I detta betänkande anmäler utskottet för slutligt beslut ett
vilande beslut rörande förslag till lag om ändring i
regeringsformen. Utskottet tillstyrker att riksdagen slutligt
antar förslaget.
Bakgrund
Grundlag stiftas enligt 8 kap. 15 § regeringsformen genom två
likalydande riksdagsbeslut. Det andra beslutet får enligt
paragrafen inte fattas förrän det efter det första beslutet har
hållits val till riksdagen i hela riket och den nyvalda
riksdagen har samlats.
Enligt 3 kap. 16 § riksdagsordningen skall
konstitutionsutskottet till kammaren för slutligt beslut anmäla
vilande beslut i ärende angående grundlag. Till anmälan skall
utskottet foga ett yttrande i ärendet (4 kap. 8 §
riksdagsordningen).
Vilande beslut
Den 14 april 1994 beslutade riksdagen (prop. 1993/94:117, bet.
1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246) att som vilande anta förslag
till lag om ändring i regeringsformen, bilaga 1.
Utskottet
Förslagets innebörd i korthet
I bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen om rätt till
ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande
införs en närmare precisering av det egendomsskydd som anges i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
(Europakonventionen). I bestämmelsen om egendomsskyddet görs ett
uttryckligt förbehåll för allemansrätten. Vidare skall som en ny
grundläggande fri- och rättighet i regeringsformen föras in ett
skydd för närings- och yrkesfriheten och en bestämmelse som
garanterar alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten
rätt att kostnadsfritt få grundläggande utbildning i allmän
skola. I bestämmelsen om rätt till grundläggande utbildning
föreskrivs även att det allmänna skall svara för att det finns
högre utbildning.
I anslutning till en antagen särskild lag om inkorporering av
Europakonventionen tas en ny bestämmelse in i regeringsformen
som föreskriver att lag eller annan föreskrift inte får meddelas
i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
För information om bakgrunden och den närmare innebörden av
förslaget hänvisar utskottet till det angivna
utskottsbetänkandet. Förslaget har också redovisats i den inför
1994 års val utgivna sammanställningen Vilande grundlagsförslag.
Utskottets anmälan och yttrande
Under föregående riksmöte har riksdagen som vilande antagit
det förslag till lag om ändring i regeringsformen som angetts i
det föregående. Genom detta betänkande anmäls nu det vilande
beslutet till kammaren för slutligt beslut. Med hänvisning till
vad utskottet anförde vid ärendets första behandling tillstyrker
utskottet att riksdagen slutligt antar förslaget.
Ny översättning till svenska av Europakonventionen
I propositionen i detta ärende anförs att den svenska
översättning av Europakonventionen som gjordes i samband med att
Sverige ratificerade konventionen i vissa hänseenden är
bristfällig och att någon senare översättning inte har gjorts.
Bristerna anges bl.a. gälla att de ändringar av konventionen som
skett genom vissa av tilläggsprotokollen inte har arbetats in i
texten. Konventionens gällande lydelse är därför inte
lättöverskådlig. Enligt regeringens bedömning bör därför
konventionen, med den lydelse som den fått genom vissa av
tilläggsprotokollen, liksom protokollen i övrigt, nyöversättas
till svenska. Det anges att ett arbete med en ny översättning
har initierats i regeringskansliet.
Det nämnda översättningsarbetet har nu avslutats. Den nya
översättningen har tagits in som bilaga 2 i detta
betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen slutligt antar det i bilaga 1 intagna förslaget
till lag om ändring i regeringsformen.
Stockholm den 27 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och
Ola Karlsson (m).
Särskilda yttranden
1. Egendomsskyddet m.m.
Kenneth Kvist (v) anför:
Vid den föregående behandlingen i utskottet avgav ledamoten
från Vänsterpartiet, Bengt Hurtig, en meningsyttring vari han
framförde kritik mot regeringens förslag beträffande
egendomsskyddet samt närings- och yrkesfriheten. På där anförda
skäl menade han att riksdagen borde avslå regeringens förslag
till lag om ändring i regeringsformen såvitt avser dels 2 kap.
18 § första och andra styckena samt 2 kap. 22 § första stycket 9
(egendomsskyddet), dels 2 kap. 20 § och 22 § andra stycket 9
(närings- och yrkesfriheten).
Riksdagen följde emellertid utskottets hemställan och antog
som vilande de nu angivna lagförslagen tillsammans med övriga
förslag till ändringar i regeringsformen. Dessa övriga ändringar
avsåg allemansrätten, rätten till utbildning och
Europakonventionens konstitutionella ställning. Mot dessa
förslag hade vi från Vänsterpartiet inga invändningar.
Vänsterpartiet vidhåller sin tidigare inställning. Jag
hänvisar till de skäl som anfördes i meningsyttringen.
Enligt min mening finns det inget sakligt samband mellan den
föreslagna förstärkningen av egendomsskyddet samt närings- och
yrkesfriheten å ena sidan och allemansrätten, rätten till
utbildning och Europakonventionens konstitutionella ställning å
den andra sidan. När ärendet i dessa båda delar nu anmäls till
kammaren för slutligt beslut borde det ha varit möjligt för
Vänsterpartiet att fullfölja sin inställning med yrkande att
riksdagen förkastar förslaget i de delar som var föremål för
avslagsyrkande i meningsyttringen. Utskottsmajoriteten har
emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste de
olika paragraferna ses som en enhet och då i sin helhet antingen
antas eller förkastas. Konsekvensen blir därmed att en
riksdagsmajoritet i fall som detta kan binda upp en framtida
riksdag på ett olyckligt sätt. Då -- trots de delar vi är
kritiska mot -- övriga delar av förslagen är positiva väljer jag
att framföra Vänsterpartiets uppfattning genom detta särskilda
yttrande. Till frågan om egendomsskyddet finns det därför
anledning att återkomma.
2. Egendomsskyddet m.m.
Peter Eriksson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna deltog inte i den tidigare behandlingen
av ärendet. Partiet är positivt till inkorporeringen av
Europakonventionen men starkt kritiskt mot förslaget till
ändring i 2 kap. 18 § andra stycket andra meningen
regeringsformen. Enligt det förslaget skall ersättning
tillförsäkras om "pågående markanvändning inom berörd del av
fastigheten avsevärt försvåras". På ett avgörande sätt försvåras
härigenom möjligheterna att avkräva de areella näringarna ett
naturvårdsansvar som är rimligt i förhållande till ägande och
ekonomiska resurser. Möjligheterna att uppnå de övergripande
målen om artbevarande och biologisk mångfald minskar också. Vi
delar alltså den kritik som anfördes i flera motioner då ärendet
först behandlades.
Jag anser att förslaget om förstärkning av egendomsskyddet
saknar samband med Europakonventionen och ärendet i övrigt. När
ärendet nu anmäls till kammaren för slutligt beslut borde det ha
varit möjligt att lägga fram en reservation med ett yrkande att
riksdagen förkastar förslaget i denna del. Utskottsmajoriteten
har emellertid inte tillåtit detta. Enligt majoriteten måste
lagförslaget i sin helhet antingen antas eller förkastas.
Konsekvensen blir därmed att en riksdagsmajoritet i fall som
detta kan binda upp en framtida riksdag på ett olyckligt sätt.
3. Egendomsskyddet m.m.
Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s),
Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m),
Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Barbro Hietala Nordlund (s), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m),
Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och Ola Karlsson (m)
anför:
I de särskilda yttrandena här ovan anförs att det inte finns
något sakligt samband mellan vissa av de grundlagsförslag som
förs fram i detta ärende.
Riksdagen har redan i samband med den första behandlingen av
ärendet genom vanlig lag beslutat att inkorporera
Europakonventionen i svensk rätt. Ett av de förslag som
riksdagen nu slutligt skall ta ställning till gäller en
bestämmelse i 2 kap. regeringsformen som föreskriver att lag
eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges
åtaganden på grund av konventionen. Övriga förslag avser
bestämmelser i samma kapitel om egendomsskydd, allemansrätt,
närings- och yrkesfrihet samt rätten till utbildning. Frågan
gäller alltså vilket samband de nu nämnda föreslagna
grundlagsbestämmelserna har med varandra.
Vi vill då först erinra om vad utskottet anförde i början av
sin bedömning vid den föregående behandlingen av frågan om
egendomsskyddet (bet. 1993/94:KU24 s. 28).
Utskottet konstaterade att såväl den civilrättsliga som den
straffrättsliga lagstiftningen i vårt land ger ett starkt skydd
för den enskildes egendom. Genom att Europakonventionen föreslås
bli inkorporerad i svensk rätt kommer enligt utskottet vår
lagstiftning dessutom att få en speciell regel om att den
enskildes egendom skall lämnas okränkt (art. 1 i det första
tilläggsprotokollet). Utskottet kunde vidare konstatera att
konventionen inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse om att
ersättning skall utgå vid angrepp på egendom. Utskottet pekade
härefter på att konventionsorganen i sin verksamhet tar intryck
av den nationella regleringen av fri- och rättigheter på
grundlagsnivå. Om det införs en regel i vår regeringsform
beträffande egendomsskyddet som slår fast de principer som
konventionsbestämmelsen vill skydda, torde man enligt utskottet
kunna utgå från att denna regel kommer att beaktas av
konventionsorganen vid prövningen av eventuella mål mot Sverige
i framtiden. Utskottets slutsats blev därför att en sådan regel
i regeringsformen kommer att innebära en precisering av det
skydd som Europakonventionen ställer upp för medborgarnas rätt
till sin egendom.
Den föreslagna bestämmelsen om egendomsskydd i regeringsformen
leder således till att den mera allmänt hållna föreskriften i
Europakonventionen om den enskildes egendom får en tydligare
innebörd. Grundlagsbestämmelsen om egendomsskyddet har alltså
ett samband med Europakonventionen och den föreslagna
grundlagsbestämmelsen om konventionens konstitutionella
ställning.
I sammanhanget vill vi peka på att bestämmelsen om
allemansrätten, som inte har varit föremål för delade meningar,
i paragrafens tredje stycke har utformats som ett undantag från
vad som föreskrivs om egendomsskyddet i första och andra
styckena. Tredje stycket har därmed en nära anknytning till
paragrafen i övrigt.
Närings- och yrkesfriheten åtnjuter visserligen inte något
särskilt skydd enligt Europakonventionen. I några avgöranden har
dock en redan etablerad näringsverksamhet ansetts vara omfattad
av skyddet för äganderätten enligt artikel 1 i det första
tilläggsprotokollet (jfr avsnitt 3.6.1 i Fri- och
rättighetskommitténs betänkande Fri- och rättighetsfrågor del A
/SOU 1993:40/).
Slutligen bör framhållas att bestämmelserna i konventionen och
2 kap. regeringsformen kompletterar varandra. Konventionen och
grundlagen utgör därför tillsammans det fri- och rättighetsskydd
som finns i vårt land.
Det nu anförda ger enligt vår mening vid handen att
lagförslagen i detta ärende är sakligt förbundna med varandra.
Förslag till
Lag om ändring i regeringsformen
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen1
dels att nuvarande 2 kap. 20 § skall betecknas 2 kap. 22
§,
dels att 2 kap. 18 och 22 §§ samt 8 kap. 18 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i regeringsformen skall införas tre nya
paragrafer, 2 kap. 20, 21
och 23 §§ av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
18 §
Varje medborgare vilkens Varje medborgares egendom
egendom tages i anspråk är tryggad genom att ingen
genom expropriation eller kan tvingas avstå sin
annat sådant förfogande egendom till det allmänna
skall vara tillförsäkrad eller till någon enskild
ersättning för genom expropriation eller
förlusten enligt grunder annat sådant förfogande
som bestämmes i lag. eller tåla att det
allmänna inskränker
användningen av mark eller
byggnad utom när det
krävs för att tillgodose
angelägna allmänna
intressen.
Den som genom expropriation
eller annat sådant
förfogande tvingas avstå
sin egendom skall vara
tillförsäkrad
ersättning för
förlusten. Sådan
ersättning skall också
vara tillförsäkrad den
för vilken det allmänna
inskränker användningen
av mark eller byggnad på
sådant sätt att
pågående
markanvändning inom
berörd del av fastigheten
avsevärt försvåras
eller skada uppkommer som
är betydande i
förhållande till
värdet på denna del av
fastigheten. Ersättningen
skall bestämmas enligt
grunder som anges i lag.
Alla skall ha tillgång till
naturen enligt
allemansrätten oberoende av
vad som föreskrivits ovan.
20 §
Begränsningar i rätten
att driva näring eller
utöva yrke får
införas endast för att
skydda angelägna
allmänna intressen och
aldrig i syfte enbart att
ekonomiskt gynna vissa
personer eller företag.
Samernas rätt att bedriva
renskötsel regleras i lag.
1 Regeringsformen omtryckt
1991:1503.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §
Alla barn som omfattas av den
allmänna skolplikten har
rätt att kostnadsfritt
erhålla grundläggande
utbildning i allmän skola.
Det allmänna skall svara
också för att högre
utbildning finns.
22 §
Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i
fråga om
1. skydd mot tvång att deltaga i sammankomst för
opinionsbildning eller
i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra
trossamfund
eller annan sammanslutning (2 § andra meningen),
2. skydd för personlig integritet vid automatisk
databehandling (3 § andra
stycket),
3. skydd mot dödsstraff, kroppsstraff och tortyr samt mot
medicinsk påverkan i
syfte att framtvinga eller hindra yttranden (4 och 5 §§),
4. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande med
anledning av brott eller
misstanke om brott (9 § första och tredje styckena),
5. skydd mot retroaktiv brottspåföljd och annan retroaktiv
rättsverkan av
brott samt mot retroaktiv skatt eller statlig avgift (10 §),
6. skydd mot inrättande av domstol i vissa fall (11 § första
stycket),
7. skydd mot missgynnande på grund av ras, hudfärg eller
etniskt ursprung
eller på grund av kön (15 och 16 §§),
8. rätt till fackliga stridsåtgärder (17 §),
9. rätt till ersättning 9. skydd mot expropriation
vid expropriation eller annat eller annat sådant
sådant förfogande (18 förfogande samt mot
§). inskränkningar i
användningen av mark eller
byggnader (18 §),
10. rätt till utbildning
(21 §).
Om annat icke följer av särskilda föreskrifter i lag, är
utlänning här i riket
likställd med svensk medborgare även i fråga om
1. yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet,
föreningsfrihet och religionsfrihet (1 §),
2. skydd mot tvång att giva till känna åskådning (2 § första
meningen),
3. skydd mot kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses
i 4 och 5 §§,
mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot
intrång i
förtrolig meddelelse (6 §),
4. skydd mot frihetsberövande (8 § första meningen),
5. rätt till domstolsprövning av frihetsberövande av annan
anledning än brott
eller misstanke om brott (9 § andra och tredje styckena),
6. offentlighet vid domstolsförhandling (11 § andra stycket),
7. skydd mot ingrepp på grund av åskådning (12 § andra stycket
tredje
meningen),
8. författares, konstnärers och fotografers rätt till sina
verk (19 §),
9. rätt att driva näring
eller utöva yrke (20 §).
På sådana särskilda föreskrifter som avses i andra stycket
tillämpas
12 § tredje stycket, fjärde stycket första meningen samt femte
stycket.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
23 §
Lag eller annan föreskrift
får ej meddelas i strid med
Sveriges åtaganden på
grund av den europeiska
konventionen angående skydd
för de mänskliga
rättigheterna och de
grundläggande friheterna.
8 kap.
18 §
För att avge yttrande över lagförslag skall finnas ett lagråd,
vari ingår domare i högsta domstolen och regeringsrätten.
Yttrande från lagrådet inhämtas av regeringen eller, enligt vad
som närmare angives i riksdagsordningen, av riksdagsutskott.
Yttrande av lagrådet bör Yttrande av lagrådet bör
inhämtas innan riksdagen inhämtas innan riksdagen
beslutar grundlag om beslutar grundlag om
tryckfriheten, eller om tryckfriheten, eller om
motsvarande frihet att yttra motsvarande frihet att yttra
sig i ljudradio, television sig i ljudradio, television
och vissa liknande och vissa liknande
överföringar, filmer, överföringar, filmer,
videogram och andra videogram och andra
upptagningar av rörliga upptagningar av rörliga
bilder samt ljudupptagningar, bilder samt ljudupptagningar,
lag om begränsning av lag om begränsning av
rätten att taga del av rätten att taga del av
allmänna handlingar, lag allmänna handlingar, lag
som avses i 2 kap. 3 § som avses i 2 kap. 3 §
andra stycket, 12 § andra stycket, 12 §
första stycket, 17--19 första stycket, 17--19
§§ eller 20 § andra §§ eller 22 § andra
stycket eller lag som stycket eller lag som
ändrar eller upphäver ändrar eller upphäver
sådan lag, lag om kommunal sådan lag, lag om kommunal
beskattning, lag som avses i 2 beskattning, lag som avses i 2
eller 3 § eller lag som eller 3 § eller lag som
avses i 11 kap., om lagen avses i 11 kap., om lagen
är viktig för enskilda är viktig för enskilda
eller från allmän eller från allmän
synpunkt. Vad nu har sagts synpunkt. Vad nu har sagts
gäller dock icke, om gäller dock icke, om
lagrådets hörande skulle lagrådets hörande skulle
sakna betydelse på grund av sakna betydelse på grund av
frågans beskaffenhet eller frågans beskaffenhet eller
skulle fördröja skulle fördröja
lagstiftningsfrågans lagstiftningsfrågans
behandling så att behandling så att
avsevärt men skulle avsevärt men skulle
uppkomma. Föreslår uppkomma. Föreslår
regeringen riksdagen att regeringen riksdagen att
stifta lag i något av de stifta lag i något av de
ämnen som avses i första ämnen som avses i första
meningen och har lagrådets meningen och har lagrådets
yttrande dessförinnan inte yttrande dessförinnan inte
inhämtats, skall regeringen inhämtats, skall regeringen
samtidigt för riksdagen samtidigt för riksdagen
redovisa skälen härtill. redovisa skälen härtill.
Att lagrådet icke har Att lagrådet icke har
hörts över ett hörts över ett
lagförslag utgör aldrig lagförslag utgör aldrig
hinder mot lagens hinder mot lagens
tillämpning. tillämpning.
Lagrådets granskning skall avse
1. hur förslaget förhåller sig till grundlagarna och
rättsordningen i övrigt,
2. hur förslagets föreskrifter förhåller sig till varandra,
3. hur förslaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav,
4. om förslaget är så utformat att lagen kan antagas
tillgodose angivna syften,
5. vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen.
Närmare bestämmelser om lagrådets sammansättning och
tjänstgöring meddelas i lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Bilaga 2
Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,
som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna som antagits av Förenta nationernas
generalförsamling den 10 december 1948,
som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett
universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de
rättigheter som där angetts,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare
enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja
detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna,
som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna som
utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som
bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati
samt, å den andra, genom en gemensam grundsyn på och respekt för
de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,
samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av
samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska
traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande
rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna
ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de
rättigheter som angetts i den allmänna förklaringen,
har kommit överens om följande.
*Konventionen trädde i kraft den 3 september 1953. Artiklarna
har den lydelse de erhållit genom de ändringar och tillägg som
gjorts genom protokoll nr 3, som trädde i kraft den 21 september
1970, protokoll nr 5, som trädde i kraft den 20 december 1971,
och protokoll nr 8, som trädde i kraft den 1 januari 1990.
Artikel 1
De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en,
som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och
rättigheter som anges i avdelning I i denna konvention.
Avdelning I
Artikel 2
1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall
avsiktligen berövas livet utom för att verkställa domstols dom i
de fall då han dömts för brott som enligt lag är belagt med
sådant straff.
2. Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna
artikel, när detta är en följd av våld som var absolut
nödvändigt
a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,
b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att
hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,
c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.
Artikel 3
Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Artikel 4
1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat
påtvingat arbete.
3. Med "tvångsarbete eller annat påtvingat arbete" enligt
denna artikel förstås inte
a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad
i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i denna konvention
eller som är villkorligt frigiven från sådant frihetsberövande,
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där
samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas,
tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär
värnpliktstjänstgöring,
c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar
samhällets existens eller välfärd,
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala
medborgerliga skyldigheterna.
Artikel 5
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.
Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den
ordning som lagen föreskriver:
a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom
av behörig domstol,
b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten, antingen därför att han underlåtit att
uppfylla en domstols lagligen meddelade föreläggande eller i
syfte att säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven
skyldighet,
c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten för att ställas inför behörig rättslig
myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha begått ett brott,
eller när det skäligen anses nödvändigt att hindra honom från
att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta,
d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är
berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att
inställas inför behörig rättslig myndighet,
e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra
spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är psykiskt
sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller
lösdrivare,
f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt
berövad friheten för att förhindra att han obehörigen reser in i
landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning
eller utlämning.
2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett
språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om
varje anklagelse mot honom.
3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad
friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall utan
dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt
lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara berättigad
till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan
på rättegång. För frigivning får krävas att garantier ställs för
att den som friges inställer sig till rättegången.
4. Var och en som berövas friheten genom arrestering eller på
annat sätt skall ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar
lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom,
om frihetsberövandet inte är lagligt.
5. Var och en som arresterats eller på annat vis berövats
friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha
rätt till skadestånd.
Artikel 6
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott,
vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom
skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som
upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men
pressen och allmänheten får utestängas från förhandlingen eller
en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna
ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt
samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för
parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner
det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när
offentlighet skulle skada rättvisans intresse.
2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas
som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande
minimirättigheter:
a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i
detalj, underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen
mot honom,
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt
försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde
som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga
medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant
utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot
honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under
samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,
e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller
talar det språk som begagnas i domstolen.
Artikel 7
1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller
underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde
ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte
heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt
vid den tidpunkt då brottet begicks.
2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning
av den som gjort sig skyldig till en handling eller
underlåtenhet som då den begicks var brottslig enligt de
allmänna rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater.
Artikel 8
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna
rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt
samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till
förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa
eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Artikel 9
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion
eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,
offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom
gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast
underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och
som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till
den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning,
hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och
rättigheter.
Artikel 10
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida
uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och
oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte
en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller
biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar
och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,
villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna
i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med
hänsyn till statens säkerhet, till den territoriella
integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av
oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för
annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra
att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla
domstolarnas auktoritet och opartiskhet.
Artikel 11
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga
sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att
bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina
intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens
säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av
oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller
till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna
artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade
styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga
inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.
Artikel 12
Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och
bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar
utövandet av denna rättighet.
Artikel 13
Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och
rättigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt
rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om
kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig
myndighet.
Artikel 14
Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på
grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller
annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, tillhörighet
till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i
övrigt.
Artikel 15
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar
nationens existens får en hög fördragsslutande part vidta
åtgärder som innebär avvikelser från dess skyldigheter enligt
denna konvention i den utsträckning som det är oundgängligen
nödvändigt med hänsyn till situationens krav, under
förutsättning att dessa åtgärder inte strider mot landets övriga
förpliktelser enligt den internationella rätten.
2. Inga inskränkningar får med stöd av denna bestämmelse göras
i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga
krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 punkterna 1 och 7.
3. En hög fördragsslutande part som begagnar sig av rätten att
göra avvikelser från denna konvention skall hålla Europarådets
generalsekreterare fullt underrättad om de åtgärder som
vidtagits i sådant hänseende och om skälen för dessa. Den höga
fördragsslutande parten skall också underrätta Europarådets
generalsekreterare om när dessa åtgärder har upphört att gälla
och konventionens bestämmelser åter blivit fullt tillämpliga.
Artikel 16
Ingenting i artiklarna 10, 11 och 14 får anses hindra de höga
fördragsslutande parterna från att införa inskränkningar i
utlänningars politiska verksamhet.
Artikel 17
Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en
rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet
eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de
fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att
inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.
Artikel 18
De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention
beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte
tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.
Avdelning II
Artikel 19
För att säkerställa att de förpliktelser fullgörs som de höga
fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konvention
skall det upprättas
1. en europeisk kommission för de mänskliga rättigheterna, här
nedan kallad "kommissionen",
2. en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, här
nedan kallad "domstolen".
Avdelning III
Artikel 20
1. Kommissionen skall bestå av samma antal ledamöter som de
höga fördragsslutande parterna. Mer än en av ledamöterna får
inte vara medborgare i en och samma stat.
2. Kommissionen skall sammanträda i plenum. Den kan dock
upprätta kamrar, som var och en skall bestå av minst sju
ledamöter. Kamrarna får pröva sådana klagomål som anförts enligt
artikel 25 i denna konvention vilka kan behandlas med ledning av
vedertagen rättspraxis eller som inte angår någon viktig fråga
rörande tolkningen eller tillämpningen av konventionen. Med
förbehåll för denna inskränkning samt för bestämmelserna i punkt
5 i denna artikel skall kamrarna utöva alla de befogenheter som
kommissionen tilldelats i konventionen.
Den ledamot av kommissionen som valts med avseende på den höga
fördragsslutande part, mot vilken klagomål anförts, skall ha
rätt att ingå i den kammare till vilken klagomålet har
hänskjutits.
3. Kommissionen får tillsätta kommittéer, var och en bestående
av minst tre ledamöter, med befogenhet att enhälligt avvisa
eller avskriva ett klagomål som anförts enligt artikel 25, när
ett sådant beslut kan fattas utan vidare prövning.
4. En kammare eller en kommitté kan när som helst hänskjuta en
fråga till kommissionen i plenum, som även kan besluta att ett
klagomål som överlämnats till en kammare eller en kommitté skall
återföras till kommissionen i plenum.
5. Endast i plenum kan kommissionen utöva följande
befogenheter:
a) prövning av klagomål som anförts enligt artikel 24,
b) hänskjutande av ett mål till domstolen enligt artikel 48 a,
c) fastställande av arbetsordning enligt artikel 36.
Artikel 21
1. Ledamöterna av kommissionen väljs av ministerkommittén med
absolut majoritet av avgivna röster från en namnlista, som
upprättats av den parlamentariska församlingens presidium; varje
grupp representanter för de höga fördragsslutande parterna i den
parlamentariska församlingen skall föreslå tre kandidater, av
vilka minst två skall vara av samma nationalitet som gruppen.
2. I tillämpliga delar skall samma förfarande iakttas vid
utnämning av nya ledamöter av kommissionen om andra stater
senare tillträder konventionen och när ledigblivna platser skall
besättas.
3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och antingen
uppfylla de kvalifikationer som erfordras för utnämning till
högre domarbefattningar eller vara personer med erkänd kompetens
inom nationell eller internationell rätt.
Artikel 22
1. Kommissionens ledamöter skall väljas för en tid av sex år.
De får återväljas. Dock skall mandattiden vara tre år för sju av
de ledamöter som utsetts vid det första valet.
2. De ledamöter vilkas mandattid löper ut med utgången av den
inledande treårsperioden skall utses genom lottdragning av
Europarådets generalsekreterare omedelbart efter det att det
första valet har förrättats.
3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt halva antalet av
kommissionens ledamöter förnyas vart tredje år får
ministerkommittén, innan ett val därefter genomförs, besluta att
mandattiden för en eller flera av de ledamöter som skall väljas
skall omfatta en annan period än sex år, vilken dock inte får
överstiga nio år eller understiga tre år.
4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och
ministerkommittén tillämpar föregående punkt, skall fördelningen
av mandattider verkställas genom lottdragning av
generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.
5. En ledamot av kommissionen, som utsetts att efterträda en
ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget
under återstoden av företrädarens mandattid.
6. Kommissionens ledamöter innehar sina uppdrag till dess att
de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja
handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.
Artikel 23
Kommissionens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga
egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är
oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom
ledamöter av kommissionen eller med de krav som ämbetet ställer.
Artikel 24
En hög fördragsslutande part får genom Europarådets
generalsekreterare till kommissionen hänskjuta en fråga om
konventionsbrott begånget av en annan hög fördragsslutande part.
Artikel 25
1. Kommissionen får ta emot klagomål ställda till Europarådets
generalsekreterare från enskilda personer, icke-statliga
organisationer eller grupper av enskilda personer, som påstår
sig av någon av de höga fördragsslutande parterna ha utsatts för
en kränkning av någon av de i denna konvention angivna
rättigheterna, under förutsättning att den höga fördragsslutande
part mot vilken klagomålet riktas har förklarat sig erkänna
kommissionens behörighet att ta emot sådana klagomål. De höga
fördragsslutande parter som avgett en sådan förklaring förbinder
sig att inte på något sätt förhindra ett effektivt utövande av
denna klagorätt.
2. En sådan förklaring får avges för en viss bestämd tid.
3. Förklaringen skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall överlämna kopior av den till de
höga fördragsslutande parterna samt offentliggöra förklaringen.
4. Kommissionen får utöva de befogenheter som anges i denna
artikel endast om minst sex höga fördragsslutande parter är
bundna av förklaringar som avgetts i överensstämmelse med
punkterna 1--3.
Artikel 26
Ett mål får anhängiggöras vid kommissionen först sedan alla
inhemska rättsmedel uttömts i enlighet med den internationella
rättens allmänt erkända regler och senast sex månader från den
dag då det slutliga beslutet meddelades.
Artikel 27
1. Kommissionen får inte ta upp ett klagomål enligt artikel 25
till behandling som
a) är anonymt eller
b) i det väsentliga innefattar samma omständigheter som redan
prövats av kommissionen eller redan hänskjutits till
internationell undersökning eller reglering i annan form och som
inte innehåller nya relevanta upplysningar.
2. Kommissionen skall avvisa varje klagomål anfört enligt
artikel 25, som kommissionen anser vara oförenligt med
bestämmelserna i denna konvention eller uppenbart ogrundat eller
utgöra ett missbruk av rätten att klaga.
3. Kommissionen skall avvisa varje klagomål som den inte anser
sig behörig att pröva enligt artikel 26.
Artikel 28
1. När ett klagomål upptas till behandling skall kommissionen
a) tillsammans med parternas företrädare granska klagomålet
för att klarlägga de faktiska omständigheterna i målet samt, om
detta anses nödvändigt, göra en utredning; de berörda staterna
skall, efter samråd med kommissionen, på alla sätt underlätta
ett effektivt genomförande av utredningen,
b) samtidigt ställa sig till parternas förfogande i syfte att
nå en förlikning grundad på respekten för de mänskliga
rättigheterna såsom de definieras i denna konvention.
2. Om kommissionen lyckas nå en förlikning skall den upprätta
en rapport som skall sändas till de berörda staterna, till
ministerkommittén och till Europarådets generalsekreterare för
offentliggörande. Rapporten skall endast innehålla en kortfattad
redogörelse för de faktiska omständigheterna och för den lösning
som nåtts.
Artikel 29
Efter det att kommissionen har upptagit ett klagomål till
behandling enligt artikel 25 får den likväl, med en majoritet av
två tredjedelar av dess ledamöter, besluta att avvisa detta, om
kommissionen vid sin prövning finner att någon av de i artikel
27 angivna grunderna för att inte uppta ett klagomål till
behandling föreligger.
I sådant fall skall beslutet delges parterna.
Artikel 30
1. Kommissionen kan på varje stadium av förfarandet besluta
att avskriva ett mål om de faktiska omständigheterna leder till
slutsatsen att
a) klaganden inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål
eller
b) frågan har lösts eller
c) det på någon annan av kommissionen fastställd grund inte
längre är befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.
Kommissionen skall dock fortsätta prövningen av ett klagomål
om respekten för de mänskliga rättigheterna, sådana de
definierats i denna konvention, så kräver.
2. När kommissionen beslutar att avskriva ett mål som den har
tagit upp till behandling, skall den utarbeta en rapport, vilken
skall innehålla en redogörelse för de faktiska omständigheterna,
avskrivningsbeslutet samt skälen härtill. Rapporten skall
överlämnas till parterna samt till ministerkommittén för
kännedom. Kommissionen får offentliggöra den.
3. Kommissionen får besluta att återuppta ett klagomål till
behandling om den anser att omständigheterna föranleder en sådan
åtgärd.
Artikel 31
1. Om behandlingen av ett klagomål inte har slutförts enligt
artiklarna 28 punkt 2, 29 eller 30, skall kommissionen utarbeta
en rapport om de faktiska omständigheterna samt ange om dessa
enligt kommissionens mening innebär att den ifrågavarande staten
brutit mot sina förpliktelser enligt konventionen. Varje
ledamots enskilda mening på denna punkt får anges i rapporten.
2. Rapporten skall överlämnas till ministerkommittén. Den
skall även delges de berörda staterna, som inte får
offentliggöra den.
3. I samband med att rapporten överlämnas till
ministerkommittén får kommissionen lägga fram de förslag som den
anser lämpliga.
Artikel 32
1. Om målet inte inom tre månader från dagen för rapportens
överlämnande till ministerkommittén hänskjutits till domstolen
enligt artikel 48 i denna konvention, skall ministerkommittén
med en majoritet av två tredjedelar av de ledamöter som är
berättigade att sitta i kommittén fastställa om ett
konventionsbrott förevarit.
2. Om så är fallet skall ministerkommittén föreskriva en
frist, inom vilken den berörda höga fördragsslutande parten
skall vidta de åtgärder som krävs till följd av
ministerkommitténs beslut.
3. Om den höga fördragsslutande parten inte har vidtagit
tillfredsställande åtgärder inom den föreskrivna fristen, skall
ministerkommittén, med sådan röstövervikt som anges i punkt 1
ovan, besluta vilken verkan dess ursprungliga beslut skall få
samt publicera rapporten.
4. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att
betrakta varje beslut som ministerkommittén fattar med
tillämpning av vad som anges i punkterna 1--3 som bindande för
dem.
Artikel 33
Kommissionen skall sammanträda inom stängda dörrar.
Artikel 34
Med förbehåll för bestämmelserna i artiklarna 20 punkt 3 och
29 skall kommissionen fatta sina beslut med en majoritet av
närvarande och röstande ledamöter.
Artikel 35
Kommissionen sammanträder när omständigheterna kräver detta.
Den sammankallas av Europarådets generalsekreterare.
Artikel 36
Kommissionen fastställer sin arbetsordning.
Artikel 37
Kommissionens sekretariat skall tillhandahållas av
Europarådets generalsekreterare.
Avdelning IV
Artikel 38
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna skall vara
sammansatt av domare till samma antal som Europarådets
medlemmar. Mer än en av ledamöterna får inte vara medborgare i
en och samma stat.
Artikel 39
1. Domstolens ledamöter väljs av den parlamentariska
församlingen med majoriteten av antalet avgivna röster, från en
lista över personer som nominerats av Europarådets medlemmar;
varje medlem skall nominera tre kandidater, av vilka minst två
skall vara medborgare i den stat som nominerar.
2. I tillämpliga delar skall samma ordning iakttas vid
utnämning av nya ledamöter av domstolen om nya medlemmar vinner
inträde i Europarådet och när ledigblivna platser skall
besättas.
3. Kandidaterna skall vara moraliskt oförvitliga och skall
antingen uppfylla de villkor som erfordras för utnämning till
högre domarbefattningar eller vara rättslärda med erkänd
kompetens.
Artikel 40
1. Domstolens ledamöter väljs för en tid av nio år. De får
återväljas. Av de ledamöter som utses vid det första valet skall
dock fyra ledamöters mandattid upphöra efter tre år och
ytterligare fyra ledamöters mandattid efter sex år.
2. De ledamöter, vilkas mandattid skall upphöra efter de
inledande perioderna om tre och sex år, skall utses genom
lottdragning, verkställd av generalsekreteraren omedelbart
efter det att det första valet förrättats.
3. I syfte att säkerställa att såvitt möjligt en tredjedel av
domstolens ledamöter förnyas vart tredje år får den
parlamentariska församlingen, innan ett senare val genomförs,
besluta att mandattiden för en eller flera av de ledamöter som
skall väljas skall omfatta en annan period än nio år, vilken
dock inte får överstiga tolv år eller understiga sex år.
4. I sådana fall där fråga är om mer än en mandattid och den
parlamentariska församlingen tillämpar föregående punkt, skall
fördelningen av mandattider verkställas genom lottdragning av
generalsekreteraren omedelbart efter det att valet ägt rum.
5. En ledamot av domstolen, som utsetts att efterträda en
ledamot vars mandattid inte gått ut, skall inneha uppdraget
under återstoden av företrädarens mandattid.
6. Domstolens ledamöter innehar sitt uppdrag intill dess att
de blir ersatta. Efter det att så skett skall de fullfölja
handläggningen av mål med vilka de redan tagit befattning.
7. Domstolens ledamöter skall tjänstgöra i sin personliga
egenskap. Under sin mandattid får de inte åta sig uppdrag som är
oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet såsom
ledamöter av domstolen eller med de krav som ämbetet ställer.
Artikel 41
Domstolen väljer ordförande och en eller två vice ordförande
för en period av tre år. Dessa får omväljas.
Artikel 42
Domstolens ledamöter skall för varje tjänstgöringsdag erhålla
en ersättning som fastställs av ministerkommittén.
Artikel 43
Vid handläggningen av mål som hänskjutits till domstolen skall
denna utgöras av en avdelning sammansatt av nio ledamöter.
Självskriven ledamot av avdelningen skall vara den domare som är
medborgare i den stat som är part i målet eller, i avsaknad av
en sådan domare, den person som staten utser att sitta som
domare; de övriga ledamöterna utses genom lottdragning av
presidenten innan handläggningen av målet påbörjas.
Artikel 44
Endast de höga fördragsslutande parterna och kommissionen får
hänskjuta ett mål till domstolen.
Artikel 45
Domstolen har jurisdiktion i alla tvister rörande tolkningen
och tillämpningen av denna konvention, som de höga
fördragsslutande parterna eller kommissionen hänskjuter till
domstolen i enlighet med bestämmelserna i artikel 48.
Artikel 46
1. Var och en av de höga fördragsslutande parterna får när som
helst förklara sig erkänna domstolens jurisdiktion i alla frågor
angående tolkningen och tillämpningen av denna konvention som
tvingande för parten utan särskild överenskommelse.
2. Förklaringar som avses ovan får avges helt utan villkor
eller under förutsättning av ömsesidighet i förhållande till
flera eller vissa andra höga fördragsslutande parter eller för
viss tid.
3. Förklaringarna skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall överlämna kopior av dem till de
höga fördragsslutande parterna.
Artikel 47
Mål får behandlas av domstolen först efter det att
kommissionen fastställt att en förlikning inte kunnat uppnås och
den i artikel 32 föreskrivna fristen av tre månader har löpt ut.
Artikel 48
Under förutsättning att den berörda höga fördragsslutande
parten, om det endast finns en sådan, eller de berörda höga
fördragsslutande parterna, om det finns flera, är obligatoriskt
underkastade domstolens jurisdiktion eller, om så inte är
fallet, med samtycke av den berörda höga fördragsslutande
parten, om det endast finns en sådan, eller av de berörda höga
fördragsslutande parterna, om det finns flera, kan ett mål
hänskjutas till domstolen av
a) kommissionen,
b) en hög fördragsslutande part vars medborgare påstås ha
blivit utsatt för ett konventionsbrott,
c) en hög fördragsslutande part som hänskjutit målet till
kommissionen,
d) en hög fördragsslutande part mot vilken klagomålet riktats.
Artikel 49
Om en tvist uppkommer rörande domstolens behörighet skall
frågan avgöras genom beslut av domstolen.
Artikel 50
Om domstolen finner att ett beslut eller en åtgärd av en
rättslig myndighet eller annan myndighet hos någon hög
fördragsslutande part helt eller delvis står i strid med de
förpliktelser som följer av denna konvention, och om denna parts
inhemska rätt medger att gottgörelse endast till en del lämnas
för beslutets eller åtgärdens verkningar, skall domstolens dom,
om så anses nödvändigt, innehålla beslut om skälig gottgörelse
till den förfördelade parten.
Artikel 51
1. Skäl skall anges för domstolens dom.
2. Om domen i dess helhet eller till någon del inte ger
uttryck för ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje
ledamot rätt att avge sin särskilda mening.
Artikel 52
Domstolens dom är slutgiltig.
Artikel 53
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig
efter domstolens dom i alla de mål där de är parter.
Artikel 54
Domstolens dom skall överlämnas till ministerkommittén, som
övervakar dess verkställande.
Artikel 55
Domstolen fastställer sin arbetsordning och sitt
rättegångsförfarande.
Artikel 56
1. Val av ledamöter till domstolen skall äga rum första gången
sedan de förklaringar av de höga fördragsslutande parterna som
nämnts i artikel 46 uppgår till ett antal av åtta.
2. Inget mål kan hänskjutas till domstolen före detta val.
Avdelning V
Artikel 57
På anmodan av Europarådets generalsekreterare skall varje hög
fördragsslutande part tillhandahålla upplysningar om det sätt på
vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer en effektiv
tillämpning av bestämmelserna i denna konvention.
Artikel 58
Kommissionens och domstolens utgifter skall bekostas av
Europarådet.
Artikel 59
Kommissionens och domstolens ledamöter har under utövandet av
sitt ämbete rätt till de privilegier och den immunitet som anges
i artikel 40 i Europarådets stadga och i de avtal som ingåtts i
enlighet med den artikeln.
Artikel 60
Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning av
eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga
fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention
i vilken de är parter.
Artikel 61
Ingenting i denna konvention skall inskränka de befogenheter
som tillerkänts ministerkommittén genom Europarådets stadga.
Artikel 62
Om det inte finns en särskild överenskommelse, avstår de höga
fördragsslutande parterna från att begagna sig av de fördrag,
konventioner eller förklaringar som gäller mellan dem för att
hänskjuta en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
denna konvention till reglering i annan ordning än vad som
föreskrivs i konventionen.
Artikel 63
1. En stat får när den ratificerar, eller när som helst
senare, genom en notifikation ställd till Europarådets
generalsekreterare, förklara att denna konvention skall
tillämpas på alla eller något av de territorier för vilkas
internationella förbindelser staten i fråga svarar.
2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier
som anges i notifikationen från den trettionde dagen efter det
att Europarådets generalsekreterare mottagit notifikationen.
3. Inom de nämnda territorierna skall dock konventionens
bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala
förhållandena kräver.
4. En stat, som avgett förklaring enligt punkt 1 ovan, kan när
som helst därefter förklara att staten beträffande ett eller
flera av de med förklaringen avsedda territorierna erkänner
kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda
personer, icke-statliga organisationer eller grupper av enskilda
personer i enlighet med artikel 25 i denna konvention.
Artikel 64
1. Vid undertecknandet av denna konvention eller vid
deponering av sitt ratifikationsinstrument kan en stat göra
förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i
konventionen, i den mån en lag som då gäller inom statens
territorium inte överensstämmer med bestämmelsen. Förbehåll av
allmän karaktär tillåts inte enligt denna artikel.
2. Varje förbehåll som görs enligt denna artikel skall
innehålla en kort redogörelse för lagen i fråga.
Artikel 65
1. En hög fördragsslutande part får inte säga upp denna
konvention förrän efter utgången av fem år från dagen för dess
ikraftträdande för parten och med iakttagande av en
uppsägningstid om sex månader samt genom en notifikation, ställd
till Europarådets generalsekreterare, som skall underrätta de
övriga höga fördragsslutande parterna om detta.
2. En uppsägning får inte till följd att den ifrågavarande
höga fördragsslutande parten blir löst från sina förpliktelser
enligt denna konvention såvitt avser åtgärder som skulle kunna
utgöra en kränkning av dessa förpliktelser och som kan ha
utförts av parten före den dag då uppsägningen blev gällande.
3. En hög fördragsslutande part som upphör att vara medlem av
Europarådet upphör på samma villkor att vara part i denna
konvention.
4. Konventionen får sägas upp enligt bestämmelserna under
punkterna 1--3 beträffande varje territorium för vilket den
förklarats tillämplig enligt artikel 63.
Artikel 66
1. Denna konvention står öppen för undertecknande av
medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
2. Konventionen träder i kraft när tio ratifikationsinstrument
har deponerats.
3. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar
konventionen träder den i kraft den dag då
ratifikationsinstrumentet deponeras.
4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
medlemmar i Europarådet om konventionens ikraftträdande och om
namnen på de höga fördragsslutande parter som har ratificerat
den samt om senare deponering av ratifikationsinstrument.
Upprättad i Rom den 4 november 1950 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som
skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren
skall sända bestyrkta kopior till var och en av de stater som
undertecknat konventionen.
Tilläggsprotokoll till konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad
"konventionen"),
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt
för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det
allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag
och i folkrättens allmänna grundsatser.
Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt
att genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för
att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det
allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av
skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.
Artikel 2
Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av
den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning
och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som
står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och
filosofiska övertygelse.
Artikel 3
De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att anordna
fria och hemliga val med skäliga tidsintervaller under
förhållanden som tillförsäkrar folket rätten att fritt ge
uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den
lagstiftande församlingen.
*Protokollet trädde i kraft den 18 maj 1954.
Artikel 4
En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för
undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll eller
när som helst därefter till Europarådets generalsekreterare
överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den höga
fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i protokollet inom de territorier, som anges i
förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den
höga fördragsslutande parten svarar.
En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt
föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring, som
ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra
inom ett visst territorium.
En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall
anses ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i
konventionen.
Artikel 5
Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1,
2, 3 och 4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen
och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i
enlighet därmed.
Artikel 6
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar
av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall
ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av
konventionen. Protokollet träder i kraft när tio
ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som
undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i
kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Upprättat i Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall
vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall
sända en bestyrkt kopia till varje regering som undertecknat
protokollet.
Protokoll nr 2 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
behörighet för den europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna att avge rådgivande yttranden*
Europarådets medlemsstater, som har undertecknat detta
protokoll,
som beaktar bestämmelserna i den i Rom den 4 november 1950
undertecknade konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad
"konventionen") och särskilt artikel 19, genom vilken upprättas,
bland andra organ, en europeisk domstol för de mänskliga
rättigheterna (nedan kallad "domstolen"), och
som anser det lämpligt att ge domstolen behörighet att på
vissa villkor avge rådgivande yttranden,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
1. På begäran av ministerkommittén får domstolen avge
rådgivande yttranden om rättsliga frågor avseende tolkningen av
konventionen och protokollen till denna.
2. Dessa yttranden får inte avse frågor om innehållet i eller
omfattningen av de rättigheter och friheter som upptagits i
avdelning I i konventionen och i protokollen till denna och inte
heller någon annan fråga till vilken kommissionen, domstolen
eller ministerkommittén kan ha att ta ställning till följd av
ett sådant förfarande som kan komma att inledas enligt
konventionen.
3. Ministerkommitténs beslut att begära ett rådgivande
yttrande av domstolen fattas med en majoritet av två tredjedelar
av de ledamöter som är berättigade att sitta med i kommittén.
*Protokollet trädde i kraft den 21 september 1970.
Artikel 2
Domstolen avgör om en begäran från ministerkommittén om ett
rådgivande yttrande faller inom domstolens rådgivande
behörighet, sådan denna fastställts i artikel 1 i detta
protokoll.
Artikel 3
1. Domstolen skall handlägga en begäran om ett rådgivande
yttrande vid sammanträde i plenum.
2. Skäl skall anges för domstolens yttrande.
3. Om ett yttrande i dess helhet eller delvis inte ger uttryck
för ledamöternas enhälliga uppfattning har varje ledamot rätt
att avge sin särskilda mening.
4. Domstolens rådgivande yttrande skall överlämnas till
ministerkommittén.
Artikel 4
De befogenheter som artikel 55 i konventionen tillerkänner
domstolen innefattar också fastställandet av de regler och det
förfarande som domstolen finner påkallade för detta protokolls
syfte.
Artikel 5
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som undertecknat konventionen; de
kan tillträda detsamma genom
a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller
godkännande eller
b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller
godkännande, åtföljt av ratifikation eller godkännande.
Ratifikations- och godkännandeinstrumenten skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
2. Detta protokoll träder i kraft när samtliga
konventionsstater tillträtt det enligt bestämmelserna i punkt 1
i denna artikel.
3. Från och med detta protokolls ikraftträdande skall
artiklarna 1--4 anses utgöra en integrerande del av
konventionen.
4. Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets
medlemsstater om
a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller
godkännande,
b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller
godkännande,
c) deponering av ratifikations- eller godkännandeinstrument,
d) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt punkt 2 i
denna artikel.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 6 maj 1963 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall
vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall
sända en bestyrkt kopia till varje stat som undertecknat
protokollet.
Protokoll nr 4 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
erkännande av vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns i konventionen och i dess första tilläggsprotokoll*
Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad
"konventionen"), och i artiklarna 1--3 i det första
tilläggsprotokollet, som undertecknades i Paris den 20 mars
1952,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att
uppfylla en avtalad förpliktelse.
Artikel 2
1. Var och en som lagligen befinner sig inom en stats
territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja
sin bosättningsort.
2. Var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt
eget.
3. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens
säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla den
allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att skydda
hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter.
4. De rättigheter som anges i punkt 1 får inom vissa bestämda
områden också bli föremål för inskränkningar som är angivna i
lag och som är försvarliga av hänsyn till det allmännas intresse
i ett demokratiskt samhälle.
*Protokollet trädde i kraft den 2 maj 1968.
Artikel 3
1. Ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i,
vare sig genom individuella eller genom kollektiva åtgärder.
2. Ingen får förvägras rätten att resa in i den stat som han
är medborgare i.
Artikel 4
Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.
Artikel 5
1. En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för
undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll, eller
när som helst därefter, till Europarådets generalsekreterare
överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den
förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de
territorier som anges i förklaringen och för vilkas
internationella förbindelser parten svarar.
2. En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt
föregående punkt får när som helst avge ny förklaring, som
ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra
inom ett visst territorium.
3. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses
ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.
4. En stats territorium på vilket detta protokoll är
tillämpligt till följd av denna stats ratifikation eller
godkännande av protokollet, liksom varje territorium på vilket
protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat
avgiven förklaring i enlighet med denna artikel, skall anses som
skilda territorier såvitt avser de hänvisningar till en stats
territorium som görs i artiklarna 2 och 3.
Artikel 6
1. Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna
1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.
2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som
erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i
konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens
tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i
konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll
endast i den utsträckning som den berörda höga fördragsslutande
parten förklarat sig erkänna denna rätt eller godta denna
jurisdiktion beträffande artiklarna 1--4 i detta protokoll eller
någon av dessa.
Artikel 7
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen; det
skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av
konventionen. Protokollet träder i kraft när fem
ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som
undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det i
kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
2. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 16 september 1963 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall vara deponerat i Europarådets arkiv.
Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje
stat som undertecknat protokollet.
Protokoll nr 6 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
avskaffande av dödsstraffet*
Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll
till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen om
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (nedan kallad "konventionen"),
som beaktar att den utveckling som skett i flera av
Europarådets medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens
till avskaffande av dödsstraffet,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett
sådant straff eller avrättas.
Artikel 2
En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som
begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot; ett
sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i lagen
och i enlighet med dess föreskrifter. Staten skall underrätta
Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande
föreskrifterna i lagen.
Artikel 3
Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från
bestämmelserna i detta protokoll.
Artikel 4
Förbehåll enligt artikel 64 i konventionen får inte göras
beträffande bestämmelserna i detta protokoll.
*Protokollet trädde i kraft den 1 mars 1985.
Artikel 5
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när
den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som
anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium
träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som
följer efter den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i
förklaringen, återkallas genom en underrättelse ställd till
generalsekreteraren. Återkallelsen gäller från den första dagen
i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.
Artikel 6
Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna
1--5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.
Artikel 7
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen.
Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om den
inte samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen.
Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall
deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Artikel 8
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater
har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet i
enlighet med bestämmelserna i artikel 7.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft
den första dagen i den månad som följer efter den dag då
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet
deponerades.
Artikel 9
Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets
medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 5
och 8,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.
Protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna*
Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll,
som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att
gemensamt säkerställa vissa rättigheter och friheter genom
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950
(här nedan kallad "konventionen"),
har kommit överens om följande.
Artikel 1
1. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium
får inte utvisas därifrån utom efter ett i laga ordning fattat
beslut och skall tillåtas att
a) framlägga skäl som talar mot utvisningen,
b) få sin sak omprövad och
c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande
myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet utsedda
personer.
2. En utlänning kan utvisas innan han utövar sina rättigheter
enligt punkt 1 a, b och c i denna artikel, när utvisningen är
nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av
hänsyn till den nationella säkerheten.
Artikel 2
1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall
ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre
domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess
utövande, skall regleras i lag.
2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova
gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då
vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen
eller har dömts efter det att en frikännande dom har
överklagats.
*Protokollet trädde i kraft den 1 november 1988.
Artikel 3
Har en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för
brottslig gärning, senare upphävts, eller har nåd beviljats, på
grund av en ny eller nyuppdagad omständighet, som styrkt att
domen var felaktig, skall den som undergått straff till följd av
domen gottgöras i enlighet med den berörda statens lag eller
praxis, om det inte visas att det helt eller delvis berott på
honom själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit
uppdagad i tid.
Artikel 4
1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en
brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han
redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen
och rättegångsordningen i denna stat.
2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder
mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och
rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger
bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt
fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet, vilket kan
ha påverkat utgången i målet.
3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av
artikel 15 i konventionen.
Artikel 5
Makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar
av privaträttslig natur inbördes samt i förhållande till sina
barn, i fråga om äktenskapet, under äktenskapet och i händelse
av dess upplösning. Denna artikel skall inte hindra staterna att
vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.
Artikel 6
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när
den deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt samt ange i
vilken utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets
bestämmelser på detta territorium eller dessa territorier.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som
anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium
träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som
följer efter utgången av en period på två månader från den dag
då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts i
förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse
ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen
gäller från den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period på två månader från den dag då
generalsekreteraren mottog underrättelsen.
4. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses
ha avgetts i enlighet med artikel 63 punkt 1 i konventionen.
5. En stats territorium, på vilket detta protokoll är
tillämpligt till följd av denna stats ratifikation, godtagande
eller godkännande, liksom varje territorium, på vilket
protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat
avgiven förklaring med stöd av denna artikel, får betraktas som
särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel 1
till en stats territorium.
Artikel 7
1. Mellan de stater som är parter i konventionen skall
bestämmelserna i artiklarna 1--6 i detta protokoll anses som
tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i
konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.
2. Rätten för enskilda personer att anföra klagomål, som
erkänts genom en förklaring avgiven enligt artikel 25 i
konventionen, eller en förklaring om godtagande av domstolens
tvingande jurisdiktion, avgiven enligt artikel 46 i
konventionen, har emellertid verkan såvitt avser detta protokoll
endast om den berörda staten förklarat sig erkänna denna rätt
eller godta denna jurisdiktion beträffande artiklarna 1--5 i
detta protokoll.
Artikel 8
Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen.
Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i
Europarådet får inte ratificera, godta eller godkänna detta
protokoll utan tidigare eller samtidig ratifikation av
konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
Artikel 9
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på två månader efter den
dag då sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt
samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med
bestämmelserna i artikel 8.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i
kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av
en period på två månader efter dagen för deponeringen av
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.
Artikel 10
Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om
a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 6
och 9,
d) andra åtgärder, notifikationer eller förklaringar som rör
detta protokoll.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill
vederbörligen befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.