tillämpningen. Regeringen bör
därför snarast överväga de åtgärder som kan behövas för att
tillämpningen av reglerna får ett annat innehåll. Vad utskottet
sålunda anfört bör med bifall till motion Sf606 yrkande 4 och
med anledning av motion Sf11 ges regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande vistelsetidsregler
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf606 yrkande 4
och med anledning av motion 1994/95:Sf11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och
3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det skulle vara olyckligt om en
bestämmelse om tidsbegränsade uppehållstillstånd införs i UtlL.
Enligt utskottets uppfattning skulle en sådan bestämmelse
innebära att en utlänning som beviljas ett sådant tillstånd får
ännu större svårigheter att inlemmas på den svenska
arbetsmarknaden än vad som gäller för övriga invandrare.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Sf19 yrkande 1
(delvis) och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna
del samt motion Sf23 yrkandena 2 och 3.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i
denna del och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2 och
3 avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser att en ny paragraf 2
kap. 4 b § skall införas i lagen,
9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Permanent uppehållstillstånd" och slutar med "och
3." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att tidsbegränsade uppehållstillstånd
i större utsträckning än i dag skall få meddelas som en form av
prövotid. I den föreslagna lagtexten uttrycks detta så att, om
det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt råder
tveksamhet om uppehållstillstånd bör beviljas, ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd får ges. I den allmänna motiveringen i
propositionen ger regeringen också exempel på hur bestämmelsen
skall tillämpas. Enligt utskottets uppfattning borde uttrycket
"förväntat levnadssätt" ha definierats på ett mycket tydligare
sätt. Utskottet anser det vara svårt att vid tillämpningen av
bestämmelsen kunna konstatera vem som är en presumtiv
brottsling. Om exempelvis en asylsökande tidigare begått grova
brott skulle dock bestämmelsen kunna vara tillämplig. I annat
fall bör utlänningens tidigare levnadssätt lämnas obeaktat.
Regeringen bör återkomma med förslag i denna fråga. Vad
utskottet anfört bör med anledning av motion Sf23 yrkandena 2
och 3 ges regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
5. beträffande tidsbegränsade uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 2
och 3 samt med avslag på motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna
del
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 b §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
I propositionen anförs att återkallelse endast bör kunna komma
i fråga om en utlänning dömts till ett fängelsestraff av
avsevärd längd eller om det annars föreligger otvetydigt
konstaterade anmärkningar om levnadssättet. En dom där domstolen
efter övervägande inte funnit skäl att besluta om utvisning
skall enligt propositionen inte kunna leda till att en myndighet
återkallar uppehållstillståndet. Däremot skall enligt
propositionen en sådan dom kunna vägas in om det även finns
andra allvarliga anmärkningar mot utlänningens levnadssätt.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om vad utskottet ovan i
reservationerna 1 och 5 anfört om att endast lagakraftvunna
domar bör beaktas vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd.
Utskottet vill också ifrågasätta lämpligheten av att utvidga
möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd mot bakgrund av
att domstolarna nyligen fått vidgade möjligheter att besluta om
utvisning på grund av brott och möjligheterna att bevilja
tillfälliga uppehållstillstånd nu föreslås utvidgade. Enligt
utskottets uppfattning är det angeläget att bestämmelser om
återkallelse av uppehållstillstånd på ett genomtänkt sätt är
kopplade till reglerna för beviljande av sådana tillstånd och
domstolarnas möjlighet att besluta om utvisning. Utskottet anser
mot bakgrund härav att den föreslagna lagregleringen nu inte
skall genomföras och att frågan skall utredas ytterligare med
beaktande av de av utskottet framförda synpunkterna. Utskottet
tillstyrker bifall till motion Sf21 yrkande 3.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 3
och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna
del och 1994/95:Sf22 yrkande 3,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första
stycket,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att möjligheterna att återkalla
uppehållstillstånd skall vidgas. Återkallelse skall kunna ske på
grund av allvarliga anmärkningar mot vederbörandes levnadssätt.
I propositionen preciseras detta enbart med att det skall vara
fråga om fängelsestraff av avsevärd längd eller otvetydigt
konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. Det anges
inte heller från vem anmärkningarna skall komma eller om de
skall vara allvarliga. Att införa den nu föreslagna bestämmelsen
kan enligt utskottets uppfattning innebära en fara för
rättssäkerheten. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till
motion Sf19 yrkande 1 (delvis).
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 1 i
denna del och med anledning av motionerna 1994/95:Sf21 yrkande 3
och 1994/95:Sf22 yrkande 3 avslår regeringens förslag till lag
om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §
första stycket,
12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6)
Rose-Marie Frebran (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör regeringens förslag om en
utvidgning av möjligheterna att återkalla ett beviljat
uppehållstillstånd inte genomföras. Den föreslagna bestämmelsen
lämnar enligt utskottets mening utrymme för en betydande
osäkerhet vid tillämpningen. Utskottet anser också att den
föreslagna utvidgade möjligheten att bevilja tillfälligt
uppehållstillstånd i de fall det föreligger tvekan om en
utlännings levnadssätt talar mot nödvändigheten av att
lagreglera möjligheten att återkalla uppehållstillstånd.
Utskottet avstyrker således bifall till regeringens förslag
såvitt avser 2 kap. 11 § första stycket UtlL samt tillstyrker
bifall till motion Sf22 yrkande 3.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
6. beträffande återkallelse av uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf22 yrkande 3
och med anledning av motionerna 1994/95:Sf19 yrkande 1 i denna
del och 1994/95:Sf21 yrkande 3,
dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 § första
stycket,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om återkallande av uppehållstillstånd,
13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 7)
Ragnhild Pohanka (mp) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 5." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att tidsfristen för återkallelse av
uppehållstillstånd utsträcks från två år till tre år. Enligt
regeringen är anledningen till detta förslag att SIV i många
fall får kännedom om anmärkningar i utlänningens levnadssätt
efter det att tvåårsfristen gått ut. Enligt utskottets mening är
detta ett problem av administrativ natur som inte bör medföra en
förlängning av tidsfristen. Utskottet tillstyrker således bifall
till motionerna Sf19 yrkande 3 och Sf23 yrkande 5.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande tidsfristen för återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande
3 och 1994/95:Sf23 yrkande 5 avslår regeringens förslag till lag
om ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 11 §
andra stycket,
14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Möjligheterna att återkalla uppehållstillstånd för den
utlänning som inte lever hederligt och skötsamt bör såsom
regeringen framhåller vidgas. I motsats till regeringen anser
dock utskottet att denna möjlighet bör motsvara
förutsättningarna för ett sådant tillstånd. Den omständigheten
att ett uppehållstillstånd meddelats innebär inte att vikten
minskar av att utlänningen följer de lagar och regler i övrigt
som gäller i det svenska samhället. Att acceptera att
utlänningar som kommit till Sverige för att söka skydd här
därefter missbrukar denna gästfrihet kan enligt utskottets
mening få till följd att det skapas en grogrund för
främlingsfientlighet. Om en utlänning brister i de
förutsättningar som var ett villkor för uppehållstillståndet,
bör det således finnas möjlighet att återkalla detta. Vad
utskottet anfört i denna del bör med bifall till motion Sf20
yrkande 2 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande villkoren för återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf20 yrkande 2
och med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 8)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens bedömning att det i vissa fall kan
vara väsentligt att ett uppehållstillstånd kan återkallas. I
likhet med vad som anförs i propositionen bör inte
bestämmelserna om återkallelse motsvara förutsättningarna för
beviljande av sådant tillstånd. Utskottet anser dock att det av
propositionen bort framgå på ett mycket tydligare sätt på vilka
grunder ett beviljat uppehållstillstånd skall kunna återkallas.
Regeringen bör återkomma i denna fråga. Vad utskottet anfört bör
med bifall till motion Sf23 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse;
8. beträffande villkoren för återkallelse av
uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkande 4
och med avslag på motion 1994/95:Sf20 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Utvisning på grund av brott (mom. 9)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som
börjar med "De fr.o.m." och slutar med "yrkande 14." bort ha
följande lydelse:
Bestämmelserna om utvisning på grund av brott har nyligen
skärpts (prop. 1993/94:159, SfU17). Enligt utskottets
uppfattning stämmer de nya reglerna bättre än de tidigare
överens med vad som kan kallas det allmänna rättsmedvetandet.
Bestämmelserna tydliggör att det finns en gräns för vad det
svenska samhället tolererar. Det är dock angeläget att
tillämpningen av de nya bestämmelserna noga följs upp. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till motion Sf635 yrkande 14.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande utvisning på grund av brott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf635 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Enligt gällande" och på s. 26 slutar med "anses
tillgodosedd." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås en ändring av medborgarskapslagen
innebärande att den som har levt skötsamt och hederligt och kan
förväntas även i framtiden iaktta ett sådant levnadssätt kan
naturaliseras. Enligt utskottets uppfattning ges genom dessa
förändringar ökat utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Några
bärande skäl för den föreslagna förändringen har enligt
utskottets mening inte anförts i propositionen. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till motionerna Sf19 yrkande 5 och
Sf22 yrkande 4.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande ändringar i medborgarskapslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19 yrkande
5 och 1994/95:Sf22 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap med den
ändringen att 6 § första stycket 3 erhåller följande som
Reservantens förslag betecknande lydelse:
Regeringens förslag Reservantens förslag
3. har levt skötsamt och 3. fört en hederlig vandel.
hederligt och kan
förväntas även i
framtiden iaktta ett sådant
levnadssätt.
18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som
börjar med "Av bestämmelser" och på s. 27 slutar med "anses
besvarad." bort ha följande lydelse:
Bestämmelserna i 9 a § lagen om svenskt medborgarskap
motsvarar i princip bestämmelserna i 7 kap. 11 § UtlL om
överlämnande av ärenden till regeringen. I ett avseende skiljer
sig dock bestämmelserna åt. I UtlL finns ett stadgande om
överlämnande av ärenden till regeringen på grund av
familjeanknytning eller liknande samband med annat ärende. I
proposition 1991/92:30 övervägdes att även i
medborgarskapslagstiftningen införa överlämnande även av detta
slags ärenden. Regeringen ansåg dock efter överväganden att
detta inte borde ske.
Utskottet anser att, även om överlämnande av
medborgarskapsärenden inte gör sig gällande med samma styrka
som utlänningsärenden när det gäller en prövning med hänsyn till
familjeanknytning, det ändå kan finnas skäl att närmare överväga
om en sådan möjlighet bör införas även i
medborgarskapslagstiftningen. Vad utskottet anfört bör med
bifall till motion Sf21 yrkande 4 ges regeringen till känna.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande överlämnande av medborgarskapsärenden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf21 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap
(mom. 13)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och
Margareta E Nordenvall (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort
ha följande lydelse:
Kunskaper i svenska språket är en grundläggande förutsättning
för att en utlänning på ett riktigt sätt skall kunna tillvarata
sina rättigheter och iaktta sina skyldigheter här i landet.
Sådana kunskaper utgör vidare en av förutsättningarna för att
verkligen komma ut på arbetsmarknaden. Utskottet anser att
sådana kunskaper bör utgöra ett obligatorium för att erhålla
svenskt medborgarskap. Undantag i detta hänseende bör dock kunna
göras för äldre invandrare. Utskottet tillstyrker sålunda bifall
till motionerna Sf20 yrkande 4 och Sf602 yrkande 12.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande krav på kunskaper i svenska språket för
medborgarskap
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf20 yrkande
4 och 1994/95:Sf602 yrkande 12 och med anledning av motion
1993/94:Ub51 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. ~14)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Motionsyrkanden om" och slutar med "yrkande 8." bort
ha följande lydelse:
Beträffande det motionsvis framförda yrkandet om en sänkning
av det lagstadgade hemvistkravet anser utskottet att
hemvisttidens längd som villkor för medborgarskap inte bör
sättas högre än vad som erfarenhetsmässigt behövs för att
utlänningar i allmänhet skall hinna inlemmas i det svenska
samhället. Tre år kan därvidlag anses som en lämplig riktlinje.
Utskottet tillstyrker bifall till motionerna Sf630 yrkande 8 och
Sf636 yrkande 16.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande hemvisttidens längd vid medborgarskap
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf630 yrkande
8 och 1994/95:Sf636 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med "Riksdagen har" och slutar med "yrkande 29." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det kan finnas skäl för regeringen att
överväga om inte medborgarskapsärenden lämpligen bör handläggas
av en avdelning inom Justitiedepartementet och tillstyrker
sålunda bifall till motion Sf637 yrkande 29.
dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
18. beträffande handläggningen av medborgarskapsärenden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf637 yrkande 29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Enligt 3 §" och slutar med "yrkande 4." bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser det inte lämpligt att regeringen förordnar att
SIV och Utlänningsnämnden får ha terminalåtkomst till vissa
polisregister. Enligt utskottets uppfattning kan detta komma att
missbrukas och därmed kränka individers integritet. Utskottet
tillstyrker bifall till motion Sf19 yrkande 4.
dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
19. beträffande utredningar i medborgarskapsärenden m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i anknytningsärenden
(mom. 20 och 21)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Utskottet delar" och på s. 38 slutar med "motion
Sf3." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget om en begränsad utvidgning av
möjligheterna att få en ny ansökan om uppehållstillstånd
beviljad inte tar tillräckliga humanitära hänsyn. Grundorsaken
till de nuvarande stora humanitära problemen är enligt utskottet
en orimligt restriktiv praxis beträffande bedömningen av
asylansökningar.
Det är viktigt att man även i utlänningsärenden erkänner att
barn har behov av båda sina föräldrar. Det får inte vara så att
ett barn förnekas rätten till kontakt med sin far även om denne
råkar vara utlänning. För att värna denna rätt anser utskottet
att det skall krävas synnerliga skäl för att skilja ett barn
från en förälder genom verkställighet av ett avlägsnandebeslut.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag härom.
Vad gäller tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna i 2
kap. 5 b § anser utskottet att ny ansökan bör bifallas om
vistelsetiden i Sverige efter lagakraftvunnet avvisningsbeslut,
utan den sökandes förskyllan, har blivit längre än sex månader.
Samma sak bör gälla om sökanden riskerar att kvarhållas i sitt
hemland längre tid än två år på grund av militärtjänstgöring.
En utlänning som efter lagakraftvunnet beslut gömmer sig anses
ha begått ett brott och beviljas därför inte uppehållstillstånd.
För många av utlänningarna med anknytning till Sverige har det
varit nödvändigt att "gå under jorden" för att även
fortsättningsvis kunna leva ihop med sin familj. När de nya
reglerna införs den 1 juli 1995 skall detta förhållande enligt
utskottet inte få ligga utlänningen till last vid prövningen av
den nya ansökan.
I propositionen anges vidare att tillstånd inte bör beviljas
om det finns anledning att anta att sökanden har verkat för en
organisation som gjort sig skyldig till övergrepp av olika slag.
Utskottet anser att det måste krävas att utlänningen själv
medverkat i sådana handlingar. Det måste också krävas betydligt
starkare bevis för att avslå en ansökan. Det måste tas med i
bedömningen om utlänningen numera tagit avstånd från
organisationen eller inte.
Med denna motivering tillstyrker utskottet lagförslaget i
berörda delar.
I övrigt anser utskottet att, om det begärs av den sökande, en
anknytningsutredning alltid skall genomföras här i landet före
en eventuell verkställighet. Utskottet har erfarit att
Invandrarverket inte beviljar uppehållstillstånd om det
föreligger ett återreseförbud. Regleringen i utlänningslagen av
återreseförbud bör därför ändras. Det anförda bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "I motion" och slutar med "yrkande 11." bort ha
följande lydelse:
Det har visat sig föreligga ett mycket stort behov av
rättshjälp i ärenden om rätt till uppehållstillstånd efter ny
ansökan på grund av anknytning. Utskottet anser att regeringen
bör utfärda tilläggsdirektiv till utredningen om översyn av
rättshjälpen att lägga fram förslag härom.
dels att momenten 20 och 21 i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:
20. beträffande ansökan efter inresa
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Sf19
yrkandena 6--10, 12 och 13 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7
och med anledning av propositionen och motionerna 1994/95:Sf3,
1994/95:Sf23 yrkandena 7, 8, 13, 14 och 16, 1994/95:Sf611
yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3 och 1994/95:Sf635 yrkande 15
samt med avslag på motion 1994/95:Sf23 yrkande 15,
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. beträffande rättshjälp i anknytningsärenden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf19 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Ansökan efter inresa (mom. 20)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35
börjar med "I det" och på s. 38 slutar med "motion Sf3." bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att uppehållstillstånd får beviljas
medan utlänningen befinner sig i Sverige om det är uppenbart att
ansökan skulle ha bifallits om prövningen gjorts före inresan.
Utskottet anser att det bör vara tillräckligt att det är
sannolikt att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om
prövningen hade skett före inresan.
Vidare anser utskottet att det är inhumant att kräva att en
asylsökande som fått avslag på sin asylansökan skall åka till
sitt hemland och söka uppehållstillstånd därifrån. Här måste
principen "hellre fria än fälla" gälla. Utskottet vill därför
ändra formuleringen beträffande ny ansökan så att
uppehållstillstånd skall beviljas om det annars är stötande för
rättskänslan.
De nuvarande bestämmelserna har medfört att flera familjer
lever med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut för den
utländske familjemedlemmen, trots att det föreligger en nära
anknytning till Sverige. Utskottet anser att, när de nya
bestämmelserna införs den 1 juli 1995, tillämpningen skall vara
sådan att också dessa familjer får en chans till ett liv i lugn
och harmoni. Därvid skall särskild hänsyn tas även till par utan
barn.
dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
20. beträffande ansökan efter inresa
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sf23 yrkandena 7,
8 och 13--16 och med anledning av propositionen och motionerna
1994/95:Sf3, 1994/95:Sf19 yrkandena 6--10, 12 och 13,
1994/95:Sf611 yrkande 6, 1994/95:Sf630 yrkande 3, 1994/95:Sf635
yrkande 15 och 1994/95:Sf637 yrkandena 6 och 7
dels godkänner vad utskottet anfört,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 5 och 5 b §§ med
den ändringen att i 2 kap. 5 § tredje stycket ordet "uppenbart"
byts mot "sannolikt" och i 2 kap. 5 b § orden "skulle strida mot
humanitetens krav" byts mot "är stötande för rättskänslan",
25. Spruckna anknytningar (mom. 22)
Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran
(kds) och Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Utskottet förutsätter" och slutar med "yrkande 12."
bort ha följande lydelse:
Utländska kvinnor som misshandlas av sina män vågar inte bryta
upp från förhållandet eftersom de tror att de då riskerar att
utvisas från Sverige. Kvinnor som har goda skäl att lämna mannen
skall enligt utskottets mening inte tvingas att lämna Sverige.
Polisen och Invandrarverket måste vara ännu tydligare i detta
avseende.
Det förekommer att män upprepade gånger tar hit utländska
kvinnor och utsätter dem för svåra övergrepp. Utskottet anser
att regeringen särskilt bör uppmärksamma dessa problem och
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder. För att
motverka att situationer uppstår med de utländska misshandlade
kvinnorna kan det finnas anledning att överväga om
Invandrarverket skall medges rätt att införskaffa
kriminalregisterutdrag för mannen i denna typ av ärenden.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
22. beträffande spruckna anknytningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Sf611
yrkande 15, 1994/95:Sf621 yrkande 13, 1994/95:Sf635 yrkandena 16
och 17, 1994/95:Sf637 yrkande 24 och 1994/95:A802 yrkande 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motioner 3
Utskottet 7
Vandelns betydelse i ärenden om uppehållstillstånd 7
Gällande ordning 7
Levnadssättets betydelse i ärenden om uppehållstillstånd
för asylberättigade 11
Propositionen 11
Motioner 12
Utskottets bedömning 13
Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för
andra än asylberättigade 13
Propositionen 13
Motioner 14
Utskottets bedömning 15
Tidsbegränsade uppehållstillstånd 16
Propositionen 16
Motioner 17
Utskottets bedömning 17
Återkallelse av uppehållstillstånd 17
Propositionen 17
Motioner 18
Utskottets bedömning 19
Utvisning på grund av brott 20
Gällande ordning 20
Propositionen 20
Motioner 21
Utskottets bedömning 22
Levnadssättets betydelse vid ansökan om medborgarskap
m.m. 22
Gällande ordning 22
Propositionen 23
Motioner 24
Utskottets bedömning 25
Utredningar i ärenden om uppehållstillstånd och
medborgarskap 28
Uppehållstillstånd för vissa anhöriga 29
Gällande bestämmelser 29
Uppehållstillstånd efter inresa 30
Propositionen 30
Motioner 32
Utskottets bedömning 34
Vissa frågor om s.k. spruckna anknytningar 38
Motioner 38
Utskottets bedömning 39
Beslut om avvisning eller utvisning vid avslag på ansökan
om uppehållstillstånd 42
Kontroll och tvångsåtgärder 43
Omprövning och rättelse av beslut 43
Förslaget i övriga delar 44
Hemställan 44
Reservationer 47
1. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 47
2. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48
3. Levnadssättets betydelse vid asyl (mom. 1) 48
4. Incidentrapporter och återkallese av medborgarskap
(mom. 2 och 15) 49
5. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för
andra än asylberättigade (mom. 3) 50
6. Levnadssättets betydelse vid uppehållstillstånd för
andra än asylberättigade (mom. 3) 51
7. Vistelsetidsregler (mom. 4) 51
8. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52
9. Tidsbegränsade uppehållstillstånd (mom. 5) 52
10. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 53
11. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54
12. Återkallelse av uppehållstillstånd (mom. 6) 54
13. Tidsfristen för återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 7) 55
14. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 8) 55
15. Villkoren för återkallelse av uppehållstillstånd
(mom. 8) 56
16. Utvisning på grund av brott (mom. 9) 56
17. Ändringar i medborgarskapslagen (mom. 11) 57
18. Överlämnande av medborgarskapsärenden (mom. 12) 57
19. Krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap
(mom. 13) 58
20. Hemvisttidens längd vid medborgarskap (mom. 14) 58
21. Handläggningen av medborgarskapsärenden (mom. 18)
59
22. Utredningar i medborgarskapsärenden m.m. (mom. 19)
59
23. Ansökan efter inresa och rättshjälp i
anknytningsärenden (mom. 19 och 20) 59
24. Ansökan efter inresa (mom. 19) 61
25. Spruckna anknytningar (mom. 21) 62
Bilaga I propositionen framlagda lagförslag 63