I detta betänkande behandlas
dels proposition 1994/95:100 bilaga 4
(Utrikesdepartementet) littera B (bidrag till vissa
internationella organisationer) punkterna 6 och 7 samt littera E
(utrikeshandel och exportfrämjande) punkterna 1--3 och 7--9,
dels -- helt eller delvis -- 15 motioner från allmänna
motionstiden.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
budgetpropositionen om anslag till Kommerskollegium, vissa
internationella organisationer för handel och råvarusamarbete,
exportfrämjande verksamhet och statsstödd exportkreditgivning.
Vidare tillstyrks förslag om bemyndiganden m.m. för den
exportkreditgarantigivning som Exportkreditnämnden bedriver.
Motioner om frihandelns betydelse för u-ländernas utveckling
avstyrks med hänvisning bl.a. till att regeringen deklarerat att
den kommer att verka för att berättigade u-landsintressen skall
tillvaratas såväl inom EU som inom WTO
(Världshandelsorganisationen).
Utskottet understryker att strävan efter en miljömässigt
hållbar utveckling måste ges en hög prioritet vid utformningen
av handelspolitiken och erinrar om att regeringen verkar för att
handels- och miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande. Mot
denna bakgrund avstyrks de motioner som tar upp frågan om handel
och miljö.
Motioner med krav på att en koppling skall göras mellan handel
och arbetsvillkor avstyrks av utskottet med hänvisning till att
regeringen driver linjen att arbetsvillkor bör integreras i
handelsreglerna. Utskottet betonar emellertid vikten av att en
analys görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på
u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. I en
motivreservation (m, c, fp, kds) anförs att det är mycket
tveksamt om det går att integrera regler om arbetsvillkor i
internationella handelsavtal och samtidigt behålla en i verklig
mening fri handel. Där påpekas att det finns risk för att sådana
villkor kan hindra u-länderna från att få exportinkomster som
kan användas för att förbättra välståndet och arbetsvillkoren.
Utskottet avstyrker slutligen motioner om subventioner till
företag, om genomlysning av företags internhandel och om export
av alkoholdrycker.
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 4 (Utrikesdepartementet)
framlägger regeringen förslag om anslag m.m. under tredje
huvudtiteln för budgetåret 1995/96. Under här angivna rubriker
föreslås följande:
B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m. (s. 32)
att riksdagen till Organisationer för internationell handel
och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 17 515 000 kr.
B 7. Internationell råvarulagring (s. 34)
att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 2 625 000 kr.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande (s. 165)
att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder
inom området Utrikeshandel och exportfrämjande för budgetåren
1997 och 1998 som regeringen förordar under anslagen E 1, E 2
och E 9.
E 1. Kommerskollegium (s. 166)
att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr.
E 2. Exportfrämjande verksamhet (s. 169)
att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 231 439 000 kr.
E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar (s. 171)
att riksdagen
1. medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av en
statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för
N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier,
2. medger att staten åtar sig ett betalningsansvar i form av
en statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av
högst 2 000 000 000 kr,
3. godkänner att den rörliga krediten som ställs till EKN:s
förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 2 700 000 000
kr för den gamla verksamheten och till 1 400 000 000 kr för
den nya verksamheten,
4. godkänner att EKN:s upplåning i utländsk valuta får uppgå
till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den gamla verksamheten
och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya verksamheten,
5. godkänner vad regeringen har uttalat om s.k. matchning,
6. godkänner att EKN bemyndigas medverka vid återvinning av
ogaranterade fordringar då särskilda skäl talar för sådan
medverkan,
7. bemyndigar regeringen att besluta föreskrifter om avgifter
för EKN:s medverkan vid återvinning av ogaranterade fordringar,
8. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar under budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
E 7. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit (s. 179)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 8. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m. (s. 180)
att riksdagen till Kostnader för statsstödd
exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
E 9. Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder (s. 181)
att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för
förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 42 000 000 kr.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller
yrkandet (14) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med
övriga EU verkar för att GATT utvecklar ett enhetligt
miljöreglemente.
1994/95:U203 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet
(7) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Sverige i EU och internationella fora
skall arbeta för ökad frihandel.
1994/95:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för ökad svensk handel med u-länderna,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt agerande i WTO för att stödja u-ländernas
rätt till utveckling,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt arbete i EU för att förbättra u-ländernas
handelsvillkor.
1994/95:U232 av Helena Nilsson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om u-ländernas handelssituation, behovet av
kompletterande förhandlingar efter det senaste GATT-avtalet samt
UNCTAD:s roll,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s handelspolitik gentemot tredje världen.
1994/95:U312 av Peter Eriksson och Birger Schlaug (båda mp)
såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen minskar anslaget E 2.
Exportfrämjande verksamhet med 38 000 000 kr.
1994/95:U502 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (11) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att Sverige inom EU bör arbeta för ökad frihandel med
sociala och miljömässiga skyddsklausuler.
1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
24. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att integrera miljöhänsyn i reglerna för
internationell handel,
25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att initiera förhandlingar i
Världshandelsorganisationen (WTO) om en förändring av nuvarande
regler så att handelsåtgärder i internationella miljöavtal
automatiskt skall vara erkända av GATT/WTO,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet,
27. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av fortsatt nordiskt samarbete för att påverka
EU-kommissionen och övriga medlemsländer vad gäller
GATT/WTO-frågor om miljö och handel.
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (18) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att den bör verka för att GATT/WTO snarast accepterar
substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen, och ger dem
en framskjuten plats i sitt regelverk.
1994/95:N249 av Roland Larsson (c) och Rose-Marie Frebran
(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om svensk alkoholreklam
utomlands.
1994/95:N250 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en analys av utvecklingen av fair
trade i andra länder i enlighet med vad som anförts i motionen
samt en studie av vad som är möjligt att göra i Sverige för att
befrämja fair trade.
1994/95:N271 av Birger Schlaug och Peter Eriksson (båda mp)
såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för
miljöklausuler,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av aktivt svenskt agerande för sociala
klausuler,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenskt initiativ för att synliggöra de
transnationella företagens planekonomiska internhandel.
1994/95:N273 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller
yrkandet (6 delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att verka för ökad
konkurrens, frihandel och avreglering i EU.
1994/95:N284 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner
till exportindustri.
1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) såvitt gäller
yrkandet (4) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat samarbete för att stödja de
mindre företagens exportsatsningar.
1994/95:A444 av andre vice talman Görel Thurdin (c) såvitt
gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som anförts om garantisystem för små och
medelstora företag.
Utskottet
Kommerskollegium
Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för
handelspolitik och utrikeshandel samt -- tills vidare --
revisorsfrågor. Målet för kollegiets verksamhet är att med
frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen
inom handeln med omvärlden tas till vara. Dess uppgifter är dels
att tillhandahålla utredningar och underlag för regeringens
ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner.
Medverkan i utformningen av EU:s handelspolitik innebär nya
uppgifter och krav, heter det i budgetpropositionen (prop.
1994/95:100 bil. 4 s. 166). För budgetåret 1994/95 har
regeringen beslutat om ett resurstillskott till kollegiet på
7 350 000 kr -- utöver vad riksdagen anvisat -- genom
användande av medel från anslaget för exportfrämjande åtgärder.
Regeringen föreslår nu ett anslag för budgetåret 1995/96 på
drygt 61 miljoner kronor. Under budgetåren 1997 och 1998
beräknas en årlig besparing inom den befintliga verksamheten på
drygt 1 miljon kronor.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Regeringen bedömer emellertid att Kommerskollegium behöver
ytterligare resurser utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen. Resurstillskottet är, enligt regeringen,
motiverat främst därför att anslutningen till den gemensamma
handelspolitiken innebär en kraftig ökning av antalet
importlicenser. Vidare måste resurserna förstärkas vad gäller
handelspolitiskt beslutsunderlag, handelsprocedurfrågor och
informationsinsatser. Mot denna bakgrund uppger regeringen att
den avser att återkomma i kompletteringspropositionen när det
gäller anslaget till kollegiet för budgetåret 1995/96.
I proposition 1994/95:152 om regler för godkända och
auktoriserade revisorer föreslår regeringen att tillsynen över
revisorerna skall föras från Kommerskollegium till en nyinrättad
myndighet, Revisorsnämnden, och att kollegiets kostnader för
revisorsverksamheten, ca 5 miljoner kronor, skall föras från
anslaget.
Utskottet behandlar de nu nämnda frågorna i särskilda
betänkanden senare under våren 1995.
Exportfrämjande verksamhet
Sveriges Exportråd är det centrala serviceorganet för
exportfrämjande åtgärder. Huvudmän för Exportrådet är staten och
Sveriges allmänna exportförening. Riksdagen beslutade våren 1992
-- i samband med ställningstagande till statens roll i den
exportfrämjande verksamheten -- att statens anslag till
Exportrådet skulle halveras under en treårsperiod (prop.
1991/92:108, bet. NU23). De statliga medlen går i första hand
till upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet samt
till insatser för att utveckla små och medelstora företags
export. Övriga aktiviteter finansieras i princip genom avgifter
från företagen.
Regeringen föreslår (bil. 4 s. 169) ett anslag till
Exportrådet för budgetåret 1995/96 på 216 miljoner kronor samt
att regeringen skall kunna disponera ca 15 miljoner kronor för
exportfrämjande åtgärder. Vid beräkningen av anslaget har
beaktats att besparingar på 10 % skall göras på anslaget under
den kommande treårsperioden. För budgetåren 1997 och 1998 anges
den beräknade besparingen till 3,7 resp. 8,7 miljoner kronor.
I motion 1994/95:U312 (mp) kritiseras regeringens förslag till
allmänna besparingar inom utrikesförvaltningen på 76 miljoner
kronor under budgetåret 1995/96. Motionärerna uttrycker bl.a.
farhågor för att nedläggningen av utlandsmyndigheter leder till
att Sverige blir alltmer beroende av EU:s gemensamma
utrikespolitik. Därför föreslås att besparingen inom
utrikesförvaltningen skall sänkas till 38 miljoner kronor och
att i stället motsvarande besparing skall göras på anslaget för
exportfrämjande åtgärder. Företagen har nytta av att de svenska
beskickningarna behålls utomlands, anförs det i motionen.
Riksdagen har genom beslut den 15 mars 1995 (bet.
1994/95:UU14) godkänt regeringens förslag till anslag för
utrikesförvaltningen och därmed avslagit den i motionen
föreslagna ökningen på 38 miljoner kronor, vilken skulle
finansieras genom en minskning av anslaget till exportfrämjande
åtgärder.
Av den tidigare redogörelsen har framgått att anslaget till
exportfrämjande åtgärder minskats kraftigt under de senaste
åren. Regeringens förslag innebär en ytterligare neddragning.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1994/95:U312
(mp) i berörd del. Utskottet tillstyrker regeringens förslag
till anslag till exportfrämjande verksamhet samt inriktningen av
de beräknade besparingarna.
I motion 1994/95:N301 (kds) hävdas att många företag går miste
om exportaffärer
på grund av bristande kunskap om de internationella marknaderna,
otillräckliga språkkunskaper och därmed sammanhängande rädsla
för att satsa på nya marknader. Motionärerna anser därför att
olika statliga och regionala aktörer måste samverka i
exportfrämjande åtgärder för småföretag.
I proposition 1991/92:108 om statens roll i den
exportfrämjande verksamheten vid Sveriges Exportråd framhölls
att det är ett samhällsintresse att svenska företag, inte minst
små och medelstora företag, har tillgång till bl.a. information
och sakkunnig rådgivning om främmande marknader och
avsättningsmöjligheter för svenska produkter. Det konstaterades
att det är en statlig angelägenhet att finansiellt stödja denna
typ av exportservice. I propositionen underströks vidare vikten
av ett förstärkt samarbete med andra organ med exportfrämjande
inslag i sin verksamhet. I detta sammanhang nämndes särskilt
handelskamrarna och de regionala utvecklingsfonderna, dvs. det
nuvarande ALMI Företagspartner AB. Utskottet (bet. 1991/92:NU23)
betonade att det är av särskild betydelse att Exportrådet i sin
verksamhet prioriterar de små och medelstora företagens
exportsatsningar och framhöll att de regionala
utvecklingsfonderna kan spela en viktig roll när det gäller att
underlätta småföretagens kontakter med Exportrådet.
Enligt vad näringsutskottet erfarit har Exportrådet
samarbetsavtal med alla handelskamrar i Sverige och eftersträvar
en motsvarande lösning av samarbetet med ALMI Företagspartner.
Exportrådet har också ett antal egna kontor i landet till vilka
småföretag kan vända sig. Det kan noteras att ca 80 % av
Exportrådets kunder är små och medelstora företag. Av särskilt
intresse för denna kategori av företag är vidare rådets
satsningar på exportföretagskonsulter som kan hyras på deltid
och på samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen angående
exportsäljare.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är
angeläget att statliga och regionala organ samverkar för att
underlätta de små och medelstora företagens exportsatsningar.
Detta har även tydligt markerats i de riktlinjer för
Exportrådets verksamhet som riksdagen har fastställt. Som
framgått av den lämnade beskrivningen strävar Exportrådet också
efter att successivt bygga ut samarbetet på regional och lokal
nivå. Enligt utskottets uppfattning finns det därför nu ingen
anledning till något initiativ från riksdagens sida, varför
motionen avstyrks i denna del.
Exportkreditnämnden
Exportkreditnämnden (EKN) är en statlig myndighet vars
huvuduppgift är att främja svensk export genom utfärdande av
garantier. Garantin är en försäkring som skyddar exportörer mot
vissa förlustrisker i exportaffärer. Garantin kan även användas
som säkerhet hos kreditinstitut. För garantin betalas en premie.
Storleken på premien beror på vilket land garantin avser, vilken
kunden är och hur lång garantin är. Den lägsta premien uppgår
till 0,3 % av det garanterade beloppet. Länderna delas in i
riskklasser, där en högre risk medför högre premie. Som
riktlinje för verksamheten gäller att den skall gå ihop
ekonomiskt; för de långa garantierna på sikt. Korta garantier är
upp till ett år, övriga garantier är långa.
EKN:s garantigivning är vidare uppdelad i två system: inom
normalgarantisystemet (N-garanti) ges garantier för affärer med
överblickbara risker och tillfredsställande riskspridning. Inom
LT-systemet (Long Term) ges garantier för betydande belopp och
långa kredittider. Dessutom förekommer en uppdelning i den gamla
och den nya verksamheten. Med den gamla avses garantier
utfärdade före den 1 juli 1990. Vid denna tidpunkt började av
riksdagen beslutade nya riktlinjer för garantisystemet att
gälla, dvs. den nya verksamheten.
Vid utgången av år 1994 hade EKN totalt 29,6 miljarder kronor
i utestående garantiförbindelser. Härutöver fanns det
garantiutfästelser (offerter) på 40,4 miljarder kronor. Under
verksamhetsåret 1993/94 utfärdades nya garantiförbindelser på
16 miljarder kronor, en ökning med 80 % i förhållande till det
föregående året. Premieintäkterna uppgick 1993/94 till
322 miljoner kronor, skadeutbetalningarna till 1,1 miljarder
kronor och återvinningarna (avbetalningar på fordringar) till
825 miljoner kronor. EKN hade vid utgången av förra
verksamhetsåret utestående fordringar på 17,5 miljarder kronor.
Återvinning sker med olika metoder från vanlig inkasso till
internationella avtal om skuldkonsolidering.
De kostnader som sedan starten belastat statsbudgeten för
exportgarantisystemet uppgick vid utgången av juni 1994 till
3,5 miljarder kronor. Härutöver har EKN ett eget ackumulerat
underskott på 2,9 miljarder kronor. EKN har sedan år 1933, då
verksamheten inleddes, garanterat export till ett värde av 190
miljarder kronor.
I budgetpropositionen (bil. 4 s. 171) föreslår regeringen att
ramarna för såväl N-garantier som LT-garantier skall ökas med 5
miljarder kronor till 35 resp. 65 miljarder kronor. Ramen för
investeringsgarantier -- 2 miljarder kronor -- föreslås vara
oförändrad.
I budgetpropositionen berörs också frågor om s.k. matchning.
Med detta begrepp menas att ett institut vid prövning av en
ansökan om garanti kan ta ett annat lands policy som
utgångspunkt när garantivillkoren skall utformas. Regeringen
instämmer i EKN:s bedömning enligt vilken matchning är svår att
genomföra inom ramen för gällande riktlinjer om att verksamheten
skall gå ihop. Någon enstaka matchning i samband med en mindre
affär anses dock vara möjlig.
Regeringens förslag om kredit hos Riksgäldskontoret innebär
för den gamla verksamheten en minskning med 1 miljard kronor och
för den nya verksamheten oförändrad nivå. Lånerätten i utländsk
valuta föreslås höjd med 500 miljoner kronor för den gamla
verksamheten och med 300 miljoner kronor för den nya
verksamheten.
Regeringen föreslår vidare att EKN bemyndigas att medverka vid
återvinning av ogaranterade fordringar i de fall då EKN bedömer
att särskilda skäl för sådan medverkan föreligger. EKN föreslås
få ett bemyndigande att ta ut avgifter som täcker nämndens
kostnader för sådan verksamhet.
I propositionen lämnas vidare en redogörelse för arbetet inom
EU och OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling) som syftar till att harmonisera villkoren för
exportkreditförsäkring i olika länder.
I motion 1994/95:A444 (c) påpekas att det i Västernorrlands
län finns många små exportföretag. Flera av dessa har svårt att
finansiera olika satsningar. I motionen sägs att det nästan
uteslutande är ett problem som har samband med bankernas
värdering av säkerheter. Ett förbättrat garantisystem skulle
åstadkomma positiva effekter, framhåller motionären.
För att underlätta finansieringen av exportaffärer för små och
medelstora företag har ett nytt system för exportkrediter tagits
fram av EKN tillsammans med affärsbankerna, AB Svensk
Exportkredit och Exportrådet. Systemet bygger på att affären är
garanterad av EKN och att denna garanti sedan kan användas som
en säkerhet hos finansierande bank. Garantin kan avse såväl
risken för att köparen inte betalar som risken för att
leverantören inte kan fullgöra sin prestation. Förutom
garantin införs standardiserade rutiner hos bankerna, och
personal på bankkontor runt om i landet skall utbildas. Systemet
avser export till OECD-länderna utom Mexiko och Turkiet. Den nya
finansieringsformen började användas i januari 1995.
Utskottet vill framhålla vikten av att de organ som har
till uppgift att främja export löpande prövar möjligheter att
finna lösningar som är särskilt inriktade på att underlätta
export från de små och medelstora företagen. Det
exportfinansieringssystem som EKN i samarbete med bankerna och
Exportrådet m.fl. nyligen introducerat är ett exempel på en
sådan småföretagsinriktad lösning. Den torde i väsentlig
utsträckning kunna tillgodose de önskemål som framförs i motion
1994/95:A444 (c). Något initiativ från riksdagens sida är
därför inte påkallat. Motionen avstyrks därför i denna del.
Utskottet tillstyrker vidare regeringens olika förslag rörande
Exportkreditnämnden.
Statsstöd till exportkrediter
Exportkredit med statligt stöd kan lämnas enligt
internationellt överenskomna regler. Sådana krediter lämnas av
AB Svensk Exportkredit (SEK). Från ett särskilt anslag betalas
ersättning till SEK för skillnaden mellan ut- och
upplåningsräntor samt för kursförluster inom ramen för systemet
med statsstödda krediter som SEK lämnar enligt riksdagens beslut
åren 1978 och 1990. Villkoren för de statsstödda krediterna har
alltmer marknadsanpassats, och för innevarande budgetår beräknas
verksamheten ge ett överskott på ca 90 miljoner kronor.
Av budgetpropositionen (bil. 4 s. 179) framgår att regeringen
anser att SEK skall ha möjlighet att lämna krediter med villkor
som överensstämmer med vad företag i konkurrentländerna kan
erhålla. Under år 1994 har upplåningsräntorna stigit vilket
medfört att intresset för statsstödda krediter ökat. Beräkningen
av statens kostnader är dock osäker, varför det föreslås att
anslaget -- liksom tidigare -- skall föras upp med ett formellt
belopp på 1 000 kr.
I propositionen föreslås vidare ett formellt anslag på
1 000 kr för att täcka kostnader för räntestöd till
finansiering av export av fartyg. Stödformen har upphört, men
äldre åtaganden kan behöva infrias.
Regeringen föreslår därutöver att riksdagen till ersättning
för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder
anvisar ett förslagsanslag på 42 miljoner kronor samt godkänner
inriktningen av de besparingsåtgärder regeringen förordar. Dessa
innebär en beräknad besparing på 13 miljoner kronor år 1997 och
12 miljoner kronor år 1998. Det aktuella anslaget belastas med
kostnader för åtaganden gjorda före år 1985. Kostnaderna minskar
successivt.
Utskottet tillstyrker de förslag som nu redovisats
beträffande statsstödd exportkreditgivning.
Bidrag till vissa internationella organisationer
I budgetpropositionen ( bil. 4 s. 32) föreslås ett anslag på
ca 17,5 miljoner kronor till organisationer för internationell
handel och råvarusamarbete m.m. Huvuddelen av anslaget, drygt
12 miljoner kronor, går till organisationen för det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) och till den nya
världshandelsorganisationen (World Trade Organization, WTO).
Bidraget baseras på medlemsländernas andel av världshandeln
under de senaste tre åren. I övrigt avser anslaget bidrag till
organisationer för tullsamarbete samt kaffe och kakao.
Innevarande budgetår uppgår anslaget till 9 miljoner kronor.
För att täcka Sveriges kostnader för internationell
råvarulagring enligt naturgummiavtalet föreslås ett anslag på
ca 2,6 miljoner kronor. För innevarande budgetår är anslaget
1,75 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker de nämnda förslagen.
Handelspolitik
Handel med u-länder
I budgetpropositionen (bil. 4 s. 7) understryks att frihandel
är en avgörande drivkraft för den globala ekonomiska
utvecklingen, inte minst i tredje världen. Regeringen avser att
med största kraft i EU driva Sveriges traditionella
frihandelslinje. Särskilda ansträngningar kommer att göras på de
områden där EU fört en mer restriktiv politik än vad Sverige
gjort. Detta gäller t.ex. import av tekoprodukter och användande
av handelspolitiska skyddsinstrument. Främjandet av u-ländernas
tillträde till de europeiska marknaderna kommer att tillmätas
stor vikt. I propositionen betonas att det upprättade avtalet
inom ramen för WTO är av stort värde för u-länderna.
I motion 1994/95:U203 (m) sägs att för u-länderna som helhet
spelar frihandeln en väsentligt mycket större roll än biståndet.
Utvecklingen påskyndas genom det internationella utbytet. Genom
att i-länderna öppnar sina gränser kan bättre
avsättningsmöjligheter skapas för u-ländernas produkter. WTO och
EU har viktiga roller i detta hänseende. Motionärerna
understryker att det ligger i linje med Sveriges politik att
vara kraftigt pådrivande för ökad frihandel. I motionen
konstateras att Sveriges handel med u-länderna är liten jämfört
med genomsnittet bland de västeuropeiska länderna, men att
EU-medlemskapet sannolikt kan medföra förbättringar på detta
område.
Även i motion 1994/95:U231 (v) erinras om att Sveriges handel
med u-länderna är liten. Motionärerna anför att Sverige i WTO
bör arbeta för u-ländernas integrering i handelssystemet. Vidare
understryks att det även för i-länderna själva är till nytta att
riva handelshindren för u-landsprodukter. I de fortsatta
förhandlingarna om tjänstehandeln måste Sverige stödja
u-ländernas ekonomiska självständighet och rätt till utveckling,
sägs det i motionen. I vissa delar kommer EU att vara
förhandlingspart; därför måste Sverige även inom EU arbeta för
att förbättra u-ländernas handelsvillkor, heter det vidare.
Protektionism och handelshinder i i-länderna slår hårt mot
u-ländernas produkter, betonas det i motion 1994/95:U232 (c).
Det måste vara en fråga av högsta prioritet inom Sveriges
EU-politik att åstadkomma mer gynnsamma handelsvillkor för
u-länderna, framhåller motionärerna. Vidare påpekas att det är
angeläget med en uppföljning av GATT-avtalets påverkan på
u-ländernas handel. U-länderna måste tillåtas skydda sig mot
exploatering och få stöd till t.ex. miljöanpassad produktion,
sägs det vidare i motionen. Kompletterande överenskommelser är
nödvändiga för att stärka u-ländernas position. Motionärerna
anför att FN:s handels- och utvecklingskonferens (UNCTAD) har en
viktig funktion i detta arbete och att Sverige bör verka för att
denna organisation får nödvändiga resurser.
EU för en på många sätt protektionistisk politik till förfång
inte bara för u-ländernas befolkning utan också för
EU-medborgarna som tvingas betala onödigt höga priser, heter det
i motion 1994/95:N273 (fp). Den svenska regeringen måste gå
främst bland de EU-länder som vill minska protektionismen, anser
motionärerna.
Utskottet behandlade handelspolitiken i förhållande till
u-länderna senast hösten 1994 i ett betänkande om anslutningen
till Världshandelsorganisationen (bet. 1994/95:NU8 s. 6). Där
hänvisades bl.a. till att statsrådet Mats Hellström framhållit
att Sveriges strävan är att de preferenssystem som EU har för
u-länderna utformas på ett sätt som ger dessa länder största
möjliga marknadstillträde. Utskottet noterade att WTO-avtalet i
flera avseenden påverkats av u-ländernas intressen och att
u-länderna fått särskilda övergångsregler m.m. Med åberopande av
de uttalanden som gjorts från regeringens sida fann utskottet
det otvetydigt att Sverige skulle komma att verka för att
berättigade u-landsintressen skulle tillvaratas såväl inom EU
som inom WTO.
I den utrikespolitiska debatten den 22 februari 1995 uttalade
utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att Sverige är en
frihandelsnation och att EU:s handelspolitik i stora drag
överensstämmer med den traditionella svenska politiken (prot.
1994/95:64). Hon framhöll vidare att på de områden där EU:s
handelspolitik är mer restriktiv, främst på textil- och
jordbruksområdena, skall Sverige verka för liberaliseringar.
Detta är inte minst viktigt för länderna i tredje världen,
underströk utrikesministern. Hon nämnde också att Sverige inom
EU verkar för att underlätta importen av produkter från de
nordafrikanska länderna, eftersom handelspolitiska lättnader i
hög grad kan väntas gynna dessa länders utveckling.
Inom EU har nyligen en översyn gjorts av tullpreferenssystemet
(GSP). Sverige har kraftfullt drivit linjen att få en så liberal
ordning som möjligt och också nått vissa framgångar. En annan
fråga av stor betydelse är tillämpningen av
antidumpningsåtgärder. EU tillgriper sådan åtgärder relativt
frekvent, vilket bl.a. drabbar u-länder. Sverige hade vid
inträdet i EU inga åtgärder av denna typ i kraft. Sverige
kommer, enligt uppgift, att aktivt verka för att begränsa
användningen av dessa instrument och har också tagit initiativ
till att det inom EU skall göras en konsekvensanalys av EU:s
handelspolitiska instrument.
Utskottet vill understryka att frihandel är en avgörande
drivkraft för den globala utvecklingen. Enligt utskottets
uppfattning främjas u-ländernas utveckling bäst genom en
konsekvent bedriven frihandelspolitik, som syftar till att efter
hand ge dem fritt tillträde till i-ländernas marknader.
Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning, nämligen att de
uttalanden som gjorts från regeringens sida visar att Sverige
otvetydigt kommer att verka för att berättigade u-landsintressen
skall tillvaratas såväl inom EU som inom WTO. Detta ligger väl i
linje med vad som anförs i de motioner som väckts i frågan.
Enligt utskottets uppfattning är de aktuella motionerna därmed i
huvudsak tillgodosedda. Det saknas därför anledning för
riksdagen att göra något uttalande i frågan. Motionerna avstyrks
i berörda delar.
Handel och miljö
Det är av största vikt att den globala handelsliberaliseringen
fortsätter, sägs det vidare i budgetpropositionen (bil. 4 s. 8).
En prioriterad uppgift är att förbereda förhandlingar om de
stora framtidsfrågorna och då främst frågan om handel och miljö.
I motion 1994/95:K224 (kds) anförs att Sverige genom sitt
medlemskap i EU aktivt bör verka för att förbättra EU:s
gemensamma miljöpolitik. EU måste även förstärka sin roll som
tung internationell aktör inom miljöområdet, heter det. En
första viktig uppgift blir, enligt motionärerna, att främja
upprättandet av ett enhetligt miljöreglemente inom WTO.
I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall
arbeta för ökad frihandel med miljömässiga skyddsklausuler.
Reglerna för internationell handel måste systematiskt omformas
så att de underlättar -- och inte försvårar -- en omställning
till en ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling, betonas det i
motion 1994/95:Jo641 (c). Där sägs vidare att Sverige bör öka
ansträngningarna att snarast möjligt få i gång förhandlingar i
WTO:s miljökommitté. Dessa skall syfta till sådana ändringar i
reglerna att handelsåtgärder i internationella miljöavtal --
framförhandlade inom FN:s område -- med automatik skall vara
erkända av GATT/WTO. Motionärerna anser vidare att Sverige med
kraft måste verka för att miljöavtal överordnas handelsreglerna.
Sverige bör också tillse, sägs det i motionen, att en viktig
uppgift för miljökommittén blir att göra en
miljökonsekvensbeskrivning av GATT-avtalet. I motionen
understryks att det nordiska samarbetet har varit av stort värde
i arbetet med frågor om miljö och handel i GATT. Detta samarbete
bör fortsätta för att påverka EU-kommissionen när det gäller
EU:s agerande i WTO, anser motionärerna.
I motion 1994/95:N271 (mp) sägs att världshandeln för med sig
goda effekter, men den utgör också ett miljöproblem av stora
mått. Ett problem med frihandeln är att det, enligt
motionärerna, uppfattas som ett handelshinder att ställa samma
krav på importerade som på inhemska produkter. Det måste bli
tillåtet att ställa samma miljökrav på alla produkter, anser
motionärerna.
Substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen måste
accepteras inom GATT/WTO och ges en framskjuten plats i
regelverken, hävdas det i motion 1994/95:Jo687 (mp).
Substitutionsprincipen innebär enligt lagen (1985:426) om
kemiska produkter att produkter skall undvikas om de kan
ersättas med mindre farliga produkter. Principen finns, enligt
motionärerna, inskriven i EU:s miljöprogram och i Agenda 21.
Detta gäller även för försiktighetsprincipen, som innebär att en
vara inte är tillåten förrän den bevisligen är ofarlig eller i
vart fall inte mer farlig än vad samhället kan acceptera, sägs
det i motionen.
Också frågan om handel och miljö behandlades av utskottet
senast hösten 1994 i samband med ställningstagandet till
Sveriges anslutning till Världshandelsorganisationen (bet.
1994/95:NU8). Utskottet konstaterade att förhandlingsresultatet
visade att hänsyn tagits till miljöaspekter på flera områden. I
avtalets ingress markeras att medlemmarna skall medge optimalt
utnyttjande av världens resurser i enlighet med målsättningen om
en hållbar utveckling i syfte att skydda och bevara miljön. Det
hänvisades till att det i propositionen om anslutning till
Världshandelsorganisationen (prop. 1994/95:35) sägs att det är
viktigt att det i GATT/WTO ges utrymme för åtgärder som
överenskommits inom ramen för internationella miljökonventioner.
Utskottet framhöll att strävan efter en miljömässigt hållbar
utveckling måste ges hög prioritet vid utformningen av
handelspolitiken och att detta även kommit till uttryck i
WTO-avtalet och i uttalanden från regeringens sida.
WTO-avtalet hindrar inte ett land att vidta miljöåtgärder som
påverkar handeln, förutsatt att dessa inte diskriminerar
produkter från andra länder. Avtalet tillåter att länder inför
handelsrestriktioner då sådana anses nödvändiga för att skydda
människors, djurs eller växters liv eller hälsa. Detta skall då
ske på ett sätt som dels inte diskriminerar enskilda
medlemsländer, dels hindrar den fria handeln så litet möjligt.
I regeringens skrivelse till riksdagen om det svenska
miljöarbetet inom EU (skr. 1994/95:167 s. 39) sägs att Sverige i
miljö- och handelsfrågor bör försöka påverka EU:s agerande i en
miljö- och frihandelsvänlig riktning så att handeln bidrar till
en hållbar utveckling. Det heter vidare att Sverige bör
prioritera att villkoren för arbetet inom miljö- och
handelsområdena blir ömsesidigt erkända samt att internationella
miljöavtal som slutits multilateralt och under FN får samma
status som de internationella handelsavtalen. Vidare anser
regeringen att miljökrav bör utformas så att de inte blir
diskriminerande mot andra länder samt att
miljökonsekvensbeskrivningar bör göras av nya handelsavtal.
Enligt vad utskottet erfarit avser Sverige att verka för att
WTO:s regelverk skall förändras så att möjlighet ges att inom
ramen för multilaterala miljökonventioner vidta handelsåtgärder
baserade på process- och produktionsmetoder.
I linje med vad som sägs i den nämnda skrivelsen deltar
Sverige aktivt i de förhandlingar som inletts inom ramen för
WTO:s kommitté för handel och miljö. Dessa syftar till att göra
handelssystemet och miljöskyddet ömsesidigt stödjande. En för
svensk del prioriterad fråga är att i handelsregelverket tillåta
handelsåtgärder vidtagna inom ramen för multilaterala
miljökonventioner.
En miljökonsekvensbedömning av WTO-avtalen har redan påbörjats
inom ramen för FN:s miljöprogram (United Nations Environmental
Program, UNEP).
I och med Sveriges och Finlands medlemskap i EU kan det
nordiska samarbetet inte helt bedrivas på samma sätt som
tidigare. I den nämnda utrikespolitiska debatten underströk
utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att det förhållandet att Norge
och Island står utanför EU snarast ökat betydelsen av det
nordiska samarbetet. Hon påpekade att en översyn nu görs av
formerna för samarbetet (prot. 1994/95:64).
Då det gäller substitutions- och försiktighetsprinciperna kan
noteras att regeringen enligt skrivelsen om det svenska
miljöarbetet inom EU kommer att arbeta för att dessa principer
skall accepteras inom EU. WTO-avtalet reglerar emellertid inte
nationers miljöpolitik varken med avseende på substitutions-
eller försiktighetsprincipen. Det finns heller inget
motsatsförhållande mellan WTO:s regler och dessa principer.
Utskottet står fast vid sin tidigare intagna ståndpunkt,
nämligen att strävan efter en miljömässigt hållbar utveckling
måste ges en hög prioritet vid utformningen av handelspolitiken.
Detta har kommit till uttryck i WTO-avtalet och i olika
uttalanden från regeringens sida. Av den tidigare redogörelsen
framgår att regeringen verkar för att handels- och
miljöpolitiken skall vara ömsesidigt stödjande och att
handelsåtgärder skall kunna vidtas inte endast, som för
närvarande, mot miljöskadliga produkter utan även mot process-
och produktionsmetoder. Utskottet vill här, i likhet med
regeringen, understryka att miljökraven måste utformas så att de
inte blir diskriminerande mot andra länder. En viktig
utgångspunkt är vidare att motverka protektionism och att
säkerställa stabila förutsättningar i handelssystemet. Det
ligger dessutom i Sveriges intresse -- som ett litet
utrikeshandelsberoende land -- att tillse att i de fall
handelsåtgärder är motiverade dessa vidtas efter internationella
överenskommelser och att åtgärder vidtagna ensidigt av enskilda
länder inte godtas. Vad som nu anförts överensstämmer i stor
utsträckning med vad som kommer till uttryck i motionerna
1994/95:K224 (kds), 1994/95:U502 (mp), 1994/95:N271 (mp) och
1994/95:Jo641 (c) i nu aktuella delar. Det saknas därför
anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan.
Utskottet avstyrker nu berörda motionsyrkanden.
Då det så gäller yrkandena i motion 1994/95:Jo641 (c) om
miljökonsekvensbeskrivningar av GATT-avtalet och om nordiskt
samarbete när det gäller handel och miljö, vill utskottet
hänvisa till att en bedömning av GATT-avtalet inletts inom FN:s
ram och att regeringen påbörjat en översyn av formerna för det
nordiska samarbetet. Motionen är även härvidlag väsentligen
tillgodosedd och avstyrks därför också i dessa delar av
utskottet.
Av den lämnade redogörelsen har vidare framgått att Sverige
avser verka för att substitutions- och försiktighetsprinciperna
skall tillämpas inom EU:s miljöpolitik. När detta får genomslag
innebär det också att dessa principer kommer att få betydelse
för vilka produkter som används i olika länder. Enligt
utskottets uppfattning föreligger det inget motsatsförhållande
mellan dessa principer och WTO:s regler, men principerna bör
komma till uttryck i miljöpolitiken och inte i handelsreglerna.
Det aktuella yrkandet i motion 1994/95:Jo687 (mp) avstyrks
därför av utskottet.
Handel och arbetsvillkor
Krav på bra arbetsmiljö i rika länder kan leda till att de
aktuella produkterna i stället importeras från fattiga länder
som inte har samma arbetsmiljökrav, sägs det i motion
1994/95:N271 (mp). Det finns inte någon socialklausul i
WTO-avtalet, påpekar motionärerna och anser att Sverige bör
driva på för att sociala klausuler skall anses vara förenliga
med frihandel.
I motion 1994/95:U502 (mp) föreslås att Sverige inom EU skall
verka för att socialklausuler tillämpas inom handeln.
I motion 1994/95:N250 (s) anförs att det från tredje världens
länder importeras varor som produceras eller skördas på ett sätt
som innebär hård exploatering av människor och förödelse av
naturen. Lösningen på problemet är inte att upphöra med importen
utan att söka vägar för social utveckling och bättre
miljöanpassning, heter det. Ett sätt att bidra till en positiv
utveckling är att utveckla "fair trade", vilket i motionen
beskrivs som "ärlig handel med sunda arbetsförhållanden och sund
miljö". I t.ex. Holland, Tyskland, Schweiz, Storbritannien och
Sverige har särskilda märkningssystem tagits fram, sägs det i
motionen. Miljömedvetenhet har lett till ökade miljökrav på
produkter, social medvetenhet kan leda till krav på
arbetsförhållandena. Motionärerna föreslår att regeringen skall
anmodas göra en studie av de erfarenheter som vunnits i olika
länder och av hur "fair trade" kan befrämjas i Sverige.
Frågan om koppling mellan handel och arbetsvillkor har
aktualiserats som en av de nya handelspolitiska frågorna. Frågan
gäller om krav skall kunna ställas på det exporterande landet
när det gäller hinder mot tvångsarbete och barnarbete, god
arbetsmiljö samt de anställdas organisations- och
förhandlingsrätt.
Sambandet mellan handel och arbetsrättsliga villkor
behandlades vid ett ministerrådsmöte inom EU i februari 1995. I
en promemoria som utgjorde underlag för regeringens samråd med
EU-nämnden i frågan anförs att en koppling mellan handel och
arbetsrättsliga villkor är känslig för många länder. Att
grundläggande mänskliga rättigheter efterlevs är givetvis
viktigt, noterades det. Det framhölls vidare att det finns en
oro hos u-länder att detta kan användas i protektionistiskt
syfte av i-länderna. Sveriges bedömning är att OECD är väl
lämpat att öppet och förutsättningslöst analysera frågan. Det är
särskilt viktigt att u-ländernas komparativa fördelar och risken
för protektionism ingår i en sådan analys, sägs det i
promemorian.
Det arbete inom OECD som åsyftas i promemorian är en pågående
analys av sambanden mellan handel och efterlevnaden av olika
konventioner inom Internationella arbetsorganisationen
(International Labour Organization, ILO). Studien beräknas bli
klar i början av år 1996.
I den tidigare refererade utrikespolitiska debatten omtalade
utrikesminister Lena Hjelm-Wallén, apropå nya viktiga
förhandlingsfrågor inom WTO, att arbetsvillkor bör integreras i
handelsreglerna.
I detta sammanhang kan noteras att en koppling mellan handel
och arbetsvillkor finns inom EU:s nya tullpreferenssystem (GSP)
för u-länder. De länder som följer vissa grundläggande
ILO-konventioner och miljökonventionen om tropiskt timmer kan få
särskilda tullpreferenser. Förmånerna kan emellertid upphävas
helt eller delvis t.ex. beroende på förekomst av slavarbete,
fångarbetskraft eller narkotikahandel. Ministerrådet skall år
1997 granska resultaten av den internationella analys som sker
av dessa frågor i bl.a. WTO, ILO och OECD och därefter fatta
beslut om tullpreferensernas utformning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att krav i fråga
om arbetsvillkor bör integreras i reglerna för den
internationella handeln. Utskottet är medvetet om att det är
förenat med svårigheter att utforma de krav som bör tillämpas i
detta sammanhang. Det är därför viktigt att en noggrann analys
görs av de effekter som regler om arbetsvillkor kan få på
u-ländernas långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Eventuella
regler bör utformas så att u-länderna kan utnyttja sina fördelar
när det gäller att tillhandahålla olika produkter och tjänster.
Ett avtal på detta område bör även innefatta olika former av
stödåtgärder så att u-länderna kan få stöd när det gäller att
förbättra arbetsvillkoren. I likhet med vad som gäller inom
handelspolitiken i övrigt måste strävan vara att reglerna
formuleras så att handelsåtgärder riktade mot arbetsvillkor
skall grundas på internationella överenskommelser och vara
icke-diskriminerande. Med hänvisning till vad som nu anförts
avstyrks motionerna 1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i
berörda delar.
Då det gäller frågan om "fair trade" som väcks i motion
1994/95:N250 (s) vill utskottet hänvisa till att det i
internationella sammanhang, som nämnts, görs flera studier av
sambanden mellan handel och miljö och handel och arbetsvillkor.
Vidare gäller att regeringen enligt den nämnda skrivelsen om
miljöarbetet inom EU avser att verka för att erfarenheterna från
den nordiska miljömärkningen skall tillföras EG:s
miljömärkningssystem. Det saknas enligt utskottets uppfattning
anledning för Sverige att härutöver påbörja en egen utredning om
dessa frågor. Motionen avstyrks därför.
Övriga handelspolitiska frågor
Subventioner
En friare handel förutsätter att företagen i olika länder ges
likartade förutsättningar, sägs det i motion 1994/95:N284 (mp).
Uppenbara handelshinder kompletteras ofta med dolda subventioner
som får snedvridande effekter, hävdar motionären. Han nämner som
exempel att vissa skatter är lägre för den energiintensiva
industrin i Sverige än vad som gäller övriga industrier. En
internationell avreglering av subventioner särskilt till
exportindustrin skulle leda till ett bättre utnyttjande av
befintliga resurser, anför motionären och föreslår att
regeringen såväl i EU som i WTO aktivt skall arbeta för en sådan
avreglering.
Riksdagens beslut om Sveriges anslutning till
Världshandelsorganisationen innebar samtidigt att Sverige anslöt
sig till avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, det
s.k. subventionsavtalet (prop. 1994/95:35, bet. NU8). WTO:s
subventionsavtal reglerar vilka subventioner som är tillåtna,
och avtalet syftar till att säkerställa att diskriminerande
subventioner inte införs. Det nya avtalet innebär strängare
regler än vad som gällde enligt GATT:s s.k. subventionskod i
detta avseende. Exempelvis förbjuds exportsubventioner och
sådana subventioner som villkoras på så sätt att inhemska
produkter skall användas före importerade produkter. Avtalet
stadgar uttryckligen om förbud mot befrielse från indirekta
skatter på tillverkning av exportvaror i vidare mån än vad som
gäller för varor för inhemsk förbrukning. Enligt avtalet är stöd
till forskning och utveckling, regional utveckling samt
miljöanpassning tillåtna under vissa villkor.
Även i Romfördraget finns regler om statsstöd. Dessa blev
gällande i Sverige genom EES-avtalet. Enligt Romfördragets
artikel 92 är stöd från statliga, regionala eller lokala organ,
som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att
gynna vissa företag eller produktionen av vissa varor, förbjudna
i den mån stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna.
Undantag medges för stöd som är socialt motiverade.
EU-kommissionen har vidare utfärdat tillämpningsföreskrifter när
det gäller vissa slag av tillåtet stöd, t.ex. stöd till små och
medelstora företag, till forskning och utveckling samt till
miljöinvesteringar.
Utskottet vill erinra om att Sverige under en lång följd
av år i internationella sammanhang har verkat för regler som
begränsar användningen av statliga subventioner till olika
företag. Det är fördelaktigt för en utrikeshandelsberoende
ekonomi som den svenska att det nu finns gemensamma regler om
statsstöd som gör att konkurrensen mellan företagen kan ske på
lika villkor. Utskottet utgår från att Sverige även
fortsättningsvis kommer att verka för att snedvridande
subventioner avvecklas. Något initiativ från riksdagens sida
erfordras därför inte. Med hänvisning härtill avstyrks motionen.
Företagens internhandel
En stor del av den internationella handeln sker inom
transnationella företag, framhålls det i motion 1994/95:N271
(mp). Sverige måste i internationella sammanhang verka för att
detta synliggörs, anser motionärerna. De menar vidare att målet
bör vara att minska dessa företags makt.
Frågan om de transnationella företagens internhandel
diskuterades i den tidigare nämnda utrikespolitiska debatten i
februari 1995. Statsrådet Mats Hellström anförde därvid att
denna handel kan leda till problem i olika avseenden. Han
framhöll att det därför är väsentligt att frågor om
investerings- och konkurrensregler behandlas i den nya
världshandelsorganisationen (prot. 1994/95:64).
Utskottet vill först framhålla att frihandeln bygger på
principen att produktionen av olika varor skall kunna ske där
produktionsförhållandena är mest förmånliga och att
lokaliseringen inte skall försvåras av olika handelshinder. Av
detta följer att internationellt verksamma företag kan dra nytta
av frihandeln genom att fördela tillverkningen av olika
produkter eller komponenter mellan olika länder beroende på
deras komparativa fördelar. Det är emellertid en viktig uppgift
för nationer och internationella organ att tillse att koncerner
som verkar i flera länder inte äventyrar de landvinningar som
uppnåtts i frihandelsförhandlingarna genom att missbruka sin
dominerande ställning. Bestämmelser på detta område finns inom
EG, och utskottet instämmer i uppfattningen att Sverige bör
verka för en bredare internationell tillämpning av
konkurrensreglerna. Utskottet vill också erinra om att åtgärder
för att motverka subventioner av olika slag kan ha betydelse i
detta sammanhang. Med det sagda avstyrker utskottet motion
1994/95:N271 (mp) i berörd del.
Export av alkoholdrycker
I motion 1994/95:N249 (c, kds) erinras om att Sverige har
ställt sig bakom Världshälsoorganisationens ambition att verka
för en minskning av alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden
1980--2000. Vin & Sprit AB har en omfattande export av Absolut
Vodka till framför allt Förenta staterna, sägs det i motionen.
En ohämmad reklamkampanj har bedrivits, hävdar motionärerna som
finner det anmärkningsvärt att ägaren, svenska staten, inte
klargjort för sitt företag vilken målsättning staten har för de
produkter som tillverkas. I motionen påtalas att reklam för
alkohol enligt lag inte får förekomma i Sverige. Oavsett andra
länders lagar är det rimligt att svensk statlig export av
alkohol åläggs samma restriktivitet i fråga om reklam som gäller
inom Sverige, anför motionärerna.
Fram till utgången av år 1994 hade Vin & Sprit AB ensamrätt
till export av spritdrycker enligt lagen (1977:293) om handel
med drycker. Genom den nya alkohollag (1994:1738) som trädde i
kraft den 1 januari 1995 har Vin & Sprits ensamrätt till export
upphört. Nu gäller att företag som erhållit partihandels- eller
tillverkningstillstånd också får exportera.
Frågan om export av alkoholdrycker har tidigare behandlats av
utskottet. Senast skedde det våren 1993 (bet. 1992/93:NU23) då
ett likartat yrkande som det nu aktuella avstyrktes av
utskottet. I betänkandet anfördes att ett producentföretag, även
om det är statligt ägt, skall ha frihet att på eget ansvar
utnyttja förekommande exportmöjligheter. Motionen följdes upp i
en reservation (fp, c, kds). Riksdagen beslutade i enlighet med
utskottets förslag.
Utskottet finner inte anledning till någon åtgärd från
riksdagens sida med anledning av den aktuella motionen. Den
avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Kommerskollegium
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkt E 1 till Kommerskollegium för budgetåret 1995/96 under
tredje huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 61 275 000 kr,
2. beträffande Sveriges Exportråd m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkt E 2 och med avslag på motion 1994/95:U312 yrkande 3 till
Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1995/96 under
tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
231 439 000 kr,
3. beträffande exportfrämjande åtgärder för småföretag
att riksdagen avslår motion 1994/95:N301 yrkande 4,
4. beträffande Exportkreditnämnden
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkt E 3 och med avslag på motion 1994/95:A444 yrkande 5
a) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti till ett belopp av 35 000 000 000 kr för
N-garantier och 65 000 000 000 kr för LT-garantier,
b) medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av
statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av
högst 2 000 000 000 kr,
c) godkänner att den rörliga kredit som ställs till
Exportkreditnämndens förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå
till 2 700 000 000 kr för den gamla verksamheten och till
1 400 000 000 kr för den nya verksamheten,
d) godkänner att Exportkreditnämndens upplåning i utländsk
valuta får uppgå till motvärdet av 1 500 000 000 kr för den
gamla verksamheten och motvärdet av 500 000 000 kr för den nya
verksamheten,
e) godkänner vad som anges i propositionen om s.k. matchning,
f) godkänner att Exportkreditnämnden bemyndigas att medverka
vid återvinning av ogaranterade fordringar i enlighet med vad
som anges i propositionen,
g) bemyndigar regeringen att utfärda föreskrifter om avgifter
för Exportkreditnämndens medverkan vid återvinning av
ogaranterade fordringar,
h) till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar för budgetåret 1995/96 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
5. beträffande statsstöd till exportkrediter
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkterna E 7--E 9 för budgetåret 1995/96 under tredje
huvudtiteln anvisar
a) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
AB Svensk Exportkredit ett förslagsanslag på 1 000 kr,
b) till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning
avseende export av fartyg m.m. ett förslagsanslag på 1 000
kr,
c) till Ersättning för extra kostnader för förmånlig
kreditgivning till u-länder ett förslagsanslag på 42 000 000
kr,
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
littera E i denna del godkänner inriktningen av de
besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998 som anges i
propositionen,
7. beträffande organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkt B 6 till Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1995/96 under tredje
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 17 515 000 kr,
8. beträffande internationell råvarulagring
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 4
punkt B 7 till Internationell råvarulagring för budgetåret
1995/96 under tredje huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
2 625 000 kr,
9. beträffande handel med u-länder
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U203 yrkande 7,
1994/95:U231 yrkandena 11--13, 1994/95:U232 yrkandena 1 och 2
och 1994/95:N273 yrkande 6 i denna del,
10. beträffande handel och miljö
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K224 yrkande 14,
1994/95:U502 yrkande 11 i denna del, 1994/95:Jo641
yrkandena 24--27, 1994/95:Jo687 yrkande 18 och 1994/95:N271
yrkande 2,
11. beträffande handel och arbetsvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:U502 yrkande 11 i
denna del, 1994/95:N250 och 1994/95:N271 yrkande 3,
res. (m, c, fp, kds) - motiv.
12. beträffande subventioner
att riksdagen avslår motion 1994/95:N284,
14. beträffande export av alkoholdrycker
att riksdagen avslår motion 1994/95:N249.
Stockholm den 6 april 1995
På näringsutskottets vägnar
Christer Eirefelt
I beslutet har deltagit: Christer Eirefelt (fp), Bo
Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg (s), Mikael
Odenberg (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Chris
Heister (m), Marie Granlund (s), Lennart Beijer (v), Dag Ericson
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds),
Laila Bäck (s), Lars G Linder (s) och Lars U Granberg (s).
Reservation
Handel och arbetsvillkor (mom. 11, motiveringen)
Christer Eirefelt (fp) Per Westerberg (m), Mikael Odenberg
(m), Kjell Ericsson (c), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och
Göran Hägglund (kds) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 16 med "Utskottet delar" och slutar på
s. 17 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det
går att integrera regler om arbetsvillkor i de internationella
handelsavtalen och samtidigt behålla en i verklig mening fri
handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-länderna så gott som
enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida att
införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från
u-ländernas sida bottnar i att de ser det intresse som en del
i-länder visar för dessa frågor som ett uttryck för
protektionistiska strävanden som -- om de förverkligas --
hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas
för att successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de
berörda länderna. Det finns alltså en risk för att bestämmelser
om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan mot den avsedda.
Därför är det utskottets uppfattning att en noggrann analys av
sambanden mellan handel och arbetsvillkor -- av den typ som OECD
nu bedriver -- måste göras innan ställning tas till om det är
lämpligt och i människornas i u-ländernas långsiktiga intresse
att införa regler om arbetsvillkor i de internationella
handelsavtalen. Strävandena att förbättra villkoren för de
anställda i u-länderna bör i första hand ske inom ramen för ILO.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrks motionerna
1994/95:U502 (mp) och 1994/95:N271 (mp) i berörda delar.