Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU41

Samhällsinformation


Innehåll

1994/95
KU41

Sammanfattning

I detta betänkande redovisas dels en av utskottet initierad
undersökning av samhällsinformationen på en övergripande nivå
resp. samhällsinformationen i riksdagen och i anslutning härtill
gränssnittet till regeringskansliet, dels frågor om bl.a.
informationshantering på elektronisk väg inom ramen för
medborgarkontor resp. inom den offentliga förvaltningen
generellt. Vidare behandlar utskottet sju motioner som väckts
under den allmänna motionstiden.
Utskottet har med anledning av vad som framkommit vid
behandlingen av den av utskottet initierade undersökningen om
samhällsinformationen föreslagit ett tillkännagivande till
regeringen om ansvaret för uppdatering av Samhällsguiden och
regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex.
Utskottet har avstyrkt samtliga motioner.

Motioner

1994/95:K311 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.
1994/95:K312 av Per Bill (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
öppna Rixlex för allmänheten utan abonnemangsavgifter.
1994/95:K316 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt sitt förvaltningskontor att utreda
ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att
erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten.
1994/95:K810 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förmedling av samhällsinformation vid
medborgarkontor och till allmänhetens persondatorer.
1994/95:K811 av Mats Odell (kds) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att riksdagens offentliga
publikationer skall finnas tillgängliga i publika databaser utan
kostnad inom 24 timmar efter offentliggörandet och att detta nya
system skall vara infört senast den 31 december 1995, då även
aktuella elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika
databaser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att propositioner, statliga utredningar
etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall
finnas tillgängliga i publika databaser,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upprätta en plan för hur alla nya
offentliga handlingar i stat, landsting och kommuner skall kunna
nås elektroniskt senast den 31 december 1997,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att inleda ett arbete som leder till att
alla historiska offentliga handlingar skall kunna nås
elektroniskt senast den 31 december 1999,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsättandet av en kommitté som utarbetar
förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens olika
arbetsdokument, som drar nytta av de möjligheter som ligger i
det elektroniska mediet.
1994/95:Kr264 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medborgarkontor.
1994/95:Ub903 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad
öppenhet hos myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Utskottet

1. Inledning
Det finns ingen självklar och allmänt omfattad definition av
begreppet samhällsinformation. En definition som stått sig genom
åren är dock den som Informationsutredningen lanserade 1969:
"sådan information som är en följd av riksdagens, landstingens
och kommunernas beslut och de instruktioner de utfärdat för
myndigheterna". Denna definition får numera anses relativt snäv.
Riksdagen antog år 1971 vissa riktlinjer för samhällets
informationsåtgärder (prop. 1971:56, bet. FiU23, rskr. 182).
Enligt propositionen har samhällsinformationen två
huvuduppgifter: att göra medborgarna medvetna om vilka
rättigheter och skyldigheter de har och att göra det möjligt för
medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den
demokratiska processen. Enligt riktlinjerna skall
informationsåtgärder ses som en integrerad del av myndigheternas
verksamhet och som ett medel bland andra för att uppnå de mål
som gäller myndigheternas verksamhet.
Det samlade ansvaret för samhällsinformationsfrågorna ligger
på regeringen med Finansdepartementet som ansvarigt departement.
Riksdagen svarar för en betydande del av samhällsinformationen
i form av tillhandahållande av olika slags tjänster och
produkter med inriktning på samhällsinformation.
Utvecklingen av informationstekniken (IT) har kraftigt skjutit
fart under de senaste åren. Bl.a. har de tekniska möjligheterna
att enkelt och billigt distribuera information lagrad i
databaser förbättrats successivt. Ett uttryck för denna
utveckling är riksdagens informationssystem Rixlex, som mot en
viss avgift tillhandahåller information ur riksdagens databaser
om bl.a. propositioner, motioner, betänkanden och protokoll till
såväl ledamöter och tjänstemän som till allmänheten. Som framgår
av de motioner som redovisas i den fortsatta framställningen
ökar kraven i olika hänseenden på tillgängligheten av
myndigheternas handlingar på elektronisk väg. Kraven gäller dels
vilka handlingar som bör finnas tillgängliga, dels
prissättningen på dessa tjänster.
Under senare år har idéer om inrättande av s.k.
medborgarkontor vunnit insteg i vissa kommuner. Ett
medborgarkontor har flera funktioner, främst att svara för
handläggning "över disk" av enklare ärenden enligt utländska
förebilder. Medborgarkontoret tillhandahåller även allmän
information om samhällsservicen. En mer avancerad version av
medborgarkontor -- "elektroniska medborgarkontor" -- som är
under utveckling gör det möjligt för allmänheten att på egen
hand söka information ur databaser innehållande bl.a. kommunala
handlingar från publika terminaler eller från persondatorer i
hemmen.
2. Utskottets uppföljning och utvärdering av
samhällsinformationen
2.1 Inledning
Utskottet beslöt hösten 1993 att under våren 1994 genomföra en
förstudie om samhällsinformationen med tyngdpunkt på riksdagens
medverkan i denna. Projektet äger rum inom ramen för den
allmänna uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som förordats
av Riksdagsutredningen 1993/94:TK1 Reformera riksdagsarbetet.
Ett underlagsmaterial som utarbetats för utskottets räkning
redovisas nedan.
2.2 Riksdagen och samhällsinformationen
Riksdagens ansvarsområde när det gäller samhällsinformationen
omfattar
 beslut om riktlinjer för samhällsinformationen
 uppföljning av riktlinjer och andra beslut rörande
samhällsinformationen
 fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna.
De enheter inom riksdagens förvaltningskontor som bedriver
informationsverksamhet är informationsenheten,
Riksdagsbiblioteket och den fristående redaktionen för tidningen
Från Riksdag & Departement. I riksdagens samhällsinformation
inryms även informationshandboken Samhällsguiden, som produceras
inom riksdagens förvaltningskontor, och databasen Rixlex, som
administreras av dokument- och registerenheten (Doris).
Informationsenheten svarar för den interna och externa
informationen genom bl.a. massmediakontakter, telefonservice för
allmänhet och myndigheter samt skolbesök och visningar.
Riksdagsbibliotekets roll i samhällsinformationen är bl.a. att
bibliotekets personal besvarar frågor inom området, söker och
förmedlar information via databaser och tryckta källor,
håller kurser för bibliotekarier och andra vidareinformatörer
samt håller för samhällsinformationen viktigt material
tillgängligt för lån.
Från Riksdag & Departement är riksdagens och regeringens
gemensamma tidning, som har till uppgift att spegla den centrala
statliga beslutsprocessen i riksdag, regering och
kommittéväsende.
Riksdagens förvaltningskontor har det redaktionella ansvaret
för Samhällsguiden, som innehåller enkel och överskådlig
information om medborgarnas rättigheter och skyldigheter.
Sedan den 1 juli 1993 är riksdagens databaser inom
informationssystemet Rixlex öppna för allmänheten. De
innehåller information om bl.a. propositioner, motioner,
betänkanden och protokoll. Även Samhällsguiden är tillgänglig
via Rixlex.
Förvaltningsstyrelsen har tidigare tillsatt en särskild
referensgrupp för informationsfrågor, i vilken samtliga
riksdagspartier varit representerade. Referensgruppen har
behandlat bl.a. vissa frågor av policykaraktär. Någon ny
referensgrupp har inte tillsatts efter 1994 års val.
2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och inriktning
En övergripande aspekt på samhällsinformationen i
riksdagsperspektivet är hur riksdagens egen
informationsverksamhet är relaterad till den totala statliga
samhällsinformationen. Gränssnittet till regeringskansliet är
här av särskilt intresse, liksom informationen kring EES-avtalet
och EU.
När det gäller riksdagens egen informationsverksamhet har
intresset i denna undersökning inriktats på följande områden:
 Policyn för riksdagens informationsverksamhet
 Styrning och prioriteringsprinciper
 Kartläggning av informationsverksamhetens organisation,
ekonomi och personal
 Resultatmätning, avnämarreaktioner
De centrala frågeställningarna i detta arbete har varit:
1. Policy för riksdagens informationsverksamhet: Vilka mål har
hittills gällt? Vilket arbete pågår med att formulera en
informationspolicy?
2. Styrning av och prioteringsprinciper för
informationsverksamheten: Vilka styrmetoder tillämpas? Vilka
principer används vid fördelningen av medel mellan olika
verksamheter?
3. Kartläggning av informationsverksamhetens organisation,
ekonomi och personal: Vilka är de materiella förutsättningarna
för verksamheten?
4. Kartläggning av informationsverksamhetens "produktion"
(tjänster, produkter, verksamhet): Vilket är verksamhetens
resultat? Vilka större enskilda projekt bedrivs/har bedrivits?
5. Resultatmätning, avnämarreaktioner: Arbetet med
nyckeltal/resultatmått. Prestationer i relation till insatta
resurser.
Dessa frågeställningar har främst relevans för den
"kärnverksamhet" som bedrivs vid informationsenheten men är i
viss mån också tillämpliga på den övriga verksamhet inom området
som här redovisas (Rixlex, Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket
och tidningen Från Riksdag & Departement).
2.4 Underlagsmaterialet
Följande material med relevans för studien föreligger:
1. Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens roller.
En kartläggning och probleminventering (Riksdagens
utredningsserie 1993/94:5).
2. Samhällsinformation i riksdagen (Riksdagens utredningsserie
1993/94:6). Denna rapport innehåller information om den
övergripande riksdagsinformationen, databasen Rixlex,
Samhällsguiden, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från Riksdag &
Departement.
Ett par skrifter som berör samhällsinformation och som bör
nämnas i detta sammanhang är:
 Servicemedverkan vid medborgarkontor (Ds 1993:67)
 Från samhällsguide till medborgarkontor (Ds 1994:9)
2.5 Samhällsinformation i ett övergripande perspektiv
Rapporten Samhällsinformation -- regeringens och riksdagens
roll (Riksdagens utredningsserie 1993/94:5) tar ett samlat grepp
över samhällsinformationen. Den syftar till att belysa
riksdagens och regeringens roller när det gäller
samhällsinformationen och att inventera problem inom området.
Av rapporten framgår bl.a. att villkoren för att bedriva
samhällsinformation förändras som en följd av omfattande
samhällsförändringar, utvecklad informationsteknologi,
internationalisering och stora organisatoriska förändringar inom
den offentliga sektorn. Samhällsinformationen har enligt
författaren orienterat sig från ett folkbildningsideal eller
kunskapsmål till ett marknadsföringsideal eller säljmål.
Intresset för och debatten om verksamheten har ökat.
När det gäller regeringskansliet och dess roll i
samhällsinformationen kan bl.a. nämnas att regeringen i början
av 1980-talet lät utreda samhällsinformationen genom
Informationsdelegationen. Utredningen framhöll i sitt betänkande
att det fanns ett behov av samordning av samhällsinformationen.
Utredningen föreslog att ett centralt råd för
samhällsinformation skulle inrättas med staten och de båda
kommunförbunden som huvudmän. Rådet skulle svara för samordning,
utveckling och rådgivning på området. Detta förslag har inte
genomförts.
Regeringen har under senare delen av 1980-talet gjort en ny
uppföljning av samhällsinformationen. Detta arbete resulterade
bl.a. i att de statliga myndigheternas ansvar för informationen
till medborgarna har skrivits in i verksförordningen.
Under några år fram till nedläggningen 1992 hade SIPU (Statens
institut för personalutveckling) ett särskilt uppdrag från
regeringen att utveckla samhällsinformationen på det statliga
området.
Ansvaret för Samhällsguiden, som fram till 1992 producerats av
riksdagen med hjälp av produktionsstöd från Civildepartementet,
har helt förts över till riksdagens förvaltningskontor. En
konsekvens av att produktionsstödet tagits bort är att
marknadspriset på boken ökat kraftigt. Även utgivningen av
Statskalendern avses finansieras på marknadsmässiga grunder.
Riksdagen beslöt under våren 1994 om en försöksverksamhet med
medborgarkontor runt om i landet (prop. 1993/94:187, bet.
1993/94:KU39). Enligt propositionen skall medborgarkontor
främst ses som ett kompletternde medel för att möta medborgarnas
ökade krav på service och lättillgängliga myndighetsfunktioner.
I detta torde även samhällsinformationen rymmas. Under våren
1994 utsåg den dåvarande regeringen en kommission med uppgift
att främja användningen av informationsteknologi. Den regering
som tillträdde efter valet hösten 1994 avser att fortsätta detta
arbete, och en ombildning av rådet har ägt rum i början av 1995.
Riksdagens samhällsinformationsverksamhet är mycket
omfattande. I vissa fall har riksdagen ensamställning, t.ex.
beträffande Rixlex och Riksdagsbiblioteket. I andra sammanhang
rör det sig om en nära samverkan med regeringskansliet, t.ex.
beträffande tidningen Från Riksdag & Departement. Eftersom
regeringskansliet saknar en central servicefunktion på
samhällsinformationens område faller en betydande del av
allmänna förfrågningar hos informationstjänsten i riksdagen.
Förfrågningar beträffande äldre riksdagsbeslut besvaras i
allmänhet av Riksdagsbiblioteket.
När det gäller samhällsinformationen i framtiden sägs i en
nyligen utkommen skrift (Ds 1994:9) att det inte handlar så
mycket om hur man sprider informationen utan mer om hur
informationen ställs till medborgarnas förfogande. Diskussionen
om en "samordnad samhällsinformation" får med denna utgångspunkt
en ändrad innebörd. I stället för en sändarorienterad,
centralstyrd och kampanjinriktad upplysningsmodell blir det
kunskapsförsörjning för de offentligt anställda,
vidareinformatörerna, frontpersonalen och medborgarna som hamnar
i fokus.
2.6 Samhällsinformationen i riksdagen
2.6.1 Informationsenheten vid RFK
Målen för verksamheten inom serviceområdet Informations- och
kunskapsförsörjning är (1) att tillse att riksdagens arbete m.m.
är väl känt i samhället, (2) att säkerställa ledamöternas och de
anställdas försörjning med information, (3) att bidra till ett
bra informationsflöde inom riksdagen, (4) att informera
allmänheten om riksdagens betydelse och därmed öka medborgarnas,
särskilt ungdomars, intresse för och engagemang i det politiska
arbetet.
Informationsenheten tillhör serviceområdet Informations- och
kunskapsförsörjning, till vilket även räknas
Riksdagsbiblioteket, utredningstjänsten och tidningen Från
Riksdag & Departement.
Antalet tjänster vid informationsenheten är 13,7. Enheten är
uppdelad på tre sektioner: informationstjänsten, skol- och
visningstjänsten samt produktion. Enhetens budget var budgetåret
1993/94 10,4 miljoner kronor.
Målen för de externa informationsaktiviteterna är att
tillgodose allmänhetens, massmedias, organisationers och
myndigheters behov av snabb och korrekt information om
riksdagens arbete, vidare att genom informationsåtgärder skapa
förtroende för riksdagen samt att väcka intresse för riksdagens
arbete bland allmänheten och grupper i samhället som annars inte
kommer i kontakt med eller själva uppsöker information.
Informationstjänsten ger service på följande områden:
telefonservice, service till massmedia, möjligheter att lyssna
på kammardebatten på direktlinjer, Kammarkalendern, automatisk
telefonsvarare, pressmeddelanden, annonsering i dagspressen.
Riksdagsbeslut i korthet produceras av en redaktör tillsammans
med kammarkansliet och respektive utskott.
Övriga huvudområden är kurser, seminarier och utbildning för
journalister, informatörer, journalistelever,
högskolestuderande, lärare och bibliotekarier, skolbesök,
visningar och informationsmaterial. Här kan noteras att under
riksmötet 1993/94 har antalet besökare överskridit 100 000
personer. Den interna informationen består av bl.a. produktion
av veckobladet Riksdagsveckan, pressklipp, pressmeddelanden,
informationsslingan på intern-TV, personaltidningen Mitt i
Strömmen och Kammarkalendern. När det gäller extern information
kan nämnas ledamotsförteckningen, boken Fakta om folkvalda,
Riksdagens årsbok, serien Faktablad, en presentationsbroschyr
och en turistfolder. Särskilt material för skolan finns också.
I kvarteret Neptunus planeras ett informationscentrum, där
allmänheten bl.a. skall få tillgång till information om
riksdagen och dess arbete, få svar på frågor, lämna synpunkter,
följa den aktuella riksdagsdebatten. I lokalerna kommer också
att visas en utställning. Även databasen Rixlex kommer att vara
tillgänglig. I ett utbildningsrum i anslutning till centret
kommer ett bildspel om riksdagen att visas.
Ett arbete pågår med att ta fram förslag till en
informationspolicy för riksdagen, som bl.a. avser att fastställa
riksdagens ansvar för samhällsinformationen i stort.
I rapporten framhålls som ett problem att vissa utskott på
grund av periodvis hög arbetsbelastning har svårigheter att
medverka i framtagandet av pressmeddelanden och Riksdagens
årsbok. I vissa fall kan bristande intresse vara en orsak. Sedan
rapporten publicerats har diskussioner förts mellan utskotten
och informationsenheten, vilka lett till en överenskommelse om
nya samarbetsrutiner.
2.6.2 Databasen Rixlex
Rixlex tillkom genom förvaltningsstyrelsens beslut under
riksmötet 1991/92 att göra riksdagens databaser offentligt
tillgängliga under en försöksperiod på fem år. Rixlex innehåller
databaser med riksdagstrycket i dess helhet samt ärende- och
planeringsregister för riksdagen. Dessutom finns databaser med
press- och kalenderinformation om riksdagens arbete och ett
register över alla ledamöter. Databaser med register över SFS,
gällande författningar i sin helhet samt kommittédirektiv och
kommittéredovisningar levereras av Justitiedepartementet. Även
Samhällsguiden finns tillgänglig som databas. Rixlex innehåller
också databaser med EU-information producerad av Sekretariatet
för Europainformation och Kommerskollegium.
Rixlex öppnades den 1 juli 1993 för offentligt bruk. Rixlex
har sedan starten mött ett stort gensvar och hade den 1 februari
1995 303 betalande kunder samt ett antal kommuner som använder
Dialogs (f.d. Kommundata) nät Komnet för uppkoppling till
Rixlex. Största användargruppen är gymnasieskolor, men även
universitet och högskolor, myndigheter, massmedier och
näringslivet använder Rixlex aktivt. Under januari 1995 öppnades
databaser i Rixlex 47 500 gånger.
Priset på ett grundabonnemang är 6 000 kr, för skolor 1 000 kr
per år. Faktureringen uppgick efter nio månaders drift till 1,2
miljoner kronor vilket kan jämföras med kalkylerade intäkter på
400 000 kr för hela budgetåret 1993/94.
Det stora intresset för Rixlex kan enligt rapporten ses som
ett uttryck för att datoriserad informationssökning håller på
att få ett genombrott i Sverige. Det är också ett uttryck för
behovet av samhällsinformation i elektronisk form.
Användargrupperna önskar att information om lagstiftning,
myndigheter och annan offentlig information skall finnas
tillgänglig i ett enhetligt, elektroniskt söksystem. Rixlex har
förutsättningar för att tillgodose dessa krav, och Rixlex kan
enligt rapporten bli ett centrum för offentlig information
inklusive rättsinformation. Rixlex kan också tillhandahålla
rådata som kommersiella aktörer kan sälja vidare med eller utan
vidareförädling.
Enligt rapporten skulle Informationsutredningens definition av
samhällsinformation, "sådan information som är en följd av
riksdagens, landstingens och kommunernas beslut och de
instruktioner de utfärdat för myndigheterna", kunna ligga till
grund för Rixlex framtida innehållsliga utveckling. I en
komplett samhällsinformationsdatabas bör enligt rapporten
inrymmas även EU-rättsakter, domstolarnas rättsfallssamlingar
och allmän rättsinformation. Även övrig information från EG/EU:s
olika organ inklusive Europaparlamentets dokument kan bli
aktuella.
En utbyggnad av Rixlex längs dessa linjer aktualiserar olika
principiella och praktiska frågor. Det gäller t.ex. frågan om
vem som garanterar kvalitet och kostnader i ett enhetligt
informationssystem -- public service-modellen eller någon annan;
vidare gäller det frågan om pliktleverans motsvarande den för
tryckta skrifter beträffande offentliga organs beslut och
föreskrifter, en översyn av lagen (1993:825) om personuppgifter
i informationssystemet Rixlex för den händelse man vill lagra
offentliga handlingar med personuppgifter och frågan om
huvudmannaskapet, där flera faktorer enligt rapporten talar för
att riksdagen kan vara lämplig.
2.6.3 Samhällsguiden
Samhällsguiden kom ut i en första upplaga år 1979 som ett
resultat av Byråkratiutredningens arbete. Ett syfte med
Samhällsguiden var att förbättra kontakterna mellan medborgarna
och myndigheterna. Den gavs en sådan utformning att den kunnat
fungera som ett lätthanterligt hjälpmedel för dem som söker
samhällsinformation snarare än som ett komplett uppslagsverk.
Samhällsguidens tre första upplagor utarbetades av en
redaktionskommitté på uppdrag av dåvarande Kommundepartementet.
Fr.o.m. 1986 års upplaga har det redaktionella ansvaret för
Samhällsguiden legat på riksdagens förvaltningskontor.
Samhällsguiden har finansierats med intäkter från försäljning
och fram till 1992 med hjälp av ett särskilt produktionsstöd
från Civildepartementet. Sedan Finansdepartementet i slutet av
detta år övertog huvudmannaskapet för Samhällsguiden har inget
produktionsstöd utgått. Riksdagen har åtagit sig att producera
boken fr.o.m. 1994 års upplaga. Till följd av bortfallet av
produktionsstöd har marknadspriset på boken stigit kraftigt.
Upplagan har varierat över tiden. Som mest har den varit 39
200 (1983). 1994 års upplaga är 17 000. De senaste upplagorna
har även gjorts som talbok i små upplagor.
De flesta användarna av Samhällsguiden är vidareinformatörer
av olika slag. Till vidareinformatörerna räknas bl.a.
förtroendevalda i kommuner och landsting och fackliga
organisationer samt befattningshavare som kuratorer,
socialsekreterare och studierådgivare. Organisationer, företag
och institutioner samt skolan och utbildningen i samhällskunskap
är andra viktiga användare av Samhällsguiden.
Boken har indelats i ämnesområden som följer en människas väg
i samhället "från vaggan till graven". Den senaste upplagan
innehåller också ett kapitel med grundkunskaper om EU inför
folkomröstningen hösten 1994.
Enligt en nyligen utgiven rapport är Samhällsguidens användare
i regel mycket positiva till bokens innehåll och utformning. Ett
problem är dock att det fortfarande finns många som är verksamma
inom informationsområdet som inte känner till Samhällsguidens
existens, vilket motiverar insatser för att öka kännedomen om
boken.
Den senaste utgåvan av Samhällsguiden finns tillgänglig i
riksdagens databas Rixlex. Det aktualiserar frågan om en
fortlöpande uppdatering av innehållet. En möjlighet att lösa
denna hantering praktiskt är att myndigheterna själva lägger in
uppgifter om aktuella förändringar på respektive områden. En
försöksverksamhet med denna inriktning har nyligen startat i
liten skala.
2.6.4 Riksdagsbiblioteket
Riksdagsbiblioteket (RB) är med sina samlingar av 600 000
volymer och 3 000 tidningar och tidskrifter en viktig del i det
svenska nätverket för samhällsinformation. RB:s målgrupp är i
första hand riksdagen, men biblioteket har också ett nationellt
ansvar som sträcker sig utanför riksdagen. RB expedierar ca 35
000 lån per år, lämnar upplysningar inom samhällsinformationens
område och håller kurser och seminarier för vidareinformatörer
inom området.
RB öppnades år 1851 och växte kraftigt under första delen av
1900-talet. En utredningstjänst bildades år 1955 för att ge
ledamöterna en bättre service. Den skildes år 1966 från RB och
utgör sedan dess en egen organisatorisk enhet inom riksdagen. År
1977 blev RB en enhet inom Riksdagens förvaltningskontor.
RB är organisatoriskt indelat i åtta sektioner med totalt 31
heltidstjänster. Budgeten inklusive personalkostnader omslöt år
1993/94 13,9 miljoner kronor.
Målsättningen för RB när det gäller samhällsinformation är att
biblioteket på ett aktivt och utåriktat sätt skall ställa sina
resurser till förfogande för riksdagen och övriga användare och
informationssökare. Biblioteket skall inom ramen för sin primära
service till riksdagen söka och förmedla information för att
tillhandahålla goda beslutsunderlag, följa utvecklingen inom
samhällsinformationsområdet och ha beredskap för att lösa frågor
som kan bli aktuella. RB skall i andra hand på liknande sätt
betjäna regeringskansliet inklusive kommittéväsendet, kyrkomötet
och centrala förvaltningsmyndigheter. I mån av resurser skall
biblioteket även ge service till forskare, studerande och
allmänheten. Ca 60 % av riksdagsbibliotekets resurser ägnas åt
dessa senare grupper.
Information om nyinköpt litteratur och publikationer inom alla
områden samt aktuella tidskriftsartiklar lämnas till
bibliotekets primära målgrupper varje vecka i Läslistan. En
särskild EU-lista ges ut månadsvis. Via databasen Libris kan
bibliotek i hela Sverige  ta del av RB:s material. RB:s egen
katalogdatabas är allmänt tillgänglig i Rixlex.
RB erhåller publikationer från ett trettiotal internationella
organisationer. Biblioteket är s.k. depåbibliotek för EU, FN,
GATT, ILO, OECD och Unesco. Europarådet och Nordiska rådet
sänder stora delar av sin publicering till RB. RB hör till de få
offentliga bibliotek i Sverige som regelbundet får publikationer
från Europarådets domstol för mänskliga rättigheter.
RB har sedan 1950-talet bevakat och köpt in litteratur om EU.
Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för
information och rådgivning i frågor om informationsverksamhet
kring EU. RB fungerar i dag som rådgivare till
vidareinformatörer som behöver upplysningar om
informationskällorna om EU. En särskild databas som är
tillgänglig via Rixlex och Dafa har byggts upp om RB:s
EU-publikationer.
Sedan 1979 katalogiserar RB alla statliga publikationer i
databasen Libris, som är tillgänglig för alla landets
forskningsbibliotek. Antalet statliga publikationer uppgår till
ca 5 000 per år. RB ger årligen ut en bibliografi över statliga
myndigheters publikationer.
2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement
På förslag av riksdagens informationsutredning beslöt
riksdagen 1975 att en tidning, gemensam för riksdagen och
departementen, skulle ges ut från den 1 januari 1976 med namnet
Från Riksdag & Departement. Tidningen, som ersatte den tidigare
av Finansdepartementet utgivna publikationen Departementsnytt,
inordnades organisatoriskt i Nämnden för samhällsinformation,
NSI.
I samband med NSI:s nedläggning vid årsskiftet 1981/82 fördes
Från Riksdag & Departement till riksdagen, där tidningen från
1983 utgör en enhet inom RFK. Tidningen har utvecklats från ett
officiöst statligt informationsblad till en specialiserad
facktidning för dem som har behov att följa den statliga
beslutsprocessen. Sedan 1979/80 ges tidningen även ut som
taltidning.
Tidningens syfte inom den allmänna samhällsinformationen skall
enligt 1975 års riksdagsbeslut vara att underlätta för personal
i stat och kommun, företag och organisationer samt för
förtroendevalda och övriga politiskt intresserade att följa
verksamheten i riksdagen och regeringskansliet. Tidningens
policy bygger på de redaktionella riktlinjer som riksdagen
fastställde 1975. Dessa riktlinjer innebar närmast en
minimibeställning av redaktionell bevakning av regeringen och
riksdagen. Redaktionen utlovar numera en heltäckande bevakning
av alla kommittédirektiv, utredningsbetänkanden,
departementspromemorier, propositioner och utskottsbetänkanden
och riksdagsbeslut som bygger på dessa. Sedan budgetåret 1992/93
tar tidningen in betalda annonser.
I riksdagsbeslutet 1975 angavs att tidningens redaktion skall
ha en oberoende ställning och själv utforma innehållet i
enlighet med de av riksdagen fastställda riktlinjerna och att
chefredaktören skall vara ansvarig utgivare. Dessa principer
konfirmerades vid beslutet 1981 om att knyta tidningen
administrativt till riksdagen.
Tidningens redaktion och expedition omfattar nio tjänster, av
vilka sju är journalistiskt inriktade. Den budgeterade
nettokostnaden för att framställa, distribuera och administrera
tidningen uppgick budgetåret 1993/94 till 3,392 miljoner kronor
inklusive personalkostnader. Prenumerationsintäkterna uppgick
till ca 4,2 miljoner kronor och annonsintäkterna till drygt 700
000 kr.
Den TS-kontrollerade upplagan för Från Riksdag & Departement
var 1993 23 500 exemplar och 1994 24 700 exemplar. Den "totala
distribuerade " upplagan har enligt interna beräkningar under
verksamhetsåret 1993/94 uppgått till ca 25 000 ex. Årsvolymen
för 1993/94 var 920 sidor. Antalet utgåvor under 1994 var 38.
Det dominerande innehållet i tidningen är en löpande,
heltäckande bevakning av den centrala statliga beslutsprocessen.
Dessutom publiceras egna artiklar med anknytning till de ämnen
tidningen behandlar. Nyutgivna SFS förtecknas fortlöpande.
Återkommande inslag är krönikor över skattelagstiftning och
annan lagstiftning, förteckningar över föregående års utgivning
av SOU, Ds och kommittédirektiv samt sammanställningar av
pågående och avslutade utredningar. Hösten 1993 framställdes en
specialtidning om Sverige och EES inför EES-avtalets
ikraftträdande den 1 januari 1994.
Enligt en läsarundersökning genomförd 1992 ansåg 36 % av
tidningens läsare att den var mycket bra och 59 % att den var
ganska bra.
Tidningen bedöms behöva anpassa verksamhets- och
distributionsformer till en föränderlig efterfrågan. Exempel på
kompletterande distributionsformer som diskuteras är att lägga
tidningens innehåll i sökbara databaser och att tillhandahålla
artiklar ur tidningen via fax mot särskild avgift. Fördelen med
tidningsformen är att den erbjuder en samlad och överblickbar
summering av en veckas förslag och beslut inom tidningens
bevakningsområde.
2.7 EU-information
2.7.1 Resurser och organisation
Riksdagen anslog under perioden 1992--1994 181 miljoner kronor
för informationsinsatser inför folkomröstningen om svenskt
medlemskap i EU. Utrikesdepartementet anförtroddes uppgiften att
samordna informationsaktiviteterna. En särskild myndighet,
Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration,
inrättades hösten 1992 med uppgift att fördela bidrag till
organisationslivets informationsinsatser. Förre statsministern
Thorbjörn Fälldin har varit delegationens ordförande.
De resurser riksdagen anslagit har fördelats på Sekretariatet
för Europainformation (63 miljoner kronor), UD-H (8), politiska
partier (12), kampanjorganisationer (58) och övriga
organisationer (40).
Riksdagen bedriver inte någon samlad, målinriktad
EU-information. Däremot förekommer en rad enskilda
informationsinsatser av riksdagens förvaltningskontors olika
enheter.
2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för Europainformation
Utrikesdepartementet har inrättat en enhet direkt under
Europa- och utrikeshandelsminstern, Sekretariatet för
Europainformation, med uppgift att lämna bred, saklig och
allsidig information till allmänheten inför folkomröstningen.
Sekretariatet har löst sin informationsuppgift genom samarbete i
nätverk med bl.a. landets bibliotek och Kommerskollegium,
produktion av informationsmaterial och databaser, direktservice
via en telefonpanel, service till massmedia och riktade insatser
för grupper med särskilda behov.
Bibliotekens insatser har bestått bl.a. av att de medverkat i
spridningen av sekretariatets informationsmaterial. Särskilda
bibliotekarier har utsetts, och många bibliotek har engagerat
arbetslösa akademiker inom ramen för ALU för
informationsarbetet. Biblioteken har gratis tillgång till åtta
databaser som innehåller EES/EU-information.
Informationsmaterialet har varit inriktat på få typer av
produkter som produceras i långa serier. Huvudprodukterna har
varit ett hundratal olika faktablad, fyra broschyrer och ett
tjugotal småskrifter. En broschyr till samtliga hushåll våren
1994 gick ut i 4,3 miljoner exemplar.
Sekretariatets direkta informationsservice har bestått bl.a.
av en telefonpanel bemannad med unga jurister och samhällsvetare
som svarat på frågor från allmänheten. Svar har normalt getts
inom 24 timmar. Massmedia har erbjudits specialservice genom att
en del av telefonpanelen avdelats som en presspanel.
Redaktionerna har också fått ett blad med basfakta inför
viktigare händelser.
I syfte att tillgodose riksdagens önskemål om
informationsinsatser för grupper med särskilda behov har vissa
riktade projekt genomförts till handikappade (synskadade, döva
och förståndshandikappade). För invandrare med svårighet att
förstå svenska gavs hushållsbroschyren ut på åtta
invandrarspråk.
Utskottet avser att återkomma i annat sammanhang till frågan
om Europainformationens framtida huvudmannaskap, organisation
m.m.
2.7.3 EU-information i riksdagen
I riksdagen finns stora informationsresurser i form av
dokument, databaser och kunnande på EU-området.
Riksdagen gav i anslutning till beslutet om EES hösten 1992 ut
en broschyr om EES till allmänheten. Som redan nämnts gav
tidningen Från Riksdag & Departement hösten 1993 ut ett
specialnummer med information om Sverige och EES inför
EES-avtalets ikraftträdande den 1 januari 1994. Mycket
information om EES/EU sprids genom tidningens löpande bevakning.
Den senaste upplagan av Samhällsguiden har ett kapitel som
förmedlar grundläggande kunskaper om EU.
I riksdagen finns det sedan länge en omfattande
informationsbank om EU och dess aktiviteter. Alla EG:s
officiella dokument finns samlade i Riksdagsbiblioteket, som
bevakat och samlat EU-litteratur sedan början av 1950-talet.
Biblioteket har efter hand införskaffat nya medier och
hjälpmedel för att effektivare kunna utnyttja denna stora
kunskapsmassa. I dag har RB tillgång till en rad olika
EU-databaser både on-line och på CD-ROM.
Riksdagsbibliotekets insatser för att sprida information om EU
och EU-dokument sker dels genom att allmänheten kan besöka
biblioteket och utnyttja dess tjänster, dels genom de väl
etablerade kontakter RB har med andra bibliotek och myndigheter.
RB:s databas om EU-publikationer är tillgänglig via Rixlex och
Dafa. Bibliotek ute i landet får också kännedom om RB:s
publikationer via Libris och kan beställa fjärrlån för sina
låntagare.
Många bibliotek, verk och myndigheter har vänt sig till RB för
information och rådgivning vid uppbyggandet av en egen
informationsverksamhet om EU. Biblioteket fungerar även som
rådgivare till vidareinformatörer som behöver upplysningar om
dokumenten och informationskällorna. RB medverkar även vid olika
EU-seminarier och kurser.
År 1991 blev RB depåbibliotek för EU och tog därmed också
formellt ansvaret för att hålla de officiella dokumenten
tillgängliga för allmänheten. RB ingår som en aktiv aktör i det
nätverk för EU-information som finns i Sverige.
Inom ramen för databasen Rixlex har ledamöter och tjänstemän i
riksdagen och regeringskansliet och Rixlex abonnenter tillgång
till nyhetsbyrån Reuters EU-bevakning. I Rixlex finns också en
databas med frågor och svar om EU. En rad olika databaser om EU
i form av fulltextdatabaser med rättsakter samt register- och
faktadatabaser kommer inom den närmaste tiden att bli
tillgängliga genom Rixlex.
2.8 Sammanfattning
Det är regeringen, med Finansdepartementet som handläggande
departement, som har det samlade ansvaret för
samhällsinformationsfrågorna. Arbetsuppgifterna gäller vissa
övergripande frågor som att tillgodose vissa generella
medborgerliga krav på tillgänglighet och överskådlighet samt
forskning, utveckling och utbildning. Härutöver har
regeringskansliet vissa operativa uppgifter som att lämna
information till allmänheten, massmedia etc.
Riksdagens ansvarsområde vad gäller samhällsinformationen
omfattar dels beslut om riktlinjer för samhällsinformationen,
dels uppföljning av dessa riktlinjer och andra beslut rörande
samhällsinformationen samt utvärdering av verksamheten, dels
fullgörande av egna informationsskyldigheter mot medborgarna i
enlighet med de beslut som fattats om inriktningen på
samhällsinformationen. Besluten och uppföljningen av dessa
bereds av KU. Ansvaret för den egna informationsverksamheten
faller på riksdagens förvaltningskontor.
Gränsen mellan regeringens och riksdagens ansvarsområde har
aldrig fastlagts i detalj, vilket vållar problem vad gäller
hanteringen av vissa uppgifter i gränslandet mellan regeringen
och riksdagen. Ett problem i detta sammanhang är att
regeringens/regeringskansliets ambitioner framstår som låga och
snarast går i riktning mot att ytterligare sänkas. Den praktiska
konsekvensen av detta är att regeringen i vissa fall överlåter
ansvaret på andra. En betydande del av förfrågningarna från
allmänheten, som berör regeringen, besvaras sålunda av
riksdagens informationstjänst. Utgivningen av Samhällsguiden och
Statskalendern har överlåtits till marknaden.
Riksdagens informationsverksamhet är allmänt sett omfattande
och styrs av höga ambitioner. Verksamheten bedrivs dels inom
informationsenheten, Riksdagsbiblioteket och tidningen Från
Riksdag & Departement -- som samtliga tillhör serviceområdet
informations- och kunskapsförsörjning -- dels inom dokument- och
registerenheten vad avser databasen Rixlex. Redaktören för
Samhällsguiden lyder direkt under förvaltningsdirektören.
I vissa delar av informationsverksamheten har riksdagen
ensamställning. Det gäller bl.a. Rixlex och delar av
Riksdagsbibliotekets verksamhet. I andra fall, t.ex. beträffande
tidningen Från Riksdag & Departement, skall samråd ske med
regeringskansliet om val av chefredaktör och övergripande
administrativa frågor, medan det ekonomiska och löpande ansvaret
vilar på riksdagens förvaltningskontor och den journalistiska
verksamheten bedrivs självständigt av redaktionen. Produktionen
av Samhällsguiden baserades tidigare på en avtalsreglerad
samverkan mellan regeringskansliet och riksdagen. Numera får
Samhällsguiden närmast föras till kategorin ensamställning för
riksdagen.
De centrala frågor som ställts i denna studie gäller
 riksdagens informationspolicy
 styrningsprinciper och prioriteringar
 de materiella villkoren för verksamheten (organisation,
ekonomi och personal)
 verksamhetens resultat ("produktionen")
 resultatmätning/avnämarreaktioner
Dessa frågor har i sin helhet applicerats på
informationsenhetens verksamhet men inte konsekvent på den
övriga här redovisade verksamheten (Rixlex, Samhällsguiden,
Riksdagsbiblioteket, tidningen Från Riksdag & Departement). I
den mån det finns uppgifter som belyser de centrala frågorna
inom den övriga verksamheten, redovisas dessa tillsammans med
motsvarande uppgifter om informationsenheten i det följande.
Ett förslag till policy för riksdagens informationsverksamhet
har utarbetats av den särskilda referensgruppen för
informationsfrågor. Förslaget består av några allmänna
principiella deklarationer samt vissa vägledande principer för
riksdagens informationsverksamhet och informationsenhetens
uppgifter. Förslaget har ännu inte behandlats i
förvaltningsstyrelsen.
Inom informationsenheten ligger, liksom fallet är med alla
enheter inom förvaltningskontoret, nollbasbudgeteringsmetoden
till grund för styrning och prioritering av resurser. Metoden
innebär i korthet att man i budgetsammanhang årligen beskriver
verksamheten i termer av mål och kostnader för att nå dessa mål
och att rangordningen mellan de alternativa aktiviteterna
bestäms av i vad mån de bidrar till att målen uppnås. (En annan
benämning på denna styrningsteknik är målstyrning.)
Informationsenheten är indelad i tre sektioner:
informationstjänsten, skol- och visningstjänsten och
produktionen med totalt 13,7 helårstjänster. Budgeten uppgick
verksamhetsåret 1993/94 till 10,38 miljoner kronor inkl.
personalkostnader. Driftbudgeten utgjorde 6,747 miljoner kronor.
Riksdagsbiblioteket är indelat i åtta sektioner med totalt 31
heltidstjänster. Budgeten verksamhetsåret 1993/94 uppgick till
13,9 miljoner kronor inkl. personalkostnader. Det kan påpekas
att verksamheten till största delen utgörs av biblioteks- och
informationstjänster till riksdagen och till en mindre del av
samhällsinformation.
Redaktionen och expeditionen för tidningen Från Riksdag &
Departement har totalt nio heltidstjänster. Nettokostnaderna för
att producera, distribuera och administrera tidningen uppgick
1993/94 till 3,392 miljoner kronor. På intäktssidan finns
prenumerations- och annonsintäkter på tillsammans 4,9 miljoner
kronor.
Riksdagens direkta kostnader för Samhällsguiden avser
lönekostnader för redaktören och allmänna hanteringskostnader.
Produktionen i övrigt finansieras helt av försäljningsintäkter.
Rixlex, som är samlingsnamnet på riksdagens publika databaser,
administreras inom dokument- och registerenheten (Doris). Den är
sedan den 1 juli 1993 tillgänglig för allmänheten. Rixlex är en
försöksverksamhet som skall pågå i fem år. Verksamheten
finansieras dels med anslag (ca 1 miljon kronor per år), dels
med avgifter som under 1993/94 inbringat drygt 1 miljon kronor
från ca 200 abonnenter, främst gymnasieskolor. Doris
tillhandahåller mot särskild avgift utbildning i att söka i
Rixlex.
Riksdagens kostnader för informationsverksamheten torde uppgå
till ca. 18 miljoner kronor årligen. I denna summa ingår
informationsenhetens budget (10,380 miljoner kronor),
nettokostnaderna för Från Riksdag & Departement (3,4 miljoner
kronor), ca 4 miljoner kronor av Riksdagsbibliotekets budget och
vissa kostnader för Samhällsguidens produktion. En del av
verksamheten är inriktad på riksdagens interna behov och kan
därför inte klassificeras som samhällsinformation i egentlig
mening. Enligt en grov uppskattning kan ca hälften av riksdagens
informationsverksamhet och dess kostnader, dvs. knappt 10
miljoner kronor, anses vara kostnader för samhällsinformation i
egentlig mening.
När det gäller resultatet av verksamheten ("produktionen")
redovisar informationsenheten en mycket omfattande och
differentierad produktion. Den omfattar i grova drag extern
information, kurser, seminarier och utbildning, skolbesök och
visningar samt produktion av informationsmaterial. Bland
särskilda projekt kan nämnas tillskapande av ett
informationscentrum för riksdagen i de nya lokalerna i kvarteret
Neptunus i Gamla stan som öppnas senvåren 1995.
Riksdagsbibliotekets insatser på informationsområdet består av
tillhandahållande av information i olika former till riksdagen,
regeringskansliet, kyrkomötet, centrala förvaltningsmyndigheter,
forskare, studerande och allmänheten. RB tillhandhåller även
publikationer från ett stort antal internationella
organisationer och ger råd till vidareinformatörer om
EU-informationsmaterial. RB ger årligen ut en bibliografi över
statens publikationer.
Tidningen Från Riksdag & Departement utkommer årligen med 38
nummer omfattande totalt över 900 sidor, som utges i en upplaga
på ca 25 000 exemplar. Innehållet är främst heltäckande
redovisningar av den centrala beslutsprocessens olika steg,
förutom visst specialmaterial, t.ex. krönikor om
lagstiftningsärenden.
Samhällsguiden utkom i den senaste upplagan i 17 000 exemplar.
Den vänder sig främst till vidareinformatörer och innehåller
information om olika ämnesområden avseende en individs väg genom
livet i samhället "från vaggan till graven". Samhällsguiden
finns även tillgänglig i databasen Rixlex.
Rixlex innehåller förutom Samhällsguiden riksdagstrycket i
dess helhet samt ärende- och planeringsregister för riksdagen,
vidare press- och kalenderinformation, ledamotsregister,
register över SFS, gällande författningar i sin helhet samt
kommittédirektiv och kommittéredovisningar. Rixlex betjänar
förutom riksdagen och regeringskansliet ca 300 betalande kunder.
Rixlex öppnades 47 500 gånger under januari 1995.
Uppgifter om resultatmätning och avnämarreaktioner är f.n.
sparsamt förekommande. Inom informationsenheten pågår ett arbete
med att tillskapa en uppsättning mått som avser att uttrycka
måluppfyllelse inom olika delar av verksamheten.
Endast i undantagsfall finns data om verksamheten/produktionen.
Som exempel kan nämnas att antalet inkommande samtal till
informationstjänstens telefonservice uppgår till över 25 000 per
år och att antalet besökare under 1993/94 översteg 100 000
personer.
När det gäller avnämarreaktioner kan nämnas att Riksdagsbeslut
i korthet, som distribueras till drygt 300 tidningsredaktioner,
har fått ett mycket positivt mottagande, och tidningar av olika
slag har i betydande utsträckning tagit in materialet, i vissa
fall i en särskild spalt. Tidningen Från Riksdag & Departement
har låtit mäta läsarnas uppskattning av tidningen med gott
resultat. Samhällsguidens användare är i regel mycket positiva
till bokens innehåll och utformning. Den senaste upplagan har
också haft framgångar försäljningsmässigt. Rixlex har fått ett
tydligt, positivt gensvar från breda användargrupper under sitt
första år. Riksdagsbiblioteket har under de senaste 2,5 åren
genomfört fyra användarundersökningar avseende bl.a. antal
besök, lån, telefonsamtal, fax och ep under en vecka. Statistik
beträffande lån kan fås automatiskt via Strax,  RB:s lånesystem.
2.9 Motionerna
I motion K312 hemställer Per Bill (m) att riksdagen beslutar
öppna riksdagens databaser i Rixlex kostnadsfritt för
allmänheten. I motionen anförs bl.a. att möjligheten att
informera sig om riksdagens arbete via Rixlex måste betecknas
som ett värdefullt bidrag till medborgarnas möjligheter att
orientera sig om samhällets gemensamma åtgärder och följa de av
riksdagen beslutade lagarna. Abonnemangsavgiften är baserad på
vad det kostar att få ut motsvarande information i tryckt form.
Enligt motionären är dock de fasta kostnaderna för att koppla
upp informationssökare utanför riksdagen nästan försumbar. Mot
denna bakgrund anser motionären att abonnemangskravet bör slopas
alternativt att en abonnent på Rixlex bör ges tillstånd att
gratis vidareförmedla information som inhämtats via Rixlex.
I motion K316 anför Inger Lundberg m.fl. (s) att det, mot
bakgrund av att offentlighetsprincipen hör till det finaste i
den svenska demokratin och är en garant för öppen debatt och mot
maktmissbruk, är viktigt att inga onödiga trösklar skapas när
det  gäller den offentliga informationen som gör att allmänheten
i praktiken inte får tillgång till informationen. Motionärerna
anför vidare att det finns anledning att känna oro för de
principer som lett till att riksdagen fastnat för att sätta ett
förhållandevis högt pris på tillgången till Rixlex. I motionen
anförs också att elektronisk distribution av data inte kräver så
stora resurser som tryckt material. Vikten av att hävda
offentlighetsprincipen ger enligt motionärerna riksdagen
anledning att överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt. Därför
hemställer motionärerna att riksdagen uppdrar åt
förvaltningskontoret att utreda ekonomiska, praktiska och
principiella konsekvenser av att erbjuda Rixlex kostnadsfritt
till allmänheten.
I motion K811 yrkande 2 hemställer Mats Odell (kds) att
riksdagen beslutar att riksdagens offentliga publikationer skall
finnas tillgängliga i publika databaser utan kostnad inom 24
timmar efter offentliggörandet och att det nya systemet skall
vara infört senast den 31 december 1995, då även aktuella
elektroniska diarier skall vara tillgängliga i publika
databaser. Bakgrunden till hemställan är att
informationsteknologins utnyttjande i stat, landsting och
kommuner enligt motionären spelar en viktig roll vad gäller
möjligheterna att dels påverka utvecklingen av tekniken, dels
göra stora besparingar. Med hänvisning till det arbete som
initierats av den s.k. IT-kommissionen menar motionären att det
finns anledning att ställa upp konkreta mål för utvecklingen de
närmaste åren.
2.10 Utskottet
När det gäller de frågor som aktualiserats i utskottets
utvärdering ger enligt utskottets mening det redovisade
materialet en förhållandevis positiv bild av
samhällsinformationen från riksdagens utgångspunkt. De olika
informationsaktiviteterna fungerar väl, och de få problem som
tagits upp i delrapporterna är inte av det mera allvarliga
slaget.
Som exempel på problem nämns i rapporten från
informationsenheten att det finns praktiska begränsningar i
möjligheterna att ta emot externa grupper som journalister,
informatörer och studerande i seminarie- och
utbildningsverksamhet samt besökande grupper. I rapporten om
Samhällsguiden konstateras att många som är verksamma i
informationssammanhang ute i samhället inte känner till guiden.
Inget av dessa problem är av den arten att de från riksdagens
sida bör föranleda någon åtgärd. De angivna problemen bör kunna
lösas inom ramen för respektive verksamheter och ytterst i
förvaltningsstyrelsen.
I övrigt har vissa tekniska och praktiska frågor
uppmärksammats i rapporterna. Det gäller bl.a. vissa strategiska
frågor kring utvecklingen av Rixlex till ett elektroniskt system
för samhällsinformation, främst frågan om riksdagen som huvudman
för ett sådant system. Enligt utskottets mening är det rimligt
att dessa och hithörande frågor bör kunna lösas inom ramen för
den pågående försöksverksamheten med Rixlex.
En fråga som enligt rapporten om Samhällsguiden bör
uppmärksammas är hur uppdateringen av innehållet i
Samhällsguiden skall organiseras. Denna fråga har samband med
ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen, som
behandlas särskilt i det följande.
Frågan om en anpassning av tidningen Från Riksdag &
Departement till förändringar i efterfrågan har tagits upp i en
av delrapporterna. Det gäller t.ex. om tidningsinnehållet skall
bli tillgängligt i databaser och om tidningen skall
tillhandahålla enskilda, faxdistribuerade artiklar. Dessa
förändringar kan betraktas som ett led i en allmän
produktutveckling, varför utskottet inte har någon anledning att
ange någon mening i denna fråga.
Utskottet har från förvaltningskontoret erfarit att det finns
ett behov av att tillskapa en referensgrupp i
förvaltningsstyrelsen för informations- och IT-frågor, med
hänvisning till den snabba utvecklingen på området och det därav
följande behovet av en politisk förankring. Förslag härom kommer
att läggas fram för styrelsen under våren. Utskottet vill i
detta sammanhang, utan att därmed föregripa
förvaltningsstyrelsens behandling och ställningstagande, ställa
sig positiv till idén med en särskild referensgrupp för det
nämnda ändamålet.
På den övergripande samhällsinformationsnivån finns det en del
frågor som enligt utskottets mening bör uppmärksammas. En av
dessa gäller frågan om ansvarsfördelningen mellan regeringen och
riksdagen. Det har i det föregående konstaterats att denna
fördelning hittills inte blivit föremål för någon närmare
reglering, vilket kan ses både som en fördel och en nackdel.
Fördelen med ett oreglerat förhållande är närmast att det ger
utrymme för förhandlingslösningar, vilket varit fallet med t.ex.
Från Riksdag & Departement, Samhällsguiden och hanteringen av
EU-informationen. Nackdelen med att lämna fältet oreglerat är
bl.a. att regeringskansliet kan repliera på vissa
servicefunktioner i riksdagen, t.ex. informationstjänsten,
vilket kan bidra till en fortsatt passivitet från regeringens
sida.
Utskottet finner för sin del att den nuvarande ordningen vad
gäller ansvarsfördelningen mellan regeringen och riksdagen inte
är helt tillfredsställande och vill, med hänvisning till bl.a.
följande exempel, fästa regeringens uppmärksamhet på detta
förhållande.
Enligt vad utskottet erfarit råder en betydande oklarhet när
det gäller uppdatering av innehållet i Samhällsguiden.
Förvaltningskontoret, som tagit på sig det redaktionella
ansvaret för Samhällsguiden, har ingen praktisk möjlighet att
stå för uppdateringen, med påföljd att den nuvarande versionen
av Samhällsguiden inte uppfyller kravet på aktualitet i alla
delar.
Enligt utskottets mening bör regeringen ha ansvaret för
uppdateringen. Detta kan enklast ske genom att regeringen
ålägger respektive myndighet att fortlöpande leverera aktuella
uppgifter.
Ett annat konkret problem i samarbetet mellan riksdagen och
regeringen gäller svårigheten att överföra propositionstexter
från regeringskansliet till Rixlex på grund av oenhetliga
datasystem inom regeringskansliet. Ett exempel på konsekvenserna
av detta är att budgetpropositionen ännu en dryg månad efter
avlämnandet till riksdagen inte finns tillgänglig i Rixlex.
Överläggningar mellan förvaltningskontoret och
Statsrådsberedningen har ännu inte gett något resultat. Enligt
vad utskottet erfarit pågår ett arbete med dessa frågor i
regeringskansliet. Regeringen har sålunda den 9 juni 1994
uppdragit åt sitt förvaltningskontor "att vidta de åtgärder som
behövs för att utveckla väl fungerande IT-funktioner i
regeringskansliet". I uppdraget ingår bl.a. att åstadkomma ett
verksamhetsanpassat system för elektronisk
informationsförsörjning inom samt till och från
regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör regeringen
påskynda detta arbete så att en bättre ordning därmed skapas för
regeringskansliets kommunikation med riksdagen och Rixlex.
Vad utskottet nu anfört om ansvaret för uppdatering av
Samhällsguiden och regeringskansliets kommunikation med
riksdagen och Rixlex bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
I tre motioner K312 (m), K316 (s) och K811 yrkande 2 (kds)
yrkas att databaserna i Rixlex bör bli tillgängliga
kostnadsfritt. Det nuvarande abonnemangspriset är enligt de
uppgifter utskottet fått satt i relation till abonnemangspriset
på riksdagstrycket, och förvaltningskontorets ambition är att
styra över efterfrågan till Rixlex.
Vid prissättningen bör enligt förvaltningskontoret hänsyn tas
till
 riksdagens kapacitet att hantera de aktuella datamängderna
och kvaliteten i kontakterna med användarna;
 eventuell differentiering av priset med avseende på vilka
användarna är (enskilda, företag, skolor etc.);
 kostnaderna för kommunikationen -- dessa står riksdagen för
och de uppgår till betydande belopp.
Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan om prissättningen
att tas upp i förvaltningsstyrelsen under våren. En möjlig
differentiering är t.ex. att bibliotek och medborgarkontor får
ta del av Rixlex innehåll kostnadsfritt. Utan avsikt att
föregripa förvaltningsstyrelsens behandling och
ställningstagande i denna fråga förordar utskottet principiellt
en differentiering enligt vad som nyss sagts. Med hänvisning
till vad som här anförts föreslår utskottet att motionerna K312,
K316 och K811 yrkande 2 avslås.
3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i
myndigheternas publika databaser m.m.
3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor
Med medborgarkontor menas en offentlig inrättning som ger
service till medborgarna. Medborgarkontor finns f.n. på ett
tiotal orter i landet. Vid några medborgarkontor finns inte bara
kommunal verksamhet representerad utan även statliga myndigheter
och allmänna försäkringskassor. Medborgarkontor betraktas främst
som ett kompletterande medel för att möta medborgarnas ökade
krav på service och lättillgängliga myndigheter.
Sedan oktober 1992 har i Civildepartementet funnits en
arbetsgrupp (C 1992:B) med uppgift att följa och utvärdera
utvecklingsarbetet med medborgarkontor m.m. Arbetsgruppen har i
december 1993 ersatts av en samordningsgrupp (C 1993:C) med
uppgift att samordna det fortsatta utvecklingsarbetet med
medborgarkontor.
I proposition 1993/94:187 föreslogs att en femårig
försöksverksamhet med medborgarkontor skulle inledas med början
den 1 juli 1994. Syftet med försöksverksamheten var enligt
propositionen att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om
hur ett organiserat samarbete över kommunala och statliga
myndighetsgränser kan utformas. Enligt det framlagda
lagförslaget skulle kommunerna ges befogenhet att för en
begränsad tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter
m.fl. om att utföra sådana uppgifter som inte innebär
myndighetsutövning. De uppgifter som kunde komma i fråga var
enligt propositionen service och rådgivning av enklare och mer
rutinbetonat slag. Frågan om myndighetsutövning vid
medborgarkontor föreslogs utredas vidare. Utvecklingen inom
informationsteknologin kan enligt propositionen komma att göra
det möjligt för medborgarna att själva söka information och göra
ansökningar via s.k. publika dataterminaler eller hembaserade
persondatorer.
Utskottet (bet. 1993/94:KU39) delade regeringens bedömning att
en försöksverksamhet borde inledas i enlighet med regeringens
förslag och tillstyrkte lagförslaget. Riksdagen följde
utskottet.
3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet,
pågående utredningar m.m.
Regler om allmänna handlingars offentlighet finns i TF 2 kap.
1--16 §§. I 2 § regleras rätten att ta del av allmänna
handlingar. Denna rätt får begränsas endast om det är påkallat
med hänsyn till vissa där angivna intressen, bl.a. hänsyn till
rikets säkerhet och skyddet för enskilds personliga eller
ekonomiska förhållanden. I 3 § definieras handling som
"framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan
läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med
tekniskt hjälpmedel". Handling är allmän om den förvaras hos en
myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos
myndigheten.
I 11 § anges vad som ej anses som allmän handling. Bl.a.
gäller det tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan
handling som ingår i bibliotek.
Allmän handling som får lämnas ut skall enligt 12 §
tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Det skall
ske genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift.
En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på
stället, "om betydande hinder möter".
Den som önskar ta del av en allmän handling har enligt 13 §
rätt att mot avgift få avskrift eller kopia av handlingen. En
myndighet är dock inte skyldig att lämna ut upptagning för
automatisk databehandling i annan form än utskrift.
Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1989/90:KU2
uttalat att frågan om reglering av elektroniska dokument i
förvaltningsförfarandet måste få en generell lösning.
I årets budgetproposition (prop. 1994/95:100 bilaga 3, s. 14)
heter det att den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom
informationstekniken (IT) och den snabbt ökade användningen av
IT har medfört behov av en lagstiftning som kan svara mot de
krav som denna process ställer. Samtidigt är det enligt
propositionen rättsordningens uppgift att se till att
grundläggande fri- och rättigheter värnas även i IT-samhället.
Denna problematik illustreras enligt propositionen av att å ena
sidan t.ex. de tryckfrihetsrättsliga principer på vilka våra
grundlagar bygger bör förbli vägledande för rättsutvecklingen på
det massmediala området och att å andra sidan skyddet för den
enskildes integritet måste bevaras.
Dessa frågor behandlas i två olika utredningar. Den ena gäller
rättsliga överväganden kring informationsteknologi (Ju 1994:05,
dir. 1994:42). Utredningens uppgift är att med beaktande av
integritetsintressena lösa de rättsliga problemen kring frågorna
om elektroniska anslagstavlor och elektroniska dokument i
förvaltningen. Elektroniska anslagstavlor (Bulletin Board
Systems -- BBS) är databaser med möjlighet för grupper av
användare att tillföra basen egna meddelanden och läsa andras
meddelanden. Ett exempel på elektroniska dokument är elektronisk
post, där allmänheten har möjlighet att t.ex. kommunicera med
myndigheter och företag genom datorer. Utredningsarbetet skall
vara avslutat senast den 1 november 1995.
Inom skatteförvaltningen har nyligen genomförts sådana
lagändringar som krävs för att den pappersbaserade
ärendehanteringen skall kunna ersättas med elektroniska dokument
och elektroniska akter (prop. 1994/95:93, 1994/95:SkU15). Enligt
den   nya lagstiftningen innehåller en elektronisk akt alla
handlingar i ett ärende, både handlingar som upprättats i
elektronisk form och elektroniska avbildningar av
pappersbaserade handlingar. Elektroniska dokument är rättsligt
likställda med pappersbaserade dokument. De nya bestämmelserna
har trätt i kraft den 1 januari 1995.
Den andra utredningen gäller tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier (Ju
1994:13, dir. 1994:104). Utredningen skall bl.a. undersöka
frågan om ett grundlagsskydd för moderna medier som nu inte har
ett sådant skydd. Som exempel på sådana nya medier nämns i
direktiven CD-ROM-skivor (Compact Disc Read Only Memory),
möjligheten att via telenätet ta emot vissa tjänster av
massmediekaraktär och de tidigare nämnda elektroniska
anslagstavlorna. Utredningsarbetet skall enligt direktiven vara
avslutat senast vid utgången av 1996.
Den dåvarande regeringen tillkallade i mars 1994 en kommission
för att främja en bred användning av informationsteknologin. En
viktig del av kommissionens arbete avses handla om
lagstiftningsfrågor. Målet för kommissionens arbete har i
proposition 1993/94:177 angetts vara att Sverige senast år 2010
skall tillhöra "den globala utvecklingens absoluta spjutspetsar"
när det gäller utnyttjandet av informationsteknologin.
I kommissionens första betänkande, SOU 1994:118
Informationsteknologin -- Vingar åt människans förmåga, framförs
en rad rekommendationer bl.a. i fråga om förändringar i
rättsordningen och den offentliga förvaltningen. Kommissionen
rekommenderar beträffande rättsordningen bl.a. att
lagstiftningen skall vara så utformad att användningen av IT
inte onödigtvis hindras eller kompliceras och att allmänna krav
på rättssäkerhet, IT-säkerhet och skydd av den enskildes
integritet skall uppfyllas. Det rättsliga regelverket skall
göras mer överblickbart med stöd av IT, anser kommissionen.
Beträffande förvaltningen anför kommissionen bl.a. att den
offentliga förvaltningen skall vara ett föredöme, att IT:s
möjligheter att främja allmänhetens insyn i förvaltningen skall
tillvaratas och att alla offentliga organ skall utnyttja de
möjligheter som IT ger inkl. elektronisk post och möjligheter
att söka information i databaser.
IT-kommissionen har efter regeringsskiftet ombildats. Bland
förändringarna kan nämnas att samordningsminister Jan Nygren
övertagit ordförandeskapet efter dåvarande statsminister Carl
Bildt och att ett särskilt Ungdomens IT-råd med tre medlemmar
inrättats. Den nya kommissionen skall enligt sina direktiv (dir.
1995:1) bl.a. bidra till att de rättsliga frågor som är av
betydelse för att få till stånd en ökad användning av
informationstekniken skyndsamt kan lösas.
Företrädare för statliga myndigheter samt för kommun- och
landstingsförbunden har bildat en samverkansgrupp med namnet
Toppledarforum i syfte att bl.a. främja tillkomsten av en öppen
elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning i
offentlig förvaltning.
3.3 Motionerna
I motion K810 yrkande 5 anför Lars Leijonborg m.fl. (fp) att
en utveckling pågår av datasystem för stöd av verksamheten vid
medborgarkontor. Enligt motionärerna är det medborgarnas
informationsbehov som bör stå i centrum för verksamheten vid
medborgarkontor och inte myndigheternas behov av samordning.
Motionärerna förordar en satsning eller utprovning av olika
typer av datoriserade system för att tillgodose medborgarnas
behov av samhällsinformation vid medborgarkontor.
Informationstjänsterna bör enligt motionärerna bli åtkomliga
dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i
hemmen. En gemensam sluss eller mottagningsfunktion bör kunna
ringas upp. Denna bör medge direkt vidarekoppling till relevanta
samhällsinstitutioner där sakinformation finns bl.a. i rättsliga
frågor. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen.
I motion Kr264 yrkande 10 hemställer Fanny Rizell m.fl. (kds)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om medborgarkontor. I motionen anförs att
inrättandet av medborgarkontor är en viktig åtgärd för att
tillgodose den enskilda människans behov av lättillgänglig
information. I medborgarkontoret är det möjligt att knyta samman
olika myndigheters och institutioners utbud av information med
hjälp av en allt mer utvecklad data- och
telekommunikationsteknik. I medborgarkontoret skall enligt
motionärerna finns "allmänhetens terminal" där den enskilde
själv kan hämta information, vid behov med biträde av personal
vid kontoret. Vid etablering av medborgarkontor bör enligt
motionärerna alltid en samlokalisering med bibliotek övervägas.
Terminaler bör placeras ut på flera ställen i kommunen, anser
motionärerna.
I motion K811 yrkandena 3--6 begär Mats Odell m.fl. (kds) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om 1. att propositioner, statliga utredningar
etc. på samma sätt som riksdagens offentliga publikationer skall
finnas tillgängliga i publika databaser, 2. att upprätta  en
plan för att alla nya offentliga handlingar i stat, landsting
och kommun skall kunna nås elektroniskt senast den 31 december
1997,  3. att inleda ett arbete som leder till att alla
historiska handlingar skall kunna nås elektroniskt senast den 31
december 1999 och 4. tillsättande av en kommitté med uppgift att
utarbeta ett förslag till en ny utformning av riksdagens och
regeringens olika arbetsdokument som drar nytta av de
möjligheter som ligger i det elektroniska mediet.
I motion Ub903 yrkande 6 hemställer Carl Bildt m.fl. (m) att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en ökad öppenhet hos
myndigheter (motsvarande) i enlighet med vad som anförts i
motionen. Motionärerna anför bl.a. att de offentliga organen kan
tjäna som föredöme genom den egna informationsteknologiska
användningen. En effektiv och öppen förvaltning blir enligt
motionärerna lättare att uppnå med hjälp av den nya teknologin.
Ett program syftande till att öka genomskinligheten i
förvaltningarnas arbete bör enligt motionärerna innehålla att
alla myndigheter skall kunna nås elektroniskt, att uppkoppling
genom datapost med daglig svarsskyldighet bör inrättas inom
myndigheterna, att information om regeringens beslut skall
finnas tillgänglig omedelbart, att offentliga utredningar skall
kunna nås elektroniskt, att motioner, betänkanden, anföranden
och beslut i riksdagen skall kunna nås på elektronisk väg och
att regeringen bör sörja för att EU-informationen blir lätt
tillgänglig. I motionen anförs också att Patent- och
registreringsverket bör spela en mer aktiv kunskapsförmedlande
roll med informationsteknologins hjälp.
I motion K311 hemställer Karl-Göran Biörsmark (fp) att
riksdagen beslutar öppna en 020-linje till Sveriges riksdag.
Enligt motionären är telefonen det snabba, enkla och naturliga
kommunikationsmedlet för de allra flesta, men det är dyrt för
dem som måste ringa rikssamtal. Det är enligt motionärens mening
dags att riksdagen snarast erbjuder medborgarna möjligheten att
ringa upp riksdagen på ett 020-nummer, som begränsar kostnaden
för den som ringer upp till en markering, medan mottagaren
betalar resten.
3.4 Utskottets bedömning
I motion K311 (fp) hemställs att riksdagen inrättar en
020-linje för inkommande samtal. Riksdagen har vid ett flertal
tillfällen under senare år behandlat och avslagit motioner om
inrättande av 020-nummer för samtal till riksdagen, senast våren
1994. Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU35) vidhöll vid
detta tillfälle, med hänvisning till kostnadsberäkningar utförda
av förvaltningskontoret och pågående utredningsarbete om
användning av 020-nummer i statlig verksamhet, sin tidigare
inställning att det sistnämnda arbetet bör avvaktas och
avstyrkte motionen.
I sakfrågan har inget ändrats sedan dess. Enligt den senaste
kommittéberättelsen beräknas den i sammanhanget aktuella
STATTEL-delegationen (C 1991:03) avsluta sitt arbete först före
utgången av 1996. Med hänvisning till detta och den tidigare
redovisade kostnadsberäkningen avstyrks motion K311.
Motion Kr264 yrkande 10 (kds) tar upp olika idéer om hur
medborgarkontor bör etableras och utvecklas, bl.a. att
medborgarkontoren bör samlokaliseras med folkbibliotek och att
det bör finnas en allmänhetens terminal vid varje
medborgarkontor. Som framgått ovan finns det en samordningsgrupp
inom regeringskansliet som arbetar med hithörande frågor.
Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning att ta något
initiativ med anledning av motionen, vilken avstyrks.
I motionen K810 yrkande 5 (fp) förordas bl.a. att
informationstjänsterna vid medborgarkontor bör bli åtkomliga
dels från offentliga terminaler, dels från persondatorer i
hemmen. Inkommande frågor bör enligt motionärerna slussas till
det ställe där informationen finns.
Detta yrkande har visst samband med yrkandet 6 (delvis) i
motion Ub903 (m), där bl.a. hemställs att alla myndigheter inkl.
statliga utredningar skall kunna nås elektroniskt och att
uppkoppling genom datapost bör inrättas inom myndigheterna.
I motionerna K811 yrkandena 3--6 (kds) och Ub903 (m) yrkande 6
(delvis) ställs förhållandevis långtgående krav på tillgången på
allmänna handlingar på elektronisk väg. En del av yrkandena
avser sådana dokument som redan finns i riksdagens databassystem
Rixlex, t.ex. motioner, utskottsbetänkanden, anföranden och
beslut i riksdagen. I andra fall, t.ex. propositioner och
statliga utredningar, finns dokumenten ännu inte tillgängliga
elektroniskt, dock att arbete pågår i regeringskansliet när det
gäller möjligheten att snabbare överföra propositionerna till
Rixlex. Beträffande EU-informationen kan nämnas att bl.a.
Sekretariatet för Europainformation fortsätter sitt arbete fram
till nästa halvårsskifte och att denna funktion därefter av allt
att döma kommer att få en permanent lösning som ett resultat av
pågående utredningsarbete.
Kraven på att alla nya statliga, landstingskommunala och
kommunala handlingar samt alla historiska handlingar skall bli
tillgängliga före nästa sekelskifte enligt motion K811 innebär
ett mycket långtgående åtagande från det allmänna, liksom
yrkandet i samma motion om en kommitté med uppgift att utarbeta
förslag till ny utformning av riksdagens och regeringens
arbetsdokument. Detsamma gäller de olika förslagen till ökad
öppenhet hos myndigheterna i motion Ub903.
Motionerna K810, K811 och Ub903 aktualiserar en mängd olika
problem med anknytning till informations- och yttrandefrihet,
sekretess och integritet och andra rättsliga problem som rör ny
informationsteknologi. Till en del behandlas dessa i pågående
utredningar, framför allt utredningen om rättsliga överväganden
kring informationsteknologi (Ju 1994:05) men även kommittén om
nya medier och grundlagarna m.m. (Ju 1994:13). Härutöver finns
IT-kommissionen, som enligt de ursprungliga intentionerna skall
arbeta med lagstiftningsfrågor.
Utskottet vill, med hänvisning till ett tidigare uttalande om
reglering av elektroniska dokument i förvaltningsförfarandet,
för sin del framhålla vikten av att de här redovisade problemen
uppmärksammas och löses så snart som möjligt. Detta bör enligt
utskottets mening kunna ske inom ramen för det pågående
utvecklings- och utredningsarbetet.
Utskottet förutsätter att regeringen härvidlag spelar en aktiv
och pådrivande roll och bl.a. avdelar nödvändiga resurser till
IT-kommissionen för de här aktuella frågornas fortsatta
beredning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motionerna
K810, K811 och Ub903.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande utskottets uppföljning och utvärdering av
samhällsinformationen
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ansvaret för uppdateringen av Samhällsguiden
samt om regeringskansliets kommunikation med riksdagen och
Rixlex,
2. beträffande databassystemet Rixlex
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K312, K316 och K811
yrkande 2,
3. beträffande inrättande av 020-nummer till riksdagen
att riksdagen avslår motion 1994/95:K311,
4. beträffande etablerande och utvecklande av
medborgarkontor
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr264 yrkande 10,
5. beträffande tillgängligheten av information hos
myndigheterna i publika databaser m.m.
att riksdagen avslår motionerna K810 yrkande 5, K811 yrkandena
3--6 och Ub903 yrkande 6.
Stockholm den 7 mars 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Jerry Martinger (m),
Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel
Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp), Håkan
Holmberg (fp) och Nils-Göran Holmqvist (s).

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motioner 1
Utskottet 2
1. Inledning 2
2. Utskottets uppföljning och utvärdering av
samhällsinformationen 3
2.1 Inledning 3
2.2 Riksdagen och samhällsinformationen 3
2.3 Uppföljningens/utvärderingens uppläggning och
inriktning 4
2.4 Underlagsmaterialet 5
2.5 Samhällsinformation i ett övergripande
perspektiv 5
2.6 Samhällsinformationen i riksdagen 7
2.6.1 Informationsenheten vid RFK 7
2.6.2 Databasen Rixlex 8
2.6.3 Samhällsguiden 9
2.6.4 Riksdagsbiblioteket 10
2.6.5 Tidningen Från Riksdag & Departement 11
2.7 EU-information 12
2.7.1 Resurser och organisation 12
2.7.2 Arbetet vid Sekretariatet för
Europainformation 13
2.7.3 EU-information i riksdagen 13
2.8 Sammanfattning 14
2.9 Motionerna 18
2.10 Utskottet 18
3. Medborgarkontor, tillgängligheten av information i
myndigheternas publika databaser m.m. 21
3.1 Försöksverksamhet med medborgarkontor 21
3.2 Gällande bestämmelser om handlingars offentlighet,
pågående utredningar m.m. 21
3.3 Motionerna 24
3.4 Utskottets bedömning 25
Hemställan 27