I betänkandet behandlas fem motioner från allmänna
motionstiden 1994.
Utskottet avstyrker en motion om lagskydd för ortnamn.
Utskottet anser att resultatet av pågående utredningsarbete i
frågan inte bör föregripas. Utskottet förutsätter att de
ortnamnsansvariga under utredningstiden avstår från åtgärder som
kan skada det värdefulla kulturarv som ortnamnen utgör.
En motion om kulturminnesskydd för industriproduktion eller
produktionslinje som är i drift avstyrks. Ett lagskydd av detta
slag skulle enligt utskottets uppfattning kunna få betydande
konsekvenser för användningen av statsbidragen till
kulturmiljövården.
Med hänvisning till Nordiska rådets prioritering av
kulturområdet och till olika nordiska kulturmanifestationer som
stöds av rådet avstyrker utskottet en motion om anordnande av
ett nordiskt kulturhistoriskt år med utnyttjande av vissa
västsvenska fästningar.
Utskottet avstyrker en motion om inrättande av ett permanent
folkmusikinstitut i Lövstabruk. Utskottet hänvisar till att det
i första hand ankommer på de intressenter som finns att pröva
hur en fortsatt verksamhet inom folkmusikprojektet i Lövstabruk
kan finansieras.
Slutligen avstyrker utskottet en motion om dokumentation av
Gammalsvenskby i Ukraina. Utskottet anser att riksdagen inte bör
göra något uttalande om detaljerna i användningen av de medel
som anvisats till forskning och de medel som anvisats till
verksamheten vid Språk- och folkminnesinstitutet och Nordiska
museet.
Motionerna
1993/94:Kr208 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att ortnamnen skall skyddas av kulturminneslagen eller annan
lämplig lagstiftning.
1993/94:Kr229 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om "ett kulturhistoriskt år" med nordiska förtecken.
1993/94:Kr232 av Gunnar Thollander och Ingrid Andersson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd för
bildande av ett folkmusikinstitut i Lövstabruk.
1993/94:Kr246 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning rörande lagstiftning inom
kulturmiljövårdsområdet m.m. samt förutsättningen för
turismnäringen att tillgodogöra sig de föreslagna åtgärderna.
1993/94:Kr253 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om historisk dokumentation av gammelsvenskbyn i Ukraina.
Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen)
Kulturminneslagen omfattar för närvarande fem kapitel med
följande rubriker, nämligen Inledande bestämmelser (1 kap.),
Fornminnen (2 kap.), Byggnadsminnen (3 kap.), Kyrkliga
kulturminnen (4 kap.) och Skydd mot utförsel av vissa äldre
kulturföremål (5 kap.). I proposition 1994/95:74 föreslås att
det skall ingå ett nytt kapitel i lagen, Återlämnande av
olagligt bortförda kulturföremål (6 kap.).
En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt
kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt
synnerligen märkligt bebyggelseområde får enligt bestämmelser i
kulturminneslagens tredje kapitel förklaras för byggnadsminne av
länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen får också
tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av
kulturhistoriskt värde. Om det behövs får länsstyrelsens
skyddsföreskrifter för ett byggnadsminne också innehålla
bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i
sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte
förvanskas. I kulturminneslagen finns bestämmelser om ersättning
och inlösen beträffande byggnadsminnen.
Kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminnen omfattar
inte lösa inventarier eller föremål.
Lagskydd av ortnamn (mot. 1993/94:Kr208)
Tidigare riksdagsbehandling
Frågan om skydd för ortnamn har behandlats av riksdagen under
en lång följd av år. Tidigare riksdagsbehandling har redovisats
senast i betänkandena 1992/93:KrU6 och 1993/94:KrU2. I dessa
betänkanden redovisas också vilka som har ansvar för ortnamnen
och de uppgifter på området som åvilar Lantmäteriverket och
Ortnamnsrådet, Riksantikvarieämbetet (RAÄ) samt Språk- och
folkminnesinstitutet.
Hösten 1993 begärde riksdagen på kulturutskottets förslag att
regeringen skulle överväga frågan om behovet och lämpligheten av
en lagstiftning som har till syfte att skydda ortnamn (mot.
1992/93:Kr232 (c), bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12).
Prövningen borde i första hand avse frågan om införande av en
hänsynsbestämmelse i kulturminneslagen i detta syfte. Regeringen
skulle också ta fram förslag till hur en hänsynsbestämmelse
lämpligen kan utformas samt återkomma till riksdagen i frågan.
Regeringen borde också överväga om det är lämpligt att skapa ett
skydd för ortnamn även i annan lagstiftning av betydelse på
området, bl.a. fastighetslagstiftningen.
Som framgår av följande avsnitt är frågan om behovet av
föreskrifter till skydd för ortnamn föremål för utredning.
Utredning om kulturminnesskyddet m.m.
Regeringen beslöt den 16 juni 1994 att låta tillkalla en
särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor om
lagskyddet för olika kulturminnen och kulturmiljöer. Huvuddelen
av frågorna rör kulturminneslagen. Arbetet skall vara avslutat
före den 1 juli 1996. I direktiven (1994:57) sägs följande om
ortnamn.
Utgångspunkter
Ortnamn är en del av landets kulturarv. Flera myndigheter och
andra organisationer har möjlighet att genom sina beslut och
sitt handlande i övrigt påverka ortnamnens bruk och fortlevnad.
Det gäller t.ex. vid fastighetsbildningar, genom redovisningen
av ortnamn på de allmänna kartorna och genom Postens rutiner för
adressering.
Behovet av att ge ett kulturhistoriskt motiverat skydd för
ortnamn har behandlats i olika sammanhang. En större översyn av
frågor om ortnamn redovisades år 1982 i betänkandet Ortnamns
värde och vård (SOU 1982:45). Beredningen av utredningen ledde
bl.a. fram till att ett särskilt ortnamnsråd inrättades vid
Statens lantmäteriverk (prop. 1984/85:100 bil. 10 s. 467--475
och bil. 13 s. 122). Ortnamnsrådet har till uppgift att främja
ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.
Riksdagen har därefter vid flera tillfällen behandlat motioner
om ortnamnsfrågor och om ett förstärkt skydd för ortnamn. Med
anledning av en motion till 1992/93 års riksmöte har riksdagen
(bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12) uppdragit åt regeringen
att överväga frågan om lagskydd för ortnamn och återkomma till
riksdagen i frågan. I första hand bör övervägandena avse skydd
genom en allmän hänsynsregel i kulturminneslagen, men också
lämpligheten av att skapa ett skydd i annan lagstiftning, bl.a.
fastighetsbildningslagstiftningen bör övervägas.
Som motiv för behovet av ett lagskydd angav kulturutskottet
den förändring av ortnamnen som sker genom
fastighetsdatareformen, ändringar i fastighetsindelning,
indragningen av postorter, införandet av vägnamn på landsbygden
och användningen av samiska och finska ortnamn inom landet.
Utskottet sammanfattade sitt ställningstagande med att sedan
riksdagen tog ställning till regeringens förslag med anledning
av 1982 års ortnamnsutredning (bet. 1984/85:KrU16, rskr.
1984/85:253) har betydande samhällsförändringar ägt rum, vilka
påverkar ortnamnsbruket och behovet av skydd för ortnamn.
Enligt regeringens mening är det angeläget att ortnamnen tas
till vara som en del av landets kulturarv. Det finns också
språkvårdande, sociala och funktionella motiv för att ortnamnen
skall behandlas med aktsamhet. Ortnamnen är ofta uttryck för
äldre tiders lokala eller regionala särdrag. Vissa platser kan
ha flera hävdvunna namn, i norra Sverige exempelvis både ett
svenskt och ett samiskt. Det bör därför uppfattas som god
ortnamnssed att bevara ett hävdvunnet ortnamn för en viss
plats eller lokal så länge den namnbrukarkrets namnet tillhör
använder eller vill använda namnet.
Bruket av ortnamnen påverkas emellertid av många
omständigheter. Ortnamn kan försvinna ur bruk genom att de
tappat sin funktion eller för att deras fortlevnad försvåras av
att gällande lagstiftning inte tar särskild hänsyn till
ortnamnens kulturhistoriska värde. Det är följderna av det
senare förhållandet som gör att det kan finnas skäl att
lagstifta om skydd för ortnamn.
En lagstiftning om ortnamn skall ha till syfte att ge goda
förutsättningar för att i första hand offentlig verksamhet
utövas med iakttagande av god ortnamnssed. När det föreligger
konflikter mellan ortnamnsvårdande och andra intressen kan en
lagstiftning ange formerna för hur intressena skall vägas mot
varandra.
Uppdraget
Utredaren skall lämna förslag som tillgodoser behovet av skydd
för ortnamn utifrån de angivna utgångspunkterna. Om det är
motiverat skall skyddet ges form av lag. Utredaren bör i sådant
fall i första hand pröva en lösning efter följande riktlinjer.
Begreppet god ortnamnssed skall definieras i
kulturminneslagen. I lagen anges också ett krav på myndigheter
och offentliga organ att utöva sin verksamhet med iakttagande av
en sådan sed. Behovet och lämpligheten av särskilda förfarande-
eller sanktionsregler för att hävda iakttagandet av god
ortnamnssed skall övervägas. Lämpligheten av att i annan
lagstiftning, t.ex. fastighetsbildningslagen, ange ett krav på
iakttagande av kulturminneslagens bestämmelser skall också
diskuteras.
Det regelverk och den organisation för uppföljning m.m. som
utredaren kan komma att föreslå skall präglas av enkelhet och
vara utformad så att den motverkar onödigt krångel, byråkrati
och detaljreglering. Ett lagskydd skall enbart avse reglering av
frågor av stor betydelse för bevarandet av ortnamn. Den skall
kunna tillämpas av den förvaltningsorganisation som redan finns,
utan särskild förstärkning.
Frågan om Posten AB och ortnamnsskyddet
Riksdagen godkände vid riksmötet 1993/94 att Postverket skulle
ombildas till aktiebolag, Posten Aktiebolag (Posten AB) per den
1 mars 1994 (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TU11, rskr.
1993/94:119). I propositionen (s. 129) under avsnittet
Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn i ett statligt ägt
aktiebolag behandlades frågan om en god ortnamnssed. I
propositionen sades följande.
Från kulturpolitisk synpunkt finns det också skäl att notera
den påverkan som Postverket genom sina adresseringskrav kan
utöva på valet av ortnamn i landet. Staten kan emellertid via
sin ägarroll eller på annat sätt garantera att Posten AB inte
utövar detta inflytande på ett sätt som strider mot god
ortnamnssed.
Frågan om kulturminnesskydd för industriproduktion eller
produktionslinje i drift (mot. 1993/94:Kr246)
Bevarande av det industriella kulturarvet
Industribyggnader inklusive fasta inventarier omfattas --
likaväl som andra byggnader -- av bestämmelserna om
byggnadsminnen i kulturminneslagen (1988:950).
Kulturminneslagens bestämmelser om byggnadsminnen omfattar inte
lösa inventarier eller föremål.
Uppgiften att vårda det industriella kulturarvet i stort
åvilar bl.a. industrin, Riksantikvarieämbetet (RAÄ),
länsstyrelser, museer och arkiv.
I budgetpropositionen vid riksmötet 1992/93 (bil. 12 s.
128--129) pekades vissa områden ut för prioriterade insatser
inom kulturmiljövården under treårsperioden 1993/94--1995/96,
däribland industriminnen. Regeringen har uppdragit åt RAÄ att ta
fram ett handlingsprogram för bevarande, vård och långsiktig
förvaltning av landets industriminnen till den 1 juli 1996.
Dessa frågor redovisas närmare i kulturutskottets betänkande
1994/95:KrU3.
Efter ett initiativ från Nordiska museet bildades år 1993
Industrihistoriskt forum, ett samarbetsorgan för dokumentation,
bevarande och forskning rörande det industriella kulturarvet.
Syftet är att dra upp riktlinjer för hur deltagarna i forumet
tillsammans skall kunna göra en aktiv och samlad satsning för
att rädda det industriella arvet. I detta forum finns
representanter bl.a. för RAÄ, länsstyrelserna, de
kulturhistoriska museerna, arkiv, näringsliv, fackliga organ,
forskarsamhället och hembygdsrörelsen. En av de diskussioner som
förs inom Industrihistoriskt forum är om det skulle vara möjligt
att av kulturminnesskäl skydda och bevara inte endast
industribyggnader utan även i drift varande
tillverkningsprocesser.
Värmdö kommun
Tillverkningen av servisen Blå blom m.m. vid Gustavsbergs
porslinsfabrik planerades av Hackman-koncernen att överflyttas
till Finland. Efter initiativ från anställda vid
Gustavsbergsfabriken och från Värmdö kommun tillverkas servisen
Blå blom m.fl. produkter för närvarande på legobasis av ett
kommunalt bolag, Gustavsbergs Produktions- och Utvecklingsbolag.
Bolaget har enligt uppgift anställt 30--40 av de personer som
sagts upp av Hackman. Bolaget har erhållit stöd till utbildning
från arbetsmarknadsmyndigheterna.
Nordiskt kulturhistoriskt år (mot. 1993/94:Kr229)
Nordiska rådets kultursatsningar
I enlighet med Nordiska rådets beslut år 1993 om
omprioritering för nysatsning och ny struktur på kultur-,
utbildnings- och forskningsområdet skall hälften av
ministerrådets budget år 1996 avse dessa tre områden. Nordiska
ministerrådets budget år 1994 omfattar närmare 656 miljoner
danska kronor. Därav avser drygt 325 miljoner danska kronor
kultur-, utbildnings- och forskningsområdet. Enbart
kulturområdet omfattar drygt 127 miljoner danska kronor.
Ministerrådet föreslår inför Nordiska rådets session i Tromsö i
november 1994 att den totala budgeten år 1995 skall omfatta 706
miljoner danska kronor, varav drygt 340 miljoner avser kultur,
utbildning och forskning. För enbart kulturområdet föreslås
ett belopp om drygt 138 miljoner som fördelar sig med 20,5 på
den nordiska kulturfonden, 54,6 på bidrag till projekt och 36,5
på bidrag till institutioner.
I de planer för det forsatta nordiska samarbetet som
ministerrådet presenterar inför sessionen i Tromsö i november
1994 sägs bl.a. att utvecklingen av kultursamarbetet skall
fortsätta längs de linjer som redan är fastlagda. Barn och
ungdom, språkförståelse, nordisk identitet, historiekunskap och
spridning av resultaten av konstnärlig verksamhet skall
prioriteras särskilt. Bättre integrering av nationell och
nordisk kulturpolitik och bättre information om de nordiska
insatserna skall vara särskilda mål.
I anslutning till Nordiska rådets sessioner vår och höst
anordnas numera nordiska kulturmanifestationer. När Nordiska
rådet sammanträdde i Stockholm den 5 -- den 13 mars 1994 avsatte
Nordiska ministerrådet och Nordisk kulturfond särskilda
resurser, drygt 5,5 miljoner kronor, för att -- inom ramen för
Stockholms kulturliv -- framhäva och tydliggöra den kulturella
mångfalden i Norden. En förutsättning var att de svenska
arrangörerna, Statens kulturråd, Stockholms stad, Föreningen
Norden, Rikskonserter, Nordiska rådets svenska delegation m.fl.,
satsade egna resurser. Svenska regeringen gav Statens kulturråd
i uppdrag att i samverkan med Svenska institutet, Stockholms
stad och andra intresserade kulturinstitutioner m.fl. förbereda
den nordiska kulturveckan. Statens kulturråd svarade för
ekonomisk och organisatorisk samordning, medan Föreningen Norden
hade det praktiska samordningsansvaret. Under veckan ordnades
arrangemang inom teater, musik, dans, litteratur och bildkonst
med deltagare från alla nordiska länder. De ekonomiska
resurserna medgav att även mera avlägsna ensembler, t.ex. från
Grönland och Färöarna, kunde bjudas in. Statens kulturråd har
utvärderat manifestationen. Nästa nordiska kulturmanifestation
anordnas i samband med Nordiska rådets session i Tromsö i
november 1994.
I Ministerrådets planer för det nordiska samarbetet sägs bl.a.
att fram till Kalmarunionens jubileumsår 1997 är medvetandet och
kunskapen om de nordiska ländernas historia ett prioriterat
område i Ministerrådets verksamhet. En stor satsning skall göras
i samarbete med Föreningen Norden i ett projekt kallat NORDLIV.
En betydande satsning skall göras under kommande år på en
kampanj som skall kulminera i jubileumsfirandet i Kalmar år
1997. Allmänhetens intresse skall fokuseras kring
historieorienterande aktiviteter och kring Ministerrådets egna
utställningar.
Förvaltningen av rikets fästningar
Ett antal fästningar som inte längre har militär betydelse
överfördes den 1 oktober 1993 från Fortifikationsförvaltningen
till Statens fastighetsverk. Verket skall enligt riksdagens
beslut förvalta de fastigheter som även fortsättningsvis skall
ägas direkt av staten.
Tidigare riksdagsbehandling
Vid riksmötet 1992/93 godkände riksdagen en restaureringsplan
för de kungliga slotten och rikets fästningar som innebär att
630 miljoner kronor kommer att användas för ändamålet under en
20-årsperiod. Dessa fastigheter är inte hyressatta, varför
Fastighetsverket inte får några intäkter från dem. Mot denna
bakgrund ansåg finansutskottet att restaureringsarbetena inte
borde lånefinansieras utan anslagsfinansieras. På
finansutskottets initiativ beslöt riksdagen att för budgetåret
1993/94 anvisa 50 miljoner kronor under ett nytt
reservationsanslag benämnt Restaureringsarbeten vid de kungliga
slotten och rikets fästningar (bet. 1992/93:FiU26, rskr.
1992/93:324). I sammanhanget avslog riksdagen en motion (fp) om
en analys av behovet av restaurering av vissa fästningar som är
av betydelse för turismen.
För budgetåret 1994/95 har likaledes 50 miljoner kronor
anvisats under anslaget (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 52--53,
bet. 1993/94:FiU13, rskr. 1993/94:266).
Folkmusikinstitut i Lövstabruk (mot. 1993/94:Kr232)
Skrivelse till Kulturutredningen
I en skrivelse den 16 juni 1994 till Kulturutredningen från en
referensgrupp för bildande av ett Folkmusikinstitut i Lövstabruk
anhålls att Kulturutredningen söker en lösning för ett permanent
"Upplands folkmusikcentrum" med ett delat statligt och regionalt
ansvarstagande. Skrivelsen har sänts för kännedom till
riksdagens kulturutskott (dnr 1993/94:188). Referensgruppen
består enligt skrivelsen av företrädare för Musik i Uppland,
Musikmuseet, Musikvetenskapliga institutionen vid Uppsala
universitet, Svenskt visarkiv, Upplandsmuseet, Tierps kommun,
Stiftelsen Leufsta, Caprice (Svenska rikskonserter) och
Landstingets kulturnämnd. I skrivelsen redovisas att ett
treårigt projekt med två deltidsanställda folkmusikkonsulenter
bedrivits under åren 1992--1994 med bidrag från Statens
kulturråd, Musik i Uppland (Landstinget i Uppsala län) och
Tierps kommun. Ansökningar om bidrag till fortsatt verksamhet
under år 1995 om sammanlagt 150 000 kronor har lämnats till
Tierps kommun och Musik i Uppland.
Utredningar
Den internationella kulturutredningen avgav i februari 1994
sitt betänkande (SOU 1994:35) Vår andes stämma -- och andras.
Kulturpolitik och internationalisering. Remissbehandlingen har
nyligen avslutats. I betänkandet har utredningen föreslagit ett
kulturturismprojekt där kulturen tas till vara för att främja
resandet i Sverige. Projektet avser Vallonbruken i Uppland. Ett
sådant projekt bör enligt kommittén ledas regionalt, i första
hand inom länsstyrelsen. Företrädare för olika organ och
organisationer, t.ex. Kulturrådet, Landstingsförbundet, Next
Stop Sweden, RAÄ, Styrelsen för Sverigebilden och Svenska
institutet, liksom regionala och kommunala organ bör engageras i
arbetet. Medel som kan användas för projektet finns enligt
kommitténs mening redan inom länsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
Styrelsen för Sverigebilden, Next Stop Sweden, Upplandsmuseet
och Uppsala Hotell och Kongress.
Arbetet inom den övergripande Kulturutredningen, som avses
innefatta ställningstaganden även till den nu avslutade
Internationella kulturutredningens betänkande, pågår
fortfarande.
Dokumentation av Gammalsvenskby (mot. 1993/94:Kr253)
Språk- och folkminnesinstitutet
Språk- och folkminnesinstitutets övergripande mål skall enligt
instruktionen (1993:654) för institutet vara att på vetenskaplig
grund öka kunskaperna om ortnamn, dialekter och folkminnen m.m.
i Sverige samt att vidmakthålla, levandegöra och sprida detta
kulturarv. Institutet har till uppgift att samla in, bevara,
vetenskapligt bearbeta och ge ut material om dialekter,
personnamn, ortnamn, folkminnen, visor, folkmusik och den
svenska jazzens historia. Institutet skall också yttra sig i
ärenden om fastställande av ortnamn och granska förslag till
namn på allmänna kartor.
Språk- och folkminnesinstitutet skall enligt de verksamhetsmål
som anges i regeringens regleringsbrev för budgetåret 1994/95
aktivt analysera det immateriella kulturarvets förändringar i
samhället. Med utgångspunkt i analyserna bör bedömningar göras
av hur de fortsatta insatserna bäst kan genomföras.
Inom institutet finns åtta enheter. Vid en av dessa, nämligen
Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA), finns bl.a.
samlingar av dokument från Gammalsvenskby samt enskilda
personers minnen, särskilt från dem som flyttade till Sverige år
1929. Utskottet har inhämtat att någon insamling av
dokumentation i Gammalsvenskby i Ukraina inte är aktuell eller
planerad.
Nordiska museet
Nordiska museet är en stiftelse. Museet har enligt stadgar
fastställda av regeringen den 7 juni 1990 till uppgift att
bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige,
företrädesvis för tiden efter år 1520. Museets ansvar omfattar
hela det kulturhistoriska fältet utom de delar som hänförts till
någon annan institution. Museets arbete skall bedrivas mot
bakgrunden av den europeiska, särskilt den nordiska,
kulturutvecklingen.
Enligt inhämtade uppgifter har Nordiska museet för närvarande
inte någon dokumentation av Gammalsvenskby planerad.
Forskning
Forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området
stöds med anslag till forskning och forskarutbildning vid
universiteten samt till forskningsstödjande åtgärder vid mindre
och medelstora högskolor. Vidare lämnas statligt stöd till
forskning över anslagen till forskningsråden, t.ex. det
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Stöd
till forskning lämnas också från Riksbankens Jubileumsfond.
Statsmakterna styr inte universitetsforskningens inriktning
annat än genom övergripande riktlinjer och ekonomiska satsningar
på större områden i samband med de forskningspolitiska besluten
vart tredje år (senast prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15,
rskr. 1992/93:388). Sedan den 1 juli 1993 är det universiteten
och högskolorna själva som beslutar om inrättande av tjänster
som professor. Det ankommer således på universiteten och
högskolorna att besluta om dispositionen av tillgängliga medel
för tjänster och om eventuella omprioriteringar.
Statsmakterna styr inte heller hur forskningsråden eller
Riksbankens Jubileumsfond fördelar medel till olika
forskningsprojekt. Endast inomvetenskapliga kriterier bestämmer
vilka projekt som skall stödjas.
Frågor som rör Gammalsvenskby har aktualiserats både vid
Stockholms universitetet och Uppsala universitet.
Forskning om svenskarna i Estland och om Gammalsvenskby pågår
även vid Institutet för språk och litteratur i Tallin.
Utskottet
Lagskydd av ortnamn
Riksdagen bör enligt motion Kr208 (kds) som sin mening ge
regeringen till känna att ortnamnen skall skyddas i
kulturminneslagen eller annan lämplig lagstiftning. Motionären
erinrar om att riksdagen vid flera tillfällen uttalat att
ortnamnen är en viktig del av vårt kulturarv som skall vårdas
och skyddas. Enligt motionärens mening bortser ändå
Lantmäteriverket, Postverket m.fl. i sin verksamhet från
ortnamnens kulturhistoriska och sociala värde.
Utskottet har i ett föregående avsnitt redovisat att riksdagen
hösten 1993 begärde att regeringen skulle överväga behovet och
lämpligheten av en lagstiftning som har till syfte att skydda
ortnamn, i första hand genom en hänsynsbestämmelse i
kulturminneslagen. Regeringen borde också överväga om det är
lämpligt att skapa ett skydd för ortnamn även i annan
lagstiftning av betydelse på området, bl.a.
fastighetslagstiftningen. Regeringen har i september 1994
uppdragit åt en utredning om kulturminnesskydd att lämna förslag
som tillgodoser behovet av skydd för ortnamn utifrån
utgångspunkter som anges i utredningsdirektiven. I ett tidigare
avsnitt av betänkandet återges dessa utgångspunkter.
Utskottet erinrar om att Lantmäteriverket enligt instruktionen
för lantmäterimyndigheterna (1988:1232) skall verka för ett
ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick och att det i
proposition 1993/94:38 förutsatts att Posten efter
bolagiseringen utövar sitt inflytande på ortnamnsfrågorna på ett
sätt som inte strider mot god ortnamnssed. Utskottet förutsätter
att båda dessa instanser och övriga instanser med ansvar för
ortnamnsfrågor även framgent arbetar på ett sådant sätt att det
kulturarv som ortnamnen utgör skyddas och vårdas. Utskottet
förutsätter också att de ortnamnsansvariga under utredningstiden
avstår från åtgärder som kan skada detta värdefulla kulturarv.
Utskottet anser att resultatet av utredningsarbetet inte bör
föregripas. Motion 1993/94:Kr208 bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Kulturminnesskydd för industriproduktion eller
produktionslinje i drift
I motion Kr246 (m) begärs en utredning om lagstiftning inom
kulturmiljövårdsområdet för att skydda industriproduktion eller
produktionslinje i drift. Frågan har enligt motionen
aktualiserats genom planer inom Hackman-koncernen att från den
inköpta Gustavsbergs porslinsfabrik flytta över produktionen av
servisen Blå blom till Finland.
Motionärerna erinrar om att kulturminnesskydd av byggnader,
endast avser byggnaderna, yttre miljö och vissa fasta
inventarier och att beslut om lagskydd av industrier i allmänhet
tas först när produktionen lagts ned.
I motionen redovisas att frågan har belysts vid en konferens
anordnad av Industrihistoriskt forum.
Slutligen anförs i motionen att lagskydd skulle kunna medföra
att kunskap om äldre tekniker, design och
produktionsförhållanden bibehålls. I vissa fall skulle en
bibehållen produktion kunna bli kommersiellt lönsam och av
betydelse för turismen.
Motionärerna anser att en utredning även borde omfatta frågan
om huruvida turismnäringen skulle kunna gynnas av lagreglerat
kulturminnesskydd för industriproduktion.
Enligt utskottets mening skulle ett förverkligande av
önskemålet om ett lagreglerat skydd för viss industriproduktion
kräva lagstiftning på flera rättsområden. Bl.a. torde den
immaterialrättsliga lagstiftningen och
kulturminneslagstiftningen behöva ändras. Ett lagreglerat skydd
av angivet slag för industriproduktion eller produktionslinjer
-- med syfte att bevara kunskaper om äldre teknik, design och
produktionsförhållanden -- torde förutsätta att staten är beredd
att skapa ekonomiska förutsättningar för en fortsatt produktion
och att ersätta ägaren för eventuella inskränkningar i ägande-
och nyttjanderätten. Ett lagreglerat skydd skulle därför kunna
få betydande konsekvenser för användningen av statsbidragen till
kulturmiljövården.
I ett föregående avsnitt av detta betänkande och i betänkande
1994/95:KrU3 har utskottet redovisat att industriminnesvården är
ett prioriterat område inom kulturminnesvården och att
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) på regeringens uppdrag arbetar med
ett handlingsprogram för bevarande, vård och långsiktig
förvaltning av landets industriminnen.
En diskussion om de komplicerade frågor som aktualiseras av
önskan om lagskydd för viss industriproduktion av
kulturminnesvårdande skäl har påbörjats inom Industrihistoriskt
Forum. Utskottet har inhämtat att denna diskussion avses fortgå
och att några förslag till lösningar av frågan ännu inte
utarbetats eller behandlats.
Utskottet är mot bakgrund av det anförda inte berett att
tillstyrka att riksdagen begär en sådan utredning som yrkas i
motion Kr246. Riksdagen bör således avslå motionen.
Nordiskt kulturhistoriskt år
I motion Kr229 (fp) framhålls att miljöpåverkan och bristen på
medel för underhåll och restaurering utgör ett hot mot bl.a.
vissa fästningar i Västsverige. Fästningarna har mist sin
militära betydelse och har i stället fått betydelse för turism
och för kulturarrangemang. Intresset för kulturturism bör enligt
motionärens mening medföra ökade intäkter att användas till
underhåll m.m. Fästningarna bör enligt motionen kunna användas
vid kulturpolitiska manifestationer över gränserna.
Nordiska rådet bör enligt motionen ta initiativ till sådana
manifestationer vid fästningarna vilka skall minna om historien
och bli en portal till en ny tid. Inför ett nytt sekel och
väntad anslutning till EU bör riksdagen uttala sig för ett
kulturhistoriskt år, gemensamt för de nordiska staterna. Ett
sådant år skulle få betydelse för besöksnäringen och ge ökade
ekonomiska resurser för underhåll och förbättringar av
fästningar och andra historiska minnesmärken.
Motionären hemställer att vad i motionen anförts om "ett
kulturhistoriskt år" med nordiska förtecken bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har i ett föregående avsnitt i detta betänkande
redovisat att riksdagen från och med budgetåret 1993/94 årligen
anvisar 50 miljoner kronor för restaureringsarbeten vid de
kungliga slotten och rikets fästningar, vilka förvaltas av
Statens fastighetsverk sedan den 1 oktober 1993.
Som utskottet ingående redovisat i det föregående gör Nordiska
rådet sedan år 1993 betydande satsningar på kulturområdet. Bland
de områden som prioriteras hör åtgärder för att öka det
historiska medvetandet hos Nordens befolkning. Inom den utökade
kulturbudgeten avsätts medel bl.a. för nordiska
kulturmanifestationer vid Nordiska rådets två årliga sessioner
och för en kampanj fram till och med år 1997 med anledning av
firandet av 600-årsjubileet av Kalmarunionen detta år.
Utskottet anser att riksdagen inte bör ta något initiativ till
firandet av ett Nordiskt kulturhistoriskt år med inriktning på
kulturellt och turistiskt utnyttjande av fästningar i behov av
medel för upprustning.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen
avslår motion Kr229.
Folkmusikinstitut i Lövstabruk
Riksdagen bör enligt motion Kr232 (s) som sin mening ge
regeringen till känna behovet av statligt stöd för bildande av
ett permanent folkmusikinstitut i Lövstabruk.
I motionen redovisas att ett projekt pågår i Lövstabruk under
åren 1992--1994 med statligt stöd till en tjänst som
folkmusikkonsulent. Det är nu nödvändigt att finna en modell för
fortsatt statligt stöd.
Motionärerna framhåller att behovet av ett folkmusikinstitut
med geografisk anknytning till en levande tradition är
påtagligt. De stryker under att inte minst musikskolorna,
amatörmusicerandet och kvalitetsnivån på spelmansmusiken är
beroende av att en satsning görs på genren folkmusik.
Enligt motionen skulle ett permanent folkmusikinstitut i
Lövstabruk väl ansluta till och kunna ha kontakter med den
levande nyckelharps- och fioltraditionen i Uppland,
musikverksamheten i kyrkan och herrgården i Lövstabruk,
forskningen vid Uppsala universitet och verksamheten vid
Upplandsmuseet. Ett sådant institut skulle också ha betydelse
för turismen, anför motionärerna.
Utskottet har inhämtat att folkmusikprojektet i Lövstabruk har
erhållit ett treårigt statligt stöd från anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. efter beslut av
Statens kulturråd. Medlen har använts till deltidstjänster för
två personer och har betalats ut till stiftelsen Musik i
Uppland. De utvecklingsmedel under detta anslag som disponeras
av Statens kulturråd används till tidsbegränsade satsningar och
projekt och inte till kontinuerligt stöd till driften av
verksamhet av olika slag. Det ankommer i första hand på
stiftelsen Musik i Uppland och andra intressenter att pröva hur
en fortsatt verksamhet inom folkmusikprojektet i Lövstabruk kan
finansieras.
Utskottet har i det föregående i detta betänkande redovisat
ett förslag framlagt av Internationella kulturutredningen om ett
kulturturismprojekt avseende Vallonbruken i Uppland. Medel till
ett sådant projekt skulle enligt utredningens mening kunna komma
från länsstyrelsen, länsarbetsnämnden, Styrelsen för
Sverigebilden, Next Stop Sweden, Upplandsmuseet och Uppsala
Hotell och Kongress. Ett sådant projekt bör ledas regionalt med
engagemang från de nämnda instanserna samt kommunala och
regionala organ. Utredningsförslaget har remissbehandlats.
Arbetet inom den övergripande Kulturutredningen pågår
fortfarande.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att något
initiativ från riksdagens sida beträffande inrättande av ett
folkmusikinstitut i Lövstabruk inte är påkallat. Utskottet
avstyrker således motion 1993/94:Kr232.
Dokumentation av Gammalsvenskby i Ukraina
I motion Kr253 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening
skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om
historisk dokumentation av Gammalsvenskby i Ukraina.
Motionären redovisar gammalsvenskbybornas väg från Sverige på
medeltiden till Dagö i nuvarande Estland och deras vidare
vandring i slutet av 1700-talet till Gammalsvenskby i södra
delen av nuvarande Ukraina. Motionären redovisar i korthet också
gammalsvenskbybornas öden under sovjetiskt styre under
1900-talet och flyttningarna till Sverige främst under år 1929
och efter andra världskriget och i viss omfattning återflyttning
från Sverige i början av 1930-talet.
De som i dag bor kvar i Gammalsvenskby i Ukraina och som talar
gammalsvenska och håller gamla svenska traditioner levande har
nått hög ålder. Det borde enligt motionen vara av stort svenskt
intresse att dokumentera byns och dess invånares levnadsöden.
Det är enligt motionen viktigt att denna unika svenska kultur
kartläggs för den framtida historieforskningen. Detta bör enligt
motionärens mening vara en uppgift för t.ex. Nordiska museet och
Språk- och folkminnesinstitutet. Den dokumentation som hittills
skett avser enligt motionen endast dem som kom till Sverige
under 1920- och 1930-talen, medan någon dokumentation inte
gjorts bland de nu kvarlevande i Gammalsvenskby.
Utskottet vill först erinra om att statliga medel till
forskning inom det humanistisk-samhällsvetenskapliga området går
till universitet och högskolor samt
Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR). Stöd
till humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning lämnas också
från Riksbankens Jubileumfond.
Statsmakterna styr inte universitets- eller rådsforskningens
inriktning annat än genom övergripande riktlinjer och ekonomiska
satsningar på större områden i samband med de
forskningspolitiska besluten vart tredje år (senast prop.
1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388). Sedan den 1
juli 1993 ankommer det på universiteten och högskolorna att
besluta om inrättande av tjänster som professor och att således
själva besluta om dispositionen av tillgängliga medel för
tjänster och om eventuella omprioriteringar mellan olika
områden. Statsmakterna styr inte heller hur Riksbankens
Jubileumsfond fördelar medel till olika forskningsprojekt.
Endast inomvetenskapliga kriterier bestämmer vilka projekt som
skall stödjas.
Riksdagen tar i allmänhet ställning till mera övergripande
riktlinjer för verksamheten vid de centrala museerna och vid
sådana myndigheter som Språk- och folkminnesinstitutet. Endast
undantagsvis beslutar riksdagen om användning av anvisade medel
till särskilda projekt. Det ankommer på de berörda
institutionerna att utifrån av statsmakterna givna riktlinjer
och mål för verksamheten bestämma hur respektive institutions
insatser bäst skall genomföras.
Utskottet anser att riksdagen inte bör göra ett sådant
uttalande om användningen av anvisade medel som begärs i motion
Kr253, varför den avstyrks. Det ankommer således på ansvariga
institutioner att utifrån riktlinjer för deras verksamhet och
utifrån kvalitetskriterier besluta om huruvida de skall ta upp
projekt för dokumentation av och forskning om Gammalsvenskby och
dess invånares språk och liv.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att sedan det under senare
år blivit möjligt att utan större formella svårigheter besöka
Gammalsvenskby har åtskilliga kontakter mellan Sverige och
Gammalsvenskby tagits. Som resultat av dessa nya kontakter och
besök har bl.a. en rad radioprogram och även några
televisionsprogram producerats och sänts i Sveriges Radio och
Sveriges Television. Vidare har nya böcker om Gammalsvenskby och
dess invånare givits ut. Den nya situationen i Ukraina, m.fl.
länder har även ökat möjligheterna att utnyttja arkiv som
tidigare varit stängda. Utskottet har också inhämtat att
intresse för nya studier om Gammalsvenskby och
gammalsvenskbyborna finns på institutioner vid både Uppsala
universitet och Stockholms universitet. Forskning om
Gammalsvenskby har också aktualiserats i Estland.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagskydd av ortnamn
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr208,
2. beträffande lagskydd för industriproduktion av
kulturminnesskäl
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr246,
3. beträffande ett nordiskt kulturhistoriskt år, m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr229,
4. beträffande bildande av ett folkmusikinstitut i
Lövstabruk
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr232,
5. beträffande dokumentation av Gammalsvenskby
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr253.
Stockholm den 15 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Stig
Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),
Lennart Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Monica Widnemark
(s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman (s), Jan
Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds), Nils-Erik
Söderqvist (s) och Andreas Carlgren (c).