I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition
1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade
verk m.m. jämte fem motioner som väckts med anledning av
propositionen.
I propositionen läggs fram förslag om lagändringar i syfte att
uppfylla två EG-direktiv. Det ena direktivet handlar om
uthyrnings- och utlåningsrättigheter till upphovsrättsligt
skyddade verk och upphovsrätten närstående rättigheter. I den
delen föreslås bl.a. följande. Upphovsmännens tillstånd skall
krävas vid uthyrning till allmänheten. De närstående
rättighetshavarna, dvs. utövande konstnärer, fonogramproducenter
och filmproducenter ges en rätt att göra exemplar av sina
prestationer tillgängliga för allmänheten, vilket innebär att
samma grundbefogenheter kommer att gälla för dessa
rättighetshavare som för upphovsmännen. En regel om konsumtion
av de närstående rättighetshavarnas spridningsrätt föreslås,
enligt vilken konsumtionen skall vara EES-vid. Samma
konsumtionsregel skall enligt förslaget gälla för upphovsmännens
spridningsrätt beträffande ljudupptagningar av litterära och
musikaliska verk och filmverk.
Det andra direktivet handlar om samordningen av vissa regler
om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och
kabelsändningar.
De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari
1995.
I de fem motioner som väckts med anledning av propositionen
kritiseras förslaget om regional konsumtion av de närstående
rättighetshavarnas spridningsrätt och dess effekter på
möjligheterna att bedriva direkt- och s.k. parallellimport av
bl.a. fonogram. I ett motionsyrkande ifrågasätts också behovet
av upphovsrättslagens presumtionsregel med avseende på
filmavtal. Vidare rör två motionsyrkanden de nya reglernas
inverkan på redan ingångna filmavtal.
Som ett led i beredningen av ärendet anordnade utskottet den
21 februari 1995 en icke offentlig hearing för att få närmare
information om de praktiska konsekvenserna för berörda
rättighetshavare och för konsumenter av de föreslagna reglerna
om spridningsrätt och konsumtion. Vid hearingen deltog
företrädare för Justitiedepartementet, Konkurrensverket,
juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Statens
kulturråd, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation
(SAMI), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM),
International Federation of the Phonographic Industry (IFPI),
Svenska gruppen, Grossistförbundet -- Svensk Handel, Sveriges
Köpmannaförbund, Border Music Distribution, Next Stop
Distribution, Faktab Musik AB och Åhlens AB.
Skrivelser har inkommit från SAMI, Svenska Teaterförbundet,
Sveriges Yrkesmusikerförbund, Svenska scen- och medieområdets
utövar- och upphovsmannafederation (SUF), IFPI, Sveriges
Köpmannaförbund, Grossistförbundet -- Svensk Handel och Next
Stop Distribution.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande de
närstående rättighetshavarna. Med anledning av motionerna
avstyrker utskottet däremot förslaget om regional konsumtion av
upphovsmännens spridningsrätt samt förordar vissa
tillkännagivanden. Genom utskottets därvid gjorda
ställningstagande tillgodoses i allt väsentligt syftet med
motionerna. De av utskottet förordade tillkännagivandena avser
det internationella tillämpningsområdet för spridningsrätten för
de närstående rättighetshavarna samt principen om global
konsumtion som huvudregel inom upphovsrätten. Vidare tillstyrker
utskottet bifall till propositionen i övrigt med den ändringen
att ikraftträdandet bestäms till den 1 juni 1995.
Propositionen
I proposition 1994/95:58 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister.
Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1994/95:L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om global konsumtion.
1994/95:L9 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
såvitt avser 19 § första stycket och 45 § sista stycket allt
avseende införandet av en regel om regional konsumtion av
spridningsrätt på det upphovsrättsliga området.
1994/95:L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:58 om uthyrning
och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk m.m,
2. att riksdagen begär att regeringen snarast omförhandlar
EES-avtalet enligt vad i motionen anförts om att konsumtionen av
spridningsrätten till ljudupptagningar av litterära och
musikaliska verk samt filmverk skall vara globala,
3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- beslutar att andra
punkten i övergångsbestämmelse 3 i lagen om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
skall utgå.
1994/95:L11 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:58
såvitt avser införandet av en regel om regional konsumtion i
upphovsrättslagen.
1994/95:L12 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige aktivt bör verka för att
principen om global konsumtion blir huvudregel på
immaterialrättens område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat
ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av verket har
rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt
betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.
Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har
var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterära och konstnärliga verk i lagen är mycket
vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och
beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten
och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla
former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör
bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som
teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner
både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk,
både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och
journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk
och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha
vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan
uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett
inte har kunnat framställas av två personer oberoende av
varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som
flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga
samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara
fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar.
Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan
ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en
grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som
endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också
framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna
av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller
televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller
inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk
innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av
verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex.
genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar
av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning
av verket på band eller annan anordning från vilken det kan
återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för
allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett
musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i
ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när
det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed
jämställs det fallet att framförandet anordnas i
förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på
en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i
upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att
datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som
andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt
kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet
i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat
från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om rätt till
fotografier och s.k. närstående rättigheter.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1994 (se
prop. 1993/94:109, bet. LU16) integrerades reglerna om rätten
till fotografier i upphovsrättslagen och lagen (1960:739) om
rätt till fotografisk bild upphävdes. De nya reglerna innebär
att bilder som uppfyller kravet på verkshöjd skyddas på samma
sätt som konstverk. Fotografier som inte är verk skyddas genom
en ny bestämmelse såsom en närstående rättighet. Skyddet för
dessa fotografier upphör 50 år efter det år då bilden
framställdes.
Reglerna om s.k. närstående rättigheter ger musiker,
skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd
då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana
framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på
film, varmed jämställs videogram, på fonogram (grammofonskivor,
kassettband, m.m.) eller på annan anordning genom vilken de kan
återges. De får inte heller utan rättighetshavarens samtycke
sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av framföranden
får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare
gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då
ljudinspelningar används vid radio- eller TV-sändningar eller
utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Också för de utövande
konstnärerna gäller en 50-årig skyddstid, räknad från
framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som
fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt
upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke
eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de
kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning
då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller
utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och
TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får
återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan
återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan
sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa
avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda
intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän
och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas
utge skadestånd.
Den svenska lagstiftningen bygger liksom motsvarande lagar i
andra nordiska länder på innehållet i flera internationella
konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt
1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga
verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års
internationella konvention om skydd för utövande konstnärer,
framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen).
Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är
att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och
prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger
sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en
konventionsstat är förpliktad att garantera de andra
konventionsstaternas verk och prestationer ett visst
minimiskydd.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk
och prestationer. Genom Sveriges anslutning till de
internationella konventionerna har Sverige förpliktat sig att ge
skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort
antal andra länder.
I upphovsrättslagen har regeringen bemyndigats att -- under
förutsättning av ömsesidighet -- föreskriva att lagen skall
tillämpas med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter har
meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1993:193).
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av
propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda
rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats
genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag till
lagändringar i syfte att Sverige skall uppfylla två direktiv som
omfattas av EES-avtalet.
Det ena direktivet är Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19
november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående
rättigheter. Följande lagändringar föreslås med anledning av
direktivet. Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid
uthyrning av exemplar av konstverk till allmänheten. Det skydd
som en producent av en filmupptagning har mot kopiering skall
även omfatta film som inte är verk. Det skall införas en
ensamrätt för utövande konstnärer, fonogramframställare och
producenter av filmupptagningar att göra exemplar av sina
prestationer tillgängliga för allmänheten. En sådan utvidgning
innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla för nämnda
kategorier rättighetshavare som för upphovsmännen. Regler om
konsumtion av närstående rättighetshavares spridningsrätt skall
införas och konsumtionen skall vara EES-vid. I anslutning
därtill föreslås att upphovsmännens spridningsrätt när det
gäller exemplar av ljudupptagningar av litterära och
konstnärliga verk och filmverk förstärks så att den blir
densamma som föreslås för de närstående rättighetshavarna. Även
upphovsmännens spridningsrätt skall nämligen enligt förslaget
vara föremål för regional (EES-vid) konsumtion.
Spridningsrättens konsumtionspunkt skall generellt vara första
överlåtelsen. Utövande konstnärer, fonogramframställare och
producenter av filmupptagningar skall på samma sätt som
upphovsmän ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar
av sina prestationer. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen
skall gälla också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet är rådets direktiv 93/83/EEG av den 27
september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om
upphovsrätt och närstående rättigheter avseende
satellitsändningar och vidaresändning via kabel. Följande
lagändringar föreslås. Det skall införas en regel i
upphovsrättslagen som slår fast var den upphovsrättsligt
relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses äga rum
samt en regel om att en avtalslicens för radio- och
televisionsföretag gäller vid utsändningar genom satellit endast
om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en
marksändare. Avtalslicensbestämmelsen i 26 § f
upphovsrättslagen som vidaresändning av ljudradio- och
televisionsutsändningar skall inte gälla verk till vilka
rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller
televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen.
Lag om medling i vissa upphovsrättstvister skall gälla också för
tvister om vidaresändning genom kabel. En särskild bestämmelse
införs i upphovsrättslagen om rätt till förhandling för den som
vill ha tillstånd till en sådan vidaresändning men inte får
detta på önskade villkor.
De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari
1995.
Spridningsrätt för upphovsmän och andra rättighetshavare
Som inledningsvis berörts har den som skapat ett litterärt
eller konstnärligt verk en principiell ensamrätt att göra verket
tillgängligt för allmänheten genom att bl.a. sprida exemplar av
verket. Såvitt gäller litterära och musikaliska verk är
emellertid denna spridningsrätt starkt begränsad. När exemplar
av sådana verk lovligen framställts och förts ut på marknaden
får de sedan fritt spridas vidare genom exempelvis försäljning
eller utlåning. Undantag från den fria spridningen gäller dock
för uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar. När en
upphovsman förlorar sin rätt att kontrollera den vidare
spridningen av exemplar används uttrycket att spridningsrätten
konsumeras.
Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har samband med
förhållandet mellan upphovsmannen och den som förvärvat ett
exemplar av verket. Den som äger ett exemplar av ett verk har
äganderätten till just detta fysiska exemplar, medan
upphovsmannen har upphovsrätten till verket, oavsett i hur många
fysiska exemplar verket -- produkten av författarens eller
kompositörens skapande arbete -- har återgivits.
Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har till uppgift att
klargöra avvägningen mellan å ena sidan upphovsmännens rätt med
avseende på verk i dess fysiska form (exemplar) och å andra
sidan exemplarägarnas rätt att disponera över exemplaret för
vidareförsäljning, utlåning etc. Konsumtionsreglerna rör således
alltid endast exemplar, inte verk. De innebär som nämnts i
regel att upphovsmannen efter en lovlig exemplarframställning
och försäljning inte längre kan bestämma över det sålda
exemplaret. Köparen kan fritt överlåta detta vidare, men han
förvärvar aldrig någon rätt till exemplarframställning eller
till offentligt framförande eller till rätten att visa verket
offentligt.
En aspekt på konsumtion av ensamrätt är vilken verkan som
spridningsrätten skall ges i territoriellt avseende. Man kan
tänka sig flera alternativ. En möjlighet är att anse att
ensamrätten bara konsumeras för det land där den
konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum. Detta brukar
betecknas som nationell konsumtion. Ett annat alternativ är att
anse att ensamrätten konsumeras för en hel region av länder om
den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i ett land inom
regionen. Man brukar då tala om regional konsumtion. Ett
ytterligare alternativ är den globala konsumtionen. Den innebär
att ensamrätten konsumeras när exemplaret har förts ut på
marknaden oavsett i vilket land så har skett. På det
upphovsrättsliga området i Sverige tillämpas -- med ett undantag
-- principen om global konsumtion. Undantaget gäller
datorprogram och är en följd av implementeringen av EG:s råds
direktiv om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG).
Konsumtionen av spridningsrätten beträffande exemplar av
datorprogram som har överlåtits med upphovsmannens samtycke är
enligt 19 § upphovsrättslagen EES-vid, dvs. regional.
Principerna om nationell, regional resp. global konsumtion har
betydelse för upphovsmännen när det gäller bl.a. möjligheten att
kontrollera handeln över gränserna med exemplar av skyddade
verk. Vid nationell konsumtion utgör varje land där exemplar av
verket givits ut en marknad. Upphovsmännen kan förhindra s.k.
parallellimport, dvs. att exemplar av verket som finns i ett
land importeras till ett annat land där verket också givits ut.
Är konsumtionen regional blir regionen en marknad. Inom denna är
parallellimport möjlig. Exemplar som finns i länder utanför
regionen kan däremot inte parallellimporteras. Vid global
konsumtion slutligen tappar upphovsmannen helt möjligheten att
kontrollera parallellimport.
EG:s direktiv om uthyrning och utlåning innehåller i artikel 9
föreskrifter om att närstående rättighetshavare skall ha
ensamrätt att göra exemplar av upptagningar av sina prestationer
tillgängliga för allmänheten genom försäljning eller på annat
sätt. Enligt svensk rätt har de närstående rättighetshavarna i
princip inte någon sådan spridningsrätt när det gäller spridning
av exemplar av deras prestationer.
I propositionen föreslås att direktivets krav i detta
hänseende skall uppfyllas genom att utövande konstnärer,
fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges en
ensamrätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga
för allmänheten. Förslaget innebär att samma grundbefogenheter
kommer att gälla för dessa kategorier av rättighetshavare som
för upphovsmännen, bortsett från skyddet för efterbildning,
bearbetning och dylikt. Regeringen föreslår vidare i enlighet
med direktivets krav att radio- och TV-företag ges ensamrätt
till spridning till allmänheten av exemplar av sina
utsändningar.
Det nu aktuella direktivet innehåller också -- med den
anpassning som följer av EES-avtalet -- regler om konsumtion i
territoriellt hänseende av de närstående rättighetshavarnas
spridningsrätt. Enligt artikeln skall spridningsrätten
konsumeras när första försäljningen av ett exemplar görs inom
EES av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke. I
propositionen föreslås i enlighet med direktivets krav att
regler införs om konsumtion av spridningsrätten beträffande
exemplar av närstående rättighetshavares prestationer och att
denna konsumtion skall vara regional.
Regeringen anför att en sådan anpassning till
konsumtionsbestämmelsen i artikel 9.2 utan några andra ändringar
i svensk rätt skulle medföra att olika konsumtionsbestämmelser
vore tillämpliga på ett objekt, t.ex. ett fonogram, som skyddas
av både upphovsrätt och närstående rättigheter. För
upphovsmannen skulle gälla global konsumtion, medan regional
konsumtion skulle gälla för den närstående rättighetshavaren.
Innebörden av en sådan reglering skulle vara att en närstående
rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre ställning än
upphovsmännen. Enligt regeringen skulle det vara sakligt svårt
att motivera en sådan ordning. Eftersom övervägande skäl enligt
regeringen talar för att samma konsumtionsregler skall gälla i
dessa fall, föreslås i propositionen att konsumtionen av
spridningsrätten till exemplar av ljudupptagningar av litterära
och musikaliska verk samt exemplar av filmverk skall vara
regional (EES-vid). Enligt förslaget skall konsumtionspunkten
för spridningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt skyddade
verk och till exemplar av närstående rättighetshavares
prestationer vara densamma, dvs. den första överlåtelsen av
exemplaret, oavsett om överlåtelsen sker genom köp, byte eller
gåva.
Förslaget om regional konsumtion och dess effekter på direkt-
och s.k. parallellimport tas upp i fem motioner.
I motion L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) ställer sig
motionärerna tveksamma till om Sveriges åtagande enligt
EES-avtalet med nödvändighet innebär att den traditionella
nordiska principen om global konsumtion inom upphovsrätten måste
överges. Förslaget strider enligt motionärerna mot Sveriges
strävanden att åstadkomma en friare handel. Konkurrensen kommer,
framhålls det, att begränsas på ett negativt sätt, något som
dessutom är till nackdel för konsumenterna. Motionärerna
framhåller att med regional konsumtion kommer parallellimport
att vara möjlig för varor som sätts på marknaden inom
EES-området. Däremot kommer sådan import från länder utanför EES
att kunna stoppas. Detta leder enligt motionärerna till att
principen om global konsumtion av rättighetshavares
spridningsrätt bör överges endast om direktivet inte lämnar
något utrymme för annan tolkning. Eftersom direktivets innebörd
inte kan anses helt klar i detta avseende bör man, enligt
motionärernas mening, från svensk sida avstå från att göra en
egen tolkning. För det fall EG-domstolen senare skulle komma
till bedömningen att global konsumtion är oförenlig med
direktivet på denna punkt får frågan för Sveriges del tas upp på
nytt. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen det anförda till känna.
Samma tankar förs fram i motion L9 av Bengt Harding Olson
(fp), som anför att det inte finns tillräckliga skäl för att
Sverige nu -- som enda land i Norden -- bör överge principen om
global konsumtion. Motionären framhåller bl.a. att
propositionens förslag om regional konsumtion innebär avsteg
från den sedan länge gällande nordiska principen om global
konsumtion och svenska strävanden mot att åstadkomma en friare
handel. Motionären yrkar att riksdagen avslår regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 19 § första
stycket och 45 § sista stycket allt avseende införandet av en
regel om regional konsumtion på det upphovsrättsliga området.
Av samma skäl som förs fram i motionerna L8 och L9 yrkas i
motion L11 av Agne Hansson och Birgitta Karlsson (c) att
riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser införandet
av en regel om regional konsumtion i upphovsrättslagen.
I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) anförs bl.a. att
den kulturella mångfalden kommer att avsevärt begränsas om den
svenska fonogrammarknaden avskärmas från direktimport från
länder utanför EG-området. Motionärerna yrkar därför att
riksdagen avslår propositionen (yrkande 1) samt att riksdagen
begär att regeringen snarast omförhandlar EES-avtalet enligt vad
i motionen anförts om att konsumtionen av spridningsrätten till
ljudupptagningar av litterära och konstnärliga verk samt
filmverk skall vara global (yrkande 2).
Även i motion L12 av Anita Persson m.fl. framhålls att en
princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges
strävanden mot att åstadkomma en friare handel och att detta
också är i konsumenternas intresse. Motionärerna konstaterar
emellertid att en tolkning av direktivet ger vid handen att
endast regional konsumtion medges och att det därför inte finns
någon möjlighet för Sverige att tillämpa global konsumtion för
närstående rättighetshavares prestationer. Mot den bakgrunden
yrkas i motionen att riksdagen skall ge regeringen till känna
att Sverige aktivt bör verka för att principen om global
konsumtion blir huvudregel på immaterialrättens område
(yrkande 1).
Utskottet erinrar om att Sverige, sedan propositionen
framlades på hösten 1994, blivit medlem i Europeiska unionen. På
grund av medlemskapet är Sverige förpliktat att uppfylla kraven
i direktivet om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och om närstående rättigheter. I
enlighet härmed tillstyrker utskottet att det införs en
spridningsrätt för utövande konstnärer, för producenter av
fonogram och filmupptagningar samt för radio- och TV-företag.
När det gäller förslaget om konsumtion av spridningsrätten
vill utskottet erinra om att utskottet i annat sammanhang (bet.
1992/93:LU17) uttalat att principen om global konsumtion ligger
i linje med Sveriges strävanden att åstadkomma en friare
världshandel och också är i konsumenternas intresse. En övergång
till regional konsumtion bör, enligt vad utskottet också
framhållit, därför ske endast om Sveriges åtaganden med
nödvändighet innebär att principen om global konsumtion måste
överges. Utskottet vidhåller denna uppfattning och ställer sig
därför principiellt avvisande till tanken på en regel om
regional konsumtion av spridningsrätten för utövande konstnärer
m.fl. Utskottet nödgas emellertid konstatera att det inte är
förenligt med ordalagen i och syftet med direktivet att hävda
principen om global konsumtion beträffande de närstående
rättigheterna. I sammanhanget vill utskottet påpeka att även om
vi skulle införa en regel som innebär global konsumtion också på
detta område är risken stor att principen om regional konsumtion
skulle komma att upprätthållas i den praktiska
rättstillämpningen. Enligt den praxis som lagts fast av
EG-domstolen skall nämligen materiella regler tolkas och
tillämpas i enlighet med gällande direktiv. Det innebär att
svenska domstolar kan bli skyldiga att tillämpa en regel om
regional konsumtion trots att den svenska lagstiftningen bygger
på principen om global konsumtion.
En väsentlig fråga vid ett ställningstagande till regional
konsumtion är vilka verkningar som uppkommer för handeln över
gränserna. Samtliga de nu aktuella motionsyrkandena syftar till
att parallellimport till Sverige från länder utanför EES-området
även fortsättningsvis skall vara möjlig. I linje med vad som
tidigare sagts delar utskottet motionärernas uppfattning att det
är viktigt att den fria handeln med olika produkter kan
upprätthållas. Åtgärder som kan inskränka möjligheterna till
parallellimport bör därför undvikas. Införandet av en regel om
regional konsumtion i den svenska upphovsrättslagen medför i sig
inte att det uppkommer hinder mot parallellimport till Sverige
av utländska verk och prestationer. Upphovsrättslagen gäller
nämligen endast verk och prestationer med med anknytning till
Sverige. Verk och prestationer med ursprung i andra länder
omfattas i princip inte. Genom olika konventioner på det
upphovsrättsliga området har emellertid Sverige åtagit sig att
ge rättsligt skydd för upphovsmän och andra rättighetshavare
från konventionsstaterna. Av det allmänna
diskrimineringsförbudet i Romfördraget följer vidare att
rättighetshavare från EES-länderna måste ges samma rättsliga
skydd här i landet som svenska medborgare. I 62 §
upphovsrättslagen har regeringen därför bemyndigats att under
förutsättning av ömsesidighet föreskriva att lagen skall
tillämpas gentemot andra länder. Sådana föreskrifter har
meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1994:193),
varigenom de svenska upphovsreglerna i varierande utsträckning
blivit tillämpliga på verk och prestationer från ett stort antal
länder.
Det sagda innebär att den nya regeln om regional konsumtion
får direkt effekt på möjligheterna till parallellimport endast i
fråga om verk och prestationer med ursprung i EES-länderna.
Exempelvis kan ett fonogram som producerats i Sverige eller i
Frankrike och som finns på marknaden i USA inte utan
rättighetshavarnas tillstånd importeras från USA till Sverige. I
vad mån importen av produkter med ursprung i länder utanför
EES-området berörs beror på våra internationella åtaganden
enligt de olika konventionerna.
Det internationella skyddet för utövande konstnärer,
fonogramframställare och radioföretag regleras i Romkonventionen
från 1961. Sverige har tillträtt denna konvention, liksom ett
40-tal andra länder. Två av EU:s medlemsländer har ännu inte
tillträtt konventionen men väntas göra det inom kort. Kretsen av
konventionsstater omfattar inte USA med dess betydande
fonogramindustri. Att konventionen inte har fått någon större
utbredning anses bero på att de nationella reglerna är tämligen
olika från land till land.
Gentemot de länder utanför EES som inte tillträtt
Romkonventionen har Sverige inte någon skyldighet att tillämpa
reglerna om närstående rättigheter. Det kan således inte komma i
fråga att de nya bestämmelserna om spridningsrätt och regional
konsumtion sätts i kraft beträffande sådana länder. Det är
emellertid möjligt att bestämmelserna inte heller behöver
tillämpas gentemot samtliga de konventionsstater som står
utanför EES. Det är nämligen en omtvistad fråga huruvida
Romkonventionens princip om nationell behandling kräver att ett
land tillerkänner rättighetshavare från andra konventionsstater
samma skydd som de egna medborgarna eller om det är till fyllest
att de utländska rättighetshavarna ges det minimiskydd som
konventionen föreskriver. Det kan därvid noteras att
Romkonventionen inte innehåller några regler om spridningsrätt.
Med hänsyn till vikten av att parallellimporten inte försvåras
anser utskottet det angeläget att spridningsrätten för utövande
konstnärer och producenter inte ges ett vidare
tillämpningsområde än det som följer av våra folkrättsliga
förpliktelser. Regeringen bör därför noga överväga den närmare
innebörden av Romkonventionen i detta avseende när
föreskrifterna om internationell tillämpning skall utfärdas med
stöd av bemyndigandet i 62 § upphovsrättslagen.
Som påpekas i motion L12 är det också viktigt att regeringen i
den fria handelns intresse såväl inom EU som på det
internationella planet i övrigt aktivt verkar för principen om
global konsumtion som huvudregel.
När det gäller de ovan redovisade möjligheterna att begränsa
effekterna för fonogramimporten av en regel om regional
konsumtion kompliceras bilden av det förslag som regeringen
lägger fram om regional konsumtion av också upphovsmännens
spridningsrätt till vissa verk. Som tidigare nämnts föreslår
regeringen att upphovsmännens spridningsrätt beträffande
ljudupptagningar av verk skall förstärkas genom en övergång från
global till regional (EES-vid) konsumtion. Sett från nationella
och upphovsrättsliga utgångspunkter kan utskottet finna starka
skäl för förslaget. Utan en anpassning av upphovsmännens
spridningsrätt skulle sålunda olika konsumtionsbestämmelser bli
tillämpliga på samma objekt, t.ex. ett fonogram som skyddas av
både upphovsrätt och närstående rätt. Det skulle innebära att
närstående rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre
ställning än upphovsmännen. Som framhålls i propositionen
förefaller det svårt att motivera en sådan ordning. Genomförs
förslaget får det emellertid konsekvenser för importen av
fonogram till Sverige.
Som framgår av den inledande översiktliga redogörelsen
behandlas de internationella aspekterna på upphovsrätten i 1886
års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk.
Konventionen har fått mycket stor utbredning. Förutom Sverige,
som tillhör konventionen sedan 1904, är ett drygt 90-tal länder
anslutna.
Sedan länge gäller i Sverige, liksom i Norden i övrigt, att
spridningsrätten till exemplar av litterära eller musikaliska
verk och konstverk konsumeras globalt. Ett sådant verk får
alltså utan hinder av upphovsmannen fritt spridas vidare över
gränserna sedan det har utgivits eller överlåtits. En övergång
till regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt till
ljudupptagningar medför att Sverige, på grund av
Bernkonventionens princip om nationell behandling, måste låta
samma förstärkta spridningsrätt gälla även för upphovsmännens
alster från alla Bernunionens medlemsstater. Praktiskt taget
alla fonogram som har avsättning på den internationella
marknaden omfattas av upphovsrättsligt skydd i någon av dessa
stater. I stort sett hela importen av fonogram till Sverige från
länder utanför EES-området kommer därmed att kräva tillstånd
från upphovsmännen. Till bilden hör också att det är ovanligt,
särskilt i USA, att upphovsmännen överlåter sina rättigheter
till fonogramproducenterna.
I syfte att slå vakt om fonogramimporten till Sverige har
utskottet i det föregående understrukit vikten av att
tillämpningsområdet för den nya spridningsrätten för utövande
konstnärer m.fl. inte utsträcks till andra länder i vidare mån
än som följer av våra internationella förpliktelser. De
möjligheter som härvidlag står till buds blir emellertid helt
betydelselösa om upphovsmännen får en förstärkt spridningsrätt.
Vid en avvägning mellan denna nackdel med förslaget och de
upphovsrättsliga fördelarna finner utskottet att intresset av en
friare handel bör väga över.
Sammanfattningsvis förordar utskottet att regeringens förslag
om spridningsrätt för utövande konstnärer genomförs samt att vad
som anförts om tillämpningsområdet till denna och om aktiva
insatser för global konsumtion som huvudregel ges regeringen
till känna. Utskottet avstyrker bifall till förslaget om
regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt. Utskottets
ställningstagande innebär att önskemålen i motionerna L8, L9,
L10 yrkandena 1 och 2, L11 och L12, yrkande 1, blir
tillgodosedda.
Utskottets ställningstagande beträffande upphovsmännens
spridningsrätt föranleder att vissa ändringar måste göras i 19,
45, 46, 48 och 49 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring
i upphovsrättslagen. Därutöver bör en ändring ske i 61 §.
Ändringen innebär att den nya regeln om spridningsrätt för
fonogramproducenter i 46 § endast skall tillämpas på producenter
med anknytning till Sverige. Den särskilda regel som tar sikte
på piratkopior av fonogram bibehålls dock.
Avtal om filmning
Upphovsrättslagen innehåller i 39 § en presumtionsregel om att
en överlåtelse av rätten till inspelning av ett litterärt eller
konstnärligt verk på film också omfattar rätten att genom
visning av filmen på biograf, i television eller annorledes göra
verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmen återge
talade inslag i text eller översätta dem till annat språk.
Bestämmelsen gäller inte för musikaliska verk. Regeln är
dispositiv, dvs. den tillämpas under förutsättning att parterna
inte har kommit överens om annat.
I motion L12 av Anita Persson m.fl. (s) sätts i fråga om
regeln i 39 § är motiverad. Motionärerna pekar på att
presumtionsregeln inte omfattar musikaliska verk. De framhåller
i det sammanhanget att det inte kan råda någon tvekan om att
regissören har en avgörande betydelse för tillkomsten av ett
filmverk och att det därför inte borde vara svårt att ge
filmregissören åtminstone samma ställning som skaparen av ett
musikaliskt verk till en film. Enligt motionärerna förefaller
presumtionsregeln ge filmföretagen en fördel, eftersom de och
deras organisationer är tillräckligt starka och kapabla att
tillvarata sina intressen gentemot upphovsmän utan hjälp av
lagstiftningen. Filmföretagen är i det avseendet inte annorlunda
än andra företag som ingår överenskommelser med upphovsmän om
överlåtelse av rättigheter. Motionärerna förutsätter att
regeringen följer utvecklingen på området, och de begär att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan
(yrkande 2 delvis).
Utskottet erinrar om att upphovsrättslagen under flera år var
föremål för översyn av Upphovsrättsutredningen.
Utredningsarbetet bedrevs i etapper och resulterade i
åtskilliga förslag som ledde till lagstiftning.
Upphovsrättsutredningen arbete avslutades dock utan att någon
allmän översyn av upphovsrättslagen kom till stånd. Den förra
regeringen uttalade att någon omedelbar översyn inte var aktuell
när det gällde de delar av lagen som utredningen inte hann
befatta sig med och vilka inte heller aktualiserats i samband
med EG:s arbete. En genomgång av också dessa delar bör
emellertid komma till stånd i lämpligt sammanhang (se prop.
1992/93:214 s. 45). I den nu aktuella propositionen (se s. 21)
ställer sig regeringen bakom uttalandet och framhåller särskilt
att det kan finnas skäl att se över bl.a. reglerna i 3 kap.
Vidare framhålls att efter ett genomförande av nämnda projekt
torde tiden vara mogen för en teknisk och redaktionell översyn
av upphovsrättslagen.
Utskottet konstaterar att upphovsrättslagens tredje kapitel
innehåller bestämmelser om upphovsrättens övergång och således
också den omdiskuterade presumtionsregeln i 39 §. Utskottet vill
för sin del understryka att frågan om det föreligger behov av
nämnda regel noga bör övervägas. Med hänsyn till den ovan
aviserade översynen utgår utskottet dock från att regeringen
därvid gör dessa överväganden. Mot denna bakgrund är något
tillkännagivande med anledning av motion L12 yrkande 2 i denna
del inte påkallat.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagstiftningen har i propositionen föreslagits träda i
kraft den 1 januari 1995. Riksdagsbehandlingen av propositionen
har emellertid inte kunnat avslutas före denna tidpunkt. Med
hänsyn till att det är angeläget att lagändringarna träder i
kraft snarast möjligt förordar utskottet att
ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juni 1995.
I propositionen föreslås att det i 45 §, som behandlar
utövande konstnärers framförande av litterärt eller konstnärligt
verk, genom en hänvisning anges att den tidigare behandlade
presumtionsregeln i 39 § skall tillämpas även på sådana
framföranden. Hänvisningen anknyter således till de utövande
konstnärernas nya rättigheter att bestämma när och på vilka
villkor upptagningar av deras framföranden skall göras
tillgängliga för allmänheten. I tredje punkten i de föreslagna
övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i
upphovsrättslagen anges att hänvisningen inte skall tillämpas i
fråga om avtal om filminspelning som har ingåtts före
ikraftträdandet. I stället skall i fråga om sådana avtal gälla
att en utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit
rätten att genom filmen göra framförandet tillgängligt för
allmänheten.
I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) yrkas att riksdagen
beslutar avslå presumtionsregeln i punkt 3 i
övergångsbestämmelserna (yrkande 3). Motionärerna anser att
regeln med den föreslagna lydelsen har retroaktiv verkan och att
den innebär expropriation av en ekonomisk rätt som den enskilde
utövaren förhandlat sig till. Samma fråga tas upp i motion L12
yrkande 2 (delvis) av Anita Persson m.fl. (s). Motionärerna
framhåller att bestämmelsen inte får leda till att
framförhandlade rättigheter upphävs.
Utskottet kan konstatera att den kritiserade
övergångsbestämmelsen i punkt 3 står i överensstämmelse med
artikel 13 punkt 7 i EG-direktivet om utlåning och uthyrning
m.m.. Bestämmelsen tar sikte på avtal om filminspelning som har
träffats före ikraftträdandet och innebär att de utövande
konstnärernas rätt att genom filmen göra framförandet
tillgängligt för allmänheten skall anses ha överlåtits genom
avtalet. Bestämmelsen tar alltså sikte på de nya rättigheter som
propositionen ger de utövande konstnärerna. Däremot har
bestämmelsen ingen verkan på rättigheter som före
ikraftträdandet kan ha framförhandlats i avtal mellan en
filmproducent och en utövande konstnär. Om en utövande konstnär
innan lagen träder i kraft genom avtal med filmproducenten
försäkrar sig om vissa exploateringsrättigheter, påverkas dessa
således inte alls av övergångsbestämmelsen. Bestämmelsen ger
alltså inte upphov till sådana effekter som motionärerna
befarar. Motionerna L10 yrkande 3 och L12 yrkande 2 i denna del
behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot de delar av propositionen som inte särskilt har berörts
har utskottet ingen erinran. Utskottet tillstyrker att förslagen
genomförs.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande spridningsrätt
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:L8,
1994/95:L9, 1994/95:L10 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L11 och
1994/95:L12 yrkande 1
dels avslår regeringens förslag såvitt rör regional
konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
såvitt avser 19, 45, 46, 48, 49 a och 61 §§ med den ändringen
att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om det internationella tillämpningsområdet för
spridningsrätten för närstående rättighetshavare och om global
konsumtion inom upphovsrätten,
2. beträffande presumtionsregel om avtal vid filmning
att riksdagen avslår motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del,
3. beträffande redan ingångna filmavtal
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:L10 yrkande 3 och
motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk såvitt avser punkt 3
övergångsbestämmelserna,
4. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa
upphovsrättstvister,
med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande
bestäms till den 1 juni 1995.
Stockholm den 28 mars 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson
(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),
Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit
Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),
Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel
(m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Eva Persson
Sellin (s).
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Bilaga 1
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling
i upphovsrättstvister
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk
Bilaga 2
Regeringens förslag
Utskottets förslag
19 §
När ett exemplar av ett När ett exemplar av ett
verk med upphovsmannens litterärt eller musikaliskt
samtycke har överlåtits, verk eller ett konstverk med
får exemplaret spridas upphovsmannens samtycke har
vidare. För överlåtits, får
ljudupptagningar av exemplaret spridas vidare.
litterära och musikaliska För exemplar av
verk samt exemplar av datorprogram gäller i
datorprogram och filmverk stället att spridningen
gäller i stället att är tillåten sedan
spridningen är tillåten exemplaret med upphovsmannens
sedan exemplaret med samtycke har överlåtits
upphovsmannens samtycke har inom Europeiska ekonomiska
överlåtits inom samarbetsområdet.
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom
uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i 2. exemplar av datorprogram i
maskinläsbar form och maskinläsbar form genom
filmverk genom utlåning. utlåning.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan
anordning, genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt
överföring göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över
från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt
för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6--9, Bestämmelserna i 3, 6--9,
11--13, 15 och 16 §§, 19 11--13, 15, 16, 21, 22, 25--26
§ första stycket andra b, 26 e, 26 f, 27 och 28
meningen och andra stycket, §§, 39 § första
21, 22, 25--26 b, 26 e, 26 f, meningen samt 41 och 42
27, 28 §§, 39 § §§ skall tillämpas i
första meningen samt 41 och fråga om framföranden
42 §§ skall tillämpas som avses i denna paragraf.
i fråga om framföranden
som avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med den utövande
konstnärens samtycke har
överlåtits inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Regeringens förslag Fjärde stycket ger inte
Utskottets förslag rätt att tillhandahålla
allmänheten
1. exemplar av en upptagning
genom uthyrning eller andra
jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller
annan anordning på vilken
rörliga bilder tagits upp
genom utlåning.
46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken
ljud eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan
framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för
allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes. Som eftergörande anses även att
upptagningen förs över från en sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6--9 Bestämmelserna i 6--9
§§, 11 § andra §§, 11 § andra
stycket, 12, 13, 15 och 16 stycket, 12, 13, 15, 16, 21,
§§, 19 § första 22, 25--26 b och 26 e §§
stycket andra meningen och skall tillämpas i fråga
andra stycket, 21, 22, 25--26 om upptagningar som avses i
b och 26 e §§ skall denna paragraf. Dessutom skall
tillämpas i fråga om 26 f § tillämpas i
upptagningar som avses i denna fråga om andra upptagningar
paragraf. Dessutom skall 26 f än sådana som avses i 47
§ tillämpas i fråga §.
om andra upptagningar än
sådana som avses i 47 §.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med framställarens
samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Tredje stycket ger inte
rätt att tillhandahålla
allmänheten
1. exemplar av en upptagning
genom uthyrning eller andra
jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller
annan anordning på vilken
rörliga bilder tagits upp
genom utlåning.
48 §
En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio-
eller televisionsföretagets samtycke
1. tas upp på en anordning, genom vilken den kan återges,
eller
2. återutsändas eller återges för allmänheten på platser där
allmänheten har tillträde mot inträdesavgift.
En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i
första stycket 1 får inte utan radio- eller
televisionsföretagets samtycke föras över från en sådan
anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det
år då utsändningen ägde rum. Anordningarna får inte heller utan
företagets samtycke spridas till allmänheten förrän samma tid
har förflutit.
Regeringens förslag Bestämmelserna i 6--9
Utskottets förslag §§, 11 § andra
stycket, 12, 15, 16, 21, 22,
25--26 b och 26 e §§
Bestämmelserna i 6--9 skall tillämpas i fråga
§§, 11 § andra om ljudradio- och
stycket, 12, 15 och 16 televisionsutsändningar som
§§, 19 § första avses i denna paragraf.
stycket andra meningen, 21,
22, 25--26 b och 26 e §§
skall tillämpas i fråga
om ljudradio- och
televisionsutsändningar som
avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med företagets
samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning
för en sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har
skett med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt
krav samtidigt med de krav som avses i 26 i § femte stycket.
49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande
rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig
för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i
ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som
utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts
genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har
förflutit efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 §
andra och tredje styckena, 3, andra och tredje styckena, 3,
7--9 och 11 §§, 12 § 7--9 och 11 §§, 12 §
första stycket, 13, 15, 16 första stycket, 13, 15, 16,
och 18 §§, 19 § 18--20 och 23 §§, 24
första stycket första § första stycket, 25--26
meningen och andra stycket 1, b, 26 d--26 f, 26 i--28,
20 och 23 §§, 24 § 31--38, 41, 42 och 50--52
första stycket, 25--26 b, §§ skall tillämpas
26 d--26 f, 26 i--28, 31--38, på bilder som avses i denna
41, 42 och 50--52 §§ paragraf. Är en sådan
skall tillämpas på bild föremål för
bilder som avses i denna upphovsrätt, får denna
paragraf. Är en sådan rätt också göras
bild föremål för gällande.
upphovsrätt, får denna
rätt också göras
gällande.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är 48 §§ är
tillämpliga på tillämpliga på
framförande, ljudupptagning framförande, ljudupptagning
samt ljudradio- och samt ljudradio- och
televisionsutsändning som televisionsutsändning som
äger rum i Sverige. äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § föreskrifterna i 45 §
på framföranden av den på framföranden av den
som är svensk medborgare som är svensk medborgare
eller har sin vanliga eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige, vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § föreskrifterna i 47 §
på ljudupptagningar vars på ljudupptagningar vars
framställare är svensk framställare är svensk
medborgare eller svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 och föreskrifterna i 48
§ på utsändningar av § på utsändningar av
radio- eller radio- eller
televisionsföretag som har televisionsföretag som har
sitt säte här i landet. sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § Föreskrifterna i 46 §
tillämpas på alla tillämpas på
ljudupptagningar och på ljudupptagningar och
sådana upptagningar av upptagningar av rörliga
rörliga bilder vars bilder vars framställare
framställare är svensk är svensk medborgare eller
medborgare eller svensk svensk juridisk person eller
juridisk person eller har sin har sin vanliga vistelseort i
vanliga vistelseort i Sverige Sverige liksom på sådana
liksom på sådana upptagningar av rörliga
upptagningar av rörliga bilder som äger rum i
bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46
Sverige. § om eftergörande
gäller dock alla
ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare
är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först
utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och
51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på
fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige
och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är
fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är
belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha
skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio
dagar efter utgivningen utomlands.