I detta betänkande behandlas
dels proposition 1994/95:118 om lagstiftning med anledning
av Sveriges anslutning till Europeiska atomenergigemenskapen,
dels regeringens skrivelse 1994/95:116 om konvention om
kärnsäkerhet,
dels tre motioner som väckts med anledning av
propositionen,
dels en motion som väckts med anledning av skrivelsen,
dels -- helt eller delvis -- sju motioner från allmänna
motionstiden.
Upplysningar och synpunkter i frågan om uranimport har inför
utskottet lämnats av företrädare för Greenpeace Sverige.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker de förslag till lagändringar som
framläggs i propositionen. Lagändringarna har sin grund i att
Sverige genom medlemskapet i EU ansluter sig till den Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratom). I en reservation (m) avvisas
regeringens förslag i ett avseende. Det gäller förslaget att
införa en bestämmelse i den s.k. kärntekniklagen för att
tillgodose de regler om försörjning med kärnbränsle som finns i
Euratomfördraget.
Motionsyrkanden om avveckling av Euratom, om Sveriges agerande
avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt och om EU:s
fond för kärnkraftsutveckling avstyrks av utskottet med
hänvisning till pågående diskussioner inom EU. Yrkandena följs
upp i de två förstnämnda fallen i reservationer (c, v, mp) och i
det tredje fallet i en reservation (mp). Vidare avstyrker
utskottet motionsyrkanden om införande av totalförbud mot
slutförvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige och om en
allmän översyn av kravreglerna i kärntekniklagen. Dessa yrkanden
får stöd i reservationer (mp).
I betänkandet behandlas också den konvention om kärnsäkerhet
som Sverige undertecknade i september 1994 och som regeringen
redogjort för i en skrivelse till riksdagen. I en reservation
(mp) föreslås att riksdagen skall anmoda regeringen att verka
för att vissa ändringar och klarlägganden beträffande
konventionen kommer till stånd.
Slutligen avstyrker utskottet två motioner om reglering av
svensk uranimport. Därvid anförs att Sverige i olika
internationella sammanhang bör fortsätta att driva frågan om mer
bindande miljökrav i samband med uranbrytning. I reservationer
(c, v, kds; mp) förordas ytterligare åtgärder.
Propositionen
I proposition 1994/95:118 föreslås att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
2. lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
3. lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga.
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1994/95:116 lämnas en redovisning av
den konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade i
september 1994.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av proposition
1994/95:118 är följande:
1994/95:N10 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen avslår förslaget till ny 8 a § i kärntekniklagen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:N11 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om närhetsprincipen och Euratom,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt bör verka för Euratoms avveckling.
1994/95:N12 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till sådan ändring i 5 a §
kärntekniklagen att den även omfattar ett generellt förbud
mot införande av utländskt kärnavfall i Sverige,
2. hos regeringen begär en översyn av kravreglerna i
kärntekniklagen.
Den motion som väckts med anledning av skrivelse
1994/95:116 är
1994/95:N9 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör
verka för att konventionen ändras så att begreppet olycka
definieras tydligare och kravnivån på beslutsunderlag för
tillstånd till kärnenergianläggningar höjs,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet godtagna förfaringssätt vid drift, m.m. av
kärnenergianläggning,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sekretessreglerna i konventionen om kärnsäkerhet.
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här
är följande:
1994/95:Jo685 av Yvonne Ruwaida (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
14. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU
skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling
avskaffas, i enlighet med vad i motionen anförts,
15. som sin mening ger regeringen till känna att den i EU
skall verka för att EU:s fond för kärnkraftsutveckling inte får
ökade utlåningsresurser, i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:N422 av Dan Ericsson m.fl. (kds, c, v, mp) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den som importerar uran bör åläggas att öppet
redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits och
hanterats,
2. hos regeringen begär en utredning om uranimportens externa
kostnader, samt om hur svensk kärnkraftsindustri kan täcka dessa
kostnader.
1994/95:N423 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
2. hos regeringen begär lagförslag om ändring av
kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ompröva den "realistiska" bedömningen och
återkalla beslutet om utökning av utländskt kärnavfall,
1994/95:N430 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena
att riksdagen
1. hos regeringen begär en utredning om de ekologiska,
ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden
Sverige importerar uran ifrån,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avbryta all uranimport tills ovanstående
utredning behandlats av riksdagen,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om världens energitillförsel av uran,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stoppa exploateringen av andra människor och
natur.
1994/95:N434 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (42) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att arbeta in ett nytt kapitel i
Maastrichtfördraget i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:N446 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om det svenska agerandet avseende EU:s energi- och
kärnkraftspolitik.
1994/95:N450 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller
yrkandet (1) att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om
totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige
enligt vad i motionen anförts.
Utskottet
Sveriges agerande i EU, m.m.
I proposition 1994/95:118 framläggs förslag till lagstiftning
med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska
atomenergigemenskapen (Euratom) som en följd av det svenska
medlemskapet i EU. Regeringen har tidigare i proposition
1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
föreslagit att Euratomfördraget och de rättsakter m.m. som
beslutats med stöd av detta fördrag skall gälla i Sverige. I den
sistnämnda propositionen lämnades en översiktlig redogörelse för
innehållet i fördraget och rättsakterna.
Euratom är en av de tre ursprungliga Europeiska gemenskaperna;
liksom Romfördraget undertecknades fördraget om Euratom år 1957.
Euratoms ursprungliga uppgift enligt fördraget är att skapa
erforderliga förutsättningar för en snabb organisation och
tillväxt av kärnenergiindustrierna och därigenom bidra till en
höjning av levnadsstandarden i medlemsstaterna och till en
utveckling av förbindelserna med övriga länder.
Förhållandena är emellertid sedan länge helt annorlunda än de
som gällde då Euratomfördraget undertecknades, konstateras det i
propositionen. Detta har lett till att fördraget i väsentlig
omfattning är föråldrat. Delar av fördraget tillämpas inte
enligt sin lydelse utan enligt en successivt utvecklad praxis.
Vissa avsnitt av fördraget behandlar dock frågor som fortfarande
är aktuella, sägs det i propositionen. Exempel härpå är
skapandet av en gemensam basnivå för strålskydd samt kontrollen
för att garantera att kärnmaterial inte används för andra
ändamål än dem för vilka de är avsedda (s.k. safeguards).
Efter anslutningen till EU gäller Euratomfördraget i Sverige i
enlighet med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen. Behovet av nationell
lagstiftning som komplettering till Euratomfördraget bör enligt
regeringen bedömas med utgångspunkt i hur fördraget har kommit
att tillämpas i praktiken. Lagstiftning krävs därför bara i
begränsad utsträckning, anser regeringen. Den svenska
lagstiftning som berörs finns främst i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) och i
strålskyddslagen (1988:220). Förslagen medför inte något behov
av ökade resurser för de ansvariga myndigheterna, anförs det i
propositionen.
I motion 1994/95:N11 (c), som väckts med anledning av
propositionen, föreslås uttalanden av riksdagen dels beträffande
närhetsprincipen och Euratom, dels om att Sverige aktivt bör
verka för Euratoms avveckling. Euratomfördraget är föråldrat och
otidsenligt, och Euratoms uppgifter kan mycket väl överlåtas
till andra organ på såväl nationell som internationell nivå,
anser motionären. Han menar att ett överlämnande av fördragets
ansvarsområden till nationell nivå skulle stämma väl överens med
den s.k. närhetsprincipen, vilken är inskriven i Romfördraget.
Euratomfördragets roll inom EU överensstämmer vidare knappast
med den svenska ambitionen att avveckla kärnkraften till år
2010, anför motionären.
Liknande synpunkter framförs av samme motionär i en motion,
1994/95:N446 (c), från allmänna motionstiden. Regeringen bör i
EU föra fram och driva sådana krav -- politiska och
organisatoriska -- att EU:s energi- och kärnkraftspolitik kommer
i bättre samklang med den syn som ligger bakom de svenska
besluten att avveckla kärnkraften, anser motionären. Han menar
att regeringen i dessa frågor bör söka samverkan med andra
likasinnade länder inom EU.
I partimotionen 1994/95:N434 (mp) föreslås att regeringen
skall anmodas att verka för att ett nytt kapitel om energi förs
in i Maastrichtfördraget. I förberedelserna inför 1996 års
översyn av detta fördrag bör det uppdras åt en arbetsgrupp att
ta fram ett nytt kapitel som behandlar avveckling av nuvarande
icke förnybara energislag, skyddande av naturresurser, främjande
av förnybara energislag både inom EU och i länder utanför EU
samt satsning på energieffektivisering, föreslår motionärerna.
Riksdagen bör göra ett uttalande om att EU:s fond för
kärnkraftsutveckling bör avskaffas, anförs det i motion
1994/95:Jo685 (mp). Om detta inte är möjligt, bör Sverige
utnyttja sin möjlighet att i EU:s ministerråd blockera beslut om
att öka fondens medel för utlåning, föreslår motionären. Hon
anser att fonden är ett exempel på Euratomfördragets förlegade
innehåll.
Inom EU-parlamentets utskott för forskning, teknologisk
utveckling och energi har, enligt vad utskottet erfarit, tagits
fram ett förslag, en s.k. opinion, om en översyn av
Euratomfördraget med syfte att införliva de delar av fördraget
som är aktuella i ett särskilt kapitel om energi i ett reviderat
Maastrichtfördrag. Detta förslag har, tillsammans med andra
förslag från de olika utskotten, överlämnats till parlamentets
institutionella utskott för att utgöra underlag för en samlad
parlamentsresolution. Efter beslut i parlamentet avses
resolutionen komma att överlämnas till den s.k.
reflektionsgruppen som är tillsatt för att förbereda 1996 års
regeringskonferens.
Regeringen har nyligen avlämnat en skrivelse till riksdagen om
det svenska miljöarbetet i EU -- dess inriktning och
genomförande (skr. 1994/95:167). I skrivelsen finns ett särskilt
avsnitt om Euratomfördraget (s. 48). Där anges bl.a. att
medlemskapet i EU inte påverkar de enskilda medlemsländernas
kärnkraftspolitik. Vidare gäller att det är varje medlemslands
ansvar att utforma sin egen politik beträffande den slutliga
hanteringen av använt kärnbränsle. Sverige kommer således även
fortsättningsvis att bedriva sin egen politik beträffande
kärnkraften och hanteringen av kärnavfallet, sägs det.
Jordbruksutskottet behandlar regeringens skrivelse under våren
1995 (bet. 1994/95:JoU23).
Den i motion 1994/95:Jo685 (mp) nämnda fonden för
kärnkraftsutveckling regleras i Euratomfördraget. Att avskaffa
fonden skulle således förutsätta att fördraget ändrades. Fondens
medel har, enligt uppgift, under senare tid inte använts för det
ursprungliga ändamålet. Ministerrådet fattade våren 1994 beslut
om att medlen även skall kunna användas till investeringar i
kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa.
Inom EG har vid flera tillfällen gjorts ansträngningar att
formulera och införa en gemensam energipolitik. Inför
regeringskonferensen i Maastricht år 1991 hade kommissionen
utarbetat förslag om vissa riktlinjer för en gemensam
energipolitik. Någon enighet i frågan om ett särskilt
energiavsnitt i unionsavtalet kunde dock inte uppnås, och frågan
sköts upp till regeringskonferensen år 1996. Inom EU:s
institutioner pågår förberedelser för diskussionerna vid
regeringskonferensen om ett eventuellt införlivande i
Romfördraget av gemensamma regler för energiområdet. Som ett led
i dessa förberedelser har kommissionen utarbetat en s.k. grönbok
om en gemensam energipolitik, som nyligen varit föremål för
remissbehandling i bl.a. Sverige.
Utskottet behandlar först frågan om en avveckling av
Euratomfördraget, därefter den mer allmänna frågan om Sveriges
agerande avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt
och slutligen förslagen om EU:s fond för kärnkraftsutveckling.
När det gäller frågan om avveckling av Euratom noterar
utskottet att det i både propositionen och motionerna
konstateras att Euratomfördraget i stora delar är föråldrat. En
praxis för tillämpningen har successivt utvecklats. Vissa delar
-- t.ex. strålskydd och kontroller -- är dock fortfarande
aktuella.
Av den tidigare redovisningen framgår att det pågår
diskussioner inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället
införa ett kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Detta skulle
kunna bli aktuellt i samband med den planerade
regeringskonferensen år 1996.
Enligt utskottets mening är det en självklarhet att Sverige
aktivt skall delta i de överväganden och diskussioner som pågår
inom EU i den nu aktuella frågan. Något behov av ett uttalande
av riksdagen rörande en avveckling av Euratomfördraget kan
utskottet däremot inte se. Motion 1994/95:N11 (c) avstyrks
sålunda i berörd del.
Beträffande den mer allmänna frågan om Sveriges agerande
avseende EU:s energi- och kärnkraftspolitik i övrigt, som tas
upp i motionerna 1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och
1994/95:N434 (mp), vill utskottet anföra följande.
Som tidigare nämnts pågår förberedelser för en diskussion om
en gemensam energipolitik inom EU. Näringsutskottet har inhämtat
uppgifter om den framlagda grönboken och avser att nära följa
den fortsatta utvecklingen av denna fråga. Enligt utskottets
uppfattning bör de nu aktuella motionsyrkandena inte föranleda
något initiativ från riksdagens sida. De nämnda motionerna
avstyrks sålunda i berörda delar.
När det slutligen gäller förslagen i motion 1994/95:Jo685 (mp)
om EU:s fond för kärnkraftsutveckling vill utskottet anföra
följande.
Att avskaffa fonden skulle, som tidigare redovisats, kräva en
ändring av Euratomfördraget. Redan med hänvisning härtill anser
utskottet att detta yrkande bör avslås av riksdagen. Beträffande
det andra förslaget i motionen om att begränsa fondens medel
noterar utskottet att, som nämnts, ministerrådet nyligen fattat
beslut om att de berörda medlen också skall kunna användas till
investeringar i kärnsäkerhetshöjande åtgärder i Östeuropa. Denna
typ av insatser är, enligt utskottets mening, positiv ur
miljösynpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1994/95:Jo685 (mp)
i här aktuella delar.
Strålskydd och avfallstransporter
Regeringen föreslår ändringar i strålskyddslagen och
kärntekniklagen samt i lagen (1991:341) om strategiska produkter
för att uppfylla bestämmelserna i ett direktiv (92/3/Euratom)
från år 1992 beträffande transporter av radioaktivt avfall.
Strålskyddslagens tillämpningsområde föreslås bli utvidgat till
att omfatta utförsel av radioaktiva ämnen. Tillståndsplikt
införs för utförsel av radioaktivt avfall. I den föreslagna
lagändringen anges vissa fall då tillstånd till utförsel inte
får ges. Tillstånd skall få gälla i högst tre år. Samma regler
skall tillämpas vid tillståndsprövning när det gäller utförsel
av material som faller under kärntekniklagen och lagen om
strategiska produkter. I övrigt föranleder inte Euratoms regler
om strålskydd någon lagstiftning.
Utskottet tillstyrker de här redovisade lagförslagen.
Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle
och kärnavfall
Förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle
eller kärnavfall i 5 a § kärntekniklagen skall enligt
regeringens förslag utvidgas till att omfatta även
mellanlagring.
Enligt den nämnda paragrafen är det förbjudet att utan
tillstånd slutförvara utländskt använt kärnbränsle eller
kärnavfall i Sverige. Detta förbud strider inte mot
Euratomfördraget, sägs det i propositionen. Varje medlemsstat
avgör vilken politik den skall föra när det gäller slutstegen i
kärnbränslecykeln. Det svenska programmet för slutligt
omhändertagande av det använda kärnbränslet utarbetas av
reaktorinnehavarna och redovisas vart tredje år till regeringen
enligt 12 § kärntekniklagen. Den tilltänkta metoden för
omhändertagandet av kärnavfallet i Sverige är direktdeponering.
Med denna metod kan slutstegen i kärnbränslecykeln sägas omfatta
följande tre delar: mellanlagring av använt kärnbränsle,
inkapsling samt slutförvaring genom deponering i ett djupförvar.
Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det
använda kärnbränsle och kärnavfall som uppkommer i landet har
vid flera tillfällen slagits fast av riksdagen som en
grundläggande princip, erinras det om i propositionen. Denna
princip har kommit till uttryck i kärntekniklagen genom förbudet
-- om det inte föreligger synnerliga skäl -- mot slutförvaring i
Sverige av använt kärnbränsle och kärnavfall från en kärnteknisk
anläggning i ett annat land.
Regeringen anser, som redan nämnts, att det svenska förbudet
mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall
bör utvidgas till att även omfatta mellanlagring av material med
utländskt ursprung. Ett förbud mot mellanlagring strider inte
mot Euratomfördraget eller mot andra EU-regler. Förbudet bör
endast avse mellanlagring som sker i avvaktan på slutförvaring,
anförs det.
I tre motioner förordas att det skall införas ett totalförbud
mot slutförvar av utländskt kärnbränsle.
Den aktuella paragrafen i kärntekniklagen bör ändras så att
den innebär ett generellt förbud mot införande av utländskt
kärnavfall till Sverige, anförs det i motionerna 1994/95:N12
(mp) och 1994/95:N450 (mp). I annat fall, sägs det i den
sistnämnda motionen, är det stor risk för att Sverige kan
tvingas att ta emot kärnavfall från EU. Detta skulle också kunna
bli aktuellt av kommersiella orsaker, hävdar motionärerna. De
erinrar om det tillstånd som Studsvik AB erhöll av regeringen i
december 1994 om slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle
och sekundäravfall från behandling av utländskt kärnavfall och
riktar stark kritik mot detta beslut.
Med hänvisning till samma tillståndsbeslut hävdas i motion
1994/95:N423 (mp) att kärntekniklagen är juridiskt
otillräcklig och att 5 § är en s.k. gummiparagraf. Motionärerna
anser att kärntekniklagen måste ändras, så att det blir helt
förbjudet att slutlagra utländskt kärnavfall i Sverige. I
motionen refereras vidare till en skrivelse från Statens
kärnkraftinspektion (SKI) till Folkkampanjen mot kärnkraft --
kärnvapen, i vilken SKI har bedömt Studsviks ansökan om
slutförvaring av utländskt kärnavfall som "realistisk".
Riksdagen beslöt hösten 1992 -- på förslag av regeringen -- om
ändring av kärntekniklagen med innebörd att ett förbud infördes
mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall
i Sverige genom en ny paragraf, 5 a § (prop. 1992/93:98, bet.
NU11). Dock gäller som tidigare angivits att tillstånd till
sådan slutförvaring får medges om det finns synnerliga skäl. I
allmänmotiveringen (s. 29) och specialmotiveringen (s. 46) till
regeringens förslag angavs motiven för utformningen av lagregeln
samt varför det inte borde finnas något generellt importförbud.
Utskottet erinrade i det nämnda betänkandet -- liksom regeringen
i propositionen -- om att en grundläggande princip för Sveriges
agerande på området är att varje land skall ta fullt ansvar för
det kärnavfall som uppkommer i respektive land. Därmed följer
att slutförvaring av kärnavfall från kärnteknisk verksamhet i
utlandet inte skall förekomma i Sverige.
Utskottet instämde emellertid i regeringens uppfattning att
det bör finnas en möjlighet, om det föreligger synnerliga skäl,
att genom ett särskilt tillstånd medge undantag från förbudet.
Med hänvisning till vad som sades i specialmotiveringen i den
aktuella propositionen anförde utskottet att det i vissa fall
kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt
att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Utskottet
betonade dock det angelägna i att sådana tillstånd meddelas med
stor restriktivitet.
Regeringen beslöt i december 1994 att bevilja Studsvik AB
tillstånd att t.o.m. den 30 juni 1997, i anslutning till
verksamheten enligt regeringstillstånd i oktober 1993 och maj
1994, i Sverige få slutförvara vissa specificerade mängder
utländskt använt kärnbränsle och sekundäravfall från behandling
av utländskt kärnavfall. Regeringen ansåg att det aktuella
avfallet passar in i det svenska avfallssystemet och att den
avfallsmängd som avses är utomordentligt liten i förhållande
till den mängd kärnavfall som årligen kan komma att tillföras
det svenska slutförvaret. Från säkerhets- och
strålskyddssynpunkt är det lämpligast att sådana små mängder
material slutförvaras i Sverige, anförde regeringen. Vikten av
att ytterligare ansträngningar görs för att minska mängden
utländskt material i svenska slutförvaringsanläggningar
framhölls i regeringsbeslutet. Fortsatt tillstånd för
slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall
kommer därför att prövas med stor restriktivitet, meddelade
regeringen.
SKI och Statens strålskyddsinstitut (SSI) hade tillstyrkt
ansökan om tillstånd. I regeringsbeslutet angavs att Studsvik
AB, vid varje tillfälle då kärnavfall och kärnbränsle från en
kärnteknisk anläggning eller annan kärnteknisk verksamhet i ett
annat land förs in i landet för behandling eller testning, skall
anmäla till SKI om utländskt material enligt tillståndet
planeras att slutförvaras i Sverige. SKI skall vid varje sådant
tillfälle bedöma om det utländska använda kärnbränslet och
kärnavfallet faller inom ramen för regeringens belut. Villkor
som behövs för säkerheten eller med avseende på frågor som rör
de förpliktelser som följer av Sveriges överenskommelser i syfte
att förhindra spridning av kärnvapen och obehörig befattning med
kärnämne beslutas av SKI. Villkor angående strålskyddet beslutas
enligt strålskyddslagen av SSI.
Utskottet delar regeringens bedömning att det nuvarande
förbudet mot slutförvaring av utländskt använt kärnbränsle eller
kärnavfall, enligt 5 a § kärntekniklagen, bör utvidgas till
att omfatta även mellanlagring.
När det gäller förslagen i motionerna 1994/95:N12 (mp),
1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp) om att det bör införas
ett totalförbud mot förvaring av utländskt kärnbränsle i Sverige
vill utskottet hänvisa till vad som anfördes i propositionen och
utskottsbetänkandet när beslutet om införande av den nya
paragrafen i kärntekniklagen fattades hösten 1992. Som
tidigare redovisats påpekade utskottet då att det i vissa fall
kan visa sig lämpligast från säkerhets- och strålskyddssynpunkt
att en liten mängd material från utlandet kan få slutförvaras i
Sverige. Sådana undantag skall dock meddelas med stor
restriktivitet. Utskottet står fast vid de ställningstaganden
som gjordes hösten 1992 och avstyrker därmed de här aktuella
motionerna i berörda delar.
Försörjning med kärnbränsle
I Euratomfördraget finns i kapitel 6 bestämmelser som syftar
till att genom en gemensam försörjningspolitik tillförsäkra
medlemsländerna lika tillgång till malmer, råmaterial och
speciella klyvbara material (anrikat uran och plutonium). En
särskild byrå -- Euratoms försörjningsbyrå (EFB) -- skall ha
optionsrätt till sådana material som produceras inom
medlemsländerna. Reglerna om gemenskapens optionsrätt till
klyvbart material för att säkerställa försörjningen har aldrig
kommit att tillämpas, påpekas det i propositionen. Det finns
därför, enligt regeringens mening, inte något behov av någon
allmän kompletterande lagstiftning med anledning av reglerna om
optionsrätt och gemenskapens äganderätt.
Reglerna om försörjning med kärnbränsle faller egentligen
utanför kärntekniklagens tillämpningsområde, konstaterar
regeringen. Eftersom de transaktioner som omfattas av byråns
verksamhet ändå är tillståndspliktiga enligt kärntekniklagen,
anses den enklaste lösningen vara att anknyta till denna lag.
Ett allmänt bemyndigande att meddela föreskrifter om tillämpning
av Euratoms försörjningsregler synes inte behövligt, sägs det. I
stället bör regeringen kunna föreskriva att tillstånd till
kärnteknisk verksamhet skall förenas med sådana villkor som
behövs för att de begränsade skyldigheter skall uppfyllas som
följer av försörjningsreglerna. Det föreslås att bestämmelsen
tas in som en ny 8 a § i kärntekniklagen.
Regeringens förslag avvisas i motion 1994/95:N10 (m).
Tillståndsgivningen för kärnteknisk verksamhet skulle med
regeringens förslag komma att vara beroende av agerandet i en
helt annan verksamhet som styrs av försörjningsreglerna i
Euratomfördraget, anför motionärerna. Tillståndsgivningen för
kärnteknisk verksamhet skulle därigenom komma att vila på en
osäker grund. På energipolitikens område är det särskilt viktigt
med tydliga spelregler och maximal trygghet för såväl
producenter som konsumenter, anser motionärerna. De menar att
det inte finns någon anledning att anknyta försörjningsreglerna
i Euratomfördraget till tillståndsgivningen i kärntekniklagen.
Fördraget omfattar inte kärnteknisk verksamhet, och
kärntekniklagens tillämpningsområde innefattar inte
försörjningsfrågorna. Euratom Safeguard Directorate (ESD) och
Euratoms försörjningsbyrå utövar, enligt motionärerna, även
tillsyn av företag och anläggningar som inte omfattas av
kärntekniklagen. Exempel på sådan verksamhet är utarmat uran som
används som balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning.
Genom att anknyta till kärntekniklagen säkerställs inte att ESD
kan utöva kontroll även inom dessa områden, sägs det. Reglerna i
Euratomfördraget gäller som lag inom EU, varför nationell
lagstiftning, enligt motionärerna, inte är nödvändig för att
reglerna skall gälla också i Sverige. Lagstiftning som motsvarar
förslaget till 8 a § kärntekniklagen saknar också därför
motsvarighet i övriga EU-länder, hävdar motionärerna.
Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), Sydkraft AB och
Vattenfall AB har vid remissbehandlingen av den promemoria (Ds
1994:124) som har legat till grund för propositionen framfört
liknande synpunkter, nämligen att den föreslagna nya paragrafen
kommer att leda till orimliga konsekvenser. Genom att knyta an
regeln som ett villkor för tillstånd enligt kärntekniklagen
skulle alla sådana tillstånd kunna komma att dras in, anför
dessa remissinstanser. I propositionens specialmotivering
(s. 27) anges emellertid beträffande 8 a § att brott mot
villkor som uppställs i paragrafen inte kan läggas till grund
för återkallelse av tillstånd enligt 15 § kärntekniklagen.
Som nämnts anförs i motionen att utarmat uran som används som
balansvikt i flygplan och vid porslinstillverkning inte berörs
av reglerna i kärntekniklagen. Även utarmat uran omfattas dock
av bestämmelserna i kärntekniklagen. Enligt 1 c § i denna lag
är hantering av kärnämne kärnteknisk verksamhet. I 2 § 2 a
anges att uran är kärnämne. All hantering av uran är således
kärnteknisk verksamhet, vilken regleras i kärntekniklagen.
Statens kärnkraftinspektion utövar med stöd av 3 §
kärnämneskontroll beträffande den aktuella hanteringen av
utarmat uran.
Utskottet delar regeringens bedömning att det inte behövs
någon mer omfattande lagstiftning med anledning av
försörjningsreglerna i Euratomfördraget. Den modell som
regeringen har valt och som innebär att en ny paragraf, 8 a,
förs in i kärntekniklagen anser utskottet vara ett lämpligt sätt
att åstadkomma den erforderliga anpassningen till Euratom på det
aktuella området.
När det gäller farhågorna i den här aktuella motionen om att
tillståndsgivningen skulle komma att vila på en osäker grund,
vill utskottet hänvisa till det som sägs i propositionens
specialmotivering. Som tidigare redovisats anges där
uttryckligen att brott mot villkor som uppställs i paragrafen
inte skall kunna läggas till grund för återkallelse av
tillstånd.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i
denna del och avstyrker motion 1994/95:N10 (m).
Säkerhetskontroll av klyvbart material
Euratomfördragets regler om säkerhetskontroll (safeguards)
motsvaras av de svenska bestämmelserna i kärntekniklagen,
påpekas det i propositionen. De föreskrifter som kan behövas kan
beslutas med stöd av de bemyndiganden som redan finns i den
lagen, anser regeringen. För att säkerställa att sanktioner
enligt artikel 83 i Euratomfördraget kan genomföras och att
uppgifter lämnas enligt reglerna om rapporteringskrav i en
förordning från år 1976 (Euratom nr 3227/76) föreslår regeringen
dock tillägg till 18 och 27 §§ kärntekniklagen.
Utskottet tillstyrker det här aktuella lagförslaget.
Kravreglerna i kärntekniklagen
Riksdagen bör anmoda regeringen att göra en översyn av
kravreglerna i kärntekniklagen, anförs det i motion 1994/95:N12
(mp). Kravnivån i denna lag måste vara minst lika hög som i
miljöskyddslagen (1969:387), anser motionären.
I kärntekniklagen anges de olika krav som ställs på en
reaktorinnehavare. Enligt 10 § skall den som har tillstånd till
kärnteknisk verksamhet svara för att de åtgärder vidtas som
behövs
för att upprätthålla säkerheten,
för att på ett säkert sätt hantera och slutförvara i
verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri uppkommet kärnämne
som inte används på nytt,
för att på ett säkert sätt avveckla och riva anläggningar i
vilka verksamheten inte längre skall bedrivas.
Säkerhetskraven vid verksamhet på kärnenergiområdet är, enligt
vad som sades i den proposition som låg till grund för beslutet
om lagen (prop. 1983/84:60), inriktade på att förebygga
radiologisk olycka som kan uppkomma genom fel vid konstruktion,
utförande eller drift. Till detta säkerhetskrav hänförs även
åtgärder för skydd av anläggningar och transporter, fysiskt
skydd samt säkerställande av kärnenergins fredliga användning
vid innehav, import eller export av kärnämne och använt
kärnbränsle. En tillståndsinnehavare skall svara för att alla de
åtgärder vidtas som, med hänsyn till verksamhetens art och de
förhållanden under vilka den bedrivs, krävs för att upprätthålla
säkerheten.
Enligt lagen skall vidare varje reaktorinnehavare upprätta
eller låta upprätta ett program för den allsidiga forsknings-
och utvecklingsverksamhet och de övriga åtgärder som behövs för
att det kärnavfall som uppkommer i verksamheten skall kunna
hanteras och slutförvaras på ett säkert sätt och för att
anläggningen skall kunna avvecklas och rivas på ett säkert sätt.
Säkerheten vid de svenska kärnkraftverken och övriga
kärntekniska anläggningar övervakas av Statens
kärnkraftinspektion (SKI). Den grundläggande förutsättningen för
SKI:s verksamhet är att de som har tillstånd att bedriva
kärnteknisk verksamhet också har det fulla och odelade ansvaret
för säkerheten. SKI skall övervaka hur tillståndsinnehavarna
lever upp till detta ansvar genom att skapa sig en egen
välgrundad bild av säkerhetsläget vid anläggningarna och av
kvaliteten i tillståndsinnehavarnas säkerhetsarbete.
Statens strålskyddsinstitut övervakar strålskyddet vid de
kärntekniska anläggningarna och kontrollerar att utsläpp till
luft och vatten under normaldrift hålls inom fastställda
gränser.
Enligt Miljödepartementets bedömning är de krav som enligt
kärntekniklagen ställs på den som har tillstånd till kärnteknisk
verksamhet mycket höga. Detta gäller också i jämförelse med
annan miljölagstiftning.
Utskottet anser att mycket höga krav måste ställas på den
som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet. Kärntekniklagen
har ett sådant innehåll och en sådan utformning som
överensstämmer med denna ståndpunkt. Något behov av en allmän
översyn av kravreglerna i lagen kan utskottet inte se. I motion
1994/95:N12 (mp) utvecklas inte heller någon argumentering för
den begärda översynen. Motionen i berörd del avstyrks av
utskottet.
Konvention om kärnsäkerhet
I regeringens skrivelse 1994/95:116 ges en redovisning av den
konvention om kärnsäkerhet som Sverige undertecknade vid det
internationella atomenergiorganet i Wien, IAEA, i september
1994.
Konventionen omfattar kärntekniska anläggningar med
begränsning till landbaserade civila kärnkraftverk. Syftet med
konventionen är att den skall utgöra en mekanism för de anslutna
parterna att kontinuerligt förbättra säkerheten vid
kärnkraftverken. Målen för konventionen är enligt artikel 1 att
uppnå och vidmakthålla en hög nivå av kärnsäkerhet över hela
världen, att upprätthålla och vidmakthålla effektivt skydd i
kärnenergianläggningar mot möjliga strålningsfaror samt att
förhindra olyckor med skadliga strålningsverkningar och att
begränsa sådana verkningar om de skulle inträffa.
Konventionen innehåller bl.a. ett krav på att de anslutande
parterna skall etablera och vidmakthålla ett system med lagar
och bestämmelser för hur säkerheten vid de kärntekniska
anläggningarna skall styras. Det åligger varje ansluten part att
rapportera till övriga parter om hur man uppfyller de
förpliktelser som angivits i konventionen samt de åtgärder som
vidtagits för att förbättra säkerheten. Rapporteringen skall ske
ungefär vart tredje år. Konventionen förutsätter vidare att ett
sekretariat tillskapas. IAEA har påtagit sig denna roll.
Den kärnsäkerhetskonvention som nu öppnats för anslutning får
ses som ett viktigt framsteg, sägs det i skrivelsen. Regeringen
gör bedömningen att såväl det svenska säkerhetstänkandet som det
säkerhetsarbete som för närvarande bedrivs av
anläggningsinnehavarna och av de berörda myndigheterna är i
överensstämmelse med konventionens krav. Det föreligger således
inget behov av ändringar i den svenska lagstiftningen eller i
det reella säkerhetsarbetet för att Sverige skall kunna
tillträda konventionen, anser regeringen. Det uppstår därför
inte heller några ökade kostnader för det svenska
kärnsäkerhetsarbetet.
Regeringen avser att besluta om en svensk ratificering under
våren 1995. Konventionen beräknas kunna träda i kraft under år
1996.
Regeringen bör verka för att konventionen ändras så att
begreppet olycka definieras tydligare och kravnivån på
beslutsunderlag för tillstånd till kärnenergianläggningar höjs,
anförs det i motion 1994/95:N9 (mp). Vidare begärs i motionen
klargörande av begreppet godtagna förfaringssätt vid drift m.m.
av kärnenergianläggningar, som förekommer i konventionen, och
ett klarläggande av innebörden av sekretessreglerna i
konventionen.
Det är oklart vad som i konventionen avses med begreppet
olycka, hävdas det i motionen. Med hänsyn till att detta begrepp
har ifrågasatts i svensk rätt är det angeläget att eftersträva
en klarare skrivning än vad konventionen erbjuder, anför
motionären. Hon anser därutöver att kravnivån på det
beslutsunderlag som skall finnas inför ett tillstånd till
kärnenergianläggning är alltför låg. Regeringen bör återkomma
med förslag till lag med högre kravnivå, föreslår motionären.
Hon erinrar vidare om att det i artikel 19 i konventionen anges
att drift, underhåll, inspektion och provning av en
kärnenergianläggning skall utföras i överensstämmelse med
godtagna förfaringssätt. Det framgår dock inte vad som avses med
begreppet "godtagna förfaringssätt", menar motionären. Slutligen
anser hon att sekretessreglerna i konventionen inte är förenliga
med svensk rätt. Det framgår inte var gränsen skall gå mellan
skydd av uppgifter och allmänhetens insyn, sägs det i motionen.
En entydig definition av begreppet olycka föreligger inte,
enligt uppgift från Miljödepartementet. Internationellt --
framför allt inom IAEA:s ram -- har begreppet kärnenergiolycka
definierats utifrån den aktuella händelsen, kopplad till dess
konsekvenser. En internationell s.k. händelseskala, bestående av
sju nivåer -- International Nuclear Event Scale (INES) -- har
antagits. INES-skalan används sedan ett par år för att definiera
graden av allvar i anslutning till en händelse. De lägsta
stegen, 0--3, betraktas som olika grader av händelser, medan
stegen 4--7 klassificeras som olyckor. De internationellt
accepterade definitioner som ligger till grund för INES-skalan
utgör också grund för olycksbegreppet i konventionen.
Beträffande begreppet "godtagna förfaringssätt" som berörs i
det andra yrkandet i motionen bör, enligt Miljödepartementet,
beaktas att den här typen av konventioner får ses som en
kompromiss mellan de inblandade parternas prioriteringar.
Konventionens främsta syfte är att förbättra säkerheten i
verksamheter som karakteriseras av nationell suveränitet,
nationellt ansvar och nationell lagstiftning. Begreppet
"godtagna förfaringssätt" bör ses i relation till de olika
förutsättningar som ryms inom de enskilda ländernas
infrastruktur, lagstiftning och valda tekniska lösningar.
Konventionens syfte är härvidlag att åstadkomma en större
harmonisering av ländernas individuella säkerhetsarbete i
riktning mot internationellt accepterade säkerhetsriktlinjer och
att arbeta för en höjning av säkerhetsnivåerna i alla länder men
främst i de länder som släpar efter i detta avseende.
Sekretessreglerna i konventionen -- som tas upp i det tredje
yrkandet i motionen -- är, enligt Miljödepartementet, inte helt
i överensstämmelse med svensk sekretesslagstiftning. Även på
denna punkt bör konventionens formulering ses som resultatet av
en kompromiss mellan de olika parternas prioriteringar. Den
svenska traditionen att visa största möjliga öppenhet, framför
allt när det gäller kärnkraften, har hittills inte anammats av
andra länder med kärnkraftsproduktion. Det bör noteras att den
nuvarande svenska sekretesslagstiftningen självfallet fortsätter
att gälla i Sverige.
Utskottet anser att det är bra att en konvention om
kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Sverige har sedan länge
varit aktivt engagerat i det internationella arbetet med att
förstärka säkerheten i den kärntekniska verksamheten. Enligt
utskottets mening har konventionen främst betydelse för att
säkerhetstänkandet kan förbättras i sådana länder, som ännu inte
har kommit så långt i detta avseende.
De synpunkter som framförs i motion 1994/95:N9 (mp) och som
alla rör önskemål om högre krav och ytterligare preciseringar i
konventionens texter anser utskottet inte bör föranleda någon
åtgärd av riksdagen. Som tidigare redovisats måste man beakta
att den här typen av konventioner framkommer som ett resultat av
kompromisser mellan olika länder. Det viktiga är därvid att en
höjning av säkerhetsnivån åstadkoms i de länder som ligger efter
på detta område. Med det anförda avstyrker utskottet den nämnda
motionen. Regeringens skrivelse bör läggas till handlingarna
utan ytterligare åtgärd.
Uranimport m.m.
Frågan om den svenska uranimporten tas upp i två motioner,
1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp).
I den förstnämnda motionen föreslås att riksdagen skall göra
ett uttalande om att den som importerar uran skall åläggas att
öppet redovisa var och under vilka former råvaran har utvunnits
och hanterats. Vidare begär motionärerna en utredning om
uranimportens externa kostnader och om hur svensk
kärnkraftsindustri skall kunna täcka dessa kostnader. En
anledning till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av
kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i
andra länder, menar motionärerna. De hänvisar till uppgifter som
tyder på att speciellt den ryska uranhanteringen medför
oacceptabla miljö- och hälsokonsekvenser. Det krävs för
närvarande ingen redovisning, från den som importerar
kärnbränsle, av formerna för uranbrytningen och vilka miljö- och
hälsokonsekvenser denna brytning har förorsakat, sägs det. Det
är dessutom ofta svårt för myndigheter eller allmänheten att få
upplysningar om var uranet har brutits. Denna situation gör det
omöjligt att bedöma kärnbränslets externa kostnader, anför
motionärerna och menar att dessa kostnader får betalas av
befolkningen i uranbrytningsområden i andra länder i form av
försämrad hälsa och livsmiljö. Sverige har, heter det vidare, en
moralisk skyldighet att se till att inte skador av denna typ
uppstår i andra länder på grund av verksamheter som initierats
av aktörer i Sverige.
Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda de ekologiska,
ekonomiska och hälsomässiga effekter som drabbar de områden som
Sverige importerar uran ifrån, anförs det i motion 1994/95:N430
(mp). I avvaktan på denna utredning bör all svensk uranimport
avbrytas, anser motionärerna. De föreslår vidare
riksdagsuttalanden avseende redovisningen av energitillförseln
av uran och om att Sveriges exploatering av befolkning och natur
i andra länder skall stoppas. Det uran som Sverige importerar
bryts på orter som är hårt drabbade av den radioaktiva
hanteringen, anför motionärerna. Sverige utnyttjar
urbefolkningar eller förtryckta folk för att förse sig med uran,
sägs det.
Den svenska uranimporten uppgick till ca 1 200 ton år 1993
för att sedan öka till ca 2 100 ton året därpå. Den största
delen kom från OSS-länder -- 46 % resp. 71 %. Canada svarade
för 27 % resp. 16 %. Motsvarande andelar var för Australien
27 % resp. 13 %. Den kraftiga ökningen av uranimporten från
OSS-länder mellan åren 1993 och 1994 sammanhänger med Sveriges
medlemskap i EU. Inom EU pågår nämligen diskussioner om att
tillämpa kvantitativa begränsningar avseende uranimport från
tredje land, dvs. i praktiken OSS-länderna.
Miljöminister Anna Lindh har under innevarande riksmöte vid
tre tillfällen besvarat frågor i riksdagen om uranbrytning i
Ryssland och om importen av uran. Vid det första tillfället, i
december 1994, hade Dan Ericsson (kds) frågat vilka åtgärder
regeringen ämnade vidta för att bistå Ryssland i arbetet med att
minska effekterna av de miljö- och hälsoskador som uppstått på
grund av uranbrytningen. Statsrådet uttryckte i sitt svar (prot.
1994/95:36) att det är oacceptabelt att sådana hälso- och
miljöförhållanden som rapporterats i olika medier skall få
förekomma. Hennes uppfattning var att svenska kraftföretag noga
bör ta reda på under vilka förhållanden som uranet produceras.
Hon meddelade att Sverige i arbetsgrupper i IAEA och OECD börjat
driva frågan om mer bindande miljökrav i samband med
uranbrytning och att dessa strävanden skulle intensifieras.
Vidare påpekades att Miljödepartementet undersökte möjligheterna
att ställa krav på de svenska kärnkraftverken när det gäller
inköp av uran.
I februari 1995 besvarade miljöministern en ny fråga av Dan
Ericsson (kds) om vad som hade hänt när det gäller
undersökningen av svenska kärnkraftverks inköp av uran. I sitt
svar (prot. 1994/95:60) meddelade statsrådet att departementets
undersökning hade visat att det på sikt inte skulle vara
omöjligt att införa krav på företagen att i förväg förvissa sig
om att verksamheten hos en avsedd leverantör bl.a. uppfyller
internationellt accepterade riktlinjer beträffande strålskydd,
arbetarskydd och miljöskydd. En förutsättning för detta angavs
dock vara att sådana krav får en bred internationell uppslutning
och acceptans. Miljöministern nämnde samtidigt att de svenska
kärnkraftsföretagen hade informerat om att de gemensamt bestämt
sig för att i nya upphandlingskontrakt införa krav på att
internationella riktlinjer beträffande strålskydd och miljö
uppfylls hos gruvföretag och leverantörer. Vidare meddelades att
Sverige internationellt kommer att fortsätta att driva frågan om
mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning, bl.a. inom
IAEA och OECD.
I mars 1995 besvarade miljöministern en fråga av Ragnhild
Pohanka (mp) om regeringen ämnar studera vilka effekter
uranbrytningen har för förhållandena för människor och natur i
Krasnokamensk i Ryssland. Statsrådet påpekade (prot. 1994/95:80)
att Statens strålskyddsinstitut planerar att i maj 1995 besöka
urangruvan i Krasnokamensk. Därvid avser SSI att -- i samarbete
med de svenska kraftföretagen -- diskutera frågor om
arbetarskydd, avfallshantering och miljökonsekvenser med lokala
och regionala myndigheter samt med ansvariga centrala
myndigheter i Moskva. SSI kommer efter resan att lämna en
rapport till Miljödepartementet.
Beträffande yrkandet i motion 1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om
en utredning om uranimportens externa kostnader kan noteras att
det i Energikommissionens (N 1994:04) uppgifter ingår bl.a. att
analysera de kostnader som kärnkraften medför.
Utskottet anser att Sverige i olika internationella
sammanhang, främst IAEA och OECD, bör fortsätta att aktivt driva
frågan om mer bindande miljökrav i samband med uranbrytning.
Detta är, som tidigare redovisats, också den linje som
miljöminister Anna Lindh nyligen har förordat i riksdagen.
Enligt utskottets mening skulle ett uttalande av riksdagen i
frågan inte innebära någon förändring av sakläget. Som nämnts
planeras en resa -- i samarbete mellan SSI och de svenska
kraftföretagen -- till den aktuella gruvan i Krasnokamensk.
Avrapportering kommer att ske till Miljödepartementet.
Med det anförda avstyrker utskottet de båda motionerna
1994/95:N422 (kds, c, v, mp) och 1994/95:N430 (mp), den senare
såvitt här är i fråga.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avveckling av Euratom
att riksdagen avslår motion 1994/95:N11 yrkande 2,
res. 1 (c, v, mp)
2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och
kärnkraftspolitik i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N11 yrkande 1,
1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446,
res. 2 (c, v, mp)
3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo685 yrkandena 14 och 15,
res. 3 (mp)
4. beträffande strålskydd och avfallstransporter
att riksdagen antar de i proposition 1994/95:118 framlagda
förslagen till
a) lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220),
b) lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet
såvitt avser 5 a § tredje stycket,
c) lag om ändring i lagen (1991:341) om strategiska produkter,
5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt
använt kärnbränsle och kärnavfall
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:N12 yrkande 1,
1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1 antar
det i proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser
5 a § i övrigt,
res. 4 (mp)
6. beträffande försörjning med kärnbränsle
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N10 antar det i
proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §,
res. 5 (m)
7. beträffande säkerhetskontroll av klyvbart material
att riksdagen antar det i proposition 1994/95:118 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan
under momenten 4--6,
8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen
att riksdagen avslår motion 1994/95:N12 yrkande 2,
res. 6 (mp)
9. beträffande konvention om kärnsäkerhet
att riksdagen
a) lägger regeringens skrivelse 1994/95:116 till handlingarna,
b) avslår motion 1994/95:N9,
res. 7 (mp)
10. beträffande uranimport m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:N422 och 1994/95:N430
yrkandena 1, 2, 6 och 7.
res. 8 (c, v, kds)
res. 9 (mp)
Stockholm den 9 maj 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Bo
Finnkvist (s), Bo Bernhardsson (s), Sylvia Lindgren (s), Barbro
Andersson (s), Chris Heister (m), Lennart Beijer (v), Dag
Ericson (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund
(kds), Laila Bäck (s), Lars G Linder (s), Sten Tolgfors (m),
Kerstin Warnerbring (c), Eva Flyborg (fp) och Torsten Gavelin
(fp).
Reservationer
1. Avveckling av Euratom (mom. 1)
Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som
börjar med "När det" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Som konstateras i både propositionen och motionerna är
Euratomfördraget i stora delar föråldrat. Fördragets roll inom
EU stämmer -- som anförs i motion 1994/95:N11 (c) -- knappast
överens med den svenska ambitionen att avveckla den svenska
kärnkraften till år 2010. Sverige bör därför, enligt utskottets
mening, aktivt verka för att fördraget avvecklas i sin helhet.
Det pågår visserligen, som tidigare redovisats, diskussioner
inom EU om att slopa Euratomfördraget och i stället införa ett
kapitel om energi i Maastrichtfördraget. Enligt utskottets
bedömning skulle dock ett uttalande av riksdagen om att Sverige
aktivt skall verka för Euratoms avveckling innebära ett
verkningsfullt bidrag härvidlag. Riksdagen bör sålunda göra ett
sådant uttalande. Utskottet tillstyrker därmed motion
1994/95:N11 (c) i berörd del.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande avveckling av Euratom
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N11 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och
kärnkraftspolitik i övrigt (mom. 2)
Lennart Beijer (v), Eva Goës (mp) och Kerstin Warnerbring (c)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar med "Som tidigare" och slutar med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1994/95:N11 (c), 1994/95:N446 (c) och 1994/95:N434 (mp), att
Sverige aktivt bör verka för att EU:s energi- och
kärnkraftspolitik får en utformning som står i överensstämmelse
med de svenska besluten på området. Denna politik bör inriktas
på avveckling av de icke förnybara energislagen, på skyddande av
naturresurser, på främjande av förnybara energislag inom EU och
också i länder utanför EU samt på
energieffektiviseringsåtgärder. Regeringen bör därvid söka
samverkan med andra likasinnade länder. Vidare bör regeringen
verka för att Euratomfördragets ansvarsområden överlämnas till
nationell nivå. Detta står i överensstämmelse med den s.k.
närhetsprincipen i Romfördraget.
Riksdagen bör sålunda göra ett uttalande av här angiven
innebörd, varigenom de nämnda motionerna blir tillgodosedda i
berörda delar; de tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande Sveriges agerande avseende EU:s energi- och
kärnkraftspolitik i övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N11 yrkande
1, 1994/95:N434 yrkande 42 och 1994/95:N446 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som
börjar med "Att avskaffa" och slutar med "aktuella delar" bort
ha följande lydelse:
Som anförs i motion 1994/95:Jo685 (mp) är Euratom och
Europeiska Kol- och Stålgemenskapen miljömässigt helt förlegade.
Ett exempel på detta är EU:s fond för utlåning av medel till
projekt inom kärnkrafts- och kärnbränsleområdena. Denna fond
bör, enligt utskottets mening, snarast avskaffas. I avvaktan på
att så sker bör Sverige utnyttja den möjlighet som finns att i
ministerrådet blockera beslut om utökning av fondens medel för
utlåning.
Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom vad
utskottet anfört. Utskottet tillstyrker därmed den här aktuella
motionen i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande EU:s fond för kärnkraftsutveckling
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Jo685 yrkandena
14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle
och kärnavfall (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 9 med "Utskottet delar" och slutar på s. 10 med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1994/95:N12 (mp), 1994/95:N423 (mp) och 1994/95:N450 (mp), att
riksdagen skall begära att regeringen lägger fram lagförslag om
totalförbud mot slutförvar av utländskt kärnbränsle i Sverige.
Med ett sådant totalförbud skulle den slutförvaring av utländskt
kärnavfall som Studsvik AB nyligen fått regeringens tillstånd
till inte varit möjlig. Utan ett totalförbud är det vidare,
enligt utskottets mening, risk för att Sverige kan tvingas att
ta emot kärnavfall från EU. Med det sagda tillstyrker utskottet
de nämnda motionerna i berörda delar.
Regeringens förslag om att utvidga det nuvarande förbudet mot
slutförvaring till att även omfatta mellanlagring tillstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande förvaring och mellanlagring av utländskt
använt kärnbränsle och kärnavfall
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N12 yrkande
1, 1994/95:N423 yrkandena 2 och 10 och 1994/95:N450 yrkande 1
dels antar det i proposition 1994/95:118 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet såvitt avser 5 a § i övrigt,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Försörjning med kärnbränsle (mom. 6)
Chris Heister, Ola Karlsson och Sten Tolgfors (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion
1994/95:N10 (m)" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N10 (m) anser
utskottet att den föreslagna nya paragrafen, 8 a, i
kärntekniklagen är onödig. Eftersom de aktuella reglerna i
Euratomfördraget är av överstatlig karaktär gäller de som lag
inom EU. Det erfordras således ingen nationell lagstiftning för
att reglerna skall gälla i Sverige. Utskottet noterar härvid att
lagstiftning motsvarande den föreslagna paragrafen inte finns i
flertalet andra EU-länder.
Utskottet anser dessutom att den lagtekniska lösning som
regeringen valt är mindre lyckad. Regler om försörjning hör,
enligt utskottets mening, inte hemma i en lag som har säkerhet
som syfte.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörd del
och tillstyrker motion 1994/95:N10 (m).
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande försörjning med kärnbränsle
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N10 avslår det i
proposition 1994/95:118 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet såvitt avser 8 a §.
6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mom. 8)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 12 med "Utskottet anser" och slutar på s. 13 med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Riksdagen bör, i likhet med vad som anförs i motion
1994/95:N12 (mp), begära att regeringen låter göra en översyn av
kravreglerna i kärntekniklagen. Syftet med en sådan översyn
skall vara att kravnivån i denna lag skall vara minst lika hög
som i miljöskyddslagen. Med det anförda tillstyrker utskottet
den här aktuella motionen i berörd del.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande kravreglerna i kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N12 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Konvention om kärnsäkerhet (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 14 med "Utskottet anser" och slutar på s. 15 med
"ytterligare åtgärd" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är bra att en konvention om
kärnsäkerhet nu öppnats för anslutning. Enligt utskottets mening
-- och i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:N9 (mp) --
bör dock riksdagen anmoda regeringen att verka för att följande
ändringar och klarlägganden kommer till stånd.
För det första bör begreppet olycka få en tydligare definition
i konventionen. Kravnivån på beslutsunderlag för tillstånd att
driva en kärnkraftsanläggning är härutöver enligt utskottets
mening alltför lågt ställd i konventionen. Vidare måste
klarläggas vad som avses med uttrycket "godtagna förfaringssätt"
i konventionens artikel 19. I denna artikel anges att drift,
underhåll, inspektion och provning av en kärnenergianläggning
skall utföras i överensstämmelse med godtagna förfaringssätt,
utan att detta uttryck definieras. Slutligen måste det, enligt
utskottets mening, göras en precisering av sekretessreglerna i
konventionen. Enligt nuvarande formulering framgår inte var
gränsen går mellan skydd av uppgifter och allmänhetens insyn.
Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet angett
blir motion 1994/95:N9 (mp) helt tillgodosedd; den tillstyrks
sålunda. Med det sagda kan regeringens skrivelse läggas till
handlingarna utan ytterligare åtgärd.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande konvention om kärnsäkerhet
att riksdagen
a) (= utskottet),
b) med bifall till motion 1994/95:N9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Uranimport m.m. (mom. 10)
Lennart Beijer (v), Göran Hägglund (kds) och Kerstin
Warnerbring (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion
1994/95:N422 (kds, c, v, mp) om att Sverige har en moralisk
skyldighet att tillse att inte skador av den typ som här är
aktuella uppstår i andra länder på grund av verksamheter som
bedrivs i Sverige. Det går inte att utesluta att en anledning
till det svenska, låga elpriset kan vara att en del av
kostnaderna för svensk elproduktion betalas av befolkningen i
andra länder.
Som anförs i motionen bör riksdagen anmoda regeringen att
tillse att bestämmelser införs som innebär att den som
importerar uran åläggs att öppet redovisa var och under vilka
former råvaran har utvunnits och hanterats. Några sådana
bestämmelser finns inte för närvarande. Genom en sådan
redovisning skulle det vara möjligt att få en uppfattning om
kärnbränslets externa kostnader. Regeringen bör låta genomföra
en utredning om den svenska uranimportens externa kostnader och
om hur den svenska kärnkraftsindustrin skall kunna täcka dessa
kostnader.
Med beslut av riksdagen av den innebörd som utskottet förordar
blir den nämnda motionen helt tillgodosedd; den tillstyrks. I
den andra här aktuella motionen, 1994/95:N430 (mp), berörs
likartade frågor. De yrkanden som framställs kan utskottet dock
inte ställa sig bakom -- de avstyrks alltså.
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande uranimport m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:N422 och med
avslag på motion 1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
9. Uranimport m.m. (mom. 10)
Eva Goës (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "i fråga" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion
1994/95:N430 (mp), att det är moraliskt förkastligt att Sverige,
på det sätt som sker, utnyttjar befolkningen i andra länder för
att förse sig med uran. Riksdagen bör anmoda regeringen att låta
utreda de ekologiska, ekonomiska och hälsomässiga effekter som
drabbar de områden Sverige importerar uran ifrån. I avvaktan på
en sådan utredning bör riksdagen anmoda regeringen att lägga
fram förslag om förbud mot all uranimport.
Enligt utskottets mening finns det vidare anledning att se
över den svenska redovisningen av energitillförseln från
kärnkraften. Som underlag för uttag av en uranskatt erfordras en
annan redovisning.
Med ett uttalande av riksdagen av det slag som utskottet här
förordar blir den nämnda motionen helt tillgodosedd och
tillstyrks sålunda i berörda delar. Det sagda ligger också helt
i linje med vad som anförs i motion 1994/95:N422 (kds, c, v,
mp).
dels att utskottets hemställan under moment 10 bort ha
följande lydelse:
10. beträffande uranimport m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N422 och
1994/95:N430 yrkandena 1, 2, 6 och 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringens lagförslag
Bilaga
1 Förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220)
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:341) om
strategiska produkter
Innehåll
Ärendet1
Sammanfattning1
Propositionen2
Skrivelsen2
Motionerna2
Utskottet4
Sveriges agerande i EU, m.m4
Strålskydd och avfallstransporter7
Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle
och kärnavfall7
Försörjning med kärnbränsle10
Säkerhetskontroll av klyvbart material11
Kravreglerna i kärntekniklagen12
Konvention om kärnsäkerhet13
Uranimport m.m.15
Hemställan17
Reservationer
1. Avveckling av Euratom (c, v, mp)18
2. Sveriges agerande avseende EU:s energi- och
kärnkraftspolitik i övrigt (c, v, mp)19
3. EU:s fond för kärnkraftsutveckling (mp)20
4. Förvaring och mellanlagring av utländskt använt kärnbränsle
och kärnavfall (mp)20
5. Försörjning med kärnbränsle (m)21
6. Kravreglerna i kärntekniklagen (mp)21
7. Konvention om kärnsäkerhet (mp)22
8. Uranimport m.m. (c, v, kds)22
9. Uranimport m.m. (mp)23