I betänkandet behandlar utskottet såväl regeringens förslag
till anslag för budgetåret 1995/96 till Kronofogdemyndigheterna
och till Förrättningskostnader m.m. som den av regeringen
förordade inriktningen av besparingsåtgärder inom
exekutionsväsendet för budgetåren 1997 och 1998.
Vidare behandlas i betänkandet åtta motioner, av vilka det i
två förordas en ökning av anslaget till Kronofogdemyndigheterna
för nästa budgetår. I en motion begärs att skuldsaneringslagen
skall upphävas och till följd därav att bl.a. anslaget till
Kronofogdemyndigheterna skall minskas. I tre motioner begärs
olika åtgärder för att effektivisera indrivningen av framför
allt skatteskulder. Slutligen tas i två motioner upp frågor som
rör inkassoverksamhet resp. summarisk process.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen i förevarande
delar och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav tre (m)
och två (v).
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 8 (Finansdepartementet)
föreslår regeringen
dels under littera A yrkande 6 -- såvitt nu är i fråga --
att riksdagen godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder
inom exekutionsväsendet för budgetåret 1997 och 1998 som
regeringen förordar,
dels under punkt A 3 att riksdagen till
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 1 880 579 000 kr,
dels under punkt A 4 att riksdagen till
Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 123 972 000 kr.
Motionerna
1994/95:L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om sund inkassoverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en nedre beloppsgräns för rättslig
indrivning av fordringar.
1994/95:L313 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kronofogdemyndigheternas indrivning av
skulder.
1994/95:L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar upphäva skuldsaneringslagen,
2. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande
1 -- beslutar att under Finansdepartementets anslag A 3,
Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag 36 000 000 kr lägre anslag,
i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen -- under förutsättning av bifall till yrkande
1 -- beslutar att under Justitiedepartementets anslag D 2,
Domstolarna m.m., för budgetåret 1995/96 anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag 4 000 000 kr lägre anslag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:L315 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ränta på kostnadsersättning i summarisk
process.
1994/95:L316 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Kronofogdemyndigheternas verksamhet.
1994/95:Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
20. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om en effektivare skatteindrivning för att öka
skatteintäkterna med netto 3 miljarder kronor t.o.m. 1998.
1994/95:Sk804 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret
1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar att under Finansdepartementets
anslag A 3, Kronofogdemyndigheterna, för budgetåret 1995/96
anvisa ett i förhållande till regeringens förslag
80 000 000 kr
högre anslag.
Utskottet
Allmän bakgrund
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med
Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den
övergripande ledningen och ansvaret för verksamheten.
Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om
verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra
författningar. Som verkställande myndighet skall
kronofogdemyndigheterna enligt förordningen (1988:784) med
instruktion för exekutionsväsendet verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli
föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand
verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om
exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom
utmätning. Kronofogdemyndigheterna verkställer också beslut om
avhysning och annan handräckning. Till kronofogdemyndigheternas
uppgifter hör också att svara för exekutiv försäljning av bl.a.
fast egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som
nämnts, kronofogdemyndigheterna att handlägga
verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex.
lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit
enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om
avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är
också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs.
Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna
vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap.
6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i
huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift
och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas
utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är
enskilda.
Under senare år har ett flertal förändringar vidtagits på
exekutionsrättens område som haft inverkan på
kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Förutom att, som ovan berörts, kronofogdemyndigheterna
övertagit den summariska processen från domstolarna har
kronofogdemyndigheterna fått nya uppgifter genom den
skuldsaneringslag som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop.
1993/94:123, bet. LU23). Lagen innebär att huvuddelen av arbetet
med utredning m.m. i ärenden om skuldsanering skall skötas av
kronofogdemyndigheterna.
Vidare har riksdagen nyligen beslutat om en reformerad
lönexekution och målhantering hos kronofogdemyndigheterna (se
prop. 1994/95:49, bet. LU6, rskr. 172). Reformen innebär att de
tidigare formerna för löneexekution, utmätning av lön och
införsel i lön, slås samman till ett enhetligt system, så att
all löneexekution sker genom utmätning. De beslutade
förändringarna träder i kraft den 1 april 1996.
Anslagsfrågor
Riksdagen behandlade våren 1993 i samband med
anslagsprövningen beträffande kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1993/94 spörsmålet om den övergripande målsättningen
för exekutionsväsendet under budgetåren 1993/94--1995/96 (bet.
1992/93:LU30). I betänkandet delade utskottet regeringens
bedömning att någon förändring i sak inte borde ske beträffande
den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet under
budgetåren 1993/94--1995/96. Det innebär att
kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter
skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande
reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. I
likhet med regeringen och RSV ansåg utskottet att det borde
framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och
liknande förebyggande åtgärder skall verka för att
betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli
föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och
ordning. Utskottet anförde vidare, i enlighet med vad regeringen
föreslagit, att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet
i utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos
kronofogdemyndigheten bör betonas. Riksdagen godkände, i
enlighet med utskottets hemställan i denna del, att den
övergripande målsättningen för verksamheten inom
exekutionsväsendet under perioden 1993/94--1995/96 skulle vara i
enlighet med vad regeringen förordat i budgetpropositionen
(rskr. 227).
I föregående års budgetproposition ansåg regeringen att de
riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller
utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av
1993 års budgetproposition borde gälla även för budgetåret
1994/95. Regeringen instämde vidare i Riksskatteverkets
antagande att arbetsbelastningen vid landets
kronofogdemyndigheter kommer att vara fortsatt mycket stor under
den närmaste tiden, och detta även om konjunktur och
sysselsättning utvecklas positivt. För att göra det möjligt att
under dessa förhållanden upprätthålla en godtagbar kvalitet i
verksamheten och inom rimlig tid avverka de mål- och
ärendebalanser som har uppkommit inom vissa delområden var det
enligt regeringens mening nödvändigt med en tillfällig
resursförstärkning. För detta ändamål beräknades för budgetåret
1994/95 25 miljoner kronor. Medlen borde, förutom att täcka de
ökade portokostnaderna i indrivningsverksamheten, i första hand
användas för att komma till rätta med balanserna på
fastighetsförsäljningsområdet samt för att återställa och
förbättra kvaliteten i arbetet med indrivning av skatter och
avgifter. Vidare beräknades under anslaget 36 miljoner kronor
för kronofogdemyndigheternas arbete med skuldsaneringsärenden.
Vid riksdagsbehandlingen våren 1994 av anslagsfrågorna
beträffande kronofogdemyndigheterna tillstyrkte utskottet i
betänkandet 1993/94:LU23 bifall till ett motionsyrkande om
ytterligare medel på 3 miljoner kronor för
specialindrivningsenheterna. I övrigt hade utskottet ingen
erinran mot regeringens förslag till medelsberäkningar.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 304).
I den nu aktuella propositionen, 1994/95:100 bilaga 8,
föreslår regeringen att till kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 1 880 579 000 kr.
Vidare föreslås att till förrättningskostnader m.m. anvisas ett
förslagsanslag på 123 972 000 kr. För en tolvmånadersperiod,
juli 1995--juni 1996, kan dessa anslag beräknas till
1 249 771 000 kr resp. 82 648 000 kr.
Regeringen anser enligt propositionen att de riktlinjer för
verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett
längre perspektiv som bestämts på grundval av den fördjupade
prövning som redovisades i 1993 års budgetproposition bör gälla
även för återstoden av den fastlagda planeringsperioden. För
kronofogdemyndigheterna är det en viktig uppgift att nu komma
till rätta med de fortfarande långa handläggningstiderna vid
fastighetsförsäljning, men också att så snabbt som möjligt
återföra de resurser till indrivningsverksamheten som man
tillfälligt tvingats omdisponera till andra uppgifter.
En väl fungerande beskattnings-, folkbokförings- och
indrivningsverksamhet är, anför regeringen, av avgörande
betydelse såväl från samhällsekonomisk synpunkt som för att de
offentliga finanserna skall utvecklas på det sätt som är
önskvärt. Mot bakgrund av den ambition som regeringen uttalat
att stärka insatserna mot skatteundandragande och ekonomisk
brottslighet finns det skäl att förbättra såväl de resursmässiga
förutsättningarna som förutsättningarna i övrigt för
skattekontroll och skatteindrivning. Samtidigt visar enligt
regeringen utvecklingen inom RSV:s verksamhetsområde, såsom den
redovisats bl.a. i årsredovisningen, att det finns inte
obetydliga möjligheter till besparingar. Det gäller bl.a.
ADB-stödet som givit betydande kostnadsminskningar.
Även med beaktande av vad som sagts om betydelsen av en väl
fungerande indrivningsverksamhet gör regeringen bedömningen att
ett besparingskrav på fem procent bör tillämpas på
kronofogdemyndigheterna för det förlängda budgetåret 1995/96.
Utgångspunkten för den bedömningen är att arbetsläget nu
stabiliseras på det sätt som den senaste tidens
verksamhetsstatistik ger en antydan om, och att man för den
närmaste tiden kan räkna med en viss minskning av
måltillströmningen. Vidare bör enligt regeringen det tillfälliga
resurstillskott som myndigheterna disponerar innevarande
budgetår på grund av ökade mål- och ärendevolymer nu kunna dras
ned. Tillskottet uppgår innevarande budgetår till 25 miljoner
kronor och bör för budgetåret 1995/96 bestämmas till 15 miljoner
kronor.
Enligt propositionen kommer regeringen under våren 1995 att
besluta om en utökad avgiftsfinansiering av Polisens
stämningsmannadelgivning. Med anledning härav föreslår
regeringen nu att kronofogdemyndigheterna, som är den största
uppdragsgivaren och svarar för ca tre fjärdedelar av
delgivningsuppdragen, får en resursförstärkning med 173 miljoner
kronor för det kommande budgetåret. De uppdrag som
kronofogdemyndigheterna lämnar avser i allt väsentligt
delgivning av förelägganden i mål om betalningsföreläggande och
handräckning. Regeringen kommer enligt propositionen under våren
också att besluta om den justering av avgiftssättningen vid
kronofogdemyndigheterna i mål om betalningsföreläggande och
handräckning som föranleds av den ändrade finansieringsformen.
För budgetåren 1997 och 1998 anser regeringen att inriktningen
vad gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna, med den
utgångspunkt som tidigare angivits, bör vara att genomföra
ytterligare besparingar motsvarande tre procent per år.
I ett flertal motionsyrkanden tas upp olika frågor om anslaget
till kronofogdemyndigheterna samt inriktningen av myndigheternas
verksamhet.
I motion Sk504 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten
av att skärpa kampen mot den ekonomiska brottsligheten och det
ökande skatteundandragandet. Enligt motionärernas uppfattning
innebär varje indragning av medel att staten går miste om ännu
större belopp. I motionen hänvisas till att enligt tidigare
gjorda beräkningar kan man räkna med ett utfall på tio gånger de
satsade resurserna. Mot denna bakgrund anser motionärerna att
det är principiellt felaktigt att minska resurserna till
kronofogdemyndigheterna, och de begär därför i yrkande 2 att
riksdagen för budgetåret 1995/96 anvisar 71 000 000 kr utöver
regeringens förslag.
Också i motion Ju221 av Gun Hellsvik m.fl. (m) framhålls att
den verksamhet som bedrivs inom exekutionsväsendet är
synnerligen viktig för ekobrottsbekämpningen. Det är enligt
motionärerna nödvändigt att kunna driva in såväl allmänna som
enskilda fordringar och särskilt viktigt är det att
myndigheterna kan agera snabbt. Enligt motionärernas mening är
det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges möjlighet att
minska balanserna och effektivisera den indrivning som har
samband med ekonomisk brottslighet. Med hänsyn härtill begärs i
yrkande 10 att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1995/96 anvisar 80 000 000 kr utöver regeringens
förslag.
Enligt motionärerna i motion L314 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
kan en viss besparing ändock göras beträffande anslaget till
kronofogdemyndigheterna genom att upphäva skuldsaneringslagen.
I motionen konstateras att skuldsaneringslagen trädde i kraft
den 1 juli 1994 och under andra halvåret 1994 inkom 2 801
ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet mer
än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning.
Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret
1994. Enligt motionärerna uppgår kostnaderna för skattebetalarna
med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2 miljoner kronor
för varje person som befrias från skulder på grund av
skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att räkna med
en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering finns det
enligt motionärerna skäl att ifrågasätta det rimliga i de
kostnader som belastar skattebetalarna för att peroner som oftas
misskött sin ekonomi skall befrias från sina skulder. Därtill
kommer enligt motionärerna att det har visat sig att
skuldsaneringslagen också fått oacceptabla konsekvenser för
borgensmän genom att dessa får betala skulden i stället för
gäldenären. Mot bakgrund av det anförda yrkas att riksdagen
beslutar att upphäva skuldsaneringslagen (yrkande 1) samt under
förutsättning av bifall till nämnda yrkande att riksdagen dels
till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 36 000 000 kr
minskat anslag (yrkande 2), dels under Justitiedepartementets
anslag D 2, Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett i förhållande till regeringens förslag med 4 000 000 kr
minskat anslag (yrkande 3).
Krister Örnfjäder m.fl. (s) vill i motion L313 förbättra
indrivningen av skatteskulder. Enligt motionärerna är det
angeläget av såväl samhällsmoraliska som samhällsekonomiska skäl
att effektivt driva in statens fordringar. Riksskatteverket bör
därför få i uppdrag att redovisa vilka insatser som krävs för
att uppnå detta mål. Verket bör också beräkna möjliga intäkter,
sammantaget resursbehov samt kalkylerad nettointäkt för
statskassan på längre sikt. I motionen begärs ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda.
Även motionärerna i motion Sk349 av Alf Svensson m.fl. (kds)
vill förbättra skatteindrivningen. I motionen begärs i yrkande
20 att riksdagen bör besluta om en effektivare skatteindrivning
för att öka skatteintäkterna ned netto 3 miljarder kronor t.o.m.
år 1998.
I motion L316 av Birgitta Carlsson (c) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om vikten av att kronofogdemyndigheterna får
erforderliga resurser för att kunna driva in skulder i största
möjliga omfattning och för att kunna upprätthålla god service
mot privatpersoner, företag och staten.
Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än
motionärerna när det gäller vikten av en effektiv indrivning av
skulder. Också i fråga om kampen mot den ekonomiska
brottsligheten vill utskottet kraftigt understryka
kronofogdemyndigheternas betydelsefulla roll. Detta gäller inte
minst specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade
fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsfall. Det
är därför väsentligt att kronofogdemyndigheterna erhåller
tillräckliga resurser för att på ett effektivt sätt kunna
fullgöra sina uppgifter.
Vid bedömningen av resursfrågan förtjänar det dock enligt
utskottets mening att framhållas att den senaste tidens
verksamhetsstatistik för kronofogdemyndigheterna enligt
propositionen ger en antydan om att arbetsläget nu stabiliserats
och att man för den närmaste tiden kan räkna med en viss
minskning av måltillströmningen. Av betydelse för
kronofogdemyndigheternas verksamhet är också det inledningsvis
nämnda beslutet om en reformerad löneexekution och målhantering
hos kronofogdemyndigheterna. Genom reformen som träder i kraft
den 1 april 1996 uppnås påtagliga rationaliseringsvinster och
därigenom torde arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheterna
komma att minska. Också vid ett genomförande av förslagen i den
nyligen framlagda propositionen 1994/95:168 om elektronisk
dokumenthantering inom exekutionsväsendet m.m. torde
administrationskostnaderna hos kronofogdemyndigheterna på sikt
komma att minska.
Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att regeringen
i Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition
(prop. 1994/95:100 bilaga 3 s. 11) aviserat sin avsikt att under
våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. En särskild inrättad
arbetsgrupp, benämnd regeringens ekobrottsberedning, har som
första uppgift att utarbeta en sådan strategi, och enligt vad
utskottet erfarit kommer regeringen i april 1995 att fastställa
strategin och att redovisa den i en skrivelse till riksdagen.
Utskottet utgår från att kronofogdemyndigheternas viktiga roll i
detta sammanhang kommer att belysas särskilt och därvid också
frågan om ytterligare resurser är erforderliga.
Sammanfattningsvis finner utskottet att det inte nu finns skäl
att tillföra kronofogdemyndigheterna ytterligare resurser för
budgetåret 1995/96 utöver vad som föreslagits i propositionen.
Utskottet vill dock understryka att om den fortsatta
utvecklingen visar att de nu förordade besparingarna inom
exekutionsväsendet leder till att en väl fungerande
indrivningsverksamhet inte kan upprätthållas bör regeringen
snarast återkomma till riksdagen med förslag om ytterligare
medel.
Med anledning av det i motion L314 framställda yrkandet om
upphävande av skuldsaneringslagen vill utskottet erinra om att
en enig riksdag i maj 1994, efter förslag av den dåvarande
regeringen, tillstyrkte införandet av lagen (prop. 1993/94:123,
bet. LU26, rskr. 303). Enligt utskottets mening saknas det all
anledning för riksdagen att nu -- knappt nio månader efter
lagens ikraftträdande -- ompröva detta ställningstagande.
Utskottet avstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret
1995/96. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motionerna Sk804 yrkande 2, Ju221 yrkande 10
och L314 yrkandena 2 och 3.
När det sedan gäller kronofogdemyndigheternas verksamhet under
åren 1997 och 1998 vill utskottet erinra om att en fördjupad
prövning av verksamheten skall komma till stånd inför 1996 års
budgetproposition. Som framgår av den nu aktuella propositionen
kommer regeringen i sina direktiv till denna fördjupade prövning
att ange vilka omprövningar som behöver göras för att de angivna
besparingarna om tre procent per år skall kunna genomföras utan
men för verksamheten. Regeringen bedömer det därvid som
nödvändigt att ta upp vissa frågor om myndighetsorganisationen
med sikte på att skapa en organisation som bättre svarar mot
kraven på att upprätthålla dagens verksamhet med minskad
resursåtgång. Utskottet vill med anledning härav åter framhålla
att besparingar inom exekutionsväsendet inte får göras på
bekostnad av en väl fungerande indrivningsverksamhet. Eftersom
denna uppfattning synes överensstämma med regeringens
inställning
har utskottet ingen erinran mot den förordade inriktningen av
besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997
och 1998.
Det anförda innebär att utskottet godkänner inriktningen av de
besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet för budgetåren 1997
och 1998 som regeringen förordar. Vidare avstyrker utskottet
bifall till motionerna Sk349 yrkande 20, L313 och L316 yrkande
1.
Avslutningsvis tillstyrker utskottet också regeringens förslag
till medelsanvisning till Förrättningskostnader m.m. för
budgetåret 1995/96.
Övriga frågor
I motion L305 av Per Rosengren och Stig Sandström (v)
kritiseras nuvarande reglering av inkassoföretagens verksamhet.
Enligt motionärernas mening är grundfelet i lagstiftningen att
inkassoföretagen tillåts att utnyttja det statliga regelverket
och indrivningsförfarandet utan någon som helst motprestation
samtidigt som de tillåts att knäcka en enskild individ. I
motionen framhålls att det förekommer att inkassoföretagen
lägger in anbud för att köpa in t.ex. landstingens gamla
sjukhusräkningar, oftast med småbelopp i intervallet 35--125 kr.
Syftet från inkassoföretagen med att komma över dessa fordringar
är naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan
att komma till en processituation där de med lagstöd kan driva
in avsevärt högre belopp. Enligt motionärerna skulle en ganska
enkel åtgärd för att komma till rätta med de värsta avarterna på
området vara att sätta en nedre gräns vid exempelvis 500 kr för
vilka småfordringar som med statens hjälp får drivas in. I
enlighet med det anförda begär motionärerna i yrkande 1 ett
tillkännagivande om sund inkassoverksamhet och
i yrkande 2 ett tillkännagivande om en nedre beloppsgräns för
rättslig indrivning av fordringar.
Utskottet kan konstatera att inkassoverksamhet regleras av
inkassolagen (1974:182; omtryckt 1981:838). Med
inkassoverksamhet avses i lagen indrivning av egen eller annans
fordran genom krav eller annan inkassoåtgärd. Enligt 2 § får
inkassoverksamhet, som avser indrivning av fordringar för annans
räkning eller fordringar som har övertagits för indrivning,
bedrivas endast efter tillstånd av Datainspektionen (DI). DI
utövar också enligt 13 § tillsyn över efterlevnaden av lagen.
Undantag görs dock i fråga om såväl tillstånd som tillsyn för
inkassoverksamhet som bedrivs av företag under
Finansinspektionens tillsyn eller av advokat.
Som en allmän grundregel fastslås i 4 § inkassolagen att
inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god inkassosed.
Bestämmelsen kompletteras med en föreskrift om att gäldenären
inte får vållas onödig skada eller olägenhet eller utsättas för
otillbörlig påtryckning eller annan otillbörlig inkassoåtgärd.
Grundprincipen att inkassoverksamhet skall bedrivas enligt god
inkassosed konkretiseras i 5--11 §§. Därutöver har DI med stöd
av 6 § inkassoförordningen (1981:956) meddelat allmänna råd för
tillämpningen av inkassolagen. Råden avses främst utgöra en
vägledning för tolkningen av begreppet god inkassosed.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet, som för sin del
vill understryka vikten av att inkassoverksamhet bedrivs under
seriösa former, att regleringen på området synes vara till
fyllest. Utskottet utgår från att Datainspektionen noga följer
utvecklingen på området och vid behov vidtar erforderliga
åtgärder. Med hänsyn härtill påkallar yrkande 1 i motion
L305 inte någon riksdagens åtgärd.
När det sedan gäller yrkande 2 i motion L305 kan utskottet
konstatera att ett införande av en nedre beloppsgräns för
rättslig indrivning av fordringar skulle medföra att det helt
saknas möjlighet för en fordringsägare att få betalt för
småfordringar i de fall gäldenären inte frivilligt betalar.
En sådan utveckling kan utskottet definitivt inte ställa sig
bakom och motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
I motion L315 av Bengt Harding Olson (fp) tas upp frågan om
ränta på kostnadsersättning i summarisk process. Motionären
framhåller att den part som förlorar i ett tvistemål normalt
åläggs att betala motpartens rättegångskostnader och även att
betala dröjsmålsränta på denna kostnadsersättning såvida den
inte betalas omedelbart efter domen. Däremot utgår enligt
gällande lagregler inte någon ränta vid betalningsdröjsmål
avseende den kostnadsersättning som tillerkänns sökanden i
utslag i betalningsföreläggandemål. Denna principiella skillnad
har, påpekas i motionen, motiverats med att kostnadsersättningen
i varje enskilt mål om betalningsföreläggande är beloppsmässigt
liten och därför ansågs ha mindre betydelse för fordringsägaren,
samtidigt som en ränteregel i dessa mål skulle föranleda
betydande merarbete för domstolar och kronofogdemyndigheter. Mot
dessa argument talar enligt motionären flera omständigheter.
Visserligen är de utdömda schabloniserade
kostnadsersättningsbeloppen i varje mål relativt små, men för
fordringsägare med många gäldenärer i dröjsmål blir den
sammanlagda kostnaden betydande. Vidare torde enligt motionären
numera tillgänglig datateknik för ränteberäkning innebära att
rätt till dröjsmålsränta på kostnadsersättning knappast skulle
medföra något större merarbete för domstolar och
kronofogdemyndigheter. Mot bakgrund av det anförda anser
motionären att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om
sådan ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning att ränta utgår på de kostnadsersättningar som
sökanden tillerkänns i utslag.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att med summarisk
process avses mål om betalningsföreläggande och handräckning.
Under våren 1990 beslutades omfattande ändringar i den
summariska processen och en ny lag om betalningsföreläggande och
handräckning antogs (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311,
SFS 1990:746). Den nya lagen trädde i kraft den 1 januari 1992.
Enligt 48 § i den nya lagen får regeringen meddela föreskrifter
om ersättning för kostnader i dessa mål. Sådana föreskrifter har
meddelats i förordningen (1991:1340) om ersättning för kostnader
i mål om betalningsföreläggande och handräckning av vilken det
framgår att kostnadsersättning får avse sökandens eget arbete
med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.
Vidare framgår att ersättningen skall bestämmas till skäligt
belopp och att den endast om det finns särskilda skäl får
bestämmas till högre belopp än tvåhundraåttiofem kronor i mål om
betalningsföreläggande och trehundratio kronor i mål om
handräckning.
I linje med vad som förutskickades i den ovannämnda
propositionen beslutade regeringen i mars 1994 att göra en
heltäckande utvärdering av den nya summariska processen. Det
framhölls därvid att utvärderingen borde omfatta både prövningen
hos kronofogdemyndigheten och den vidare handläggningen vid
domstol som vissa fall vidtar därefter.
Sålunda uppdrogs det åt Riksskatteverket och Domstolsverket att
för sina respektive myndigheters områden göra denna utvärdering
efter vissa angivna riktlinjer. Som en specifik fråga uppdrogs
åt Riksskatteverket att besvara huruvida regleringen av
kostnadsfrågorna är ändamålsenlig.
Utvärderingen är numera avslutad och har redovisats till
regeringen. För Riksskatteverkets del har uppdraget redovisats i
en rapport (RSV 1994:6), medan Domstolsverket har redovisat sin
del av uppdraget i en särskild skrivelse (Dnr 578-1994).
Utvärderingen är nu föremål för beredning inom
regeringskansliet.
När det gäller den särskilda frågan om kostnadsersättning kan
utskottet konstatera att det av Riksskatteverkets rapport
framgår att verket -- som berett ett flertal myndigheter och
organisationer tillfälle att yttra sig -- anser att regleringen
av kostnadsersättningen i stort sett är ändamålsenlig.
Ersättning för ombudsarvode och inkassokostnader bör dock sättas
i takt med den allmänna prisutvecklingen.
Mot bakgrund av det anförda synes det enligt utskottets mening
inte föreligga något behov av att införa en rätt till ränta på
kostnadsersättning i mål om betalningsföreläggande.
Att frångå de schabloniserade belopp som utgår för ersättning i
dessa mål ligger för övrigt inte heller i linje med syftet med
den summariska processen, nämligen att den skall vara snabb,
enkel och billig. Utskottet avstyrker således bifall till motion
L315.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen
att riksdagen avslår motion 1994/95:L314 yrkande 1,
res. 1 (m)
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1994/95:Sk804 yrkande 2, 1994/95:Ju221
yrkande 10 och 1994/95:L314 yrkandena 2 och 3 till
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 880 579 000 kr,
res. 2 (m) - villk. 1
res. 3 (m) - villk. 1
res. 4 (v)
3. beträffande förrättningskostnader m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 under
sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
123 972 000 kr,
4. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
exekutionsväsendet
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:L313,
1994/95:L316 yrkande 1 och 1994/95:Sk349 yrkande 20 godkänner
inriktningen av de besparingsåtgärder inom exekutionsväsendet
för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat,
6. beträffande ränta på kostnadsersättningar
att riksdagen avslår motion 1994/95:L315.
Stockholm den 28 mars 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson
(s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s),
Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit
Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s),
Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel (m), Yvonne Ruwaida
(mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s) och Per
Rosengren (v).
Reservationer
1. Upphävande av skuldsaneringslagen (mom. 1)
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S
Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Med anledning" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande
lydelse:
Utskottet kan konstatera att skuldsaneringslagen trädde i
kraft den 1 juli 1994, och under andra halvåret 1994 inkom 2
801 ärenden rörande skuldsanering. Av dessa hade vid årsskiftet
mer än hälften resulterat i avslag, avvisning eller avskrivning.
Endast 12 beslut om skuldsanering togs under andra halvåret
1994. Som framhålls i motion L314 uppgår kostnaderna för
skattebetalarna med nuvarande skuldsaneringsbeslut till över 2
miljoner kronor för varje person som befrias från skulder på
grund av skuldsaneringslagen. Även om det finns anledning att
räkna med en kraftig ökning av antalet beslut om skuldsanering
delar utskottet motionärernas uppfattning att det finns skäl att
ifrågasätta det rimliga i de kostnader som belastar
skattebetalarna för att peroner som oftast misskött sin ekonomi
skall befrias från sina skulder.
Till bilden hör också att skuldsaneringslagen har fått alltför
långtgående konsekvenser för borgensmän. Om gäldenären blir
föremål för skuldsanering befrias gäldenären från
betalningsansvaret. Däremot inverkar inte skuldsaneringsbeslutet
på borgenärens rätt mot borgensmannen. Detta innebär
sammanfattningsvis att den person som har beviljats ett lån --
genom att exempelvis en släkting ställer upp som borgensman --
kan befrias från betalningsansvaret för skulden medan
borgensmannen blir betalningsskyldig. Detta är enligt utskottets
mening oacceptabelt.
Skuldsanering måste enligt utskottet bygga på att
fordringsägarna, oftast bankerna, känner sitt ansvar och
medverkar till frivilliga uppgörelser mellan parterna.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att övervägande
skäl talar för att skuldsaneringslagen snarast upphävs, och
utskottet tillstyrker således bifall till motion L314 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande upphävande av skuldsaneringslagen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 1
antar följande lagförslag
Förslag till
Lag om upphävande av skuldsaneringslagen (1994:347)
Härigenom föreskrivs att skuldsaneringslagen (1994:347)
skall upphöra att gälla vid utgången av juni månad 1995.
2. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S
Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom
exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för
ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i
preventivt syfte -- att ha en väl fungerande
indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla
betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande
från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in
till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider
riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen.
Det bör också framhållas att balanserna hos
kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.
Med hänsyn till att de resurser som anslås till
kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom
indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen
föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets
mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges
möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna
som att effektivisera den indrivning som har samband med
ekonomisk brottslighet. Som framhålls i motion Ju221 är en
påtaglig ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna för
nästkommande budgetår därför nödvändig.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande
lydelse:
Som ovan framgått har utskottet tillstyrkt att
skuldsaneringslagen upphävs vid utgången av juni månad 1995.
Därigenom uppnås en besparing hos kronofogdemyndigheterna
med 36 miljoner kronor för det kommande budgetåret.
Det sagda innebär sammantaget att riksdagen med bifall till
motionerna Ju221 yrkande 10 och L314 yrkande 2 och med anledning
av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till
kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa
44 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Avslutningsvis vill utskottet framhålla att
skuldsaneringslagens upphävande också innebär att anslaget D 2
Domstolarna m.m. under Justitiedepartementets huvudtitel bör
minska med 4 miljoner kronor. Utskottet föreslår att så sker och
tillstyrker därmed bifall även till yrkande 3 i motion L314.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1994/95:Ju221 yrkande 10
och 1994/95:L314 yrkande 2 samt med anledning av regeringens
förslag och motion 1994/95:Sk804 yrkande 2 till
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 924 579 000 kr,
dels med bifall till motion 1994/95:L314 yrkande 3 och med
ändring av sitt tidigare fattade beslut med anledning av
justitieutskottets betänkande 1994/95:JuU15 (mom. 4) under andra
huvudtiteln till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett i förhållande till nämnda beslut med 4 000 000 kr
minskat ramanslag,
3. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Rolf Dahlberg, Stig Rindborg, Birgit Henriksson och Henrik S
Järrel (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den verksamhet som bedrivs inom
exekutionsväsendet synnerligen viktig inte minst för
ekobrottsbekämpningen. Det är helt nödvändigt -- också i
preventivt syfte -- att ha en väl fungerande
indrivningsverksamhet. Utskottet vill särskilt framhålla
betydelsen av att finna förutsättningar för ett snabbt agerande
från kronofogdemyndigheterna från det att en ansökan lämnas in
till dess att verkställighet sker. Långa handläggningstider
riskerar nämligen möjligheterna till framgång i indrivningen.
Det bör också framhållas att balanserna hos
kronofogdemyndigheterna fortfarande är betydande.
Med hänsyn till att de resurser som anslås till
kronofogdemyndigheterna ger ett tydligt resultat genom
indrivningen finner utskottet det anmärkningsvärt att regeringen
föreslår kraftiga neddragningar av resurserna. Enligt utskottets
mening är det angeläget att kronofogdemyndigheterna ges
möjlighet såväl att påskynda arbetet med att minska balanserna
som att effektivisera den indrivning som har samband med
ekonomisk brottslighet.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande
lydelse:
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande
att riksdagen med bifall till motion Ju221 yrkande 10 och med
anledning av propositionen och motion Sk804 yrkande 2 till
Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1995/96 bör anvisa 80
miljoner kronor utöver regeringens förslag. Motion L314
yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju221 yrkande 10
och med anledning av regeringens förslag och motion
1994/95:Sk804 yrkande 2 samt med avslag på motion 1994/95:L314
yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 1 960 579 000 kr,
4. Anslag till kronofogdemyndigheterna m.m. (mom. 2)
Per Rosengren (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "Utskottet har" och på s. 8 slutar med "ytterligare medel."
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis understryka vikten av kraftfulla
åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. En mycket
betydelsefull roll i kampen mot denna brottslighet har
kronofogdemyndigheterna. Mot denna bakgrund är det synnerligen
anmärkningsvärt att regeringen nu föreslår en avsevärd minskning
av anslaget till kronofogdemyndigheterna.
Som framhålls i motion Sk804 innebär varje indragning av medel
från exekutionsväsendet att staten går miste om ännu större
belopp. Enligt tidigare gjorda beräkningar har man från
myndighetshåll räknat med ett utfall på tio gånger de satsade
resurserna. En minskning av anslaget till
kronofogdemyndigheterna torde därför -- inte minst ur preventiv
synpunkt -- ge helt fel signaler.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar
med "Med det" och slutar med "2 och 3." bort ha följande
lydelse:
Utskottets ställningstagande innebär sammanfattningsvis att
utskottet med bifall till motion Sk804 yrkande 2 och med
anledning av regeringens förslag och motion Ju221 yrkande 10
tillstyrker en ökning av anslaget till kronofogdemyndigheterna
för nästkommande budgetår med 71 miljoner kronor. Motion L314
yrkandena 2 och 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Sk804 yrkande 2
och med anledning av regeringens förslag och motion
1994/95:Ju221 yrkande 10 samt med avslag på motion 1994/95:L314
yrkandena 2 och 3 till Kronofogdemyndigheterna för
budgetåret 1995/96 under sjunde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 1 951 579 000 kr,
5. Inkassoverksamhet (mom. 5)
Per Rosengren (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Mot bakgrund" och slutar med "riksdagens åtgärd."bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som förs fram i motion L305 om
att inkassoföretag i alltför stor utsträckning bedriver en
oseriös verksamhet och att nuvarande lagreglering inte är
tillräcklig för att stoppa denna verksamhet.
Det förekommer exempelvis att inkassoföretagen lägger in anbud
för att köpa in landstingens gamla sjukhusräkningar, oftast med
småbelopp i intervallet 35--125 kr. Syftet från inkassoföretagen
med att komma över dessa fordringar är som framhålls i motionen
naturligtvis inte primärt att driva in dessa småskulder utan att
komma till en processituation där de med lagstöd kan driva in
avsevärt högre belopp.
Enligt utskottets mening är det helt oacceptabelt att vissa
företag inom denna bransch under lagens täckmantel kan tillåtas
att utvecklas på sådant sätt att deras verksamhet kan knäcka
enskilda individer. Mot denna bakgrund finner utskottet att
det är angeläget att åtgärder snarast vidtas för att åstadkomma
en sund inkassoverksamhet. Detta kan förslagsvis ske genom en
översyn av inkassolagen.
Vad utskottet med bifall till motion L305 yrkande 1 sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande inkassoverksamhet
att riksdagen
dels med bifall till motion 1994/95:L305 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sund
inkassoverksamhet,
dels avslår motion 1994/95:L305 yrkande 2.