I betänkandet behandlas motioner om museifrågor. Motionerna
väcktes under föregående riksmöte.
Utskottet avstyrker yrkanden som avser inrättandet av tre nya
museer, nämligen ett filmmuseum i Stockholm, ett Nobelprismuseum
i Karlskoga och ett museum för regalskeppet Kronan. Utskottet
avstyrker även en motion som syftar dels till ökade resurser för
lokaler för det glasmuseum som utgör en del av Smålands museum,
dels till att ge glasmuseet nationell status. Likaledes avstyrks
ett motionsförslag om att riksdagen skall ta initiativ till att
utreda frågan om hjulångaren Erik Nordevall skall bärgas och
bevaras som museum.
Ett motionsförslag som syftar till ökat stöd för
Kulturhistoriska museet i Lund avstyrks bl.a. med hänvisning
till att frågan för närvarande bereds inom regeringen i arbetet
med statsbudgeten. Utskottet avstyrker även en motion med
förslag att Ekomuseum Bergslagen skall ges nationell status.
Utskottet anser att det inte finns skäl för riksdagen att göra
en klassificering av museerna eller att bedöma om ett museum har
större eller mindre riksintresse.
Motionerna
1993/94:Kr201 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av åtgärder för att rädda och utveckla Kulturen i
Lund.
1993/94:Kr214 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utredning angående inrättande av ett
nationellt filmmuseum i Stockholm.
1993/94:Kr234 av Monica Widnemark m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens medverkan vid tillskapandet av ett
nationellt glasmuseum i Växjö tillsammans med Smålands museum.
1993/94:Kr235 av Per Erik Granström och Berit Oscarsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ge Ekomuseum Bergslagen och
de kulturmiljöer som där ingår nationell status.
1993/94:Kr237 av Lena Öhrsvik m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statligt stöd till ett nytt Kronanmuseum.
1993/94:Kr249 av Gudrun Norberg m.fl. (fp, m, c, v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett Nobelprismuseum i Karlskoga.
1993/94:Kr251 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan hur
hjulångaren Erik Nordevall skall kunna bärgas och bevaras som
ett museum.
1993/94:Kr271 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär initiativ som syftar till att
inrätta ett Nobelprismuseum i Karlskoga i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1993/94:Kr305 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en närmare utredning av förutsättningarna
för ett Kronanmuseum på Öland.
Principiella ställningstaganden i museifrågor
Riksdagen tog våren 1987 principiell ställning till av
regeringen förordade riktlinjer för de centrala museernas
uppgifter och ansvar för landets museiväsende (prop. 1986/87:97,
bet. KrU 1986/87:21, rskr. 1986/87:342). Utskottet har vid en
rad tillfällen, senast vid riksmötet 1993/94, redovisat
innebörden av dessa ställningstaganden (bet. 1993/94:KrU1 s.
5--6). I korthet innebär dessa att centralmuseerna bör
överblicka samlingar av samma slag i landet, tillhandahålla och
förmedla expertkunskaper, bedriva utvecklingsarbete och
företräda ämnesområdet inom och utom museiväsendet. Av de
centrala museerna har fem s.k. ansvarsmuseer ett sammanhållande
ansvar för museiväsendets olika delar. Ansvarsmuseer är enligt
beslutet följande museer, nämligen bland de kulturhistoriska
museerna Statens historiska museer, Nordiska museet och
Etnografiska museet (numera benämnt Folkens
museum--etnografiska), inom området konst Statens konstmuseer
och inom området naturhistoria Naturhistoriska riksmuseet.
Övriga fem centrala museer är Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet (LSK), Statens sjöhistoriska museer,
Arkitekturmuseet, Statens musiksamlingar samt Tekniska museet.
I betänkandet KrU 1986/87:21 behandlades också ett antal
motioner om bl.a. inrättande av nya museer. Utskottet ansåg att
det i princip "för närvarande" inte borde inrättas fler centrala
museer, dvs. statliga museer eller med dem jämställda museer.
Utskottet anmärkte att många gånger, bl.a. i motionssammanhang,
torde begreppen riksmuseum och nationellt museum användas som
synonymer till centralt museum. Utskottet framhöll i betänkandet
att det inte var motiverat att riksdag -- eller regering -- gör
någon form av klassificering av museerna. Det ansågs därför att
det i allmänhet inte fanns skäl för riksdagen att göra någon
bedömning av om ett museum har större eller mindre riksintresse.
I sammanhanget erinrade utskottet om att 1965 års musei- och
utställningssakkunniga framhållit att man borde räkna med att
länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta statsmuseerna
dokumentationsuppgifter genom att inom speciella ämnesområden ta
ansvar för en hela riket omfattande insamling (SOU 1973:5 s.
212).
I den mån insatser behöver göras på ett insamlingsområde som
inte i tillräcklig grad uppmärksammats eller helt förbisetts
ansågs detta i första hand få ske inom den nuvarande
museiorganisationens ram, exempelvis genom riktade insatser.
Enligt utskottets mening borde emellertid det sagda inte få leda
till att den statliga museistrukturen helt låses i sin rådande
form.
Beträffande inrättandet av avdelningar inom ett länsmuseum och
inrättandet av lokala museer konstaterade utskottet år 1989 i
ett av riksdagen godkänt betänkande att detta är frågor som bör
ankomma på regionala eller lokala intressenter. Utskottet
uttalade samtidigt att det inte ankommer och inte bör ankomma på
riksdag eller regering att ta initiativ på området (bet.
1989/90:KrU4 s. 20).
Våren 1993 tillkallade regeringen en särskild utredare med
uppgift att se över museiväsendets struktur och samverkansformer
bl.a. i syfte att skapa bättre förutsättningar för en
effektivare användning av de totalt tillgängliga resurserna på
museiområdet (dir. 1993:26). Bl.a. skulle frågan om den statliga
museipolitikens räckvidd övervägas mot bakgrund av förslag som i
olika sammanhang framförts om statligt ansvarstagande eller
statligt stöd till nya museer. Utredningsarbetet har bedrivits
-- efter förslag från kulturutskottet -- av en parlamentarisk
utredning (bet. 1992/93:KrU17, rskr. 1992/93:249). Resultatet av
utredningsarbetet redovisas i betänkandet (SOU 1994:51) Minne
och bildning. I stark sammanfattning innehåller betänkandet
följande.
De statliga museernas verksamhet berör inte hela landet i
tillräcklig omfattning, menar utredningen. Museerna har
fortfarande en alltför stark centrering till huvudstadsregionen.
Utredningens slutsats är att museerna måste nå ut till landets
alla delar och till alla medborgare. Museerna i landet utgör en
helhet och skall fungera tillsammans. En lyckosam balans mellan
centralisering och decentralisering kräver en stark ryggrad och
decentraliserade aktiviteter (s. 38--43).
De statliga museernas organisation innebär begränsningar för
deras möjligheter att på olika områden utföra vad de borde.
Bl.a. framhålls att möjligheterna till samverkan och
arbetsfördelning för bättre resursanvändning inte tas till vara
i nuvarande organisationsstrukturer. Högre professionalism, mer
tid eller lägre kostnader skulle vinnas med en annan
organisation. Inte minst hanteringen av säkerhetsfrågor skulle
kunna bli mer effektiv (s. 204).
De statliga museerna föreslås bli sammanslagna till större
enheter. Museerna skall enligt förslaget samordnas i fyra
enheter, som bör bli myndigheter med följande ansvarsområden,
nämligen de sköna konsterna, naturvetenskap, människan i
historien och människan i världen. Till enheterna kan knytas
funktioner som i dag finns i andra kommuner än Stockholm. Som
exempel nämns Röhsska museet i Göteborg, där konst- och
industridesign utvecklats i en form som har karaktär av
nationellt intresse. Riksantikvarieämbetet (RAÄ) föreslås bli
ett renodlat ämbetsverk, medan Statens historiska museum, som nu
är hopkopplat med RAÄ föreslås överföras till den nya
museienheten med fokus på människan i historien (s. 205).
I utredningen konstateras att vården av museernas
föremålssamlingar är mycket eftersatt (s. 95). Därför föreslås
en femårig nationell räddningsaktion för kulturarvet på
museerna. Vård- och konserveringsprogrammet föreslås utgöra en
omfattande satsning inom arbetsmarknadspolitiken som ger arbete
åt 800 årsarbetare årligen under fem års tid. Arbetskostnaderna
bör finansieras över Arbetsmarknadsdepartementets
huvudtitel, medan kostnader för lokaler, utbildning, redskap och
material bör täckas av Kulturdepartementet (s. 102).
Den nya museiorganisationen med större museienheter medger ett
mer rationellt nyttjande av befintliga resurser i systemet.
Föremålen kan fördelas ut i landet och med
informationsteknologins hjälp lätt återsökas. Ett av flera
angelägna motiv för aktionen är att museernas föremål så långt
det är möjligt ska nyttjas i museernas bildningsverksamhet (s.
128).
Riksutställningar föreslås få ett uppdrag att bistå landets
museer med stöd att ta fram och förmedla vandringsutställningar.
Riksutställningar bör budgetmässigt och organisatoriskt
omvandlas till en efterfrågestyrd organisation, vilket innebär
att samarbetspartner runt om i landet i huvudsak skall styra vad
organisationen skall arbeta med (s. 111 och 129).
Utredningen anser att det statliga regionala museistödet
spelat en positiv roll som komplement och stimulans till
regionernas egna satsningar att skapa väl fungerande
museiinstitutioner. Grundbeloppen bör enligt utredningen i
fortsättningen gå direkt till den regionala museiorganisationen.
De bör inte kopplas till tjänsteuppbyggnad utan till mål och
medel för verksamheten (s. 161). Statens kulturråd bör i
framtiden inrikta sig på idéstyrning, utvärdering, statistik
etc.
Kulturen i Lund -- behov av räddningsåtgärder m.m. (mot.
1993/94:Kr201)
Allmänna uppgifter
Kulturhistoriska museet i Lund, Kulturen, erhåller för sin
verksamhet statligt och kommunalt stöd.
Museet uppbär statsbidrag enligt förordningen (1977:547) om
statsbidrag till regionala museer. Stödet utgår för närvarande
med 47 grundbelopp, av vilka museet förmedlar vissa grundbelopp
vidare inom regionen, nämligen två grundbelopp till Fredriksdals
friluftsmuseum i Helsingborg och tre grundbelopp till Historiska
museet vid Lunds universitet. Vidare går 6 grundbelopp till
Skånes hembygdsförbund. Ett grundbelopp uppgår för budgetåret
1994/95 till 195 900 kronor. Statsbidraget utgår med 55 % av
grundbeloppet. Det statliga regionala stödet till Kulturen
uppgår således till ca 3,9 miljoner kronor för innevarande
budgetår.
Kulturen har i ansökan till Kulturrådet redovisat sina
ekonomiska problem gällande driften av museiverksamheten. I
ansökan nämns också det initiativ som Kulturen tagit till ett
skånskt regionalt museinätverk i syfte att få till stånd ett
aktivare samarbete mellan museerna. Flera samarbetsprojekt har
inletts. Diskussioner om en viss ansvarsuppdelning med övriga
statsunderstödda museer pågår.
I ett beslut den 23 augusti 1994 anför Kulturrådet att
förhandlingar ägde rum under våren 1994 mellan Statens
kulturråd, företrädare för Malmöhus läns landsting och Lunds
kommun kring planerna och formerna för nämnda regionala
samarbete. Malmöhus läns landsting och Lunds kommun har beslutat
att bidra med vardera 1,1 miljoner kronor till en utvidgning av
Kulturens ansvar i regionen utöver tidigare beslutade anslag.
Vidare har Kulturrådet beslutat att engångsvis bidra med
motsvarande summa, dvs. 1,1 miljoner kronor. Enligt Kulturrådet
kan -- genom lösningen av Kulturens akuta ekonomiska problem --
det regionala samarbetet gagna den gemensamma utvecklingen vid
museerna i regionen.
Det anförda innebär att staten bidrar med totalt ca 5 miljoner
kronor, medan Malmöhus läns landsting och Lunds kommun bidrar
med totalt 2,75 miljoner kronor resp. drygt 6 miljoner kronor.
Det bör tilläggas att Boverket under våren 1994 har beslutat
tilldela Kulturen sammanlagt 10 miljoner kronor i statligt
bidrag för om- och tillbyggnad av museets lokaler.
Kulturrådet anför i sin anslagsframställning för perioden den
1 juli 1995--den 31 december 1996 att Kristianstads och Malmöhus
läns landsting som ett led i uppbyggnaden av ett museinät i
Skåne har inlett förhandlingar i syfte att uppnå ett större
regionalt ansvarstagande. Kulturrådet anser att det statliga
stödet bör ligga kvar på samma nivå som för innevarande budgetår
under förutsättning att Lunds kommun och berörda landsting
fattar beslut om fortsatta bidrag och föreslår att Kulturen
skall tillföras ytterligare 10 grundbelopp, dvs. ca 1,1 miljon
kronor.
Ekomuseum Bergslagen -- nationell status (mot. 1993/94:Kr235)
Allmänna uppgifter
Begreppet ekomuseum definieras i Museiutredningens
betänkande på följande sätt (bilagedelen s. 22). Begreppet
introducerades år 1971 vid International Council of Museums
(ICOM:s) generalkonferens i Grenoble. Ett ekomuseum definieras
rumsligt av sitt geografiska område, inte av en byggnad.
Föremålssamlingarna sammanförs inte på ett ställe utan bevaras
på plats och betraktas inte som ovillkorligt bevaransvärda. Ett
ekomuseum förvaltas och drivs av invånarna i ett område, inte av
tjänstemän. Det kunskapssökande som är museets grunduppgift har
ekologisk innebörd. Kulturutvecklingen ses som ett samspel
mellan människor och natur. Den erfarenhetsmassa som samlats av
befolkningsgenerationerna betraktas som en omistlig resurs i
nuet och för en framtida utveckling. I Sverige realiseras
ekomuseimodellen bl.a. i Ekomuseum Bergslagen.
År 1990 bildades Stiftelsen Ekomuseum Bergslagen. Stiftare är
sju kommuner, nämligen Ludvika, Smedjebacken, Norberg, Fagersta,
Skinnskatteberg, Surahammar och Hallstahammar, länsmuseerna i
Dalarna och Västmanland samt länsturistorganet Westmanna Turism.
Stiftarna bidrar till driften av verksamheten. Via de två
museerna erhåller stiftelsen del av det statliga regionala
museibidraget i form av två grundbidrag, sammanlagt drygt
200 000 kronor. Stiftelsens ändamål är bl.a. att stärka bygdens
identitet och klargöra Bergslagens särart samt att verka för
utvecklingen av Ekomuseum Bergslagen till ett attraktivt
besöksmål. I samråd med statliga och kommunala myndigheter och
institutioner skall museiverksamheten i de i stiftelsen ingående
kommunerna stödjas.
Ekomuseum Bergslagen består av ett femtiotal kulturmiljöer
spridda över de sju kommunerna. Gruvor, hyttor, smedjor,
bergsmansgårdar, arbetarbostäder m.m. skildrar olika epoker i
Bergslagens historia. Av de i museet ingående kulturmiljöerna
har åtskilliga enligt beslut av Riksantikvarieämbetet (RAÄ)
kulturvärden av riksintresse och åtnjuter skydd enligt
naturresurslagen (1987:12).
Ägare till kulturmiljöerna är bl.a. de sju kommunerna,
föreningar och hembygdsrörelsen. Stiftelsens roll är att
samordna arbetet, bedriva ett övergripande utvecklingsarbete och
ansvara för information och marknadsföring. Stiftelsen söker
initiera ett musealt nytänkande när det gäller guidning och
presentation av miljöerna. Museet driver för närvarande ett
projekt, benämnt Levandegöra, som syftar till att med hjälp av
ljud, ljus, skådespelare, konstnärer etc. berika besökarens
upplevelse av miljöerna. Under år 1993 fanns vid stiftelsen
sammanlagt elva årsarbetare.
År 1989 uppmärksammades Ekomuseum Bergslagen med ett
hedersomnämnande av den europeiska organisationen European
Museum of the Year Award. I december 1993 upptogs Engelsbergs
bruk, som ingår i Ekomuseum Bergslagen, på Unescos
Världsarvslista.
Under de senaste budgetåren har riksdagen -- utöver ordinarie
anslag till kulturmiljövården -- av sysselsättningsskäl vid ett
flertal tillfällen anvisat särskilda medel, s.k.
tidigareläggningsmedel, för kulturmiljövården. Under budgetåret
1993/94 har därigenom länsstyrelserna i Västmanlands och
Kopparbergs län kunnat anvisa ca 10 miljoner kronor för
upprustning av ett flertal kulturmiljöer som ingår i Ekomuseum
Bergslagen, t.ex. Strömsholms kanal, Polhemshjulet i Norbergs
kommun och Flogbergets besöksgruva i Smedjebackens kommun.
Enligt vad som uppgetts från Länsstyrelsen i Västmanlands län
kommer under innevarande budgetår ytterligare medel att fördelas
till kulturmiljöer inom det aktuella området. Vidare har nämnda
länsstyrelse anvisat 1 miljon kronor av regionalpolitiska medel
för skyltning, levandegörande åtgärder, information, guidekurser
m.m. inom Ekomuseum Bergslagen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län
har för en treårsperiod, nämligen för åren 1992--1994, anvisat
sammanlagt 750 000 kronor för arbete med att levandegöra olika
besöksmål inom Kopparbergs län, ingående i Ekomuseum.
Vidare beslutade Boverket i juni 1994 att bevilja 1 miljon
kronor för iordningställande av Flogbergets besöksgruva i
Smedjebackens kommun till ett gruvmuseum som skall ingå i
Ekomuseum Bergslagen.
I sitt betänkande (SOU 1994:35) Vår andes stämma och andras.
Kulturpolitik och internationalisering som avgavs under våren
1994 av Internationella kulturutredningen diskuterade
utredningen frågor som rör kulturturism. I syfte att få svenska
erfarenheter av en större sammanhållen satsning på kulturturism
föreslås i betänkandet att ett flerårigt regionalt projekt kring
Vallonbruken i Uppland och närliggande verksamheter såsom
Ekomuseum Bergslagen skall inledas. Remissbehandlingen av
betänkandet har nyligen avslutats.
Tidigare riksdagsbehandling av Ekomuseum Bergslagen
Kulturutskottet har vid några tillfällen behandlat motioner
som rört Ekomuseum Bergslagen. I sitt av riksdagen godkända
betänkande KrU 1986/87:21 avstyrkte utskottet en motion med
förslag att museet skulle göras till ett riks- eller
nationalmuseum. Utskottet hänvisade bl.a. till utskottets
uttalande i samma betänkande att det i allmänhet inte finns
anledning för riksdagen att klassificera olika regionala och
lokala museer med utgångspunkt i deras riksintresse.
Vid föregående riksmöte behandlade utskottet en motion med
förslag om att inrätta ett gruvmuseum i Grängesberg. Motionen
avstyrktes bl.a. med hänvisning till de principer på
museiområdet som redovisats i det föregående och som innebär att
inrättande av lokala museer är en uppgift som bör ankomma på
regionala och lokala intressenter (bet. 1993/94:KrU1 s. 11--12).
Ett nationellt glasmuseum i Växjö
(mot. 1993/94:Kr234)
Allmänna uppgifter
Växjö glasmuseum utgör en del av länsmuseet i Kronobergs län,
Smålands museum. Under 1930-talet lades grunden för museets
insamling inom glasområdet för att sedan utvecklas under de
följande decennierna. År 1962 invigdes en särskild avdelning för
glas i en tillbyggnad till museet. Samlingen har därefter
utökats med glasföremål och glasbruksarkivalier. Endast en liten
del av samlingarna har hittills kunnat visas. Likaså har
möjligheterna till internationellt utbyte och forskarservice
varit begränsade. Olika idéer rörande om- och tillbyggnad av
museet har diskuterats sedan år 1986. Hösten 1993 ansökte museet
om bidrag enligt förordningen (1990:573) om stöd till vissa
icke-statliga kulturlokaler för om- och tillbyggnad av museet.
Under våren 1994 beslutade Boverket att bevilja sammanlagt 16
miljoner kronor för projektet. Museistyrelsen har därefter
beslutat genomföra den nämnda om- och tillbyggnaden.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat frågor om
Växjö glasmuseum, senast våren 1993 i sitt av riksdagen godkända
betänkande 1992/93:KrU17. Utskottet avstyrkte i nämnda
betänkande två motioner om tillskapandet av ett nationellt
glasmuseum i Växjö men underströk samtidigt vikten av att museet
får nya lokaler. Då det gällde frågan om museets formella status
ansåg utskottet att Museiutredningens arbete inte borde
föregripas (bet. s. 17).
Utredning om ett nationellt filmmuseum
(mot. 1993/94:Kr214)
Allmänna uppgifter
Filmstaden i Råsunda, Solna, har under drygt 50 år fram till
slutet av 1960-talet använts för filmproduktion. Därefter var
Riksteatern under ett antal år inhyst i lokalerna. Solna kommun
har bedömt att en del av byggnaderna är av kulturhistoriskt
intresse. I början av 1990-talet fastställdes en detaljplan för
området, innebärande bl.a. att bostäder skulle byggas på området
och att vissa lokaler skulle kunna användas exempelvis för ett
filmmuseum. Planen har inte förverkligats.
Filmstaden ägs nu av ett privat fastighetsbolag som hyr ut
lokalerna till ett antal företag med anknytning till kultur,
bl.a. inom teater- och filmbranschen.
I sin anslagsframställning för perioden den 1 juli 1995--den
31 december 1996 framhåller Svenska Filminstitutet att Sverige
saknar ett modernt filmmuseum eller ett museum för den rörliga
bilden. Goda förebilder finns utomlands, t.ex. i Museum of the
Moving Image i London. Inom Filminstitutet finns mycket god
tillgång på referensmaterial, dokumentation, samling av kameror,
projektorer, ljus- och ljudutrustning från olika decennier,
biografinredningar etc. Detta gör Filminstitutet särskilt
lämpligt som huvudman för ett nationellt museum, gärna i
samarbete med Sveriges Television.
Vidare anförs att en del av det arbete med utställningar etc.
som läggs ner på att fira filmens 100-årsjubileum under perioden
september 1995--december 1996 senare kan utnyttjas inom ramen
för ett museum för film och rörliga bilder. Filminstitutet, som
har inlett arbetet med att förebereda ett museum, konstaterar
att det inte är möjligt att fullt ut finansiera verksamheten med
sponsorer och förväntade intäkter av annat slag. Institutet
begär ett engångsanslag på 2 miljoner kronor från staten för att
förbereda och projektera ett filmmuseum samt inköpa viss
utrustning som annars riskerar att säljas utomlands.
Det bör tilläggas att ett filmmuseum inrättades i början av
1970-talet som en särskild avdelning vid Länsmuseet i
Kristianstad. I museet visas filmens historia fram till år 1925.
Även föregångare till filmen, bl.a. laterna magica, visas.
Museet inrymmer en av världens äldsta filminspelningsateljéer
från år 1909, ursprungligen ägd av Svenska Biografteatern, en
föregångare till Svensk Filmindustri, som då hade sitt säte i
Kristianstad. I anslutning till ateljén finns en rekonstruerad
biografsalong, där gamla filmer från 1910-talet visas. Vid
Filmmuseet bedrivs även filmstudioverksamhet med visning av
moderna filmer.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet behandlade hösten 1989 en motion med förslag
om ett statligt initiativ beträffande inrättande av ett
filmhistoriskt museum i Råsunda filmstad i Solna kommun. Enligt
motionärerna borde de filmhistoriska samlingar som ägs av
Svenska Filminstitutet visas i de tidstypiska och autentiska
miljöerna i Råsunda. Motionen avstyrktes av utskottet bl.a. med
hänvisning till att inrättande av lokala museer måste ske efter
lokala initiativ samt att det inte ankommer på och inte bör
ankomma på riksdag eller regering att ta initiativ på området
(bet. 1989/90:KrU4 s. 18--20).
Inrättande av ett Nobelprismuseum
(mot. 1993/94:Kr249 och 1993/94:Kr271)
Allmänna uppgifter
Alfred Nobel (1833--1896) bestämde i sitt testamente
(upprättat den 27 november 1895) att hans efterlämnade
förmögenhet skulle användas på följande sätt. Kapitalet,
realiserat i säkra värdepapper, skulle utgöra en fond vars ränta
årligen skulle utdelas som prisbelöning åt dem som under det
förlupna året gjort mänskligheten största nyttan. Räntan skulle
delas på fem olika pris, nämligen fysik-, kemi-, fysiologi-
eller medicin-, litteratur- och fredsprisen. Vidare skulle
enligt testamentet fysik- och kemipristagarna utses av Kungliga
Vetenskapsakademien, fysiologi- eller medicinpristagaren av
Karolinska institutet, litteraturpristagaren av Svenska
Akademien och fredpristagaren av norska stortinget. Sedermera
har ett pris i ekonomisk vetenskap till Nobels minne tillkommit
genom en donation från Sveriges riksbank. Nobelprisen delas ut
årligen den 10 december på Alfred Nobels dödsdag.
Kommunstyrelsen i Karlskoga kommun uppdrog i januari 1994 åt
kulturnämnden i kommunen att tillsammans med kommunstyrelsens
ledningskontor utreda och för kommunstyrelsen framlägga förslag
till att inrätta ett Nobelpristagarnas museum i Karlskoga eller
att på annat sätt tillvarata Alfred Nobels namn. Vidare verkar
privata aktörer, enskilda personer, i Karlskoga för placering av
ett Nobelprismuseum i kommunen.
Det bör tilläggas att Nobels hem under hans sista levnadsår
1894--1896 och laboratorium på Björkborns herrgård i Karlskoga
har bevarats och visas som museum för allmänheten. Herrgården
fungerar även som lokal för föreläsningar, Nobelsymposier och
konserter.
Inrättande av ett museum för regalskeppet Kronan m.m.
(mot. 1993/94:Kr237 och 1993/94:Kr305)
Allmänna uppgifter
Den 1 juni 1676 kantrade, exploderade och sjönk regalskeppet
Kronan utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland under en batalj
mellan de svenska och dansk-holländska flottorna. År 1980
upptäcktes vraket och en första undersökning av vrakplatsen
gjordes på hösten samma år med ekonomiskt stöd från
Riksantikvarieämbetet. Sedan år 1981 bedriver Kalmar läns museum
fortlöpande marinarkeologiska undersökningar av vraket av
Kronan.
De marinarkeologiska undersökningarna har uppdelats i tre
faser enligt följande.
Fas 1. En fullständig utgrävning av skrovområdet i syfte att
säkra det slutna fyndet.
Fas 2. En skeppsarkeologisk dokumentation av det frilagda
skrovet.
Fas 3. Lyft/bärgning av babordssidan i syfte att ta till vara
eller rekonstruera de underliggande, utvändiga skulpturerna i
sina ursprungliga lägen.
Fas 1 beräknas vara fullföljd år 1997. Delundersökningar skall
genomföras i syfte att skapa klarhet i möjligheterna att
genomföra fas 3 enligt projektets målsättning. Av fysiska skäl
krävs en fristående byggnad med krav på antikvarisk anpassning
för att härbärgera skrovet.
Ett grundläggande villkor för erhållande av tillstånd att
genomföra marinarkeologiska undersökningar av vraket har
alltsedan år 1981 varit att undersökningarna skall ske utan
kostnad för staten samt att bärgat fyndmaterial skall förvaras
och konserveras på lämpligt sätt. Länsmuseet har inte haft
möjligheter att ställa resurser till förfogande. Fältarbete,
konservering samt inventerings- och magasinskostnader
finansieras därför genom sponsring. Huvudsponsor för
Kronanprojektet är Svenska Tobaks AB.
RAÄ har den 23 april 1993 i enlighet med bestämmelserna i
lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. beslutat att fynden från
de marinarkeologiska undersökningarna under åren 1981--1992 av
regalskeppet Kronan skall tillföras Kalmar läns museum.
Vid sidan av en basutställning om Kronan som visas i Kalmar
läns museums lokaler har en vandringsutställning producerats
till 350-årsminnet av Nya Sverige i Delaware. Utställningen har
visats i USA, Canada, Finland, Frankrike, Norge och Danmark.
Tillsammans med projektets huvudsponsor Svenska Tobaks AB
producerades år 1991 en utställning om Kronan som under ett år
visades på Tobaksmuseet på Skansen. (Uppgifterna i detta avsnitt
har i huvudsak hämtats från Utvärdering av de marinarkeologiska
undersökningarna av regalskeppet Kronan. Åren 1988--92, en
redovisning från år 1993 av Kronanprojektets ledare Lars
Einarsson, antikvarie vid Kalmar läns museum.)
Tidigare riksdagsbehandling
Hösten 1984 avstyrkte kulturutskottet ett motionsförslag om
ökat statligt stöd till projektet Kronan och till bevarande av
de föremål som bärgas. Utskottet hänvisade bl.a. till RAÄ och
Statens sjöhistoriska museum, som i remissyttranden över
motionen erinrat om att staten genom insatser från marinen,
kustbevakningen, Statens sjöhistoriska museer, Länsstyrelsen i
Kalmar län och RAÄ aktivt medverkat och lämnat avsevärt stöd
till projektet. De båda remissinstanserna framhöll också att
insatserna för Kronan måste ställas i relation till övriga behov
av marinarkeologiska undersökningar. RAÄ uttalade att
marinarkeologiska undersökningar är resurskrävande inte enbart
genom att de fordrar specialutbildad personal och dyrbar teknisk
utrustning. Handhavandet av vrakdelar och andra skeppsfynd
ställer stora anspråk på konserveringsutrustning, lagerlokaler
och lokaler för utställning (bet. KrU 1984/85:2 s. 9).
Bärgande och bevarande av hjulångaren Erik Nordevall
(mot. 1993/94:Kr251)
Allmänna uppgifter
Hjulångaren och fiolbåten Erik Nordevall byggdes på 1830-talet
på Hammarstens varv i Norrköping och utrustades därefter i
Motala. Fiolbåtar -- med form av en fiol -- hör till de allra
tidigaste ångbåtarna i Sverige. De byggdes för att kunna gå i
Göta kanal och andra trånga passager. Erik Nordevall trafikerade
mestadels sträckan Stockholm--Göteborg. I juni 1856 gick hon på
ett grund i Vättern och sjönk efter att ha dragits loss från
grundet till botten. År 1980 lokaliserades vraket som ligger på
45 meters djup. Det visade sig vara intakt både exteriört och
interiört. Arbetet med att dokumentera Erik Nordevall påbörjades
år 1984 och avslutades vid årsskiftet 1989/90.
På uppdrag av en arbetsgrupp, bestående av representanter för
Länsstyrelsen i Östergötlands län, Motala kommun,
Sjöfartsverket, Statens sjöhistoriska museer, Östergötlands
länsmuseum och Göta kanalbolaget, har år 1991 en rapport
sammanställts, vari redovisas metoder och kostnader för
bärgning, utgrävning, konservering och bevarande av skeppet samt
kostnadsberäkning för iordningställande av lokaler. Kostnaderna
beräknas till totalt ca 17 miljoner kronor, exklusive kostnader
för konservering. Arbetsgruppen anser att kostnaderna genom
rationaliseringar och frivilligt arbete kan reduceras till 14
miljoner kronor. Arbetsgruppen förordar att skeppet bevaras i en
museibyggnad. Vidare anser arbetsgruppen att en stiftelse bör
bildas för projektet. Arbetsgruppens förslag har remitterats
till ett antal kulturvårdsorgan, museer, statliga verk etc.
Samtliga remissinstanser är positiva till bärgning och
tillvaratagande av skeppet. Länsstyrelsen i Östergötlands län
avser att försöka arbeta vidare med projektet i samråd med olika
intressenter.
Utskottet
Statliga utredningar på kulturområdet
Utskottet vill inledningsvis erinra om att innehållet i den
svenska kulturpolitiken varit och är under utredning i
parlamentariska kommittéer. Av betydelse för museiområdet och de
i detta betänkande aktualiserade museifrågorna är främst
Museiutredningens betänkande rörande mål- och strukturfrågor
m.m. inom det statliga och statsunderstödda museiväsendet. En
sammanfattning av betänkandet har lämnats i ett tidigare avsnitt
i detta betänkande.
Frågan om ökat statligt stöd till Kulturen i Lund
Förslaget i motion Kr201 (s) syftar till ökat statligt stöd
till Kulturhistoriska museet i Lund, Kulturen. Museet står
inför stora ekonomiska svårigheter och saknar flera miljoner
kronor i driftsbudgeten. För att klara den uppkomna
krissituationen med driftsunderskott krävs samverkan mellan
stat, landsting och kommun. Av motionen framgår att Kulturen
inlett samarbete med andra museer i Skåne. I motionen föreslås
att regeringen skall ges till känna behovet av åtgärder för att
rädda och utveckla museet.
Sedan motionen väcktes har -- som närmare framgår av ett
tidigare avsnitt i detta betänkande -- de akuta ekonomiska
problemen för Kulturen i Lund kunnat lösas genom att Malmöhus
läns landsting, Lunds kommun och Statens kulturråd tillskjutit
extra resurser. Utskottet konstaterar att motionsyrkandet
därigenom delvis redan blivit tillgodosett.
Som redovisats i det föregående har Kulturrådet i sin senaste
anslagsframställning föreslagit att tio nya grundbelopp skall
tillföras Kulturen i Lund, vilket motsvarar ca 1,1 miljon
kronor. Frågan bereds för närvarande inom regeringen i arbetet
med statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör regeringens
budgetförslag inte föregripas. Utskottet avstyrker motionen.
Frågan om nationell status för Ekomuseum Bergslagen
Motionärerna bakom motion Kr235 (s) anser att Ekomuseum
Bergslagen och de kulturmiljöer som där ingår skall ges
nationell status.
Enligt utskottets uppfattning är den verksamhet som bedrivs
vid Ekomuseum Bergslagen och de i museet ingående
kulturmiljöerna av stor betydelse för förståelsen av Bergslagens
och Sveriges historia. Hyttorna, gruvorna och bruksmiljöerna
utgör landets första industriområde. Många av de gamla
anläggningarna har använts långt in i modern tid och finns
alltjämt kvar. Betydande belopp har lämnats i statsbidrag för
upprustning av kulturmiljöerna i området under senare år.
Engelsbergs bruk ingår i Ekomuseum Bergslagen och är det enda
bruk i Sverige som är helt intakt vad gäller byggnader för alla
verksamheter. Engelsberg som av internationella experter
värderats som ett av de viktigaste järnbruken i världen finns
sedan år 1993 med på Unescos Världsarvslista.
Utskottet erinrar om de principiella ställningstaganden som
utskottet gjort i museifrågor och som refererats i ett tidigare
avsnitt i detta betänkande. Ställningstagandena innebär bl.a.
att det i allmänhet inte finns skäl för riksdagen att göra en
klassificering av museerna eller bedöma om ett museum har större
eller mindre riksintresse. Med hänvisning härtill och till det
pågående beredningsarbetet på musei- och kulturområdet i övrigt
anser utskottet att motionen inte bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Frågan om inrättande av nya museer m.m.
Frågor som rör inrättande av en ny museiavdelning eller nya
museer tas upp i ett flertal motioner.
Motionärerna bakom motion Kr234 (s) framhåller att staten
tillsammans med Smålands museum skall medverka vid
tillskapandet av ett nationellt glasmuseum i Växjö så att
de stora glassamlingar som ligger magasinerade kan visas och det
svenska glasets historia levandegöras.
Sedan motionen väcktes har -- som redovisats i det föregående
-- Boverket under våren 1994 beviljat bidrag om sammanlagt 16
miljoner kronor för om- och tillbyggnad av Smålands museum.
Enligt utskottets uppfattning är det glädjande att
glassamlingarna därmed kommer att kunna exponeras i nya lokaler
inom en relativt snar framtid. Utskottet konstaterar att
motionen således redan delvis blivit tillgodosedd.
Utskottet erinrar om att i enlighet med vad som anförts i det
föregående länsmuseerna i viss utsträckning kan avlasta de
centrala museerna dokumentationsuppgifter genom att inom
speciella ämnesområden ta ansvar för en hela riket omfattande
insamling. Som utskottet tidigare framhållit har Smålands museum
genom sin mångåriga insamlings- och dokumentationsverksamhet på
glasområdet tagit ett sådant ansvar, något som är till gagn
också för museiväsendet i övrigt (se bet. 1988/89:KrU1 s. 15).
Då det gäller frågan om museets formella status gör utskottet
motsvarande bedömning som i fråga om Ekomuseet. Motion Kr234 bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion Kr214 (c) föreslås att förutsättningarna för att
inrätta ett filmmuseum i Stockholm skall utredas. Motionären
erinrar om att Filmstaden i Råsunda under mer än fem decennier
var centralpunkten i svensk filmproduktion och att mycket av det
material som används vid filmproduktion fortfarande finns kvar.
Motionären anser att det är av riksintresse att de
kulturhistoriska värdena tillvaratas genom att ett filmmuseum i
Stockholm skapas.
Utskottet vill upplysa om att -- sedan motionen väcktes --
Filminstitutet i sin anslagsframställning för perioden den 1
juli 1995--den 31 december 1996 begärt bidrag för att förbereda
och projektera ett filmmuseum. Regeringens beredning av frågan
bör inte föregripas. Motion Kr214 avstyrks därför.
I två motioner föreslås att ett Nobelprismuseum skall
inrättas i Karlskoga. I motion Kr249 (fp, m, c, v) framhålls
att det är rimligt att ett sådant museum inrättas i Karlskoga
som i hög grad kännetecknas av Alfred Nobels verksamhet.
Motionärerna anser att staten skall uppta förhandlingar med
Nobelstiftelsen om hur ett framtida museum skall kunna bildas.
Motionärerna bakom motion Kr271 (s) anser att samverkan bör ske
mellan staten och berörda regionala och kommunala myndigheter
för att finansiera ett sådant projekt.
Utskottet har inhämtat att representanter för Nobelstiftelsen,
som förvaltar Nobels efterlämnade förmögenhet, för närvarande
utreder förutsättningarna för att inrätta ett Nobelmuseum med
tyngdpunkt på nobelpristagarna och deras insatser. Avsikten med
museet är att skapa ett unikt vetenskapligt och kulturellt
museum om nobelprisen med syfte att spegla den vetenskapliga,
kulturella och politiska utvecklingen samt att informera om
exempelvis vetenskapens nuvarande inriktning. Utredningsarbetet
syftar till att lokalisera museet till Stockholm. På liknande
sätt undersöks förutsättningarna för ett museum om Nobels
fredspris i Oslo.
Enligt utskottets uppfattning ankommer det inte på riksdagen
att ta initiativ i fråga om inrättande eller lokalisering av ett
Nobelmuseum. Utskottet avstyrker därför motionerna Kr249 och
Kr271.
Frågan om ett särskilt museum för regalskeppet Kronan tas
upp i två motioner.
I motion Kr237 (s) framhålls att någon form av statligt stöd för
en sådan satsning är nödvändig med tanke på projektets
riksintresse.
I motion Kr305 (c) tas frågan om lokaliseringen av ett
Kronanmuseum upp. Motionären anser att Öland är den naturliga
platsen för en permanent Kronanutställning och erinrar om att
vraket efter Kronan hittades år 1980 öster om byn Hulterstad på
sydöstra Öland. En utredning av förutsättningarna för ett museum
på Öland föreslås i motionen.
Enligt utskottets uppfattning kan de många fynd som bärgats
från Kronan väsentligt bidra till kunskapen om livet ombord på
ett örlogsskepp under den svenska stormaktstiden. Det rika
fyndmaterialet från skeppet kan också användas som basmaterial
inom olika forskningsområden och ge goda möjligheter till
tvärvetenskapliga studier.
Utskottet erinrar om att Kalmar läns museum genom beslut av
RAÄ har tilldelats fynden från de marinarkeologiska
undersökningarna av Kronan under åren 1981--1992. Det ankommer
således på länsmuseet att vårda fynden. Likaledes ankommer det
på museet att besluta hur fynden skall visas. Enligt utskottets
uppfattning bör det därmed också vara en uppgift för länsmuseet
att -- om det anses motiverat -- ta initiativ till inrättandet
av ett särskilt Kronanmuseum och ta ställning till
lokaliseringen av ett sådant museum.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionerna.
Motionären bakom motion Kr251 (fp) anför att världens äldsta
hjulångare, Erik Nordevall, sjönk år 1856 i Vättern och att
goda skäl talar för att låta fartyget bli museum i Motala, där
dess maskiner byggdes. Enskilda, organisationer och företag har
uttryckt sin vilja att bidra, men det krävs också ett statligt
engagemang för att ett museum skall kunna förverkligas. Frågan
om Erik Nordevall skall bärgas och bevaras som museum bör därför
utredas.
Utskottet konstaterar att ett utredningsarbete rörande
möjligheterna att bärga och bevara skeppet har gjorts på uppdrag
av en arbetsgrupp i vilken bl.a. Länsstyrelsen i Östergötlands
län finns representerad. En redogörelse för detta arbete har
lämnats i det föregående. Länsstyrelsen arbetar vidare med
frågan i samråd med berörda intressenter.
Med hänvisning till det anförda och då det inte ankommer på
riksdagen att ta ställning till frågan om projektet skall
förverkligas avstyrker utskottet motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ökat statligt stöd till Kulturen i Lund
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr201,
2. beträffande frågan om nationell status för Ekomuseum
Bergslagen
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr235,
3. beträffande tillskapandet av ett nationellt glasmuseum i
Växjö
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr234,
4. beträffande förutsättningarna att inrätta ett filmmuseum
i Stockholm
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr214,
5. beträffande inrättande av ett Nobelprismuseum i
Karlskoga
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr249 och
1993/94:Kr271,
6. beträffande frågan om ett särskilt museum för
regalskeppet Kronan
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Kr237 och
1993/94:Kr305,
7. beträffande utredning av frågan om hjulångaren Erik
Nordevall skall bärgas och bevaras som museum
att riksdagen avslår motion 1993/94:Kr251.
Stockholm den 25 oktober 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Berit Oscarsson (s), Leo Persson (s), Ingegerd
Sahlström (s), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan
Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v),
Agneta Ringman (s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny
Rizell (kds), Nils-Erik Söderqvist (s), Birgitta Wichne (m) och
Erik Artur Egervärn (c).